beskrivarblogg

Idag blir det ugnspannkaka med stekt tärnat fläsk och nykokt drottningsylt. Har dessutom torkat blodpudding i tärningar åt Molly, så att hon också blir glad. Och besökt det utomordentliga biblioteket nere i byn, både sonen och jag hittade böcker vi vill läsa. Vi handlade samtidigt, inte för att jag riktigt vet vad det blir till middag i morgon, men det ordnar sig. Har faktiskt inte tvättat idag… men bytt dammsugarpåse – det behövdes.

Snöfall, både vackra flingor och mindre, hårdare nästan hagelkorn, och sol och ingenting annat än en lätt vind. Kallt. Temperaturen varierar hela dagen mellan noll och fem grader… Aprilväder i maj, majväder i april.

Nästan ryggskott också, men försöker stretcha bort det.

Inte lika ymnigt snöfall här.

Photo by Mircea Iancu on Pexels.com

Torsdagskväll. Jag har kollat kalendern för att vara på den säkra sidan. Korv Stroganoff med ris till middag – vem var Stroganoff? Google och Wikipedia säger att han var en rysk kock som vann en matlagningstävling. Förmodligen lagade han inte sin vinnande rätt med korv. Nåväl, gott blev det här hur som helst. Nu har yngste sonen diskat och tar just en promenad med Molly, det regnar inte för ögonblicket. Ser inte ut att bli någon snö här heller, även om temperaturen ligger nära noll. Vill inte ha snö i maj.

Klockan är bara nätt och jämnt sju på kvällen, jag längtar redan efter sängen. Kanske läser jag några Agnes-sidor också i kväll, eller så somnar jag utan läsning. Kanske hoppar Molly upp i sängen, kanske nöjer hon sig med sin egen bädd. Jag är trött. Att läsa om Agnes påverkar mig. Hon var jag när jag skrev. Då var då och nu är nu, och det är inte stor skillnad mellan det ena och det andra. Tid är skillnaden. Jag har inte ro att plocka fram de utskrivna sidorna under dagen, med sonen och fd maken i samma rum som jag. Orden kräver min odelade närvaro. Trött läsning är möjligen bättre än ingen. Och vad syftar läsandet till? Städa bort, lägga på vänt i någon låda, göra annat med?

Första maj, duggregn emellanåt, tio grader varmt ute. Yngste sonen har varit ute med Molly på promenad. Jag har plockat och torkat nässlor. Gjorde mig en GT, tog en liten klunk, ställde ifrån mig glaset bakom datorn, tog datorn och välte ut glaset… GT över hela det lilla bordet och golvet, men tack och lov inte datorn, eller hunden. Nu är golv och bord avtorkade, och jag har en Dry Martini i stället. Mindre mängd att torka upp, ifall att.

Middagsförberedelserna i full gång, ost riven och potatis skalad, mos med parmesan så småningom. Champinjoner grovskurna för senare stekning, liksom lite vitlök och salladslök. Och fläskytterfilén står i ugnen efter att ha legat i marinad några timmar, låg temperatur med termometer förmodas hålla den saftig. Vi får se, har aldrig lagat fläskytterfilé förut, är den skuren ur skinkan?

Jag var nere i skogen bakom huset. Trodde att jag skulle kunna dra några kraftiga nerblåsta tallgrenar bort till ”brasan”. Det kunde jag inte, de behöver sågas innan de bogseras bort. Och jag har hittills vägrat lära mig hantera en motorsåg, så de får vänta. De ligger inte i vägen för någon eller något.

Sol mellan molnen och småskurarna. Lätt vind.

I mellanrummen läser jag utskrivna Agnes-texter – känner ibland igen henne, ibland inte. Ofta undrar jag när orden skrevs, har inte daterat – men kan hitta om jag vill. En hel del handlar om nojan att inte kunna/vilja skriva… Annat om mannen hennes som är död, och om katten som då fanns, före hunden. Och om att vara på landet, här där jag och Agnes är nu, med fd maken.

Försöker få logistiken i köket att fungera, har just satt på potatisen, köttet ska vila någon kvart efter att rätt temperatur har uppnåtts, blir kanske lite i otakt, men får fungera ändå. Det tar ju en stund att pressa potatisen. Champinjoner och lök är lagom lättstekta nu, gör inget om de kallnar. Molly och sonen är ute på en promenad igen, de gillar varandra och tycker om att gå. Och jag tycker om att slippa gå, ibland.

Middagen blev superb, fläskytterfilén mör och saftig – låg ugnstemperatur och lång tid gjorde susen. Nu vet jag att den formen av griskött också går att äta, rätt tillagat. För den som inte är vare sig vegetarian eller vegan.

På landet. Fem vändor uppför backen med skottkärran full – mat, kläder, hundgrejor, drycker, allt som behövs för flera dagar. Jag kände mig därefter motionerad. Nu lugnt och ganska kallt, bara fyra-fem grader ute efter en skön solig dag. Vinterdäcken är utbytta, bilen tvättad, Molly nöjd bredvid min stol. Själv skulle jag behöva både duscha och tvätta håret – men det får vänta till i morgon. Renbäddad säng dock. Tvättmaskin på gång, det lär regna så smått i morgon, men då får tvätten torka färdigt inomhus… Eller åtminstone under altantaket.

”Vem bor var” eller så på teve. Hörlurarna glömdes i Sumpan (sonen tar dem med sig i morgon), så ljudet är på. Jag tar ur hörapparaterna för att slippa höra röster och språkmelodier som skär i öronen. Fd maken gäspar, smålurar antagligen mellan tittarna på programmet.

En mycket hög tall föll i stormen i vintras, som tur var bakom vedboden. Den tallen är en av de som återgick till att stå upp efter stormen 1967, då for den helt enkelt tillbaka. Antagligen var rötterna alltför ytligt förankrade för att tåla ytterligare ett kraftigt blåsväder. Ännu en tall har fallit inom synhåll från huset. Något för äldste sonen att ta hand om, när han väl gjort detsamma med svärföräldrarnas skog i Almunge… Någon ytterligare inspektion av stormfällen har inte gjorts idag, möjligen i morgon. Annars ligger träden förmodligen kvar där de ligger.

Murklor är det nog för torrt för, och kanske lite i tidigaste laget. Älgarna är det också för torrt för, de lär leta efter vätska i växtlighet och där de annars kan hitta vatten. En stor plastback bakom vedboden är full med vatten, och kan nog locka en älg även i år som den gjorde i fjol. Vattnet får stå där så länge.

De här träden står kvar där de stått länge.

Jag, och Agnes, tystnar. Kanske kan förklaras med alla vardagens bestyr, allt som ska ”göras”. Kanske har orden tagit slut, skrivandet gjort sitt. Ingen av dem vet.

Idag är en strålande kall morgon på väg att bli varmare. Hon sitter inne i värmen med sin tekopp och ser att fönstren borde tvättas. Ett bestyr, ett annat är att vinterdäcken ska av bilen lite längre fram på dagen. Därefter skas det handlas inför helgen och vistelsen på landet, dit yngste sonen också kommer. Och kommas ihåg det som ska med ut, till hund och människor. Bestyr. För ögonblicket finns inga tider inbokade som kan glömmas bort eller bli fel – det känns skönt.

Ta med de två ynkliga krukväxter som finns i lägenheten? Om de får stå kvar riskerar de att bli ynkligare – och om de får åka med, är det lika riskfyllt för dem att stanna därute, utan mänsklig omvårdnad när människorna åker därifrån. Åka med fram och tillbaka? Bestyr. Eller i varje fall något att fatta beslut om. Någon sorts matsedel för veckan ska också till. Därute finns just ingenting i skåpen, som tömdes inför vintern. Frysen ska sättas på, finns det kaffe? Och går det i så fall att dricka?

Dags att skriva ”handla-lapp”, försöka tänka och planera…

Photo by Burst on Pexels.com

Idag glömde ”vi” Jans glasögon och Mollys koppel hemma hos mig. Som tur är har han reservbrillor, och Molly ett annat koppel här i Sundbyberg. Varje gång vi far hit eller dit är det något som glöms, ännu inte några katastrofer, men retligt. Kul att kunna använda telefonen min igen i alla fall, efter en helg utan… I morgon åker vi till Djurö, ”landet” – ska byta däck i Gustavsberg och planerar att vara i Bodatorp under veckan. Bilen är ”halvpackad” efter helgen på Addarsnäs.

Hjärnan protesterar genom att glömma. Eller göra fel – tandläkartiden i fredags var inte i fredags, den var torsdagen innan. Som tur är kom tandläkare hem medan vi stod utanför (efter färdtjänst dit) och tog hand om fd maken, trots att tandläkaren egentligen hade en ledig fredag. Vi var mycket tacksamma för hans vänlighet. Men jag börjar bli orolig för min egen ”vad det nu ska kallas” – virrighet, slarv, glömska, misstag. Lite för många på kort tid, tyder på överbelastning av hjärnkontoret.

Photo by rawpixel.com on Pexels.com

Ett tomt dokument. Molly och Agnes har just kommit in igen, båda inser att de må gå ut en gång till igen, runt 23-tiden. Känns inte viktigt just nu. Med ett öga ser Agnes ett program om älgar (antar hon, efter att ha sett texter om älgvandring under dagen). Här är älgar i olika geografiska sammanhang, just nu också Anders Lundin som ler/flinar förhoppningsfullt åt något hon inte hör. Ljudet är nämligen avstängt och går bara in i fd makens hörlurar…

Tja, Agnes vet inte om hon ens bör tycka något om programmet. Hon uppfattar alltför lite för att rimligen ha en uppfattning.

Men skog är vackert, många älgar samtidigt är imponerande och märkligt, hon har aldrig uppfattat att älgar är flockdjur. Är de?

Har idag mejlat med journalist som vill intervjua om ”Freespin”, berättelsen om mitt spelberoende och spelmissbruk. Vi har bokat den 10 juni, var vet inte Agnes ännu. Eller när på dagen. Eller vad hon ska säga.

I morgon tandläkare per färdtjänst, retur Sundbyberg – därefter möjligen Addarsnäs och därifrån under helgen till Djurö, och Gustavsberg på måndag för däcksbyte. Logistik.

Hjärnan känns överbelastad av att hålla reda på allt som ska hållas reda på. Det glappar emellanåt, saker glöms bort, än inte katastrofalt. Båda deklarationerna är inlämnade, alla räkningar är betalda, alla inbokade tider här och där hanterade. Tvätt tvättad. Hund inte klippt – nästa projekt, nu när det börjar bli varmt.

Så ser hon ut, Molly – när hon är nyklippt. Snart dags igen.

Nu har Agnes ätit middag, fiskgratäng från Findus som får henne att lova sig och fd maken att göra egen fiskgratäng nästa gång. Med riktigt potatismos, god fisk och god sås… De blev mätta, dock.

Nu kollar fd maken på några trädgårdsfantaster, med en kock tror Agnes, och en skör mycket smal blomsterkunnig kvinna och en riktigt maffig manlig person med skruvdragare i högsta hugg. De är säkert bra och kunniga, men något med stereotyperna (eller så) irriterar henne. Den skira är så skir, den manliga mannen är så svettigt manlig, och resten. Nog av.

Hon sitter så att hon har svårt att låta bli att slänga ett öga på teven emellanåt. Tacknämligt nog slipper hon ljudet, fd maken har hörlurarna på. Och hon har löst de supersvåra sudoku hon hittar, så hon har inte så mycket annat att ägna sig åt. Än skriva och slänga ett teveöga.

Dagen idag har lärt henne att skriva upp sina lösenord någonstans där bara hon hittar dem (förhoppningsvis). Att inte någonsin igen handla kläder på nätet – om de kommer från Kina – och inte levereras förrän efter nästan tre månader och med moms och hanteringskostnad hos Postnord, som gör det billiga inköpet dyrt. En gång, inte flera. Andra inköp på nätet har fungerat fint. Detta icke.

Hon har klarat sig utan parkeringsböter idag, trots att hon hade glömt att förnya boendeparkeringen. Kom ihåg det mitt på eftermiddagen, och gjorde det fort. Det fungerade utan bot. Och hon hade hittat en parkeringsplats inte alltför långt ifrån hemmaporten.

När hon handlade på Hemköp gick hon hem utan allt hon betalt för – lät sig störas av en ovan kassörska som fick springa till en annan kassa och kolla det hon inte visste – och insåg när hon väl var hemma igen och plockade in inköpen i kylen, att servietter, fiskgratäng och mjölk var kvar i butiken. Iväg igen, och allt låg fint samlat i ett hörn vid kassan. Lite extra motion.

Photo by Matthias Zomer on Pexels.com

I ”stan” igen. Längtar redan härifrån…

Har just beställt nytt ICA-kort för femtielvte gången, undrar vart de andra tagit vägen? Det är onekligen bekvämt att kunna scanna själv när man handlar, och för det behövs det där skära kortet.

Ska också strax beställa färdtjänst till fredagens tandläkarbesök med fd maken, men först måste jag hitta korrekt gatuadress till tandläkaren. Sveavägen 52. Nu har jag först försökt boka via nätet – men har förstås glömt lösenordet och det kan enbart skickas per post – försöker därefter ringa och beställa – hamnar hos en man som nog försökte förstå vad jag sade och ville, men som inte riktigt fixade det; till slut enades vi om att det var fredag det handlade om, inte i morgon… Nu får vi se vad som händer, om det blir samma rundtur som senast och ankomst nätt och jämnt i tid, eller om det kanske fungerar alldeles som det ska. Pust. Jag försöker föreställa mig de som ska beställa per telefon och är taffligare än jag eller hör sämre än jag – det är inte roligt.

”Man ska vara frisk för att vara sjuk” hette en bok för länge sedan – gäller även idag.

Nu borde jag deklarera etc – men är inte riktigt i form för det. Det får vänta till i morgon.

Nu är Agnes rastlös igen, funderar på att koka ett par varmkorvar till lunch, men väntar. Startar datorn efter att nyss ha stängt av den. Lägger ett par biblioteksböcker i en tygkasse, två lästa och en oläst. I köksfönstret ligger ytterligare tre böcker, ingen lockar självklart. Hon går ut igen och lämnar datorn inne.

En stund senare blev det kokt wienerkorv med Västervikssenap och ketchup, clementin för fd maken. Vatten. Dry´a Martinin kommer senare. Tror middagen blir pasta med stora odlade räkor (rättvise-), champinjoner, lök, vitlök, paprika i tärningar och lite färsk ingefära. Möjligen lite finskuren överbliven oxfilé också, om proteinerna känns för få…

Just nu tar fd maken en promenad på ostadiga alltför oanvända ben. Agnes tjatar ut honom. Och han går, lite, med rullatorn. Utan käppen klarar han sig knappt inomhus, ändå glömmer han den hela tiden. Vill nog inte behöva den. Agnes kan inte sätta sig in i hur det är att vara han numera. Kanske kan inte han det heller. Möjligen är det en välsignelse. Nu kan han i alla fall lättare flytta på sin stol vid köksbordet, utan den stora mattan som knölar ihop sig.

Senare. Hackar och skär, förbereder maten, nu är Dry Martinin här, vitlöken doftar, räkorna är rensade och oxfilén finskuren, ska strax stekas hastigt. Champinjoner och lök därefter, för sig. Bara pastan återstår att koka.

Har tagit in dynor och vintermatta, altanen är tom för användning i morgon eller nästa gång vi kommer hit.

Photo by Dana Tentis on Pexels.com