Author Archives: beskrivarblogg

Greta, Lisa och Minsann – tre kattsyskon födda i maj – där Greta visade sig vara Sixten i stället. I början är det tydligen svårt att se skillnad på kattflickor och kattpojkar … Nu äter därför syrrorna p-piller, så unga … Fortsätt läsa →

Skriver nu enbart för att se om det alls finns någon koppling mellan fingrar och huvud. Inte mycket visar det sig snabbt, eftersom det blev tomt efter första meningen. Fortsätter ändå. Vad har hänt med mitt skrivande, eller mig, eller … Fortsätt läsa →

Nu har jag gjort allt möjligt utom att skriva: dammsugit och skakat mattor, dammat, kapat och klyvt det som gick att ta hand om av fd altanräcket, tvättat och skakat ur så mycket som möjligt av den pappersnäsduk jag glömt … Fortsätt läsa →

Sju minuter över nio, på kvällen, en måndag i oktober, i Sverige, 2011. Ett årtal som fortfarande är obekant för mig. Obekvämt att skriva. Ofattbart. Ett år då min pappa skulle fyllt 100 om han levat, igår, men han har … Fortsätt läsa →

Måndag. Jag har klyvt ved, igen, tillsammans med Minsann som inte vikt från min sida idag. Gårdagens trädklättramde satte någon sorts spår i henne. Veden hinner inte torka för användning i vinter, men kanske kommer det ännu en vinter. Tvättat … Fortsätt läsa →

Nu är Minsann inne i det varma köket. Hon tröttnade, på mig som stod och grälvädjade till henne nedanför trädet, eller på att sitta i en vindgungande asp – vad vet kag. Ner tog hon sig och in kom hon. … Fortsätt läsa →

Kajorna landar i trädet så att de kala grenarna gungar. Plötsligt är trädet fullt av svarta fåglar. Och inte, de flyger iväg lika överraskande som de kom. Deras ärende vet jag inget om. Vedspisen knäpper. Bordet jag sitter vid är … Fortsätt läsa →

Kan jag skylla på Minsann att jag inte skriver? Eller på att det är kallt i huset och mina fingrar inte vill riktigt som jag vill? Eller på att det snart är november med förväntad depression? Eller på att jag … Fortsätt läsa →

Jag sätter fingrarna på tangenterna och börjar skriva. Samtidigt försöker Minsann (kattunge) komma in bakom rullgardinen och lyckas. Bara svansen sticker fram och rör sig sådär lite irriterat som kattsvansar ibland gör. Jag inser att jag ägnar henne för mycket … Fortsätt läsa →