beskrivarblogg

Vår sondotter meddelade just att hon lyckats ordna så att hon kan komma på releasen på fredag! Jag är så glad!

Glad också för en kommentar från en FB-vän ”längtar efter att få se och höra dig live (på TV4, efter fem i morgon). Hon fick mig att tänka ”pod” – som jag knappt vet vad det är, och inte har lyssnat till alls. Men jag inser att det finns många sådana, och många är värda att lyssna till. Kanske det kan vara något? Vem kan rekommendera utrustning, bra och hyfsat billig? Hur gör man? Vad kan pratas om? Kanske Agnes kan komma till tals ibland också, inte enbart ”spelberoende Margareta”?

Många frågetecken, men tanken tål att tänkas flera varv. Instagram får jag inte till riktigt, begriper mig inte på hur det fungerar. Inser att det vore bra med en författarsida för Free Spin på Instagram och på Facebook, med information om vad som händer kring boken.

Har lagt upp en kalender i min dator, kanske blir det deltagande i mässa i Karlstad och Uppsala i november. Vi får se.

Just nu är det artiklar i Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan (?), Året Runt, Hemmets, Allas (bara på nätet?), kanske någon glimt i en norsk nättidning också. Och som sagt, säger det igen så jag tror på det – i morgon TV4, efter fem, runt halv sex lär jag komma in… De har lovat fixa min röda näsa, resten kan de nog inte göra mycket åt!

Jag känner att de där retliga skäggstråna på hakan har krupit fram igen. Dags att leta på pincetten och dra. För inte kan man sitta i teve med skäggstrån, även om de bara är två. Det är spännande nog ändå.

Idag onsdag står enbart tvättstugan på programmet, klockan 12. Och promenader med Molly förstås, inköp och matlagning (också för torsdag-fredag, eftersom jag inte kommer att vara på plats vid middagstid). Kräver planering.

Än är klockan bara halv 9 på morgonen, kanske regnar det eller så kommer regnet snart, det mulnar. Har inte belastat öronen med hörapparaterna ännu, skönt att slippa höra trafikbullret.

Väderväxlingen får mig att fundera över vad jag har för kläder här, inför teve och release. Vännens avlagda blå klänning, nyinköpta ”jeggings” (nytt ord, står så på etiketten) i samma färg, sandaler (har ett par platta gamla skor också ifall att), min nötta jeansjacka. Det får duga, tillsammans med kamratringen, min ring och mitt armband. Mina tre talismaner, dock utan magiska tecken, men med min älskades namn i den ena ringen. Undrar vart hans ring tog vägen när han dog?

Tankarna rumlar hit och dit medan mitt te kallnar i koppen. Molly sover bakom min stol, före detta maken tar en liten lur i soffan. Utan hörapparater råder frid och tystnad. Nu ska jag fixa kaffe så att åtminstone jag vaknar ordentligt, dagern är sövande.

Har pratat i tre kvart med en duktig tevejournalist. Hon har läst min bok Free Spin, och ställde frågor och jag svarade så gott jag kunde. Tack Malin Collin. Du fick mig att känna att vi hade en bra kontakt, jag blev inte osäker och tveksam. Hade våndats lite i förväg (förstås) för att göra ännu en telefonintervju. Tyckte inte att den förra gick så bra, men nu fungerade det. Öronen hörde det de skulle.

Blir hämtad med taxi på torsdag 5 september och förd till Gärdet i Stockholm där TV4 finns, för tevesmink (bra, min röda näsa behöver tonas ner). I programmet pratas jag med i ungefär 7-8 minuter, vilket är ganska lång tid. På Bibliotekstjänst-dagen förra veckan hade jag fyra och en halv minut på mig att presentera min bok. Håll tummarna för att jag kommer ihåg att andas, och att jag faktiskt kan tycka om mina livsrynkor. De är ju jag som levt mitt liv och lever det än, även om jag inte riktigt vant mig vid skrynklet.

Tandläkaren idag var också snäll med mig, hon gjorde det hon skulle. Vi ses i oktober för beslut om mera permanenta åtgärder.

Hann inte in på förlaget för att hämta några böcker idag. Kanske i morgon, före eller efter tvättstugan mitt på dagen. Eller så får jag vänta med att klämma på min bok tills på fredag. Har just bestämt att bästa vännen och jag ska ta en drink efter release-andet för att fira oss, hennes födelsedag, min bok, och vår vänskap. Jag är så glad att hon vill komma på fredag. Sonen, före detta maken och jag åker därmed hem till mitt på lördag morgon och fixar hans firande!

Ser synnerligen otrevliga bilder på teve från tandläkare, som opererar en patient. Förmodligen gör det inte lika ont som det ser ut, hoppas patienten är totalbedövad. Lämplig inblick nu när jag ska till tandläkaren i morgon… Det är Fråga doktorn-programmet som går. Tror jag fortsätter läsa Myttings bok.

Nu är det ”i morgon”, Molly och jag har varit ute i ett tyst och ännu tomt Sundbyberg. Kändes lite höst. Jag funderar på hur dagen ska disponeras. Tandläkaren först, därefter samtal med TV4. De vill ha med boken i ”efter 5”, kanske mig också. Någonstans under veckan behöver jag hämta en försändelse på Ica på landet, så att den inte returneras. Då kan jag passa på att vattna blommorna också. Och jag må fixa åtminstone något inför sonens släktkalas på lördag hemma hos mig. Handla det som ännu fattas. Tänka. Och lansera min bok fredag eftermiddag… Samma dag som bästa vännen fyller år.

Jag försöker komma ihåg att andas.

Före detta maken kanske sover fortfarande, han har i alla fall inte gått ur sängen. Frukosten får vänta en stund.

Trafiken – och därmed trafikoljudet – börjar komma igång nu när klockan är runt 7. Jag stänger balkongdörren, oväsendet en halvtimme senare är öronbedövande. Gatan utanför borras upp för nya vattenledningar. Ett alldeles friskt (syns på stubben) stort träd i gathörnet har fällts. Halva gatan är avstängd. Över huvud taget känns det just nu som om staden är uppgrävd överallt, ombyggd, gatorna omlagda. Avgiften för boendeparkering har höjts med 100 procent, samtidigt som det är orimligt svårt att alls hitta parkering. Lapplisorna jobbar flitigt. Längtar till landet och tystnaden.

Numera vet jag att jag inte vill bo i någon stad permanent. Frukost.

Photo by Linnea Herner on Pexels.com

Inte ”min” skog eller sjö, men vacker – och tyst.

Nu vill jag skriva som Lars Mytting, som först skrev Ved och sedan Simma med de drunknade – två högst läsbara böcker (jag har bara läst den senare, men läst om den första). Han väver ihop livsödena, utan att datera dem sådär övertydligt, utan att köra hela kapitel om en person och så hela kapitel om en annan. Alltihop flyter samman, huvudpersonen är på upptäcktsresa i sina föregångares liv. Fint, klurigt, knepigt och spännande. Och så förstås, både Norge och Shetlandsöarna.

Önskar fåfängt att jag kunde skriva så.

Är trött på att enbart gräva i mitt särdeles i alla fall just nu trista liv. (Bortsett från boklansering.) Och det som återstår av liv är förmodligen ännu tristare, ännu ensammare, ännu mera tjatigt ledset, kanske fyllt av krämpor som ännu inte givit sig tillkänna. Ibland skriver jag ju om före detta maken och hans pågående förminskade liv. Eller om mannen min, som fattas. Men ändå, alltför tomt på stimulans utifrån, tämligen enahanda, repetitivt, more of the same.

Istället för att skriva engagerat och engagerande, far jag just nu fram och tillbaka och försöker få före detta makens hörlurar att fungera också med teven här i stan. Lyckas inte, och tyvärr kan han inte längre hjälpa till. Så ljudet är på, jag tar ur hörapparaterna, men hör ändå. Och han hör hjälpligt, utan lurarna. Skit att jag är så oteknisk ibland. Också more of the same.

På ett väldigt ostrukturerat och omedvetet sätt håller jag nog på med nästa bok. Internt. Tuggar, drömmer, funderar, tänder på något och tänder av. Noterar ingenting med penna och papper, det är som om allt försvinner medan jag mödosamt skriver för hand i mina skrivböcker. Och skrivmallar på nätet gör mig bara nervös. Alltför komplicerade. Men nog skulle jag behöva ett sorteringsverktyg för alla ord som finns i den här datorn, och på USB-minnen. Eller så ska jag helt enkelt radera alltihop och börja om från någon sorts början. Som allt annat lär det visa sig.

Fick ett getingstick i förra veckan, det första på åratal. Getingen hade gömt sig i den torra tvätt jag plockade ner. På natten vaknade jag av att det gjorde ont där getingen varit, armen svullnade rejält och det var varmt och otrevligt runt sticket. Nu har svullnaden gått ner och det syns bara en liten rodnad, men det tog drygt fyra dagar för den getingen att förpassa sig till hävderna. Dog gjorde hen väl omedelbart efter sticket, men jag undrar vad det är för gift de har i sig? Googlar och lär mig att det tycks som om känsligheten för getingstick ökar med åldern. Ännu en baksida med att bli gammal.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Måndag, teve4 har tydligen mejlat förlaget att de ”vill ha boken” – men jag vet ännu inte vad det innebär… Jag vet att jag ska till tandläkaren i morgon halv 12. Och ha bokrelease för Free Spin på fredag.

Nu är före detta maken, Molly och jag i Sundbyberg, och åker ut till mitt på fredag kväll/lördag morgon för att fira sonen med släkten. Vi knorrar över alla trafikljud, skällande hundar, skrikande tonårsflickor. Blir det Hesa Fredrik också idag, eller är det någon annan dag? Jodå, det var Hesa Fredriks dag idag.

Boken ska levereras till teve4 av förlaget, de ska ringa mig, när är fortfarande oklart. Har telefonen inom räckhåll, laddad. Sedan gäller det bara att höra den också.

Molly och jag har traskat runt i Sumpan, hon blir tämligen sprattlig av alla intryck, ljud och dofter. Och hundar, även om hon för det mesta är glatt svansviftande. Tror att hon gjort som hon gjorde senast hon var i mina trakter, rullade sig i något ”väldoftande”. Anar att hon nog behöver schamponeras, tar det i morgon efter tandläkeriet.

Free Spin har tydligen landat på förlaget, kanske kan jag springa förbi och hämta några i morgon! Budas till teve4. Verkar som om de haft en stressig dag på Ordberoende förlag. Kul, för jag får för mig att det är positiva orsaker till allt som hänt idag. Handlar förstås inte enbart om Free Spin.

Nu ska jag laga mat om en liten stund, pasta med ostsås och Jokkmokks-skinka. Husosten därefter, St Agûr.

Jag (och förmodligen också Agnes) är trött(a). Inte för att vi uträttat några storverk idag, bara ändå.

Har slagit sönder – eller snarare, vinden slog sönder – ett av mina nyligen Tradera-inköpta martiniglas. Parasollet välte och glaset med det. Några timmar senare skulle jag byta glödlampa i duschrummet, lyckades klämma dit kupan så att glödlampan trasig föll till golvet framför fötterna på före detta maken som duschade. Det gick bra, jag plockade glas igen och han skar sig inte. Och den nya lampan lyser. Som sagt, jag är trött.

Molly har redan lagt sig, i min säng. Klockan är nätt och jämnt nio, det är svart augustikväll utanför fönstren. Och jag gäspar. Det finns ingen att vara vaken med, ingen att småprata med, ingen att smeka och älska med. Läser i stället – just nu en bok av författaren till Ved, Lars Mytting. Jag vill fortfarande läsa ved-boken, men den här kom före. Så här långt en knepig och välskriven historia.

I förmiddags for jag iväg för att posta böcker. Glömde väska med plånbok hemma och vände efter en kvart och åkte tillbaka. Det här är typiskt stressbeteende, minns de gånger jag i San Fransisco trodde att jag tappat plånboken, spärrade alla kort och sedan hittade plånboken… Stress. Nu var jag inte långt gången innan jag kom på vad som fattades. När jag så handlade, med lapp i hand, kom jag hem utan vad det nu var, någon sak. Det har jag glömt nu och jag har slängt lappen. Det går nog bra ändå.

Photo by Akshar Dave on Pexels.com

Ovanstående sägs vara en bild av stress…

Fredag som jag försöker göra om till lördag.

Både Agnes och jag är aningen dagvilla. Molly är hemma igen efter att ha varit hos vännen och tre andra hundar. Hon har badat, ”simmar som en bäver” enligt vännen. Och nu är hon nöjd att vara här med före detta maken och Agnes. De har ätit lax, spenat och god Gotlandspotatis till middag. Ost efter. Nu är det snart dags för Rapport. Inte för Agnes, då tar hon hörapparaterna ur öronen.

OM nu TV4 hör av sig i veckan och vill något, vad gör Agnes då? Jo, hon börjar med att ta på sig den blå klänningen, armbandet och ringen – klädsel som hon känner sig både fin och rimligt säker i. Klänningen har hon ärvt efter bästa vännen, armbandet har hon fått av mannen sin, och ringen har hon köpt själv, till sig själv. Så försöker hon samla ihop allt om sin bok i huvudet – och inser att det inte går. Hon får lita till att hon hittar det hon behöver, när hon behöver det. Om inte så blir det väl inget inslag, men det vore ju synd.

På tisdag ska hon till tandläkaren halv tolv. Den där tanden som tidigare krånglat har börjat krångla igen, och det duger inte inför möjligt teveframträdande. Inte inför releasen heller. Så.

På Facebook är det härligt med hästkraft, det är flygskam och annan -skam, ät mindre kött, shoppa inte, bortsprungna kaniner, och mycket annat. En del intressant, annat inte så intressant. Agnes tittar och känner sig enbart som en som tittar, betraktar, står bredvid och glor. Rosa himmel med blå övertoner, svarta tallar mot himlen. Vackert, det berör henne. Facebook alltmera sällan.

Förmiddagens tvätt är torr, den blå klänningen går att använda igen. Och resten av tvätten också. Före detta maken har diskat middagsdisken, Agnes har enbart suttit i sin stol och ätit kakor. Bokstavligt, kolakakor och kanelkakor, inköpta på Ica Maxi i Gustavsberg, bakade på plats. Goda dessutom.

Nu är hon så där stirrigt ostyrig igen, vet inte vad hon vill och absolut inte vad hon inte vill. Det där livet med internetscasinospelande – nu för länge sedan – gav nog en viss intressant spänning till tillvaron. Plus allt det andra, det eländiga, skamsna, fattiga, skyldiga. Det där med fingrar som var stela av att ha knappat in insatser, noterat förluster, bytt casino och hoppats på bättre tur annanstans. Det där galna, obegripligt konstifika. Det som Agnes hjärna inte någonsin kommer att kunna förstå – hur kom hon att tappa all sans? Hon hade nog gjort det i andra sammanhang – men hon hade ju aldrig spelat på någonting, aldrig satsat sina pengar som hon kom att göra.

Just nu är hon övermätt på sitt spelberoende jag, hon vill vara en alldeles vanlig och möjligen normal nästan 80-årig kvinna. Hur nu en sådan ser ut och beter sig, hon vet inte. Hon vet bara att hon knegar på, hon lagar mat, handlar och tvättar, torkar golv och ser till att hunden får mat och vatten. Kommer ihåg att begära nya recept åt mannen. Ser till att hans finska påläggskorv alltid finns till frukostmackan. Hon både äter och dricker själv också, och före detta maken får både frukost, ibland lunch (han vill oftast inte ha) och middag. Och glass en stund senare (när Agnes konsumerar sina kakor).

Och så lanseras hennes berättelse om spelmissbruk på fredag. Om allt fungerar så finns Free Spin i fysisk form då, så att hon kan klämma på boken och hålla den i handen och förundras. Övertyga sig om att det faktiskt är en bok. Hon har skrivit en bok. Det blev faktiskt en bok.

Nu kliar det i fingrarna, men hjärnan är trött. Agnes (eller jag) vill skriva, vill skriva en ”riktig roman”, som Torbjörn Elensky sa idag på btj-dagen i Göteborg när han presenterade sin herrgårdsroman. Vad nu en riktig roman är…

Inte vet jag, men skriva vill jag. Hur jag ska hitta ro och tid och lust samtidigt är en annan fråga. Ibland tror jag att jag gör det hela mera komplicerat än det behöver vara. Som nu till exempel, före detta maken sitter lugn och ser på teve, ett program om matlagning, någonting om ”höns och tuppar?”. Jag kan inte hävda att han stör mig, hörapparaterna ligger bredvid mig på bordet invid stolen. O.ch Molly är kvar hos bästa vännen till i morgon.

Det var intressant att vara med om en sådan här Bibliotekstjänst-dag, med förlag som presenterade sina nya böcker och bibliotekarier som lyssnade. En klok kvinna stickade medan hon (förmodligen) lyssnade. Inte alla presentationer var maximalt professionella. Samtal mellan förläggare och författare inför en levande publik fungerar enligt min väldigt personliga uppfattning inte så bra. Som publik känner jag mig exkluderad. De två där på scenen har fokus på varandra, och vi andra förmodas titta intresserat på. Den formen gör sig nog bättre i teve…

Kul att få vara med dock, och lärorikt. Också som egen träning inför min presentation av Free Spin, funderingar hit och dit dess förinnan, tills något kom ur min mun som nog inte liknade det jag skrivit ihop i förväg – men som fungerade. Att älta i hjärnan utan att definitivt bestämma sig för något är tydligen inte helt fel.

Skriv då, då. Nä, inte just nu, vet inte vad, fantasin räcker inte och verkligheten är lite för jobbig för ögonblicket. Den har för många frågetecken, för mycket som jag inte kan försäkra mig och andra om att ”det är okej, det går”.

Jag har glömt koden till mitt eget bankkort, använder därmed före detta makens, och för över pengar till hans konto efter inköp för egen räkning. Igår jeans, behå, mascara – inför att stå på scen fem minuter inför ett antal (stort) bibliotekarier i Göteborg. Ibland är livet absurt. Men, jag kan övertala mig – jag har inte köpt behå på många år (kommer bara att använda denna dyra i nödfall också), mascara behövde jag för enstaka tillfällen, och jeansen var H&M, billiga, tajta och i perfekt färgstämning till klänningen jag ärvt av bästa vännen. Så. Och pengarna är återförda.

Möjligen apropå flygskam, shoppingskam, etc. Så skäms jag inte.

Före detta maken ringde mig igår kväll, han var förvirrad och ville att jag skulle ringa äldste sonen. Gjorde. Sonen pratade med sin pappa, och lugnade honom. När jag så kom hem idag sent på eftermiddagen visade det sig att de piller han skulle ha tagit i morse fortfarande låg i skålen, med min lapp ”torsdag morgon”. De kunde ju inte läggas i det vanliga lilla saltkaret – där låg föregående kvälls piller när jag for – och då blev det förvirrande för honom. Sorgligt och stressigt, för honom, för mig, för sönerna. Vi behöver någon form av ytterligare assistans, jag fixar inte att alltid vara närvarande.

Just nu är allt lugnt igen, jag är hemma och betyder förmodligen trygghet för honom när hans sinne inte fungerar som det har gjort. Jag får bestämma oss för att en utebliven dos medicin inte är hela världen.

Hemma igen. Duschat, Tagit på favoritplagget, en Yasuragi-rock från längesedan. Fixat lite middag till före detta maken. Vi åker ut till ön och hämtar Molly i morgon, istället för i kväll.

Jag är trött och nöjd, presentationen av Free Spin på btj-dagen (Bibliotekstjänst) i Göteborg inför många bibliotekarier gick bra. Applåden efter mitt korta prat värmde, och det var fint att vara tillsammans med Ordberoende förlagschef Ewa Åkerlind i två dagar. Vi åt fantastisk pasta på Trattoria la Gondola på Avenyn på onsdagskvällen, och lika fantastisk räksallad på Mnågonting på Centralstationen före återresa till Stockholm. Jag orkade inte äta upp allt, och det vill säga mycket!

Nu kanske teve4 hör av sig i veckan och så är det release på fredag – och kalas med släkten för sonen på lördag.

Sedan ska jag vila, eller så. Plocka svamp, gå i skogen med Molly. Jag hoppas på färdiga böcker och att få hålla en i handen på fredag, hoppas möta vänner på Östermalmsgatan 84 ”runt 17” (tidsangivelserna har svajat, mina och förlagets – nu är det halv 5 som gäller, men annat funkar förmodligen också). Ser fram emot en vecka full av nya erfarenheter. Tack vänner för alla era former av stöd!