beskrivarblogg

Årets myrinvasion är inledd. Små svarta idoga myror lite här och där i huset. Jag har lärt mig att det bara är att vänta på att de ska flytta vidare. Gillar inte att döda ens myror.

Måndagsmorgonen är kylig, och molnig. Jag dricker mitt te och äter lite Keso med blåbärssylt i stillheten, fd maken sover ännu. En tvättmaskin är i gång. Välsignad apparat, den skulle vi haft här när barnen var små. Då fick vi dessutom hämta vatten nere vid pumpen längs vägen. Vissa saker blir bättre med åren.

I mitt huvud har jag letar efter det engelska ordet för uppmärksamhet. Det gick inte så bra (fniss). Google fick bidra och talade om att det förstås heter ”attention”. Nu kanske jag kommer ihåg det, varför jag ville hitta just det ordet har jag glömt. När jag läser A Clash of Kings inser jag att jag förmodligen behöver nya glasögon. Och dessförinnan en synundersökning. På datorn kan jag ju förstora texten, så icke i en fysisk bok. Jag kanske kan låna den på biblioteket som e-bok. Ska kolla. Den fanns enbart som bok.

Om nätterna skriver jag på någonting i drömmen, sparar i olika format och skriver om. Vaknar emellanåt och somnar tacksamt om igen efter ett tag. Eftersom jag inte ser vad klockan är utan glasögon vet jag inte hur länge jag är vaken. Att ta glasögonen från bokhyllan bredvid sängen väcker Molly, och det undviker jag mitt i natten. Ibland ligger hon i min säng, ibland i sin nedanför min. Det spelar ingen roll, rör jag mig alltför ”vaket” så vaknar även hon.

Hänger tvätten ute, det klarnar lite och kanske blir det också sol bland molnen.

Dykungens dotter

Bok av Birgitta Trotzig

——-

Sonen nämnde en boktitel, Träskkungens dotter – och jag letade förgäves i minnet efter vad den titeln påminde mig om. Efter ett par timmar kom jag fram till att det nog var Elsa Grave jag for efter, inte Maria Gripe. Båda var fel. Birgitta Trotzig har skrivit Dykungens dotter, jag såg hennes porträtt framför mig, hennes sorgsna (min tolkning) ögon, men mindes inte hennes namn. Som ofta kunde Google bistå. Träsk = dy, svensk författare, kvinna, död, blev till slut Birgitta Trotzig.

Vilka krokvägar hjärnan ibland skapar, även om den förmodas vara hyfsat frisk. Fd maken har en diagnosticerat skadad hjärna som emellanåt fungerar bättre än min. Inte i det här fallet dock. Nu ser han på teve, Rapport fångar fortfarande hans uppmärksamhet. Huset är stilla och lugnt, gästerna har åkt hem och Molly ligger nöjd i sin bädd här i rummet. Jag får en Dry Martini nu när jag inte ska köra bil.

Tyvärr insåg jag också i eftermiddag att det inte blir något skrivretreat för min del i år – sonens femtioårsdag infaller samtidigt. Hans födelsedag är viktigare. Hur den ska firas vet jag inte, var den ska firas inte heller – men det ordnar sig på något sätt. Födelsedagar är viktiga för honom, han är den som har kolla på släktens dagar och kan påminna när så behövs.

(Här är den andra kungens dotter, fixar ingen bild…

Av Karen Dionne
The Marsh King’s  Daughter, 2017
Översatt av Ylva Mörk)

Lördag. Lite, lite sol mellan molnen, varje gång jag sätter mig ute går solen i moln. När jag ger upp och går in kommer den tillbaka. Så håller vi på, solen och jag. Molly rantar efter.

Försöker läsa den fantasybok jag skrev om igår, men den har så liten stil att det är svårt. Sonen kunde informera sin okunniga mamma om att det är en av böckerna som ligger till grund för ”Game of Thrones”. Mamman ifråga har inte sett serien och kände inte igen författarnamnet…

Det var igår. Idag är det inte ens lite sol, det regnar så smått till och från, behövligt men blött. Betyder blöt hund.

Lamporna behöver tändas inomhus, det är dunkelt. Peter Dahl är död. Hans yngre nuna ser jag varje morgon mot en vägg i sovrummet därhemma. Boken, ”Målarens arbete” om hur några av hans målningar växte fram är i stort format, och ”omslagsfotot” dito, fotograf Jan-Åke Bengtsson för Arbman&Lenskog, från 1982. Jag tror att Peter Dahl är nöjd med att ha fått dö på Norges nationaldag.

Middagen är aväten, eller uppäten. Alla tyckte det var gott, bara lite spaghetti kvar. Ost orkade ingen äta. Vi (Molly och jag) hämtade sonen vid det som förr var en kiosk, numera en tom och övergiven restaurang ute vid stora vägen… Nu har sonen diskat, och kollar för ögonblicket om hans platta fungerar med min router – det gör den. Kanske också i lillhuset där han bor, en liten bit härifrån.

Har torkat av skärmen på datorn, det märks.

Kroppen är trött. Först bilkörning Norrtälje-Djurö, och färjor via Vaxholm. Så uppför backen till huset med en illskrikande (hjälper inte att smörja) skottkärra fullastad, tre vändor – en vända fick ske utan kärra, hälften fick gås upp, det blev för tungt. Så plocka in allt, kyl, frys, byrålådor och garderober. Varje gång är som om vi flyttar hit för gott. Köra en tvättmaskin och hänga småningom. Fikapaus, lite slapp läsning och så middagsförberedelser, åka och hämta sonen medan korven står i ugnen, hem och koka pasta. Äta. Nu är alltihop klart, jag behöver och tänker inte göra någonting mera idag. Jo, ta ett glas vin.

Nu sitter sonen ute i kvällssolen, läser något och har förhoppningsfullt en skön stund efter jobbet idag. Molly bestämmer sig för att lägga sig i sin bädd vid mina fötter, efter flera propåer. Hon hänger som ett plåster efter mig vad jag än gör, ibland blir det påfrestande, men vi klarar det, so far. Kvällarna börjar hon i sin bädd i mitt sovrum, någonstans mitt i natten hoppar hon upp i min säng – har jag tur landar hon inte på min mage, utan mera i närheten av benen. Så ligger hon där så länge det inte blir för varmt eller obekvämt, beroende på hur jag väljer att vrida och vända på mig. På morgonen tar hon sig upp i närheten av mitt huvud. Vid minsta antydan att jag är vaken börjar svansen dunka i sängen. Vidare låtsassovande är ogörligt. Vi kliver upp och börjar en ny dag.

Photo by rawpixel.com on Pexels.com

Tillbaka på Djurö, sol och lite vind. Linne och shorts är lämplig klädsel, åtminstone några timmar till. Snart kommer yngste sonen, och i morgon hans vän.

I kväll blir det falukorv i ugn med ost och tomat, kokt potatis till. I morgon flankstek med rostade potatisklyftor, aubergine, champinjoner, zuchini, tomater, lök och vitlök. Sallad och ost. Jag inser att ugnen används flitigt. Det är skönt att förbereda och sedan klarar sig maten själv – förutsatt att jag inte glömmer bort att den står där i ugnen. Sådant har hänt.

Varje gång vi åker från ett ställe till ett annat tänker jag tanken ”vad har jag glömt nu då?”. Idag var vi nästan ute på motorvägen när jag insåg att två bullar låg kvar i brödburken. Där får de nu ligga tills jag kan slänga dem i soptunnan nästa gång vi är hemma hos mig. Har ännu inte kommit på någon allvarligare glömska just idag. Molly, fd maken och jag själv är här. Gott nog.

Har dessutom några böcker som jag än så länge tror att jag vill läsa – bland andra Joyce Carol Oates´ Änkans bok, balanseras av Marian Keyes´ ”Hemligheten på Mercy Close” och George R.R. Martin´s ” A clash of Kings”, Book two of A song of Ice and Fire… Inte för att jag läst den första, men det brukar inte spela så stor roll när det gäller fantasy. Nyss försökte jag läsa ”The House of New Beginnings” (har redan glömt författarnamnet) – men det gick inte. Iddes inte fortsätta, den åkte raka vägen in på Bokbörsen. Någon annan kanske vill läsa den. Samtliga böcker ovan kommer från bibliotekets i Norrtälje ”bokbytarhylla” – ta de böcker du vill ha och ställ dit de du inte vill ha längre. Bra återvinning av böcker.

Idag är det vår, känns snart som sommar, pionerna drar sig upp i ”rabatten”, de röda tulpanerna är utblommade, men de gula är vackra, syrenerna har inte slagit ut, än. Molly kutar runt och hittar äckliga ben från hjortslakten på gården, jag snor dem och kastar. Hon accepterar.

Jag städar i e-posten och tar bort sådant som inte längre behövs. Steker samtidigt hamburgare av bra köttfärs, saknar lök men saltgurka och dressing, senap och ketchup fungerar. Har hittat de böcker som beställts på Bokbörsen och skickar dem i morgon. Tack Johanna för stor postpåse som gick att återanvända till tre tjocka böcker!

Just nu, nu, är livet gott.

En räv smet över tomten tidigt i morse, väl medveten om att jag stod på trappen. Visste förmodligen också att Molly var ute, någonstans i närheten. Den var mera grå än röd, vinterpäls? Tror inte den var skabbig, hoppas den inte var det, för rävens och för Mollys skull. Och hoppas den hittar en annan morgonpromenad.

Torkar golven, hundhår… och barr från skogen.

Nu har jag också klippt Molly runt tassarna, inte blev det vackert, men kanske bra. Klorna törs jag inte ge mig på, det får överlåtas åt proffs.

Keldas skärgårdssoppa förbättrad med fiskbullar till middag. Duger. (Drömde om ”riktig” fisksoppa i natt.) Dagen har varit fin med utomhussittning i solen. Nu får det snart vara kväll, även om solen lyser. Ytterdörren står lite på glänt för att släppa in svalka när solen ligger på som den gör just nu. Någon skickar upprepade MMS till mig, jag kan inte se dem – och försöker avvisa, de kommer igen.

Snart är den här dagen slut. Fd maken piggnade till så pass att han ville se på teve. Jag är tacksam att jag slipper. Molly är just nu nöjd att vara inomhus i sin bädd. Det blev ingen laxspenatpaj idag, däremot Keso, stenbitsrom, lantpaté, Cumberland picklad rödlök, tomater, ost i stället. Iddes inte laga mat som förmodligen bara jag själv skulle äta med aptit – nu åt vi båda det jag hittade i kylen. Det var OK.

I morgon ska vi rösta i byn, på biblioteket. Då kan jag också lämna tillbaka Geir Gulliksens bok ”Se på oss nu” som jag inte läst. Tappade sugen bara några sidor in, trodde jag ville läsa den. Kanske en annan gång. Biblioteket är fantastiskt, jag har ingen aning om hur många som uppskattar det, men jag gör det. De har dessutom ”meröppet”, vilket innebär att jag kan gå in och leta böcker också när det är stängt för andra. Härligt att vara där ensam bland alla möjliga tänkbart läsvärda böcker. Eller kanske sitta där och skriva en stund, kom jag just på. Det har jag inte gjort hittills. En rastplats.

Kanske ska vi åka vidare till Gustavsberg för att hämta medicin som behöver fyllas på. Det är ingen brådska, men kanske när vi ändå är en bit på väg. Och Mollys klor behöver klippas (liksom hela hon, läge att kolla vad det skulle kosta). Jag klipper en tova här och där (klorna törs jag inte närma mig) och hon är snäll och låter mig hållas. Men det vore bättre med ett mera proffsigt handlag.

Tvätten är intagen och torkar färdigt inomhus. Fd maken verkar tämligen nöjd där han sitter i soffan och kollar teve. Jag är nöjd om han och Molly verkar tillfreds, de är de levande varelser jag har närmast kontakt med just nu. Alla andra älskade människor vet jag ingenting om, kan bara önska dem alla en god söndagskväll och en god natt.

Fd maken, Mats pappa, har varit ”så väldigt trött” idag. Han har legat på sängen halva dagen, vilket han aldrig brukar göra annars. Inte sovit, men legat där. Nu har jag fått honom att gå ut en vända på altanen i solen (som fort försvann igen efter regnet), sitta uppe i soffan, dricka ett glas alkoholfritt vin och äta ett par kex med ost, före middagen.

Kan det vara så att hans kropp och hans sinne minns utan att veta att det idag är fem år sedan vår son dog, här på landet, utan att han visste något förrän en man kom upp och berättade vad som hänt. Förrän helikoptern tog Mats till sjukhuset och innan han själv åkte dit med polisbilen. Innan vi kom till sjukhuset allihop. Då visste han, och då visste vi alla att Mats var död.

Jag tror att kroppen minns utan att han vet vad den minns, tror att hans skadade hjärna också vet att det hände något så förskräckligt för fem år sedan att det inte får kommas ihåg. Kanske är det därför han är ”så väldigt trött” idag.

Klockan är tolv, molnen täcker det mesta av himlen. Satt ute en stund, men det blev för kallt. Förbereder lax- och spenatpaj till middagen (dvs tar fram lax ur frysen och häller upp spenat att tina, tar så småningom fram den färdiga smördegen ur kylen).

Hushållspysslat, kört en tvättmaskin och hängt. Ställer in mig på att åka till Näsåker på skrivretreat igen. Ser fram emot det. Någon får ta hand om Molly och fd maken den veckan, 19-23 augusti. Jag behöver den ro som finns både i byn och i skrivgruppen, behöver jobba med Agnes bok och städa i texterna, kanske få någon sorts ordning på dem. I vilket stadium min bok ”Freespin” befinner sig i augusti vet jag inte just nu.

Jag behöver lära mig mera om demens och vad som kan göras för att underlätta vardagen. Läser därför på Demensförbundets hemsida, men hittar just inget jag inte visste redan. Mycket redogörelse för vad som kan tänkas orsaka olika typer av demens – och den informationen känns lite försenad. Ett undervisningsmaterial ska tas fram, håller på att tas fram, för anhöriga – men finns ännu inte. Tolv punkter om hur en anhörig bör förhålla sig. Många ord, just ingenting av det jag söker. Det jag inte ens själv kan formulera…

Wendy Mitchell´s bok ”Hon som var jag” var mycket mera handfast och instruktiv än den här hemsidan. Framför allt klev den Alzheimer-sjuka (inte -drabbade, men levande med sjukdomen, är hon noga att påpeka) Wendy fram genom det hon skrivit. Hon fortsätter att finnas, hos mig och hos sin familj och sina vänner. Hon ”lider” inte av sjukdomen, hon lever med den och livet förändras hela tiden. För mig var det en viktig distinktion. Livet förändras ju hela tiden för oss alla.

Fd maken tar igen sig en stund, tror han såg på teve länge igår kväll. Både vår son Mats och mannen min är med mig idag. Jag går ut en stund och plockar ihop nerfallna grenar och bär till brasan. Går förbi altanen Mats byggde till lillhuset. Där finns han också. Tankarna är ledsna och glada om vartannat. Huller om buller. Ungefär som himlen härutanför, moln och sol, hit och dit. Ingen ordning, kanske för att ingen ordning finns. Varken här eller där. Det är som det ska.