beskrivarblogg

Fredag 3 juli 2020 – strålande sol bland molnen, i vinden. Jan steg upp halv sex idag, jag vägrade. Låg kvar och tryckte med Molly till halv sju. Då gick vi ut.

Nu är det eftermiddag, molnen har hopat sig. Vi har suttit ute i solen så länge den var kvar. Skönt. Såg just Sommaröppet från 29 juni på SVTplay. En mormor berättade om sin dotterdotters självmord och det spelmissbruk hon inte orkade med längre. Starkt, tyvärr ingen förändring när det gällde möjligheter till behandling. Inte nu, inte då. Och numera är ändå spelberoende klassat som sjukdom, det var det inte när jag försökte få hjälp. Två års väntan på behandling, ingen vilja till dyrare möjligen tillgängliga alternativ. Inte ens för en ung människa. Den här kvinnan blev bara 26 år. Det gör mig uppgivet ledsen, och tacksam för att jag lever och är spelfri.

Mormodern som berättade om sitt döda barnbarn var precis som jag orolig över vad coronakarantän och ekonomisk oro gör med oss alla. Det är alltför lätt att låta ångest inför framtid och nutid lindras ett ögonblick genom att spela på internetkasinon. När det väl är gjort är ångesten där igen, värre än tidigare. Etcetera.

Middag idag blir stekt färskpotatis, grön sparris och hastigt stekt tonfisk. Efter programinslaget ovan behöver jag något prosaiskt att ta mig för. Nu ska här skäras kokt färskpotatis, sparrisen ska brytas och så småningom kokas lätt i aningen saltat vatten (och en nypa socker) och tonfiskskivorna stekas i het panna, bara några minuter på var sida. Kanske gör jag lite gräddfil/grekisk yoghurtsås till.

Torsdag.

Sol mellan molnen, jag tror jag går ut och sätter mig att läsa. Morgonens sysslor är avklarade, och vi har fikat också. Jan vill helst sitta inne, han halvsover i sin fåtölj här i köket. Nyduschad, men inte rakad, ännu. Ingen brådska. Vi har ätit upp jordgubbarna som var kvar från igår. Nässlorna vid altanplanket når nästan fönsterhöjd. Och potatisblasten drar bara iväg uppåt, och lägger sig så. Ska bli intressant att så småningom se om det finns någon potatis därunder. Men först ska det blommas.

Gick ut och gick in igen, det blåser, inte skönt.

Nu är även Jans sovrum städat och golvet torkat. Huset känns därmed rent, ett par dagar. Har till och med tvättat moppen. Och Jan har rakat sig, med apparat idag.

Någon lust att laga mat har jag inte. Kanske blir det matjessill med gräddfil, färsk lök och färsk potatis. Eller något annat ”lättlagat”. Vädret växlar snabbt, är nu inne igen medan molnen far över himlen. Molly och jag har varit nere vid sjön och hon har badat fötterna, hon ville inte mera idag. Där var tomt på folk, men gårdens gäster var vid badhuset så det är inte tillgängligt för min del. När ingen gästar stora huset kan jag smyga mig ner för ett kvickt dopp.

Nyss mörk himmel och ett skyfall mitt i den kraftiga vinden. Femton grader ute, 22 inne. (Ska det skrivas likadant med bokstäver båda, eller med siffror båda? Vet inte.)

Jag läser Elsi Rydsjös bok/böcker, Karolinernas kvinnor. Fem böcker i en. Har läst den tidigare, men behöver nu en bok som räcker länge. Och kräver sittande vid ett bord för läsning. Den är så bra.  Och författaren är relativt okänd, ändå har hon skrivit många böcker under ett långt liv, och givit dem trovärdiga miljöer och gestalter. Eller är det jag som är obekant med hur känd Elsi Rydsjö är? Googlar och lär mig att hon dog för fem år sedan, vid 95 års ålder. Har skrivit alltid, och hoppas jag, levt ett långt och gott liv.

En stund senare är himlen vanligt molnig igen, regnet har försvunnit och vinden likaså.

Och jag läser om Karolina och de andra kvinnorna efter Poltava. Hur de levde och dog, kämpade och förlorade. Hur kvinnorna ofta var de starkare, männen gav upp, orkade inte leva som krigsfångar och förlorare.

Nu fredag och solsken, kraftig vind. Också idag är frukosten klar, har bara lite te kvar i min stora mugg.

Photo by Skitterphoto on Pexels.com

Onsdag, 1 juli 2020 – kylig morgonpromenad med Molly. Det blåser, himlen är molnig. Igår kväll var sjön ljum, doppade bara fötterna nere vid badhuset. Jan sover fortfarande när klockan är tio över sju. Jag förbereder frukosten. När Jan vaknat kommer han ut i köket – ”jag vill vara med dig, vill inte vara ensam längre”. En kram och en försäkran om att jag ju är här, utom när jag smiter iväg och handlar.

Efter frukosten åkte jag in till Ica för att byta den löjligt dyra Soda Stream-flaskan (som ju dessutom inte passade i apparaten). Inga problem, fick tre passande flaskor för samma pris. Skickade också beställda Bokbörsen-böcker. Störtskurar efter vägen, var till sopcentralen med den oanvändbara trimmern och en trasig stolsdyna, kollade efter ny trimmer hos Clas O, men den som kunde duga för mina behov var slut, kommer in igen om någon vecka.

Nu skiner solen igen, men det blåser oväderslikt fortfarande. Och molnen är överallt på himlen. Molly har ätit torkad blodpudding i små tärningar, bra godis att belöna med. Hon är snäll och tål att vänta på mig i bilen, bättre än att vara hemma hos Jan och yla efter mig.

Kväll – jag går ut med Molly; Jan ska borsta tänder, testar med raklöddret först… Jag hinner se det och byta till tandkräm. Ibland rakning med tandkräm, ibland borsta tänder med raklödder. Vad är det som gör det ena och det andra möjligt? Jag blir ledsen. Går ut och gråter med Molly, och inser att jag faktiskt just nu inte kommer ihåg vad Mats hund hette, han var ändå min/vår ett år efter Mats död. Något på L…?

Noterar förstås hur jag tappar bort saker i minnet. Mera de senaste veckorna. Jag också.

Rösti, och ingenting annat. Förstås, Rösti. Och Sigge hette Eriks förra hund. Det är fördröjning på komihåget.

Torsdagsmorgonen är lite kylig, och molnig. Inget regn, ingen vind heller. Ett par kanadagäss borta på gårdens fint klippta gräs. Frukost, Jan sover och får sova. Molly stjäl det nyöppnade skinkpaketet och får i sig ett par tre skivor innan jag inser vad hon gör. När ska jag lära mig att inte lägga lockande mat nära bordskanten? Jordgubbarna får jag ha i fred.

Försöker vänja mig vid Facebooks nya utseende, men det kan nog få mig att desertera. Gillar inte alla ”pekpinnar” och förslag hit och dit. Sidan får vila idag åtminstone.

29 juni 2020 – vi är tillbaka hemma. Jag inser att Addarsnäs och mitt lilla hyrda hus är hemma numera. För mig, inte för Jan, men han får hänga med, liksom Molly. Jag tänker på hur det kunde ha varit om inte Mats, vår döde son, hade haft en bra kontakt med förra gårdsägaren, så att jag därmed kunde få bo här när allt omkring mig föll ihop. Jag är tacksam, framför allt för vår sons bistånd (och jag är inte helt övertygad om att husvärdinnan var underrättad från början).

Hemma. Just nu far vi runt som yra höns, från det ena stället till det andra. Idag ringde en av disriktssköterskorna och menade att vi hade en tid för att mäta Jans ben för stödstrumpor. Jag har antingen totalt glömt bort det, eller så är något annat fel. Vi fick en ny tid i augusti, bra. Jag får slåss med de nuvarande stödstrumporna till dess.

Har suttit ute i skugga och det var skönt. Vi har ätit soppa och hård macka med leverpastej till middag. Mera förmådde inte den här ”kocken”. En tvätt hänger på tork, en annan väntar till i morgon. Molly har återsett omgivningarna och är nu nöjd bredvid min stol här i köket. Jan kanske diskar om andan faller på, det är förberett.

Baddräkten är återfunnen, den hade gömt sig bland mina svarta tröjor. Bra, då kanske jag får mig och Molly ner till Addarn i morgon oavsett väder. Badhuset är förmodligen upptaget av gårdsägarnärstående. Men det är bara en kort vända bort till den allmänna badstranden.

Tisdag morgon, regnet hänger i luften. Jag hinner ta in tvätten från igår, den får eftertorka inomhus. Måste köpa trimmertråd idag, gräs och annat växer mig snart över huvudet nära huset. Vi är uppe tidigt alla tre, halv sju står Jan och rakar sig och Molly vill ut. Jag följer med. Drygt sexton grader ute, känns varmare. Kvalmigt. Ingen vind.

Inser att det är bröllopsdag idag, det har vi även om vi numera är skilda. 1962, för 58 år sedan, gifte vi oss i Oscars kyrka i Stockholm. Ett lågmält bröllop med bara två vänner som vittnen och lunchgäster på krog som jag glömt namnet på, mitt emot en annan kyrka på Östermalm, vid Östermalms torg. Därefter for vi två med buss ut till svärföräldrarna som då hyrde sommarhus nära Skogås, av en läkare vars främsta kvalitet var en stor Grand Danois. Den fällde en lätt av pur glädje. Så var det då – och nu är det vi, igen. Sysselsättningen idag är annorlunda än den var då… Jag är glad att jag var fri att kunna välja att bistå Jan i det liv som är hans nu.

Här har det kommit en aning regn ur de svarta moln som nyss förmörkade himlen. Inte på långa när det som skulle vara välgörande för allt som växer. Trodde tidigare idag att jag skulle få igång trimmern och kunna ta ner det höga gräset.  Köpte till och med tråd, och fick loss den gamla trådhållaren, var glad tills jag såg att sladden var trasig. Nu slängs den, bra att inget otrevligt hände, med den eldrivna trimmern. Jag får åka till sopcentralen i morgon igen, var där idag med lite diverse. När väl det projektet var övergivet, fick jag ta mig an Jans hörapparat. Trots ideliga batteribyten var hans mest frekventa respons till allt jag sade, ”va?”. Jag skruvade isär allt som gick, gjorde rent så gott jag kunde, och fick ihop alltsammans igen. Nu hör han i alla fall ibland.

Köpte löjligt dyr flaska till Soda Streamern – var glad att jag hittade en på Ica. Det visar sig att den inte passar, det går inte att få in den i apparaten. Som tur var hade jag inte rivit sönder förpackningen, hade slängt kvittot med tog upp det ur soppåsen. I morgon åker den oanvändbara flaskan tillbaka till affären.

Igår fick jag också tonern till skrivaren från 112ink. Och lyckades ta bort den gamla och sätta dit den nya – börjar känna mig hyfsat ”teknisk”. Nej, det handlar nog mera om det som gjorde att jag hittade baddräkten, att inte ge sig. Att faktiskt lita på att det ska gå, också när ingenting tyder på det. Att inte ge upp, vad det än gäller, stort som smått.

Photo by Med Gadon on Pexels.com

28 juni 2020 – i morse badade både Molly och jag, ensamma i sjön. Ljuvligt, tänker nog göra om det i morgon bitti innan vi ska åka hem till mitt. Baddräkt hade jag inte, men trosor och badBH. Vi mötte en glad morgonbadare på väg från sjön när vi gick ner, annars var det alldeles tomt. Och glad var jag.

Så gick vi hem till Jan (jag hade skrivit en lapp och han hade sett den) som lugnt satt och väntade på frukost på altanen. Dagen har gått, utomhus under altanens tak i skuggan. Jag har städat huset så att sonen et al ska slippa mötas av alltför mycket hundhår etc – även om de är vana. Rossi har ungefär samma päls som Molly…

Till middag idag har vi ätit upp resterna i flera sillburkar, de flesta förmodligen deras från midsommar. De får äta vår matjessill i stället, om de vill ha sill.

Vi har haft en lugn dag, med visit av grannen medförande en halv vattenmelon som hon inte ville bära hem när hon åker till sitt i morgon. Även hennes barn kommer ut i veckan, liksom grannens lite längre bort. Alla ”barnen” vill gärna träffas här där de sommarvuxit upp, åtminstone över midsommar och som nu, ytterligare en vecka. Om vädret tillåter kommer sonen att åtminstone påbörja det nya taket, de kommer att använda padelbrädan (oavsett väder om jag känner honom rätt), och umgås. Väl unt.

I morgon ska vi försöka hitta någon sorts sandaler till Jan i Gustavsberg, han behöver ett par lättare, men ändå stadiga skor. I Mölnvik kan vi parkera nära skoaffären och låna ut en sko för att prova, har gjort det förut. Han har svårt att gå in i affären. Samtidigt kan vi passa på att köpa några flaskor alkoholfritt rosévin, så slipper jag bära det annanstans ifrån.

I morse hade grävlingar vält vår rengjorda soptunna och rivit sönder påsarna och spritt innehållet. Trist. Nu har jag låst locket med ett rep, och dessutom bundit fast tunnan vid en tall. Det visar sig i morgon om det är tillräckligt för att stoppa grävlingsräder.

Coronakris, statligt stöd till icke-behövande artister med miljonbolag, och börsen stiger och är tillbaka vid värdet före corona. Samtidigt som antalet arbetslösa stiger till oanade nivåer. Ungefär. Livet är konstigt, världen är konstig.

Klockan är halv tio och Jan har lagt sig, jag också om en liten stund. Ett glas rödvin i lugn ensamhet dessförinnan, får väl borsta tänder en gång till. Bara runt 20 grader ute, 23 inne, sätter på kalluften en stund. Himlen kallrosa bakom tallarna, inte lika glödande som tidigare kvällar.

Bestämmer mig för att allt är i ordning inför sonens vecka här. Vet inte om det är enbart han och sonhustrun vår som kommer, eller om någon av sonsönerna också följer med. De är ju vuxna nu och har sina liv, glömde att fråga när vi pratade idag. Det blev mest information om sophämtning på torsdagar och grävlingar. Jag är glad att de vill komma hit och träffa sina kompisar från barndomen här. Sonhustrun är dessutom barndomskamrat med ett av ”grannbarnen”.

God natt.

Photo by Free Nature Stock on Pexels.com

Lördag 27 juni 2020 – varmt även idag. Klipper Jans hår lite till, kortare om än icke vackrare. Själv ser jag ut som … Bäddar rent så att sängarna ska kännas skönare i kväll, Jan får ett tunnare täcke, trots att han tycker det varma vintertäcket är så bra. Kör den där rullen över Mollys hundmatta, den är så himla bra på att få med sig hundhår.

Försöker komma ihåg vad som behöver tas med till mitt hem i morgon eller på måndag förmiddag, och vad som kan stanna här tills vi kommer igen. Nästan varje gång vi förflyttat oss saknar jag något som finns annanstans. Hänger tvätt. Klappar Molly som gärna hålls inne när det blir så här varmt ute. Försöker hitta någon bok som jag vill läsa om, de väntande olästa är därhemma. Yngste sonen ringer och vi pratar en stund.

Funderar på vad i frysen som kan passa till middag idag. Misslyckas med Svenskans soduko (felstavat troligen också, kanske sudoku), ids inte börja om. DNs går bättre. Vi fikar. Klockan är halv tolv, och inte ett moln i sikte. Just ingen vind heller, den som svalkade skönt igår.

35 grader i skuggan. För varmt, svalare inomhus, bara 32. Dörrar och fönster är öppna, senare mot kvällen sätter vi på varmluften, men kör kall luft i stället. Ett par timmar gör att vi somnar lättare. Och jag kanske inte vaknar runt fyrasnåret, som oftast. Segt att somna om.

Och segt att hålla sig vaken i den här värmen. Inte så att jag sover, men inte är jag särdeles snabbtänkt och alert heller. Helst skulle jag gå ner till sjön och bada, men hittar inga svarta trosor som jag litar på stannar på kroppen i sjön. Baddräkten förblir borta. Och jag vill inte låta Molly gå i, eftersom hon visat tendenser att vilja simma lite farligt långt, om hon kan. Kanske till kvällen, när det inte är så många därnere.

Det blir nog en bondomelett med diverse ur frysen till middag. Orkar ingen avancerad matlagning idag (eller annars heller för den delen). Sallad till och ost efter.

Drömmer krångligt om nätterna. Nu har jag glömt vad. Tar in den torra tvätten, viker och lägger undan. Just nu far golvmoppen runt i maskinen, den var i stort behov av tvätt. Ska köpa en till nästa gång jag hamnar i en butik.

Det är kväll, har haft kylfläkt på. Jan sover, jag sitter i mörkret och skriver. Några fönster får vara öppna i natt. Nyss var det 25 grader ute och 26 inne… Molly ligger som vanligt bakom min stol. Jag duschade henne tidigare och det var skönt för henne. Nu är hon förhoppningsvis torr igen. Liksom min säng dit hon smet en stund efter duschen. Hon är förlåten. Det är intressant att se hur hon är sparsam med energin när det är så här varmt, och hur hon piggnar till när hon som i eftermiddags får en dusch med halvljummet vatten, eller när det blir kväll och en aning mindre varmt. Att påstå att det är svalare är att ta i.

Himlen är rödrosalila med några moln bortom tallarna här i skogen. Jag har ovanpå middagen ätit en stor bit smörgåstårta med räkor med mera som grannens dotterson kom över med. Jan var mätt, det var jag också – men åt ändå. Gott. Nu ska snart jag och min fulla mage krypa till sängs, kanske ska jag smita ner till sjön tidigt i morgon bitti med Molly och ta ett dopp. Längtar.

25 juni 2020 – Trodde baddräkten (den jag möjligen kan ha) fanns här, när jag inte hittade den hemma. Men, hittar den inte här heller, enbart tre baddräktsBHar, tar med en hem eftersom jag tror mig veta att jag har en underdel (kan det verkligen heta så?) där. Jag vill bada, och i Addarn och däromkring är det för mycket folk för nakenbad. Liksom numera härute på Bodatorp. Annat var det förr.

Varmt fortfarande, håret klibbar och får tvättas i morgon. Molly har varit ute en sväng och fått fart på den inhägnade skällande grannhunden några hus bort. När hon väl fixat det kommer hon glatt hem igen. Vi sitter inne, fönstren är öppna och gardinerna nerdragna. Myggfönstren står kvar i boden, orkar inte fixa med dem nu. Och det verkar inte finns mycket mygg.

På söndag far vi härifrån igen. Jag hade tagit fel på vecka, trodde sonen med familj skulle komma hit veckan efter nästa… Inget problem, bara ett antal skottkärrelass ner till bilen, av de jag körde upp idag. Allt behöver ju inte flyttas eftersom vi kommer hit igen om ännu en vecka. Eller så. Men var sjutton är baddräkten, och var är den korta sköna svarta klänningen? Har jag städat bort både det ena och det andra? Det har hänt förr. Fysisk och mental rensning. Borta, och jag minns inte ens. Nåja, jag vet var jag har min gamla slitna urtvättade svarta långa linneklänning i alla fall. Den är viktig, ingen sommar utan den.

Här behövs flera servietter och ljus. Och glass. Annars är nog det mesta påfyllt. Jan ligger nu i sin säng, stödstrumporna vilar över natten och hans ben är insmorda. Därmed också mina händer. Jag har dragit på mig en tunn morgonrock och sitter ute i en alldeles lagom varm kväll, med en Dry Martini och med Molly vid fötterna. En skön stund.

Morsdagskrukan med rosor, murgröna och blå lobelia lever ännu, idag har jag klippt bort vissna rosor, och ser då att en alldeles frisk och vacker mörkröd håller på att utvecklas. De pelargoner vars blomknoppar frös i försomras tycks inte vilja vara annat än gröna i sommar, och persiljan från i fjol kommer så sakteliga, gräslöken som också är årsgammal frodas. Timjan och rosmarin har överlevt midsommar och vad därtill hört. Alltihop får stå kvar här tills vi kommer igen. Jag köpte två lobeliaplantor som såg halvruggiga ut före midsommar, utförsäljning utanför Ica, Arninge. 10 kronor styck – de är nu vackra i nya gamla krukor.

Sonen med familj har klippt gräset överallt, de har mätt taket för att lägga nytt, och huset var fint och städat. De hade till och med petat bort tallskräp mellan plankorna på altangolvet. Det gladde mig, eftersom jag gjort det precis innan det regnade och det låg fullt med skräp där igen.

Jag hittade saxen även om jag fick leta ett tag, och kaffeburken stod annanstans än vanligt. Så är det, vi har alla våra vanor och idéer om hur saker och ting ska fördelas. Jag ställer till exempel aldrig glas upp och ner, men det gör de. Spelar ingen roll, bara lite kul att notera olikheterna. Och i lillhuset står/ligger en padelbräda. De lär ha haft kul med den i midsomras.

Jag behöver göra rent soptunnan i morgon. När grävlingarna välte den och hade sönder de soppåsar som låg i tunnan, i vintras – så blev en del kvar som inte åker med när tunnan töms. Rengöring alltså. Vi bryr oss inte om någon komposttunna här ute, vi är här så oregelbundet. Jag är inte helt logisk, hemma hos mig har jag en sådan, och är inte där mera regelbundet än här…

Är nöjd med doktorns besked om Jan och hans prover och blodtryck. I morgon ska vi se om hans gamla tryckmätare fortfarande fungerar, och dessutom ska han väga sig. Vi behöver hålla lite koll själva.

Jag inser att min hörsel försämrats rejält, när jag tar ur båda apparaterna hör jag ingenting. Ingenting. Ibland är det skönt, ibland frustrerande. Men sedan jag lärt mig att ha en hörapparat i och slå på högtalaren i telefonen, så fungerar åtminstone telefonsamtal någotsånär.

Det här lilla livet som är så fullt av små händelser, göromål, sysslor som ibland är betungande, men som jag förmodligen skulle sakna om de inte fanns. Tvätt för att ta ett exempel. Eller hyfsat riktig middag varje dag, idag samma gamla gravade lax (sista gången, jag lovar) med äggröra och sallad. Lunch slarvar vi med, Jan äter sin risifrutti, jag tar kanske en macka. Eller lite yoghurt om det finns. Varsitt kokt ägg till frukost, två grova smörgåsar för Jan, en för min del. Te, och vatten. Pålägg alltid finsk jaktkorv på Jans ena smörgås, marmelad på den andra, jag tar det som finns (men inte finsk jaktkorv). Ost, eller mjukost, leverpastej, i morgon förmodligen den sista lilla skivan lax.

Jan rakar sig själv, med hyvel eller maskin, behöver ibland hjälp med att hitta raklödder och inte ta tandkräm. Han borstar sina tänder, han kammar sitt av mig taffligt klippta hår, duschar på egen hand när jag pekar ut var duschen finns i det här huset (där vi nu befinner oss, det finns ju tre att välja på, och det blir ibland förvirrande). Han får min hjälp med blöja och rena kläder, och stödstrumporna som är viktiga för hans hjärta och cirkulation. Och är ett helvete att ta på. Och han orkar med mitt stånk och stön när strumporna ska på eller av. Över huvud taget står han ut med sin situation, ibland talar han om ”Margareta” som om det vore någon annan än jag, ibland kan jag skratta åt det, ibland gör det ont att hans hjärna nu är som den är.

Nu i kväll undrade han ”hur blir det nu i morgon, kommer någon och väcker mig eller…?” Jag talade om att det i så fall skulle vara jag, ingen annan är här. Men också att han väl vaknar när han vill, vi har inget vi ska göra i morgon. Bara vara här. Det räcker för att han ska vara lugn.

Vinden känns plötsligt kall, klockan är tio minuter över tio – jag och Molly går in. God natt.

24 juni i Sundbyberg, utmattad av värmen och packa/packa upp det som behövs. En del ligger kvar i bilen. Men vi är här, jag hittade en parkeringsplats nära porten, Molly har gjort det hon ska och gått en liten stadspromenad. Nu vilar både Jan och hon. Och jag med i min stol, tänker inte gå ut mera idag, annat än med Molly. Någon läkare har inte ringt om proverna från förra veckan, hoppas någon kommer hit i morgon på hembesök och kollar Jans blodtryck åtminstone.

Det lilla sticket jag fick i förrgår i syrenhäcken har svullnat och kliar. Undrar vad det var för odjur som stack mig.

Middag idag blir nog resten av den gravade laxen, med ugnsrostade grönsaker till. Aubergine, squash, färsk lök, ett par potatisar och röd paprika. Klockan är kvart över ett och jag känner att jag är hungrig.

Har glömt routern hemma hos mig, som tur är har vi en ute på Djurö dit vi ska i morgon…

Jag sitter nästan och somnar i stolen, Jan har lagt sig på sängen. Värmen är påfrestande för oss gamlingar. Fönster och balkongdörr är öppna, släpper in luft men tyvärr också stadsoljuden.

Skrivlusten är minimal.

Kväll. Varm kväll. Molly och jag har varit ute, både Jan och jag har duschat, nu ligger Jan i sin säng efter att ha tyckt att han skulle ner till bilen. När jag undrade varför, blir svaret ”det vet jag inte”. Och så kröp han i säng i stället. Skönt att han inte är påstridig när det blir konstigt.

Har läst Kaptenen på Atropos, om Hornblower. Boken inleddes med ett kapitel om en kanalbåtsfärd i England, med hästar på vardera sidan som drog båten, slussar och en lång mörk tunnel där två personer fick ”gå på väggen” för att få båten igenom. Rolig läsning eftersom vi tämligen nyligen sett kanalbåtsfärder på teve. Inga draghästar numera dock.

Tidig morgon den 25 juni, Molly fick mig med sig ut redan klockan sex. Varm och svettig natt, trots att allt var öppet som kunde vara det. Jan sover ännu.

Efter frukost och inget hembesök från vårdcentralen, åkte vi till Djurö. Varmt, men vi kom fram och bilens packning fick mig att gå tre vändor med skottkärran innan allt var uppe i huset. Dagen tillbringades i skuggan utomhus, jag läste och Jan tog igen sig. Molly hälsade på grannen och kom hem igen, nöjd med att ha tillgång till vatten. Nu har vi ätit den kvarblivna laxen en dag till, med sallad och äggröra den här gången. Fortfarande gott. Kör luftvärmepumpen på kallt en stund för att få en känsla av luft i huset. Alla persienner och rullgardiner är nerdragna, fönstren är öppna, har inte sett några mygg, hoppas de håller sig borta. Natten blir nog varm även i natt.

Det är skönt att vara här. Vilsamt på ett sätt som jag inte kan förklara. Kanske handlar det om att jag tillbringat så mycket sommarliv här (och när barnen var små resten av året också, så fort vi var lediga). Det har varit och är en viktig plats i mitt liv och min tillvaro. Och jag är glad att både Jan och jag tar oss uppför backen till huset fortfarande, även om det går långsammare nu än när jag med ok bar vatten upp. Oket ligger i en verktygslåda modell större, jag tänker aldrig använda det igen. Men skottkärran fungerar fint med sitt nya hjul.

Jans läkare ringde och berättade att hon menar att hans blodtryck ändå är tillräckligt bra, även om det är lite lägre än det varit. Hans övriga prover var bra, så nu tar vi ledigt över sommaren. Om det behövs är vi förstås välkomna att ta kontakt. Glad att hon finns, Malin Ö på Helsa i Sundbyberg. Hoppas hon kan få en fin sommar. Och vi med.

Photo by Alexander Zvir on Pexels.com

Tisdag 23 juni 2020 – varmt och vackert även idag. Det blåser inte. Klev tveksamt ur sängen vid halv sju och gick ut med Molly. Vinkade glatt åt Mischa som tömde min risfyllda skottkärra igår. Nu frukost, jag ute, Jan inne när han väl vaknat. Ibland är han vaken långt före mig, ibland inte. Idag ännu inte.

Dagen går vidare, vi hänger med. Inne och ute. Varmt. Tacksam för stort parasoll (även om det är i det närmaste oflyttbart på grund av stabil och tung fot). Jag förbättrar min flytteknik. Nu är det eftermiddag, jag har just bestämt att det blir stekt färskpotatis med gravad lax och sås med gräddfil, majonnäs och dill till middag. Vi sitter i skuggan under parasollet ett tag till före middagen. I morgon Sundbyberg igen, för eventuellt hembesök torsdag förmiddag… Jans blodtryck behöver kollas.

I morgon – ta med blommorna, stödstrumpeplastpåsen (för att alls få på strumporna), rena strumpor plus sockor, andra kläder till oss båda. Medicinlådan (både den stora och den lilla). Kaktuseländet som tynar i köksfönstret, potatisarna får stå kvar och klara sig bäst de kan. Tvätten. Routern (och datorn förstås).

Jag gråter när jag ser dig försöka gå. Det är så svårt för dig att få fötterna att lyftas som de ska, du håller dig i ”staketet” runt altanen när du ska in i huset. Oftast är din käpp och din rullator någon annanstans än du. Jag hämtar och morrar. Och jag minns att din mormor, och din mamma, låg till sängs länge innan de fick dö, utan att kunna gå. Vill inte att det ska bli så för dig, tjatar och bråkar och gapar och skriker – ”gå”. Men det är än så länge lättare för dig att låta bli. Lättare att bli irriterad på den här tjatiga människan som du ibland vet är jag.

Nu har vi ätit vår gravade lax med tillbehör, gott – det tyckte du med. Lite ost ville du ha efteråt, själv petade jag i mig fransk nougat. Nu diskar du kanske om en stund, eller så gör jag det senare.

Och så blev det onsdagsmorgon – rullatorn är baxad in i bilen, nu kan resten också packas. Men först frukost.

Har just räknat ut att Molly och Jan är lika gamla, 84 år. Hon fyller 12 om fyra dagar, han fyller 85 två dagar före julafton.

En tjurkalv (såg det ut som, lite stöddig kropp) hade förirrat sig utanför beteshagen, och killarna här försökte få den att gå hemåt. Hörde den råma, men har inte så bra koll på varifrån ljud kommer – den här gången var det rätt, djuret var nedanför min altan. Såg en av männen här försöka springa ikapp, djuret vann… Hoppas det hittade hem, har hört dem råma igår och idag. Nu är det tyst, tyder på att allt är lugnt igen. Livet på landet är äventyrligt ibland.

Pionerna har blommat färdigt för i år. För fyra år sedan, på din begravning, var en röd pion fortfarande vacker och blommande. Den fick du, en stund på din kista, med den granruska du önskat dig. Saknar dig varje dag, har börjat drömma om dig och det gör mig glad när jag vaknar. Åtminstone en stund, innan en ny dag utan dig tar vid.

Idag är det söndag, 21 juni 2020 – sol, och svalkande vindar. Och prästkragar, ett hav av de vackra vita blommorna när Molly och jag gick vår morgonpromenad. Väl hemma med ett fång insåg jag att jag glömt att de luktar ganska illa, så nu står de i en vas på trappen och är vackra.

Vi går lite ut och in, Jan och jag. Rätt som det är blir det för varmt ute, trots parasollet som med svårighet förflyttas i takt med solen. Så då går vi in, ibland båda två, ibland bara den ena. Just nu sitter jag ute och skriver, i skugga. På vägen far några cyklister förbi, både joggare och cyklister gillar den här genomfarten bortöver skogen och ut i någon ända. Har ännu inte badat i sjön, gårdsägaren har haft familjesammankomst och då passar det inte att smita ner till badbryggan…

Har dragit bort några brännässlor som smugit sig in genom altanplanket – och även med handskar på så lyckades de bränna mig. Ättika på direkt hjälpte hyfsat. En trasmatta hänger på tork på strecket, snart får den sällskap av diverse småtvätt. Molly ligger bredvid mig i soffan här ute, Jan sitter inomhus i sin stol. Läser en otäck bok, Jag är pilgrimen av Terry Hayes. Bra är den dessutom, men det är snudd på omöjligt att läsa om den terrorism och det våld och det hat som skildras. Länge sedan jag läste något som kanske kallas thriller. Men vad gör man, när just inga böcker lockar till läsning. Vill inte blanda Annika Bengtssons Minnet av ett skratt med den här boken. Hjärnan får vila sig lite innan jag läser hennes bok.

En citronfjäril far förbi. Har inte sett många fjärilar här. Så känns det åtminstone. Den här och en annan idag. Och ingen mygg. Getingar, humlor och annat diverse småkryp, som jag försiktigt hjälper ut om de förirrat sig in i huset via handduksfångst. Flugor slår jag med flugsmällan, men inget större.

Tror vinden mojnat något, parasollet svajar inte just nu som det gjort tidigare idag.

Tar in dynor och annat från altanen. Hänger tvätten. Släpper ut en geting. Och tittar på mina fläckiga, rynkiga armar. På händer och naglar, jag har lyckats klämma en tumnagel när jag inte flyttade på tummen medan jag försökte stänga dörren. Håret är det coronalängd på, luggen skymmer inte sikten för ögonblicket eftersom den fick en dust med saxen igår. Potatisen till middagens sill/lax är borstad, väntar på kok. Dill finns bara djupfryst, så det får vara. Och ingen glass kvar till honungsglaserade äpplen som efterrätt, kanske lite vispad grädde i stället.

Potatisen kokar, Jan går ut en stund och sitter på trappen i solen. Åns vattenfall hörs, liksom de nöjesbilar (små saker som går fort, golfbilar?) som ”familjesammankomstens deltagare” nyttjar för att fara förbi huset.

Tror att det som ska till står på bordet. Potatisen är inte helt klar, men resten väntar. När jag frågar om Jan vill ha äpplena som igår kväll – blir svaret kort och gott ”nej”. Punkt.

Nu är middagsdisken avsköljd och väntar på att Jan ska diska. Jag är mätt, tämligen belåten, hoppas han är det också. Äpplena får vänta på aptit.

Och måndag…

Samtal med sonen igår kväll, något plåttak på landet blev det inte i helgen, av värmeskäl om inte annat. Förståeligt. Idag har jag hela dagen väntat på samtal från Jans läkare om proverna före helgen. Än har hon inte ringt, men kanske gör hon det. Har klippt lite syrenhäck så att vi kommer in genom grindhålet, och lite trädgrenar så att vi tar oss från bilen. Alltihop ligger i skottkärran utanför häcken i förhoppningen om att ”någon” ska förbarma sig om innehållet och lämpa av det på rätt ställe.

Molly tycker att det är för varmt. Tidigare idag satt vi på altanen, under parasollet. Det blåste för mycket för att ha det fullt uppfällt, och då blev solen för varm. Jan har mest suttit inomhus idag, och nu är vi andra också inne. Färska räkor till middag, jag for iväg och handlade i morse. Och postade Bokbörsen-böcker. Har dessutom snart läst ut Jag är pilgrimen av Terry Hayes. En ruggig thriller om terror via smittkoppssmitta – något som får mig att dra paralleller till den överallt pågående pandemin och coronaviruset. Otäckt nära en möjlig och otänkbar verklighet.

Photo by Pixabay on Pexels.com