beskrivarblogg

Bussutflykt idag, A-linjen gratis till Antibes och vidare mot Valbonne. Klev av vid Carrefour (jag som inte gillar köpcentra) och knallade omkring därinne en bra stund. Köpte bland annat en låda med tolv ostron, fine Claire som visade sig vara fjorton. Så försökte jag hitta hållplats för att åka tillbaka mot Antibes och JLP, höll på att fortsätta mot Valbonne, men dirigerades rätt av en vänlig busschaufför. Lång väntetid, lördagstrafik – men så småningom kom linje 6 som gick mot Antibes. Okänd väg. Gratis även den.

Visste att jag behövde hitta en linje A för att komma ända hem, klev av i Antibes och väntade ännu någon halvtimme på rätt buss. Trött på att bära kasse full med mat var jag äntligen hemma vid halv 4-tiden på eftermiddagen. Klockan halv fem hade jag öppnat alla ostron och åt dem i falnande sol på balkongen, med lätt rosévin till. Stolt att jag fick upp ostronen utan att sätta kniven i mig själv, och utan alltför mycket ”skräp” i spadet. Så himla gott, absolut ingen citron till, ingen vinäger heller. Naturella.

Nu är klockan sex och det är mörkt därute. Tidigare idag var bukten full av segelbåtar, kanske ett trettiotal. Och många människor promenerade längs stranden, lyckliga hundar jagade varandra och hade kul.

Som vanligt trött i kroppen, men idag har jag faktiskt ”bara” gått 6 400 steg. Att jag bar en tung kasse räknas inte. När jag ändå var i en välförsedd butik försökte jag hitta chinos med många fickor. Fanns inte – men inser nu att jag nog borde gått och kollat bland herrkläderna. Hade Ulfs gamla mörkblå Boss-brallor i sidenblandning på mig idag, med uppvik längst ner. Sköna, halvfodrade, tyvärr bara två fickor. Lilla ryggsäcken med hemifrån, och så småningom dessutom en Carrefour-kasse i blått – fick flytta på en bunt orange och gula kassar innan jag kom åt den. Lärde mig också att den lilla rullkorgen jag handlat i skulle lämnas innanför kassan. Varje dag någon liten ny kunskap.

I morse, innan jag stoppat hörapparaterna i öronen, hörde jag inte att någon knackade på ytterdörren. Den öppnades och utanför stod en äldre dam, som såg lite förskräckt ut när hon såg mig. Hon bad genast om ursäkt, jag viftade med mina hörapparater och satte in dem. På min knackiga franska tror jag att jag lyckades berätta för henne att jag ville att hon skulle städa och tvätta när jag åkt hem, den 25 mars. Leif hade informerat henne om att jag bor här, och hon hade med sig hans tvätt i en kasse. Den kassen får bli min tvättkorg, men jag behöver ingen som vare sig städar eller tvättar medan jag är här. Har torkat av alla golv idag innan jag gav mig ut, och tvättade häromdagen.

Nu behöver jag inte handla någonting på flera dagar – har sallad, tomater, avocado, bananer, äpplen, clementiner, purjolök, ett par potatisar, lammkotletter, bläckfisk i bitar till sallad, torkad spansk korv, gott bröd, Mars-bitar och någon sorts efterrättskaka, pastels de nata. Googlar och lär mig att det är ett fluffigt portugisiskt bakverk med äggkräm. Har smakat en och den gick ner. (Såg att svenska Arla har recept på den här kakan.)

Jag har te och kaffe, vin och andra nödiga drycker också. Hittade till och med både wasabi och inlagd ingefära idag, så nu kan jag handla sushi om jag hittar någon framöver. I morgon är det söndag, och det verkar bli ungefär samma väder som idag. Runt 9 grader under natten, upp till 16-17 när det är som varmast under dagen. Så skönt att ha balkongen, med markis som kan dras ner lite om solen blir för stark.

Har just inte sett några andra människor här i huset, bara en kvinna som vänligt frågade om jag hade nyckel när jag skulle ner med soporna. Och en annan dam, som såg snörpigt sur ut när jag mötte henne i trappen, när hissen inte fungerade. En svarade med bonjour på min hälsning, en gjorde det inte.

Snart är ännu en dag h.är till ända. Inga stora upplevelser, men ändå mycket innehåll. Och tacksamhet.

Lagom trött och lätt vindögd – före ostron & vin

Fredag den trettonde…

Än har den inte varit olycksbådande, frukosten är just avslutad med kallt, gott te och koll av internet. Kyligt, har ett litet element på i rummet där jag sitter med en lätt filt över axlarna. Klockan är tio, och det är lika många grader ute, lovas ”spridda skurar” dessutom. Jag kanske stannar inomhus idag.

I Italien lär det vara den fredagen den 17 som alla olyckor inträffar. Har inte klart för mig hur och varför respektive dag och datum har belagts med all denna eländiga vidskepelse, men förmodligen har det något med någon religion att göra. Okunnig gissning.

Stannade inte inomhus, gick i stället en lång promenad ”åt andra hållet”, Le Glacier tror jag – gick lite runt och vände så hemåt, med ont i höger fot. Handlade bröd och annat nödvändigt på stor Utile. Och linkade fram till hållplatsen för A-bussen till Juan les Pins, den som är gratis. Kom hem och sitter nu på balkongen, det är molnigt och solen gömmer sig. Ändå skönt. Har ätit clementin (som smakade som den ska) och banan till lunch.

7 920 steg, en dryg halvmil. Jag är nöjd, någon gång ska väl detta ge mig lite benmuskler åtminstone, kanske lite bättre kondition också. Det är i alla fall mer än det brukar bli därhemma.

Nu, halv två på eftermiddagen, tittar solen fram lite då och då. Något regn har jag inte sett till.

Skönt att vila fötterna. Visserligen lovade jag mig själv att jag skulle göra som i fjol på Teneriffa, gå lagom långt varje dag. Hittills har jag gått längre än jag tänkt, och vilat däremellan. Sammantaget sedan jag kom hit 100 312 steg, eller 8 400 i genomsnitt varje dag. Heja mig – eller heter det Heja jag? Tror på mig… Hinner ändra sig, jag har bara varit här en dryg vecka.

Gillar hur man här säger bonjour när blickarna möts. En kvinna frågade artigt om hon fick sätta sig bredvid mig på bussen, känns trevligt, och ovant. Tänk om man skulle gå omkring i Sverige och säga hej till kreti och pleti – (nu måste jag googla igen. Enligt Wikipedia var det från början två främmande folkslag i kung Davids livvakt; har senare blivit beteckning för ”allehanda löst folk”, lite nedsättande). I Sverige hälsar vi inte på varandra om vi inte känner varandra, kanske gjorde vi det förr? Idag känns det som om vi är rädda. Så fånigt, vad kan hända om du säger ett ”hej” för mycket och bara får en sur bläng tillbaka.

Läser Mumin och tillvarons gåta, av Jukka Laajarinne. Min andra starka läsupplevelse på kort tid. Den förra var Kerstin Ekmans Löpa varg. När jag kommer hem ska jag läsa om alla Mumin-böcker jag kan komma över, med nya ögon. Ett citat apropå hemlöshet ur Jukkas bok:

Villervallare

natten blir kallare

klockan är fem.

Du vandrar allena

på trötta små bena

och hittar ej hem.

Från Kometjakten.

Hemlösheten är mera än avsaknad av tak över huvudet. Det är bristen på gemenskap,  på rötter, på allt det som gör något till ”hemma”. Jag minns att det tog mig några år att känna att min bostad i Roslagen var hemma. Och aldrig har jag känt hemma så starkt som i Västmanland, på Jonsborg (eller Lerbäcken som det hette i bygden). Där var några lyckliga år min plats på jorden.

Och just nu är jag ”hemma” i Juan les Pins i Frankrike. Jag lånar den här platsen några månader, och mår gott av det. Det – och fjolårets vistelse på Teneriffa – ger mig någon liten förståelse för hur det kan vara att lämna sitt ursprungliga hemland och komma till ett på alla sätt främmande land.

Några segelbåtar ute på havet. Jag drar ner markisen så att inte solen lyser mig i ansiktet. Människor rastar och leker med sina hundar på stranden, några plockar också upp hundskiten. Den är annars frekvent på trottoarerna, det gäller att se sig för var man sätter fötterna.

Sopsortering här handlar om att man lägger plast i en speciell behållare i källaren, diverse sopor i en annan och glas i containers ute på stan. Metall struntar man i att sortera, tidningar? Pappersförpackningar åker ner i den allmänna burken, och någon kompostsortering förekommer inte vad jag förstått.

Några vadare tar sig fram genom vattnet, det är tydligen en populär motionsform här. Undrar om den som vadar fram genom vattnet längtar efter att simma? Just nu ser det faktiskt ut som om de plaskar och simmar lite, vid piren där de går upp eller vänder. Vänder ser jag nu.

Bergen bortom Golfe Juan är dimhöljda. Vilket vackert ord. I Antibes såg jag de snötäckta bergen långt borta.

Här på balkongen blommar ett par vinterbleka pelargoner, och en som jag inte vet namnet på, kamelia? Vacker djupröd klocka, ett par på gång och en vissnad. Bladen är gröna som på en benjaminfikus. Andra pelargoner väntar på att sätta fart, lever och är gröna. De ständigt gröna växterna i ena änden av balkongen lever också, får minimalt med vatten av mig. Bland andra just benjaminfikus.

I natt låg jag och funderade på franska. Visste att ”höger” heter droite, men vad heter ”vänster”? En stund senare dök ordet upp, gauche. För säkerhets skull kollade jag nu på morgonen, och det stämmer. Hade också svårt att hitta ordet för arm/armar, men förslagsvis ”bras”. Kollar. Stämmer det också. Glädjande att orden finns där, även om de gömmer sig, ofta när de behövs.

Dricker mitt mödosamt inhandlade te nu på morgonen, och det smakar bra. Bättre än alla tepåsar.

I natt 8-9 grader, nu fortfarande bara 9, men det blir varmare fram på dagen, 15-16. Skönt, det verkar inte blåsa. Kör en tvättmaskin som får torka på balkongen.

På muren vid parkeringsplatsen låg några franska magasin när jag gick hem igår. De fick följa med, och nu försöker jag mig på att läsa diverse artiklar. Paris Match säger adjö till påven som inte ville vara påve, Femina version Nice-Matin skriver om ”tendence neige” – snömode, gissar jag eftersom jag kände igen ordet ”neige”/snö. Bra träning.

Ser fram emot en lat dag, mest hemmavid. Fick lov att kolla i kalendern vilken dag det är, torsdag. Utan vardagliga rutiner blir jag lätt dagvill, och det spelar ingen som helst roll.

Åkte hiss ner med soporna, fick gå i trapporna upp, hissen fungerade inte. Dagens motion. Sitter nu i solen på balkongen och försöker se vad jag gör på skärmen. Kaffe.

Gick ut i flipflops lite senare, skulle bara till bageriet och Casino för att kolla om de hade wasabi och inlagd ingefära till resterna av sushin. Det hade de inte. Slog i en tå i en ojämnhet på trottoaren, blodvite på grund av min ouppmärksamhet. Hem och plåstra om. Dagens lärdom – använd flipflopsen inomhus, enbart.

I övrigt en skön dag, mest på balkongen. Tvättat och fått torrt en maskin, nästa väntar på hängning. Är nu inomhus, behöver inte mera sol. Den är dessutom på väg bort mot Nice till.

Förbereder middag – garanterat mört nötkött av något slag, champinjoner och finhackad vitlök, lagom stekt, råstekt skivad potatis, röd paprika till. Rödvin. Det är svårt att köpa vin här, det finns så mycket okänt. Ingen som vägleder. Jag provar mig fram.

Tvätt nr 2 hänger nu ute på balkongen, fasthållen av klädnypor. Det lär inte ska regna i natt, temperatur ungefär som idag, dvs runt 9 på natten och 14-15 på dagen.

Jäklar vad skönt det är att vara här! Oavsett vad jag gör, eller inte gör. Har inga stora sight-seeing ambitioner, när Nina kommer far vi nog till Eze med tåget så långt det går. Det är absolut snabbaste sättet att ta sig någonstans härifrån. Kanske blir det också en vända till Ventimiglia, Italien. Bara för att.

Om jag sätter på fläkten när jag lagar mat, måste jag komma ihåg att stänga av den. Hör den inte när jag har hörapparaterna på bänken.

God middag, måste kolla i soppåsen vad köttbiten hette. Hittar tyvärr inte etiketten, men garantin höll. Så mört kött. Mätt och belåten. En julklappschokladtryffel till efterrätt.

Fläkten är avstängd, lampan tänd i sovrummet. Om jag släcker allt härute så blir det så mörkt att jag inte hittar sängen. Disken diskad, allt undanplockat. Köket går att möta i morgon bitti.

Fredag i morgon, vad ska jag göra då? Kanske åka in till Antibes igen, behöver bekanta mig med flera gator och gränder, flera byggnader, caféer och annat. Kanske äta ostron, det längtar jag efter. Här i skåpen finns både ostronkniv, ”vagga” och gaffel – kanske ska jag våga mig på att öppna ostronen själv och städa av dem om de blir grusiga… Vore fint att sitta hemma och njuta, men har sett att det går bra att ta några ostron på vägen också. ”A emporter ou a manger a place”, eller så. Missar säkert accenter och ändelser, bryr mig inte längre.

Vill också gärna äta fisk, eller medelhavsmeny – för ögonblicket mätt på kött och kyckling. Och fryst färdigmat är inget jag behöver annat än i nödfall. Nödfallet har gjort att jag ätit fryst lasagne (ätbar) och kyckling fylld med ost (nätt och jämnt ätbar, inget jag vill närma mig igen).

Försöker hålla jämn fart med vad jag använder av sådant som finns här – och sådant som bör ersättas. Inga problem när det gäller vin (annat än att hitta samma sort), men annat. Ska jag räkna med konsumtion inom 2023, eller vad? Har idag inhandlat hushållspapper så att det må räcka min vistelse ut, toapapper nästa. Diskmedel har jag köpt, använder inte diskmaskinen. Om tvättmedlet tar slut köper jag nytt.

Nyttjar med glädje den bekanta krämen (Canoderm, jag bestämde mig för att min flaska var för stor för att få följa med)  för torr hud som fanns under tvättstället i duschrummet. Nåja, tror att jag och Leif balanserar detta. Han har ohemult många flaskor bubbel i skåpen – några dricker jag upp, och försöker hitta jämbördiga.

Solnedgång

Så, nu är jag i St Laurent du Var och på Cap 3000, och fikar på La Brioche Dorée. 7.30 Euro för dubbel espresso i glas, en flaska vatten och en bit äppelkaka som ser delikat ut. Som vanligt trött i fötterna, gick åt fel håll först, hittade sedan (7 700 steg hittills).  Åkte gratis tåg från Juan les Pins, visste inte hur automaten för biljetter fungerade, och ingen kom och kollade.

Jag tycker verkligen illa om sådana här konsumtionsbefrämjande ställen, men jag har köpt mitt te i lösvikt, en dyr burk. Hoppas det smakar bra, de hade inte The de Tibet – eller så förstod hon inte vad jag sade…

Kul att titta på folk dock, och klockan är bara ett så jag har inte bråttom. Fötterna ska få vila.

Det är mycket flotta väskor, kläder som tydligt talar om hur dyra och fina de är, mycket glitter och påfallande smycken. Och hundar, här också.

Skönt att ha ”dramaten” även om den än så länge bara huserar datorn och teburken. Lättare dra än bära. Alltid något jag glömmer ta med mig, nu näsdukar eftersom jag bytte från ryggsäcken till väskan på hjul. Och inte förrän nu kommer jag ihåg att dämpa ljudet i hörapparaterna. Så skönt.

Bra omsättning på människor här. En nytillkommen kvinna torkar noggrant av bordet innan hon sätter sig ner.

Handlade ”dramaten” full på Monoprix innan jag gick mot stationen. Begrep inte förrän efter ett par vändor med tung vagn uppför och nerför trappor hur man tar sig till andra sidan av järnvägen – svar en undergång som jag inte såg första gången jag stod på samma perrong som jag kom till i förmiddags. Lärdomar varje dag, en del mödosamma. Nåja, nu är jag hemma med löst dyrt te, och diverse annat. Sitter i Leifs sköna fåtölj med en Dry Martini på bordet, senare blir det sushi till middag.

Betalade inte för hemresan heller. Balanserar de oanvända biljetter jag köpt – måste kanske åka till Nice någon dag för att nyttja månadsbiljetten som räcker till 2 februari…

Letade förgäves efter ”liten gul rund avfallskorg” eller vad det nu kan heta, på Lafayette, Nina ville ha en sådan. Hittade ingen, vilket inte med säkerhet betyder att den inte finns. Jag tänker inte åka till St Laurent du Var igen. Hörapparaterna ligger på bänken, jag tänker inte behöva dem mera idag.

Totala antalet steg blev idag 13 914, fastän jag åkte tåg både dit och hem. Vilodag i morgon.

Bilden är inte från St Laurent du Var, den är från Antibes. Bortse från allt i förgrunden så är det vackert. Idag orkade jag inte fotografera.

En dag i Antibes

Åkte gratisbuss till Antibes från Juan les Pins – har fortfarande inte fattat om det är för att jag ser så gammal ut som det är gratis. Tror den bussen, Envibus A, är gratis för alla. Går snabbt till Antibes. Väl där så flanerade mina allt tröttare ben och fötter drygt 22 150 steg. Bland annat till en badstrand vid Port Vauban där alla otroliga båtar ligger. Hade bestämt att jag skulle äta ostron vid Marché Provencal, men glömt att hela marknaden är stängd på måndagar.

Det blev en latte och en öl annanstans i stället. Crèpes hade de inga idag, även om menyn sade så.

Bussen hem via Casino för att handla ljus, diskmedel, schampo, ersättningsvin för det jag hämtat i förrådet. Så skönt att komma hem, och fortfarande kunna sitta en stund i solen på balkongen. Havet är mera rörligt idag än tidigare, men det har varit 17 grader varmt trots vinden. Noterar att vågorna skapar mönster på sandstranden, som liknar markisens mjuka flikar.

Casino är okej som butik betraktat, men personalen är inte särskilt serviceminded. De rör sig helst inte många meter från sin plats vid kassorna, om man t ex behöver vägvisning för att hitta något. ”Derrière” – bakom hyllorna där, om de förstått vad jag söker, den här gången ljus. Och nog hittade jag dem, bakom bakom.

Var in på Carrefour i Antibes idag, det var inte heller särskilt upplyftande. Tacka vet jag bagaren här och slaktaren, som dessutom har allt du kan önska dig av grönsaker och oliver. Nära hemma dessutom.

Idag är det tisdag och strålande sol därute. Trött i ben och fötter, ska nog vila hemma idag. I morgon kanske tåget till Saint Laurent-du-Var, tar drygt en kvart från stationen här i Juan les Pins. Vill handla te i lösvikt, hittar det inte vare sig här eller i Antibes. I Saint Laurent-du-Var finns ett stort, och som sådana, otrivsamt köpcentrum, där Lafayette lär ha bra tesortering. Kanske hittar jag en ”dramaten” där också, trött på att bära om än i ryggsäck.

Rejäl frukost – ett kokt ägg, grekisk yoghurt med skivad banan, två rostade baguettebitar med ost, trist påste.

Igår spacklades taket i korridoren här utanför min ytterdörr. Där har hittills gapat ett stort hål, antagligen en vattenläcka uppifrån. Gissning. Ska inspektera lägenhetens garage idag, där kanske finns läsvärda böcker. I garaget fanns också en ”dramaten”, bra då slipper jag köpa. Några böcker tog jag också med mig upp. Resten av dagen har jag tillbringat på balkongen, i sol och när det blivit för varmt, i skugga.

Rue de Fersen i Antibes, nära ligger också Fersen school – döpt efter Axel von Fersen, på franska de Fersen, Marie Antoinettes vän?

Söndag 8 januari 2023 – lätt regn, 13 grader. Blir kanske en hemmadag idag. Klockan är halv nio och jag har ätit frukost. Världens godaste baguette (som var ännu godare igår, när jag bar hem den varm och smakade med smör och salt), med italiensk skinka och ost. Te, än  så länge enbart påse, Casino hade bara grönt te som ”poudre” (lär mig något varje dag).

Regnet håller i sig.

Så gick jag ut ändå, och det var friskt och blött. Handlade bl a en baguette som fick skyddas från regnet, slängde flaskor. Glas sorteras inte i huset. Hittade inte det större Casino min husvärd informerat om, men det hittillsvarande duger gott. Liksom bagaren. Hänger kläder på tork. Och äter småningom en middag med avocado, gambas,  rödlök och grekisk yoghurt. Med lite tomat och Maille. Smakade bra.

Regnar fortfarande när klockan är sju. Sover gott i mörkret här, och vaknade till måndagens starka vind som gör vita gäss på havet. Och nu när klockan är nio lyser solen. Tvåmastaren ligger kvar på samma ställe, kanske övervintrar den därute. Frukosten klar, idag blir det nog en busstur någonstans.

7 januari 2023 – molnigt, 12 grader varmt under natten, 13 nu. Känns kyligt. Har just löst ultrasvårt sudoku i DN, och kollat mejl och FB. På FB får jag inte ”gilla” av obegriplig anledning. Så jag håller mig väl borta därifrån då, inte svårt. Kan inte heller se The Trip och efterföljarna, filmer på SVTplay som bara visas i Sverige. Det har sina sidor att vara borta från snö och halka…

Frukosten är avklarad, en kopp kaffe nu. Ska väl så småningom klä på mig och gå ut. Klockan är bara halv 10.

Inser att det busskort jag laddat ner i mobilen gäller bussar i Nice, inte Juan les Pins. Lärdomar varje dag. För bussarna här går det bara att ladda app till iphone, inte android. Och vad jag förstår är bussarna kontantlösa, men kanske fungerar det med kort på bussen. Visar sig. Ska också ta reda på var tågstationen ligger.

Hittade stationen, men begrep inte hur man går in! Dörrarna var stängda, kanske bara idag. Det blev 6 864 steg ute idag, trött i ben och fötter när jag kom hem. Köpte baguette och en bakelse ”de Chantilly”, fluffig med mycket grädde.  Det fick bli lunch, till kaffet på balkongen hemma. Har dragit ner markisen så att solen skyms lite, det blir för starkt solsken och för varmt annars. Mobilen hävdar att det är 16 grader varmt, känns förstås som mycket mera i solen. Klockan är halv två, nu går jag inte ut mera idag. Lyckades köpa 10 bussbiljetter via nätet och Norwegian-kortet. Mitt vanliga kort gick inte, ”banken vägrade godkänna köpet”. Förstår inte varför, det är öppet både för internet och utomlands, och fungerar i butikerna. Nåja, biljetterna med Envibus är nerladdade i mobilen. En biljett räcker en timme. Kostade 8 Euro, annars 1Euro per styck om man köper dem en och en.

Segelbåtar ute på havet, plus tvåmastaren som ligger där den legat sedan jag kom.  Den ligger för ankar och rör sig med vinden, nu har jag aktern mot mig. Någon simmar, andra vadar, folk promenerar i sanden och på trottoaren, hundar jagar bollar. Jag har bara sett en enda mycket randig katt, inte på stranden, på en gata.

Markisen är skitig, men maskineriet fungerar perfekt. Jag behöver lära mig mera om geografin här, vad är det t ex för ö ute i bukten?

Det verkar inte vara mycket till vind, båtar med fulla segel ser ut att röra sig långsamt. Men sådant vet jag heller inget om, vad är det för vindar här, när ändrar de sig, vad är mistralen, varje dag? Ser att markisens nerhängande tyg rör sig lite i vinden.

Nu verkar solen ha gått i moln – vilket bokstavligt uttryck – och då känns det genast kyligt. Det blåser också lite mera.

Konstaterar med hjälp av kalendern att det är lördag idag, trodde det var söndag…

Verkar trist att segla här, den båt jag ser med storsegel och fock har vänt och går tillbaka samma väg som den kommit. Eller så är det bara tråkigt när det är vackert väder, med mera vind och stora vågor kan det säkert vara nog så äventyrligt. Och om inte annat så är båtens bemanning på havet, och gungar. Nu ser det ut som om båten kryssar, den har vänt igen. Inte många motorbåtar, vet faktiskt inte var det finns någon marina här.

Vinden har vänt, ser bredsidan av tvåmastaren nu.

Går inomhus när klockan är tre på eftermiddagen. Solen gömmer sig. Ser något litet som flyger härinne, och har något som ser ut som ett mycket litet myggbett på ena tummen. Hm.

Läser i guider om alla fantastiska matställen och caféer i Antibes och Juan les Pins. Försökte få mig en kopp kaffe, men informerades av den manlige personen att det inte var möjligt (kanske var det fel klockslag?), där serverades enbart mat. Jag gick hem och bryggde eget kaffe till min gräddiga bakelse.

Nu är det dags för små svarta (fast de är mera bruna, köpta i lösvikt på samma ställe som lammkotletterna, hos slaktaren) oliver med kärnor och en Dry Martini. Välsignar min värd, som har riktiga glas i skåpet. Skulle förmodligen gå att dricka även ur ett vinglas, men helst inte.

Min ”bullet journal” har jag inte ägnat mig åt alls ännu. Och inte böckerna på franska. Inte mitt manus heller, Kristina och Andrès känns långt borta. Men jag har ju inte varit här i en vecka ens, kom i tisdags, kanske faller diverse anda på.

Frukost tidig morgon den 7 januari 2023, skinka, ost och Maille-senap på baguette, te och vatten till.

6 januari 2023 – det är ljust nu när klockan är strax efter åtta. Kylig morgon, en ensam vadare i vattnet längs stranden. Långa loja vågor. Molnigt, blir kanske regn fram på dagen. Är det trettondag även här? Googlar och lär mig att det är det, man äter gott och hälsar det nya året med olika maträtter i norr och söder. Galette de roi i norr, brioche med frukt och apelsinvatten (?) här i söder. Kanske ingen marknad eller loppis då idag. Tar en promenad lite senare och kollar.

Vaknar som hemma vid halv sju, men går inte upp i mörkret. Efter någon halvtimme kliver jag ur sängen, tänder några ljus i köket och rummet och gör frukost. Enkelt. Te, bröd och god kokt skinka med Maille-senap, kanske en banan i skivor. Ingen havregrynsgröt här, ännu.

När jag blåser ljusen är det dags för en kopp kaffe. Plus baguette med fikonmarmelad.

Testar ultrasvårt sudoku, men det går inte så bra idag. Provar igen senare. Ögnar rubrikerna i svenska sk kvällstidningar, Facebook och mejl.

Skönt att inte ha något jag måste göra. Det har jag för all del sällan hemma heller, men här är det på något sätt mera påtagligt. Det är bara jag som hittar på det som sker, eller låter bli. Tänker läsa lite mera om filosoferandet och Mumin-folket, kanske ge mig på Duras Le Douleur på franska. Lite eget skrivande också, behöver få mig igång igen.

Går ut en sväng, och visst är det någon sorts marknad några kvarter bort, men det är mest kläder och billiga smycken o väskor – inget intressant, inget jag kallar loppis. Ungefär som på Vaksala torg i Uppsala numera, trist. Köpte cornichons i stället för de jag ätit upp, och en ”pain chocolat” till mitt kaffe. Zoom med Nina.

Äter en hård smörgås med skinka och senap, grekisk naturell yoghurt med banan till lunch. Därefter små provencalska oliver och bubbel när klockan är tre. 14 grader varmt ute, lite kyligt inomhus, men en fleecefilt över axlarna fixar det. Börjar läsa Oates´ We were the Mulvaneys, men har inte riktigt bestämt mig för att fortsätta. Blir kanske någon Storytel-bok i stället. Övriga böcker här i bokhyllorna är mest thrillers, och sådana känner jag inget för numera. Livet och verkligheten är tillräckligt ”thrilliga”.

Huset är välförsett när det gäller vin mm drickbart. Får bara se till att hitta samma märken tillbaka, som jag dricker ur. Bra att jag har vakuumkorken för bubbel med hemifrån. Och den flaska jag valde gick att öppna utan mitt universalverktyg hemma. Annars är jag ofta lite för svag i nyporna för vinkorkar. Lammkotlett till middag även idag, eftersom jag köpte två häromdagen.

Klockan fyra har jag stoppat i mig ett par mini-nems m sås, och lite chevre. Tror inte jag behöver någon middag. Fjorton grader ute, fleecefilt på inne. Och flipflops som skyddar mot kalla stengolv.

Hittat Tommy Hellstens Du är mer än du anar i bokhyllan. Kanske går den att läsa. Men jag ser först en kort dokumentär på SVTplay från ett äldreboende, där Eleonora 100 år sakta dör, Leva tills jag dör. Så fin. Tårarna trillar. Av glädje över den kärlek som fanns där, för henne och för de andra gamla som visste att de snart stod på tur att dö. Tänker på Jan som dog ensam under pandemin, på Mats som förhoppningsvis inte visste att han dog. På Ulf som nog visste att det var dags, men som inte gav upp förrän livet tog slut.

Jag sitter här, i en fåtölj i vännens lägenhet i Juan les Pins, med en fleecefilt över axlarna, ljus tända. Och jag lever. Det gör jag, även om jag ofta gnäller och gnyr. Jag lever, har ett skavsår på vänster fot där den där lilla vita sockan inte täckte huden häromdagen när jag gick så långt. Idag vaknade skavsåret till liv, i morgon får jag väl kamouflera det med plåster. Inte något stort elände. Liv.

Längs strandpromenaden går människor med och utan hundar. Nu vadar ingen längre i vattnet. Någon dag av alla mina här kommer jag kanske att bada, har baddräkt som än så länge hänger på dörrhandtaget in till sovrummet.

Har diskat den lilla disk som var, använder inte diskmaskinen här heller.

Gillar det jag tror är Peter Dahl-bilder på väggen i vardagsrummet, från KB. Och Stines fina tavla, ”När i livet slutade du dansa?” En tanke värd att begrunda. Förstår mina barnbarn det ordet? Jag slutade dansa, när jag och mannen min slutade dansa. Vill dansa igen, med rätt partner.

Om några dagar åker yngsta syster min till Mallorca (?) med dotter och dennas familj. Och i början av februari (?) åker min andra syster till Thailand, tror hon kommer tillbaka till Sverige dagarna före mig. Glad att vi ännu kan göra det vi vill. Alla tre, vi som var fyra en gång.

Har satt på elementet i sovrummet, det kändes lite kallt när jag var in.

Nu mörknar det, men är ännu ljust över havet. Älskar att vara nära havet, vare sig jag nyttjar det eller ej.

Not mine now, but still the sea

4 januari 2023.  Sitter utmattad på balkongen och ser ut över havet. På stranden tränar en husse sin hund, den stannar när han går ifrån den och kommer lycklig till honom när han gör en gest. Hunden är otrolig. Husse kastar en boll med snöre långt bort, hunden väntar tills den får tillstånd att hämta. Roligt att se.

Två cyklister – visar det sig när de ska ta sig ifrån stranden, dessförinnan var de enbart en ung man och hans unga kvinna. Han badade. När han väl fått på sig kläder igen lyfte de fram cyklarna och drog. Han bar sin cykel, hon ledde sin.

På promenaden syns diverse fortskaffningsmedel: en mamma och hennes lille son kör sparkbräda – heter det så? – och andra personer cyklar, eller använder elcyklar. På vägen far motorcyklar, bilar och bussar.

Jag gick, längre än jag tänkt. När jag väl kom till Antibes och hittade marknaden var den inte lika härlig som jag kom ihåg. Off season. Gick omkring i gamla Antibes, såg marinan där otroliga båtar låg, såg också mindre pretentiösa – men tillräckligt – ankarplatser för just nu oanvända båtar. Gick runt. Började gå hemåt, men någonstans bestämde jag mig för att följa kusten. Utan att ha en aning om hur långt det var…

X antal timmar därefter, och med fötter och ben som inte vill gå alls längre, är jag hemma. Stegräknaren kallar mig nu för ”vandrare”, rekord med nära 27 000 steg idag. Sådana rekord tänker jag nog inte slå igen, det var nätt att jag trodde mig om att orka hem.

På plussidan kan jag notera att jag pratat med två äldre franska damer, på franska. Den senare, på en bänk i Juan les Pins, talade om att min franska var utan accent, och att det var bra. Vi lyckades önska varandra en trevlig eftermiddag efter samtal där jag förstod hälften. Det räckte. Hon var 87 år, väl påklädd och noterade att jag nog tyckte att det var varmt, eftersom jag satt i T-shirt. Så var det.

Nu på balkongen, med vatten, oliver och Dry Martini inom räckhåll. En härlig bok dessutom, Mumin och tillvarons gåta av Jukka Laajarinne. Riktigt spännande, tacksam mot den som ställt den i Leifs bokhylla.

Det är fint att sitta här och se alla som promenerar längs stranden. Tidigare var här många serveringar, nu är de borta. Det finns antagligen tillräckligt många ändå.

Var på väg in i ett bageri i Antibes, men kön var för lång, ända ut i gatan, kanske trettio personer som ville handla där. Borgar förmodligen för god kvalitet på bröd och annat bakat. Så jag nöjer mig med gårdagens bröd, och päronkaka, det blir en lasagne ur frysen till middag. Kan inte ens tänka mig att gå ut och äta. Med betoning på gå.

Tog med mig en Le Monde som låg på en mur och såg övergiven ut. Dagens datum. Där finns bland mycket annat intressant en helsida om hur Sverige förstör de skogar vi haft, och hur lite vi nu har kvar. Detta skrivs om i Frankrike, men i Sverige hörs väldigt lite. Gläder mig åt att förstå en hel del när jag läser franska, och lite mer än jag kanske trott när någon talar med mig. Inte slänger ur sig några ord i förbifarten, det klarar jag inte. Men gamla vänliga damer går bra.

5 januari 2023 – mör i ben och kropp idag, men det gick bättre att röra sig/mig fram på förmiddagen… Gick till Casino och handlade, köpte lammkotletter och lite annat i en liten butik alldeles nära. Kånkade hem, rygga och kasse. Suttit på balkongen insmord med solskydd, nu inomhus med fleece – lite solfrossa, och lite kyligare när solen inte ligger rakt på. Glömde telefonen hemma, så de steg jag trots allt gick idag mättes inte.

I morgon ska jag kolla var och hur man slänger sopor. Och gå bort till marknaden och kanske loppis vid Square Du Lys. Ska nog investera i en dramaten-kärra också här, den kan få stå kvar när jag åker hem.

Har haft en skön dag, läst ut en Lucy Diamond (lättläst) och fortsätter läsa om Mumindalens befolkning och Heidegger, Camus, Kierkegaard och Sartre.

Har slängt två burkar med lite mögligt (?) Nescafé. Liksom ett par rödlökar som var misstänkt mjuka. Köpte idag te som jag trodde var i lösvikt, visade sig vara påsar. Så nu finns det tepåsar en masse här. Vill ha gott löst te, i en stor mugg – som inte heller finns här. Får leta vidare. Någonstans finns både det ena och det andra, men inte på Casino. Glad att här fanns Dry Martini-glas även om de är små.

Lyckas få igång internet!! Heja mig!

1 januari 2023 – alltid lite konstigt att skriva ett nytt årtal. Sol, ett par grader kallt. Vaknar som vanligt vid halv sju. Ligger och drar mig (märkligt uttryck) nästan en timme. Frukost denna matmässigt lugubra dag, en kopp te. Och mera te, vatten, äppeljuice etc under dagen. Enbart ”klara drycker”.

Min onda axel tycks ha återgått till normalt tillstånd under natten. Har inte ont. Överansträngd igår av alltför idogt sudokulösande, där enbart ena handen/armen/axeln används. Den är nog fortfarande lite ömtålig. Jag skrev av rubrikerna i boken Berätta, Farmor (boken är för tung att ta med) i tanken att jag kan sysselsätta mig med den sortens berättande i JLP. Känner av det nu. Intressant att också känna hur minnen triggades av frågorna i boken…

Har pratat med ena syrran (den andra igår) och med sonhustrun, apropå att sonen inte svarat i sin telefon, varken igår eftermiddag eller idag… ”Han är slarvig ibland med mobilen, men vi mår bra.” Tacksam att det är ordning på henne, när det inte är det på honom. Lämnat böcker i Norrtälje, nu semesterstängt på Bokbörsen tills jag är hemma igen och aktiverar mitt säljarkonto.

Dricker äppeljuice och läser vidare i Röde Orm. Pratar med sonen som ringde upp. Klockan är två. Fortfarande bara några lätta moln på blå himmel. Vinden från igår har dragit vidare.

Supersvårt sudoku i DN löst, wordle och ordlig också. Inte ultrasvårt sudoku.

Flädersaft som variation på temat ”klara drycker”. Rapport kl 16 på teve kan meddela att screening/koloskopi framöver kommer att utföras inom regionerna, för att tidigt upptäcka sådant som är/kan utvecklas till cancer.

Har checkat in på Arlanda. Och läst ut Röde Orm.

Te, och om en stund ännu ett preparat löst i 1 liter vatten plus ytterligare en liter (gärna mera) ”klar dryck” under kvällen. Puh. Ser fram emot att få äta normalt, och inte springa på toaletten ideligen. Begriper förstås att den här tarmrensningen är nödvändig för att undersökningen ska gå att genomföra. Men ack så trist.

Det är klart väder, becksvart med en kraftigt lysande halvmåne utanför mitt köksfönster. Bara ett par grader kallt.

Har tagit sandalerna ur packningen och lagt i min gamla långa urblekta svarta linneklänning i stället. Stor resväska rymmer inte allt…

Just nu försöker jag få i mig den äckliga vätska som två påsar pulver och en liter vatten utgör. Det ska ner. Plus ännu en liter vätska. Och upprepas i morgon bitti. Tror inte jag tänker dricka äppeljuice, saft, eller något som vagt smakar kemisk citron på länge, efter i morgon. Andra ”klara drycker” kan jag dock tänka mig.

Vet att jag tjatar – men koloskopin i morgon ska klaras av innan jag kan åka iväg med gott sinne (förutsatt att inget olämpligt hittas). Undersökningen och min avresa är vad min hjärna sysslar med just nu. När jag inte låter den vila i en bok. Har just laddat ner flera böcker från Storytel – vet att jag kan lyssna därnere, men är osäker på om jag kan ladda ner böcker. Men, fungerar det ena borde väl även det andra göra det?

Har också skaffat mig en gratisprenumeration på Spotify utan reklam, i tre månader. Tröttnar jag kan jag avprenumerera när jag kommit hem igen. Behöver ha musik i öronen när jag skriver, musik utan ord. Om någon annans ord och texter tar plats i mitt huvud försvinner mina egna ord. Får se till att göra ett par bra spellistor. Eva Swedenmark har gjort en lista som hon skriver till, #KUOF. Den ska jag kolla.

Funderar på konfliktmöjligheter för Kristina och Andrès (huvudpersonerna i mitt manus). Kan nog utveckla K´s möte med doktorn när hon stukat foten, och doktorns hjälpsamhet, till något A blir svartsjuk på. Misstänksam kanske också, osäker i alla fall. Utan att säga något, förrän han blir frustrerad över något annat och hans oro kommer i dagen, på köpet.

Nu gör jag kväll, denna årets första dag.