beskrivarblogg

Tisdag 14 mars 2023. Det blev inget färdigt bokmanus i år heller. Jag har enbart bloggat lite halvdant, löst sudoku och wordle, läst en massa som jag redan glömt och några böcker som stannar kvar – Löpa varg och La vie extérieur är två exempel på det senare.

Just nu är sondottern min här och stannar hela veckan. Och därefter har jag bara en vecka kvar innan det är dags att åka hem igen. Hoppas våren börjat komma till dess.

Jag är tacksam för den här möjligheten att uppleva Rivieran vintertid. Har redan börjat fundera på vart jag ska ta vägen nästa vinter…

Onsdagen har Sofia och jag använt till lite inköp i Carrefour via gratisbussen Ligne A, och därefter suttit på balkongen och mått bra. Sol och lätt vind, fortfarande när klockan är kvart över fem. Sofia är kvar därute, med en tröja på, jag sitter inne och stökar med sudoku etcetera.

Vad det blir för middag har jag inte funderat på än, kanske pasta med gambas – har tagit fram ur frysen ifall att.

Och det var bra, det blev tunn pasta med gambas och shalottenlök, vitlök, grön paprika, röd pimento, champinjoner och tomatsås ”provencale”, riven ”parmesan” till. Nu är vi mätta och belåtna, Sofia har diskat och jag sitter och försöker att inte somna av mättnad. Klockan är bara halv 9, än är det inte dags för sängen.

Vi har trevligt ihop, kan både babbla mycket och länge, och vara tysta tillsammans. Än har ingen av oss morrat åt den andra (eller sig själv). Härligt, roligt. Jag pysslar med mitt och Sofia med sitt, när vi inte gör något tillsammans. I morgon är en ny dag. Då blir det nog stranden och havet, åtminstone för fötternas del (om vädret tillåter).

Måndag 13 mars 2023 – kvart över sex i eftermiddag landar Sofia i Nice. Sedan tar det en dryg halvtimme hit till Juan les Pins, jag möter henne vid stationen eller busshållplatsen. Installerar appen 180.se för att om möjligt stoppa alla säljsamtal och liknande. Lunch yoghurt och frukt, en liten tarte au citron till kaffet därefter.

Har pratat med en kvinnlig granne, 2 trappor, i hissen idag. Hon menade att jag pratade bra franska – när jag förstod vad hon sade och kunde svara kortfattat. ”Il fait beau aujourd´hui – Oui, très beau.” Franska kvinnor är vänliga.

Bodde jag för gott här måste jag ju lära mig prata lite mera än så, men hittills har mina begränsade kunskaper räckt. Och min beundran för Bodil Malmsten som for till Finistère och lärde sig prata franska växer sig ännu lite större än den redan är.

Försöker lösa DNs sudoku, men lyckas inte med de två svåraste idag. Wordle på två försök. Ordlig inte alls.

Sofias avresa från Sverige var (minst) en halvtimme försenad. Det innebär att hon är här tidigast vid 8-tiden. Undrar om hon vill ha middag… Har Terre et Mer öppet i kväll? Hemsidan säger 19-22. Kanske går vi dit.

Det mulnar, och vädertjänsten har varnat för regn till kvällen. Börjar se ut som om de får rätt. 15 grader varmt.

Bankoro i USA drabbar också Sverige via t ex Alectas förluster. Knepiga tider på många sätt. Tur jag inte har några miljoner att förlora. Just nu skriver jag enbart för att låta tiden gå tills jag kan gå och möta Sofia. Kvart över sju har hon precis landat, och ska hämta sin väska och leta på bussen hit. Det är svart utanför fönstren så här dags. Nu, när klockan är drygt halv 9 är Sofia på bussen och här om ca 20 minuter. Jag går ut om en liten stund.

Vi hittade varandra, även om busschauffören släppte av henne lite för tidigt. Väl hemma pratade vi tills klockan plötsligt var halv tolv. Vi somnade ovaggade.

Tisdagen stark vind, men ändå skönt. Vi tog bussen till Antibes, gick till Le Marché, åt lunch Chez Victoire, gott och trevlig betjäning. Gick lite till och hittade så bussen hem. Nu när klockan är kvart över fyra sitter Sofia på balkongen och jag vilar benen inomhus i fåtöljen. 

7 800 steg idag och 5 400 igår, räcker för min del. En fin dag på många sätt, härligt att Sofia är här!

Söndag 12 mars 2023 – klockan är ungefär halv sex. Jag har ätit middag och har ett glas Sauvignon Blanc på bordet framför mig. Läser Ernaux´ La vie extérieure och förundras över att jag faktiskt förstår det mesta. Inte alla ord, men sammanhangen hjälper mig, och ibland googlar jag. Hon får mig att tro att jag kan en hel del franska.

Just nu ser jag ut över stranden i dagens sena sol. Människor badar, leker, spelar volleyball, promenerar med sina hundar. Och jag tänker, ”människor som har ett liv”. Det är par, familjer, vänner i grupper. Okej, där finns ensamma personer också. Och så jag, på en balkong ovanför alltihop. Det är härligt att se dem alla. Och jag blir avundsjuk på gemenskapen som jag i alla fall kan inbilla mig.

Inga många promenadsteg att redovisa idag, har kört en tvättmaskin som är torr och inplockad. Och varit lat, på balkongen, i solen och i skuggan när solen blev för mycket.

I morgon kommer Sofia, älskad sondotter. Får se vad vi kan hitta på tillsammans, och vad vädret tillåter.

Har diskat. Klockan är bara nätt halv sju. Fortfarande många på stranden, men det börjar bli svalare. Jag stannar inne.

Tänker på det lilla jag läst av Ernaux. Hon iakttar, berättar vad hon ser, detaljerat – ibland lägger hon in en fundering som handlar om henne i relation till det hon sett/beskrivit. Enkelt kan tyckas. Avundsvärt enkelt tycker jag.

Lördag 11 mars 2023 – sol och vind, varma vindar. 22 grader mitt på dagen. För varmt på balkongen.

Har gått 8 700 steg idag, var lat igår. Gick då enbart inomhus och utan att bära runt på telefonen. Är nöjd. Syrran hemma i Uppsala har ”sofiat” tre gånger i veckan, ska nog försöka mig på det också när jag är hemma igen. Behöver både bättre kondition och större rörlighet. (Och mindre mage, men där hjälper nog varken promenader eller jympa.)

Passar på att njuta av det vackra och varma vädret, verkar bli svalare nästa vecka. Jag går in en vända när balkongen blir för varm, och ut igen efter en stund. Nu sätter jag mig i skuggan med datorn i knät och letar efter pekaren en stund. Ser hyfsat vad jag gör.

Tror windsurfarna har jobbat färdigt för idag, den senaste tog sig simmande in till stranden med bräda och segel efter sig. Han såg trött ut när han kom upp ur vattnet.

På en av smågatorna i Antibes, sen lördagseftermiddag. Ett par står vid en port, jag får för mig att kvinnan är ledsen. Mannen ställer sig så att han skymmer henne för oss som passerar, och bara håller om henne. Un moment de tendresse, ett ögonblick av sådan ömhet att jag är tacksam för att ha fått det minnet med mig.

Klockan är strax efter fem när jag sätter på ugnen för att grädda en djupfryst pizza, den första här. Sallad till. Människor på stranden och i havet, en windsurfare ger sig ut igen. Tror jag ska äta ute idag, även om det blir i skuggan. Vinden är fortfarande varm. Åt ute, pizza behöver jag inte äta igen, varken här eller hemma. I morgon blir det nog ett besök på restaurangen runt hörnet, Terre et Mer, god mat, ostron bland annat, och bra service.

I blåsväder, Antibes 11 mars 2023

Intressant bussfärd hem från Antibes idag, torsdag – bussen körde visserligen till Juan les Pins, men ”bakvägen”. Och inte längre än att den kom i riktning Antibes igen. Antagligen någon sorts strejk även detta. En del passagerare lämnade bussen i Antibes, andra (som jag) fick byta buss i (för mig) okänd del av Antibes les Pins. Svårt att förstå franska som ropas högre ju flera som inte begriper vad som sägs.

Tror dessutom att sophämtarna kanske strejkar idag, berg av sopor överallt. Nåja, jag kom hem, och hann fika i solen på balkongen innan diset tog över. Tror lite mindre vind ändå idag, jämfört med de närmast föregående dagarna. 20 grader på eftermiddagen. Glad jag är här.

Middag idag blir resten av soppan från igår.

Hittade Annie Ernaux´ La vie extérieure, i bokhyllan. Den ska jag försöka läsa innan jag åker hem. Lär mig att jupe betyder kjol. Kommer nog behöva slå upp många vardagliga ord. Det var inte direkt dem jag lärde mig för länge sedan. Den här boken verkar vara korta dagsanteckningar, ungefär som en blogg…

I morgon dags att städa igen, och torka golven noggrant och utan att lämna några vattenpölar efter mig. Vill verkligen inte halka igen.

Köpte jordgubbar, skar dem i skivor och tänkte strö på lite socker. Tills jag insåg att jag inte har något socker. Tror min värd får bistå med några droppar portvin, eller så blir det en skvätt Monbazziac, lite aningen söt Sauvignon som jag vet passar till anklever (vad nu det har med jordgubbar att göra). Det har jag en hel flaska i kylen. Och lär inte dricka upp. Men det blev några droppar Calvados i stället, den oöppnade flaskan får stå kvar.

Fredag – golvtorkardag, försiktigt. En härligt solig och varm dag, och blåsig. Kraftig vind hela dagen, som jag mest har tillbringat på balkongen, i lä. Windsurfarna stretar på, beundrar deras både arm- och benmuskler.

Själv har jag just förberett middagen. Pasta, med gambas, röd pimento (en liten en), paprika, vitlök och shalottenlök, champinjoner som stekts lätt innan allt småningom blandas. Riven ”parmesan” till. Doftar redan gott.

Har kollat min biljett hem, och inser att jag åker på lördagen den 25 mars. Hoppas det inte strejkas då… Och att någon kan möta och hämta på Arlanda, terminal 5, 13.35.

Ljumma vindar här, fortfarande starka. Kontrast till de bilder syrran skickade från Uppsala…

Läser Ernaux´ La vie extérieure. Känns faktiskt lättläst, även med mina föråldrade franskakunskaper. Och det är lätt att googla det jag inte förstår, även om jag säkert misstar mig på min förståelse ibland, utan att googla.

Hemmavarande syrran tyckte det var synd om oss (jag och andra syrran) som inte fick uppleva all snö som tydligen fortsatt att komma ner, åtminstone i Uppsala. Jag tycker inte detsamma. Hoppas innerligt att snön fått nog tills jag kommer hem om två veckor. Har inget behov av att uppleva vinter. Glad jag är där jag är.

Uppsala 10 mars 2023, photo syrran

Idag är det tisdag, och det blåser kraftigt till windsurfarnas glädje. Sol. 5 grader när klockan var 8, nu halv 2 är det 16 grader varmt. Skönt, det går att sitta på balkongen om jag drar mig lite åt sidan. Är glad att jag inte är hemma just den här veckan, med snö och kyla i Sverige.

Har varit ut och handlat lite, slängt sopor. Det blir inte flera promenader idag, bara 2 000 steg. Å andra sidan utbrister stegmätaren i lovord, ”du har tränat 365 dagar” – det är en sanning med modifikation. Har haft stegmätaren i ett år, har inte tränat eller ens promenerat varje dag. Men det har ändå blivit drygt 45 mil. Jag är nöjd, och vill fortsätta gå hemma, om tre veckor.

Middagsmat idag? Antingen soppa på jordärtsskockor, eller en stekt brödskiva med dito ägg och bacon, sallad. Har inte bestämt mig, handlar nog mest om hur lat jag är när det blir dags.

Det blev bakad potatis, schalottenlök, forellrom (från burk), Crème fraiche blandad med lite Philadelphia-ost. Gott.

Nu är det onsdag, vinden har ökat sedan i morse, jag har gått mina fyra tusen steg och är nu hemma igen. Idag får det bli jordärtsskockor till middag, sen eftermiddag.

H ar mejl från syster min i Thailand, som längtar hem efter svensk mat – hon har inget kök där hon bor. Och maten hon äter ute är god, bara inte svensk.

Kan börja känna detsamma, det jag handlar här är inte det jag är van vid. Ibland är det bra, ibland inte. Och tre månader borta är nog i längsta laget – även om jag just idag är tacksam att vara här och inte där. Här är solen framme i diset, det blåser visserligen (”förvänta dig vindar på upp till 37 km/h”), men det SNÖAR inte. Och det är 16-17 grader, varmt.

Inga strejker idag heller, tror jag. Igår var ”tout bloqué”.

Två vadare i våtdräkter tar sig mödosamt fram i vågorna. Det ser nästan farligt ut, men de håller sig på benen – och den motionen är nog effektiv. Själv kommer jag inte ens på tanken att doppa tårna idag.

Har just gjort en formidabelt god soppa, men bitarna av jordärtsskocka skulle antagligen ha varit ännu mindre, när de kokades, så att de kunde mixas. Nu har jag en intressant soppa med bitar i, har provsmakat. Grädde, vitt vin, buljong, äpple, vitlök, några mandelpotatisar och så skockorna. Det blir en fin middag.

En windsurfare är ute på de starka vågorna. Inte många som promenerar på stranden just nu. Solen fortsätter lysa, genom ett lätt dis.

Och jag går och provsmakar soppan, den är verkligen god. Men att skockorna skulle kokas mjuka på en kvart stämmer inte. Möjligen om man hackat dem lika fint som vitlöken. Hmm, skillnad på svenska och franska skockor? För det mesta lär jag mig något, om det så handlar om matlagning eller annat.

Bilden kräver förstoring för att windsurfarna ska synas…

Solig torsdagsmorgon, 11 grader när klockan är tio på förmiddagen. Igår var en innesittardag, med många tankar och minnen. Glada och andra. Idag lockar vädret mig ut om någon timme. Måste åtminstone klä på mig först, har just avslutat frukosten.

Det jag saknat här, jämfört med samma tid i fjol på Teneriffa, är att jag inte kunnat sitta ute och skriva. Det har varit för kallt, för mycket folk, inte lika många bänkar i lugn och ro. Eller så är det bara jag… Gick ungefär 3 500 steg idag.

Och jag har varit ute och suttit i solen på balkongen, lättklädd. Så skönt. Middagen idag blir densamma som igår, sallad och terrin au canard. Nu ska jag ut en vända igen på balkongen.

Jag skrev ett antal ord, och slarvade bort dem. Någon tangent jag råkar komma åt, och det fungerar inte att ”ångra”. Inget viktigt förstås, bara lite om tidig middag som var god idag också, om att Karin från Danmark och jag får handla helgens middagsmat tillsammans i morgon. Kanske här i Juan les Pins eller i Antibes.

Om vi inte ids handla kan vi göra en risotto, Avorio-ris med champinjoner, vitlök, purjo, röd och grön pimento, dito paprika om vi vill, vitt vin. Har bara fisk- och kycklingbuljong i skåpet…

Nu inomhus igen, fortfarande sol därute, men jag har fått tillräckligt idag. Läser vidare i The Shadow of the Wind av Carlos Ruiz Safón. En fascinerande bok, som räcker ett tag. Från bokhyllan här, tror jag börjat läsa den för länge sedan, men då stämde det inte. Nu gör det det.

Försöker kolla om Famille Bougrier´s Sauvignon Blanc finns på Systembolaget, men kommer inte in på sidan därhemma. Gillar verkligen det vinet, både det enklare Sauvignon Blanc och det som har ”Touraine” som tillägg – vad det nu betyder. Förmodligen distrikt i Frankrike. Passar mig, som inte är förtjust i chardonnay.

Här finns så mycket viner av alla slag att jag blir helt förvirrad. Rödvin törs jag inte ge mig på, kan ingenting om vad som är bra och bättre. Pris ger inte alltid rätt fingervisning. Och jag har inte lust att lägga för mycket pengar på vin som kanske är väldigt bra, men som mina okunniga smaklökar inte begriper sig på.

Onsdag 1 mars 2023 – på fredag fyller systersonen Per år, och Karin Z kommer hit över helgen. Jag gläder mig åt bilder på Joe´s hemmagjorda charkuterier – hans pensionärssysselsättning (oj, vilket ord) och tät kontakt. Tack Maranne, som även i döden såg till att Joe och jag ”pratar” med varandra igen. Maranne, kära vän, du gör mig glad mitt i sorgen.

Nu ska jag torka resten av golven, och se till att inte halka. Ett rum i taget, vara i det andra när golvet är blött. Tar köket och hallen först, fixar fika och sätter mig i fåtöljen. Vem kunde ana att städning kräver sådan planering och eftertanke, logistik är ordet jag letar efter – det finns för all del fortfarande ett litet bord att landa på, men icke. Det andra ligger omonterat i sin kasse, kanske Karin är fena på sådant?

Nu är alla golv torra efter städningen (jag höll på att hamna på toaletten medan övriga golv torkade, men gick försiktigt ut på balkongen i stället). 13 grader och mulet, inte lika blåsigt som igår.

Klockan är ett och det känns inte som något trevligt promenadväder, jag låter mig vara lat idag.

Joe berättade om en bok, engelske Oliver Burkeman´s Four thousand weeks, Time manager for mortals, som utgår från premissen att du har drygt fyra tusen veckors liv, om du blir så gammal som 80 år. Han menar att det är absurt lite tid…Tankeväckande, en bok jag vill läsa. Kollar på Bokbörsen, den finns utgiven på svenska, men kostar nära 200 kronor inbunden. Och jag ska ju inte köpa flera böcker… får se hur det blir med den saken när jag är hemma igen. Kanske finns den på biblioteket i Norrtälje? Möjligen lite sent påtänkt för egen del, jag har kanske fått mitt mått av veckor redan.

Wind-surfarna är därute på havet, i blåsten. Kämpar, njuter, vad vet jag. Faller ner i vattnet när vinden vill något annat än de förutsett, tar sig upp och fortsätter. (Började skriva på engelska, som om jag skreve till Joe. Det går fort att anamma gamla vanor.) Havet är lätt bråkigt igen. Som det ska vara för den som vill wind-surfa.

Har ätit terrin au canard med endivesallad, purjo, grön pimiento och tomat, olivolja och balsamvinäger. Gott, mätt. Ett lätt rosévin till. Tidig middag, klockan är snart fem. Å andra sidan åt jag ingen lunch, bara ett par sushi-bitar som var kvar från igår. Läser, lägger ifrån mig de böcker som inte vill sig, fortsätter just nu läsa Domaren, av Ian McEwan. Än har den inte åkt tillbaka i bokhyllan.

Två wind-surfare hack i häl på varandra, ett grönt segel, ett svart. Varifrån kommer ett uttryck som ”hack i häl”? Googlar: ”Hack” är tyska för ordet häl. Då blir det begripligt. Älskar Google, ofta får jag förklarat sådant jag inte vetat eller förstått, ibland tveksamt, för det mesta acceptabelt.

Älskar också det skådespel jag kan se utanför fönstren, oavsett väder. Just nu tämligen upprörd sjö, wind-surfare som kämpar, tvåmastare som ligger där den legat sedan jag kom. Några vindpinade hundpromenerare på stranden, några idoga på trottoaren längs vägen, längs stranden. Och så jag, som sitter här, i fåtöljen, inomhus i relativ värme. Just nu hjälpt av mat och dryck. Filten får ligga kvar över benen tills jag går till sängs. Just nu 13 grader ute, och ”skurar i närheten”. I morgon mera sol, men inte så mycket varmare.

Jag mår bra, har inte halkat på något nytorkat golv idag, har inte krossat någon möbel, har för all del inte heller försökt montera ihop den som föll isär senast. Läser, skriver, e-mejlar USA och Joe, kollar Facebook. Äter och dricker. Försöker få till en bloggtext. Den här.

De här två ”dansade på schavotten” – läs Ekerwalds bok om kärleken till Sigrid Kahle.

Måndag kväll, 27 februari 2023. En tung dag, Maranne´s död för ett par veckor sedan har varit med mig hela dagen. Döden får människor att ta kontakt med varandra, det är lite sorgligt. Men det är också fint att läsa hur människor från hela världen minns Maranne och hennes roll i The Human Element network. Hon är saknad.

För att göra något vettigt torkade jag golvet här i lägenheten, marmorgolv, reste mig slarvigt och halkade. Ett av två småbord (hopfällbara Ikea, bra) hamnade mellan mig och golvet. Jag höll, det gjorde inte bordet. Nu är frågan om jag kan få ihop det igen, min vän och hyresvärd är informerad och säger ”jag kommer definitivt inte att försöka skruva ihop det”…

Havet är upproriskt idag, stark vind hela dagen. Jag har inte varit utomhus.

Ovanstående var igår. Idag är en annan dag, lika blåsig, några regnskurar – men jag tog mig ut. 4 000 steg är jag nöjd med. Återstår att se om jag ska försöka skruva ihop bordet, eller inte. Har handlat jordärtsskockor och tänker göra god soppa någon dag. Det blir sushi till middag idag, överbliven tunn pasta med goda chaminjoner och tomatsås med vitlök därefter. Och sedan kanske soppan. Mycket i mitt liv kretsar kring mat och dryck, idag köpte jag en flaska fransk cider för att smaka, brut.

Kraftiga vågor på havet idag, men tvåmastaren/fiskefartyget (?) tycks ligga väl förankrat en bit ut. Långa, tunga vågor går högt upp på stranden, men utrymmet räcker ändå för väl påpälsade hundägare, deras jyckar kutar glatt lite närmare staketet bara.

Svarar på mejl från Joe i USA, båda är vi lika glada över att ha fått kontakt igen, efter några års uppehåll. Försöker ladda ner en hyfsad bild på mig idag, men den ligger i Onedrive som win nånting, och jag är inte människa att flytta den till mejlet. Det fick bli en annan…

Microsoft talar också om att jag har för mycket sparat där. Försöker sålla bort, så att det ska minska. Prenumererar på utrymme, men hade glömt att kortet gått ut… rättat till.

F-n vad golvet är kallt, har dubbla sockor på fötterna. Nästa gång, ulltofflor med, eller raggsockor. Något lär jag mig varje gång. Och gör en ny lista för ”nästa resa” – oavsett vart den går. Vissa nödvändigheter har jag lyckats få med mig, andra har jag missat. Mosters ”gröna grunka” för burköppning bär jag med mig vart jag går, liksom vakuumkorken för bubbel. Och några påsklämmor.

God sushi från Carrefour till middag, fransk cider (torr) dryck därtill. Hmm. Spar cidern tills maten är uppäten, inte så imponerad. Det finns säkert godare, jag vet ju ingenting om fransk cider, heller. Vinet jag sökte var slut, men det fanns en annan av samma familj, provar det till jordärtsskockorna så småningom.

Talar med Karin som kommer på fredag, meddelar franska konstigheter som att bussen fortfarande (från flygplatsen i Nice) heter 250, men återfinns på hållplats för buss 82 på terminal 2 i Nice. Och att hon ska gå av på Square Dulys, eftersom Pont du Lys försvunnit just nu, trottoar- och gatuarbete där den fanns… Jag har lovat att möta.

I morgon blir det Terrin au canard, med Monbazziac till. Och förstås färsk baguette traditionale. Från bagaren.

Är lite ledsen att slaktaren inte öppnat för säsongen ännu, minns det stället som bra – men det är tjugo år sedan. I mars tycks flera matbutiker och annat öppna igen, efter vinterstängningen. Kanske han också .

Är det någon som tycker att jag är matfixerad? Jag är det, läs-, skriv- och mat-. Och dryck-.

Klockan är bara kvart över 12 och jag har klarat av både supersvårt och ultrasvårt sudoku i DN. Och wordle. Vad ska jag nu ta mig till? Det verkar småregna, folk har paraplyer när de går längs strandpromenaden. Känns inte så kul att gå ut.

Kan alltid läsa ännu en otäck bok av Arne Dahl. Han har en förmåga att krypa in under skinnet på en. Den här heter Islossning. Vet att han finns hemma i mina bokhyllor också, men jag har alltid haft annat att läsa där.

En timme senare regnar det rejält, bra beslut att stanna inne. Blåser också, tvåmastaren syns nästan inte i diset.

Ser på Facebook att ännu en gammal Arla-kollega har dött, Sten Rydberg. Du kom till Ulfs begravning, det var jag tacksam för. Vila i frid, Sten. Tänker nu på hans familj, och reflekterar över hur gamla vi alla som ännu lever hunnit bli…

Död, femtiotusen dödsoffer i jordbävningarna i Turkiet, sextusen i Syrien, idag ett femtiotal i Italien, kanske flera, från ett förlist sjöodugligt fartyg med flyktingar som hoppades på en framtid. Ukraina och Ryssland – och den mera nära döden, en gammal kollega. Överallt och alltid, ibland det som kan kallas naturlig död, ibland som konsekvens av krig, naturkatastrofer och annat elände, penningbegär.

Nu går det stora vita gäss på havet här utanför. ”Måsfåglar” far omkring och hittar kanske något ätbart i vågorna. Människorna har liksom jag stannat inomhus.

En vän på Facebook skulle besöka en vän på äldreboende i Norrtälje. Hon kom in, men hittade varken den person hon ville träffa, eller någon personal. Det var tomt överallt – tills hon fick tag på en flicka som kunde visa henne till hennes väns rum. När hon kom in i rummet luktade det starkt av urin, så starkt att hon faktiskt bara kunde stanna en kort stund. När hon gick därifrån var det lika tomt överallt.

Okej, det är söndag, personal på äldreboenden behöver också helgledigt – men måste de boende då lämnas helt åt sig själva? Åt allt det de faktiskt inte klarar av på egen hand, toalettbesök till exempel. Fy fan för den sortens äldreboenden. Dit vill jag aldrig. Kanske till och med rädslan för den sortens slut skulle kunna få mig att leta metoder för död för egen hand. Något jag enbart tänkt på, om jag skulle drabbas av ALS. Hur var det nu, fanns det inte en australiensisk metod med en påse….

Nej, jag är inte där, trots alla ord om död.

Sonsonen Simon gladde mig med en bild av liv. Hans brorsdotter, lilla Mileah.
Tack Simon för bilden på Facebook – där ryms både glädje och sorg, sida vid sida.

Lyssnar en stund till olika artister på Spotify, ledsnar och vet inte riktigt varför. Tror jag längtar efter alla mina CD-skivor därhemma. De som jag vet att jag tycker om. En åldrad Van Morrison t ex, jämfört med den jag har… Och syrrans rekommendation, på franska, Serge Reggiani, hon tycker jag ska sjunga med på franska. Tror inte det, och det handlar inte enbart om franska språket.

Snappar upp en spellista här och en där. Tycker om tanken att dela älskad musik med andra, och jag lär mig hela tiden något. Min musik har legat i träda de senaste åren, bortträngd av andra mera krävande bestyr. Nu kan jag lyssna så mycket jag orkar, och vill. Och kommer ihåg det ibland. Har inte riktigt vant mig.

Thank you for the memories…

På måndagsmorgonen nås jag av budet att en kär vän i USA är död. Maranne Thieme, en av de första jag och mina kollegor mötte när vi for till Amerika för att gå en handledarutbildning för Will Schutz och The Human Element. Maranne och hennes man Mike tog emot oss så generöst på sin båt Touching Sky i Sausalito, då och därefter många år i rad. Mike dog för tio år sedan, Maranne för ett par veckor sedan.

Ni är inte glömda. Tack för all kärlek, tack för minnena.