Category Archives: Uncategorized

Vem kan skriva om sin sons död? Förmodligen inte jag. Men skriver gör jag ändå. Sonen min var 47 år när han dog för fyra månader sedan, i en olycka med bilen på familjens sommarställe. Hans liv var svårt. Vräkt … Fortsätt läsa →

Skrivdagbok är bra säger de som skriver sådan. Jag tror dem. I min skulle förmodligen mest stå ”har inte skrivit idag heller” – och frågan är om det då är en skrivdagbok? Det var visst också något om en tappad … Fortsätt läsa →

”Att vara sitt eget hus” – de orden stannar hos mig efter läsandet av Inger Edelfeldts bok ”Konsten att dö”. Resten av boken stannar också, som en känsla mera än enskilda ord. Ett igenkännande. Häromdagen hittade jag ett urklipp ur … Fortsätt läsa →

Sitter på altanen i ljum sydvind, solen skiner och molnen är lätta, himlen mest blå. Tänker på sonen som inte får uppleva den här dagen eller några dagar alls, mera. Eller så gör han det, fast utan att vi vet, … Fortsätt läsa →

Procenttal, valfläsk, allianser hit och dit, röstkorten ligger här och väntar på att vi ska förhandsrösta. I ett val där inga ”bra” alternativ finns. Experter och politiker pratar och pratar. Jag lyssnar inte längre. Ett ord som blivit vanligare på … Fortsätt läsa →

Läser i Brain Picking´s Weekly att författare skriver mera och bättre (kanske) om de har lite rutiner i samband med skrivandet. Bestämda tider för skrivstart, skrivtid, plats och relativ ostördhet tycks vara det som gör susen. Varifrån kommer för övrigt … Fortsätt läsa →

Nu famlar jag och kanske svamlar jag. I ett par dagar har jag varit lättrörd, nästangråtit för ingenting. Och ibland för någonting. Sonen som fattas oss är i fokus, hela tiden. Vi har pratat och kommit ihåg honom på landet tillsammans … Fortsätt läsa →

David Grossman, israelisk författare till ”På flykt från ett sorgebud” och ”Fallen ur tiden”. I dagens DN skriver Maria Schottenius om böckerna och författaren. Just orden ”fallen ur tiden” pratar med mig. Min son är också fallen ur tiden. Varken … Fortsätt läsa →

Datorn i knät i hyfsat lä bakom en hög med grovsopor täckta av gamla takplåter och en hopfällbar sk gästsäng som ingen någonsin kunnat sova i. Högen väntar på bortforsling. Först ska alltihop nerför backen till infarten, sedan upp på … Fortsätt läsa →

Annika Bengtsson skriver en bok som heter ”Sorgebägare” – en suverän titel. Ordet är så fullt av innehåll, sorg och kraft – för mig åtminstone, och förmodligen för Annika. Den boken vill jag läsa när den kommer i höst. En … Fortsätt läsa →