R.I.P.

Idag får vi veta att Gösta Ekman är död. Och jag läser att hans hustru häromdagen hade premiär för sin pjäs om att närma sig livets slut. Det får mig att tänka, att kanske, kanske är det inte enbart förfärligt när en älskad människa dör. Kanske kan det också förlösa någonting, ge något ännu mera av den älskade till andra människor. Jag vet inte vad teaterföreställningen heter, vet inte ens var (Dramaten?) den hör hemma, men kombinationen av död och skapande gör mig märkligt glad.

Må du vila i frid, Gösta Ekman. Du har givit mycket av glädje och ödmjukhet till världen. Tack.

Annonser

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv.
Det här inlägget postades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

3 kommentarer till R.I.P.

  1. MarveW skriver:

    Pjäsen sätts upp på Dramaten och är den sista delen i en triologi. http://www.dramaten.se/repertoar/forsokskaninerna/

  2. beskrivarblogg skriver:

    Tack för beskedet – den skulle jag vilja se.

  3. Viveka Roger skriver:

    ❤️😢❤️

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s