Ni, mina vänner på Facebook och internet,
ni som vet att vi pratar med varandra om sådant som är lätt att prata om, och sådant som är svårt. Och tungt. Ni som är ett stöd, för två år sedan när vår son dog, och nu, när mannen min är död, och jag lever. Ni som tål att jag tjatar, och ömkar mig, och gnyr och gnäller. Som ändå finns där för mig när jag behöver er. Några mer än andra.
Inte alla är den sortens vänner, men ni ryms allihop i mig – jag är glad åt er alla. Några har inte förstått (inte läst mina drapor) att mannen min är död, att jag är legitimt ledsen, eller i alla fall ledsen. Skit i legitimiteten. Ledsen, sörjer, gråter, morrar, dansar, tvättar, plockar blommor, klappar katten. Gråter, dricker mina DM (med Marezzo, utan citron, glömde köpa). Läser, skriver, håller ihop. Önskar mig bort, annanstans. Börjar tro att Näsåker kan vara något. Och vet att det inte gör någon skillnad. Jag är med mig var jag än är. Och du.
Tack alla för att ni finns, för att ni ids gilla eller säga något, eller kanske bara läser utan att höra av er. Tack. En annan gång finns jag kanske för er.
beskrivarblogg 
Att läsa är ett sätt att lyssna. Det är bra att du skriver. Även om det ibland är svårt att kommentera. Men vi lyssnar.
GillaGilla
gott Marve, att du lyssnar, jag vet att du gör det och uppskattar det.
GillaGillad av 1 person
Lite långsam i vändningarna är jag allt. Men nu har jag läst ikapp och kan bara försöka förmedla all min medkänsla. Tungt. Något att ta sig igenom, men ändå inte. Något att ha med sig resten av livet, som det alltid är när någon dör. I stället för att låta allt det gemensamma dö får man liksom ett extra ansvar att låta det finnas kvar på något sätt. Det ni hade ihop. Era minnen. Nu är det du som är förvaltaren!
Kram!
GillaGilla
Tack Karin – för din medkänsla, och för dina ord om förvaltarskap, de gör mig gott. Kram även till dig!
GillaGilla
Läser alltid, lyssnar alltid och tänker alltid på dig. Kram Margareta
GillaGilla
Varm kram Viveka.
GillaGilla
Att bära sorg ensam är tungt och jag är glad att jag kan vara en del av din sorg och att vi kan bära den tillsammans. Förhoppningsvis blir den lättare att bära då.
GillaGilla
Tack Esmaralda
GillaGilla