beskrivarblogg

I en artikel om Susanna Alakoskis nyutkomna bok Bomullsängeln säger hon bland annat ”mormors oberättade liv” (som boken till stor del handlar om). Tycker om de orden. Min mormors livs är också oberättat, många mormödrars liv är nog det. Och eftersom jag faktiskt inte känner till så mycket om min mormors liv innan jag kom in i det när hon var drygt femtio år, skulle jag behöva fantisera ihop de fragment jag har. Hon skulle förmodligen inte ta illa upp, ens om hon kunde.

Delar av mitt eget liv är berättat, i min bok Free Spin. Jag skriver om spelmissbruk, men också om kärlek och glädje, åldrande, död och saknad. Boken beskriver några år som fick mig att börja skriva – och så småningom bli spelfri. Det är en frihet som jag kämpat mig till, dag för dag. Att skriva något varje dag hjälper mig, liksom tryggheten i att jag registrerat mig på spelpaus.se.

Idag lever jag ett annat liv, jag är tillbaka hos före detta maken, och försöker följa honom i hans nuvarande och obekanta liv, med en demensdiagnos. Det livet är också oberättat. Ingen av oss vet vad nästa dag ska omfatta. Och det gör faktiskt inte någon annan heller, om än frisk. Vad som helst kan hända när som helst. Ofta något annat än det förväntade.

Om en stund ska jag åka in till bilverkstaden i Norrtälje och få en tid för service och koll av ABS-systemet inför besiktning längre fram i höst. Kör en tvättmaskin och hoppas på torkväder även idag, även om det just nu blåser mindre än igår. Före detta maken diskar frukostdisken.

Tid för service av bilen, dyrt… Och banken vill inte att jag överför pengar från mitt konto via min dator, ”du har inte behörighet…” – detta när jag har behörighet att logga in. Pratar med banken som inte kan bistå. Laddar upp appen i telefonen, där fungerar det nu, men alla mina sparade konton är borta, bara syrrans är kvar… Och fortfarande släpper inte banken till i datorn. Trist.

Det är tyst. Visste ni att getingar tror att de (också) gillar Dry Martini. Bra gin med Marezzo som vermouth, is – citron hoppar jag oftast över. De är dyra, och blir fort oanvändbara – så många DM dricker jag inte…

Är inviterad till ”VIP-mingel” med Susanne Ahlenius och Hoi förlag på fredagskvällen på Bokmässan. Vill gärna gå, men vet inte riktigt hur det ska fungera med nattlogi hos FB-vännen strax utanför Göteborg. Som det mesta, det får lösa sig när det är dags. Kanske är det numera min ”livsdevis”, att åtminstone försöka att inte tro att jag kan planera allt i förväg. Att inte oroa mig. ”Det ger sig.” På ett eller annat vis.

Solglasögon gör det ännu omöjligare att se något på skärmen. Finns det en förlängning av ”omöjligt”? Kan något vara mera än omöjligt? Solglasögon kanske, så de åker av.

Robotgräsklipparen är annanstans, har kanske sitt eget bo i utkanterna av de stora gräsmattorna här på gården. Molly är lugn, behöver inte skälla just nu på det obegripliga som rör sig framför henne på gräset. Som inte skäller tillbaka. Som bara far fram och tillbaka, utan att låta sig skrämmas av en gammal cockerdam som står där med svansen rakt upp i vädret. Och låter.

Därinne i köket sitter före detta maken och vilar/sover nästan/tar sig en liten tupplur, på stolen vid bordet. Han har varit ute, gått lite på vägen och landat på stolarna borta vid det lilla huset nära ån. Ingen lång promenad, med käppen – rullatorn är kvar på landet, han vill hellre gå med sin käpp. Och en kort promenad är bättre än ingen. Önskar så att han kunde vilja gå varje dag. Vi balanserar mellan hans vilja att slippa det som är svårt och jobbigt, och min oro för att han snart blir helt orörlig. Jag tjatar, han finner sig, och gör ibland det jag tror är vettigt. Dock inte alltid, och hans vägran gläder mig ibland. Han finns där, bakom allt ovant och konstigt. Mannen jag älskade och gifte mig med för sextio år sedan. Förmodligen finns jag också där, bakom allt som hänt i livet.

Sitter i solen och försöker komma på vad jag tänker. Inte helt lätt, fragment av meningar far omkring i huvudet. Tror att jag är på jakt efter nästa bok, nu när min första precis kommit ut. Fortfarande känns det overkligt, det är som om jag inte riktigt tror på att den där Free Spin – berättelsen om mitt spelmissbruk är min bok. Letear efter markören, men ser den inte i solen, ville göra oktiteln kursiv. Har gjort nu, inne i köket. Som den ska vara – men kanske är det lite typiskt mig, att inte hitta det som gör att det (till exempel livet) blir som det ska vara.

Mitt liv nu handlar om Molly och min före detta make. För ögonblicket dessutom en envis geting. De bor på vinden ovanför mitt huvud, och tycks få någon sorts sista energi innan det blir vinter – och död? Ungefär som jag, som debuterar med min första bok när jag är 77 år.

Vad gjorde att jag inte började tidigare? Eller snarare, varför tog jag omvägen över ett spelmissbuk för att börja skriva? Fan – eller någon likställig – vet. Inte jag.

Nu har jag en Dry Martini i vackert stort lämpligt glas framför mig, det är sen eftermiddag och solen lyser starkt fortfarande. Snart försvinner den åt höger till, bakom det stora trädet som anlagt gröna grenar längs hela stammen, med löv som snart bör räfsas. Molly har skällt på robotgräsklipparen som rör sig utan att hon förstår hur. Den fortsatte sin inprogrammerade färd över kort gräs.

Nu ligger Molly i soffan bredvid mig, nöjd och halvvaken. När hon sover helt snarkar hon, kanske gör jag det också, har ingen som kan berätta. Gjorde det inte förr, men mycket förändras efter vägen. Den som är livet.

Det ramlar löv hela tiden. Hösten är aktiv. Träden dansar i vinden, ibland graciöst och vackert, ibland lite skrämmande. Ska grenarna hålla? Små grenar trillar hela tiden, än så länge inget stort fall över bilen. Jag samlar dem och lägger på hög.

Har förberett middagen, palsternackor, morot, rödbetor, röd paprika och squash rostat i ugn till lammentrecôte (jag fick till den där saken ovanför o,circonflex?). Stekta kantareller dessutom.

Har fått en sådan där matavfallssoptunna (fast jag tyckte att jag inte är här så ofta att jag skulle behöva en sådan, förmodligen  blev det fel någonstans, men det bryr jag mig inte om). Det roar mig att inse att jag känner mig belåten ju fler påsar med rätt avfall jag lägger i den tunnan. Efter lördagens födelsedagsfirande blev det en del, men även nu när det enbart är jag och före detta maken som äter, och skapar avfall.

Isen har smält i glaser och spätt ut drinken. Inte fel.

Försökte korrigera stavfel med mera, gick inte. Det irriterar mig mycket – mest – detta att inte hitta markören i solskenet.  Blir nästan tacksam när solen skyms av ett lätt moln. Det är så vackert idag, lite för blåsigt, men det spelar mindre roll så länge vinden är varm som nu. Det gör de gamla träden här vackra där de rör sig, dansar och försöker hänga med – ungefär som jag när jag dansar. Dansade.

Mycket är ”då”, ”förr”. Och en hel del är ”nu”. Vad är ”i morgon”? Ingen vet någonting om i morgon, kanske den som ligger ”på sitt yttersta” anar att det snart är slut. Som mannen min, i telefon under det sista samtalet, ”jag inser ju att det är slut nu”. Jag vill inbilla mig att han var lugn inför din insikt.

Så är det kväll igen, och mörkt utanför fönstren. Himlen syns ännu lite ljusare än resten, tallarna framträder mäktigt. Och Molly vill gå ut, det får hon. Själv sitter jag i min stol, med datorn i knät. Idag har jag fixat med Instagram-konto för min bok Free Spin. Ännu har jag inte gjort några inlägg. Jag har även försökt göra en sida på Facebook, men låter den vila tills jag får hjälp.

Blommorna från i fredags är fortfarande så vackra, utspridda i rummet och ute på altanen. I morgon ska jag hämta  återstående friex på förlaget, och signera beställda böcker. Jag har fått några kommentarer från snabbläsande bokköpare, de gläder mig.

Onsdag – när de väl kommit till Sundbyberg efter tidig morgon och diverse smärre missöden (inget katastrofallt), packat bilen i skyfall, bilkö i morgontrafiken, letat efter parkeringsplats och faktiskt hittat en, bra, inom lagom gångavstånd till bostaden – så blir mötet inställt på grund av sjukt barn. Ingen har kontroll över dagisbarns hälsa – så det var bara att ställa mötet på framtiden… Nu är vi i mitt hem utanför Norrtälje, jag har ombesörjt ärenden, skickat signerade böcker bland annat. Och tagit in tvätten som var blöt sedan i lördags. Nu får den torka inomhus.

Så, i brevlådan ligger samma påminnelse som senast om Bokbörsen-bok som skulle hämtas senast 5 september – när jag spårar försändelsen hävdar Postnord att den finns i Norrtälje – och det gjorde den. Fick använda lätt övertalning för att personalen skulle kolla, trots datum. Nu gäller bara att köpa påse och skicka boken igen, och hoppas på att adressaten hämtar ut den.

Jag känner mig som om jag varit fullt sysselsatt hela dagen. Före detta maken rakar sig och duschar nu, det hanns inte med i morse. Och Molly har sprungit av sig i grannskapet och är nöjd att ligga vid mina fötter. Krabba till kvällen, med min hovmästarsås och färsk dill. Pust.

Photo by Magda Ehlers on Pexels.com

Har städat lillhuset, torkat ur lådorna under sängarna och ordnat de rena sängkläderna. Nu är det åtminstone fräschare än det var därinne. Tvättar (förstås), har bäddat rent i sängarna här i ”vårt” hus, tagit fram köttfärs ur frysen till middagens hamburgare, plus ett bröd att dela på, och en kaka till fikat småningom.

Lokaliserat en Bokbörsen-bok som varit på vift, behöver därmed åka till Norrtälje och hämta ut den så att den inte fortsätter snurra runt. Behöver också ta in tvätten därhemma, även om den inte är torr. Det blir mycket åka fram och tillbaka, i morgon till förlaget – kanske fortsätter vi till Roslagen därifrån.

När före detta maken är färdig med rakning etcetera ska jag duscha.

Another day. Ännu en dag. En annan dag? Nej, och ändå. Vi har suttit ute i svag sol men skönt ändå, vi har pratat lite, just ätit middag och före detta maken har diskat. Idag är han inte lika trött som igår, då han enligt egen utsago var ”jävligt trött”. Han svär nästan aldrig, det är jag som svär här…

Ibland är han (enligt min uppfattning) nästan medvetslös där han sitter i soffan. Idag har jag tjatat honom runt på altanen ett antal varv, han måste röra på sig för att inte helt förlora den förmågan också. Och han är snäll och knallar på. I morgon far vi tidigt in till Sundbyberg, jag ska till förlaget och han får vara hemma i sitt hem, med Molly (om inte yngste sonen kan ta hand om henne en stund). Därefter åker vi ut till mitt hem i Roslagen för diverse dithörande ärenden.

Vi pusslar på.

Jag har just läst ut Haggan av Aase Berg. En fenomenal bok, vilken kraft, vilken sorg, vilken vrede. Läs, och gör som jag – dra paralleller till egen levnad…

Jag sitter åter i min stol i huset på landet efter några händelserika dagar. Release av Free Spin i fredags, möten med människor som på olika sätt funnits och finns i mitt liv. Känslosamt och glädjande. Också jobbigt att ”vara tillbaka” i eländet som var, för några år sedan. Och skönt att jag äntligen känner mig tämligen trygg i att aldrig hamna där igen.

Massor med vackra blommor forslades hem av äldste sonen, liksom en kartong med några böcker som ”blev över” och därmed fick utgöra början på mina friex från förlaget. Alltihop hade han och familjen med sig när på lördagen kom för att fira yngste sonens 50-årsdag. Jag hade en halvtimme över när allt var klart inför en mindre invasion av släktingar – det blev ingen dusch, och bara en liten klunk ur den Dry Martini jag gjort mig.

Svärdottern min, Lotta, fixade salladen – då var jag slut. Men trevligt hade vi, många minnen delades mellan kusiner och diverse föräldrar, släktens senaste lilla Ronja (systerdotterdotter till mig) förevisades, så söt. Vi åt, drack måttligt eftersom det skulle köras bil (Richard Juhlins alkoholfria bubbel är nog så bra som annat), syrran och svärdottern diskade medan andra syrran pratade med före detta maken. Alla var glada, och gladast var yngste sonen som ju inte är så ung längre. Han fick ju presenter igen, eftersom han också firades på landet med grannarna.

Nu ska jag nog ta det lugnt några dagar, åka in till förlaget och signera böcker, hämta återstående friex, skicka böcker till vänner som inte kunde komma till releasen. Och fortsätta glädjas åt alla vackra blomster som pryder rummet här på landet. Tack från mitt hjärta.

Före detta maken är trött efter bilåkande via Sundbyberg, från Roslagen och hit till Djurö/Vindö.

Kvart över tio, dags för fika med skorpa. Molly har ätit lite kokt ris, hoppas det hjälper hennes mage. Så att jag slipper tvätta ännu en matta…

Känner mig som lite bakis efter teveinslaget igår. Däven, men hoppas få upp energin till eftermiddagen. Just nu har jag inga begrepp om hur många som kommer, några som tänkt komma har fått förhinder, andra har tillkommit. Ska bli härligt att möta sådana vänner som jag faktiskt inte träffat i den så kallade verkligheten. Och fint att träffa gamla vänner igen.

Har fått en fråga om att bli intervjuad av gymnasist som ska skriva uppsats om spelberoende och vad som kan krävas av lagstiftningen. Det känns väldigt bra att få dela med mig av mina tankar kring eget och andras spelberoende och spelmissbruk. Plus ge lite fakta om vad och vilka som kan hjälpa den som är sjuk i ett spelberoende. Tack Eva Swedenmark för frågan å en väns vägnar. Gläder mig åt att ämnet behandlas på något sätt också i skolan. Många ungdomar fastnar i eländet, ingen vet hur många.

Molly har total diarré, vi har varit ute igen och det bara rinner ur henne. Har försökt instruera fd maken om vad han kan göra när jag småningom inte är hemma längre i eftermiddag. Han kan inte gå ut med henne, men med koppel på kan han nog få in henne i badrummet och kanske också få henne att göra det hon ska därinne bakom duschförhänget… Golvet är lättare att spola av än en stor vardagsrumsmatta! Bara att prata om det han eventuellt behöver göra, gör honom orolig. Men än är jag kvar hemma, ska duscha själv nu.

Rivstart halv sex. Molly är lös i magen, tvättstugan var lyckligtvis ledig och hallmattan ligger nu ren och torr på golvet igen. Förstås klev jag i det som tidigare låg på mattan. Så nu är jag också ren, om fötterna åtminstone. Hunden har varit ut en gång till, påsarna tar snart slut. Hon ska få lite kokt ris – har för mig att det kan vara snällt mot magen. Eller så får hon svälta idag. Just nu ligger hon bredvid min stol och sover.

Gläds åt kommentarer kring inslaget om Free Spin i ”efter fem” på TV4 igår. Och i eftermiddag får jag hålla i min bok och vifta så mycket jag vill med den. Det börjar kännas härligt!

Jag är överväldigad. Ca 300 bloggvisningar, mängder av SMS, härliga uppmuntrande kommentarer på Facebook – allt efter mitt korta inlägg i ”efter fem” på TV4 om Free Spin. (Med spelreklam både före och efter…). Nå, det gick bra – även om jag inte fick vifta med boken. Och jag fick ett trevligt samtal med Kristian Luuk före mitt inhopp, han var positivt stöttande.

Skönt att det är gjort, i morgon är det boksläpp halv fem på Östermalm. Då är jag i form igen, nu är jag trött och tömd. Sonen tog väl hand om både sin far och Molly medan jag var annanstans. Det är jag tacksam för, han gör om det i morgon.

Ca 17.20 är jag med i programmet med min bok Free Spin.