Tidig hundmorgon

Publicerat den 24 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Halv sju tycker två glada hundar att jag ska vakna och släppa ut dem. Så det gör jag. Tre änder simmar i sjön. Tevattnet är snart klart.

Det är kallt i huset, eller så är jag bara fortfarande sömnig. Ett morgondopp i sjön känns inte lockande. Fleece på och varmt te i stället. Konstigt att vara ensam sånär som på två hundar för första gången på flera veckor. Tomt och gott om plats i sängen. Tyst. Tråkigt att äta frukost utan sällskap. Skönt att bara tänka på sig själv. Äta middag eller låta bli, tidigt eller sent, ingen ordning alls är ganska behagligt. Ibland.

Jag bläddrar i inredningstidning och lär mig att det är viktigt att färgen ”harmonierade med bänkskivorna i betong”. Där finns också ”kök med udda uttryck”, och ”cocktailkök” för ”matlagning med stil” Jag blir trött igen. Tar Femina nr 8, där får veta hur jag ska bära höstens 6 stora trender, publicera min egen bok (!), få långa ögonfransar på ett kick och kan läsa om Ulla, 67 år, som gick i pension och blev au-pair. Möjligen intressantare än kök med udda uttryck.

Ulla visar sig vara fd chefredaktör för veckotidning, med son och nyfött barnbarn i Barcelona. Au-pair ska Ulla vara en månad när mamman börjar arbeta igen. Ulla har en blogg, passionärsbloggen, www.hemmetsveckotidning.se för den som är intresserad av hennes vidare äventyr.

Artikeln om att publicera sin egen bok handlar om olika aspekter av egenutgivning, och om föreningen Egenutgivarna, som ju dessutom i september släpper en egen bok om just detta. Där finns samlad expertis i frågan.

Nu är min frukost avslutad, och det är dags att utfodra hundarna. Syster min talade om för mig igår att det heter utfodra, inte utfordra – jag var inte säker. Nu är jag det.

Louie sträcker på sig

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | Lämna en kommentar

Virtuose Keith Jarrett och unika jag

Publicerat den 23 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Lyssnar till Keith Jarrett. En virtuos på piano, så virtuös (?) att man förmodligen måste vara pianospelare själv för att riktigt uppskatta honom. Jag tappar energin efter en liten stund – det är duktigt, skickligt, och jag kan inte ens föreställa mig hur man får fingrarna att spela så, dessutom oftast improviserat – men det är för bra. I alla fall just nu. Men jag stänger inte av …

Jag har lust att skriva. Skriver strunt, skriver inte, skriver. Vem ska någonsin samla ihop alla dessa ordfragment och hantera dem. Slänga dem eller sätta ihop dem till något helt, något helare. Jag? Något stackars barn, en efterlämnad man av någon sort, en syster? Blir det inte jag, lär det inte bli någon. Och nog gör det väl detsamma. Ingen skillnad i världen i alla fall. Varken på gott eller ont.

Göra skillnad, vem gör skillnad? Jag gör det understundom i min lilla egna värld. Inte någonsin i den stora, om jag inte räknas in i en flock av ”hundrade apor” och är den som börjar borsta potatis.

Länge hade jag en känsla av att vara unik. Bara jag som är jag. Det är väl fortfarande sant, men jag är som alla andra, bara en av alla. Ett långt liv levt, liv ännu att leva – vanligt liv, tack och lov liv.

Jag läser om alla hittills levande älskade människor som dör. Och försvinner. Idag talade jag med min fd man om hans mamma, min svärmor. Hon lever fortfarande i våra minnen, i mina tankar kring hennes sista år och i hennes finservis som jag ärvt. I alla små saker som hon utan att egentligen veta om det lämnade åt oss som kom efter. Kanske är det så även jag kommer att leva, när jag inte är här längre. I små saker och minnen, en del goda, andra mindre goda.

De här tankarna kom från ordet ”väntan” – svärmor väntade länge på att få dö. Jag väntar nog fortfarande på att ”bli stor” och veta vem och vad jag är. Hoppas jag inte hinner dö innan jag får någonting klart för mig.

kvällshimmel

Publicerat i hööööst | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Those were the days

Publicerat den 23 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Nu är jag ensam med hundarna i huset igen.  Fd maken har åkt hem efter pyttipannamiddag med stekt ägg, hundarna är också utfordrade (eller heter det utfodrade?). En av sönerna skulle komma och måla i vårt tidigare gemensamma sommarhus här på Värmdö. Kanske tar jag en riktig långpromenad genom skogen och ser efter hur det går, i morgon. Tror att mina fötter fortfarande hittar vägen.

Det har åskat, regnat, blåst. Nu är det stilla, sjön är blank. Hundarna sover.

Jag får kattvakt i mars, när vi förhoppningsvis inte är hemma. Jan känner redan Minsann, han är van vid katter sedan våra tidigare Felix, Oscar och Zimba. Hon kommer att få det bra hos honom, när hon väl lärt sig hur kattluckan i ytterdörren fungerar. Vi får låta henne träna.

När jag hundpromenerade tidigare idag sjöng någon i mitt huvud ”those were the days my friend, we thought they´d never end” – och så var det ju. Då. Nu vet jag att dagarna kommer att få ett slut, jag kommer att sluta dansa och sjunga. Men inte än. Fortfarande sjunger jag, oftast när ingen hör, eller med mannen min. Dansar gör jag numera också helst ensam, till hög musik i huset när ingen mer än jag är där. Som i kväll slår det mig plötsligt. Hundarna tål det nog.

Här kan jag ju också testa Spotify, eftersom internetuppkopplingen fungerar. Bäst passa på. Än dansar jag inte, jag njuter av att höra musiken utan avbrott. Och bekanta mig med nya artister, som Anna Ternheim och David Ferguson. Jag inser att jag inte längre är särdeles uppdaterad på musikvärlden.

Visst av det obekanta gillar jag, visst stänger jag av. Tycker mycket om det jag hör av ”The longer the waiting” – och ler när jag ser att det är vännen Leif som gömmer sig bakom alla siffrorna i ”namnet” på den som lyssnat tidigare till just den här CDn.  Själv har jag ännu inte förstått hur man gör för att lägga till en gillad skiva så att andra också kan ta del av den …

Igår sände jag ett mejl till min hyresvärdinna, och förklarade att jag inte tyckte det är rimligt att lämna en månadshyra i deposition när vi äntligen eventuellt skriver kontrakt. Min son har hittills haft kontraktet, jag har betalat alla hyror – och tycker att det borde räcka som bevis för min betalningsförmåga och -vilja efter två och ett halvt år som hyresgäst. Ännu inget svar på mejlet. Det gör mig lätt nervös. Jag har vägt orden på guldvåg, men kan naturligtvis ändå möta irritation och oförståelse. Och det är hon som har makten. Jag är den beroende. Vad jag avskyr att inte vara i balans med min omvärld.

Vi sjunger

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Titt från Russian Federation, och låsta dörrar

Publicerat den 23 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Någon från ”Russian Federation” har tittat in på min blogg. Beror det på inlägget om Pussy Riot och att namnet Putin nämndes? Kanske blir det nu en ny titt.

Handels vill ha ett nytt svenskt ”medkänslocentrum” – skrattretande svenskt tyckte jag först, men kanske är det klokt. Mera forskning, kunskaper och överföring till oss icke-forskande vanliga ibland utan centrum medkännande människor.

Medkänsla är det kanske till slut också frågan om i Forserum där det blir manifestation till helgen, för somalier och mot främlingshat och rädsla. Trist att det ska behövas – både det ena och det andra.

Frågan om att låsa om sig kom upp på 1av3. Låsa som i stänga ute våldsverkare, tjuvar och banditer. Som jag bor – var jag än bor – är det ganska meningslöst att låsa ytterdörren. Den som vill in tar sig in, vare sig jag dörren är låst eller inte. Så jag låser oftast inte. Nu har tydligen en sjuk människa tagit sig in hos en familj och knivskurit flera. När jag läser sådant blir även jag rädd. Samtidigt vill jag inte vara rädd, eller medverka till att skapa rädsla – rädsla övergår så fort i våld av något slag.

Egen erfarenhet, när jag blir väldigt arg och ilsken så är jag ofta rädd för någonting bakom det jag visar. Andra är det kanske också.

Just nu skiner solen en stund igen, det plaskar småfisk (tror jag, det kan naturligtvis vara storfisk också) och jag får nästan lust att bada. Det gör över när sjön svartnar av åskmoln på himlen ovanför.

Musklerna i min nacke känner sig som om de sprungit marathon – men de gör inte ont. Ser fram emot ännu en behandling, när bröllopandet är över och massör med fru är hemma igen.

Vi har för övrigt bestämt oss för att köpa varsin iRiver Story läsplatta, på InWarehouse till specialpris just nu. Den verkar vara lätthanterlig och begriplig, sedan gäller det bara att ladda den med det vi vill läsa också. Vi har tid att träna, resan är inte tänkt förrän i mars nästa år. Tid har jag därmed också till att övertala fd maken att ta väl hand om Minsann den månaden. Och kanske titta till huset någon gång. Jag tror jag låser då, så han ska få nyckeln.

PS Mannen min ringde just, den sk hämtbutiken visade sig vara en icke-butik, man kan bara beställa där (som på nätet). Inga läsplattor den vägen alltså. Och felaktig information på företagets hemsida. Nätinköp nästa (trots att jag blir sur för sådant som inte fungerar, prisskillnaden för två läsplattor blir en tusenlapp, och det kan jag inte strunta i). DS

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Den ena av de fyrbenta

Publicerat den 22 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Frankie har gått sig trött. Brorsan, Louie, ligger under altanbordet och tar igen sig.

Jag envisas med att sitta ute och låtsas att jag ser vad jag skriver på skärmen. Någon i idyllen härute tycks elda sopor, röken ligger över sjön och lukten likaså. Minsann föredrar att stanna i lugn och ro inomhus.

Solglasögon av och vänd rätt mot solen som emellanåt tittar fram – då ser jag orden. Och en spegelbild av mig själv, med hår som stretar åt alla håll och klart markerad ”bekymmersrynka” mellan ögonbrynen (som däremot inte syns alls). Särskilt bekymrad är jag inte för tillfället, men den sitter väl där av gammal vana.

Nacken och axlarna mår fortfarande fantastiskt bra efter Rods behandling igår. Välsignat med en människa som vet vad han gör och gör det. Apropå Tage Danielssons devis ”ni som kan allt – gör något”, hämtad ur Tage Danielssons Bok. Den tänker jag inte sälja på Bokbörsen, den behåller jag och gläds åt när jag så behöver.

Igår försökte jag skaffa mig en uppfattning om vilken läsplatta jag/vi kanske ska skaffa. Jag blev inte särskilt mycket klokare, Ad Libris har en för ca 1400 kronor, en Ipad kostar från 4000 – och så finns det ett antal däremellan. Och dessutom kostar böckerna. Amazon´s Kindle är ännu en variant. Nåja, vi hinner forska mera innan vi åker iväg.

Jag inser att jag skriver om vår planerade resa snart sagt varje dag. Kanske i besvärjande syfte, om jag hela tiden talar om för mig själv och omvärlden att vi ska åka – utan några kanske och eventuellt – så blir det så.

Nu är sjön spegelblank, med tunna röksjok som sakta rör sig över vattnet och någon enstaka liten rörelse av fisk eller insekt på ytan. Vackert och luktar illa.

Publicerat i hundpromenader | Märkt , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Utsikt över en sjö

Publicerat den 21 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Nu är vi på Överby, jag sitter i köket och tittar ut över den lilla sjön. Det småregnar lite till och från, hundarna har varit ute en gång på långpromenad med matte, så jag behöver bara ta en kortare tur om några timmar.

Vi har fått förhållningsorder (kolla kylen/frysen i andra huset, proppen har gått två gånger på två dagar), nästan en köttig hamburgare till ena hunden, lite mindre till den andra och varsin dl torrfoder, hängmattan ligger i lådan för stolsdynor, vattna chokladblommorna ute ganska ofta och mycket och ta bort de vissna, så kommer det massor med nya knoppar, tvättmaskinen fungerar så här, tidning i brevlådan om morgnarna – ungefär alltså som annars när vi varit här. Ibland tror jag att min vän tror att mitt närminne har flugit sin kos.

Vad jag också fick var en underbart skön massage eller behandling av min stela nacke – vännens man är utbildad massör och kan det mesta om kroppen. Han har lovat mig en vända till när de kommer hem igen.

Minsann är också här, hundarna bor i köket och hallen och hon i resten av huset. Det har hon inte riktigt fattat ännu, hon hålls i gästrummet, förmodligen under sängen. Helt pålitligt verkar nog inte det där med hundavstängning … Hon har mat och vatten och kattlåda i rummet och verkar nöjd det lilla jag ser av henne.

Ett par dagar får de stanna här, sedan släpper jag iväg henne och mannen min upp till huset utanför Sala.

Just nu vill mannen min ha en banan. Det finns ingen. Det blir en tomat i stället. Vi har kollat på husets Ipad, och inser att vi nog ska ha varsin läsplatta när vi åker till Thailand. Det räcker med att kunna läsa böcker, så Ipad´en är onödigt dyr. Nu ska vi bara förstå vilken som är mest prisvärd av alla de som finns på marknaden. Har någon personlig positiv erfarenhet tar jag gärna emot synpunkter!

Det kanske syns att den här bilden togs en solig sommardag för ett år sedan – men här är lika vackert idag!

Publicerat i vänskap | Märkt , , , , , , | 2 kommentarer

Ånger, upplopp då och nu, grannar

Publicerat den 20 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Nyss gladde jag mig åt en udda beställning på Bokbörsen – 369 sångtexter … – men var tvungen att berätta att jag inte skulle kunna skicka boken förrän om ca två veckor.

Mejl tillbaka ”ångrar mig eftersom jag skulle sjunga en sång på begravning på lördag” – hoppas denna medlem av svenska kyrkan i Brunflo inte behöver gå på flera begravningar! Undrar vilken sång det var hon skulle sjungit och vad hon nu sjunger i stället?

Jag blir smått sur, eftersom ångern kostar mig avgiften till Bokbörsen, plus besväret att lägga in annonsen igen … Slutgnällt.Vet ni vad bilden föreställer? Vackert handarbete i trä, gammalt. Fotograferat i samband med Färnebo Gilles Konst- och hantverksrunda för ett par veckor sedan.

Nu är vi i huvudstaden, ska gå ut och äta med yngste sonen i kväll (han fyller år i morgon). Då är vi på väg till Överby och vännens hundar.

Jag fick tips om artikel i SvD, om de sk upploppen i London för ett år sedan och Pussy Riot nu. Läs, det är fascinerande att inse hur lätt det är att glömma, och hur lätt det är att tycka si eller så.  http://www.svd.se/kultur/samma-missnoje-olika-reaktioner_7431954.svd. Det är bra med journalister som påminner!

Sladden till datorn ligger kvar i bilen, så nu testar jag hur länge batteriet räcker. Kan kanske vara bra att veta. Än är det 3 timmar och 45 minuter, eller 76%, kvar.

Mannen min är och klipper håret, jag gör det inte. Mitt hår är längre än på mycket länge, och det fungerar numera hyfsat att ha i hästsvans i nacken. Sommarsolen till tack ser det också mera blont ut än någonsin. Framifrån syns det att jag inte längre är ung och vacker! Å andra sidan har jag alltid tyckt att Viveca Lindfors var som vackrast när hon var alldeles gammal och skrynklig – inga andra jämförelser.

En skrivarkollega har problem med granne som är extremt ljudkänslig (eller knasig i största allmänhet). Jag inser vilken tur jag har som inte har någon vägg-i-vägg-granne, eftersom jag behöver ha min musik på på hög volym för att höra och njuta. Det skulle aldrig fungera i ett hyreshus med andra människor, men i mitt lilla egna hyreshus går det bra.

Där gick det också bra att häromkvällen äta surströmming ute på altanen, och kräftor kvällen efter. Inga klagomål vare sig på dofter eller snapsvisor (som sjöngs tyst och försiktigt). Det var molnigt men varmt båda kvällarna, regnet hotade hela tiden att komma ner över oss, men väntade snällt tills vi dukat av och gått inomhus.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 2 kommentarer

Pussy Riot, Assange och Saft-Maja

Publicerat den 19 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Nu skulle jag kunna skriva, om jag bara kunde …

Ingen katt hänger över min arm, mannen min ligger och läser. Jag har ruskat mattor och dammsugit, ätit frukost. Inget som måste göras, annat än skriva. Det är tryckande kvavt och ändå inte riktigt varmt, fuktigt så det känns på huden.

Gräset gulnar, om av för mycket väta eller höst vet jag inte. Trädens sinnrika flygrustade frön fastnar i spindelnäten runt fönstren. Gårdagens stora gröna gräshoppa blev Minsanns rov. Hon är katt, den rörde sig lockande. När jag kom ut var den redan ihjällekt. Den är förevigad på bifogade bild …

Fika, hembakta bullar tinade i vedspisens ugn, inte mikron. Gott.

Vi väntar bara på att regnet ska komma ner så luften kanske blir lite friskare. Nu hänger regnet där och jag med det.

Assange fortsätter att figurera i pressen. Än är det skandal att han inte förhörts ännu, än är det skandal att svensk lag säger att han ska höras. Själv lär han ska prata – från ett fönster? i ecuadorianska ambassaden i London. Undrar vad han ska säga?

Och tjejerna i Pussy Riot i Ryssland är dömda till två år i fängelse. Till och med kyrkan har vädjat till Putin om nåd för dem. De gav ut en skiva lagom till rättegången, good timing.

Världen är konstifik.

I min egen lilla värld har jag letat rätt på Saft-Majan för att skicka med mannen, när han åker upp till sitt hus. Han har lingon i frysen så kanske förvandlas de till lingondricka någon dag. Och så plockar jag ihop stövlar och kläder som funkar för hundpromenader i regn. Det ska bli kul att träffa pojkarna igen, det är ett tag sedan sist!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Minsann på grisjakt

Publicerat den 18 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Frukost inne, soldis ute.

Minsann har hälsat på gårdens frigående gris, hon smög försiktigt närmare och satt sedan på staketet och tittade på medan grisen åt av kirskålen i vägkanten. På något sätt begrep hon att hon inte behövde vara rädd. Mannen min underhåller mig med rapporter om kommande veckas regn, vi ska vara hundvakter. Blöta cockerspaniels som vill springa ut och in är inte kul …

Han tar Minsann med sig och åker upp till huset utanför Sala efter några dagar. Så får båda lite lugn och ro. Och han kan plocka svamp och hallon, medan jag lufsar runt med jyckarna.

Jag är väldigt nöjd med att vi gjorde färdigt med vedklyvning och travande igår eftermiddag. Mot kvällen kom nämligen det häftigaste regn jag sett på länge, det gick inte att se ut genom fönstren. På bara några minuter kom drygt 12 mm. Min vinterved låg under tak! Visserligen känns veden i kroppen idag, men det var det värt.

Mellan nyttighetsvarven försöker vi lära oss något om Thailand. Vi har bokat boende hos Mr Wittaya Witt (vad är förnamn och vad är efternamn?), men ligger ännu lågt vad gäller flygbiljetterna. Mannen min har varit i Bangkok, jag inte alls. Som tur är har min systerson och hans familj besökt samma ö ett antal gånger nu, och kan informera oss om matställen etc. De har också bott i det hus vi nu hyr för mars månad nästa år.

 

 

Publicerat i Minsann | Märkt , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Deprimera mig?

Publicerat den 15 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Disig morgon, dis i hjärnan också, för lite sömn i natt igen. Vaknade vid 4-tiden och somnade inte om. Jag och Minsann sitter vid (hon på) köksbordet. Mannen min sover ännu gott.

I huvudet pratar jag med mitt yngsta barnbarn som fyller år idag. Vi har inte setts på länge. Jag inser att vi just inte känner varandra särskilt väl, men hon är min sons dotter och jag älskar henne, också. Det blir ett telefonsamtal idag i alla fall, present har hennes farfar fixat.

Tekoppen är tom.

Igår fick jag refuseringsmejl även från Leopard, som ”just inte ger ut någon svensk skönlitteratur” (mitt manus räknas dit?). Vänligt bad man om ursäkt att svaret dröjt, och önskade lycka till annanstans. Nu tror jag att jag fått nej från de jag skickat till, måste kolla min lista. Jag har tappat kontakten med vilka förlag jag vände mig till, och jag har tappat kontakten med mitt manus som kändes så viktigt en gång. Nu får det vila.

Något nytt användbart manus ligger inte i någon låda här. Bara en mängd spridda texter utan påtagligt sammanhang annat än att de handlar om mig, mitt liv, min katt och min man. Min vardag, min glädje och min sorg. Mitt skrivande.

Ibland får jag för mig att jag måste deprimera mig för att skriva. Eller åtminstone för att skriva dikter, det blir inga sådana när jag mår bra och är relativt glad och lycklig. Ibland t o m nöjd. Det befrämjar inte mitt skrivande. Eller så är det en inbillning som blir sann bara för att jag låter den få fäste i hjärnan. Vi skapar oss själva varje stund, till glädje eller annat. Omständigheterna runt omkring oss bidrar förstås, men största bidraget är vårt eget. Enligt min uppfattning, ”man” kan nog tycka annorledes. (Datorprogrammet stryker under alla gammaldags ord jag använder, ”befrämjar” och ”annorledes” verkar för datorintelligensen vara fel.)

Snart är den här dagen i full gång, kanske tar jag ett tag med vedklyven eller så drar vi till skogs. Och i morgon är det torsdag igen, det är märkligt hur fort en vecka går när jag har en krönika att skriva på fastlagd tid!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer