Author Archives: beskrivarblogg

Morgonen började halv sju, men då vägrade jag (inom mig) att gå upp. Låg en timme till, nu halv nio har vi ätit frukost och Jan ska duscha. Urologen på Danderyd klockan ett. (Kan aldrig riktigt bestämma mig för hur … Fortsätt läsa →

Det är måndag nu, och Trump tycks fortfarande vägra att ge upp. Hans advokat, förre borgmästaren i New York, verkar allt galnare. Det är obehagligt att se honom agitera och vifta och babbla om domstolsförfaranden. Har slutat räkna ut vad … Fortsätt läsa →

Än rapporteras inga kravaller i USA, ingenting från Trump heller. Hoppas han kan ta in att han faktiskt förlorat, och att han nu får dra sig tillbaka till en annan tillvaro. Söndagsmorgonen inleds med att Jan går på toaletten, jag … Fortsätt läsa →

God morgon, Jan väntade på mig, sittande på en stol i sovrummet. Sängen var blöt, jag har tvättat och bäddat om. Välsignar det tvättbara madrasskyddet. Nu rakar han sig och tvätten hänger ute, något blåser väl ur. Tar in den … Fortsätt läsa →

Och på morgonen, när jag försiktigt öppnar dörren till hans rum, står han på knäna på golvet. Mattan är hoptrasslad så mycket en stor matta kan vara. Syskrinets innehåll utspritt, böcker på golvet. ”Jag hittade inte ut. Det var hemskt.” … Fortsätt läsa →

Jan har ingenting inbokat, jag har det inte (blodprov i Norrtälje i morgon eller nästa vecka). Vi kan vara borta från Sundbyberg till den 17 november. Och det gillar jag, Jan står ut. Han får inte bli sjuk igen dock, … Fortsätt läsa →

31 personer har avlidit idag i covid19. Siffrorna stiger hela tiden. Jag är orolig både för vår del, men också för yngste sonen som är tvingad att åka SL för att ta sig till jobbet. Han försöker hålla avstånd och … Fortsätt läsa →

Skriv fiction säger någon på Facebook, eller en dikt, en novell som kanske börjar i det hemvana, men slutar oväntat. Och jag känner hur jag krymper, min fantasi har inte räckt till hittills, och vad skulle ha gjort den mera … Fortsätt läsa →

Sonen har varit här, vi pratade om gamla minnen, matinéer i Avesta i min barndom, mormor och moster, och mycket annat som jag inte pratat om på länge. Vem minns Esther Williams och simshowerna, alla dessa damer (inte kvinnor, damer) … Fortsätt läsa →

Ensamhet, också när det finns en annan människa i närheten, det kan jag skriva om – men vill inte. Alltför trist, förmodligen också alltför vanligt. Särskilt nu med corona och sociala restriktioner. Rädsla för att bli sjuk, att inte kunna … Fortsätt läsa →