>Sysslolös – ett mycket bokstavligt begrepp

>

Jag har dammsugit, plockat med blommor ute och inne, ätit lunch, slagit in en bok till Bokbörsen-kund, plockat ihop det jag ska ha med mig morgon till syrrorna, talat i telefon med den ena – några djupfrysta kräftor ville hon inte ha – vad ska jag göra nu? Klockan är bara halv 2 denna torsdag, ut vill jag inte gå, det hinner inte sluta regna förrän det börjar igen.

Har försökt lösa DNs ”geni”variant av Sudoku, och som vanligt inte lyckats. Det är inte kul hur många gånger som helst…

Behöver någon en kvarglömd passagerare till sitt Fischer-Price flygplan så har jag en! Han (?) ser i alla fall glad ut!

Publicerat i inget att göra | Lämna en kommentar

>Besöksräknare

>

besöksräknare

Nu kan jag inte låtsas längre att jag inte bryr mig – jag vill veta hur många (om några) läser min blogg! Men jag vet inte om jag har lagt den på rätt ställe… Jag har också skiftat bakgrund, denna passar bättre till väder och humör.

Publicerat i hööööst | Lämna en kommentar

>Svart galla

>Ovanstående är översättningen av de grekiska ord som är grunden för ordet ”melankoli” (vilket för övrigt sedan 1924 är en sjukdom i Sverige). Freud liknade melankoli vid sorg – även om sorgen oftast riktar sig utåt mot omvärlden eller en/flera personer, melankolin är inåtvänd, mot jaget…

De gamla grekerna menade att människans själsliga balans berodde på olika vätskor i kroppen – och om den ”svarta gallan” dominerade blev man melankolisk. Om alla vätskor var i balans mådde man bra!

Jaha.

Idag duggregnar det, jag är definitivt mindre melankolisk än igår, även om jag inte knallar omkring och sjunger för mig själv. Skrivandet är ett sätt att hålla melankolin (eller missmodet, eller sorgen, vad ni vill) stången. Måla naglarna är ett annat sätt – men naturligtvis drack jag kaffe samtidigt och blev akut kissnödig och att få av sig trosorna och sätta sig på toaletten utan att sabotera nymålade naglar går inte… Gör om. Nagelmålandet.

Jag har också hittat ett batteri till den lilla reseklockan på nattduksbordet – den som det står ”Väck kärleken” på… Nu tickar den och går, även om det är si och så med kärleken. Alla utbrunna ljus i mina utspridda ljusstakar är utbytta mot nya, kvällarna är mörka nu på landet. Utom när jag krupit i säng och månen lyser rakt in i rummet, stor och rund. I morse var det höst. Nu störtregnar det.

Publicerat i ordförklaring | Lämna en kommentar

>Melankoli

>

Idag har det varit en regntung och mulen dag, ute som inne, i mig. Att sitta ensam på landet när  himlen är blöt och grå och inte ens duvorna flyger – det gör mig inte glad!
Igår blev jag stressad av att just duvor flyger som om de har så bråttom, så bråttom – med korta snabba många vingslag – jag blev trött bara av att se dem. Idag blev jag trött av att inte se dem!

Som pensionär blir jag trött av att ha för lite att göra, förr hade jag för mycket att göra. Att läsa om politiker som först vill men sedan vägrar kissa i burk för drogtest gör mig inte piggare… Är det ett uttryck för ett valårs sista skälvande minuter innan det är för sent med ytterligare propaganda för att värva eller jaga bort röstare?

Någon svamp har jag heller inte hittat ännu. Livet är trist – men kanske ska jag vara glad för att det ändå ÄR.

Publicerat i regntunga skyar | Lämna en kommentar

>…och den här

>

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

>Följer också med

>
Johan Jansson, morfars stol och den toapappershållare min älskade konstruerat följer med mig när jag flyttar igen – kanske till det där torpet ni vet, vinterbonat, lagom litet, med vedspis!

Publicerat i flytt | Lämna en kommentar

>"Känner du Johan Jansson…"?

>

Nej, han bor inte på Söder, är inte bror till Fia, men lite vindögd är han nog.

Eller var, rimligen är han död sedan länge. Jag tror att han bodde någonstans i Västmanland, eftersom jag köpt bilden av honom där på en auktion. Jag vet inte när tavlan är gjord, men den är gammal – baksidan består av plankor, därmed före masonitens tillblivelse. På baksidan är skrivet med sirlig handstil

”Du Johan Jansson gamle hedersbror!
Jag nu ditt konterfej har ritadt,
Till minne åt dig sjelf och åt din Mor,
Som mången sömnlös natt för dig har setadt,
Då du långt bort i vida verlden for,
Till Mexico, Niagara, Columbia och Kalifornien.
Ifall du skulle komma hem igen
Så har du här ett minne af din gamle
Barndomsvän.”

Signaturen tolkar jag som ”J.E. Butén”.

Det är en tung tavla, och stor, omsorgsfullt inramad med passe partout och allt – och den fyller mig med ömhet.

Jag undrar om den här resenären någonsin kom hem till sin mor och sin barndomsvän – jag fantiserar om hans liv där borta i ”vida verlden” eller därhemma i Västmanland, Sverige, någon gång före förra sekelskiftet. Och jag undrar om hans mor sov gott om nätterna eller om hon fortsatte att vara sömnlös?

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

>Tomt?

>
Jag glömde ta med mig morfars stol i den framtida flytten! Apropå tomhet…

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

>Tom lägenhet

>
Favoritbloggerskan Bodil M skriver idag om den fridfullt tomma nya lägenhet hon befinner sig i, med enbart en portabel dator och ett USB-modem – det kan nog ge en känsla av frid och nya möjligheter. Allt som är nerpackat och tänkt att flyttas kanske inte behöver följa med till det nya livet.

Jag har flyttat nyligen till ett (lånat) hus, och ska förmodligen snart flytta igen -för varje gång minskar mitt behov av alla en gång förmodat nödvändiga saker. Det känns inte alltför svårt att lämna en hel del bakom sig, och det blir allt tydligare vad som känns viktigt att ta med sig.

Böcker, numera reducerade till några omlästa och omläsbara trotjänare – övriga sorterade i banankartonger för försäljning på utomordentliga Bokbörsen. Inga stora förtjänster, ganska mycket administration och packande och postletande och -lämnande – men böckerna blir lästa igen av någon som vill. Och så kan de gå vidare.

Vackra glas, några älsklingstallrikar, några bra vassa knivar och skärbrädan av en befaren planka med dekorativt hål i (hittades under segeltur nära Fredlarna i Stockholms skärgård). Skärbrädan som min älskade gjorde åt mig. Tekanna och stor mugg, bra kastruller och stekpannor/-grytor, över huvud taget bra redskap. Svärmors gamla sybord, mosters mässingsmortel och fotot på min ledsna mamma och hennes andra syster. De tavlor jag numera har kvar. Cykeln, och ett par svampkorgar, lite sänglinne, handdukar och vackra gamla dukar. Rottingvinstället på hjul, bara för att det är så knäppt. 40-talstaklampan med glasskiva som kostade 400 kr att laga. Sängen. Min Tempur-kudde.

Datorn (lånad), skrivaren och modemet. Lite kläder och toalettsaker, hårtorken. Alla mina ljusstakar, ca 15 stycken, men de tar inte stor plats.

Det blev en del, blir förmodligen ännu mera när jag väl ska till, om jag ska till. Det beror på vem som kan ställa upp och hyra ut ett vinterbonat torp med vedspis till mig!!

Publicerat i då- och nutid | Lämna en kommentar

>Stulen bil återfanns på okänd ort

>

Anslut eller koppla från har varit frågan för dagen – datorn har sprattlat och vill inte vara stabil – om det är mig, datorn eller Telia – eller vädret – det är fel på är oklart! Nu vill den igen så jag passar på. Jag har just läst Finistère, med glädje som vanligt, och BM pratar om Östermalmsnytt och dess polisrapporter… Jag tror att Sala Allehanda slår Östermalmsnytt,vad sägs om denna rubrik: Stulen bil återfanns på okänd ort!!

Hur gick återfinnandet till?

Den rubriken lockar fortfarande fram ett leende, trots att det är något år sedan jag såg den i tidningen. Intet ont om den lokala pressen för övrigt, när jag bodde däruppe så var det utomordentligt bra att läsa tidningen, jag saknade inte alls Stockholms-pressen.

Jag har ätit kräftor i goda vänners lag, och vännerna har nu återvänt till sina världar. Det är både skönt och ensamt. Det går kanske lite för lätt att vänja sig vid att vara ensam, samtidigt som jag ju klagar över det. Och cykel till en landsvägsbuss som går ett par gånger om dagen till centralorten för att där ta nästa buss till Uppsala där syrrorna bor ids jag inte. De tycker jag är lat. Jag tycker de kunde åka hit i sina bilar, eller i en bil, det räcker. Stackars jag har ingen bil…

Men den är inte stulen, har just aldrig haft någon egen bil, en gammal Opel några år efter skilsmässan, tills den var skrotfärdig men jag lyckades sälja den till accepterande man som skulle fixa det som behövdes. För ögonblicket (vilket ”understatement” – borde skriva ”för åtskilliga år framöver”) tillåter inte min ekonomi någon bil, varken inköp av eller drift och underhåll etc.

Vem har ett torp att hyra ut, förresten? Vedspis och vinterbonat, men det behöver inte vara stort. Rymma några lådor böcker och annat livsnödvändigt – det räcker.

Nåja, livet går på – solen skiner på stubbåkern utanför fönstren, regnfukten mellan fönsterrutorna har torkat under dagen, svalorna flyger fortfarande och getingarna kravlar omkring. Lite höst känns det som i luften. Men bara lite, ännu.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar