Det här är ett tomt dokument, att fyllas med ord av okänd valör. Jag vet inte vad som kommer att hamna här eller varför. Till att börja med kan jag konstatera att det inte kom något mejl norrifrån i morse, ett nog så tydligt svar på mitt mejl igår, där jag bifogade artiklar om det parti ”min vän” sympatiserar med… Kanske var det epitetet jag gav M-ledaren, ”kappsvängande”, som avgjorde. Fyra månaders dagligt mejlutväxlande, emellanåt nog så trevligt, tycks därmed vara slut.

Lika gott, vi har för olika grundläggande värderingar, också om vi delar mycket – läsande, språk, konst och musik, god mat och dryck. Ensamhet tror jag. Tråkigt, kanske mest för att mina vänner är få.

Så vad ska jag skriva här? Borde komma igång med någonting, och något annat än Agnes på Teneriffa – henne är jag trött på. Jag fixar inte feelgood.

Feelbad – vad skulle det vara? Att bli dumpad av någon man aldrig träffat och inte helhjärtat gillat per mejl heller – men ändå kommer att sakna. Av någon anledning har jag skrivit ut alla hans mejl och mina svar – kan jag göra något av det materialet? Inte tillräckligt feelbad.

Eller allt jag skrivit om demens, eller om Ulfs död, eller om Agnes tidigare? Det ligger utskrivna papper i drivor i mitt sovrum, sorterade efter någon sorts princip. Den senaste högen innehåller veckans bloggtexter, eftersom jag tydligen börjat blogga igen. Sextio besökare igår.

Jag är inte deprimerad (än, november är ett par månader bort), men jag är energilös. Lustlös, alla bemärkelser. Inte ens en Dry Martini sen eftermiddag lockar. Mat – tja, höll en paketerad krabba i handen på Ica och insåg att en krabba är för mycket för mig. Annars har jag ju lärt mig att avgöra vilken krabba som är fullmatad i förhållande till storlek.

Ostron är för svåra att öppna, blir för skräpiga när jag gör det. Jag och en tidigare arbetskamrat brukar äta ostron på krog en gång om året – men jag har just insett att jag inte längre har någonstans att bo efter en krogkväll i Stockholm. Ostron utan gott vin, går kanske det med. Richard Juhlins alkoholfria bubbel skulle möjligen fungera. Vi behöver hur som helst ses eftersom jag beställt en fårfäll från hennes släktingar i Dalarna.

Så här surrar jag på, med fingrarna och i huvudet. Ingen ordning alls. Inget mål, eller klart syfte (mer än att hålla mig sysselsatt en stund). Kanske är det tillräckligt.

Kommer på att jag kanske borde byta glasögon och använda de som är avsedda för datorskärmen, gör det och de känns vilsamma. Så länge jag inte behöver se annat än det jag skriver. Om jag ska röra på mig och gå omkring är de inte hjälpsamma.

Jag blir trött på mig själv. Har ingenting att klaga på just nu, ekonomin är bättre än någonsin, jag kan betala tandläkarräkningen i höst utan vånda. Att jag är gammal kan jag inte göra mycket åt, annat än möjligen faktiskt glädja mig åt att vara vid liv ett tag till. Där är jag slarvig, glömmer det alltför ofta.

Hur ser mina drömmar ut – och jag menar inte nattens drömmar, utan dagens, lite mera medvetna? En dröm är att faktiskt åka till Teneriffa och stanna i tre månader, över värsta vintern här hemma. Även om jag inte fortsätter skriva om Agnes och hennes resa dit. Just nu gör jag själv inte mycket för att det ska bli av. Hoppas bara på att Helen och Isaac ska hitta bra boende för sig själva, och kanske åt mig. Reaktiv, inte proaktiv. Har tappat farten jag hade i våras när jag beställde det där blå kortet från Försäkringskassan. (Hur länge är det giltigt?)

Vad tror jag om min framtid? Den är rimligen ganska kort, så kanske är det mycket som ska hinnas med innan jag inte hinner någonting mera. Ett besked om flytt här på gården vore bra, att göra mig av med allt jag kallar ”loppisprylar” och städa ur källaren vore också bra. Det är inte riktigt dags att avsluta min enskilda firma, även om jag inte får några fler uppdrag. Jag vill kunna dra av en del av Teneriffa-resan som research för författande.

Just nu handlar min framtid om att byta glasögon, hämta flugsmällan och mörda den där stora otrevliga flugan som surrar runt mig. ”Done” som det numera heter i swish-sammanhang.

Byter brillor igen.