Author Archives: beskrivarblogg

Jag är tacksam. Alla ni som på olika sätt hör av er betyder mycket mer än ni kanske kan föreställa er. Pia, som häromdagen berättade att hon tänkt på mig – den tanken gjorde mig varm och rörd. Ni andra … Fortsätt läsa →

Jag har en bloggtrogen syster, och kanske några lika trogna vänner. Varje dag kollar hon om jag skrivit något. Det är länge sedan nu. Ordfinnandet har inte infunnit sig. Gör det just inte idag heller, men jag gör väl som … Fortsätt läsa →

Jag är tom. Alldeles tom. Tomt är ingenting. Vad kan jag göra med ingenting? Nu kan jag släppa kontrollen, som om jag hade någon att släppa. Nu har jag tvättat färdigt, städat färdigt, begravt. Och det är tomt. Jag hävdar … Fortsätt läsa →

Det här vill jag säga till, och om, vår son idag vid hans begravning. Vad jag kommer att säga är förmodligen en annan sak…   Jag är Mats mamma. Just i det här ögonblicket är jag glad. Glad och djupt … Fortsätt läsa →

Varje natt försöker jag komma ihåg det jag tänkt säga om Mats när han begravs, på torsdag. Och varje natt minns jag just ingenting. Bara inledningen där jag talar om hur faktiskt glad jag är och hur djupt tacksam för … Fortsätt läsa →

La vida es sueño – livet en dröm – är en fras som följt mig genom livet. Ursprunget är litteratur från 1635, av Calderon. Det är ord som återkommit i mitt huvud, ofta. Nu lever jag dem. Livet är en … Fortsätt läsa →

  ”Frihet och fri vilja är att vara sin egen orsak, att frigöra sig från förutbestämningar och från verkligheten…”. ”Människans frihet består i att hon kan föreställa sig att hon inte måste vilja det hon vill, att hon skulle kunna … Fortsätt läsa →

Varje dag talar jag om för mig att Mats är död. Han är död, och jag tappar bort det någonstans där jag aldrig varit tidigare. Det spelar ingen roll om jag säger det högt, eller bara inom mig. Jag kan … Fortsätt läsa →

Det småregnar därute. Båda hundarna sover, är inte särskilt intresserade av att gå ut igen, ännu. Minsann är instängd i sovrummet. Mitt emot mig vid köksbordet sitter Mats (och Eriks och Anders) pappa och försöker läsa, iklädd morgonrock. Han har … Fortsätt läsa →

Den ljusa, som kikar på mig, är Rossi, Eriks hund. Framför honom ligger Rösti, Mats hund. Båda hjälper oss just nu få dagarna att gå – en vecka är de här, sedan kommer Rossis husse och familj hem igen. Och … Fortsätt läsa →