Minsann hemma igen

Publicerat den 24 juli, 2012 av beskrivarblogg

Minsann har inte kommit hem. Jag hoppades att hon fanns i närheten när hon inte kom in i går kväll – men ingen katt nu på morgonen heller. Mannen min såg en svart katt vid bondens lada, vi trodde det var Minsann, men nu är vi inte säkra. Hon kommer inte om det nu var hon. Jag har skramlat med torrfoder, gått en sväng i skogen och försökt se upp i träden, ropat på henne. Ingen katt. Vare sig vår eller någon annans.

Nu, vid 2-tiden och medan jag var ute en vända till i skogen och försökte undvika att ramla samtidigt som jag tittade upp i träden – kom hon hem. Trippande med svansen svajande. Då hörde vi också den andra kattens jamande, så hon har kanske haft en riktigt trevlig natt!  Skönt att veta att hon inte kommit till skada, p-piller äter hon så några kattungar lär vi slippa. Nu är jag glad igen.

Att vi har plockat både hallon och svarta vinbär och kört kärror med torr ved in i ladugården så att den blöta årsveden ska få plats utanför är en annan historia.

Publicerat i Minsann | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Katrina

Publicerat den 23 juli, 2012 av beskrivarblogg

Jag har just läst ut Sally Salminens ”Katrina”.

Första gången jag läste den var för ungefär 55-60 år sedan, jag fick den i present av farbror Alfred Göransson. Han var en ganska ”eljest” gammal man, med kärlek till böcker. Och jag fick denna bok av honom i present, han hade varit någon sorts inneboende hos mormor och morfar. Jag tror väl inte att jag uppskattade hans present när jag fick den. Det kom senare. Jag läste och grinade och läste och grinade.

Grinade gjorde jag även nu, när jag läste om. Det är inte frågan om att gråta, det är grina som gäller. Snörvla, snora och grina.

Berättelsen om Katrina, österbottniska som kommer till Åland och fattigdom och slit genom sin kärlek till Johan. Den berättelsen berör mig fortfarande starkt. Om det sedan handlar om boken i sig eller minnet av farbror Alfred, det vet jag inte. När vi ändå är inne på bokminnen så läste jag även Ivar Lo-Johanssons ”Bara en mor” och grinade. Inte tror jag att jag begrep mycket av boken annat än eländet – men det gick rakt in i mitt barnahjärta.

Jag hittade ”Katrina” bland böckerna jag köpte i Alunda häromveckan, i dåligt häftat skick, tejpad och lagad och en BFB-utgåva à 3:40 kronor. Lustigt nog hittade jag den även på återvinningen här i Sala, à 2:50 i betydligt bättre skick i fredags. Det innebär att jag nu kan sälja den på Bokbörsen, när jag väl läst och återupplevt den. Spännande erfarenhet, att läsa om efter så många år och fortfarande bli berörd. Det gläder mig, som det skulle ha glatt farbror Alfred. Kanske vet han i sin himmel.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , | 5 kommentarer

Varg, romer och bulgarer

Publicerat den 23 juli, 2012 av beskrivarblogg

En alldeles grå måndagsmorgon, duggregn och blåst. Ska jag vakna idag, eller krypa ner i sängen igen? En katt som vill ut i det här vädret avgör saken. Nu sitter jag vid datorn, har glatt mig åt Karin Englunds blogg om boken ”De imperfekta” (den är tydligen läsvärd) och alla roliga kommentarerna. Ett gott skratt en sådan här morgon är inte fy skam!

Internet fungerar så där lite andlöst blippande ungefär vart sjätte försök, oavsett vart på internet jag vill. För ögonblicket blippar det inte alls, men det gör inget – jag ska ingenstans nu. Om en stund är det kanske annorlunda med både det ena och det andra.

Mannen min vägrar att lämna sängen. Jag tänder i vedspisen och konstaterar att min fd vita morgonrock varit i närkontakt med spisen tidigare. Låtsas att jag inte ser sotet, torkvädret idag är inget vidare.

Flädern har fortfarande ett par ensamma blommor i toppen. Och vi har en kasse full av blom i frysen, att göra saft av. Igår kväll åt vi de första egna hallonen till efterrätt. De smakade sommar.

En varg har siktats när han/hon försökte stjäla kattmat utanför en gård alldeles i närheten. Jägarna i trakten darrar, riktigt av vad törs jag inte hävda att jag vet. Och det är klart att jag skulle bli väldigt ledsen om en varg skulle ta Minsann t ex. Men hon skulle bli ledsnare om hon fick lov att tillbringa resten av sitt liv här innanför väggarna. Däremot finns hennes mat inomhus.

Det skulle vara fantastiskt att få se en varg röra sig över fälten här. Tycker jag och mannen min, men vi är ju ”stockholmare” och förstår väl inte bättre.

De, vargarna, förstör ju jakten, äter upp allt som annars skulle skjutits till döds … De tycks dock ha sparat 17 älgar som sågs någon kilometer härifrån i veckan som gick! Alldeles tomt är det nog inte i skogen.

Vi har lärt oss så pass att vi inte diskuterar vargar med någon av grannarna. Vi pratar heller inte om bulgariska bärplockare eller kvinnojour/läkare för romer. Inte för att jag någonsin sett vare sig romer eller bärplockare av format här i skogarna. Inte flera cykeltjuvar här än annanstans heller!

Men jag tycker att det vore bättre att vredgas över de samvetslösa personer, oavsett nationalitet, som lockar hit fattiga människor för att plocka bär som i år nästan inte finns. Och jag tycker fortfarande att allemansrätten vi har i Sverige är något att vara stolt över – men inte utnyttja för privata vinstintressen.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Luktärter – och luktärter

Publicerat den 22 juli, 2012 av beskrivarblogg

Kommer jag inte in på internet och kan läsa tidningar, bloggar mm där – så får jag skriva själv! Om jag kommer att läsa det jag skriver är en annan historia.

Vi har beslutat, gemensamt, att inte åka på auktion idag. Vi åker ju inte på auktion för att vi behöver något, men vi kommer alltid därifrån med någonting. Och vi behöver spara pengar för vår vinterresa. Alltså håller vi oss på hemmabacken idag.

Mannen min ska göra rent vedspisen (lite jordgubbsmarmelad kokade över) och jag skriver. Och läser, har en riktigt tjock bok vid sidan av datorn, ”Tiden där emellan” av María Dueñas. Den ser ut att kunna räcka ett tag. Gillar titeln, och resten verkar lovande, så här långt har jag bara läst 170 sidor av 687!

Det blåser idag, men i lä i solen är det nog skönt. Vi planerar för våffelgräddning utomhus till lunch. I natt var det 4 grader ”varmt”. Det här är den första sommar jag ännu inte har badat utomhus när juli snart är slut. Ålderstecken, ja kanske, men ­också en ovanligt blöt och kall sommar!

Just nu får jag en envist kelig liten katt i knät. Hon har varit ute på egen hand ett par timmar, nu ska det liggas i knä och klappas och smekas. Hon spinner och hoppar elegant upp igen när jag lyfter ner henne på golvet. Väl uppe i mitt knä igen hänger hon hakan över vänster arm och ligger så skönt. Hur bekvämt det är för mig att skriva bryr hon sig inte mycket om.

Nu är köket dammsuget, och lite målning torkad. Tidningar undanplockade, böcker lagda i högar. Och så har jag putsat en mässingsburk som jag hittade för 10 kronor på återvinningen häromdagen. Den var svart, nu syns det att den är gjord av mässing. Stämplad med ”Ahrnebergs Sweden” i botten, plus en vacker ljusstake i en oval. Typiskt bra liten burk med lock att ha småpinaler i.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Våfflorna regnade bort

Publicerat den 22 juli, 2012 av beskrivarblogg

Kommer jag inte in på internet och kan läsa tidningar, bloggar mm där – så får jag skriva själv! Om jag kommer att läsa det jag skriver är en annan historia.

Vi har beslutat, gemensamt, att inte åka på auktion idag. Vi åker ju inte på auktion för att vi behöver något, men vi kommer alltid därifrån med någonting. Och vi behöver spara pengar för vår vinterresa. Alltså håller vi oss på hemmabacken idag.

Mannen min ska göra rent vedspisen (lite jordgubbsmarmelad kokade över) och jag skriver. Och läser, har en riktigt tjock bok vid sidan av datorn, ”Tiden där emellan” av María Dueñas. Den ser ut att kunna räcka ett tag. Gillar titeln, och resten verkar lovande, så här långt har jag bara läst 170 sidor av 687!

Det blåser idag, men i lä i solen är det nog skönt. Vi planerar för våffelgräddning utomhus till lunch. I natt var det 4 grader ”varmt”. Det här är den första sommar jag ännu inte har badat utomhus när juli snart är slut. Ålderstecken, ja kanske, men ­också en ovanligt blöt och kall sommar!

Just nu får jag en envist kelig liten katt i knät. Hon har varit ute på egen hand ett par timmar, nu ska det liggas i knä och klappas och smekas. Hon spinner och hoppar elegant upp igen när jag lyfter ner henne på golvet. Väl uppe i mitt knä igen hänger hon hakan över vänster arm och ligger så skönt. Hur bekvämt det är för mig att skriva bryr hon sig inte mycket om.

Nu är köket dammsuget, och lite målning torkad. Tidningar undanplockade, böcker lagda i högar. Och så har jag putsat en mässingsburk som jag hittade för 10 kronor på återvinningen häromdagen. Den var svart, nu syns det att den är gjord av mässing. Stämplad med ”Ahrnebergs Sweden” i botten, plus en vacker ljusstake i en oval. Typiskt bra liten burk med lock att ha småpinaler i.

Nu regnar våra våfflor bort, de får vänta till en annan dag …

Publicerat i huset - hemmet, regntunga skyar | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Igår

Publicerat den 22 juli, 2012 av beskrivarblogg

Nu vill jag skriva glada ord, goda ord, inga sura ord, inga klagomål. Jag vill tala om för världen att jag har den allra bästa mannen av alla därute. Han har både bakat fantastiskt matbröd och gjort jordgubbsmarmelad idag! Och diskat efter sig.

Jag har bara suttit vid datorn.

Solen tvekar och gömmer sig bland molnen. Det är sisådär 15 grader ”varmt”. Vedspisen var skön i morse, nu får den vila en stund. I takt med molnanhopning kryper min huvudvärk in i min skalle igen, så gott som varje dag på sistone. Inte så kul, men uthärdligt. Så länge mannen min uthärdar mitt sviktande humör …

Jag ”skriver” fantastiskt flytande fina dialoger i drömmen om morgnarna, alldeles innan jag vaknar. Det är tyvärr inte så att jag minns exakt hur de går, jag kommer bara ihåg att. Inga styltiga och konstiga meningar, bara fint flyt. Precis så där som man pratar, när munnarna går och orden tillrar ut. Innehållsmässigt är jag inte säker på att det som sägs är viktigt, men det sägs bra. Bättre än jag kan formulera en dialog i vaket tillstånd.

Nu ska jag gå ut i solen en stund och sätta mig att läsa. Mannen min åker till grannen för att köpa entrecôte, ekologiskt odlad sådan (dvs korna äter ekologiskt och sköts om enligt alla dylika regler). Ikväll blir det ännu en god middag!

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Klagar gör Margareta

Publicerat den 21 juli, 2012 av beskrivarblogg

Jag slåss med att komma in på min blogg. Nyss lyckades jag, men vet tyvärr inte vad som var skillnaden jämfört med alla gånger jag inte kommer dit jag vill. Gäller för övrigt inte enbart internetåtkomst …

En vacker lördagsmorgon i Västmanland, svanarna flaxar med vingarna borta vid dammen. De försöker visa sina fem ungar hur man gör när man flyger, ungarna flaxar så gott de kan. Än är det inte dags att försöka ta sig upp i luften, det dröjer några veckor.

Nu ska mannen min göra jordgubbsmarmelad. Jag nöjer mig med att njuta av den när den väl är färdig och lagd på burkar med fina, hemmålade lock. Jag har just dragit de torkade myntabladen av skaften och lagt i en annan burk, en tät plastburk, inget vackert lock där inte. Men doftande gott innehåll. Ska nog hämta in lite till.

Igår var vi på middag hos grannarna, fisksoppa och till efterrätt kalvost. Säger de, jag säger kalvdans. Hallonsylt till och massor med kanel ovanpå. När jag var barn tyckte jag inte om kalvdans, det var en delikatess i de vuxnas ögon och vi fick det ofta när vi var på besök i släktens hembygd Gustafs. Vi barn tyckte det var äckligt med den dallrande mjölkpuddingen. Igår var det gott.

Minsann är ute sedan tidigt i morse. Dags för en kopp kaffe, efter morgonteet. Därefter ska jag försöka komma i klagande kontakt med Telia. Men jag kommer inte in på hemsidan, kan inte logga in på Mina sidor eller vad det numera heter – försöker skicka mejl, men är osäker på adressen … Lägger in hela ”Brev till Telia” här också, kanske någon Telia-anställd hittar hit?

Brev till Telia, 2012-07-21

Angående internetåtkomst, mobilt bredband och ”överför (0%)…

Jag har mobilt bredband, 4G. Den hastigheten har jag enbart upplevt i Stockholm. Bor mestadels utanför Norrtälje eller utanför Sala i Västmanland. Varken här eller där fungerar något annat än Edge, ibland. 3G kan jag glömma, 4G finns inte i den världen. Just nu befinner jag mig i Västmanland.

Och är mycket frustrerad och vansinnigt irriterad på att inte komma in på internet. Uppkopplingen svajar mellan noll in – eller ut – och 0,64; 0,32  resp 0,00. Men ansluten är jag enligt modemet.

Vad är det meningen att jag ska göra – fortsätta betala för något som inte fungerar? Det här modemet var något billigare än det gamla, sega. Men det fungerar mycket sämre. Med det tidigare modemet kom jag in oftare – men inte ofta. Numera sitter jag där och läser alla möjliga förklaringar till varför det inte fungerar – servern refereras det till ofta, eller socketfel, eller SSL anslutningsfel, kan inte läsa serverns DSN (?)  – inget av detta hjälper mig!

Kom igen och tala om vad som inte fungerar här på landsbygden. Säg inte att jag ska byta rum för datorn, modemet är inställt på endast GPRS/Edge. Problemet är att ”in/ut”, ”upp/ner” hela tiden svajar och är instabilt. Anslutningstiden överskrids är också en förklaring till att jag inte kommer dit jag ska.

Eftersom jag inte har TV missade jag inslaget igår kväll på Rapport om frustrerade Telia-kunder. Att ni har bästa kundtjänsten enligt tidningen Mobil (vad är det?) är totalt ointressant så länge era produkter inte fungerar som de ska.

Min dator är sprillans ny och fungerar i alla andra sammanhang – utom detta.

Om jag kommer in på er hemsida skickar jag detta dit. Annars får gamla snigelposten duga. Eller kanske mejl.

Margareta Börjesson

SUCK

Publicerat i klagan | Märkt , , , , | 2 kommentarer

Kallt i natt

Publicerat den 19 juli, 2012 av beskrivarblogg

Jag läser Christina Stiellis bok ”Jag älskar dig inte” – en bok som gör ont att läsa och som säkert gjort ont att skriva. Att leva. Den är bra. När jag läst ut den ser jag att författaren skrivit att boken inte är självbiografisk – den är ändå skriven med stor insikt i hur livet faller samman för huvudpersonen när mannen lämnar henne. Hon hittar tillbaka till sig själv och sin styrka innan boken tar slut. Det känns gott.

Parallellt försöker jag ta mig in på internet häruppe i Västmanland – har lyckats hitta till banken och betala några räkningar, men kommer inte in på bloggen. Olika fel refereras till hela tiden. Modemet blinkar ostadigt. Kan någon läsa detta har jag till slut lyckats. Solen lyser därute, när jag gick upp vid 7-tiden var det bara 9 grader ute. Och daggig spindelväv i alla grässtrån. Vackert.

Jag eldar i vedspisen. Har raggsockor på fötterna, det är mitt i den svenska sommaren.

Minsann är ute och jagar, utforskar ladugårdens alla hörn och allt tätt gräs och alla buskar. Hon vet att det finns kopparormar och alla sorters kryp därute. Har nog försökt fånga möss också. Jag är tacksam för att inte veta om hon lyckats.

Igår hittade vi några kantareller i skogen utanför huset. Allt regn ligger i stora pölar överallt, skogen går inte att känna igen. Enbart regn räcker inte för svamp heller, de behöver värme nu. Hallonen finns där, men är små och kartiga. Blåbären ser fina ut. Gräs och blommor växer oss över huvudena. Rabatten under köksfönstret är ett minne blott, studentnejlikor, luktärter, krolliljor, prästkragar och de där kraftigt gula som jag inte vet namnet på – alltihop växer i rabatten och utanför, i gruset. Det får vara så, jag drar bara bort tistlarna, igen. Och brännässlorna i vinbärsbuskarna.

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Vem är det där?

Publicerat den 17 juli, 2012 av beskrivarblogg

Mitt nya pass är hämtat. ”Vem är det där?”, var det första mannen min sade när han såg mitt fotografi … Nytt bilbatteri är också inhandlat, ska monteras.

Jag funderar över ett system som sätter polismän att lämna ut pass. Har de inte viktigare saker att göra?

Vädret, åska och regn, ger mig huvudvärk. Jag försöker ligga och vila en stund, men orkar inte ligga still. Försöker lyssna till musik, som glappar och tystnar och kommer igen hela tiden. Det blir ett väldigt konstigt lyssnande.

Minsann är konfunderad över ljuden som kommer ur högtalarna. Hon är inte van vid att något låter när jag skriver. Nu hänger hon med bakkroppen på min vänstra arm, och balanserar medan orden fastnar på skärmen. Det är också fascinerande för en nyfiken liten katt.

En journalist på någon av kvällstidningarna skriver i sin krönika om hur ”en bok loopar några hundra varv i hans huvud”. Låter intressant. Skrivprocessen, och vad därtill hör, intrigerar mig. Med det menar jag bara att jag inte begriper hur det går till. En del författare bara sätter sig ner och skriver. Andra föreställer sig hela boken och skriver ner den därefter. Åter andra gör synopsis, scener, beskriver karaktärerna för sig själva, har klisterlappar överallt och noterar allt som har med boken att göra.

Jag begriper inte hur det går till. Och avundas de som vet.

När jag läser vad jag skriver, och tänker tillbaka på vad jag skrivit de senaste dagarna i bloggen, kanske längre än så – så är det mycket ”gnäll”. Än är det Telia och internet eller Spotify, än något annat, viktigt eller oviktigt, som jag inte gillar. Vad säger det om mig? Att jag är en ovanligt svårtillfredsställd människa? En grinig sort?

Den icke-kommunikation jag skrev om häromdagen har i alla fall ändrat sig till kommunikation. Igår kväll kom ett välkommet telefonsamtal. Det är jag mycket glad över. Fortfarande vet jag inte vad som gjorde att det kom – men det spelar ingen roll. Vi pratade med varandra.

Varje dag skriver jag ett antal ord för bloggen min. Det blir sällan en hel sida, oftast lite mindre än så. Några ögonblicksbilder ur mitt liv, om mig, min älskade och min katt. Ibland andra människor, ibland någon bok jag läst. Eller vill läsa. Häromsistens lånade jag Leif GW Perssons ”Gustavs grabb”, men insåg när jag kom hem och skulle börja läsa, att jag inte hade någon lust.

Den är tillbakalämnad, min syster har den så jag vet att jag kan läsa den senare. Men jag undrar över vad det var som fick mig att inte vilja läsa? Det lilla jag sett som handlat om hans mamma och deras relation? Något var det som ”spökade” för mig. Kanske föräldraskap, eget och andras. Kanske klassresan.

Nu ska jag kolla om det är idag som min syster kommer hem från sin resa med buss i Turkiet.

 

 

 

 

 

Publicerat i litteratur | 4 kommentarer

Irriterad, frustrerad, sur, vrång, tvär

Publicerat den 16 juli, 2012 av beskrivarblogg

Just nu är jag sur, irriterad på allt och alla. Mannen min gör (enligt min uppfattning) allt han kan för att irritera mig. Jag gör allt jag kan för att irritera mig. Småflugor i taket t ex tycker han är anledning nog att stänga ytterdörren. Tycker inte jag. Inte för att jag gillar flugor, men jag gillar också frisk luft.

Under alltihop som frustrerar mig idag ligger det jag vet är orsaken. Det jag inte kan distrahera mig från. Ett mycket bokstavligt ord, distrahera. ”Dra bort” om jag minns mitt latin. Jag försöker tala om för mig att jag inte bryr mig, att jag inte kan göra annat än det jag redan gjort, att det ligger utanför min påverkan – och ”det” jagar mig ändå. Och min stackars man får dras med irriterade mig! Och flugor. Plus öppen dörr.

SMS från Polisen, mitt pass är färdigt för avhämtning. Snabbt och utan besvär, i morgon hämtar vi. Till huset utanför Sala åker vi däremot inte, där regnar det mera än här. Det hjälper inte att vi byter väderinformatör – SMHI är bäst enligt DNs undersökning. Det regnar i alla fall.

Jag slåss med mig själv och mitt dåliga humör. Nästa gång mannen min frågar ”har vi …”, ”var ligger…”, ”hur gör man nu (datorhantering) …” ska jag i alla fall försöka svara snällt. Kanske lyckas jag, kanske gör han som för det mesta när jag är besvärlig, tiger. I värsta fall retar det mig oerhört, i bästa fall hjälper det oss båda.

En svamppromenad per bil kanske också är hjälpsamt? Vi får se.

Det blev en intressant vända – ingen svamp, bilen startade inte när vi skulle åka tillbaka. Jag fick en lååång promenad hem till gården för att hämta den snälla och hjälpsamma gårdskarlen. Han släppte det han höll på med och körde till mannen min och den stillastående bilen. Startkablar – och så kunde vi åka hem allihop. Nu laddas batteriet över natten – förmodligen behöver bilen ett nytt!

Mitt sura humör är dock bättre, promenader är nyttiga!

 

 

 

 

 

 

Publicerat i svamputflykt | Märkt , , , , , , , , , | Lämna en kommentar