Julian Barnes ”Livslägen”.

”Tidigt i livet delar sig världen grovt sett i de som har haft sex och de som inte har haft det. Längre fram i de som har fått uppleva kärleken och de som inte har det. Ännu längre fram – i alla fall om vi har tur (eller för den delen, otur) – delas den i de som har drabbats av sorg och de som inte har det. De här uppdelningarna är absoluta; de är vändkretsar som vi passerar.”

Den här boken säger mig allt som jag någonsin tänkt eller känt kring sorg och sörjande. Läs den, jag vill inte återge mera med mitt urval, som begränsar upplevelsen för en läsare. Den är stark, den är emellanåt för mig ointressant (hänger nog inte riktigt med eller fascineras inte helt av ballonguppstigningar och Sarah Bernhardt med flera) – men det avslutande avsnittet som handlar om Barnes´ sorg efter hustruns död har en kraft och övertygelse som tar mig med sig.

Läs boken.