Kräftomani mm

Publicerat den 3 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Idag är det tryckande varmt, nästan svårt att andas. Kantarellpaj har utlovats till kvällen, gårdagens skörd av vackra gula står och väntar i kylen. Kantarellerna slog ut ungefär samtidigt som myggen, det var snudd på outhärdligt att vara i skogen igår. Och de biter bara mig, mannen min klarar sig.

Kräftpremiär hade vi igår kväll, ICAs djupfrysta kinesiska jumbo. De var riktigt goda, men förstås kinesiskt hårda i skalen. Vi gjorde ny lag med hemodlade dillkronor och åt med förtjusning till liten nubbe och pilsner. Mannen min är nämligen kräftoman, han skulle förmodligen kunna äta kräftor varje dag i åtminstone några veckor. Så inte jag. Därmed räcker ett paket bra åt oss två, jag äter fem och han resten.

Nu har vi just varit in till den lilla staden Sala och handlat mjölk och grönsaker, grädde till pajen. Och jag förstås böcker på återvinningen i Strömsbacka – en kasse (20 st) för femtio kronor. En del har jag inte läst, så det ska jag innan de åker in på Bokbörsen för försäljning, säljarnamn Kultamanka.

Regnet kommer i störtskurar med små avbrott idag, men vi tycks slippa åska och eventuella strömavbrott. Det är skönt att kura inomhus och betrakta pajbagaren i full fart. Jag skulle naturligtvis kunna dammsuga och skaka trasmattor, men det får vara till senare. Just nu har jag ingen lust med nyttigheter. Vet inte riktigt om jag heller har lust att läsa Kerstin Ekmans ”Grand Final i skojarbranchen” som jag lånade på biblioteket senast. Började några sidor men kom inte riktigt igång. Det kanske blir senare det med.

Om jag iakttar mitt läsande de senaste veckorna så läser jag hellre ”mindre seriösa” böcker än ”god litteratur” – ett sommarfenomen? Och, jag har ju läst om Röde Orm, jag läste Spill (även om jag tröttnade). Lästa andra böcker: Ed McBain´s ”da capo”, Gay Biddlecombe ”Min engelska vingård”, förstås Elizabeth George´s ”Skriv på!”, och en del andra som jag redan glömt.

Nu ska jag gräva i min nya bokkasse. Nej, den får också vänta. Jag började läsa i Joseph O´Connor´s ”Spökljus” och den tar tag i mig omedelbart – språket passar mig, historien om den gamla och alkoholiserade skådespelerskan gör det nog också.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , | Lämna en kommentar

Matkö och osålda hus

Publicerat den 2 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Jag ser en bild från dagens Grekland, hungriga människor i kö för nynazistisk mat. Vithåriga kvinnor med desperata ögon – svälter de stackars bankdirektörerna också? Står de i matkö?

Och småländska husmäklare förklarar i radion att de inte säljer så många sommarhus till danskar längre ”på grund av Danmarks dåliga ekonomi”. De hus som inte säljs i resten av landet, vems dåliga ekonomi handlar det om?

S k nyheter är oftast inte roliga att ta del av, vare sig per radio eller tidning på internet. Det roligaste idag var en bild på de fula OS-tröjorna på prins Daniel och prins Carl Philip. De gjorde sin plikt och bar de tvärrandiga sakerna …

Nu sitter vi och pratar om vad som ska göras idag, enligt SMHI lär det inte ska regna här under torsdagen. Egen kräftlag ska kokas till de nu tinade kräftorna, krondillen väntar i rabatten. Hallon och vinbär ska plockas, igår hann vi bara med två liter innan störtregnet kom.

Igår kväll var mannen min och jag i Västerfärnebo Gammelgård och lyssnade till dragspelsklubbens musik. Vi var inviterade av en skrivarvän på 1av3, A-lott vars särbo bor granne. Härligt att träffas i verkligheten, tyckte vi båda – vi har skapat oss bilder av varandra genom det vi skrivit och kommenterat – och bilderna höll! Det var gott.

Minsann har varit ute någon timme. Nu kommer hon in och då är hennes givna plats i mitt knä, särskilt så om jag sitter vid datorn och försöker skriva. Jag lyfter ner och hon hoppar upp, om och om igen. Det är krångligare att skriva med en katt hängande över vänsterarmen, men det går.

Krönikepremiär på 1av3.se idag – kolla och läs. Moderator Jennie fixade bilden, de vackra händerna som skriver är inte mina, de är ungefär 25-30 år yngre och tillhör kanske Jennie? Dock är det jag som skrivit texten – nästa vecka är det dags för en krönika igen – vi får se vad den kan komma att innehålla.

Nog för nu, mannen min vill ha någon att prata med, katten vill bli klappad, jag vill klä på mig. Mitt te har kallnat i koppen och solen skiner därute, men det är bara runt 15 grader varmt. Långärmat till att börja med alltså.

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Torsdagskrönikör

Publicerat den 1 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Jag har fått ett hedersuppdrag – att skriva torsdagskrönika på 1av3.se, en krönika varje vecka. Det var där jag började våga skriva mera, öppnare, testa att skriva haiku och andra dikter. Ge och ta emot feedback från andra med samma skrivlust som jag – visa upp det jag skrivit hade jag just inte vågat innan jag blev medlem i början av förra året. På bloggen, ja – men där var inte risken/chansen stor att särskilt många skulle läsa mina texter.

Nu är det flera som läser även bloggen – och en del av mina trogna läsare finns på 1av3.

Jag ska försöka hålla isär det ena och det andra. Just nu skriver jag för min blogg, bara för att jag är glad och stolt över det här ideella uppdraget. Och tacksam mot den energiska, kreativa och fantastiska moderator sidan har, Jennie. Hon växlar namn emellanåt, denna effektiva människa – de senaste mejlen från henne angående mitt krönikeskrivande har skickats av ”Moi Johansson”. Det gillar jag, önskar att jag hade hälften av den självkänsla som ligger bakom det valet!

Just nu har jag åstadkommit en text som passerat Moi´s argusöga – hon har ett gott och observant sådant – den första texten jag testskrev dissade hon på det mest positiva sätt jag någonsin upplevt. Rak, tydlig och hjälpsam återkoppling – jag skrev om. Drabbades nog av Jante-feber inför uppdraget. Jämförelse-feber. Inte bra nog-sjuka. Några av er som läser det här vet vad jag talar om.

Så kanske skulle jag ändra mitt mejl-namn till Moi Börjesson – åtminstone tankemässigt, tankens kraft är ju stor. Det tror jag faktiskt att den är, åtminstone åt det negativa hållet, så varför skulle det inte fungera även i mera positiv riktning?

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Törnskata till frukost

Publicerat den 1 augusti, 2012 av beskrivarblogg

Det sitter en fågel på en hög tistel i havreåkern. Jag hämtar kikaren för att försöka avgöra vad det är för en – men kan inte få ögonen att fokusera på fågeln. Mannen min tittar och tror att det kanske är en törnskata, den är vackert rödbrun på ryggen och ljus på magen. En koll i fågelboken säger att det stämmer. Det är tydligen en liten rovfågel, lite större än en sparv, som sitter och spanar efter byte (små sorkar, ödlor, insekter) som den sedan hugger tag i med fötterna och äter i bitar. Sparar ibland sitt rov på törntaggar för senare konsumtion.

Att titta ut genom fönstret här i skogskanten är ofta spännande. Idag har jag alltså nästan sett en törnskata, en annan gång syns ett rådjur nätt och jämnt över gräset på vallodlingen bortanför havreåkern. Haren brukar använda vägen, om av lättja eller klokskap är oklart.

Minsann SKA sitta i mitt knä och trassla in klorna i min frottémorgonrock som ännu är den klädsel jag är iförd. Lång frukost är skönt. Te, och påfyllning, ett par smörgåsar, mera te, lite läsning, en titt i tidningarna på internet, bloggen, 1av3. Lite småprat med mannen min. Han är klädd och redo för dagens värv, riktigt vad det innebär vet jag ännu inte. Hallonplockning, sätta en ledstång i trappen till övervåningen (en på höjden, den andra finns redan)? En av härligheterna med honom är att han alltid har något att göra!

Det har ju jag också, resten av vedstacken t ex. Den ska in under tak. En bok ska skickas iväg, jag måste alltså bort till brevlådan innan postbilen kommer dit. Tvätta kan jag säkert också göra. Och plocka hallon eller vinbär, gärna blåbär säger mannen. Drottningsylt är gott. Och om inte annat kan jag göra som Elizabeth George rekommenderar, ha klister under rumpan. Dvs sitta här och skriva, och skriva …

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Begåvning, passion och disciplin

Publicerat den 31 juli, 2012 av beskrivarblogg

Tre egenskaper = säker utgivning: begåvning, passion och disciplin. Säger Elizabeth George som bör veta efter ett antal böcker om Lynley och Havers, och undervisning i skrivande. Hennes bok ”Skriv på! En handbok i skrivandets konst” är full av godbitar för en (blivande) författare. Kom ut på Prisma 2005.

Antagligen utgivning = två av de tre egenskaperna ovan; begåvning och disciplin eller passion och disciplin.

Möjligtvis utgivning = varken begåvning eller passion, men disciplin.

Enbart begåvning eller passion, eller bara begåvning och passion – då blir dina böcker (eller vad du i övrigt skriver) inte utgivet.

Jag fortsätter att återge visdomsorden: mycket skrivande går ut på att ta sig i kragen, arbeta dag efter dag, vid samma tid, på samma plats. Att sätta arbetet i första rummet, just för att det är ens arbete. Och att kunna uppskjuta belöningen.

Många vill ha skrivit, men de vill inte skriva. (Min halvfeta markering, jag tycker de här är nyckelord.)

De vill se sitt namn på framsidan av en bok och sitt leende ansikte på baksidan. Det kommer i slutet av arbetet, det måste du vara villig att skjuta upp – kanske t o m strunta i om det alls inträffar.

”Klister i rumpan” rekommenderar hon också, dvs sitt där, och sitt där – och skriv. Ändå.

Det här är en bok jag skulle vilja ha i bokhyllan, för att gå tillbaka till när jag behöver vägledning och idéer. Nu åker den tillbaka till biblioteket i Norrtälje, så om ni inte hittar den annanstans finns den kanske där.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Spill, nya bekanta och mygg

Publicerat den 29 juli, 2012 av beskrivarblogg

Vanessa Bell, syster till Virginia Woolf, konstnär, Bloomsbury-gruppen, Charlston (inget ”e”?), heminredare – alltihop med stort inflytande på sin samtid. Född 1879, död 1961. Wikipedia lärde mig detta alldeles nyss. Jag kommer nog att studera denna spännande kvinna lite utförligare vid tillfälle. Tack Wikipedia och tack, Sigrid Combüchen. (I en kommentar refererade jag till Annika Bengtsson angående Vanessa Bell, men SC är den som ”äras” bör.)

Så läste jag vidare i ”Spill”, men tappade läslusten när plötsligt 30 sidor var utbytta mot redan tidigare lästa 30 sidor … Eller också tröttnade jag och tyckte helt enkelt att boken blev seg efter en lovande första hälft. Nu ligger den i soppåsen, ingen annan ska behöva bli sur för felaktig boktillverkning. Spill.

Gårdagskvällen tillbringades hos grannar med mygg och nya bekanta. Grillparty och kubbkastning mm som roade de manliga gästerna mera än de kvinnliga. Trevligt och för min del lite tvekande – insåg att jag glömt hur dåligt jag hör utomhus, apparater till trots. Jag fick se till att sitta på rätt sida om den jag ville prata med – eller hela tiden fråga om.

Mannen min hade bakat ännu ett fantastiskt bröd som fick fungera som present till värdfolket. Det var inte mycket kvar när bordet dukades om till kaffe och varma muffins i julinatten.

Det är spännande att se vad grannskap kan leda till. Här möttes en grupp människor som antagligen utan husnärhet aldrig skulle ha träffats. Det var trevligt och opretentiöst, och en kväll helt utan alkohol. Ovanligt i festsammanhang, skönt att kunna åka bil hem.

Idag jagar molnen varandra över himlen. Solen kikar fram emellanåt, men det känns lite kallt genom det öppna fönstret. Mera vedkastning står på programmet för min del, ännu är halva vedstacken kvar utanför vedboden. Någon travning är det inte frågan om längre, inte efter att de travar jag åstadkom i veckan lagt sig huller om buller. Nu ser alltihop ut som ett vedplockepinn, men det är lite kul att försöka få ett vedträ att landa där jag vill och inte halka och fara som det – eller tynglagen – vill.

När jag skriver tyngdlag tänker jag på mig själv i spegeln i morse, efter morgontvätten. Tyngdlag både här och där. Fin söndag på er!

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , | 4 kommentarer

Spill

Publicerat den 27 juli, 2012 av beskrivarblogg

”Ska jag handla något om jag åker in till stan?” – ”Du får väl titta efter.” – ”Det står inget på lappen.”

Själv brukar jag titta i kylskåpet om något fattas …

Varför tror män (ibland) att deras kvinna har en hela tiden uppdaterad lista över innehållet i kylen och frysen i huvudet? Eller för den delen, i klädförrådet, i tvätten etc? Eller vart hörapparaten, telefonen mm tagit vägen?

Nåja, mannen min har massor av andra, goda sidor – men ibland blir jag trött på att jag vant honom – och mig – vid att hålla reda på mycket som han själv mycket väl skulle kunna veta. Men varför skulle han det, när det går fortare om han frågar mig. För det mesta svarar jag snällt på frågorna, ibland blir jag omotiverat (tycker han) sur och trött på frågandet.

Petitesser, t ex jämfört med Martas uppväxt. Vi lyssnar just nu på sommarprataren Marta, fotbollsspelare från Brasilien, numera hemma i Sverige. Hon presenterar sig själv så, ”Marta, fotbollsspelare”.

Jag kan inte med bästa vilja föreställa mig hur det kunde vara att flytta från Brasilien till Sverige mitt i vintern. Och jag är full av respekt för den här människan, hon berättar om sitt liv och hon gör det på svenska. Och såvitt jag begriper spelar hon fortfarande bra fotboll. Just nu sjunger någon (Melissa Horn) ”hur ska det gå?” – det kan Marta ha haft anledning att undra många gånger i sitt liv.

Jag läser Sigrid Combüchens bok ”Spill”. Hon skriver om den balans som måste finnas mellan leda och koncentration (apropå Heddas iordningställande av tio änder/ankor till en födelsedagsfest). Det behovet av balans känner jag igen, det är förmodligen det det handlar om när jag får mig till att göra färdigt något jag helst skulle vilja släppa och strunta i. Men inte har jag kommit på att formulera ”balans mellan leda och koncentration”. Ibland är även skrivande en fråga om den här balansen.

Hon skriver också om barn ”kärleksskadade av föräldrarnas hat”, om vårdnadstvist som bara tiden själv kunde få slut på. Jag tycker om boken och jag tycker om hennes språk. Av någon oklar anledning trodde jag inte det. Jag är glad att jag verkar haft fel. Jag gillar också att vi tycks ha samma heminredningsförebild, Vanessa Bell, ” en sjal över ett trasigt soffhörn” – även om det i mitt fall handlar om ett fläckigt soffhörn, och en hittills alldeles obekant kvinna som har något obegripligt med Charleston att göra. När internet fungerar ska jag kolla, både Vanessa och Charleston. Anar att det finns information om båda delarna och att det rör sig om England. Nu vill jag fortsätta läsa.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Händig man med många projekt

Publicerat den 27 juli, 2012 av beskrivarblogg

Mannen min är en händig sort, dessutom mångsysslare. Därmed menas att han alltid har flera projekt på gång.

Just nu: införskaffa och byta någon sorts oljetråg i bilen, bilen gnisslar vid svängar eftersom det nuvarande läcker; göra dörrstopp till ytterdörren (den inre) så att vi slipper använda händerna för att komma in; göra vackra etiketter med snören till den nyligen lagade vinbärs- och drottningsylten; baka bullar; måla trappen; kalka ladugården; köpa ny vimpel, den på flaggstången hängande är numera halv; tvätta bilen (?, det ser så ut, han trasslar just loss vattenslangen ur clematisen på tvättstugeväggen och är iklädd stövlar. Igår gjorde han fantastiskt goda vackra, köttfärsbiffar med tomatsallad till middag.

Säkert har han flera idéer i huvudet, för min del räcker det väl med ovanstående.

Jag har just hittat hans saknade hörapparat under sängen i kammaren, efter att vi båda letat ”i hela huset”. En är borta för gott, vi skyller på katten eller dammsugaren. En av mina är också försvunnen, i samband med cykelvurpa, jag kompletterar med en gammal. Det fungerar hyfsat. Nu törs jag dammsuga kammaren.

Pella är ute, Minsann är ute. Tack och lov för en hund som inte får ”jaga-katt-fart” så snart hon ser en. Minsann är fortfarande lite misstänksam, vill helst inte vara alltför nära, men ryggen och svansen är av mera normalt omfång idag jämfört med igår.

Publicerat i glädje | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar

Raderat

Publicerat den 27 juli, 2012 av beskrivarblogg

Nyss lyckades jag radera hela sidan, inga djupa tankar direkt, men ändå ett antal ord som jag plitat dit den senaste halvtimmen. Jag lägger händerna på datorns nedre kant – och texten försvinner.  Och ”ångra” har jag inte hittat i det här programmet ännu. Risken är alltså stor att jag kommer att göra om det!

Vad pratade jag om? OS i London som rädslan för terrordåd gör till ett fängelse för vanliga medborgare, Alshammars nackskada som eventuellt gör att hon inte kan tävla, falska biljetter till Bossens spelning i  Göteborg – dvs några rubriker ur de sk kvällstidningarna nu på morgonen.

Daggvått gräs, sol, och säkert värme fram på dagen, nu på morgonen bara drygt 13 grader. Minsann fortfarande på övervåningen, Pella på trappen. Mannen min sover ännu, eller ligger möjligen kvar i sängen och läser.

Inget viktigare än så, men med flera ord, var det som försvann.

Jo, jag skrev också om Elizabeth George´s bok ”Skriv på!” som jag läser lite i då och då. Jag vet inte riktigt vad jag tillägnar mig av den, har ett visst motstånd mot att sätta mig ner och riktigt gå in i den.

Känslan får mig att komma ihåg hur jag en gång deltog i en kurs i akvarellmålning – och slutade måla. Dittills hade mitt målande givit mig glädje, därefter gjorde det det inte. Jag kunde nämligen inte måla, kunde inte avbilda, inte göra som man skulle.

När jag läser om all möda som skrivandet innebär, enligt George, blir jag nog rädd att jag ska inse att jag inte fixar sådant. Och jag vill fortsätta skriva, även om jag inte kan. Också när jag inte vet vad jag ska skriva, också när det är mödosamt, för det är  det ju. På olika sätt.

Publicerat i Minsann | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Min morgon

Publicerat den 25 juli, 2012 av beskrivarblogg

Tidig morgon. Minsann är ute. Jag ska köra en tvättmaskin och hoppas på torkväder. Det ser lovande ut, bara tunna moln på himlen. Gårdagens bärskörd ska tas om hand, och huset städas lätt. Torr ved ska flyttas in i ladugården, så att den nya får plats under tak utomhus.

Det är alldeles tyst.

Vad gör jag i övrigt denna tysta morgon? Jo, jag plockar. En, tror jag, tämligen kvinnlig syssla, detta att plocka och flytta på saker, lägga undan och ta fram. Eller är det bara jag som håller på så? Lite mera ordning, lite finare i fönstret med både den stora och den lilla gamla brevvågen där. Och Jula-katalogen behöver ju inte ligga mitt på skrivbordet i kammaren. Inte den där högen med gamla tidningar heller. De åker ner i kassen för återvinning.

Och så plockar jag fram för frukost, än dröjer det nog en timme innan mannen min kommer ner och vill vara med. Tevatten och övrigt får vänta, men duka bordet kan jag. Laddar telefonen, försöker komma in på internet. Telias svar på min klagan var vänligt och intetsägande, plus ”avsluta Spotify” och ”skaffa en utomhusantenn”. Det blev jag inte gladare av – någon som kan rekommendera en annan leverantör för internet på landsbygden, utanför Norrtälje respektive utanför Sala? Finns det någon som har täckning alls?

Publicerat i livet | Märkt , , , , | 2 kommentarer