beskrivarblogg

Nu skriver jag igen, utan att veta vad eller varför. Sitter här i lägenheten, ensam vid det skrangliga bordet i ”vardagsrummet”. Mina vänner är kvar på terrassen. Jag sitter bra, har en förstärkt Dry Martini bredvid mig, åt nyss en gräddkola i spansk tappning. Okej, den är precis lagom mjuk/hård för att jag inte ska riskera några tänder. Smakar faktiskt smör eller gräddkola.

Vågorna hörs, fönstret är öppet och hörapparaterna i öronen. Batteriljusen tända på bordet, ett glas vatten utom räckhåll för datorn. Sladden i, så att bordslampan bakom mig lyser, dator och mobil tillräckligt laddade. Sparar dokumentet, raderar texten i mallen. Klockan är kvart i sju.

Ibland kan jag längta hem till rutinerna jag har där. Här skapar jag nya, nästan varje dag. Och det är ibland härligt, ibland obekvämt. När jag har sällskap, blir det också lite annorledes. Men, jag säger ju att jag vill ha utmaningar, att jag inte vill somna i en letargi som bara vill bevara sig – hur jag nu tänkte där.

Oklart ofta hur jag tänker, men jag lyckas fortfarande tro att jag tänker. Tills överbevisad, vilket händer ibland. Kollar tittarstatistiken på bloggen – och undrar vem/vilka som läser eller tittar in, i USA. Hela tiden någon, vet inte vem. Inga klargörande kommentarer.

Nu står mina danska vänner i köket, jag sitter vid min dator. De lagar mat, jag äter tacksamt vad det än blir. Ris och gambas, lök (och vitlök hoppas jag, liksom paprika som finns i kylen, tänker inte ta fram). Vill inte lägga mig i matlagningen. De letade efter risotto-ris, hittade inte, liksom jag inte heller hittat. Ibland förundras jag över skillnaderna i matlagning och ingredienser mellan Italien, Spanien och Frankrike. Så relativt nära varandra geografiskt, så olika när det handlar om mat.

”åldern den stora förvekligaren” – taget ur Conn Iggulden´s bok Solvarg. Av alla böcker jag läser. Kan bara instämma, även om jag ännu inte känner mig totalt förvekligad. Men, att inte kunna gå i skogen som jag vill, ta mig över diken utan att behöva blöta ner mig helt, gå de vägar jag vill utan att behöva ropa ”taxi” innan jag är hemma igen. Har hittills aldrig hänt, men vem vet?

Vi pratar lite, min danske vän som är gift med min danska vän. Jag har känt K mera och oftare än hennes man, men det är fint att få möta även honom. Vi bekantar oss lite försiktigt, hittar punkter vi kan prata om, han på danska och jag på svenska. Det går.

K lagar fortsatt mat i köket. Det doftar gott.

Och det var mycket gott, en välsmakande risotto trots ”fel” ris. Gick till sängs så småningom, mätt och belåten. Idag tisdag sägs det ska regna under eftermiddagen, kanske gör det så. Just nu när klockan bara är kvart över nio lyser solen och det är 19 grader, blir 22 längre fram på dagen.

Inte vår risotto, tror vår var godare, med guacamole till, inga pilgrimsmusslor men väl goda gambas

Måndag 20 januari 2025, glömde sätta på stegräknaren, så idag kan jag inte ange något exakt antal steg… Till Martianez och lite runt, buss hem – gissar på 7-8 000 steg. Känns så i benen.

Åt en bra hamburgare på Casa C, behöver nu ingen middag eftersom klockan redan är fyra. Delade bord med två norska kvinnor, som frågade om de fick sitta vid mitt bord. Det fick de, och när jag talade om att jag kom från Sverige, log de och sade att jag ”såg nordisk ut”.

Mina vänner är fortfarande ute på stan, hoppas de hittar bussen hem så K slipper gå alltför mycket med ömtålig fot. Vi bar hem fyra dunkar vatten efter kaffet i morse, och det är skönt att slippa bära vatten på några dagar. Lyckades riva sönder ett blåmärke på armen, som tur var hemma, med plåster inom räckhåll. Otrevligt med så skör hud, blöder som attan. Duschar och byter plåster.

Spelar ny omgång wordfeud med syrran – hon leder redan med dubbelt så många poäng som jag (som bara haft konsonanter att bidra med, fick just en vokal).

Luften här beskrivs just nu som ”måttlig”, av mobilens väderapp – undrar hurdå? Förmodligen måttliga luftföroreningar, typ calima och annat. Sol och 21 grader under eftermiddagen.

Har min snart alldeles utslitna tunna morgonrock på mig efter duschen, Yasuragi-modellen. Vill gärna ha en sådan igen, men de har bytt design på sina rockar, och de är dyra. Kanske kan jag vänja mig vid min grå alldeles för stora (estniska) linnerock, och använda den i stället. Om jag skaffar ett skärp till den. Kommer ändå aldrig att ha den på mig ute ”bland folk”, den bara hänger i garderoben. Här och hemma. Kollar på nätet, det finns ett ganska stort utbud av yukatas, som de tydligen heter.

Kör ultrasvårt sudoku i DN och wordle. Inga nya bud i wordfeud från syrran.

Halv fem är det dags för min Dry Martini. Med trist Extra Dry Martini från Italien, den enda vermouth jag hittar här som går att använda. Tacka vet jag Marezzo (som numera är finskt, var svenskt, kryddningen skapad av en kvinna).

Trump är redan igång, har ”räddat” TikTok, och Biden har i sista minuten benådat ytterligare fem personer – vet för lite om vilka. Sonen har han redan tidigare benådat, kanske rimligt. USA är märkligt. En dömd brottsling blir president, hans hustru (och förmodligen han) lanserar en kryptovaluta som drar iväg, folk i USA hoppas på underverk av denne man. Som just nu pratar om massdeportering, förmodar av sydamerikanska, antagligen olagliga, immigranter. Han har bara börjat. Antalet dollarmiljardärer ökar snabbt.

I Sverige åker en slarvig, statsministern närstående, tjänsteman för skattepengar till flickvän i Tyskland. Betalar sin resa själv först när han avslöjas. Moderat ”moral”?

Undrar om jag lever så länge att jag får uppleva en reaktion på allt som är fel världen över just nu.

Kvart i sex är vännerna hemma igen. De har gått väldigt många steg, och är legitimt trötta i benen. Det gick bra för K, med en bra stödlinda för foten. Så småningom kanske de lagar mat, risotto med räkor etcetera – men just nu sitter de båda en stund i kvällssolen på terrassen. Jag är nöjd, har fått tillräckligt med sol idag. Och jag blir glad att de gör det de vill, båda två.

I morgon sägs det bli regn här, den som lever får se. Förutsägelserna är inte pålitliga. Regnet behövs, men kanske vill vi inte ha det just nu. Mina vänner har bara några dagar kvar här. Jag har resten av januari, februari och mars, till den 29 då jag flyger hem. Behöver inte ”jaga” sol.

Läser idag att mina andra vänner trivs fint i Punta del Hidalgo, och kanske vill återvända dit snarare än till Puerto. Får mig att fundera på att försöka hitta något annat till hösten. Norra Teneriffa definitivt, men kanske inte Puerto. Eftersom jag inte hör något från Miguel (mäklare), uppfattar jag att jag inte bokat definitivt här, bara bett honom undersöka om det är möjligt. Södra Teneriffa är jag inte intresserad av, är inte ung nog.

Jag tror nästan inte det är sant, att jag sitter här och funderar på var jag ska hyra boende i höst. Vet att jag inte vill vara i Sverige, när det blir vinter, kallt och snö (även om det just i år verkar ha varit lite konstig vinter). Vet att jag är gammal, att vad som helst kan hända som hindrar mig från att göra det jag tror att jag vill. Vill ändå. Bestämmer mig för att agera som om.

Ska kolla annonserna från Idealista, hittills har jag bara raderat dem eftersom jag hyr där jag gör. Den bekväma tanken var ju att hyra här igen. Nu kanske inte. Är inte intresserad av ”airnb” eller hur det nu skrivs – bokade ju innan den här lägenheten blev ledig, i Bajamar, och det gick utmärkt enkelt att annullera bokandet och få pengarna tillbaka. Men ändå. Vill nog helst hitta mäklare och uthyrare som inte är ”airnb”.

Söndag 19 januari 2025 – svalt, bara 18 grader halv elva. Blir varmare. Vännerna besöker vänner nära Cristianos, jag går ut i solen. Om en stund. Behöver köpa bröd, och vatten.

Vattnet missade jag även idag, skyller på att jag gick hem längs stranden. Men bra bröd köpte jag inne i Puerto, och jag åt en cheesecake med cortado där jag köpte brödet. Lite senare blev det en caña med Martti på strandcaféet. En stunds samtal om allt från ”skönare här än i Tyskland eller Sverige”, vapenstillestånd i Gaza, till Putin och vad som kan tänkas hända om Putin ”försvinner” på samma sätt som många av hans kritiker gjort. Vi pratar på, ibland hör och förstår jag inte, ibland inga problem. Och det ena eller det andra spelar ingen stor roll.

Inser att jag just nu kan låta öronen vila utan apparater, jag är fortfarande ensam här hemma. Klockan är halv tre. 8 444 steg idag, duger bra. Och syrran vann förstås wordfeud, med bara två poäng om jag minns rätt. Kan vara önsketänkande.

Tar hand om brödet jag köpt, lägger i frysen. Nu klarar vi oss några dagar igen.

Någon klagar på Facebook över dåliga uthyrare här på Teneriffa. De finns säkert, eftersom det väl hela tiden finns turister som betalar dyrt för undermåliga hyreslägenheter. Mina begränsade erfarenheter är goda, i La Caleta de Interian precis efter pandemin var det lite si och så med både det ena och det andra, men det ordnade sig.

Här i Punta Brava, Puerto de la Cruz, där jag nu hyr tre rum i ett halvår (åker härifrån i slutet av mars), vill jag nog säga att det är perfekt (utom att det är två trappor upp utan hiss, vilket handlar om mina knän och inte hyresvärden). Tror det är viktigt att hyra via renommerad mäklare, och försöka tala om vad man letar efter. Sajten Idealista visar annonser enligt dina önskemål, och känns pålitlig. Om jag har råd att hyra igen i höst får visa sig. Lägenheten kostar idag 850 Euro per månad, och då är el, gas och internet inkluderat. Mäklararvode tillkommer, liksom förskottshyra som du får tillbaka när hyresperioden är avslutad utan problem.

Läser Conn Illgulden´s bok om Rosornas krig i mitten av 1400-talets England, Solvarg. Andra delen i serien. Blodigt, svårt att hålla reda på vem som stödjer vem och därmed förtjänar att dödas på det mest grymma sätt. Eller leva. Läser ett tag till. Enbart för att tid ska gå, vilket är ett nästan otillåtet sätt att använda livet till. (Raderar ”i min ålder”.) Gör mig en Dry Martini, har ätit några stora oliver och lite ost, tapas i svensk tappning.

Har tagit fram råstekt potatis med lök och champinjoner ur frysen, kanske blir det min middag.  Kan tänka mig att mina vänner ätit bra lunch med sina vänner. Eller så går jag ner till krogen härunder, den är i alla fall öppen ännu när klockan är halv fem.

Såg att stället som serverar arepas har semesterstängt. Synd eftersom vi nog bestämt oss för att gå dit någon dag. Finns kanske andra, som jag inte känner till. Såg ett recept på Facebook, en fransk rätt som var misstänkt lik Jansons frestelse – potatis, lök, ansjovis och crust. Möjligt att det sistnämnda är skillnaden. Men lite skorpmjöl brukar man ju också ha överst på Janson. Kul att se likheter och olikheter i det vi äter, antagligen för det mesta beroende på vad som finns där vi finns.

Måndag morgon är det 17 grader och sol, kanske lite blåsigt.

Arepas

Lördag 18 januari 2025 – 7 000 steg, in till Puerto och hem, efter först en cortado och på hemvägen en caña. Glömde köpa vatten, får göra det i morgon. Körde igenom artrosprogrammet i morse, kändes bra. Lunchen blev två varmkorvar (goda sådana, tyska) och tomat plus saltgurka, Emmenthaler-ost i bit därefter. Kaffe med en palmerita. Mätt.

Blir glad över reaktionerna på gårdagens blogg, Jag finns – fortfarande. Jack och Maria tog tillfället i akt att prata med varandra om 1av3.se, som de båda startade, flera andra har givit mig goda ord om mitt sätt att skriva. Det stärker mig.

Mina danska vänner är på utflykt per bil. Boken jag skrev om i förra bloggen har min syster just inhandlat, efter att ha lyssnat till samtal med författaren. Med livet i behåll, av Anna Kåver. Så nu vet jag att jag kommer att läsa den när jag är hemma igen. Kul när sådana sammanträffanden inträffar.

En författare som Karin introducerat är Ann Linn Palm Hansen, med böcker som Cirkel for cirkel, och Igjennem landskabet. Båda finns såvitt jag vet enbart på danska, men jag har läst lite i Karins böcker och fascineras av språk och sätt att berätta. Författaren är mångsidig, med design och konst utöver författandet, född 1984. Spännande bekantskap.

Upptäckte just att ett av mina skjutbara fönster i sovrummet var halvöppet. Det förklarar varför det kändes ovanligt svalt i natt och idag. Nätterna nu kräver stängda fönster, liksom stillasittande vid datorn under dagen. I köket får det vara öppet så att vågorna hörs. Klockan är klockan fyra på eftermiddagen, det är dags för min Dry Martini (kan inte bestämma mig för hur drinkens namn ska skrivas, med gemena eller versaler, gör som jag brukar).

Syrran och jag har exakt samma poängställning i wordfeud – nu kan hon i alla fall inte vinna med hundra poäng över mig. Misstänker att hon vinner hur som helst. Varsitt ord till, samma poängställning.

Det ligger ett tak av moln över Puerto just nu, och är fortfarande 21 grader varmt. De som spår väder tror att det ska bli varmare under kvällen. Tack vare molnen? Några badar, stranden ligger i skugga.

Ägnar lite tid åt nyheter och annat på nätet – törs vi tro på hållbar vapenvila i Gaza och så småningom slut på det folkmord som pågått så länge? Törs de, som väntar på att överlevande bland gisslan ska få komma hem, tro att det är sant? Än känns det osäkert. Alltihop.

Klockan är halv sex, mannen med en restaurang, som aldrig är öppen (han har kanske semester just nu), sitter på sin balkong med en kompis, något drickbart och möjligen också något ätbart. Så detaljerat ser jag inte från mitt köksfönster. Krogen nedanför mitt fönster har några gäster hela dagen idag. Bra, för det är inte alltid så. Möjligt att de också har gäster inomhus, det ser jag inte. Tror många restauranger och caféer här förlorat kunder på att det inte går att bada från Playa Jardin på grund av dålig vattenkvalitet.

Människor protesterar, igår såg vi ett par som åkte stan runt och klistrade upp lappar med protestupprop. ”Överallt”. Vad som pågår politiskt har jag ingen inblick i. Om något pågår.

Kvart i sju, mina vänner är fortfarande på vift – hoppas de äter en god middag och inte ägnar mig en tanke. Själv går jag snart till sängs med laptop och böcker, stänger dörren till mitt sovrum. Lämnar två batteriljus lysande på bordet i ”vardagsrummet”. Liten glipa i köksfönstret. Resten av min drink på nattduksbordet bredvid sängen. Kudden bakom ryggen för att medge skrivande på datorn, som balanserar i mitt knä i sängen.

Tror jag ska köra artrosprogrammet även i morgon, kanske fortsätta med tre gånger per vecka, i stället för de två gånger som rekommenderas. Det känns som om kroppen behöver det, för att gå smärtfritt. Idag checkade något knä nästan ut någon gång, men inte allvarligt. Gillar dock inte att knäna inte går att lita på.

Leder med två poäng i wordfeud, det är syrrans tur… Och visst vann hon, med två poäng! Så jag tar mig!

De här gossarna har varit ute och fiskat hela dagen, nu drar de upp sin trampbåt (som också har en liten motor)

Hittar batterier till det av mina ljus som behövde det, två som någon lämnat i lådan under teven, ett kvar av de jag hade med mig. Bra.

Nästa resa ska jag ha med mig en rimligt lång ”reservsladd” med flera uttag – här sitter eluttagen på ”fel” plats ofta. Och ofta är uttaget i väggen lite obehagligt löst. Osthyvel behöver jag också, med mera. Har en lista.

Nu är mannen i det här gänget tillbaka och tar igen sig på sängen. Var han åt lunch vet jag inte. K och jag har befunnit oss i olika rum, skrivit och mått bra. Det är fint med vänner som faktiskt gör det de vill, och inte det de kanske tror att jag vill – eller tvärtom.

Dämpar hörapparaterna så att jag nästan inte hör ”klappret” från tangenterna. Har fortfarande inte lyckats ändra namnet som inte är tillåtet i ”molnet”, där lyser ett illande rött kryss i nederkant av skärmen. Får vara där.

En av lökarna i tallriken ovanpå mikron skickar ut en härligt grön, vaddå? Grodd? Skott? Något heter det säkert, och det är härligt att se. Äter förmodligen upp löken inifrån så småningom, men vad gör det? Det finns flera lökar. Två små avocados mognar lite för fort, åker förmodligen i soporna i morgon. Vitlökarna verkar klara sig än ett tag. K köpte papaya idag som var perfekt mogen, på Fruterian nära Casa C.

Nu tar K sin enskilda vända ut ur lägenheten, hur lång eller hur länge vet jag inte. Eller vart. Bra att hon gör det hon vill, jag och hennes man klarar oss. Eftersom åtminstone jag vet att jag vill vara kvar här, och han nyss varit ute. För mig som numera lever ensam större delen av min tid, är det intressant att se hur jag och andra fungerar tillsammans och ensamma. Hittills har jag inte upplevt att någon av oss haft några problem. Trots att, eller tack vare, att vi är olika åldrar, olika med våra krav på gemenskap och enskilt liv. Och mat. Kul. Gillar det här livet.

Nu kan jag strax tända lampan bakom mig, och sluta ladda laptopen (alternativ eltillgång apropå skarvsladdar). Oliverna är slut, min drink räcker en stund till. Med ett glas vatten bredvid. Klockan är drygt fem på eftermiddagen. K är tillbaka.

Nu, halv sju, väntar jag på att ”vi” ska bestämma om vi ska ut och äta eller inte. Jag behöver inte, men… Det visar sig. Pratar om artrosprogrammet Icura (danskt) med min danske vän, han kollar nog när han är hemma igen. Jag talar om hur det hjälpt mig, för det har det. När han frågar mera tekniska spörsmål, kan jag inte svara – säger bara ”kolla själv”. Glömde berätta att det var en app inblandad. Nu har han kollat själv.

Har jag sagt att jag körde igenom artrosprogrammet i morse? Det gjorde jag, och ska i morgon igen för att ha gjort de två vändor jag ska denna vecka. (Vet aldrig när en vecka tar slut och en ny börjar.)

Lördagen börjar med träning, i sängen och utanför. Så är det gjort, nya omgångar nästa vecka. Mina gäster åker på utflykt med bilen idag, jag stannar hemma och går min promenad på ett par timmar. Om en stund, efter min andra kopp te.

Fredag morgon, sval sådan, 16 grader, blir långsamt varmare i solen. Shorts idag. Kör en tvättmaskin som vi nog väntar in innan vi går ut. Långsam skön frukost, med en mugg kaffe efter te, mackor och mandarin.

Klockan är halv elva.

Har klarat Wordle på fyra försök, och ultrasvårt sudoku. Bloggat, kollat börsen som går lite uppåt igen. Lite. Noterar ett viño verde, Alba Rhino, som lär vara prisvärt (i Sverige) enligt expert i någon av ”kvällstidningarna”.

Läser mera om substack på nätet, åsikterna och informationen går lite isär. Plattformen har funnits sedan 2016, är amerikansk och sägs i en artikel betala kändisar för att publicera sig där. Och förstås locka flera dit. Sant eller osant är svårt att veta. Acceptabelt eller inte, är också svårt att bestämma sig för.

Läsvärd bok, tror jag – Med livet i behåll, av Anna Kåver. Om åldrande, frihet och förluster.

Vi gick ut längs stranden och upp till Dino och handlade. Till Casa C för fika, hem med det vi handlat. 3 100 steg bara, men K och jag stannar nog hemma resten av dagen, L-E gick ut för att hitta lunchställe. Klockan är halv tre. En hård smörgås med kokt potatis och spansk jamon duger som lunch för min del. Såg en större falk, och mina fågelkunniga vänner berättade att tornfalkens hona är betydligt större än hanen. Så det var nog en hona vi såg.

Jag lägger ett förstrött wordfeud-ord, leder med något tiotal poäng – vilket brukar ändra sig. Syrran är proffs.

Tänker på boken ovan, av Anna Kåver. Den som lär handla om åldrande, om frihet och förluster – och visst är det så. Att bli gammal har givit mig frihet – jag tänker numera enbart på mig själv (lite överdrivet), men jag behöver inte ta ansvar, kan inte ta ansvar för någon annan än mig. Har väl inte kunnat ta ansvar för andra tidigare heller, men ofta inbillat mig att jag både kunde, borde och skulle. Friheten ger en hel del ”för första gången”, glädje och upptäckarlust. Frihet att resa och vara borta länge. Friheten att ha en ekonomi som fungerar, igen. Frihet att äta och dricka det jag vill, utan att behöva anpassa mig till någon annan (mer än när jag har gäster, och det är inget problem).

Förlusterna hör också hit – sorg, saknad och längtan, mycket ”aldrig mera”. På ett mera definitivt sätt än tidigare i livet. Ett tag för länge sedan slutade jag springa efter bussar. Jag kunde springa, men valde att låta bli. Nu har jag enbart valet att låta bli – kan inte springa längre, efter bussar eller något annat. Ingen direkt förlust, men en skillnad.

Om jag alls ska gå i skogen får jag gå sakta och försiktigt – vill inte, törs inte ramla och kanske bryta både armar och ben. Förr kunde jag lita på att ben och kropp parerade för felsteg, det sker inte längre. Tränar på att gå långsamt, min artrosträning under de gångna fem månaderna har hjälpt mig och knäna gör inte lika ont längre. Så kanske kan det bli några svampvändor när jag väl är hemma igen. Det längtar jag efter.

Andra fysiska förluster – min hörsel är sämre än någonsin, men än fungerar det någotsånär med hörapparaterna. Och det är en frihet att kunna stänga av dem, eller ta dem ur öronen helt, när jag så vill.

Synen är också sämre, glasögonen efter starroperationerna är jag fortfarande tveksam till. Ibland sticker rädslan att både se och höra allt sämre upp sitt elaka tryne, jag motar så gott jag kan. Rädsla är sällan hjälpsamt, alltid framåtriktad mot något som ännu inte inträffat, undantag om uppenbar livsfara föreligger.

Hjärnan jobbar med att faktiskt förstå det här med mitt åldrande. Att jag snart fyller 83 år. Att jag också kommer att förlora ännu mera av det jag klarar idag. När vet ingen, men att är ganska säkert. Jag lär inte bli den första som aldrig dör.

Att fullt ut omfatta tanken på att behöva bli omhändertagen mer eller mindre väl, kanske sängliggande som svärmor under sina sista år – det går inte. Att inte själv kunna bestämma vad jag vill ha för mat, när jag vill duscha, vilka kläder jag ska ha på mig. Att kanske inte ens kunna prata med de människor som finns i min närhet. Eller använda min laptop, skriva det jag vill, läsa de böcker jag väljer. Nej, där vill min hjärna släppa ämnet – tills vidare. Passar mig utmärkt just nu.

Jag gör mig en Dry Martini och äter några oliver, tar det försiktigt med kärnorna. Vill inte förlora några tänder. En lugn och skön eftermiddag, med fingrar som vill skriva. Och fortfarande klarar fingersättningen.

Ofiltrerad, osminkad, solkysst – framför allt på nästippen

Torsdag, 17 grader när klockan är halv nio. Soligt. Blir en fin dag. Igår kväll åt jag och mina vänner en härlig fiskgryta med allehanda havets läckerheter. På en liten krog nära lägenheten, en som inte ser inbjudande ut utifrån. Väl inne omges man av snäckor i alla de former, på väggarna. Kitsch, kanske. Maten var fantastisk. Och vi fick med oss hem, det vi inte orkade äta.

Vad vi ska göra idag är inte klart, jag har precis ätit frukost, Lars-Erik gör kanske sin i köket just nu, och Karin gör sin lite senare.

Fick tips av Mary-Ann om gott och i Sverige dyrt rött och vitt vin El Grifo, och Malvasia. Lokala viner båda. Tack. Kanske kan vi hitta dem här.

Vi gick ut vid halv elva, och drack kaffe på Casa C innan vi gick in mot gamla fiskehamnen i Puerto. Lunch på Boca de Riego, vi smakade på varandras stekt ost, tortilla med fisk och kokt skinka… Öl till.  Mera promenad, ner till Lago Martianez för att se poolerna, tillbaka till busshållplatsen vid Martianez, och tack och lov kom en 381 lagom så att vi fick sitta under färden tillbaka. Ytterligare en kaffe på Casa C, och Karin hittade papaya på fruterian nära. Sedan hem. Skönt. Kvart i fem, 6 900 steg. Räckte.

21 grader och soligt säger mobilen.

Karin och jag pratar om Substack, och hur det kanske kan vara något att publicera sig på, kanske till och med ta betalt för läsning. På engelska, eftersom det nog är det språk som fungerar bäst. Men riktigt hur man/jag till exempel skulle kunna locka läsare – utan att vara någon influencer – är fortfarande oklart. Jag får väl börja med att överge svenskan och skriva på engelska. Med de misstag jag som icke infödd med det språket kommer att göra.

Stimulerande att samtala som sådant, för oss båda vågar jag tro. Båda hade vi svårt att förstå ordet ”substack” – men kom fram till att det kanske vill tala om ”sub” inte som ”under”, men kanske som ”subscribe” – och stack som de lager av texter alla bidrar med. Never mind vad någon tänkt, om vi begriper hur vi kan använda plattformen räcker det.

En fråga i sammanhanget – törs jag vilja ha betalt för det jag skriver? Törs jag kräva att människor prenumererar för att läsa mina ord? Är de och jag värda det? Och vad säger mina läsare på svenska som gratis hittills i många år kunnat följa mig? Vill de fortsätta med det, och betala något för det? Vad har jag att förlora?

Frågor att hitta mina svar på. Laddar laptopen medan jag ser ut som jag tänker. Inser förstås att jag inte kommer att veta något, innan jag testar. En fråga till – ska jag översätta mina texter, eller ska chatvaddennuheter göra det? Jag behöver orientera mig i AI-världen.

Nu nöjer jag mig med att orientera mig i den verkliga världen, en fredagsmorgon med sol och 14 grader klockan åtta, blir 20-22 fram på dagen.

could be here, is not

”Det går en vind…” in genom fönstret, och lyfter, inte en tyllgardin, men väl gardinen här. Och vinden drar över havet, skapar med moln och sol en spännande himmel. Det ser ut som om palmernas bladkronor är blöta, ovanför Loro Parque. Och ”Jesus-strålar” i diset längre upp över bergen. Kan vara inbillning.

En cortado på Casa C är godare än snabbkaffe hemma. Handlade på Dino, gick hem och tömde ryggsäcken, ut igen till caféet längs stranden och en caña och en stunds samtal med Martti. Hemåt, köpte vatten och en portmonnä i lilla butiken. Pratade med Asia om att hyra igen, ”tala med Miguel” – så det får jag väl göra igen då. Nu skönt att vara hemma efter 7 000 steg. Klockan är kvart över två.

De mörka molnen är borta, men det är fortfarande molnigt och sol. Ganska blåsigt. Såg en tornfalk idag igen. När klockan är halv sex har jag ätit min middag, sallad med kyckling och wienerkorv, med mera. Nu är den slut. Ett par skivor Emmenthaler som efterrätt, till en Dry Martini – köpte extra dry vermouth idag. I morgon blir det en entrecôte från Lidl, med bearnaisesås (påse) och råstekt potatis, resten av de färska champinjonerna. Svårt att köpa oxkött här, verkar inte hängas eller möras. Borde ha rödvin till, något att fundera på. Glömde köpa godis.

Skriver upp adressen till en kantonesisk restaurang på Betancour y Molina 8 (med reservation för stavfel), Guangzhou. Den lär vara bra. Eller Indian Express där vi åt, mina vänner och jag, en god vegansk måltid. Hittar nog dit, även om jag inte minns adressen. Försöker komma på lämpliga restauranger för mina danska vänner som kommer i veckan.

Tisdag morgon, 17 grader och mestadels klart. Blir 22-23 grader frampå dagen. Har just avslutat frukosten. En ensam man står i vattenbrynet och tränar armar/axlar med hantlar i solen. Några promenerar. Jag borstar tänderna och klär på mig. Diskar.  Och går ut.

Kvart i två är jag hemma igen, med en cortado och en caña i magen. 8 700 steg. Nu en stunds läsning. Vinden fick korsdraget i lägenheten att smälla igen dörren bakom mig, nu har jag stängt ett fönster. Kraftiga vågor, några badar ändå.

Jag steker svamp, vitlök, lite finskuren purjo i förväg, och häver på rikligt med färsk persilja. Glömmer ofta bort vilken fin smaksättare det är, Mats brukade försöka tala om det för mig. Köttet tempereras i köket, potatisen är skuren i skivor, men får vänta på stekning. Béarnaise-såsen från Lidl väntar också, ska bli intressant att se om den är ätbar. Det blev inget rödvin idag, jag kan inte välja, vet inte vad som är bra eller mindre bra. Klarar mig ändå.

Nu några oliver och en Dry Martini. Och Mrs Fytton´s country life.

Jag har ju pratat med Miguel (mäklare) om att hyra även i höst, på första våningen. Men idag slog mig tanken ”det är inget äventyr längre, att vara här i Puerto”. Så jag vet inte, kanske ska leta efter något annat, något jag inte känner lika bra som jag börjar känna Puerto. Tror mig inte om att känna Puerto och dess invånare särskilt ingående, men ändå. Mitt urval begränsas av krav på kortast möjliga flygresa, varmt om vintern, gärna hav nära, lägenhet med åtminstone två sovrum och bra kök. Och inte dyrare än här. Gärna någonstans där människor pratar bättre engelska än här. Jag är för lat för att lära mig spanska.

Stora ”måsfåglar” far omkring i vinden, flera mycket mörkare än de andra, labbar? Idag såg jag en grön papegoja landa i en palm, rymling från Parque Loro?

Glad att jag tvättade fönstren häromdagen, de verkar faktiskt hyfsat rena när inte solen lyser rakt på dem. Jag ser bra ut.

Fick besked om Alectas utbetalningar av pension under året, en ökning med fantastiska 34 kronor per månad. Kanske inte så konstigt, efter alla märkliga förlustaffärer de gjort.

Så, i morgon eftermiddag kommer mina danska gäster. Och jag bekymrar mig över var de ska parkera sin hyrda bil. Är kanske bra om de kommer hit med bagage först, och en av dem försöker hitta parkeringsplats därefter? Här är trångt. För många bilar. Även om jag många gånger önskat att jag vågade köra bil här, så ser jag också hur knepigt det är att parkera. Om man inte ställer sig på övergångsstället vid soptunnorna, vilket många gör. Står där när jag går ut, och står kvar där när jag går hem igen. Tror inte det är att rekommendera ändå. Parkering är gratis dock. Antar att parkeringshus, som under Alteza, tar betalt.

Middagsfacit: potatis etcetera var gott, köttet var inte i närheten av Lidls entrecôte i Sverige (som ofta är den bästa), hälften blir smörgåspålägg till frukost i morgon, Lidls så kallade béarnaisesås var oätlig. Märke Deluxe, köp den aldrig. Mätt ändå.

Ett molntak verkar lägga sig över mig och alla andra här. Blåsigt fortfarande, sol under molnen. Mobilen säger ”19 grader och sol”. Klockan är fem på eftermiddagen.

Jag äter några gräddkola . efterrätt, Alteza, Nata …

Och funderar på vilket äventyr jag vill ha i höst. Om alls. Att hyra här, på en trappa, vore bekvämt och välkänt. Nu har jag bott på två trappor i snart fyra månader. Och har mött mannen som hyr en trappa, våningen under min. Han lär bo här till slutet på mars, ungefär som jag. Mer vet jag inte.

Vinden gör havet upprört, vågorna är aggressiva och kastar sig mot stranden som nu är i skugga. Människorna har dragit sig tillbaka. Molntaket från i eftermiddags är också försvunnet, bara enstaka moln nu. Och dis. Och en fladdrande gardin.

Månen igår

Söndag, solig söndag, 23 grader när jag är hemma igen klockan två. 9 800 steg idag, efter artrosprogrammet i morse. Cortado förstås på Casa C innan jag gick min vända, ingen öl, men väl en vink till Martti som satt med en kompis på kaféet. Långsam promenad, jag blir ”förbigången” av de flesta, unga som gamla. Knänas kondition varierar, jag försöker lära mig att gå sakta, något aldrig varit mitt sätt att röra mig.

Dusch när jag väl kommit hem, den behövdes. Och nu börjar segelflygarna komma tillbaka till jorden. Ser och förundras över hur väl de styr sina luftfarkoster. Den här valde att gå ner bortanför den ofärdiga badanläggningen med lockande bassänger. Fyllda med vatten för att inte spricka, något badande förekommer inte. Ingen vet när anläggningen kan öppna, ingen verkar veta varför det dröjer heller. Politik av någon sort förmodligen. Ungefär som med Playa Jardin, som är stängd sedan flera månader på grund av otjänligt badvatten. Avlopp som gått sönder en bit ut i havet, otillräckligt reningsverk, ingenting verkar hända.

Disigt över bergen, kanske lite calima, kanske bara vanligt soldis.

Middagen idag blir densamma som igår, kycklingsallad med en fräsch avocado tillagd.

Nu ska jag bara slappa hela sköna eftermiddagen, fönstren är öppna och alldeles lagom varm vind kommer in. Köpte en bok igår, 50 cent, Mrs Fytton´s country life, av Mavis Cheek. Jag har bara börjat läsa, men den har fått mig att le flera gånger redan.

De danska vännerna kommer onsdag eftermiddag, jag har lovat att jag är hemma. De hyr bil, hoppas de hittar parkering i hyfsad närhet. Stannar här som de vill, men har också andra vänner annanstans på ön som de ska besöka. Låter bra.

Nu, klockan sju denna söndagskväll, är det fullmåne. Och mörkt utanför fönstren. Hoppas månen låter mig sova i natt, ibland inbillar jag mig att den gör att jag inte sover bra.

I förmiddags mötte jag den man som förmodligen hyr lägenheten under min. Han har nog varit borta några dagar över helgerna, men jag tror jag kände igen honom som mannen med tvätt på terrassen för några veckor sedan. Och det stämmer ju med Miguels ord om att lägenheten är uthyrd mars ut. Jag sade ”tack” när han glatt leende klev åt sidan för mig, han på väg in, jag på väg ut.

Måndagen börjar med tveksam sol och mörk himmel samtidigt, ”regn möjligt denna morgon”. Och nog ser det så ut, tror jag väntar med att gå ut. 18 grader. Har ätit frukost när klockan är nio här, om en stund kan det vara dags för en kopp kaffe härhemma, med en palmerita till.

Kaffe i flera former än härhemma

Lördag eftermiddag, buss en bit på väg till Taoro för loppis runt klockan tio efter en cortado på Casa C, promenad resten av vägen – hittade så småningom efter gång i många trappor. Köpte avocados och en bok på engelska, drack en Dorada. Gick hemåt, och kom så småningom till Mercadona som jag inte hittat tidigare. Handlade lite där också (inte just bättre utbud än på Dino, dvs ingen Extra Dry Martini), och gick så ner till hållplatsen vid Martianez, för buss 381 som tar mig hela vägen hem. Det fann sittplats i bussen, det gjorde det inte i förmiddags. Gasen i botten och tvärnit vid hållplatserna gör att jag klamrar mig fast vid tillgänglig stolpe, med vita knogar.

9 600 steg idag. Trots bussåkande. Mör. Borde köra igenom artrosprogrammet också, men det får vänta till i morgon. Än har jag inte hoppat över något av de två tillfällen per vecka som anbefalles.

Har nu gjort en alldeles för stor kycklingsallad, med tomat, gurka, fräsch ”småsallad”, avocado, inser att jag glömt vitlök, hackar och lägger till, färska champinjoner, grön paprika, lite citron för att ta hand om avocadon så den inte mörknar. Oljan tar jag på när jag äter. Liksom salt och peppar om jag vill ha det. Men inte än.

Precis när jag kom in ringde min syster K, och vi pratade en stund. Hon har, liksom min syster B, känt sig vissen, men hade ändå varit ut på en promenad idag. Jag är tacksam att jag är där jag är, och inte hemma i snö och slask. Och är frisk. 24 grader här fortfarande när klockan är halv fem. Solnedgång och mörker halv sju. Men även då varmt. Under natten 18-19 grader just nu.

Den nästan fulla månen syns svagt på himlen, som inte har ett enda moln. Måsfåglar, som jag okunnigt föser ihop i en klump, flyger förbi, liksom duvor i flockar. Duvorna bor på takruinen här bredvid. Ibland sitter en vit häger på klipporna där mannen som metar brukar stå.

Halv sju är solnedgångshimlen vackert rosalilagrå, månen lyser klarare, havet rör sig. Än är det inte mörkt. Nu, tio i sju, är det mörkt, mörkare inomhus än ute med lampor och lysen överallt. Månen lyser också, och bredvid månen en stjärna. Tror jag, den rör sig inte som den borde om det är ett flygplan. Vet inte. Känner inte igen stjärnhimlen här, liksom jag aldrig gjorde i Kalifornien när vi satt ett helt gäng i hottuben efter encounter med The Human Element och Will Schutz. Minnet av de stunderna får mig fortfarande att längta dit, men jag kommer aldrig att åka dit igen. Historia.

De sista människorna på stranden har gått hemåt, ett par satt länge under terrassen vid restaurangen som aldrig är öppen – nyss gick de därifrån. Inne i Puerto syns ett ganska intensivt ljussken, vet förstås inte var eller varför. Det känns som en lugn lördagskväll, inte mycket trafik, tyst – säger jag som tog ur hörapparaterna det första jag gjorde när jag pratat färdigt med syrran i eftermiddags. Så skönt att inte använda dem när jag inte behöver.

Den där grillade kyckling jag köpte, den har hittills givit mig tre middagar, jag har åtminstone en (salladen från idag) i morgon och en burk med kycklingbitar som jag ska stoppe i frysen. Så, åtminstone fem middagar för ungefär 70 kronor (om man enbart räknar kycklingen). Bra.

Salladen var god, jag är mätt och belåten när jag kryper till sängs. Och söndagen börjar fint, sol och 18 grader halv nio. En ensam man simmar redan, annars är stranden tom. Jag kör igenom artrosprogrammet före frukost, bästa tiden att göra det. Nu kommer några lyckliga hundar som får springa fritt på stranden. Härlig syn, en lite större och en väldigt liten jagar varandra i vild fart, tvärnitar för att undersöka något, den ena är senare med att återvända till husse/matte än den andra.

Himlen igår kväll