beskrivarblogg

Idag måndagen den 10 januari har jag åter varit i Santa Cruz, det tar en timme till Puerto, bussbyte där och en timme till. Bra dag för bussåkande, det verkar ha regnat här i La Caleta. Molnen låg lågt nära bergen, det såg ut som om det var rök. Och en vacker regnbåge visade sig över havet, när jag åkte hemåt igen.

Jag lekte turist, gick. Och gick, till slut hade jag hamnat långt från busstationen och El Corte Ingles, där jag tänkte handla lite. Taxi dit, värt de dryga tre Euro det kostade. Nu vilar jag kroppen i soffan i lägenheten, åt på La Mafia i Santa Cruz´ shoppingkvarter, italiensk spaghetti carbonara med en aning tryffel – mycket gott, och ett stort glas med lite rödvin i till det hela.

Behöver alltså inte laga middag själv idag. Bara slappa – har gjort mig en Dry Martini.

Scrivener förstår jag mig inte på. Allt jag lade in som handlade om Agnes och Teneriffa har försvunnit. Eller, det har det nog inte – men jag hittar det inte… Börjar om i Word. Och har fört över det jag hittills noterat kring sonens beställda släktkrönika dit också,för säkerhets skull. Men det vore ju fantastiskt bra att ha en del av funktionerna i Scrivener just när man samlar information från många håll på många ställen. Sådant klarar inte Word. Scrivener får vila några dagar, jag behöver tömma hjärnan.

Mina av en son ärvda långbyxor med många fickor hängde löst idag. Har jag kanske krympt lite? Allt gående får gärna resultera i att omfånget blir mindre. Någon våg att kolla vikt på har jag inte, så det får vara som det är. Men jag kan ju alltid inbilla mig att jag gått ner lite, och glädjas åt det. Idag blev det tre tusen steg (kändes som många fler) eller drygt två kilometer. Är det stadsgatorna, trafiken och alla människor som gör att det känns som mycket mer än så?

Den här turisten tog inga bilder idag. Illustrerar med tidigare fotografi.

Äldste sonen har ”beställt” en släktkrönika i födelsedagspresent någon gång i framtiden. Han har insett att han inte ställt alla de frågor som det kanske finns svar på.

Jag blir alldeles tårögd, av tacksamhet och rädsla – hur ska jag kunna ge honom den gåvan? Vad kan jag berätta, vad är sant och vad är mina rädda minnen? Vad tål att beskrivas i mina ord? Vad VET jag, vad TROR jag? Vad har jag gjort med det som hänt i mitt liv – och i alla andras liv? Hur kan jag berätta på ett sätt som ger alla inblandade någon sorts rättvisa?

Minnen är flyktiga, jag vet redan att jag och mina levande systrar minns väldigt olika från vår barndom. Och om jag frågar mina nu levande söner vad de minns, så är det inte mina minnen. Min historia om mitt och deras liv, är tillkommen via min uppfattningsförmåga, mina referenser till liv och levande. Inte deras.

Den hör bönen om födelsedagspresent någon gång är nog det viktigaste någon av mina söner någonsin bett mig om. Jag vill – och jag törs inte riktigt tro på att jag kan. Men jag vet att jag kan ge honom min historia och vår gemensamma historia. Resten får han hitta annanstans, eller inom sig själv. Jag är hedrad.

Nu hämtar jag ett tomt dokument i Word – har suttit och hävt in texter i Scrivener (provar gratis i 30 dagar) så att jag är tämligen snurrig. Mitt logiska sinne tycks ha försvunnit helt, jag tror inte jag begriper någonting – men tänker fortsätta i morgon och försöka förstå. Jag är övertygad om att det är ett praktiskt program för att hålla reda på många texter som hänger ihop, även om det inte är klart från början…

Idag är första dagen här i La Caleta med en aning regn. Molnigt, hav i våldsamt uppror, och regn i luften. Jag har bara varit uppför backen till La Alteza och handlat lite. Middagen idag blir wokade grönsaker, ris och gambas – över från häromsistens. Lagrad ost därefter (eller möjligen ovanpå maten). Gott närproducerat rött vin till. Mina goda vanor från den veganska veckan med Helen och Isaac i Punta Brava har jag släppt, men bara när det gäller vin. Fortsätter med vackra fruktiga frukostar, med gott bröd och ost, te, kanske oliver eller annat som finns i kylen – långsamt avnjutet innan jag tar dagens promenad.

Idag blev det bara ungefär ett tusen steg, uppför den dryga backen och tillbaka. Stegräknaren borde kompensera för hur jobbig den backen är. Bättre än inget dock. Varje dag går jag mera här än jag gjorde på länge därhemma.

Badade faktiskt mera hemma än här, har inte hittat någon pålitligt skonsam badplats ännu. Den finns någonstans, det är jag övertygad om. Efter helgen (som väl är helg här med?) ska jag ta bussen ”åt andra hållet”, vidare mot Silos och annat som jag ännu inte känner till.

I morgon ska jag fortsätta fördjupa mig i (och kanske virra bort mig helt) Scrivener. Wish me luck!

Isaacs frukostar är vackrare, men den här är vackrare än havregrynsgröt!

2 januari 2022 – söndag, har kollat. Löst dagens sudoku, ätit frukost med härlig apelsin, och två brödskivor med vit ost och Philadelphia-ost, te. Vaknade vid fem, somnade om och kom inte ur sängen förrän kvart i nio. Nu är klockan strax halv elva, så frukosten har varit skönt lång.

Strålande sol. 27 grader. Blå himmel, inga moln. Jag går ut klockan elva.

Sitter nu i skuggan på Plaza de San Andres, skönt. Hör havet, ser det inte härifrån. En kille i tioårsåldern kommer på en hjulförsedd platta som kan vevas fram, ropar på bistånd från någon förälder i närheten när det inte går som han vill. Och en mycket gammal kvinna med käpp, åtföljd av en lite yngre kvinna, ropar efter en bil som passerar lite för nära när de långsamt sneddar över gatan. Häromdagen var en gatsopare här och sopade ihop de vissna bladen från fikusträdet, nu ligger det en drös på backen igen.

Nu först, när ett torrt och stort fikusblad hamnar nära honom, ser jag katten i skuggan under en bänk, det kommer ner lagom lite sol där han ligger. Han tittar ointresserat på mig, jamar inte idag som senast jag satt här.

Spanska män samlas vid barer och kaféer, kvinnorna verkar mest hålla sig hemma. Hushållar förmodligen, städar och lagar mat. Idag är det söndag, mässa när? Är spanjorer så religiösa som jag fått för mig? De flesta röster jag hör är manliga, ibland ett barns.

Nu börjar katten råma, jama är ett alldeles för svagt ord för hur han låter. Och nu ser jag en gråsvart katt som försöker ta en duva i fikusträdet. Duvan sitter lugnt kvar långt ut på en tunn gren, katten smyger försiktigt åt det hållet. Och katten under bänken kollar intresserat. Så flyger duvan högt upp i trädet, nära en gren där det sitter en annan duva. Båda håller den mörka katten under uppsikt.

Så gick jag vidare, bort mot den lilla plazan där jag satt igår – där var fullt av gubbar även idag, jag fortsatte långsamt hemåt. Två timmar, det mesta av tiden i skuggan. Fyra tusen steg, nära tre kilometer idag. Har gått två mil totalt sedan jag fick igång stegräknaren. Nått nivå L2, vad det nu är. Nöjd. Nu kaffe med mjölk, ingen bonbon. Men kex som heter Maria, är tjockare än våra Marie-kex, och söta – med Philadelphia-ost på. Middagen idag blir chuleta, råstekt potatis och champinjoner med lite vitlök. Endivesallad och tomat.

Lagar mat när klockan bara är kvart i fyra – konstaterar att ena stekpannan är alldeles rund i botten. Den andra är bra. Potatisen får skalas med liten kniv, någon potatisskalare finns inte.

Elen till sänglamporna i sovrummet skulle få en svensk legitimerad elektriker att gråta, sladden in i väggen är tejpad (och det är väl tur), inget uttag, lika vid alla sängarna.

Dessutom känner jag varje gång jag kommer in en lukt som jag inte riktigt kan identifiera. Trots öppna fönster. Vänjer mig förstås och känner den inte hela tiden – gammal tobaksrök? Mögel? Men, huset har en polygrip, som gör att jag kan öppna det bubbel jag ibland vill inmundiga. Icke att förakta.

I morgon är det måndag igen, kanske åker jag buss åt ”andra hållet” och utforskar den delen av ön lite.

När maten är klar och spisen avstängd får jag komma ihåg att sätta på varmvattenberedaren igen. Om jag glömmer det blir det ingen morgondusch.

Och trots små förtretligheter är jag så himla glad att vara här, att jag kom iväg, att jag kan ta mina promenader och sätta mig i skuggan på en bänk någonstans och skriva lite. Fortfarande mest ”dagbok”, inte direkt något Agnes-skrivande.

Just nu försöker jag dricka ett glas cider från La Alteza – lade i en citronskiva, men det vete sjutton om det går ner. Gult och ”dulce” – använder ordet så ofta jag kan för att inte glömma att det betyder ”söt” i de här sammanhangen.

Snart är middagen klar, klockan är fyra – men jag tänker vänta en stund. Har läst en bok på Storytel, Kaktus, smågullig. Är tacksam att jag lyckades få in appen också på datorn, har provat att lyssna, men det känns som intrång. Uppläsarens röst blir en för stark upplevelse, förtar orden. Ska prova igen. Kommer antagligen att föredra läsande framför lyssnande, också i fortsättningen.

Ljuset jag hittade häromsistens i butiken doftar inte. På nattsvarta kvällen är det fint med den röda plastburken med ett ljus i, förmodligen paraffin, inte stearin.

Jag har börjat utveckla en rutin – frukost mellan åtta och tio, därefter ut med datorn i ryggsäcken, vatten, telefon etcetera. En eller två timmar ute, beroende på ork och väder. Därefter tillbaka till lägenheten, kanske en kopp kaffe, ibland bonbon, med ett Maria-kex till. Och fram på eftermiddagen förbereder jag den middag jag vill göra just den dagen.

I frysen har jag rostade grönsaker med gambas, frysta färska gambas (oskalade), musslor och fisk av okänd sort. Läge att utforska fisken i morgon tror jag, tillagad i ugnen. Avocado och endivesallad med tomat till, kanske några små potatisar får hänga med när fisken tillagas. Har tydligen lärt mig hantera eltillgången, inga jordfelsbrytare har utlösts de senaste dagarna.

Johanna tyckte att det var mycket mat i texten hon läste – och det är sant. Jag gillar mat, gillar att fundera ut vad jag ska laga, också när jag är ensam. När Isaac och Helen är med får de sköta matlagandet, de är både skickliga i köket och vet vad de gör på ett helt annat sätt än jag. Och jag blev överraskad av att jag tyckte så mycket om den veganska maten. Inte så att jag är där själv, men mera än tidigare. Värt att utforska, Helen lade ut en länk på FB till drygt 8000 veganska recept som jag ska leta rätt på.  Kommer inte in på Pinterest…

India Crown, Av. Familia de Betancourt y Molina, 26, 38400 Puerto de la Cruz. Adress att komma ihåg enligt Isaac och Helen.

Kommer inte in på Pinterest, så jag får låta Helens alla recept vänta ett tag. Har nu ätit min egen middag, och den var god. Cidern går också ner, men behöver inte köpas igen. Klockan är halv sju.

Kan inte byts den äckliga moppen, den sitter fast; får köpa ett nytt skaft till den fräscha mopp jag köpte häromdagen.

Har kollat lite på Netflix, men tröttnar fort. Nu ska jag läsa lite mera i stället, på Storytel.

29 december 2021

Vaknade halv sju, gick tillbaka till sängen och upp först en timme senare. Frukost med pressad apelsin, skivat äpple, kaki och banan. Behöver inget bröd. Te.

Har kollat FB, tidningar och mejl. Löst sudoku. Idag blir det varmt, 26-27 grader, inga moln. Behöver ta på kepsen när jag går ut.

Åkte buss först till Puerto, bytte där till 102 till Santa Cruz – tog nästan två timmar. Gick lite i stan, men höll mig till Centro de la ciudad, där också bussarna fanns. Hittade äntligen torr vermouth så att jag kan få en Dry Martini. Nästa gång ska jag smuggla med mig en flaska Marezzo – eller checka in bagaget så slipper jag smuggla… Ett riktigt martiniglas också, och den där lilla gröna saken som öppnar burkar med lock. Jag har en stor burk med oliver stående i skåpet, får inte upp locken, mina händer orkar inte.

Som tur är var det disigt, så värmen var uthärdlig. Fick gorma i åt busschauffören vid hållplatsen hemma i La Caleta, så att han stod still medan jag fick med mig min dra-maten och mig själv ut genom dörren. Nu hemma i soffan och pustar ut. Klockan är lite över fem på eftermiddagen, jag åkte kvart i tio. Utflykten tog en dag. Nästa vända ska jag planera lite bättre så att jag hittar dit jag vill komma.

26 december 2021 – annandag jul.

Vaknade halv nio, till sol och såvitt jag ser molnfri himmel. Har just avslutat både supersvårt sudoku och frukost, ingen bild idag – åt upp två smörgåsar, en med skinka och en med vit ost, skivad tomat och äpple, te – innan jag kom på att jag skulle ta en bild. Nu ska jag strax klä på mig och fundera på vad jag ska göra av den här dagen.

På julafton var vågorna så höga i Garachico att staket och ett restaurangtält förstördes, vattnet gick upp på vägarna. Höga vågor även här, igår också. Badandet verkar dröja. Gör inget.

Ögonen är grusiga efter för mycket Netflix-tittande.

Sitter nu med munskydd längs hakan, ensam på en bänk vid havet. Tror det finns en badbar pöl alldeles nedanför, vattnet ser klart och fint ut, men vågorna når inte dit in. Nu badar en stor hund där, ruskar på sig och springer iväg över stenarna. Husse försöker skynda efter, det är ju inte säkert att hunden begriper vad som kan vara farligt. Nu är hunden tillbaka hos matte. Husse badar fötterna och försöker övertala matte att göra detsamma, utan framgång.

Här är inte alltför många människor. Sex surfare gungar med vågorna. Ser ut som om en av dem är väldigt långt ute, men det kan också vara en sten. Ligger misstänkt stilla på ett och samma ställe. Nej, nu kom han upp på en våg och flyttade på sig. Den sjunde vågen sägs vara störst, när/var börjar man räkna? Soldis. Lagom för en blek svenska.

Sitter nu på Plaza de San Andres, en liten bit från havet. Blev nervös av att hålla reda på var surfaren långt därute var. Den mest högljudda katt jag någonsin hört jamar i närheten, ser den inte. Nu ser jag den, halsband på. Den lägger sig i trappen bredvid min bänk, i skuggan. Duvflockar samsas med …flygare på himlen – vet inte vad de kallas. Katten kollar lugnt in mig. Solen är nu helt framme igen, bränner på min rygg där jag sitter i halvskuggan. En Benjamin-fikus i trädmodell släpper ett visset blad emellanåt.

Casa Felisa Siglo XVII ligger här vid det lilla torget. Nu jamar katten igen, undrar vad den vill. Den liknar vår Felix, har samma teckning. En spansk bondkatt, och en svensk. Katten lägger dig tillrätta bland buskarna i en plantering bakom en bänk. Svalt och skönt.

Paret med hunden passerar. Nu ser jag att hunden liknar en St Bernhard, tror det finns en kanarisk variant som jag glömt namnet på. Skönt för den pälsen att få bada.

Senare, hemma igen i morgonrocken. Har diskat frukostdisken, och skrivit upp att jag ska köpa ny mopp, och diskmedel. Pratat med syster B, som blev glad, fick heja på Ronja också.

Gör mig en drink med den där Cinzanon… Smakar urk, den är söt. Slöseri på hyfsat gin. Har tagit fram en stor potatis och tänker göra ett försök att baka den i ugnen. Den rökta skinkan till, den är skuren i så tunna skivor att det inte går att sära på dem. Har tomater och grön paprika.

Kvart i fyra, solen lyser starkt därute. Jag sitter i soffan med fönstret öppet. Tog ner tvätten i förmiddags. Nu behöver jag inte tvätta på några dagar.

Ögonen är irriterade, solljuset är tydligen väl starkt trots solglasögon. Och mina naglar är för långa, behöver klippa dem.

Kollar bussarna till Garachico, hittar ingen vettig tidtabell, men de går nog en gång i halvtimmen. Senast när vi åkte till Puerto de la Cruz behövde vi inte vänta länge. Och jag vet åt vilket håll jag ska åka. Busskort har jag. Tar med dra-maten, kanske hittar jag bättre produkter där än här.

Anders ringde, Lotta åkte aldrig iväg eftersom de hon skulle besöka var/hade varit sjuka. Bra beslut. Han skulle se senaste Spiderman-filmen, Lotta hade fixat hans vaccinpass i utskrift.

Har satt på ugnen, eftersom jag inte har några lampor tända vet jag inte om strömmen gått. Ska kolla, varmvattenberedaren är avstängd. Spisen lyser, strömmen har inte gått.

Som tur är finns i huset en sådan där tång som går att använda för att öppna till exempel en laska cava. Heter något på ”p” – tror jag. ”Polygrip” – hittade ordet via Google och universaltång. Gillar inte att jag tappar bort ord. Men nu har jag använt nämnda tång och öppnat en flaska Brut Freixenet (eller hur det stavas), får se om den är torrare än den förra. Tja, inte det bästa jag druckit, men dugligt.

Har också googlat ”indisk potatiscurry” – och hittade ett recept med en massa kryddor som jag förstås inte har. De ingår numera i det planerade handlandet i morgon. I Garachico.

Potatisen tar lång tid på sig, känns inte mjuk ens efter mer än en timme. Får en kvart till, nu står smör och Philadelphia-ost på bordet, letade inte efter någon ”leche agria” = gräddfil, senast i butiken. Jamon och avocado på tallriken, väntar på potatisen. Klockan är fem över sex. Har stängt fönstret, kändes lite kyligt.

Har lyckats stänga av Samsung-apparaten och fick därmed ett eluttag för att ha datorn inkopplad.

Ser på häxkarlen, och tröttnar. More of the same hela tiden. Middagen var god, potatisen orkade jag bara halva, men allt smakade bra. Cava gick alldeles utmärkt att dricka till, och räcker tack vare min vacuumkork även i morgon.

Kvart i åtta, svart utanför fönstren. Här i vardagsrummet finns ingen gardin, jag känner mig som om jag sutte i ett skyltfönster. Påminner mig om sejourerna i Köpenhamn för länge sedan, då jag och min vän satt i någon bar, i skyltfönster, och tog en öl efter terapisession. Grät, pratade och drack. Those were the times…

Idag behöver jag ingen terapi, har fullt sjå med att leva det liv jag har. Längtar inte numera efter något annat, åtminstone inte ofta. Ibland kan jag undra vad tillvaron har för mening med mitt liv – oftast bryr jag mig inte om att ha så storstilade tankar. Nöjer mig med att leva som jag kan, så länge jag kan. Hoppas min numera före detta vän gör detsamma.

Har nu varit och handlat, backen är skitjobbig. Diverse. Inte julmat direkt, men några skivor av två sorters skinka som kostade 100 kr… Har satt på en tvättmaskin. Klockan är tio över två. Jag äter några små brödskivor med ena sortens skinka på. Gör en gin&tonic, någon vermouth hade Alteza inte.

Köpte avocado, champinjoner, två tomater, en squash, en aubergine – lök och vitlök finns – pasta, tyvärr inte färsk, passerade tomater, pimento på burk, röd mojo dito, hushållspapper, två Lux-tvålar, tvättmedel, två sorters Freixenet Cava, en tonic, en mjölk. Någon sorts kaffebröd.

Är trött i kroppen.

Klockan tre var tvätten inte klar. Jag äter en söt kringla till drinken, plus resten av den billigare dyra skinkan och en tomat som var riktigt god. Skinkan var ingen höjdare. Jag lär mig. Tänkte ett tag att jag skulle gå till stället med goda tapas – tills jag kom på att det ju är i Punta Brava. Har inte sett någon lockande krog här, finns kanske först i Garachico. Där låg nog den restaurang som mäklaren rekommenderade, kanske också bättre butiker än Alteza. Så att jag kan få tag på torr vermouth. Men det får vänta till efter jul, verkar som om de krogar som (kanske) finns i La Caleta är stängda i morgon. Och bussarna slutar gå klockan 19, berättade Helen innan de åkte hem. Julmaten väntar för busschaufförer också.

Halv fyra är inte tvättmaskinen klar heller, har nog ställt in den fel. Väntar en halvtimme till.

Lite kyligt i luften inbillar jag mig. Moln och blå himmel. Kollat restauranger i La Caleta, det finns några – men stängda nu, kanske på grund av julhelgen, kanske för att det inte är säsong. Eller för att pandemin ställt till det. Från och med i morgon ska munskydd sitta på hela tiden, ute och inne.

I morgon får jag gå och handla lite igen på Alteza. Det är ingen idé att åka till Garachico på julafton. Har en pizza i frysen, någon sorts fisk, musslor och räkor. Stora potatisar, bakpotatis i en ugn som inte vill? Vanliga potatisar också, lök och vitlök. Och en stor bit ”white cheese”, kan kanske steka den med lite kryddor på och äta till/före musslorna. Behöver köpa vitt vin. Och lite mera lagrad ost.  (Och bröd.) Har visserligen skivat bröd som egentligen ska rostas, kanske går det att äta utan rostning. Handlade pasta idag, men vad ska jag ha till?

Det röda vinet som stod kvar i köket är en Tempranillo, drickbart – men inte mycket mer. Dricker ett glas till den lagrade osten, det var en liten bit kvar i kylen. Skar den i små bitar. Mycket god.

En bananfluga far omkring. Bananer heter inte bananer här, ”platanos” är rätt benämning.

Tvätten hänger nu på tork, på taket. Med klädnypor. Klockan är snart halv fem. Min Yasuragi-rock på, kopplar nu av i soffan, ögnade lite spansk teve, men nej. Ska hämta hörlurarna för lite Netflix och musik senare.

Vill inte gå barfota på det här kalla golvet, och vill inte ha sockorna på – de blir smutsiga. Därför Birkenstocks flip-flops, plåstren sitter fortfarande kvar på tårna och skyddar. Någon gång ska jag torka golvet, men inte idag.

Har skjutit ihop sängarna i mitt sovrum. Nu behöver jag inte vara rädd att ramla emellan.

Det står två solstolar i tvättrummet på taket, men de är så smutsiga att jag behöver en blöt trasa för att torka dem rena. Tar kanske fram en någon dag och sitter där och skriver.

Julafton, 24 december 2021. I La Caleta, vaknar halv sju och går upp. Sitter nu på en stol nära eluttaget för att ladda datorn, glömde det igår kväll. Mörkt ute. En julafton som ingen annan.

Nu syns det inte att datorn laddar, men den gör det sakta och säkert. Nu 33 procent. Det tar en stund. Åt Isaacs pizza igår, ugnen fungerade efter ett par vändor med jordfelsbrytaren. Och jag kunde klämma fast stödet vid badkaret, men det går ju inte att stödja sig på. Då hoppar det loss igen (tror jag).

När går solen upp? 7.59 säger vädersajten, ner 18.22. Mestadels molnigt idag.

Nu är datorn fulladdad om 18 minuter, stolen börjar kännas obekväm och hård. Har svarat på mejl från ena syrran, skickade mitt svar till båda – den andra har huset fullt av dotter med familj och hinner nog inte mejla.

När klockan är åtta är det dags för frukost. Skivad banan, nypressade apelsiner, ett ägg som tog lång tid att koka (fick stänga av varmvattenberedaren när spisen gick igång), te, tre små brödskivor, två med skinka, en med Philadelphia-ost. Inte lika vacker frukost som Isaacs, men duger gott. Datorn är laddad, jag slipper sitta på den hårda stolen. Lite musik i öronen.

Ägget var välkokt. Skinkan enbart dyr, plastig och tråkig. Nu har jag ätit min frukost och står mig ett bra tag. Lyssnar till Totta Näslunds Ride, Jonny, ride. Tycker mycket om hans röst. Och Dana Winner med One moment in time. Ljuvlig musik. Ebba Forsberg För att jag älskar dig, Mando Diao Strövtåg i hembygden, Monica Zetterlunds Trubbel, med flera, min mix på Youtube.

Solen lyser nu, jag kan släcka lampan i taket. Livet är gott. Några moln ser jag inte härifrån, men de sägs vara där. Får väl se när jag om en stund går och handlar lite igen.

Söndag 19 december 2021 – Isaac och jag promenerar bort till en Mercado, handlar frukt, ost, grönsaker. Går lugnt och sakta tillbaka i solen, till baren vid stranden. Idag får ingen simma där, röd flagg och stora, starka vågor. Vi drack varsin kaffe bonbon och gick hem.

Sov inte bra i natt. Har nog ätit min sista hamburgare, jag skyller på den. Var tung i magen som om jag hade sten där, nära de där otrevliga magkänslorna från före galloperationen. Gick så småningom över. Efter klockan ett var jag fortfarande vaken.

Gick upp vid halv nio. Och fick den numera vanliga frukten till frukost, rostat bröd och te. Härligt. Mår bra igen. Nu är klockan halv ett. Helen har sovit och är nu uppe.

Isaac och jag tog en promenad till en Mercado, som var härligt tom på folk. Att se honom välja frukter och grönt är en fröjd. Det blev både taggit kenyan melon, champinjoner, körsbär, bröd med mera. På hemvägen en kopp kaffe bonbon på kaféet längs stranden.

Nu är vi hemma igen, fötter och ben är nöjda. Isaac förbereder lunch i köket. Alltid spännande att se vad han har lagat, och alltid gott.

Kollar på Storytel och sparar några titlar. Det finns så många böcker att jag får väljarångest. Men det blir bra att ta till när jag blir uttråkad och inte kan hitta på något att själv skriva.

Vår promenad i förmiddags var precis vad jag ville ha idag, inget mera (långt) promenerande den här söndagen.

Dörren till köket är stängd, där pågår matlagning. Bara havet som hörs genom öppna fönster.

Fötterna är upplagda på en stol, datorn i knät. Den här datorn är väldigt känslig, om jag råkar lägga handen på diverse ställen på klaviaturen så händer oförutsedda saker.

Kanske ska lägga mig och vila en stund efter maten, och gå ner till ”vår” strand för ett dopp därefter.

Såg en tupp (samma som häromdagen?) idag igen, borta vid boulespelarna. Vacker i glänsande svartblå fjäderskrud.

Idag var det flera spanjorer än turister ute. De ligger och solar också när de inte får bada, hela familjer med barn och gamla.

Isaac lagade en mycket god grön curry, med citrongräs, dito löv, lök, purjo, vitlök, kryddor, kokosmjölk, ostronskivling, champinjoner, tunt skivad morot, så himla gott. Ganska starkt (chilli paste), men inte för starkt. Ris och kikärter till. Pappadum. Efterrätt i vinglas, vaniljglass med den kenyanska taggiga melonen (som inte liknar någon melon jag hittills sett), med gröna kärnor som är mycket ätbara. Ingen stark och påtaglig smak, men vitaminrika. Jag får fantastiska måltider, mitt eget matlagande kommer att verka och smaka ”bland” efter detta.

Klockan är kvart över två, vågorna går fortfarande höga därute. De hörs. Ljuvlig musik.

Nu är jag mätt och belåten, på ett helt annat sätt än efter gårdagens halva hamburgare och frites. Ska inte äta sådant. Och sörjer det inte. Om jag bara kan lära mig alla de här frukterna och hur de ska vara när de är mogna, så kan jag skippa havregrynsgröten också. Kanske ta upp den igen till nästa kalla säsong (om jag inte åker hit igen, beror på kassan).

Tacksam att Jan (och egen pengaförsiktighet) gjort detta möjligt. Sörjer kanske lite över att det är så sent i livet.

Vi åker tillsammans till La Caleta, vet inte när, och I&H stannar över jul. Bra, då kan vi orientera oss tillsammans i byn. Hitta mercados etcetera. Det blir bra.

Lördag 18 december 2021 – vaknade kvart i sju, gick på toa och återvände till rummet. Halv nio var Isaac i köket och förberedde ännu en vacker fruktfrukost. Temugg bredvid mig nu. Lite kyligt i natt, tights på och sjal om axlarna nu när jag väntar på att hugga in på papaya, cherimoya, vindruvor, banan, apelsinklyftor, och en sån där liten grå skrynklig en som jag just nu glömt namnet på! Visade sig vara päron. Ljuvlig start på en ny dag. H tog en ”cool” bild på mig igår med munskydd och solglasögon, händerna i shortsfickorna, just inget syns – bra.

Nu ute på egen hand, med en kaffe bonbon, tyvärr har de ingen färskpressad apelsinjuice. ”Just coffee then.” Har sjalen om axlarna där jag sitter i skuggan och skriver. En stund kan jag dra ut på drickandet av mitt kaffe. Skönt att se havet, inte skönt att höra skramlet från kaféets inre. Här är för många högt pratande gäster, det är lördag och många spanjorer. Har inte vant mig vid deras ljudnivå ännu. Några turister är halvnakna, andra har täckjacka. Det är vackert, soligt och snart för varmt att sitta annat än i skuggan. Ska gå upp till det gamla fortet som nog är ett kulturcentrum nu, kanske är där lite stillsammare. Där var stängt, och batteriet i datorn lade av innan jag kom dit upp… Nu hemma igen och har laddat.

Ut igen. Nu sitter jag på ett kafé i skuggan och har beställt en hamburgare med pommes frites och en öl. I och H är iväg och kollar på stol och bord för att H ska kunna göra det hon ska. Bordet här är en aning för högt, men fungerar för mig. Och batteriet är laddat. Ölen är skummande och god, har ingen aning om eventuell alkoholhalt.

Ett blåmärke också på andra armen, efter tryck från ryggsäcksremmen… Trist, bidrar inte till min skönhet, markerar enbart min höga ålder. Som om någon bryr sig.

Sitter nedanför fågelparken med den stora voljären. Väl mycket motorljud här, motorcyklar och vespor och bilar. Comfortinställningen på hörapparaterna hjälper. Jag har nu helt klart för mig att jag inte förstår spanska, det går för fort för min hjärna och mina klena hågkomster.

Den ena turisten tröttare och fetare än den andra börjar anlända. Blandas med unga och vackra, tack vare sin ungdom, par som ler mycket mot varandra och visar mer eller mindre nakna bilder i sina telefoner. För varandra, men också för mig som råkar se om jag tittar åt det hållet.

Avundas alla par. Alla som ser ut att ha någon vid sin sida, om så bara just nu, eller tills livet tar slut. Många gamla håller varandra i handen, kanske som stöd, kanske som ett uttryck för samhörighet. De är ”vi”.

Jag är jag. Inte dumt det heller. Ensamt oftast annars, och tomt i sängen bredvid. Här passar Isaac upp på H och mig med matlagning och härliga frukostar. Det är fint, och det är ovant. Inte ensamt. Livet är gott.

15 december 2021, i sängen i Punta Brava, efter att nästan ha låst mig inne på toaletten. Fick upp låset till slut, öm i tummarna. Åt ute i går kväll, gambas i vitlök, ett glas vin till – 11 euro.

20 Euro för busskort. Idag ska vi åka till La Caleta och få nycklarna, och betala. Resterande betalas första februari. Skönt att Helen och Isaac varit här tidigare, de vet sånt jag inte vet.

Behövde enbart visa hälsodeklarationen vid ankomsten, vaccinpasset har ingen kollat. Blev av med båda flaskorna solskydd i säkerhetskontrollen på Arlanda, får bara ta med sig 100 g vätska, de var 200 g…

Väl lång flygresa, och väntan på incheckat bagage och flygbussen in till Puerto. Väl här betalade Helen kontant och fick nycklar. Jag har det största rummet med dubbelsäng, Helen har ett med havsutsikt, och Isaac det andra sovrummet. Bra lägenhet, strand alldeles nedanför huset, dit inte vågorna når så hårt. Kanske blir det bad någon dag.

Onsdagen 15 december 2021 började med att jag gick in i badrummet och låste in mig. Fick inte upp dörren förrän efter flera försök, tummarna ömmade. Väckte som tur var ingen annan, klockan var bara halv sju.

Så småningom frukost med ett fantastiskt fruktfat, rostat bröd och te. Sedan gick Isaac och jag en lång promenad runt i Punta Brava – Helen hade sovit dåligt och fick lite extra tystnad i huset. Kvart i elva skulle Candelas och Marcos komma och hämta oss för färd till La Caleta – Helen fick meddelande att de var försenade och inte kunde komma förrän 12 – vi gick ut och satt utanför huset och väntade. De kom, lite försenade – och vi gick en lång sväng till deras bil (efter att jag sprungit tillbaka till bänken vi suttit på och hämtat min jacka med telefon, kort och pengar…).

Vi åkte, irriterad stämning mellan paret, hon fick tala om hur han skulle köra. Vi kom fram och det visar sig att lägenheten inte alls är färdig att överlämnas – ostädad, massor med konstig mat i kylen, använda citroner som börjat mögla till exempel. Nu var det bra att ha Helen med, hon såg till att kylen tömdes – några burkar öl, vattenflaskor, olivolja och två pizzor i frysen och lite annat oöppnat fick stå kvar.

De skulle lämna sin hyrbil klockan fyra men var inte klara med pick och pack förrän halv fyra. Den tvättmaskin Marcos stoppat full när vi kom hann förstås inte torka – den fick vi flytta in i tvättutrymmet på taket innan vi åkte därifrån.

Mitt i alltihop skulle vi också hinna till banken i Garrachico. Det visade sig att Marcos inte visste var banken låg. Helen hade tittat på karta för någon vecka sedan och hade ungefärlig hum om riktningen. Vi kom fram med andan i halsen, ingen betjäning efter klockan elva! Men en automat där jag förväntades stoppa in 753 Euro…

Marcos slog in mäklarens kontonummer – Helen fotograferade, numret blev fel – jag var på väg att gå därifrån – samtal med Frankk och så småningom rätt kontonummer, jag stoppade in en bunt med pengar – fick 3 Euros rabatt av Frankk – och råkade slänga in för mycket, men det gick att få tillbaka… Kvitto fick jag också. Puh.

Vi gick och fikade, Café BonBon, kaffeinfritt med kondenserad mjölk i botten på glaset, godis. Marcos parkerade om bilen och väntade. Vi åkte tillbaka, lägenheten var då fortfarande inte tömd. Men ungefär kvart i fyra hade de tömt soporna och packat ihop, och lämnade oss i fred.

Som tur var kollade jag kuvertet med pengar igår, före bankbesöket. Jag hade lagt tio 20 Euro-sedlar i sju buntar – istället för fem 20 Euro-sedlar i varje bunt…

Uppenbarligen är jag stressad av det här äventyret. Tur att Helen och Isaac är med mig så här i början! Jag är tacksam för skratt och stöd. Min sentida res-ovana är påtaglig.

När vi väl blivit ensamma i lägenheten gick vi ut, såg på havet och hittade en trevlig bar där vi satt ute och åt tapas – bläckfisk (pulpo) i vinäger, kanariska potatisar med röd och grön mojo plus majonnäs, vanlig sallad, grillad vit ost, stekta champinjoner – alltsammans väldigt fräscht och gott. Drack vatten till. 10 Euro per person, väl värt det.

Trötta i benen gick vi tillbaka till lägenheten och fixade tvätten. Låste och stapplade uppför backar till busshållplatsen för att åka tillbaka till Puerto. Taxi från busshållplatsen till Punta Brava. Nu är klockan kvart över nio, jag har duschat och ligger i sängen. Helen har skrivit ett ampert brev till mäklare Frankk, och bland annat påtalat hur långsamt internet han har installerat – som jag betalar 50 Euro per månad för.

En händelserik dag. Trots trist inledning känns lägenheten bra, jag kommer att trivas där. Både Helen och Isaac har mejlat Frankk med synpunkter – och han är ”really affected, and does not understand what has happened” – det verkar som om han på något märkligt sätt lovat kusinen med fru att stanna längre… och samtidigt visste de att de skulle hämta oss, eller fick de besked om det igår? Någonstans har kommunikationen inte fungerat. Nu är det historia.

Torsdag morgon den 16 februari 2021 tar vi det lugnt. Isaac gör i ordning frukost bestående av ett vackert fruktfat, te och rostat bröd med Philadelphia-ost till. Gott. Lite senare går vi till apoteket där jag köper solkräm (igen), och går vidare längs stranden – många människor är där och badar i vågorna. Jag stannar bortanför kaktusparken och tar en Café bonbon, Isaac går vidare för att handla. Alldeles lagom promenad för min del, sitter en stund innan jag går hem. Solen bränner.

Väl hemma har jag ingen nyckel, mormor längst ner släpper in mig när hon ska gå ut. Och Helen öppnar däruppe. Helen är också den som hittar min nyckel i jackan… Där hade jag redan letat. Virrpanna dessa dagar. Men allt har löst sig. Kanske blir det ett bad senare i eftermiddag. Alldeles nedanför huset är en lugnare strand, vågorna är mindre. En skön dag.