Fy skjortan vad egocentrerad man/jag blir när jag inte mår alldeles bra. Det är så synd om mig, det är bara jag själv som ryms i min värld. Jag skummar nyheterna via dåligt internet, tappar tålamodet igen, och ger upp. Jag läser inte vännernas blogginlägg, skriver just inga själv heller. Försöker komma in på Facebook och undrar genast varför (om jag mot förmodan lyckas). Är inget roligt sällskap till mannen min, som dock hänger med än så länge.

Hela tiden gnyr kroppen, muskler och leder. Rumpan ska vi inte tala om. Den vill varken sittas på eller liggas med, träningsmomentet där skinkan ska spännas och benet föras rakt bakåt har min hjärna inte lyckats tala om för sagda muskler ännu. Benet åker bakåt, det gör ont, men någon skinka spänns inte. Än, hoppas jag.

Igår fick vi i alla fall in utemöbler och parasoll. Och mannen min började städa i verkstaden, han kom upp och försökte hävda att det nog är jag som samlat alla ”bra-att-ha-pinaler” därnere. Det var lätt att med fullkomligt rent samvete neka. Huset skulle också behöva städas ordentligt, men det får vänta till nästa besök här, när nu det kan bli.

Vi nöjer oss med att dammsuga vintertrötta flugor så länge, varifrån alla kommer har vi inte lyckats räkna ut. Varje morgon är de där, på övervåningen mest, och surrar lite halvmatt. Och häromnatten fick vi strömavbrott, förmodligen av en mus som åstadkom kortslutning i proppskåpet. Dags att prata med grannens svåger elektrikern igen, han som vet hur man skruvar loss alltihop utan att dö på kuppen. Just att tömma proppskåp på mer eller mindre kremerade möss lär vara en vanlig höstsyssla för elektriker på landsbygden. Strömmen kom tillbaka utan större insatser den här gången, men vi vet ju inte om det ligger en mus därinne.

Duvor i stora flockar äter ”frön” på den nyligen sådda åkern utanför fönstren, höstvete tror jag. Och älgen valde att ta sig över vägen precis när mannen min kom med bilen, som tur var i lämplig låg fart. Minsann och räven jagar på varsin sida om bäcken, hästarna går i hagen längre bort och bävern lär bo i dammen däruppe. Varg och lo pratar man om, på sistone har ingen sett någondera. Älgjakt nästa vecka, men då åker vi härifrån.