Category Archives: Uncategorized

Ordet ”skamfilad” dök upp i mitt huvud i morse. Varifrån kommer det? Att det innebär medfaren, sliten, kanske lite sjaskig trodde jag mig veta. Wikipedia meddelade att ordets ursprung är sjöfart – ofta använt om tåg etc som av fartygets … Fortsätt läsa →

En kusin ringer syrran och berättar att en annan kusin dött och hon ringer mig. En kusin som jag och mina systrar nästan aldrig har träffat. Åtminstone inte som vuxna, kanske någon gång som barn – jag minns två smala … Fortsätt läsa →

Har tänt ljus inför kvällens mörker. Grannen eldar och elden är vacker där den skymtar mellan träd och buskar. Sjön är nu spegelblank. Här är rofyllt, överallt utom i mig. Tyst är för all del även jag, men inuti skramlar … Fortsätt läsa →

Är hos Louie och sitter vid köksbordet och ser ut över den lilla sjön, samma sjö som finns på min blogg. Här är vackert, tyst och lugnt. Gräsmattan är nyklippt (av hundens husse, inte mig) och parasollet rör sig lite … Fortsätt läsa →

Lånar modem av fd maken och har idag gjort slut på hans surfmängd. Tur att det är ny månad i morgon – ska passa vännens hund en vecka och hoppas på att kunna koppla in mig på deras router under … Fortsätt läsa →

Syrran hävdar att bloggen är ett bra ställe att förvara ord på. Och nog finns där en massa ord redan, men det är inte de orden jag är på jakt efter. Jag vill ha de hittills oskrivna orden, de som … Fortsätt läsa →

Finns det någonstans där alla borttappade ord förvaras? Man kan ju tycka att mina saknade ord skulle finnas i min hjärna, men just för närvarande har de rymt. De gillar inte mitt sällskap, det gör inte jag själv heller, Jag … Fortsätt läsa →

Nytt tomt – så heter det här skrivutrymmet… Och tomt är det och tom är jag. Min son är gravsatt, hans urna med födelsedatum och dödsdatum ligger i ett hål i marken på kyrkogården. Övertäckt idag, med en vissen solros … Fortsätt läsa →

Hade behövt dig igår och nu att tröstas av, att kura ihop mig hos, och smekas av dina mjuka händer. Att vara liten och ledsen hos, inte stor och stark. Du hade annat för dig.

Vem kan skriva om sin sons död? Förmodligen inte jag. Men skriver gör jag ändå. Sonen min var 47 år när han dog för fyra månader sedan, i en olycka med bilen på familjens sommarställe. Hans liv var svårt. Vräkt … Fortsätt läsa →