Konstruktiv kritik, visningsstatistik och annat

För så är det nog, en del av skrivglädjen handlar om att bli läst, inte bara om att skriva. Ibland är bloggstatistiken över antal visningar så halsbrytande att jag inte tror att det är sant. Rekordet hittills är 239 visningar en dag i augusti förra året. Varför begrep jag aldrig och trodde knappt på det.

Häromdagen var det 80 visningar, men då hade jag å andra sidan publicerat sex artiklar (så heter det på wordpress-språk). Idag 56 visningar, med tre artiklar. En eller ett par kommentarer per inlägg. Jag har försökt se mönster i vad som läses av flera, vilka rubriker som tycks fånga läsare – för det är väl där det sker? Eller kanske är det så att jag har några trogna läsare, som tittar in ofta, utan att ha öronmärkt sig som ”followers”?

Strunt samma, det är roligt att bli läst, och ännu roligare att få kommentarer. Jag är glad och tacksam att ni som gör både det ena och det andra orkar och vill. På 1av3 skriver man just nu om behovet av sk konstruktiv kritik för att utvecklas som skribent. Jag har aldrig begripit vad konstruktiv kritik är. Det vill låta som om den är helt objektiv och klarsynt – men kan ju banne mig inte vara det om det är jag eller något annat jag som delar ut den. Vad vi tycker om någonting är färgat av vilka vi är.

Ibland kan jag få för mig att konstruktiv kritik är negativ kritik. Jag har länge haft en ordduell med mannen min om att kritik kan vara både negativ och positiv. Jag fortsätter att hävda det, medan han tycker att kritik är negativt. Punkt.

Jag växer när jag får positiv kritik, när någon förmedlar vad det jag skrivit givit honom eller henne. Och jag har inte ett självförtroende som är särskilt duktigt på att ta negativ kritik, har aldrig haft det. När jag läste nordiska språk i tidernas begynnelse vid Stockholms universitet – efter ett par år som sekreterare – så avslutade jag studierna efter att ha blivit förlöjligad av lektor eller adjunkt eller vad han nu var, X, för min tolkning och upplevelse av ”Kvartetten som sprängdes”. Min var inte den förväntade, inte vad den borde ha varit. Så lätt var det att välta mig då. Jag är rädd för att det är nästan lika lätt nu.

När jag skriver klär jag av mig naken, bildlikt talat. Jag lämnar ut mig. Den som inte gillar det behöver inte tala om det för mig. Den som tycker att det är korkat eller dumt eller olämpligt behöver heller inte tala om det. Jag kan själv räkna ut att en text som inte väcker några reaktioner förmodligen inte är mycket att ha för andra. Men den kan vara viktig för mig likaväl.

Och just nu inser jag att jag övergivit berättarperspektivet ”hon” och gått tillbaka till ”jag”. Träningspasset får anses vara avklarat för den här gången. Nästa gång kanske det blir ”han”.

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized och märktes , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Konstruktiv kritik, visningsstatistik och annat

  1. Anitha Östlund skriver:

    Kritik är inte bara av ondo. Man kan växa rejält och lära sig nya saker via kritik. Men den får inte vara för tuff, för då ramlar man och slår sig illa, kanske aldrig mer tittar upp.
    Min nuvarande bok handlar om allt det där som kan hända bakom stängda dörrar i hemlighet, och vådan av att titta bort när ens barn råkar illa ut.
    Imorgon skall jag pitcha manuset i Göteborg och är vansinnigt nervös just nu. Men…det kan egentligen inte göras fel. jag lever ju med mina karaktärer dag efter dag, vecka efter vecka.
    ha det gott

  2. Marie skriver:

    Jag är en av dem som bidrar till din visningsstatistik, men har hittills inte haft anledning att kommentera. Jag läser en del s k skrivarbloggar – av oklar anledning – skrivna av såväl publicerade författare som av personer med ambitioner att ingå i den första kategorin. Till skillnad från rätt många har du faktiskt en historia att berätta (vilket man för all del kan ha även om den inte är självupplevd) som jag misstänker dessutom har en inte obetydlig kommersiell potential som kan intressera förlagen. Då tänker jag främst på ditt spelmissbruk, men tycker mig också skymta ett fruktbart ämne när du skriver om hur det är att åldras. Dessutom har du ett bättre grepp om språket än många med författarambitioner. Det krävs förstås en rad andra komponenter för att få ihop något publiceringsbart, men, ja, du har onekligen en utmärkt utgångspunkt.

    • beskrivarblogg skriver:

      Tack för dina ord Marie – du gläder mig. Om det någonsin blir något publiceringsbart får tiden utvisa – just nu skriver jag utan att det hänger ihop särdeles. Hoppas du fortsätter att titta in hos mig!

Lämna ett svar till Anitha Östlund Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s