Dimman lättar

Publicerat den 4 november, 2012 av beskrivarblogg

Dimman lättar, nu kan jag se stallet. Nyss var allt mjukt och grått. Jag sitter på min vanliga plats vid köksfönstret. Nyss läste jag om en nitisk kyrkogårdsvakt som inte släppte in bilen med 91-årig kvinna som ville besöka en grav. ”Bilar inte tillåtna.” Vad det är lätt att bli stendum när man kan luta sig mot regelboken.

Det drar ihop sig till val i USA, de ständigt leende presidentkandidaterna far runt som skottspolar, och försöker övertyga väljare in i det sista. Att de orkar, skaka hand, se förtroendeingivande ut och le, le, le. Utom när de kramar stormoffer och ser bedrövade ut, är bedrövade säkert. Ett påfrestande liv som måtte ha obegripliga fördelar för de som orkar leva det. Vad är vinsten? Makt? Är det en sådan drog?

I tidningarna har jag nu på morgonen sett vackra bilder på alla ljus som arrangerats mer eller mindre konstfullt på kyrkogårdar landet över. På något ställe hade ljusen ställts för tätt och brandkåren fick tillkallas för att släcka … Jag har respekt för alla som tänker på sina döda en helg som denna, men jag undrar varför vi behöver en särskilt dag/kväll/helg för att minnas de våra? Är det för att alla andra ska se hur vi minsann kommer ihåg och sörjer? Lika bra på att sörja som alla andra.

Vet inte, syrrorna var upp till vår grav i Avesta, jag sitter där jag sitter. Kan förklara det med att jag inte har någon bil – men hade jag absolut velat följa med hade de hämtat mig. Det är konstigt, jag kan lägga upp hela mitt liv här på nätet (i alla fall så gott som), men jag vill inte offentligt manifestera min saknad av kära döda. Och jag fullkomligt avskyr ljung.

Det här skriver jag för att ännu en stund slippa ta itu med novemberskrivandet, de 1667 orden varje dag, de som helst ska hänga ihop och bli ett användbart manus när november är slut. Segt. Kanske lättar min mentala dimma i takt med den utomhus.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Ett varv till

Publicerat den 3 november, 2012 av beskrivarblogg

Skriv igen

Så här var det, inte som jag fattat förut av skvallret – ett hus i den lilla staden för mamma och svåger och syrran, ett hus med havstomt för dem själva, plus en lägenhet i stan – men de fortsätter leta efter en gård. Med skog. Tror jag. Vilka bekymmer man kan ha när man har pengar.

När man/jag inga har,  har jag i alla fall bekymmer. Annan sort. Som vad jag ska skriva.

Sönerna har åkt hem till sitt, den ena har sålt sin bil och den andras bil är knackig, plus att sonen har kvaddat sin, och hustrun använder familjebilen, så pappa får åka motorcykel. Jag blir rädd för halkan.

De kommer väl hit igen om någon vecka för att stycka tjuren som nu hänger tillsammans med älgkalven i kylrummet.

Jag fick en kasse med talg, äcklig nyslaktad dallrande talg – den står ute på trappen för att stelna, så att jag kan dela upp den i lagom fågelmatsbitar för frysen. Hallonrutorna med hackade hasselnötter och hallonsylt ovanpå däremot, de var gudomliga. Mannen min är fin, också när jag är sur.

Fina folket tänker jag fortfarande på, kvinnor med den sortens självklara och säkert dyra stil som jag aldrig kommer ens i närheten av, gjorde det inte heller när jag hade pengar. Den är medfödd eller intränad från tidiga år, underlättad av god ekonomi, ofta makens goda ekonomi.

Och jag är ibland avundsjuk på stilen, inte alltid uttrycken för den. Blir det begripligt om jag säger att jag skulle vilja vara så cool både inuti och utanpå som jag inbillar mig att t ex damerna idag är, oftast. Jag önskar att jag vore mera elegant, mera samlad och målmedveten. Mera tydligt klar över vad jag vill och vart jag är på väg.

Mot döden, javisst, jag kan snart börja säga som Astrid Lindgren sade till sin syster när de pratade i telefon varje morgon, för att ha det avklarat,  ”döden, döden” – så behövde de inte prata mera om det.

Den är vi på väg mot alla, vi vet bara inte när vi träffas. Och jag börjar bli så gammal att det säkert finns något trolighetsmått på mina återstående år, givet alla inblandade fakta … Just nu är jag inte intresserad av döden, jag vill livet och jag vill det mera än jag just idag riktigt får tag på.

 

 

Publicerat i Liv och död | Märkt , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Tvärstopp

Publicerat den 3 november, 2012 av beskrivarblogg

Så jag börjar igen

Den gamla tjuren på gården är slaktad, nu ska den in i kylrummet den också (älgen hänger där redan). Gubbarna dividerar om hur det ska gå till, vilken traktor som är bäst lämpad för att få nära ett ton tjur att förflyttas. Mina söner är två av gubbarna, jag har försökt ringa för att be att få lite talg till fåglarna, men de är för upptagna för att svara i telefon.

Hyresvärdinnan och hennes kvinnliga jaktgäst har gått hem till stora huset. Tanken som slog mig när de passerade utanför mitt fönster var att ”den sortens” kvinnor allihop är stöpta i samma form – samma sorts dyra jacka, samma typ av höga ridstövlar, samma frisyr och välfärgade hår. Den fina sortens kvinnor. Inte den sorten som sitter här i köket och försöker skriva, i mjukisbrallor som är lite för korta och urtvättad för stor T-tröja, med gammal slaktarskjorta utanpå. Och plastpåsklämma för att hålla håret från ögonen. Jag är en annan sort, därmed definitivt inte sagt bättre, men annan. De skrämmer mig lite.

De verkar så säkra och trygga i sin elegans, också när elegansen är fritids- eller jaktbetonad. Går med bestämda steg, svikt i fötterna, näsan i vädret. De är förstås yngre än jag också. Gud, vad jag är avundsjuk. Jag är numera inte lika rak i ryggen som förr, jag går långsammare, jag har inte näsan i vädret – men jag hukar för all del inte heller. Inte än, inte numera.

Jag försöker hålla mig vid liv genom att skriva mig till liv. Försöker acceptera och tycka om det liv jag skapat mig, försöker vara stolt över den jag ibland är. Jag har ingen anledning att vara stolt hela tiden, men emellanåt.

Det finns inga räkmackor att glida på i närheten, ingen lätt väg att gå för att bli och fortsätta vara lycklig. Det finns bara varje dag, varje ögonblick. Idag är jag inte snäll i själen, jag är otålig och smågrinig och uppskattar varken mig själv eller mannen min. Han som nu bakat hallonrutor som doftar ljuvligt.

Det här novemberskrivandet kostar på. Gick relativt lätt i två dagar, tvärstopp dag 3. Idag alltså.

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Fat Molly – jakten på lyckan (& kilona)

Publicerat den 2 november, 2012 av beskrivarblogg

Fat Molly – jakten på lyckan (& kilona), ISBN 9789197943994, utgiven på Vulkan bokförlag.

Bra bok av Hilde S. Flink, en livsstils-lit-bok, dvs varken roman eller chicklit, utan något däremellan, citat från baksidan. Hilde, norska men Stockholms-bo sedan 14 år, har sitt företag ”Lifestyle Partner”, http://www.lifestylepartner.com, där hon är mental tränare och föreläsare.

Fat Molly är kanske inte så förfärligt fet, men hon upplever sig som fet, ful, oattraktiv och tycker att hon har alldeles för stor rumpa. Hon köper nya kläder i för liten storlek, för i morgon ska hon ju börja motionera, äta vettigt, sluta med godis, gå ner i vikt, kanske byta jobb. Det här gör hon hela tiden, om och om igen. Och inte blir hon varken smalare eller lyckligare, eller älskar sin man mera. Men sen … då …

Jag läser boken rakt igenom, språket är levande, dialogerna känns som om de skulle kunna vara verkliga. Jag gillar tankegångarna och försöker leva dem själv – ni vet, det där med att leva nu, inte om ett obestämt antal dagar, månader eller år – eller när jag blir pensionär (om jag nu inte redan är det). Inte vara missbelåten och less på sig själv och världen, utan se hur jag kan hitta min ledstjärna och följa den. Det handlar om att bestämma sig för vad jag vill, och så göra sådant som bidrar till att jag kommer dit jag vill. Inte för någon annans skull, inte för att någon annan menar att det är dit ”man” ska. Men för att det är mitt liv.

Jag kan glädjas åt att det mesta ordnar sig för Molly och hennes familj – och så kan jag tycka att det blev lite väl glassigt på tampen, gick lite väl lätt att vända upp och ner på tillvaron och börja ett nytt liv.

Men jag är nog bara avundsjuk, skulle också gärna flytta till Como-sjön och ett fantastiskt pensionat (med finansieringen ordnad bara gamla Jane får bo i strandstugan tills hon dör), där två matlagningskunniga italienska personer kan bistå med att restaurangen kan öppnas igen. Och mannen min kan renovera det som behövs i huset, medan jag kör ett yoga-pass. Eller tar ett dopp i sjön.

Hilde har skrivit en både underhållande och lärorik bok om viktiga val vi gör i våra liv, och om beslut vi kanske skulle kunna fatta om vi hittade modet. Och det modet finns inte utanför oss själva, det finns i var och en av oss.

Den här boken önskar jag att många läser, den handlar om kvinnor framför allt, och kanske läses den här sortens böcker också mest av kvinnor. Jag hoppas några män också hittar den – de kan ha glädje av den. Jag hoppas Hildes bok får en stor läsekrets – det är den värd.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Torsdagar med Margareta B

Publicerat den 1 november, 2012 av beskrivarblogg

Läs min torsdagskrönika på 1av3.se.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , | Lämna en kommentar

Att få liv i Anna-Lisa

Publicerat den 31 oktober, 2012 av beskrivarblogg

Jag försöker få liv i Anna-Lisa.

Det är inte så dramatiskt som det kanske låter, hon är en kvinna i ett manus, men hon är seg och halvt om halvt död, även om hon knallar och går. Har fastnat i sina rädslor och oförrätter som begåtts mot henne och därför kanske kommer att begås igen. Ett dygn ombord på en färja med okända människor har börjat lösa upp henne. Hon känner inte längre riktigt igen sig själv och tittar förundrat på sig i spegeln.

Jo, hon ser ut som hon gjort de senaste åren, men i ögonen är det en liten, liten glimt av nyfikenhet och ängslig glädje. Den har inte funnits där förut. Kanske, kanske håller hon sent i livet på att vakna. Och leva, men inte här, i den här texten.

Igår skrev jag något som kanske kan fungera som synopsis för NaNoWriMO-skrivandet (som jag trodde skulle börja idag, men än är det oktober). En historia där jag skrönar om människorna där jag bor – jag måste småningom ändra namn, ålder, geografi etc, men till att börja med får de vara de de är. De är intressantare än man skulle kunna tro, de som bor här och de som snart flyttar härifrån.

Fungerar inte det skrivandet får det bli Anna-Lisa, Gunvor och Helge. Där finns mycket att göra. Min co-skrivande vän A-Lott har tänkt sig ett mudderverk i Askviken hos de två gamla systrarna, och funderar på om Helge är man eller hund. Jag tror man, men vi får se. Hunden kanske kan heta Molly. Minsann ska nog vara med på ett hörn också.

I eftermiddag kommer mannen min, han talade om att han skulle kolla om fiskhandlaren hade några ostron. Också utan ostron är han välkommen. Jag har tagit fram nässlor ur frysen ifall att.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , | 4 kommentarer

KallaKulor-typen

Publicerat den 30 oktober, 2012 av beskrivarblogg

Your result: KallaKulor-typen

Gratulerar! Du är mitt i prick för oss och vi antagligen för dig. Drivande, respektlös men taktfull, humoristisk och livsglad. En kreativ optimist som gärna jobbar med likasinnade, lika motiverade människor.

Ovanstående är resultatet av ett ”test” på Facebook, där man tillfrågas om man är ”KallaKulor-typen” (KallaKulor är ett förlag, info för den som inte vet redan).

Jag lär alltså vara rätt sort, och blev trots det vänligt refuserad när jag skickade in mitt antagligen alltför obearbetade manus till dem i våras … får kanske lov att göra ett nytt försök!

Publicerat i utmaning | Märkt , , , | Lämna en kommentar

Antonis & Pia

Publicerat den 28 oktober, 2012 av beskrivarblogg

Nu har jag läst ännu en Vulkan-bok, “Antonis & Pia” av Dimitrios Solarides.

Som gammal korrekturläsare har jag svårt att stå ut med rena korrekturfel. På baksidan står tyvärr i sista meningen ordet ”Slutlingen”, vilket i och för sig är ett fantasieggande ord, men fel. Och några sidor in i boken blir ”servicen” servisen …

Det här är en bok som jag uppfattar skulle mått bra av en lektör och hård redigering.   Upplägget är inte fel, men borde ha bearbetats mera. Storyn blir seg.

Utformningen av sidorna, med i mina ögon för stort radavstånd och text över hela sidan, ger ett oproffsigt intryck. Kommatering, eller snarare brist på kommatering, stör mig också. Grekisk artighet, att titulera sin arbetsgivare med ”herr Nikos” blir påfrestande.

Hur gärna jag än skulle vilja kan jag inte rekommendera den här boken till läsning. Jag hoppas Dimitrios fortsätter skriva, jag beundrar den som ens försöker skriva på ett språk som jag förmodar inte är hans modersmål? Jag önskar att han med nästa manus tar kostnaden att engagera en duktig lektör, och någon som läser korrektur. Här har det gått för fort …

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 3 kommentarer

NaNoWriMo-romance

Publicerat den 27 oktober, 2012 av beskrivarblogg

Om några dagar börjar NaNoWriMo – november månads maratonskrivande, 1667 ord varje dag. 50 000 ord när månaden är gången. Flödesskrivande kallar någon det, disciplinskrivande kallar jag det. Jag gjorde det i fjol, det fick mig att överleva november, något som alltid varit svårt. Om alla orden var användbara? Bra fråga – jag vet inte. Jag övergav dem, de finns i min gamla dator, känns inte nödvändiga som ord. Bara som prestation, jag slogs med mig själv och min lättja och jag vann. Då.

Så vad ska jag skriva i år? Jag borde ha högre ambitioner nu, borde flytta pinnen ett steg uppåt på någon sorts skala. Ge mig på ett tema av något slag. Mannen min kommer inte hit förrän om ett par veckor så jag har tiden och skrivfriden.

Romance kanske – en genre som hittills lär vara klent representerad i Sverige. Har alla glömt Sigge Stark? Även om det var bonderomantik och präglat av dåtiden, så hade hennes böcker alla nödiga ingredienser:

  • En central kärlekshistoria (två personer blir kära i varandra och kämpar för att få förhållandet att fungera. Kring detta tema kan författaren baka in vilka bihistorier som helst, så länge kärlekshistorien fortfarande är det centrala
  • Ett lyckligt slut (det ska sluta positivt och på ett känslomässigt tillfredsställande sätt  Kärleksparet, som sätter allt på spel i kampen för varandra och sitt förhållande, får sin rättvisa belöning i form av villkorslös kärlek.

I övrigt kan handlingen utspela sig i vilken miljö eller historisk tid som helst, och spänner från det sockersöta till ångande erotik. Alltifrån historiskt drama till thriller, vampyrroman och science fiction inryms i genren.

(Ovanstående definitioner är direkt hämtade ur tidningen Skriva, nr 7, november 2012, där man talar mycket om just romance. ©Skriva alltså.)

Villkorslös kärlek, ångande erotik, onda människor som gör allt för att kärleken ska tvivla och dö. Hmmm. Oj, jag glömde de älskande tu som strävar och kämpar och till sist segrar i kärlekens namn. Typ Nora Roberts, eller den nu så lästa ”Fifty shades of gray”. Båda säljer stort, men recenseras sällan – där finns enligt en förläggare i tidningen Skriva ”ett förakt…. Att vara kvinna och skriva om kvinnor för kvinnor – det är så lågt du kommer på statusrankingen. Det är klart att det finns ett stort kvalitetsspektrum inom romance (dvs det finns bra och dåligt, min tolkning), men det gör det inom kriminallitteraturen också – skillnaden där är att där är läsekretsen blandad och därför kritiseras den genren inte alls lika hårt.” (slut artikeln i Skriva)

Sigge Stark kanske inte ångade sexuellt, men nog var hon väl romantisk, och nog var huvudpersonerna olyckliga och blev lyckliga småningom?

”Tantsnusk” lär Jan Myrdal ha myntat på 80-talet och då var det väl Jackie Collins m fl som åsyftades. Och de grå nyanserna kallas (citat Karin Nykvist i Sydsvenskan) ”mammaporr” – dvs äldre kvinnor har både dålig smak när det kommer till böcker och de är sexuellt frustrerade på ett lite oläckert vis.”

Undrar hur sexuell frustration ter sig när den är läcker? Som i de av mig olästa ”grå nyanserna”? Kontentan av det hela är att inget av allt det här har med böckerna att göra, enbart med läsaren. Mammor som känner sexuell lust är inte OK, förmodas deras avkomma tycka. Ändå är de möjligen resultatet av sexuell lust …

Det verkar svårt det här, att skriva romance – men om man struntar i litterära ambitioner och önskan att bli recenserad, bara siktar in sig på att bli läst av alla dessa frustrerade kvinnor med dålig boksmak och tänkbar sexuell frustration – då kanske det kan vara värt ett försök? För man behöver väl inte bry sig om läsande män, de läser väl inte romance?

NaNoWriMo får visa vad det blir av detta. En tumme kanske. Jag har fått stickrecept på halvvantar från Pia Karlsson på Facebook – alternativ sysselsättning när romantiken sviker. Tack Pia.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

All tid i världen

Publicerat den 27 oktober, 2012 av beskrivarblogg

OK – jag har ingen TV. Alltså ödslar jag inte bort mitt liv med att titta på TV. Men jag hänger på Facebook, 1av3.se och diverse bloggar och hemsidor. Scrollar hit och dito dit. Det tar tid, och den tiden borde jag antagligen bruka bättre.

Just nu är jag imponerad av Åsa Hellberg som redan skrivit en fortsättning på ”Sonjas testamente”, nämligen ”Sonjas hemlighet”. Båda säljer bra dessutom. Jag är snällt avundsjuk, och vet att människan (Åsa) har suttit där i ur och skur och skrivit. (Fast hon har TV och tittar rätt mycket på TV också.) Heja, Åsa!

Eftersom jag inte heller har något arbete numera, har jag tid i stället. Tid som för det mesta är min egen, emellanåt trevligt ”störd” av familj eller mannen min, diverse hundar och förstås Minsann. Jämfört med förr har jag massor av tid – kort framtid kanske, men tills den är slut eoner av tid. Som jag förvaltar halvdant. Får mig att tänka på trista år i livet då jag inte alls förvaltade någonting, bara idiotspelade på nätet. Det var tidskonsumtion av det mera destruktiva slaget. Det vill jag inte komma ihåg just nu.

Och nu har jag ätit upp några minuter till på just ingenting …

 

 

 

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , | Lämna en kommentar