Ensam är inte stark

Sitter ute i ”halv storm” – havet är vredgat och ryter bakom ryggen på mig, jag har lä av stenmurar. Det är bara håret som flyger och far, tur att jag inte har någon frisyr att ängslas över.

Nina är i Puerto nu, äter förhoppningsvis en god lunch någonstans innan hon tar flygbussen och sen eftermiddag flyger hem till Stockholm igen. Vi har haft en fin vecka, med en ny vänskap som känns mycket bra. Våra samtal inspirerar, och jag hittar skrivlust igen.

Det ligger lätt dimma över bergen, solen gömmer sig men finns där bakom molntäcket. Det är varmt i vinden. Varken surfare eller badande idag. Restaurang Padules är stängt även idag, kanske beroende på att man inte väntar sig gäster en blåsig dag? Begriper mig inte på öppettiderna (eller snarare stängt-tiderna) här. Mat hemma är lösningen på det problemet, och kaffe har jag också.

Har tvättat och hängt tvätten, förväntar mig nästan att den är torr bara efter ett par timmar i den här blåsten. Hoppas den hänger kvar. Någon gång ska jag torka golven också, men har sopat så att det duger en stund till. Bäddar rent i gästsängarna, och i min säng.

Har hörapparaterna i öronen, men måste dämpa ”ovidkommande ljud”, just nu havets dån. Bra funktion. Så tar sig solen igenom molnen ett ögonblick, och det blir nästan för varmt. Fint med de här växlingarna, vind, sol, moln.

Går hem efter nästan en timme och fikar, tar ner torr tvätt och hänger ett nytvättat täcke.

Jag skriver ner funderingar och tankar kring Agnes och försöker se att det kanske kan bli flera böcker – något som är bra att ha i bakhuvudet när man förhoppningsvis får kontakt med förlag. Just nu är mitt manus rörigt, jag har ändrat och inte ändrat, behöver gå igenom och se till logik, ordningsföljd, ålder, tid på året si och så, och mycket annat. Jag har många ”mosaikbitar” som kanske eller kanske inte passar in någonstans. Har fått inspiration och skrivlust, mycket tack vare samvaron med Nina den här veckan. Ensam är inte stark…

Om beskrivarblogg

Bloggen är mitt andningshål, mitt sätt att berätta - för mig själv och andra - om mitt liv, sorger och glädjeämnen, funderingar kring åldrande, kärlek och död. Mitt offentliga skrivande började som egenterapi i samband med spelmissbruk för några år sedan. Nu fortsätter jag skriva, men inte spelmissbruka. Jag har tagit tillbaka mitt liv. Och min bok heter Free Spin - berättelsen om mitt spelmissbruk. Utgiven på Ordberoende förlag.
Detta inlägg publicerades i Uncategorized. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Ensam är inte stark

  1. Karin skriver:

    Nu har jag ”läst ikapp” om din tillvaro och med snöblandat regn därutanför fönsterrutan måste jag erkänna att jag är lite avundsjuk. Låter härligt med varmare trakter! Och det är alltid en utmaning att ”bygga sig en by” var man än är. Jag har alltid tänkt i termer av Horndal, oavsett var jag vistats mer än ett par veckor. Behovet av anonymitet och ensamhet finns ju, då som nu, tillsammans med behovet av samband och tillhörighet.

  2. beskrivarblogg skriver:

    Karin, gillar uttrycket ”bygga sig en by” för det är precis det det handlar om. Det går långsamt, men det går – och det är härligt. Just nu fint att vara ensam igen, om ett par veckor kommer jag säkert att längta efter sällskap. Välkommen, här finns plats!

Lämna ett svar till beskrivarblogg Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s