Author Archives: beskrivarblogg

Jag är tom. Och inte. Rätt som det är kommer tårarna, jag vet inte var jag är, om jag är på väg någonstans, eller varför jag skulle vara det. Allt äger rum inombords, utombords klappar jag katten, lagar mat, har … Fortsätt läsa →

Jag tvättar min döde sons kläder. Kommer säkert att slänga en hel del av dem, men tvättar ändå. Och städar hans rum, bäddar den säng han aldrig mera ska sova i. Försöker sortera, som inför en flytt. Han har flyttat, … Fortsätt läsa →

bar din röst” – de orden lånar jag av Svenarne Jansson och hans dikt ”Sång”. De pratar med mig nu när det gått nästan en vecka efter din död, Mats. Du finns här hos oss på ett märkligt sätt, vi … Fortsätt läsa →

Idag har vi varit på begravningsbyrån och diskuterat vår son Mats begravning. Overkligt. Och fruktansvärt verkligt. Han är död. Han dog i måndags, i en olycka ute på landet. Bilen rullade över honom och krossade honom mot ett träd. Han … Fortsätt läsa →

Jag har bakat matbröd, inte heller det jäste som det borde ha gjort. Är det för kallt i köket? Jästen var en dag för gammal, borde inte göra något, degspadet var OK tempererat. Hm. Ovan att baka kanske, det var … Fortsätt läsa →

Borta vid stallet stod ett gäng gubbar och tittade, på rad. Jag var tvungen att gå ut och kolla. Stallet ska rivas, ska dras omkull, nytt ska byggas ”i samma stil”. Jag gick in igen. Nu spöregnar det och gubbarna … Fortsätt läsa →

Minsann ligger på sin kudde på köksbordet, det kalldrar genom fönstren och vedspisen går för fullt. Det kallas för vår. Har plockat fram långkalsongerna igen, och har raggsockor och tjock fleece på inomhus. När någon annan säger ”jag har ingenting … Fortsätt läsa →

Jag längtar efter närhet, efter värme och samtal. Viktiga samtal, som jag har längtat efter i större delen av mitt liv. De försvann inte med mannen för två månader sedan, de fanns just inte i den gemenskapen. Ibland ville jag … Fortsätt läsa →

Jag tömmer vedkorgen och vänder upp och ner på den. På den handtäljda hörnpinnen står ”Anna Johansson, Aspatorp”. Hon ägde en gång den här hemtillverkade spånkorgen som nu rymmer min ved i en liten stuga utanför Norrtälje. Själv bodde hon … Fortsätt läsa →

Min jävla karta stämmer inte längre. Jag är vilsen. Ont i axlarna har jag och vet inte om det är träningsvärk från plankkapandet eller spänningsont. Skit samma, ont. Minsann är ute, huset är tomt sånär som på mig. Jag har … Fortsätt läsa →