beskrivarblogg

Nu har jag gjort älgskavsgryta med gul och svart trumpetsvamp och lök. Potatismos till. Tycker nog att renskavet brukar vara bättre, det här blev mest som älgfärs när det bryntes. Har betrotts med nycket till stora huset idag, värd och värdinna var tvungna att åka in till stan, och toatanken krånglade så det skulle eventuellt komma någon och kolla den. Så, kunde jag… Och det kan jag, men än har ingen kommit och jag tar bara kortare promenader med hundarna, ifall att.

Häromdagen skrev Svenarne i en kommentar ”tiden bryr sig inte om dig, det är bara du som bryr dig om tiden”. De orden fastnar i mig, de pratar med mig, vill att jag ska förstå dem. Förstå vad de egentligen betyder. Bryr jag mig om tiden. Jo, allt mera, jag tjatar om min ålder, dvs all tid jag redan levat (70 år för den som händelsevis missat det). Jag upprepar gärna P-O Enquists rader ur ”Ett annat liv” (läs om du inte gjort det) – ”En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva”.

Jag har alltid varit intresserad av hur relativ tid är. Ibland går den fort, ibland står den stilla. Ibland är en dag mycket lång, ofta hinner jag inte blinka förrän det redan är nästa dag. Eller nästa månad. Det finns någon sorts plus- respektive minustecken kring tid. I alla fall min tid: det som är roligt går fort och tar fort slut. Det som inte är lika roligt, eller t o m trist och ledsamt, drar ut på tiden. Håller på länge. Känns länge.

Den här dagen är t ex lite för lång. Tiden känns seg. Tror att det beror på att jag väntar på de där toatankskontrollanterna som ännu inte har kommit nu när klockan är 4 på eftermiddagen. Husfolket har inte kommit hem heller, så jag får vänta med att återlämna nyckeln. Om jag behöver låna ut min toalett återstår att se. Vad jag tror att jag syftar på är att det känns långt och länge när jag inte själv riktigt rår över min tid. Jag har åtagit mig något som bara hänger i luften, och inte blir gjort. Jag kan inte påverka det.

Viveka kommenterade också tid i min blogg häromsistens, hon menar att tiden inte går, den kommer. Det är för mig en god tanke, som ger mig en framtid. Tid som kommer. Liv att leva, böcker att skriva, förlag att starta, skulder att fortsätta betala, spelfri tid. Tid som kommer och som jag kan fylla med det jag vill att den ska innehålla. Som nu när jag fått de här orden på datorskärmen, utan att de varit särdeles medvetet uttänkta.

Tidnignen Skriva – tack kära systrar – har pratat med sk etablerade författare i sitt nr 2 för året. Där finns en hel del roliga och förmodligen hjälpsamma tankar att hämta. T ex att låna en mening från en annans bok, en mening som man gillar. Och så börja skriva. Kanske stryker man sedan den meningen, men chansen att man fått till något bra är stor. Skippa transportsträckorna är ett annat gott råd: Claes Hylinger lär ha tagit sig direkt till Tunis i en bok bara genom att skriva meningen ”jag undrar hur det är i Tunisien idag. Sagt och gjort. När jag klev ut i Tunis …”. Intet tjat om hur han bestämde sig, bokade biljetter etc. ”Så flytta dig till Tunisien”, säger Stewe Claeson som återger detta, ”och börja på det som är bra. Det tar en rad. Läsaren köper det. För det är hederligt.”

Det köper jag.