beskrivarblogg

Söndag 13 februari 2022 – vi har badat. Jag mera ofrivilligt när jag stod i kanten av Atlanten och välte med den alltför starka våg som kom in. Ingen plats för tveksamhet eller undran om det skulle vara kallt – det var det inte. Med Ninas hjälp kom jag på rätt köl igen – och Nina valde att bada mera medvetet. Båda tyckte vi det var skönt, och att det skulle varit skönare om havsbottnen bestått av sand, och inte vulkansten. Stenarna gör en obalanserad.

Vi pratar böcker och försöker komma fram till varför vissa böcker är ”bra” och andra inte, åtminstone inte lika bra. Ibland tror vi att vi hittar något, ofta läser jag enbart böckerna utan att lära mig något om hur de är skrivna. Det är roligt och spännande att ha en annan läsande och skrivande människa att dela de här tankarna med. Jag är så himla glad och tacksam att jag vågade bjuda in Nina och att hon vågade tacka ja och komma hit. Tycker mig skönja en viss ordning i det jag kallar ”systemet”, andra kanske pratar om universum.

Idag pratade vi dystopier, verkliga och författade, när vi satt på en bänk och såg på havet. Före badet. Hur kan vi vanliga människor hantera hot som det nuvarande där Sovjet vill invadera Ukraina, eller inte. Där Biden hotar från sitt håll. Krig föder aldrig något annat än krig.

När vi hotade att deppa ihop gick vi och doppade oss i stället. Vad som än händer är det kanske bra att ha några vattendunkar hemma, lite plåster och mediciner (även om de är utgångna), torrvaror, kaffe och/eller te etcetera. Men för mig känns det enbart som ”plåster på såren”, det kanske fördröjer den totala katastrofen en kort tid – men därefter, när förråden är slut och människorna som nu saknar allt börjar ge sig på varandra, då vill inte ens jag vara med längre.

Eftersom det inte finns några fungerande lösningar på det här, åtminstone inte för min del, så avslutade vi vår deprimerande diskussion, gick till vattnet och blötte skrattande ner oss – efter att ha halkat oss fram på stenarna på stranden. Definitivt ingen barnvänlig strand, inte särskilt vänlig mot gammal tant heller. I det här sällskapet är det bara en sådan. Och doppet var skönt.

Tisdag 8 februari 2022 – idag släpps många pandemirestriktioner i Sverige. På Teneriffa ska du fortfarande ha munskydd både inomhus och ute, tas bara av om du är på restaurang och ska äta, sittande vid bord. Revidering 10 februari.

Soligt och varmt, att döma av tvätten på taket mittöver gatan blåser det inte idag som igår. Klockan är kvart över nio, frukosten avklarad, disk och bäddning återstår. Ska ta ner tvätten från taket. Har ögnat tidningsrubriker och kollat mejl och FB.

Nu på med kläderna och ut. Har suttit på ett av trädäcken vid playan en stund. Lät mig störas av två ungdomar som började göra morgongymnastik alldeles bakom mig. Gick vidare och sitter nu på ”teatern” längre bort mot vägen till Silos. Disigt, soligt. Havet är kraftfullt även idag. Snart high tide. En polis på motorcykel far försiktigt förbi när jag går längs strandpromenaden.

Lite aktivitet även idag på byggtomten här bredvid. Två män gjuter en platta i gropen de grävde färdigt igår.

Orden smiter iväg från mig. Försöker mig på det som Björn Natthiko Lindeblad kallar ”varsevarande” i sin bok Jag kan ha fel. Lyckas så där. Är det samma sak som mindfulness? Som väl är att vara medveten om sig och sin inre och yttre värld, hela tiden. Där är jag inte, men ibland i en meditation där jag använder mitt gamla mantra, och låter mina tankar och inre pladder komma och försvinna och tar upp mantrat igen – då är jag nog i varsevarandet. Ett gott tillstånd.

Eller som nu, när jag bara sitter och låter vågorna framför mig komma och försvinna, ibland plaska överraskande kraftigt och högt, ibland bara smeka sig undan, se havet från en trygg plats.

När jag kollar ser jag att Padules är stängt även idag. Vad ska jag då hitta på till middag i kväll när Nina kommer? Kanske musselsoppa, den djupfrysta var riktigt bra. Får ta mig uppför backen idag också därmed… Och så blev det drygt femtusen steg och nära fyra kilometer promenad sammanlagt.

Tillbaka efter handlandet, nu har vi ost och sallad med diverse tillbehör, bröd, musslor, grädde eller vin när jag värmer dem. Får ta fram musslorna ur frysen sen eftermiddag. Tror vi klarar kvällen.

Har just läst Leffe Grimwalker´s inlägg i Debutantbloggen, om att skriva för ljudbok. (Min sammanfattning:)

Kortare kapitel (3-5 sidor), snabbare flyt i berättelsen, öka tempot, ha både läsare och lyssnare i fokus, skriv längre dialoger, och skippa allt ”blommigt” (dvs långa miljöskildringar, långa transportsträckor).

Läs din text högt för dig själv, för att uppfatta rytm och flöde.

Hitta ditt berättarspråk, bry dig inte om hur man ”ska” skriva. Testläsare bidrar sällan till att utveckla ett manus. Anlita en lektör, och ta till dig både positiv och negativ kritik. Redigera så att du tror att du är färdig, ett förlag fixar resten. Släpp ditt manus, skicka in det. En bra story når alltid ut!

(slut på min sammanfattning)

Tack Leffe.

Kvart i sju messar Nina att hon är i Santa Cruz – fått fel info på flygplatsen, får nu ta 108 till Icod och där byta till 363 hit. Ja, ja – hon kommer när hon kommer. Hoppas hon inte är alltför stressad av alltihop.

Mjuksteker lite schalottenlök till musslorna, som fått tina i stor kastrull. Väntar med resten, tar bara fram ostar ur kylen för temperering. Och tar ett glas vitt vin medan jag väntar.

Nina kom, vi åt musselsoppa och pratade till halv två. Vaknade i morse vid åtta, frukost med gott te, bröd och ost, salami, frukter och juice. Ut, promenad ner till havet, runt i byn och så småningom till Padules för en cortado och ett glas färskpressad apelsinjuice, och pulpos till kvällsmat.

Nina gick sedan upp till Alteza och handlade en del produkter som hon ville testa, vi har ätit olika sorters oliver, mojo (röd och grön), färsk baguette med smör utan vegetabiliska tillsamtser, torkade spanska korvar, ”majsostbågar” och lantchips. En liten GT till. Nu är klockan lite över fem och bläckfiskarna får nog vänta till lite senare i kväll.

Vi har det både gott och trevligt tillsammans. Det har varit molnigt och varmt idag. Många paragliders flög högt och landade vackert på playan. I morgon skrivrum.

Lite enskilt skrivande/läsande en stund innan vi lyssnar till föredrag om smak och arom från Systembolaget. Livet är omväxlande, och intressant.

Tapas KAN se ut på många sätt – de här är inte våra, men säkert goda de också

Tisdag 8 februari 2022 – idag släpps många pandemirestriktioner i Sverige. På Teneriffa ska du fortfarande ha munskydd både inomhus och ute, tas bara av om du är på restaurang och ska äta, sittande vid bord. Revidering 10 februari.

Soligt och varmt, att döma av tvätten på taket mittöver gatan blåser det inte idag som igår. Klockan är kvart över nio, frukosten avklarad, disk och bäddning återstår. Ska ta ner tvätten från taket. Har ögnat tidningsrubriker och kollat mejl och FB.

Nu på med kläderna och ut. Har suttit på ett av trädäcken vid playan en stund. Lät mig störas av två ungdomar som började göra morgongymnastik alldeles bakom mig. Gick vidare och sitter nu på ”teatern” längre bort mot vägen till Silos. Disigt, soligt. Havet är kraftfullt även idag. Snart high tide. En polis på motorcykel far försiktigt förbi när jag går längs strandpromenaden.

Lite aktivitet även idag på byggtomten här bredvid. Två män gjuter en platta i gropen de grävde färdigt igår.

Orden smiter iväg från mig. Försöker mig på det som Björn Natthiko Lindeblad kallar ”varsevarande” i sin bok Jag kan ha fel. Lyckas så där. Är det samma sak som mindfulness? Som väl är att vara medveten om sig och sin inre och yttre värld, hela tiden. Där är jag inte, men ibland i en meditation där jag använder mitt gamla mantra, och låter mina tankar och inre pladder komma och försvinna och tar upp mantrat igen – då är jag nog i varsevarandet. Ett gott tillstånd.

Eller som nu, när jag bara sitter och låter vågorna framför mig komma och försvinna, ibland plaska överraskande kraftigt och högt, ibland bara smeka sig undan, se havet från en trygg plats.

När jag kollar ser jag att Padules är stängt även idag. Vad ska jag då hitta på till middag i kväll när Nina kommer? Kanske musselsoppa, den djupfrysta var riktigt bra. Får ta mig uppför backen idag också därmed… Och så blev det drygt femtusen steg och nära fyra kilometer promenad sammanlagt.

Tillbaka efter handlandet, nu har vi ost och sallad med diverse tillbehör, bröd, musslor, grädde eller vin när jag värmer dem. Får ta fram musslorna ur frysen sen eftermiddag. Tror vi klarar kvällen.

Har just läst Leffe Grimwalker´s inlägg i Debutantbloggen, om att skriva för ljudbok. (Min sammanfattning:)

Kortare kapitel (3-5 sidor), snabbare flyt i berättelsen, öka tempot, ha både läsare och lyssnare i fokus, skriv längre dialoger, och skippa allt ”blommigt” (dvs långa miljöskildringar, långa transportsträckor).

Läs din text högt för dig själv, för att uppfatta rytm och flöde.

Hitta ditt berättarspråk, bry dig inte om hur man ”ska” skriva. Testläsare bidrar sällan till att utveckla ett manus. Anlita en lektör, och ta till dig både positiv och negativ kritik. Redigera så att du tror att du är färdig, ett förlag fixar resten. Släpp ditt manus, skicka in det. En bra story når alltid ut!

(slut på min sammanfattning)

Tack Leffe.

Måndag 7 februari 2022 – blåsigt, disigt, bara lite sol genom molnen. Varmt ändå. Sitter vid havet, har lite lä av en buskig fikus (växt) bredvid mig. Har handlat, diskat, satt på en tvättmaskin därhemma. Nu ingen mera ”nytta” idag. En surfare jobbar för att komma ut till de riktigt stora vågorna, men när de kommer klarar han inte att komma upp på sin bräda. Åker med en vända ändå.

Igår roade jag mig med att lära mig lite om trakterna här omkring, om viner och DO,  kvalitetsmärkning. Vinodlandet ökar och vinerna blir allt bättre, finns jordmån för många olika sorter. La Caleta har verkligen inte många bofasta/skrivna här. Ungefär 500. Och faktiskt inte många turister heller, hoppas tillräckligt många för att folk här ska överleva. Många yngre har förmodligen flyttat annanstans för studier eller jobb. Arbetslösheten anges till drygt 8 procent för Teneriffa.

Det är frid att sitta här i blåsten och värmen, att höra och se de otroligt stora vågorna dra in och gå sönder mot vulkanklipporna vid stranden. Glad att jag är på land. Jan och jag brukade säga, när det blåste väl mycket, ”skönt att vi inte är på sjön”. Behöver inte längta efter att segla här. Vi var småfega seglare, enbart i Östersjön, men klarade oss i kraftiga vindar också.

Försökte skriva om Agnes igår, vad hon egentligen ville med den här resan. Vad hon har lärt sig av att nu ha varit här i snart två månader. Vad hon saknat, och vad hon kunde varit utan. Fortfarande inget flyt, men textstycken som kanske kan komma till användning. Skrev också om att hon faktiskt vill iväg igen, kanske annanstans på Teneriffa, kanske till Grekland (även om språksvårigheterna där blir större än här, där kan hon inte ens läsa skyltar och anvisningar). Möjligen fungerar engelskan bättre där än här. Kanske vill hon åka tillbaka till södra Frankrike, till trakterna kring Nice eller Juan les Pins. Kanske ska hon åka tåg? Inget hon behöver bestämma nu.

Måndagar är fik och restauranger stängda. Ingen cortado på Padules alltså. Det får bli fika hemma. Glömde solglasögonen på bänken när jag gick vidare. Kom ihåg, gick tillbaka – och där stod en äldre man och väntade på att jag skulle komma och hämta mina glasögon. Han hade koll. Vi ”pratade” med gester och leenden bakom munskydden. Jag blev glad.

Nu hemma med kaffe och mjölk, plus ett par små kakor, ”saletas de naranja”. Tror de glömde apelsinsmaken.

Det blev lite drygt två kilometer idag, nära tre tusen steg. Bra nog. Nu är klockan kvart i två. Läser  Björn Natthiko Lundeblads Jag kan ha fel. En fin bok, värd att läsa många gånger, ta till sig.

Gör bananplättar till sen lunch eller tidig middag när klockan är halv fem. Gick riktigt bra, soppsleven var bra att ha, stekspaden av trä lite svårhanterlig. Jag fick upp plättarna på tallriken.

Nu tomt dokument. Det är fortfarande min födelsedag, den dag då jag blir 80 år, enligt en tidräkning jag inte begriper mig på. Hur kan det vara rätt? När gick åren så fort? Vissa år var för långa, andra för korta. Numera känns alla för korta.

Det är också obegripligt att jag sitter här i en hyrd lägenhet två månader till, på Teneriffa. Ett spontant beslut, säkert föregånget av mer eller mindre medvetet funderande, och plötsligt hade jag bokat enkel biljett hit. Vänner bistod med att hitta lägenheten, de finns fortfarande nära (i Puerto) och är en trygghet. Världen här är väldigt obekant, blir långsamt mera intaglig. Jag börjar känna igen folk, när jag går mina promenader och gubbarna (bara någon kvinna bland alla män) går sina vändor varje dag.

Jag möts nu av glada ögon över munskyddet på restaurangen Padules nära kyrkan här i byn. Fikar eller dricker en öl där, tar ibland med mig mat att äta hemma. Det finns en restaurang i kvarteret nära lägenheten, men av någon anledning tilltalar den mig inte.

Jag är här, och naturligtvis hade jag när jag tänkte på den här resan, diverse fantasier. Att jag skulle skriva den där feelgood-romanen om Agnes, som drog iväg på sitt sista äventyr. Eller att jag skulle skriva släktkrönikan som sonen ”beställt” till födelsedag, något år. Eller bli kreativ nog att skriva något helt annat, alldeles nytt och obekant, oprövat. Hitta det där författarflödet som en del skrivande människor berättar om.

Livet här är oprövat, jag talar inte spanska, något ord här och där kan jag sticka in, men inte mer. Och de flesta här talar inte engelska. Vi kommunicerar ändå tillräckligt väl på något plan. Hittills.

Men inte skriver jag något nytt. Det blir som vanligt ”more of the same”. Min historia om och om igen, i olika tappningar och med olika rubriker. Innehållet är ändå alltid jag och mitt. Mer och mindre sant, vad nu sant är.

Och jag är lika ensam här som hemma. Varför skulle det bli annorlunda i en helt obekant miljö? Jag gör inte mycket för att förändra det mönstret. Undantag kanske att jag bjudit in en skrivande vän att komma hit en vecka och bo i gästrummet.

Pandemi och personlig läggning har gjort mig till mera ensamvarg än annars. (Varför ordet ”ensamvarg”, vargar lever väl alltid i flock?). Nåja, mera självisolerande än annars, mera ovan att hantera och vara i sällskap med andra människor.

För några dagar sedan fick jag en mycket påtaglig massage en timme i Puerto. Min kropp har saknat annan beröring än min egen, alldeles för länge. Nu blev jag knådad, och är öm i ryggslutet fortfarande. Har bokat ny tid för mig och vännen som kommer på besök, i nästa vecka. Men jag saknar fortfarande en beröring som är smeksam, som är sensuell, som den mannen min gav mig. Den har jag nu saknat i drygt fem år. Alltför lång tid, när så kort tid återstår av livet. När framtiden är så rimligt kort.

Får för mig att jag vill se Rapport – ”kan bara ses i Sverige av rättighetsskäl” – skitdåligt! Så, inga svenska nyheter i kväll. Inte för att de brukar vara särdeles vidsynta och informativa, men ändå. Inga nyheter, på grund av sport som jag ändå är ointresserad av. Och på något sätt betalar jag för att inte få se.

Och jag tänker på vännen och arbetskamraten (i dess bästa bemärkelse) som nu får behandling för cancer. Han får inte dö, han också. Inte bara för min skull, men för hans egen och hans familjs. Den här sjukdomen – och de flesta andra – är inte rättvis, ingen borde behöva lida i livet, före sin död som ju ändå kommer till oss alla. En gång när vi för det mesta förmodligen inte är beredda, när vi inte vill dö. Jag vill definitivt inte dö nu, och jag vill inte att flera av de människor som är och har varit viktiga för mig i livet, ska dö.

Lev för helvete, fortsätt, livet är kanske gott i obekant form. Tror Bodil Malmsten utbrast något liknande när en av hennes nära dog, eller var nära att dö. Minns inte var, minns bara frustrationen över att ingenting kunna göra, bara vilja något.

Inser att jag saknat Bodil Malmsten lika länge som ”mannen min”. Här är Minsann och han, året var 2015.

Karin gratulerade igår, Barbro idag, vänner på Facebook. Och ett varmt mejl från Marianne, det gladde mig.

Idag är det soligt igen, ska snart klä på mig och gå ut. Nere vid havet, doppade fötterna, men hatar stenarna som gör mig obalanserad. Gick alltså inte i hel och hållen. Sitter nu på en bänk med Atlantens vågor framför mig.  En liten båt därute, det är disigt men ännu inget regn. Varmt. Har talat länge med en god gammal vän. Pölen där jag badade första gången är idag nästan helt torrlagd.

Ett litet dött träd längs promenaden har blåst ner. Överallt ligger blad och barr, påminnelser om blåsten igår morse.

”Skriver du mycket?” Jag berättade för vännen om sonens önskan att få en släktkrönika. Själv skriver hon ”inventarium”, berättar vad hon vet om alla ägodelar – så att barnen inte ska kasta, utan kanske få veta lite mera om bakgrunder. Hon skulle nog vilja ha en sådan där liten bil till sommaren, men hon ger sina pengar till barnbarnen. Och försöker avsluta allt handarbete som väntar på avslut. Ritar nya mönster. Har svårt att gå, kommer bara ut om mannen kör. Och uterummet är inte uppvärmt tillräckligt, än kan hon inte sitta där. ”Jag måste acceptera eländet, annars går jag ner mig.” Sant. Det verkar inte gå att få någon hjälp för ständig värk och oförmåga att röra sig. Starkt att hon orkar.

Just nu sopas de nerblåsta bladen bort av två gatusopare. Den ena, en kvinna, har tuff frisyr, mycket kortklippt, blonderat.

Och nej, jag skriver inte mycket. Just ingenting mera än en blogg emellanåt. Som svar på frågan hur jag mår – alltid ”mycket bra, lite ensamt men det är det ju hemma också, förstår inte spanskan, och ingen talar engelska, men det fungerar, härlig massage”. Har nog semester.

Nu ska jag gå en sväng igen. Och är hemma och sopar utanför egen dörr – blomskräp och sand har blåst in mot dörren. Fikar. Ska sedan uppför backen till Alteza och handla det jag inte kunde köpa igår. Och därefter till Padules för en take away-middag, vet inte vilken just nu. Tror/hoppas de öppnar klockan ett. Har cava i kylen.

Har tackat för fler än hundra grattis på FB, och pratat med yngste sonen. Handlat,  glömde mjölk. Fick med mig en dunk vatten i alla fall, och ett par vinflaskor tills Nina kommer nästa vecka. Det där med en Dry Martini emellanåt har jag givit upp, det finns ingen torr vermouth här, har bara sett italiensk torr i Santa Cruz och det är lite väl långt att åka…

Är på Padules, har beställt en barraquito att dricka här och ”carne cabra” att ta med till i kväll. Får se vad det är. Vet  faktiskt inte hur köttet kommer att vara eller vilken sort…

Barraquiton är god, känner inte av spriten, rom? Glaset är för varmt att hålla i, den får stå lite.

Män här vinkar åt varandra när de möts eller ser någon bekant på håll. Man har vänlig koll. Kvinnorna har det säkert också, men de är inte ute och rör sig lika mycket eller ofta.

Borden här utanför Padules är besatta, vad kan det heta? Ockuperade låter så våldsamt, upptagna är inte heller riktigt bra, men förmodligen bättre än besatta. Och alla är vi förlorade i våra respektive världar, jag i min dator, andra i sina mobiler. Några pratar faktiskt med varandra, medan de bläddrar och kollar telefonerna.

En skärmflygare landade fint på playan idag igen. Och några människor solar, just ingen badar.

Har min enligt produktfakta salviafärgade klänning på mig, ful färg i alla fall på mig. Och så måste jag försöka komma ihåg att köpa kläder med fickor i framtiden, i den mån jag handlar. Vill ha fickor i allt.

Hemma har jag nu ätit carne barva – det visade sig vara nötkött, brynt och mycket välkokt i smakrik sky, men tyvärr också med pommes frites. Sådana i sky blir lite fel… (för mig). Gott hur som helst, och middag även i morgon. Då med ris eller kokt potatis. Kanske kör jag med kokosmjölk och koriander, och får lite thailändskt stuk på det hela. Barraquiton var också god, men inget jag behöver flera gånger. Nu ett glas cava mitt på eftermiddagen, sittande i soffan med fönstret öppet mot den blå himlen.

Någon mjölk blev det inte idag, butiken var stängd. Jag klarar mig med den kondenserade. När jag googlar ”carne barva” får jag översättningen ”skäggkött” – vad det nu är. Mört var det, med ben som lätt lossnade. Googlar från andra hållet, ingen förklaring. Den cava jag köpte är tyvärr lite söt, jag tycker bättre om torra sorter. Tycks vara svårt att komma undan det söta här på Teneriffa. Tror inte matbrödet är sötat, men annars är bakverk alldeles för sockriga.

Har nu talat även med äldste sonen, tackat för grattishälsningar på Facebook, fått veta att en god vän får behandlingar för cancer, gratulerat en sonson till hund, och tackat den andre för hälsning redan i morse, liksom sondottern. De sköter sig barnbarnen, deras föräldrar också. Mats är död, han kan inte gratulera mig, men hans dotter och hennes mamma kan och har gjort det. Uppskattat. Känner mig sedd och firad.

Onsdag 2 februari, regn på morgonen, molnigt och varmt, lite blåsigt.                        

Idag blir det inte många steg, ska bara ta mig uppför backen till Alteza och handla. Kylen är så gott som tom.

Har torkat golven (calima överallt, fet (?) finkornig sand, som stoft. Att moppa marmorgolv och få med sig det som ska med, är inte det lättaste. Duschat och tvättat håret också, sitter nu och fikar medan jag väntar på att håret ska torka. Har ingen hårtork med mig. Yngste sonen slog mig en signal medan han låg i badkaret och hade det skönt, han är ledig idag.

Högt uppe bland molnen ryttlar en rovfågel, hök att döma av den långa smala stjärten.

Nu vet jag att det är drygt ett tusen steg uppför backen och ner igen. Alteza var stängt idag, Kyndelsmässodagen är tydligen helgdag i Spanien (i Sverige också?). Borde ha förstått att något sådant var på gång, när grannen mitt över tittade på teve redan i morse. Och ingen i huset väckte mig genom att tända trapplyset klockan sju… Nu ska jag googla Kyndelsmässa. Lär mig att det är dagen för Marias kyrkotagning och den dag då Jesus bars fram i kyrkan, fyrtio dagar efter födelsen. (Skickliga författare fanns då också.)

Nåja, jag fick mera promenad än jag tänkt mig, kommer inte att svälta ihjäl – kan alltid äta vakteläggen, har paté och skinka, potatis, tomater, papaya, avocado, kaki, ett par gamla äpplen.

Kommer lite regn igen. Det här blir en dag i soffan. Har bokat massagetid nästa fredag för mig och för min vän Nina som kommer på tisdag. Någon bild på den fula soffan har jag inte, men det här är gästrummet.

Tisdag 1 februari 2022 – till Puerto med tidig buss (ca halv 10-tiden) för massage klockan 12. Tur att jag kom iväg, bussresan gick bra, men sedan gick jag och gick jag och gick…  Drygt 11 000 steg blev det innan jag både var väl masserad och hemma igen. Nästan 8 kilometer. Bara för att jag inte kunde läsa Google´s karta som jag skulle och gick åt fel håll! Kom dock rätt med fem minuter tillgodo.

Och sedan blev jag knådad i en timme för 35 Euro, därefter en öl innan jag mötte Helen och Isaac för en fantastisk bakelse och espresso på vackert gammalt och av Starbuck restaurerat hus i ”old town” i Puerto. Fick bannor av Helen för ölen, borde ha druckit varmt vatten i stället – jag hävdade ”vätska som vätska”, åtminstone idag.

Nu hemma i soffan, tror inte jag behöver någon middag idag, kanske en macka med skinka och senap. Köpte gott bröd på Dino. I morgon får jag ta mig uppför backen här till Alteza och köpa vatten, bland annat.

Tror att jag må ta mig till Centro de Massajes på Calle Lumo igen, jag ska ju vara här två månader till. Rekommenderar besök där, ligger alldeles nära hamnen i gamla stan, nära butik med vit kossa… Nu hittar jag dit från Titsa-stationen. Och tillbaka.

Söndag fortfarande – kvart i åtta, kväll. Kollar FB, ställer disken i blöt, går på toa, tar ett glas vin till. Och ett glas vatten. Middagen var god, allt stämde.  Och jag har kvar till lunch eller så i morgon. Måndag, tisdag är det kinesiskt nyår, så kanske massagestället är stängt – får kolla i morgon. Och försöka boka tid.

Nu är det måndag, jag sitter vid havet på ett av trädäcken, på ett av de andra ligger en man med ett paraply som skydd mot solen som kommer bakifrån. En man simmar, som han gör mest varje dag. Jag gör det inte. Har beställt tid för massage i morgon klockan 12, fikar kanske med Helen och Isaac dessförinnan eller därefter. Vill låna extra nycklar till Nina – om hon kommer.

Lite calima även idag, tror jag som inte är någon expert, lite disigt är det i alla fall. Varken surfare eller paragliders.

Mannen simmar långt ut, ligger i länge. En, kanske flera, fiskare långt borta. Några promenerar.

Det är inte bekvämt att sitta så här, ryggen protesterar lite. En stund till. Tröttnar aldrig på att se och höra havet. Sitter nu lite bekvämare på en bänk och stirrar på ett flöte. Det är inte mitt, tillhör mannen som står på en klippa nedanför och metar. Han kastar långt ut, agnar ofta på nytt vad det nu är – men tycks inte få något. Det är nästan som att meta själv.  Han har bara någon meter mellan flöte och krok. Undrar vad han kan tänkas fånga? Än har jag inte sett flötet sjunka. Det här skulle pappa ha gillat.

Ännu en man kommer med sin fiskeutrustning, försöker hitta en ålats där det bår att stå utan att åka i sjön. Hustrun tar sig mödosamt nerför gången och stannar där det går att sitta.  Efter en stund ser jag kvinnan i vattnet, hon är modigare än jag var när jag bara doppade fötterna där. En segelbåt långt bort.

Glömde byta flipflopsen till sandaler innan jag gick ut.

Flera fiskare när jag går längre bort, till den förfallna ”arenan”. På byggplatsen som legat övergiven sedan jag kom hit, var det aktivitet idag. En man stod med armarna i kors och tittade på två-tre andra som grävde lite med grävskopan, flyttade någon pinal. Något hände.

Paludes har stängt idag. Fika hemma så småningom. 4 400 steg, drygt tre kilometer. Dugligt.

Har just avvärjt ”driver support” för 10 dollar per månad. Blir less på alla försök att dra pengar ur en. Om jag har en ny dator, och senaste program av ”alla sorter” – då ska jag väl inte behöva erbjudas ”driver support” som om alla drivers är urgamla. Jag blir arg och ”anti”, i stället för tacksam att få betala för ännu något jag inte behöver. Byter brillor.

Smörjer in armar och ben, fötter, med den rätt äckligt kletiga aloe vera gel jag köpte på Alteza. Ska försöka hitta annan body lotion i morgon. Hoppas massagen är bra, det är länge sedan nu jag var hos Pia på Söder i Stockholm. Jag gick regelbundet (när jag hade råd), upphörde när vi mest var i huset utanför Sala. Och förstås, när min ekonomi inte fanns längre.

För ett par år sedan fick jag fin massage också i Näsåker, men därefter har jag saknat det.

Nu blir jag glad om det är en proffsig människa som rör vid min kropp i morgon, en och en halv timme. Jag får nog sätta mig i en stol och ta igen mig efteråt, låta kroppen landa – innan jag drar ut på stan och hemåt.

Nina har bokat flygbiljetten. Hon kommer alltså hit den 8 februari, Rufus får ett tillfälligt hem hos en vän. Kul.

Ser på ”street food”, Netflix-program med gatumat från Sydamerika – fantastiskt. Blir sugen på mycket, men kanske inte grillade kohjärtan… Men tortillas, arepas, soppor, fisk och skaldjur, oj, oj. Och härliga kockar, kvinnliga och manliga, många med tragedier och liv som tvingade dem att lära sig, eller göra det de redan lärt sig, laga mat – och sälja den till allt flera kunder. Tillagad i kök som ofta bara är två gånger två meter.

Söndag 30 januari 2022 – lite calima även idag. Och sol. Somnade om och vaknar då inte förrän kvart över nio. Drömmer. Har nu ätit min frukost och börjar vakna. Ska diska och klä på mig, verkar lite blåsigt även idag.

Caliman är därute, noll sikt. Havet rullar på, en snorklare tar sig så småningom in till stranden, och uppför stenarna, går försiktigt och klarar det. Jag sitter på ett av trädäcken med solen i ryggen. Törs knappt förflytta mig på de rörliga stenarna utanför brädorna. Vinden är mindre stark idag än igår, och känns varmare. Det. är jag och tre till på varsitt trädäck. Ingen badar. Ingen surfar och jag ser inga paragliders. En mås (kallar allt som flyger över havet och är grått/vitt för mås).

Har just satt mig tillrätta på det där teaterliknande stället när det kommer tre personer inklättrande från vägen, de stannar en stund men går snart vidare. Jag såg antagligen ut som om de störde. Det vore kul att veta vilken dröm som ligger bakom den här byggnationen, och den övergivna byggplatsen här bredvid. Där står en liten grävskopa, en vält och andra maskiner – men det är ingen aktivitet, har inte varit på länge. Allt är inhägnat och ”prohibido”.

Solen är varm, den långärmade tröjan åker av. Under har jag en tränings-BH, inte för att jag tränar. Havet gör mig gott.

Igår åt jag en vidunderligt god middag, pulpos och gambas och sallad – kände hur jag njöt av maten. Det gör jag inte alltid, äter för det mesta för fort och utan att riktigt känna efter.

Det var calima-varning på El Hierro, lite når tydligen hit också. En liten vit båt därute, den syns knappt. Nu kommer det en man och hans son med rullbräda med styre. De ställer sig vid muren och ser ut på vågorna.

Jag gick vidare efter en stund, och är nu hemma igen, efter drygt fyra tusen steg, eller ungefär tre kilometer. Nöjd, tog en espresso på Padules, 1 Euro. Klockan är kvart över ett.

Byter till skärmglasögonen, glömmer det oftast. När jag gick hemåt såg jag flera surfare, men inga paragliders. Det var också flera människor på stranden, någon badade.

Laddar hörlurarna.

Tror att det blir bacon och omelett idag till middag. Har tomater och schalottenlök, grön paprika, vitlök. Köpte vaktelägg häromdagen, vad gör man med dem? Googlar. Som med vanliga ägg, bara kortare tid för kokning, gärna med ättika i vatten innan de kokas, mycket nyttigare än vanliga ägg. Ättika har jag inte, går det lika bra med balsamvinäger? Svåra att knäcka ”om man inte vet hur man gör” – utan vidare förklaring. Tror äggen får vänta några dagar.

De är vackra, antagligen därför jag alls köpte dem. Har sett vaktlar i levande livet en enda gång, i Muir Beach i Kalifornien, nära Will och Ailish Schutz´ hus där. De små fåglarna sprang så fort att jag blev alldeles yr av glädje. Kan de flyga? Vet inte, googlar. Jo, de kan flyga, men går hellre snabbt undan om de blir rädda.

Förbereder lök och vitlök, sköljer grönsakerna.

Skriver upp adressen till Centro de Masajes y Estetica i Puerto, där vill jag få massage. Isaac rekommenderade. Hittar dit från guagua-stationen, tror jag. Kollar med Isaac vilken massage han valde, jag vill ha 90 minuter hela kroppen.

Talar med äldste sonen, inga träd nerfallna på landet, men hos en granne över infarten. Ingen jakt heller, men däremot jobb hos närmaste grannen med något i källaren. Bra att ”barnen” kan hjälpa varandra numera, när deras föräldrar inte längre kan. Och det gläder mitt hjärta att de, både grannbarnen och våra, tar hand om de hus vi byggde, och där de växte upp tillsammans.