beskrivarblogg

Onsdag 16 juni 2020 – vi är i Sundbyberg och åker hem till mitt efter hembesöket i morgon från vårdcentralen. Oljudet i stan gör mig trött. Tror mig ha handlat så att vi har mat över helgen, vill inte gå i affärer. Molly har varit ute och dragit runt några kvarter, kopplad. Hon vill helst gå utan koppel, men i stan går det ju inte. Och Jan vilar på sängen, trött han också.

Väntar på toner till skrivaren, har beställt och betalat drygt 500 kr hos 112ink. När jag undrar via mejl var produkten är, får jag svaret att de på grund av corona har längre leveranstider än vanligt. Tio dagar senare får jag ytterligare ett mejl, den toner jag vill ha är slut. När den kommer in igen ska jag få ännu ett mejl… Trist hantering.

Nu på kvällen lyser solen, regnet är borta. Om en stund ska Molly och jag gå ut igen. Och i morgon får vi lämna staden och återvända till landet. Till tystnad och relativ frid. Till potatis som ska planteras på något sätt, kanske i rabatten där pionerna nu slagit ut och kanske blommat över. Tre säckar jord bör räcka för att potatisen ska må bra.

Teven står på, Älskade Husby är programmet, jag är främmande för det som pågår eller pågick där. Då och nu. Mitt liv är och var ett annat, trots geografisk närhet. Uppfattar ändå att det är ett kärleksfullt program.

”Det livet är bara ett misstag bort.” Så är det för alla de liv vi inte vill leva, de som vi levt och känner igen, de som trots allt ibland kan verka tryggare än de är. Eller någonsin var.

Molly och jag har varit ute. Det regnade inte på oss. Nu ska vi sova, god natt.

Regnet kom vid femtiden i morse, och så nu mitt på dagen. Det behövs, hoppas bara att den gamla takpapp som ligger kvar på taket håller emot. Jag gör rabarbersmulpaj, med lite hallon från frysen. Grannen har mera rabarber än hon behöver. Vaniljsåsen står kvar i kylen på Addarsnäs… Kan kanske smaksätta lite crème fraiche med vaniljsocker. Det blir efterrätten idag, förhoppningsvis ätbar pyttipanna på gårdagens rester till huvudrätt. Med röd spetspaprika och färsk lök, stekt färskpotatis.

Molly är nöjd att stanna inomhus nu när det regnar, hon har redan tagit en rejäl vända i skogen och kom hem blöt och lortig. En snabb tassdusch fick henne hjälpligt ren. Mitt i det värsta hällregn jag upplevt på länge kom blöjleveransen. På med regnrock och stövlar och keps, och ner med skottkärran och upp igen med två kartonger. Härligt att leveransen hit fungerade, även om jag fick byta kläder när jag väl kom in.

Nu försöker jag räkna ut vad som ska med in till Sundbyberg i morgon, och därefter vidare ut till mitt efter hembesöket på torsdag förmiddag. Inte så mycket hoppas jag. Smulpajen blev jättegod och det var inte alldeles fel med en klick smaksatt crème fraiche till den. Det som är kvar får följa med i morgon.

Det regnar fortfarande, men inte lika häftigt som nyss. Borde flytta blomster och annat in under altantaket, men väntar en stund. Det klarnar något, men regnar fortfarande.

Idag är Jan vaken och tycks veta vem jag är, han har i alla fall inte frågat. Jag får tala om att det är tallskräp, det där som nästan täcker altanen. Det kom han inte ihåg. Och han studerar med intresse boken om Hjorthagen och Gärdet, hans hemtrakter. Tack till hans syster och bror!

Tittar in på Karin Englunds blogg och gläds åt både akvarellerna och texterna, nu om fiskargubben med sällskap på väg in i Hammarbyslussen och Stockholm. Hon skapar en bild varje dag under den här coronaisoleringen, och jag hoppas att det blir en utställning så småningom. Hundra akvareller ska hon göra, ett imponerande, lustfyllt (för henne hoppas jag, och framför allt för oss, som får njuta av hennes bilder) och härligt upplyftande projekt!

Det har slutat regna, Jan sover en stund i soffan och Molly ligger nöjd bakom min stol. Pyttipannan är klar, bara två ägg som ska stekas om en timme. Jag dricker ett glas rödvin medan jag väntar på att det ska bli dags. Middagen är äten, och var god. Jan diskar, solen lyser och regnet är borta. Allt tallskräpet är kvar på altanen, det får ligga tills det kanske blåser bort. Snart Rapport. Och programmet Biltokig, som Jan tycks vilja se – jag vill det inte, befriar också öronen från hörapparaterna.

Molly går ut och kissar i närområdet. Och kommer hem när jag ropar på henne, inte med namn men på vårt gemensamma obegripliga språk. Det är bara vi som kanske förstår det.

Jag vill gå och lägga mig, men väntar tills Jan är färdig med teven. Hans strumpor ska av… Och klockan är bara halv nio, solen lyser – och jag är seg och trött.

Ombyte till kvällen för Jan, lång palaver om att de kläder som just tagits av inte ska på igen. Förrän i morgon. Och ”borsta tänder”, ”ta på tofflorna om du vill”. Det vill han. Han blir trött på mitt domderande, men utan det skulle inte mycket hända. Eller så skulle det, sådant som vi inte vill ska hända.

Nu nog för idag. God natt så småningom.

Måndag 15 juni 2020 – trodde ett tag i morse att det redan var tisdag. Lätt dagvill, det brukar rätta till sig så småningom. Städat inför midsommarhelgen. Vi ska inte vara här, men vill att det ska vara hyfsat rent för de som kommer hit. Kört två tvättmaskiner, och torkat golven, befriat mattor och annat från hundhår. Molly har just återkommit, glad efter att ha tagit en liten äventyrsvända i omgivningarna.

Jan sitter ute, det är en aning svalare idag, och lite moln emellanåt. Jag har planterat om timjan och rosmarin, när jag tog dem ur krukorna var det bara en massa rötter, ingen jord just. Hoppas de trivs bättre nu. Och så glömde vi förstås att Jan skulle ha vägt sig före frukosten i morse. Det får bli i morgon, vågen står mitt i rummet, det kanske hjälper minnet (mitt). Torkar tallfrömjöl lite överallt, ute och inne. Klockan är kvart i tolv.

Nu fram emot tretiden på eftermiddagen känns det lite kyligare, och himlen är nästan helt täckt av moln. All tvätt är intagen, det mesta är så gott som torrt. Kanske blir det regn. Vi har också gått inomhus, Molly har suttit i mitt knä en stund och nu ligger hon bakom min stol.

Vi har ätit, grön sparris, färskpotatis – och segt stekt kött från frysen… Det senare får bli pyttipanna i morgon, kanske. Annars åker det ut.  Ost och Gaia-melon efter. Vi blev mätta, Jan diskar. Än har det inte regnat. Molly avvek just i riktning mot grannen.

Och har förstås kommit tillbaka, tillsammans med grannen. Ett glas vin och lite prat, trevligt med förklaringar för Jan hur midsommaren skulle förlöpa. Det var lite krångligt. Efter teve och program om en holländare som for per bil (Cadillac, en cylinder) genom södra Norge alldeles i början av 1900-talet – så är det sovdags. Aktuellt var pladdrigt och tröttsamt. Nu tyckte Jan ”jag vill ha dig här bredvid mig”. Och jag svarar det jag kan – ”det fungerar inte”. Han vänder sig så sida i sängen och somnar förhoppningsvis gott om en stund.

Det är konstigt att säga nej till att ligga en stund i samma säng, efter ett långt samliv. I Sundbyberg har vi våra gamla sängar bredvid varandras. Inte här, inte hemma hos mig. Samtidigt är det alldeles naturligt att det är så. Inget drama, ingen som gör någon illa. Det bara är. Vår kärlek idag är en annan. Och den är. Det vet vi båda. Himlen är blekblått molnig, lite rosa av solen. Inget regn.

Photo by Skitterphoto on Pexels.com

Lördag 13 juni 2020 – vi är på Addarsnäs. Har skickat böcker, köpt nytt hjul till skottkärran, tankat på systemet, och handlat diverse mat. Vi bestämde oss för att stanna här över natten och åka tillbaka till Djurö i morgon. Lite för varmt för ToR samma dag.

Nu sitter jag här och försöker skriva, trots en reflux som spökar. Vi åt oliver och kex med Skagenröra till ett glas vin på altanen tidigare. Det var tydligen inte bra, för min mage. Jag lär mig aldrig vad jag tål och inte tål… Och vet att det går över om en stund.

Å andra sidan (den bättre) tror jag att jag nu fått ordning på det som ska med till Djurö och det som ska stanna här, tills vidare. Vi kommer ju hit igen i midsommar, efter hembesök av vårdcentralen i Sundbyberg. Ska ta en vända med innehållet i frysen i morgon innan vi åker.

Idag undrade Jan ”var bor jag?”. Jag förstod inte frågan, och började prata om lägenheten och landet och här, där jag bor och han också när han är med mig här. Han menade i vilket rum här i huset bor jag. Som tur var kunde han komma fram till det när han gick runt och hittade sitt sovrum och kände igen det. Hans liv nu är så konstigt för honom, och för mig.

Söndag åkte vi via Vaxholm och två färjor till Djurö. Varmt. Än orkar Jan gå uppför backen och därefter långsamt gå trappen upp till huset. Han lämnar rullatorn nedanför trappen. Han blir trött. För min del gick det fort att få på det nya hjulet på skottkärran och köra några vändor med ditten och datten från bilen till huset. Det gick kanske till och med lite för fort, nyss hittade jag en ”rörbit” som hört till det gamla hjulets nav – kanske skulle det ha satts dit även i det nya? Äldste sonen kommer hit i midsommar, han vet och får kolla. Gäller bara att komma ihåg att prata med honom om det…

Jan har duschat och ligger nu. Jag tänker också ta en dusch innan jag kryper till sängs, dagen har varit lång. Molly har lyckats trampa i kåda och hade en liten sten fasttryckt i ena tassen, jag fick bort stenen men hon har lite kåda kvar. Försökte klippa rent, men det ville hon inte gå med på. Hon sprattlade som en fisk på torra land när jag försökte. Testar i morgon igen, hon verkar inte besvärad av det.

Potatisarna fick stå kvar på Addarsnäs, men de tråkiga pelargonerna kom med hit. Kanske trivs de bättre här, de får i alla fall en chans till innan de åker i komposten. Och i morgon ska jag plantera om timjan och rosmarin i lite större krukor. Kanske kommer det lite regn i morgon, det vore nästan skönt. Framför allt för djur och natur.

Photo by Karolina Grabowska on Pexels.com

Jag plockar fram ett oskrivet dokument i datorn, som om jag skulle fylla det med ord, avsiktliga och planerade ord. Sådana där som finns i många författares förlaga till sitt manus, just nu finns det ordet inte i mitt huvud – jo, synopsis. Har jag aldrig klarat av, har försökt men inte fått till det. Eller så har jag tröttnat på gestalterna när synopsisen väl var klar.

De avsiktliga orden finns alltså inte, inte här. Men ibland har det visat sig finnas någon sorts mönster, eller samma gamla mönster som alltid, i de ord som ändå hamnar i dokumentet. Om jag bara fortsätter skriva.

Något vidare flow vet jag mig inte heller ha upplevt. Visst, jag har många gånger skrivit många ord och många sidor. Det visar sig vid genomläsning att där just inte står någonting. Inget som känns viktigt eller fyllt av någon sorts energi. Bara tomma ord. NaNoWriMo är ett sådant exempel för min del. 50 000 ord på en månad. Det har jag fixat flera gånger. Men de orden har aldrig kommit till någon användning, har aldrig blivit något mera än just en samling ord.

Undrar fortfarande vad jag tror att jag ska skriva, när och om jag kan. Just nu är världen begränsad, inte bara för mig utan för de flesta. Många har ekonomisk oro, blir arbetslösa, är sjuka i covid19, eller har närstående som är drabbade. Jag är frisk (veterligt), har min pension som förslår utan överdrifter, och har heller inga i familjen som är sjuka. Ännu. Är orolig varje dag för yngste sonen som måste åka kollektivt till och från sitt arbete. Men fortfarande är jag och familjen förskonade från tragedier på grund av pandemin. Jan har de sjukdomar han har, än är de hanterliga. Just nu tittar han på program om ekorrar, jag har tagit ur hörapparaterna.

För mycket länge sedan, i gymnasiet, var jag bra på att skriva uppsatser – klassen fick några ämnen att välja mellan och sedan skulle det skrivas. Det gjorde jag, berömligt. Nu känner jag mig alldeles fantasitom.

Total frihet är inget för mig och mitt skrivande. Free Spin baserades på mitt spelmissbruk, där fanns ingen frihet annat än att skildra det liv jag levde under missbruket och med konsekvenserna av spelberoendet. Nu är det gjort, jag är inte någon spelmissbrukare längre, har inte spelat på några internetcasinon på flera år. Det är skönt. Och ibland tomt.

Nu har jag ett liv som kretsar kring mig själv och före detta maken som jag numera lever med, igen. Och hans tilltagande demens, allt större behov av hjälp och assistens i vardagen. Just nu dessutom pandemin, som förhindrar hemtjänst och avlösning för min del. Molly är den hund jag är fodervärd åt, en glädje och ibland en krävande närvaro.

Jag bloggar fortfarande, mest om vad som fungerar och inte fungerar till vardags. Om tvätt, middagsmat, kissande, läkarbesök och annat som hör ålderdom och sjukdom till. Fortfarande drabbas jag ibland av ångest inför framtiden, ligger sömnlös och återgår då till spelberoendetidens mantrande, det som då gav mig några timmars sömn i stället för rasande ångest där jag låg bredvid mannen min. Han som är död och mycket saknad sedan fyra år. Hans död har gjort det möjligt för mig att leva med min tidigare make. Rundgång i systemet.

Photo by iOnix on Pexels.com

Onsdag kväll den 10 juni 2020

Photo by Samad Deldar on Pexels.com

– i morgon efter klockan 13 blir det grovsoporna i Djurö med takpapp. Det är inte bra att elda den inser jag. Den papp som fortfarande ligger kvar på taket får sonen hantera. Liksom ett nytt tak före nästa höst/vinter. På lördag har jag tänkt åka och handla och hem till mitt för att hämta/lämna diverse. Fram och tillbaka över dagen, hoppas Jan kan stanna här. Molly får nog följa med mig.

I morgon fyller yngste sonsonen år. Och nästa vecka är det midsommar. Vi ska in till Sundbyberg för hembesök av distriktssköterskan på torsdagen och fortsätter sedan hem till mitt. Här på Djurö kommer äldste sonen och hans familj att vara över midsommar, vet inte vad den yngste ska göra.

Idag har jag lekt frisör. Jag har klippt Jans hår, med sonens klippmaskin och femtielva olika ”kammar”, varav jag använde en. Inte blev han lika snygg som annars, men bättre än det var. Han var nöjd. När jag ändå höll på så klippte jag den egna luggen också, med vanliga nagelsaxen. Och jag har ansat gräset med grannens batteridrivna trimmer, fortsätter i morgon. Armarna har just slutat skaka.

Så kunde jag inte låta bli att sätta på en tvättmaskin ändå. Nu sitter jag här och väntar på att den ska bli klar så att jag och Molly kan gå och lägga oss. Jan har redan gått till sängs. Vi glömde att han skulle duscha i kväll, så det får bli i morgon bitti. Och i natt hoppas jag slippa oroa mig för att vi inte har något vatten och pumpen kanske skär ihop och vem ska man ringa till och har någon tid att komma akut och fixa det som behövs och måste det kanske bli en ny och dyr pump och… Sådant som jag höll på med i natt, både när jag var vaken och när jag sov.

Tallarnas grenar dansar lite långsamt i vinden och solen går ner bakom dem. En vacker sommarkväll i skogen.

En tisdagskväll i juni, jag sitter och skriver medan Jan sover (tror jag). Fick igång tevens ljud idag. Men mina tvättorgier igår tycks ha gjort att vattentillflödet i pumpen är klent, vi får nog ringa och söka hjälp i morgon… Vi kan hämta vatten hos grannen om vi behöver.

Grannfrun har kommit ut och Molly har visiterat flera gånger, de älskar varandra. Vi har hållit avstånd, men ändå kunnat njuta ett glas vin på altanen och prata om det nästanår som gått sedan vi var här senast. Mycket har hänt, många sorger och annat som varit tungt. Men, nu är det sommar, vi är här igen. Det är gott att ses. Och hon hade handlat hundbajspåsar till oss.

Jan är nu strängt tillsagd att inte väcka mig i morgon klockan sex, som i morse, och igår morse. ”Varför inte?” – ”Jag vill vakna på egen hand.” Vi får se vad som händer i morgon bitti.

Onsdag morgon vaknar jag av mig själv, klockan sex. Jan fortsätter sova gott i en dryg timme till.

Eftersom jag inte kunde somna om gick jag ut och drog upp nässlorna runt pumphuset, så att vi kunde komma åt senare. Vi lyckades inte lyfta taket som egentligen ska tas bort för att kunna stänga och sätta på pumpen, det var för tungt. Skruvade därför loss en sida, med hjälp av Jan och Sonja, grannen. Så var det bara att sätta igång pumpen igen, och efter en stund var trycket som det skulle och vattnet rann. Härligt, plus att vi slapp jaga någon pumpkunnig. Jag har noterat hur mycket vatten vi faktiskt använder – när vi inte hade något.

Lite senare torkar jag tallfrömjöl från lillhusets altan, borstar bort barr och fjolårslöv. Vi fikar så småningom, men tvättmaskinen får stå still idag, även om tvätt samlats sedan i måndags. Varmt, molnfritt, lite snäll vind. Både Molly och vi går in när det blir för varmt ute. Som just nu när klockan är drygt två på eftermiddagen.

Vi har druckit Richard Juhlins alkoholfria sparkling wine (mitt med en touch of gin) – Jans utan) och firat att vi är här, att Jan vet var han är och att vi har vatten, som vanligt.

Middagen var två olika kycklingrätter med ris, att värmas i mikron. Båda bra, en med red curry och en med sweet sour chili, plus sallad och ost. Lättlagat och snabbt.

Apropå Molly, jag fick ingen leverpastejmacka i morse till frukost. En rejäl bit låg på skärbrädan, Molly drog diskret ner leverpastejen och hade ätit halva när jag upptäckte henne. Resten åkte i soppåsen.

Som andra kallar nypotatis, eller något annat som jag inte känner till. Hur som, denna måndag har vi ätit årets svenska färska potatis och den var god.

Måndag 7 juni 2020 – har städat huset, tvättat. Nu börjar det kännas fräscht och fint. Jan sitter ute i det som inte är solsken, men ganska varmt ändå. Och Molly ligger på trappen efter några rekognosceringsvändor i grannskapet.

Det här blev en dag full av görande. Kakeltvätt i duschen, toatvätt i mulltoan, plus alla andra tvättar – maskinen har gått varm idag. Välsignar den, och tänker på alla år med barn utan tvättmaskin. Grannen och jag hade en vevbar sak, hur rent det blev ska vi inte prata om. Och vi bar vatten från pumpen nere vid vägen på den tiden.

Det har varit hyfsat varmt även om solen gömt sig bakom bomullsmoln. Grannfrun (mamma till de två som hjälpte mig upp med allt igår) ringde och undrade om hon skulle handla något. Hon tänkte komma ut i morgon. ”Hundbajspåsar” – det hade jag glömt ta med. Lätt att förstå varifrån ”barnen” fått sin omtänksamhet.

Snart ska vi äta matjessill och potatis. Jan har gått en vända på vägen med rullatorn, och han tog sig både nerför backen och upp igen. Bra. Men det var jobbigt. Om han gör detta en gång varje dag det inte spöregnar får han kanske lite kondition.

Färskpotatisen var god, bättre än jag vågat tro. Nu har Jan diskat, och dagens sista tvättmaskin är snart klar, med lakan och duschdraperi. Sedan får det duga. Solen tittade fram en stund så att jag satte mig ute medan disken togs om hand. Läser att S nu ligger väldigt bra till i senaste mätningen, och att SD backar mest. Igår tyckte jag mig förstå att S var på fallrepet.

Jag är trött efter allt knogande – vännen Helen tyckte jag knogade så – och den tanke som föll mig in var att eftersom jag inte knegar, så knogar jag. Något ska även jag göra. Sammanfattningsvis är det skönt att vara här, det här är en plats där jag har många rötter. Vi har varit här, i olika konstellationer i olika tider, under de senaste drygt femtio åren. Vi är här nu.

Photo by Pixabay on Pexels.com

De här är någon annans fina potäter, säkert goda de också.

.

Lördag 6 juni 2020 – nationaldag dessutom. Jaha. Mulet, blåsigt, regn i natt. Vi hade tänkt åka till Djurö, men väntar.

Just nu slumrar Jan i sin stol igen, efter frukost och disk. Molly och jag tar en promenad. Nu är det soligare, men fortfarande blåst. Och moln. Vill gå ut, vill inte gå ut. Går ut, och går in igen när moln och vind blir för mycket. En liten stund senare regnar det, och potatis och blomkrukor har fått tillräckligt med vatten, så de åker också in. Klockan är kvart i två.

Och nu vräker regnet ner, en timme senare. Bra att jag fick in grönskan, och de nyplanterade potatisarna i stora krukor står förhoppningsvis rimligt skyddade från skyfall på varsin sida om trappen.

Söndagen fick upp oss tidigt, med sol och kraftig vind. Vi for till Djurö, med två färjor via Vaxholm. Och när vi väl kom fram fick vi hjälp av granndotter med man att bära upp allt som skulle uppför backen till huset. Så tacksam, så glad att få den hjälpen och också kravet att ropa på dem om de är ute när vi kommer. De ställer upp.

Har nu tvättat även här, två lakansmaskiner. Torkat köksgolv och hårat av diverse mattor och annat med hundhårsrullen. I morgon blir det städning av vardagsrummet. Sommarbordet är ute på altanen via mattor och dragande över golvet inomhus. De vissna pelargonerna står på altanen, får bestämma om de går att klippa ner eller om de bara är att slänga i morgon.

Molly sover nu på en slarvigt hoplagd trasmatta (inte på sin ärvda Rösti-bädd som ligger alldeles bredvid henne). Och Jan är i sin säng. Det blev lugnt så småningom också mellan oss, men han var ganska så förvirrad några timmar. Kanske är det förflyttningen och att jag är stressad och trött som gör honom mera virrig än annars. Jag är inte snäll stressad, låter illa. Att hans hörapparatbatteri tog slut just när vi kom fram gjorde inte någonting bättre.

Den nerblåsta takpappen har flyttats i riktning höstbrasan, liksom nerblåsta grenar. Det behöver klippas gräs, och samlas ännu flera tallruskor till brasan, men det kan ske allt eftersom. Himlen bortom tallarna här utanför är nu fantastiskt rosaorange, det blåser inte, det är bara vackert. Och att vara här ger mig frid. Flera gånger idag har jag känt det och tänkt det, också när jag morrat och stönat över allt som behövde göras innan jag tillät mig att vara nöjd.

Frysen piper inte längre, den är nu ordentligt kall. Och det som skulle in där, är där. I morgon blir det flera tvättmaskiner.

Torsdag 4 maj 2020 – vårdcentralen ringde, de kommer upp på förmiddagen, ”är ni hemma?”

Nu har Jan duschat igen, och fått ordning på håret som stod åt alla håll i morse. Molly och jag var ute vid 7-tiden, vi har ätit frukost alla tre, disken är diskad, jag har hittat rullen med hundbajspåsar som ska vara kvar här – och nu väntar vi. Stödstrumporna får också vänta, så att sköterskan kan inspektera Jans ben.

Känns lite kyligare i luften, men sol och just ingen vind.

Molly råkade komma lite för nära den stora röda katten på gården – och katten labbade till henne så att hon (Molly) pep. Sedan följde den efter oss, och Molly sneglade hela tiden bakåt för att se om det var fara å färde. Den katten var inte rädd för en tämligen liten hund, antagligen inte för en större heller.

Nyss smorde jag in händerna, nu inser jag att jag behöver tvätta glasögonen. Konstigt hur de här två sakerna ofta hänger ihop, fast i fel ordning.

När hembesöket är avklarat åker vi hem till mitt, kanske fortsätter vi till Djurö i helgen.

Här är vi nu hemma hos mig, har fikat och ätit Napoleon-bakelse till. Nyss kom tre regndroppar, så nu sitter vi inne. Har hittat hårborste och Jans glasögon, inte i Mollys väska som jag försökte tro,  men väl prydligt instoppade (de måste ha gått dit på egen hand) mellan tre vikta sjalar i min låda därför. Jag kollade för att se om glasögonen halkat ner där, och det hade de… Däremot hittar jag inte en betälld Bokbörsen-bok, tror den finns på landet. Och dit åker vi kanske i helgen. Jag har en dröm – att en gång ha samtliga tretusenfemhundra böcker i bokstavsordning, inte i dubbla rader med tveksam ordning emellanåt. Samma författare finns ofta på flera ställen, inte bra.

Nu släpper jag allt letande för idag, det är utmattande. Apropå utmattande, jag har lyckats kränga på det tvättade madrassskyddet på Jans madrass, och bäddat rent. Min egen säng får vänta lite, täcket är tvättat och rena lakan ligger där tills jag återfår orken.

Med återfunna brillor ägnar sig Jan åt boken om Gärdet och Hjorthagen förr och nu, som han fick i posten från sina syskon. Uppskattad omtänksamhet om brorsan. Om han vill och behöver läser jag gärna för honom, men dessförinnan får han hålla på själv.

Hembesöket idag bestod av två syrror, som kollade det ena och det andra. Blodtrycket hade stigit något, men var fortsatt bra, fötter och ben mindre svullna än tidigare, pulsen okej men lite svajig – förmaksflimret. Ultraljud för att säkerställa att urinblåsan töms som den ska, och det gör den. Vätskedrivande Furix är hjälpsamt. Koll igen om en vecka. Fantastisk service, trevliga unga kvinnor som vet vad de gör. Vi är tacksamma att det fungerar, kanske ringer doktorn i morgon när hon sett journalen från besöket.

Välsignat tyst här efter ett par bråkiga dagar i stans buller med gator som borras upp, bilar som backar och varnar, som accelerar alltför fort, hundar som gläfser och barn som skriker. Allt det där är inget jag behöver, jag vet inte vad som skulle få mig att vilja bo för gott i stan. Om jag blir så gammal och sjuk att jag inte kan bo här blir det väl så. Men då i Norrtälje som ändå är mindre ”stan” än Sundbyberg. Än är vi inte där, varken Jan eller jag.

Av okänd anledning är jag bättre till mods idag än tidigare i veckan. Kanske för att jag fortfarande gläder mig åt ha mött sondottern igår kväll, och träffat sonen kort, liksom pratat med sonsonen som ville åka ut till Djurö ett par dagar. Och vi sågs när han och hans mamma var här med ved i söndags. Inte mycket till kontakt något av det, men mer än på länge.

En god middag med överbliven potatissallad, romsås och varmrökt lax, sallad, ost. Rosé och vitt vin till.  Disken ligger i hett vatten i diskhon och väntar en stund. En geting har förpassats utomhus via handduk. Solen lyser och det regnar inte. Vad ska jag läsa nu? Den rödvinade Frozen Music av Cobbold, är förpassad till soppåsen. Jag får ta en titt. Ibland blundar jag och tar en bok, vilken som helst, ur bokhyllan. Ibland vill jag läsa om just den boken. Nu blev det Stephen King´s The Tommyknockers, som jag inte vet mig ha läst tidigare.

En stund på trappen i solen. Livet är gott.