Att en liten mekanisk – eller elektronisk är den förstås – mus kan irritera mig så! Den är inte styrbar, pilen far och flackar. Van vid bättre don blir jag frustrerad.
Jag har just talat med grannfrun i Västmanland, som varit ner till Stockholm och fått sitt hjärta opererat, via ljumsken, utan sövning. Lät inte kul alls. Nu var hon på benen därhemma, lite trött, men annars OK. En veckas sjukskrivning.
Annars är det väldigt tyst här i huset idag. Minsann pratar inte så högt, det bara hörs lite när hennes lekkapsyler etc far omkring. Jag har inte heller börjat prata för mig själv, ännu. Ibland är det snubblande nära. Svart utanför fönstren, klockan är 6. Kraftig vind fortfarande.
I höstas planterade jag 100 snödroppelökar, de flesta i rabatten under köksfönstret. 3-4 stycken har hittills kommit upp. Resten är antagligen skingrade av kattens och hundarnas glada grävande i sagda rabatt. Eller så har sorkarna ätit dem i vinter. Om ett par veckor vet jag om det kom upp några flera.
Jag letar lite planlöst efter flera förlag att skicka mina manustankar till. Hittills har jag fått mejl tillbaka från två av fyra (efter en respektive två dagar), att de tagit emot och kommer tillbaka så snart de kan. Det trodde jag nästan inte, så jag är tacksam för det. Jag skickar inte till förlag som vill ha pappersinskick. Så urmodiga får de gärna vara, men jag hoppar över – t ex Bonniers, Norstedts, Weyler … Ni ser att jag siktar högt, rekommenderad att göra så av författarkollegan (!) Annika Bengtsson – och varför inte, blir det inget med någonting kan jag göra själv.
Jag läser också på FB om författare som har kontrakt, allt är i princip färdigt då de får besked från förlaget att dra ner 30% ”till på måndag” – och då har man som kontrakterad inte mycket att sätta emot. Konstigt agerande, speciellt som det i det här fallet handlade om författare som givit ut en bok på samma förlag.
Och varför i allsin dar är det fortfarande 25% moms på e-böcker? Apropå urmodigt. Jag påmindes om det när jag köpte Jenny Perssons bok ”Vi tar vägen över Vintergatan” idag, på FramStegets Webshop. Köp den, den är bra!
Just nu kommer jag ihåg att jag borde läsa artikeln i Svenska Dagbladet häromdagen, som uttrycker någon sorts rädsla för alla oprofessionella skrivande människor som förstör litteraturen. Det låter som om den professionella skribenten/journalisten (?) skulle kunna reta gallfeber på mig också, jag har sett att det hettat till på FB kring detta.
Nu har jag läst. Gallfeber infann sig inte. Bara en viss trötthet. Som jag uppfattar artikeln pratar Annina Rabe om av förlagen refuserade författare, som ger ut sin böcker själva. Och i och med att ”de stora förlagen” inte tyckt att manus varit tillräckligt bra (?) för att ge ut, handlar det om icke-professionella författare. Och om de då ändå ger ut sina böcker på egen hand, ”är litteraturen illa ute”.
Vem vill inte – av alla hoppfulla, refuserade om och om igen blivande/varande författare – vem vill inte ha ett förlag och en redaktör vid sin sida? Jag tror alla vill. Men det är ytterst få förunnat. Att därför dra alla över en kam och mena att nu är LITTERATUREN illa ute, det är ogenomtänkt. Snällt sagt. Kanske är det ”surt sa räven”?
beskrivarblogg 