beskrivarblogg

Karin gratulerade igår, Barbro idag, vänner på Facebook. Och ett varmt mejl från Marianne, det gladde mig.

Idag är det soligt igen, ska snart klä på mig och gå ut. Nere vid havet, doppade fötterna, men hatar stenarna som gör mig obalanserad. Gick alltså inte i hel och hållen. Sitter nu på en bänk med Atlantens vågor framför mig.  En liten båt därute, det är disigt men ännu inget regn. Varmt. Har talat länge med en god gammal vän. Pölen där jag badade första gången är idag nästan helt torrlagd.

Ett litet dött träd längs promenaden har blåst ner. Överallt ligger blad och barr, påminnelser om blåsten igår morse.

”Skriver du mycket?” Jag berättade för vännen om sonens önskan att få en släktkrönika. Själv skriver hon ”inventarium”, berättar vad hon vet om alla ägodelar – så att barnen inte ska kasta, utan kanske få veta lite mera om bakgrunder. Hon skulle nog vilja ha en sådan där liten bil till sommaren, men hon ger sina pengar till barnbarnen. Och försöker avsluta allt handarbete som väntar på avslut. Ritar nya mönster. Har svårt att gå, kommer bara ut om mannen kör. Och uterummet är inte uppvärmt tillräckligt, än kan hon inte sitta där. ”Jag måste acceptera eländet, annars går jag ner mig.” Sant. Det verkar inte gå att få någon hjälp för ständig värk och oförmåga att röra sig. Starkt att hon orkar.

Just nu sopas de nerblåsta bladen bort av två gatusopare. Den ena, en kvinna, har tuff frisyr, mycket kortklippt, blonderat.

Och nej, jag skriver inte mycket. Just ingenting mera än en blogg emellanåt. Som svar på frågan hur jag mår – alltid ”mycket bra, lite ensamt men det är det ju hemma också, förstår inte spanskan, och ingen talar engelska, men det fungerar, härlig massage”. Har nog semester.

Nu ska jag gå en sväng igen. Och är hemma och sopar utanför egen dörr – blomskräp och sand har blåst in mot dörren. Fikar. Ska sedan uppför backen till Alteza och handla det jag inte kunde köpa igår. Och därefter till Padules för en take away-middag, vet inte vilken just nu. Tror/hoppas de öppnar klockan ett. Har cava i kylen.

Har tackat för fler än hundra grattis på FB, och pratat med yngste sonen. Handlat,  glömde mjölk. Fick med mig en dunk vatten i alla fall, och ett par vinflaskor tills Nina kommer nästa vecka. Det där med en Dry Martini emellanåt har jag givit upp, det finns ingen torr vermouth här, har bara sett italiensk torr i Santa Cruz och det är lite väl långt att åka…

Är på Padules, har beställt en barraquito att dricka här och ”carne cabra” att ta med till i kväll. Får se vad det är. Vet  faktiskt inte hur köttet kommer att vara eller vilken sort…

Barraquiton är god, känner inte av spriten, rom? Glaset är för varmt att hålla i, den får stå lite.

Män här vinkar åt varandra när de möts eller ser någon bekant på håll. Man har vänlig koll. Kvinnorna har det säkert också, men de är inte ute och rör sig lika mycket eller ofta.

Borden här utanför Padules är besatta, vad kan det heta? Ockuperade låter så våldsamt, upptagna är inte heller riktigt bra, men förmodligen bättre än besatta. Och alla är vi förlorade i våra respektive världar, jag i min dator, andra i sina mobiler. Några pratar faktiskt med varandra, medan de bläddrar och kollar telefonerna.

En skärmflygare landade fint på playan idag igen. Och några människor solar, just ingen badar.

Har min enligt produktfakta salviafärgade klänning på mig, ful färg i alla fall på mig. Och så måste jag försöka komma ihåg att köpa kläder med fickor i framtiden, i den mån jag handlar. Vill ha fickor i allt.

Hemma har jag nu ätit carne barva – det visade sig vara nötkött, brynt och mycket välkokt i smakrik sky, men tyvärr också med pommes frites. Sådana i sky blir lite fel… (för mig). Gott hur som helst, och middag även i morgon. Då med ris eller kokt potatis. Kanske kör jag med kokosmjölk och koriander, och får lite thailändskt stuk på det hela. Barraquiton var också god, men inget jag behöver flera gånger. Nu ett glas cava mitt på eftermiddagen, sittande i soffan med fönstret öppet mot den blå himlen.

Någon mjölk blev det inte idag, butiken var stängd. Jag klarar mig med den kondenserade. När jag googlar ”carne barva” får jag översättningen ”skäggkött” – vad det nu är. Mört var det, med ben som lätt lossnade. Googlar från andra hållet, ingen förklaring. Den cava jag köpte är tyvärr lite söt, jag tycker bättre om torra sorter. Tycks vara svårt att komma undan det söta här på Teneriffa. Tror inte matbrödet är sötat, men annars är bakverk alldeles för sockriga.

Har nu talat även med äldste sonen, tackat för grattishälsningar på Facebook, fått veta att en god vän får behandlingar för cancer, gratulerat en sonson till hund, och tackat den andre för hälsning redan i morse, liksom sondottern. De sköter sig barnbarnen, deras föräldrar också. Mats är död, han kan inte gratulera mig, men hans dotter och hennes mamma kan och har gjort det. Uppskattat. Känner mig sedd och firad.

Onsdag 2 februari, regn på morgonen, molnigt och varmt, lite blåsigt.                        

Idag blir det inte många steg, ska bara ta mig uppför backen till Alteza och handla. Kylen är så gott som tom.

Har torkat golven (calima överallt, fet (?) finkornig sand, som stoft. Att moppa marmorgolv och få med sig det som ska med, är inte det lättaste. Duschat och tvättat håret också, sitter nu och fikar medan jag väntar på att håret ska torka. Har ingen hårtork med mig. Yngste sonen slog mig en signal medan han låg i badkaret och hade det skönt, han är ledig idag.

Högt uppe bland molnen ryttlar en rovfågel, hök att döma av den långa smala stjärten.

Nu vet jag att det är drygt ett tusen steg uppför backen och ner igen. Alteza var stängt idag, Kyndelsmässodagen är tydligen helgdag i Spanien (i Sverige också?). Borde ha förstått att något sådant var på gång, när grannen mitt över tittade på teve redan i morse. Och ingen i huset väckte mig genom att tända trapplyset klockan sju… Nu ska jag googla Kyndelsmässa. Lär mig att det är dagen för Marias kyrkotagning och den dag då Jesus bars fram i kyrkan, fyrtio dagar efter födelsen. (Skickliga författare fanns då också.)

Nåja, jag fick mera promenad än jag tänkt mig, kommer inte att svälta ihjäl – kan alltid äta vakteläggen, har paté och skinka, potatis, tomater, papaya, avocado, kaki, ett par gamla äpplen.

Kommer lite regn igen. Det här blir en dag i soffan. Har bokat massagetid nästa fredag för mig och för min vän Nina som kommer på tisdag. Någon bild på den fula soffan har jag inte, men det här är gästrummet.

Tisdag 1 februari 2022 – till Puerto med tidig buss (ca halv 10-tiden) för massage klockan 12. Tur att jag kom iväg, bussresan gick bra, men sedan gick jag och gick jag och gick…  Drygt 11 000 steg blev det innan jag både var väl masserad och hemma igen. Nästan 8 kilometer. Bara för att jag inte kunde läsa Google´s karta som jag skulle och gick åt fel håll! Kom dock rätt med fem minuter tillgodo.

Och sedan blev jag knådad i en timme för 35 Euro, därefter en öl innan jag mötte Helen och Isaac för en fantastisk bakelse och espresso på vackert gammalt och av Starbuck restaurerat hus i ”old town” i Puerto. Fick bannor av Helen för ölen, borde ha druckit varmt vatten i stället – jag hävdade ”vätska som vätska”, åtminstone idag.

Nu hemma i soffan, tror inte jag behöver någon middag idag, kanske en macka med skinka och senap. Köpte gott bröd på Dino. I morgon får jag ta mig uppför backen här till Alteza och köpa vatten, bland annat.

Tror att jag må ta mig till Centro de Massajes på Calle Lumo igen, jag ska ju vara här två månader till. Rekommenderar besök där, ligger alldeles nära hamnen i gamla stan, nära butik med vit kossa… Nu hittar jag dit från Titsa-stationen. Och tillbaka.

Söndag fortfarande – kvart i åtta, kväll. Kollar FB, ställer disken i blöt, går på toa, tar ett glas vin till. Och ett glas vatten. Middagen var god, allt stämde.  Och jag har kvar till lunch eller så i morgon. Måndag, tisdag är det kinesiskt nyår, så kanske massagestället är stängt – får kolla i morgon. Och försöka boka tid.

Nu är det måndag, jag sitter vid havet på ett av trädäcken, på ett av de andra ligger en man med ett paraply som skydd mot solen som kommer bakifrån. En man simmar, som han gör mest varje dag. Jag gör det inte. Har beställt tid för massage i morgon klockan 12, fikar kanske med Helen och Isaac dessförinnan eller därefter. Vill låna extra nycklar till Nina – om hon kommer.

Lite calima även idag, tror jag som inte är någon expert, lite disigt är det i alla fall. Varken surfare eller paragliders.

Mannen simmar långt ut, ligger i länge. En, kanske flera, fiskare långt borta. Några promenerar.

Det är inte bekvämt att sitta så här, ryggen protesterar lite. En stund till. Tröttnar aldrig på att se och höra havet. Sitter nu lite bekvämare på en bänk och stirrar på ett flöte. Det är inte mitt, tillhör mannen som står på en klippa nedanför och metar. Han kastar långt ut, agnar ofta på nytt vad det nu är – men tycks inte få något. Det är nästan som att meta själv.  Han har bara någon meter mellan flöte och krok. Undrar vad han kan tänkas fånga? Än har jag inte sett flötet sjunka. Det här skulle pappa ha gillat.

Ännu en man kommer med sin fiskeutrustning, försöker hitta en ålats där det bår att stå utan att åka i sjön. Hustrun tar sig mödosamt nerför gången och stannar där det går att sitta.  Efter en stund ser jag kvinnan i vattnet, hon är modigare än jag var när jag bara doppade fötterna där. En segelbåt långt bort.

Glömde byta flipflopsen till sandaler innan jag gick ut.

Flera fiskare när jag går längre bort, till den förfallna ”arenan”. På byggplatsen som legat övergiven sedan jag kom hit, var det aktivitet idag. En man stod med armarna i kors och tittade på två-tre andra som grävde lite med grävskopan, flyttade någon pinal. Något hände.

Paludes har stängt idag. Fika hemma så småningom. 4 400 steg, drygt tre kilometer. Dugligt.

Har just avvärjt ”driver support” för 10 dollar per månad. Blir less på alla försök att dra pengar ur en. Om jag har en ny dator, och senaste program av ”alla sorter” – då ska jag väl inte behöva erbjudas ”driver support” som om alla drivers är urgamla. Jag blir arg och ”anti”, i stället för tacksam att få betala för ännu något jag inte behöver. Byter brillor.

Smörjer in armar och ben, fötter, med den rätt äckligt kletiga aloe vera gel jag köpte på Alteza. Ska försöka hitta annan body lotion i morgon. Hoppas massagen är bra, det är länge sedan nu jag var hos Pia på Söder i Stockholm. Jag gick regelbundet (när jag hade råd), upphörde när vi mest var i huset utanför Sala. Och förstås, när min ekonomi inte fanns längre.

För ett par år sedan fick jag fin massage också i Näsåker, men därefter har jag saknat det.

Nu blir jag glad om det är en proffsig människa som rör vid min kropp i morgon, en och en halv timme. Jag får nog sätta mig i en stol och ta igen mig efteråt, låta kroppen landa – innan jag drar ut på stan och hemåt.

Nina har bokat flygbiljetten. Hon kommer alltså hit den 8 februari, Rufus får ett tillfälligt hem hos en vän. Kul.

Ser på ”street food”, Netflix-program med gatumat från Sydamerika – fantastiskt. Blir sugen på mycket, men kanske inte grillade kohjärtan… Men tortillas, arepas, soppor, fisk och skaldjur, oj, oj. Och härliga kockar, kvinnliga och manliga, många med tragedier och liv som tvingade dem att lära sig, eller göra det de redan lärt sig, laga mat – och sälja den till allt flera kunder. Tillagad i kök som ofta bara är två gånger två meter.

Söndag 30 januari 2022 – lite calima även idag. Och sol. Somnade om och vaknar då inte förrän kvart över nio. Drömmer. Har nu ätit min frukost och börjar vakna. Ska diska och klä på mig, verkar lite blåsigt även idag.

Caliman är därute, noll sikt. Havet rullar på, en snorklare tar sig så småningom in till stranden, och uppför stenarna, går försiktigt och klarar det. Jag sitter på ett av trädäcken med solen i ryggen. Törs knappt förflytta mig på de rörliga stenarna utanför brädorna. Vinden är mindre stark idag än igår, och känns varmare. Det. är jag och tre till på varsitt trädäck. Ingen badar. Ingen surfar och jag ser inga paragliders. En mås (kallar allt som flyger över havet och är grått/vitt för mås).

Har just satt mig tillrätta på det där teaterliknande stället när det kommer tre personer inklättrande från vägen, de stannar en stund men går snart vidare. Jag såg antagligen ut som om de störde. Det vore kul att veta vilken dröm som ligger bakom den här byggnationen, och den övergivna byggplatsen här bredvid. Där står en liten grävskopa, en vält och andra maskiner – men det är ingen aktivitet, har inte varit på länge. Allt är inhägnat och ”prohibido”.

Solen är varm, den långärmade tröjan åker av. Under har jag en tränings-BH, inte för att jag tränar. Havet gör mig gott.

Igår åt jag en vidunderligt god middag, pulpos och gambas och sallad – kände hur jag njöt av maten. Det gör jag inte alltid, äter för det mesta för fort och utan att riktigt känna efter.

Det var calima-varning på El Hierro, lite når tydligen hit också. En liten vit båt därute, den syns knappt. Nu kommer det en man och hans son med rullbräda med styre. De ställer sig vid muren och ser ut på vågorna.

Jag gick vidare efter en stund, och är nu hemma igen, efter drygt fyra tusen steg, eller ungefär tre kilometer. Nöjd, tog en espresso på Padules, 1 Euro. Klockan är kvart över ett.

Byter till skärmglasögonen, glömmer det oftast. När jag gick hemåt såg jag flera surfare, men inga paragliders. Det var också flera människor på stranden, någon badade.

Laddar hörlurarna.

Tror att det blir bacon och omelett idag till middag. Har tomater och schalottenlök, grön paprika, vitlök. Köpte vaktelägg häromdagen, vad gör man med dem? Googlar. Som med vanliga ägg, bara kortare tid för kokning, gärna med ättika i vatten innan de kokas, mycket nyttigare än vanliga ägg. Ättika har jag inte, går det lika bra med balsamvinäger? Svåra att knäcka ”om man inte vet hur man gör” – utan vidare förklaring. Tror äggen får vänta några dagar.

De är vackra, antagligen därför jag alls köpte dem. Har sett vaktlar i levande livet en enda gång, i Muir Beach i Kalifornien, nära Will och Ailish Schutz´ hus där. De små fåglarna sprang så fort att jag blev alldeles yr av glädje. Kan de flyga? Vet inte, googlar. Jo, de kan flyga, men går hellre snabbt undan om de blir rädda.

Förbereder lök och vitlök, sköljer grönsakerna.

Skriver upp adressen till Centro de Masajes y Estetica i Puerto, där vill jag få massage. Isaac rekommenderade. Hittar dit från guagua-stationen, tror jag. Kollar med Isaac vilken massage han valde, jag vill ha 90 minuter hela kroppen.

Talar med äldste sonen, inga träd nerfallna på landet, men hos en granne över infarten. Ingen jakt heller, men däremot jobb hos närmaste grannen med något i källaren. Bra att ”barnen” kan hjälpa varandra numera, när deras föräldrar inte längre kan. Och det gläder mitt hjärta att de, både grannbarnen och våra, tar hand om de hus vi byggde, och där de växte upp tillsammans.

Lördag 29 januari 2022 – disig himmel med sol någonstans. Väderrapporten säger övervägande soligt och 21 grader.  Inget regn. Jag går strax ut och känner efter. Ska bara diska och klä på mig först.

Nere vid havet, det blåser rejält, är disigt och soligt. Bergen bakom mig gömmer sig. Några surfare, ett par som badar. Annars tomt på folk. Inga båtar.

 Solen värmer tillräckligt i blåsten för att jag inte ska frysa.  Har långärmad tröja och sjal i ryggsäcken.

Undrar hur duvflockarna kan ha så mycket energi att de kan flyga som de gör, mest hela tiden och mycket snabbt, många vingslag. Sätter på mig solglasögonen och ser då inte datorskärmen. Det kanske inte gör något. Jag kan skriva och låta det bli konstigt, utan att direkt korrigera. Bara låta fingrarna röra sig över tangenterna. Surfarna ligger och plaskar i vattnet, än har jag inte sett någon av dem fånga en våg, eller låta sig fångas, vilket det nu är som händer.

Ser inga skärmflygare i, kanske är vinden inte rätt.

Lägger ryggsäcken i knät som underlag för datorn. Fungerar – det blir bättre läge för fingrar och armar. Det tog bara en dryg månad av uteskrivande att komma på den saken…

Vågorna idag ser tunga ut, det är nog högvatten ungefär nu.

Märker att jag inte har ro att sitta särskilt länge på ett och samma ställe. Vad är det jag hela tiden har så bråttom till? Nu är en surfare uppe och åker in mot stranden. Avundas dem känslan jag föreställer mig.

När jag går tillbaka hem ska jag försöka komma ihåg att fotografera blomman i ett av ”uterummen” inne i huset. En vit lilja med stora utslagna blommor. Nu vecklar en skärmflygares skärm ut sig högt ovanför berget.  Det ser ut att gå fort. Hur kommer man ner på rätt ställe utan att slå ihjäl sig? Ytterligare en syns svagt i diset. Och en är här nere, ovanför husen, landar på stranden. De blir fler och fler. Ännu en landar snyggt på stranden.

En dubbel espresso och tårtbit på Padules (tapasstället. Den unge grabben med glada ögon känner igen mig vid det här laget, och det gör kvinnan också. Lugnt och stilla än så länge, bara turister som är på kafé så här dags. Drar på mig tröjan, även om solen än så länge når fram över hustaket. Kakan är god, tre sorters chokladfyllning på mörk digestivebotten. Tror jag. Det översta trodde jag var vaniljkräm, är nog vit choklad, men inte störande söt.

De gamla dörrarna i husen här är vackra. Nya, som ser ut att vara av stål, är säkert underhållsfria och kanske säkrare, försöker vara vackra med snirkliga handtag, är det inte.

Nu är skärmflygarna här vid kaféet, fyra stycken, en är kvinna. Skärmarna har de i stora väskor, de ser unga och hippie-ga ut. Flera är på väg att landa på stranden. Jag beställer pulpo i vinäger med sallad att ta med mig hem.

Fotograferar blomman. Och är nu tillbaka i lägenheten. Det är fortfarande både soligt och disigt samtidigt. Klockan är bara kvart över ett. Har tagit ner tvätten. Läser kvällstidningarna (mest rubrikerna), löser ett sudoku, kollar vad ”ordel” är – men bryr mig inte om det nu. Facebook. Skrivandet går på tomgång.

Går ut igen. Totalt 2,5 km idag. 3 500 steg. Läser Pachinko, av Min-Jin Lee, på engelska. Har bara börjat, men den verkar bra. Koreanskt liv i flera generationer, enligt reklamen.

dynorna har tydligen blivit blöta…

Sam Carlqvist, poet med vackra och kloka och starka dikter – har just skrivit några ord som tar mig djupt: ”kärlek imiterar minnet av kärlek. Vi lever och återupplever.” Citatet är från en längre dikt. På Facebook finns en grupp för hans dikter.

Jag kan inte beskriva varför de orden pratar med mig, behöver försöka tänka efter, försöka förstå – eller inte. Bara låta dem vara. Och glädjas åt dem.

Jag har varit här på Teneriffa i några veckor nu, känner byns gator väl efter dagliga promenader. Har skaffat en stegräknare som är trevligt uppmuntrande. Har badat några gånger – inte lika ofta som jag trodde – vågorna är ofta skrämmande stora och kraftfulla. Då avstår jag från badandet och sätter mig på en bänk och bara ser och hör havet. Behöver en dos hav varje dag, också idag när det kom några regndroppar.

Den här resan är viktig för mig. Varför vet jag fortfarande inte riktigt, kanske är den ett sätt att se mig själv utan allt det som kanske skymmer därhemma.

Att minnas och skriva lite om släkten – krönikan som sonen vill ha i födelsedagspresent någon gång – är både roligt och plågsamt. Jag ingår i släkten, och nu möter jag alla mina jag genom åren. Både barnet och den kvinna jag fortfarande tycker om, och den jag inte gillar. Den jag skämdes för, tills jag slutade skämmas.

Ortsborna säger ”hola” och nickar lätt, jag gör detsamma bakom munskyddet. Ibland pratar de vidare och jag ler utan att kunna svara dem. Det tycks inte spela någon stor roll. Vi börjar känna igen varandra.

Och snart hoppas jag att en hittills okänd skrivrumsvän kommer på besök, jag har bett henne ta med en smörkniv… Här finns plats, hon får eget rum, vi skriver och delar på mat och matlagning. Kanske åker vi till Puerto eller Santa Cruz med bussen någon dag, kanske stannar vi här. Hoppas det blir vackert väder, så att hon får njuta den sol hon saknar därhemma. En vecka bör vi klara tillsammans.

Vännen i Puerto undrade om det var en manlig vän som skulle komma. ”Tyvärr inte”, var mitt svar. Jag har ingen manlig vän att bjuda in, det är alldeles tomt på den fronten just nu. Inte enbart just nu, sedan ”mannen min” dog för fem år sedan – även om jag bodde tillsammans med min ex-make tills han också dog, för ett år sedan.

Längtar efter att hålla i en bok jag vill läsa. Klarar att läsa på mobilen, men gillar det inte. Och att lyssna på böcker är ännu inte ett alternativ, tycker fortfarande att uppläsarens röst inkräktar på min upplevelse av boken. Behöver träna mina öron, och hjärnan,

Nu är det som det är, jag är här på Teneriffa, och alla mina böcker – lästa, olästa och omlästa – är hemma i huset i Sverige. Har ännu inte sett någon bokhandel här, men det kan förklaras av att jag inte varit runt så mycket i vare sig Puerto de la Cruz eller Santa Cruz. Något bibliotek finns inte här i La Caleta, kulturhuset är väldigt stängt. Stor vacker byggnad, igenbommad. I Garachico pågår möjligen någon renovering av det som nog är kulturhus eller bibliotek. Stängt var det hur som helst, när jag kollade. Pandemi och icke-säsong är kanske förklaringar.

Tacksam ändå att Storytel finns och att jag får bekanta mig tack vare sonen och hans hustru – eller tvärtom, tack vare Lotta, tror inte Erik läser/lyssnar på Storytels böcker så ofta. Vet att hon gör det, lyssnar mest. Dit har jag inte tagit mig.

Syrran frågade idag om jag längtar hem. ”Nej, varför undrar du?” – ”Du har ju bokat hemresa.” – ”Ja, biljetten blir dyrare ju närmare önskat datum man kommer.”

Jag längtar inte hem, inte än. Men ser fram emot att komma hem till våren. Vill vara hemma under vår och sommar – men inte under novemberhöst och vinter. Kanske åker jag bort igen till hösten, kanske hit till Teneriffa, kanske annanstans. Världen är stor, och stora delar av den är ännu outforskade för min del. Jag kan inte tänka mig att åka till Thailand – politik med mera och lång flygresa är några anledningar. Kanske Grekland och öar där jag inte varit. Kanske södra Frankrike. Hebriderna och öarna där långt bortanför allt, Shetlandsöarna, Muckle Flugga som jag läste om när jag var korrekturläsare för boken som Hasse Alfredsson och Kim Meurling skrev. Men inte höst- och vintertid.

Mitt huvud förstår att tiden är kort. Jag kommer inte att förmå resa som jag vill så länge till, som nu när jag kan (om inte pandemin sätter stopp). Just nu har jag råd att resa åtminstone någon gång till, och vara borta i flera månader, jag är tillräckligt frisk och stark. Står åtminstone på benen, orkar gå, kan klara mig hyfsat. Språk kan vara ett bekymmer, men överkomligt.

Det jag tänker på är hur jag inte har låtit mig se möjligheterna tidigare. Inte för att de var så påtagliga, men också för att jag inte hade ögon att se med, förstånd att begripa vad som var möjligt. Hur jag begränsade mig själv, ibland genom att säga att någon behövde mig bättre än jag själv. Ibland genom att köra min ekonomi i botten…

Nu är det min ålder som kan sätta käppar i hjulet. Hoppas jag kan hålla de käpparna borta länge. Vill helst inte flyga mera än tre-fyra timmar, kroppen vill inte. Tågresor? Nja – känner inte särskilt stor flygskam, har på senare år inte bidragit till klimatelände per flygande. Har en del att ta igen där.

Min framtid är också för kort för att jag ska ägna mig åt preppande i väntan på domedagen – har inga lager av konserver, vatten, batterier etcetera i källaren därhemma. Tar världen slut, så tar jag slut med den. Någon månads överlevnad via ett matlager spelar ingen stor roll – inbillar jag mig. Kanske är jag stor i orden, men har ännu inte skaffat mig nödiga verktyg för att överleva, om. Lär inte göra det heller.

Tisdag 25 januari 2022 – sol, och moln. Rapporten lovar ”skurar”. Har just kollat DNs sudoku, ny variant där alla från lätt till ultrasvår är likadana? Lockar mig inte. Den gamla varianten tycks inte finnas tillgänglig längre. Lockar mig gör däremot Westös bok Tritonus, det enda jag har svårt för är att komma ihåg titeln – är musikaliskt tämligen obildad, ordet säger mig ingenting. Andra ord fastnar, ”pissbrådskan” (inte för att jag pissar, jag kissar – men brådskan känns igen), ”mutterpanna” (är väl en sådan där kaffekokare som skruvas isär innan vatten och kaffe fylls på).

Tvätten på taket mittöver gatan fladdrar kraftigt i vinden. Det blir tights och tröja idag för promenaden senare. Om det blir någon, molnen tätnar. Och jag sitter bra i soffan. Mitt te har kallnat, det blir kaffe om en stund. Klockan är halv elva.

Skriver några notiser till släktberättelsen. Och läser. Efter lunch (ingen promenad idag) gör jag i ordning den där fisken som legat i frysen. Det blir tillagning i ugnen, olivolja, kryddor, ingefära finhackad, och lite smör på. Kokt potatis till, har hårdkokat ett par ägg och tänker hacka ner dem i röd mojo förstärkt med lite naturell yoghurt (i brist på gräddfil) och majonnäs, kanske hackade gröna oliver. Det nog blir ätbart, fisken är en ”dorado”, har varit färsk en gång för inte alltför länge sedan. Om inte annat får jag äta mig mätt på potatis.

Har läst ut Tritonus, den höll mig fången hela vägen. Någon tyckte att den kanske var lite tråkig, inte jag. Framöver ska jag läsa mera av Kjell Westö, vet att jag provat tidigare men då inte fastnat. Ska kanske lyssna lite också till hans uppläsning av Tritonus, jag tror på idén att författaren själv läser in sin bok. Men inte nu, nu får boken och människorna vila i mig en stund.

Tvätten som fladdrade är nu intagen. Det blåser fortfarande, och är mest molnigt. Det här är första dagen jag inte varit ute alls – i stället har jag varit stilla, läst och skrivit, pratat med ena syrran. Förberett middagsmat. Känns bra.

Less på hur elen fungerar – om jag sätter på ugnen och efter en stund också en platta för att till exempel koka potatis – så slår jordfelsbrytaren av. Trots att jag dessförinnan stängt av varmvattenberedaren. Trist att behöva laga en del av middagen för sig, sedan en annan del och som idag, steka champinjonerna när allt annat är klart, och har kallnat… Kanske ska jag vara tacksam för att det alls går att använda ugnen. Spisfläkten törs jag inte slå på.

Har ingen lust att gå någonstans och äta på de få restauranger som finns. De lockar inte, den enda är ”tapasstället” och där är mörkt och trångt och trist inne i krogen, ute är okej – men inte en dag som idag, molnig och blåsig.

Nåja, det är som det är och jag får mat i mig varje dag. Nu har jag morrat färdigt om detta. Den färdigköpta röda mojon smakade lite sött, men det försvann när jag lade till hackade gröna oliver och lite salt, blev riktigt gott.

Och nu har jag ätit hela middagen, dorada och allt – det var gott. Ska nog köpa den fisken igen, påminner om abborre, fast i köttet och inte torr. Har sett den i fiskdisken men inte vetat riktigt vad det var. Det blir middag även i morgon.

Måndag 24 januari 2022 – tar bussen till Icod de los Vinos och knallar runt lite, handlar på Super Dino (ungefär lika trist som Alteza, längre kö vid köttdisken). Fikar, åker hem efter att ha köpt äppelkaka och någon sorts bulle på konditori nära busstationen. Kliver av två hållplatser för tidigt, med flit, och får en bra promenad tillbaka. 3 400 steg trots bussfärd, drygt två kilometer.

En skärmflygare landar galant på playan nedanför backen när jag går hem. Flera uppe i luften.

Fikar igen hemma och äter äppelkakan som var alldeles för söt – det mesta i kaffebrödsväg är för sött. Klockan är kvart över två. Löste ett supersvårt sudoku i morse före bussen. Middag idag blir det som är kvar sedan igår. Tvättade håret i morse, det behöver klippas. Jag är vildvuxen.

Nu är jag lite trött i kroppen, det känns nästan som om det skulle vara skönt med en siesta. Men jag är övertygad om att jag inte kan sova i kväll, om jag lägger mig en stund nu. Därför låter jag bli. Går ut en sväng till i stället, ner till havet.

Här nu. Lite högre vatten igen, en fiskare står och balanserar på stenarna en bit bort. Jag ser duvornas skuggor när de flyger över klipporna, fort, bort. Agnes och jag lagrar frid och värme just nu, har inte bråttom med någonting. Solen bränner i nacken, höger axel blir mera solbränd än resten.

En stor segelbåt låg för ankar i Garachico-bukten, fick mig att längta ut på havet.

Kvart över fyra är jag hemma igen, totalt blev det nära 6 000 steg idag, drygt 4 kilometer.

Laddar ner Olga Tokarczuk´s Drive your plow over the bones of the dead, Storytel är bra som har även den boken. Läser hellre på engelska när det är möjligt, även om det kanske inte är originalspråk här, författarinnan är polska, åtminstone till att börja med. Fantasyboken Ur blod och aska var lite trist med ett språk som ibland var slarvigt. Behöver inte läsa flera delar av den. Nästa bok blir Westös Tritonus. Vilken fin present det var att få Storytel i tre månader av sonen och hans hustru, innan jag åkte!

Plockar fram grönsakerna från igår, och återstående bläckfiskringar. Bröd och ost får förstärka middagen. Ett glas rödvin kvar i flaskan, det blir bra till. Brödet här är fantastiskt, billigt, segt och smakrikt, som det vi för länge sedan bakade själva hemma. Bröd som bara är gott när det är riktigt färskt, det dör fort. Känns inte alls som butiksbakat i Sverige. Jag har två gånger på rad köpt ”fel” lagrade ost. Den är god, men inte lika god som den jag köpte allra först på Alteza. Nästa gång får jag försöka hitta rätt.

Det som kallas vit ost, och som kan stekas, är jag inte så förtjust i – är det samma som haloumi? Antagligen inte, men det verkar vara en färsk ost, som varken lagrats eller saltats. Om den görs på komjölk eller annan mjölk (får/get) vet jag inte. Smakade också rökt ost hos Helen och Isaac, men kommer inte att leta efter sådan. Inser att det finns många sorters ost i Spanien, och att de kanske inte fördärvat de gamla varumärkena och ostsorterna som i Sverige.

Väderrapporten hävdade att det skulle bli spridda skurar här idag, det har det inte blivit ännu. Molnigare nu än tidigare, och ganska blåsigt. I morgon tycks det bli ännu blåsigare, och regnmarkeringen är kvar.