Author Archives: beskrivarblogg

31 januari – jag kom ur sängen även idag. Vimsan är ute, jag håller på att avsluta frukosten. Ljusen på köksbordet brinner, fast det nu är ljust ändå. Eldar. Drömde i natt att jag talade om för några andra kvinnor … Fortsätt läsa →

Hämtade sonens klädgarderober från hans fars källare. Rationellt, vill försöka sälja kostymerna, han är ändå död… När jag så kommer hem till mig och öppnar påsarna – så går jag sönder. De – kostymerna, fina skjortorna, slipsarna – de talar … Fortsätt läsa →

Lördag 21 januari 2017. Har kollat bokföringen för förlaget och ser att jag ska betala drygt 8 000 i moms i maj, plus att jag i fjol gjorde en vinst på ca 4 000 kr… Har dessutom gjort en sockerkaka, och ätit … Fortsätt läsa →

En gång trodde jag som morsa att det räckte att älska mina barn, att det förslog om jag talade om det för dem, flera gånger, så skulle de hitta sin plats i sina liv och leva goda liv. Det tror … Fortsätt läsa →

Hommage à Ulf Nu har jag visat mig själv att jag kan öppna ostron. Sex stycken avnjutna en tisdagskväll. Men jag saknar min ostronälskande man. Och det blev ingen Chablis till, ett glas Fumée Blanc fick duga. Vad gör ni … Fortsätt läsa →

Gårdagen: åkte med fd maken hem till mitt, hämtade det som skulle hämtas, packade bilen, slängde in bilnycklarna på förarsätet för att inte tappa dem när jag fyllde på spolarvätska. Bilen låst, alla dörrar, bakluckan, låsta. Där låg nycklarna och … Fortsätt läsa →

Så – nu är fd makens avlagda datormus inkopplad, och i det andra uttaget laddas telefonen – Agnes själv har tack och lov inte behov av några sladdar i sig. Tekniken känns lite sjukhusaktig. Hon har inte använt någon (dator)mus … Fortsätt läsa →

Det är konstigt – tycker Agnes – att hon inte får sig att skriva. Hon har all tid i världen, bokstavligt talat. Hon har en bra ny dator, hon kan skriva både fort och rätt. Ändå vill det sig inte, … Fortsätt läsa →

Agnes har en matfixerad hund vid sina fötter. Han tycker att han ska få sitt kvällsmål en timme för tidigt. Det får han inte. Hans ögon hänger vid hennes minsta rörelse, om hon reser sig från stolen hoppas han… Hans … Fortsätt läsa →

Halv elva, har redan klarat av en snabb kissvända med Louie, plus en längre promenad. Utan att halka på ändan. Nu är han nöjd för ögonblicket, efter att ha spårat på en stor åker full av alla sorters fotavtryck, och … Fortsätt läsa →