beskrivarblogg

Jag är numera inte enbart farmor, jag är ”gammelfarmor” – sonsonen och hans kvinna fick en dotter igår. Tacksam att få vara med, även om jag är borta.

Kvart i elva är det dags för förmiddagsfika. Kall morgon, 6 grader vid niotiden. Nu 8 och lätt regn säger ”vädret”. Sol och 10 grader mitt på dagen, jag får klä på mig när jag går ut.

Ska handla Avorio-ris, och buljongtärningar, och göra risotto någon dag. I morgon kanske, har gambas, champinjoner, purjo, tomater, vitlök – behöver nog någon chili eller paprika också. Hittade ingen chili, får gå ändå. Köpte en ost också, som fick stängas in i plastpåse för att inte dofta ner hela kylen.

Idag tror jag det blir enkel middag, en stekt brödskiva, ett stekt ägg och ett par skivor av det som här kallas bacon. Sallad och tomater till. Och ketchup, har köpt en liten flaska. Plus den instängda osten. Åt en sen lunch när jag kom hem, med naturell yoghurt och ett äpple.

Mejl från min vän och hyresvärd talar om att soffan i rummet är en bäddsoffa. Löser bäddproblemet när någon kommer på besök.

Promenaden idag blev 7 300 steg, jag är nöjd och lagom trött i fötter och ben. Har suttit en stund på balkongen innan solen försvinner. Nu är det lite svalt inomhus igen, ungefär 12 grader ute (solen hjälper till ännu en stund).

Jag ser alla hundar som är ute och går med sina respektive – och inser att det naturligtvis blir massor av hundskit. Tyvärr plockar inte alla upp efter sin hund, och det innebär att den som är ute och går utan hund måste se upp. Eller snarare ner, och undvika att kliva i skiten. Det syns tyvärr också att många missar och kliver fel… Än har jag klarat mig, men förundras över beteendet.

Har just förstått att den nya lilla flickan i familjen heter Mileah. Googlare som jag är kollar jag och finner –

”The name Mileah is primarily a female name of Hawaiian origin that means Of The Sea Or Bitter.

Hawaiian form of Mary.” Syrran hittade en koppling till samiskt namn. Kärt barn…

Fint på ett ovant sätt. Välkommen till oss, lilla Mileah. Ser fram emot att träffa dig, och dina föräldrar, när jag är hemma igen i slutet av mars.

Undrar vem i Kina som läser min blogg. Vänner i Europa och i USA kan jag tänka mig, men Kina?

Markisen fladdrar i vinden som ökat.

I morgon ser det ut att bli sol och vackert hela dagen, inget regn.

Jag behöver manikyr, och pedikyr, massage också. Är inte ute efter konstgeleade långa naglar, men snygga. Och fötterna behöver tas om hand, liksom kroppen i övrigt. Någonstans här i JLP har jag sett ett massageställe som kändes proffsigt, undrar var? Nåja, jag hittar det någon gång.

Tittar på mina händer. Fullt med fläckar/fräknar, och minns plötsligt hur jag tyckte att det var förfärligt att vara fräknig när jag växte upp. Det är inte roligare nu, men lättare att strunta i. Eftersom det ändå inte är något att göra åt åldrandet – utom de så kallade skönhets-operationerna – så handlar det om acceptans. Och att tycka om sig ändå. Här blir det aldrig några fillers, eller annat jox för att skapa ett stelnat ansikte utan skrynklor. Mitt ansikte får tala om att jag levt, och lever. Gillar en manlig kompis på FB, Göran E, som är precis som han är på alla bilder – och låter sina barnbarn måla honom dessutom. Kärlek kallar jag sådant, och sund självkänsla.

Vaknar till en kall söndagsmorgon, bara tre grader. Nu kvart över nio börjar solen värma upp, temperaturen ute har stigit till fem. Promenaden får vänta några timmar. Det verkar inte blåsa.

Ser på FB en skrivtävling där det handlar om att skicka in de första fem sidorna av sin roman eller vad det nu är ”man” skriver. På engelska. Hoppas inte resten också ska vara på engelska, då blir det oöverkomligt. De första fem sidorna (max 1 700 ord), ja, kanske… Mitten av mars slutdatum.

De första sidorna i en bok är onekligen viktiga. Har roat mig med att kolla första meningarna i böcker – och ibland får de mig att genast vilja läsa mera, ibland inte. Mina egna, sidor eller meningar, duger inte riktigt. Ännu.

Temat i boken om Kristina och Andrès ligger i tiden. Hotell Romantik på teve, äldre människor som aktivt söker partners, dansar, har roligt – lever, trots att de är 65+, där går kvalgränsen.

K&A är lite äldre än så, men fortfarande lever de, ännu vill de älska och älskas. Även om Andrès nog börjat fundera på om han verkligen vill/kan/orkar med att leva både i Sverige och Spanien. Just nu är Kristina på väg hem efter sina tre månader på Teneriffa, Andrès har råkat ut för en bilolycka och hon stannar bara länge nog för att veta att han inte är svårt skadad. Hans familj tar hand om honom när han får komma hem. Kristina är väldigt klar över att hon inte vill bli någons vårdare eller hushållerska, igen. Hon vill ha sitt liv, om det så är ett ensamt liv.

Några dejtingsidor vill K inte gå in på. Och kommunens ”seniorsida” gör henne lätt deprimerad. Hurtiga gamlingar småspringer i naturen, i par. Hon kan inte småspringa i något par, inte småspringa över huvud taget för den delen. Men när hon sett ett par avsnitt av teve-programmet och kommit över att vara generad å deltagarnas vägnar, noterar hon att man söker nya deltagare till nästa programserie…

Fredag igen, den här gången den 27 januari 2023. Har varit här i drygt tre veckor. Tiden går fort. Städat, duschat och tvättat håret (i den ordningen), gått min promenad (med stegräknaren avslagen, men tror ungefär som igår, ca 6 000 steg). Tvättat.

Och just rensat gambas till de rostade grönsakerna som är över från igår. Räkskalen får tillbringa natten på balkongen, ids inte gå ner i källaren med soppåsen. Har köpt rouille, och har sallad. Det blir en bra middag så småningom. Nu har solen försvunnit in i molnen och det är genast lite kyligare, även inne. Ett lakan hänger kvar på torkställningen, kanske tar jag in det lite senare.

Klockan är kvart i fyra på eftermiddagen. Och här är ljuvligt tyst när jag väl kommer ihåg att ta ur hörapparaterna. (Har dem bara i när jag går ut, om det skulle vara något jag behöver höra.)

Hittade min värds våg idag när jag städade. Det verkar inte som om jag gått upp i vikt, snarare kanske lite ner. Det är bra, gillar inte min runda mage. Den lär inte försvinna, men får gärna bli lite mindre omfångsrik.

Någon vinner fem miljoner på trav, och känner sig alldeles tom. Kanske blir det så, jag lär inte få uppleva det. Enda chansen är om mina två Postkod-lotter skulle utfalla med storvinst… Och kanske skulle jag då känna som den 80-åring som vann 16 miljoner häromveckan, ”varför kunde inte det här hända för 20 år sedan”. Vad ska jag med miljoner till, nu? Något för mina barn och barnbarn att ärva förstås, det lär inte bli mycket annars.

Två champagnesprutande drygt medelålders skotska människor fick en storvinst häromåret, flera miljarder. De lär ha gjort av med en miljon per vecka sedan dess. Lyckliga? Tveksamt. En sorts prestation är det ju, men kul var det nog inte.

Eget bra boende lockar mig, fortfarande på landet – men i ett bekvämt och välisolerat hus, kanske med bergvärme. Såg i kvällspressen en rubrik om en 94-årig man som just byggt sig en ny villa. ”Jag är alldeles för pigg för äldreboende.” Det kändes uppmuntrande.

Så värst mycket mera önskelista har jag inte, inget som pengar kan köpa.

Det börjar mörkna. Jag har ännu inte hittat ljus som passar i ljusstakarna här. Ljusen är för smala och jag lindar aluminiumfolie runt dem nertill. Det fungerar så där. Just nu stirrar jag på ett ljus som lutar kraftigt åt höger… Jag har inte tänt det.

Min vän och hyresvärd har utmärkta lampor placerade här och där. Ljusen tjänar bara som mysfaktorer (förutsatt att de håller sig kvar i stakarna). På bardisken står dessutom en stiliserad elektrisk ljusstake, lite julig så där. Den tar jag nog undan när jag bara kommer på var jag ska stoppa den. En liten söt tomte också, han har gjort sitt för den gångna julen.

Kollar var Les Vieux Murs ligger, på kartan över Antibes. Nina som kommer till Nice nästa vecka vill gå dit och äta, har fått restaurangen rekommenderad. Jag vet var den finns, hittar dit om jag först hittar till Le Marché Provencal. Tycker det mest verkar dyrt när jag kollar recensionerna. Å andra sidan finns det nog inte många mindre dyra (billiga låter så trist) och ändå bra krogar. Här eller annanstans.

Idag har jag lovat mig själv att inte sätta på fläkten när jag lagar mat. Utan hörapparater hör jag den inte och glömmer att stänga av den… Bättre att vädra ut matoset, än ha fläkten gå för länge.

Försöker tillämpa nyligen inlärt svenskt el-beteende även här. Kör inte elementen mera än min kropp säger är nödvändigt. Inget på i sovrummet under natten till exempel. Sover bättre i aningen svalare rum. Morgnarna är en annan sak. Då vill jag inte gå ur sängen. Gör det ändå, och ut i vardagsrummet och sätter på det lilla elementet där. Annars blir inte frukosten så njutbar som den annars kan vara. Hoppas min hyresvärd inte får spader när nästa elräkning kommer…

Jag gör ju också något jag inte tror han gör så ofta – lagar mat hemma, använder ugnen, och tvättmaskinen. Inte diskmaskinen, sådana har jag aldrig vant mig vid. Minns med ett leende hur en av sönernas unga kusiner undrade hur man gjorde för att diska utan diskmaskin. Tror han lärde sig det hos oss.

 Snart har jag varit här en månad. Jag har inte skrivit vidare på berättelsen om Kristina och Andrès, bara skvätt lite ord här och där. Ändå tror jag fortfarande att den romanen kan vara viktig. Ett inlägg i synen på äldre människor, gamla människor och våra behov av kärlek, sex och gemenskap. Sällskap.

Många tycks bli generade av den teveserie som går nu, Hotell Romantik. Jag kan hålla med om att vissa inslag är svårsmälta, typ ”man kör kvinna i skottkärra”, jag gillar heller inte programledarnas kämpahurtiga jobbande. Men jag gillar att äldre män och kvinnor trivs tillsammans, har roligt, har kanske sex, pratar med varandra, möter varandra. Har några dagar på ett hotell ingen av dem annars skulle bott på (för dyrt). Träffar människor de aldrig annars skulle ha mött. Och kanske hittar några av dem hem, till den gemenskap de längtar efter. Det är inte dåligt. Det är definitivt inget att bli generad över. 

Torsdag 26 januari 2023 – har tagit min promenad, 6 000 steg, alldeles lagom. Solsken, blåst. Ska nog testa balkongen ändå en stund, nu. Med en yoghurt som sen lunch. Därtill ett välsmakande, perfekt moget päron. Det blev för varmt i solen på balkongen efter någon halvtimme, så jag gick in igen. Klockan är kvart över tre. Någonstans i min dator gömmer sig de pdf-filer jag laddat ner. Frågan är bara var. (De senaste hade lagt sig i ”sånt jag inte använder”-mappen, och de var inte några pdf-filer. Gäller alltså att komma ihåg detta för eventuell framtida användning av nedladdningarna.)

Middag idag blir lammkotletter, små och fina, med ugnsrostade grönsaker till: champinjoner, purjo, kanske lite rödlök eller vitlök, några potatisklyftor, morötter skurna i små bitar, små tomater, aubergine och squash. Glömde köpa feta-ost, det hade varit bra till. Får nog ta fram en rödvinsflaska ur förrådet och hoppas att den jag väljer går att ersätta (och inte är orimligt dyr).

La vida es un sueño – livet är en dröm, teaterpjäs av Pedro Calderon de la Barca, 1635. Lär handla om kung som spärrar in sin son efter en dröm… Den där frasen på spanska har följt mig hela livet, fråga mig inte varför. Har inget bra svar, kanske är det så enkelt som att orden resonerar i och med mig.

Dags för musik i hörlurarna. Idag gladde mig min fd sonhustru med att rekommendera musik som jag redan älskar, har på CD, men inte lyssnat på på länge. Nu blir det alltså Deep Forest på Spotify. Kul att lyssna till något jag inte hört de senaste åren, tack Teija för påminnelsen. Är bra skrivmusik detta också. Visserligen ord, men så lågmält förmedlade att de inte stör mig.

Korridoren utanför ytterdörren är fint nymålad, i en ljusblå nyans förstås – huset heter inte för inte Residence Grand Bleu. Målarna har avlägsnat all plast, någon annan har tagit bort lite maskeringstejp de glömt på ett fönster. Behöver inte vara rädd att dra in spackel eller målarfärg längre.

I morgon är det dags för både golvtorkning och tvätt. Hade glömt att fråga om det fanns tvättmaskin, och blev omåttligt glad första dagen när jag kom in och såg apparaten. Plus torkställning på balkongen. Onekligen enklare att tvätta hemma än bära iväg till de tvättmöjligheter som finns (åtminstone i Antibes).

Försöker läsa bok om man som drar iväg till Indien – Dimma över Darjeeling, av Mikael Bergstrand – har läst hans föregående bok, som fångade mig genom titeln, Delhis vackraste händer. Tyvärr fängslade mig inte resten av den boken, och nu inte denna senare heller. Ger den en stund till, kanske är jag bara seg.

Har morrat lite för mig själv över SVTplay, där jag inte kan se filmer jag vill se, bara för att jag inte är hemma i Sverige. Begriper att det nog handlar om dyra rättigheter, men det är trist. Glad ändå över det jag kan se. Netflix är oftast för trist, och flera kanaler vill jag inte abonnera på.

Jag hamnar i djungeln när jag lyssnar till Deep Forest. Ingen känd djungel, har aldrig varit i någon, men fin. Så plötsligt gläder mig en röst med ord jag inte förstår. Sammantaget skapar musiken ro och förväntan i mig, avslappning och spänning samtidigt. God spänning, inte den sorten som sätter sig i nacke och axlar. Den som ger mig ett leende, medan fingrarna dansar över tangenterna.

Inte därmed sagt att det dansade/skrivna är särdeles fantastiskt. Det är mitt, det är bara jag som kan skriva det här just nu. Och det är gott. Musiken går dessutom bra att laga mat till, också. Har just upptäckt det, grönsakerna är färdiga att ställas in i ugnen när den är varm. Lammkotletterna tempereras på köksbänken. Nästa gång jag köpa timjan.

Kollar den enda röda vinflaska jag hittar i skåpen – en Cotes-du-Rhone 2017, från M Chapoutier. Den törs jag inte öppna, den verkar alltför exklusiv, så det blir kanske ett glas rosé även idag till maten. Jag får leta mig fram till egna rödvinssorter, tror Carrefour har bra urval.

Öppnade en annan skåplucka, hittade förstås (hade inte varit Leifs vinförråd annars) flera röda viner och en Domaine de Terra Vecchia, Corse 2019. Kan kanske vara tänkbar. Kollar. Vågar mig på att testa den. Skriver upp så att jag kan försöka hitta den igen.

Nu är klockan snart sex och jag har just ätit en ljuvligt god middag. Grönsaker till i morgon också, lammkotletterna var perfekta även utan timjan. Vad gör maten här godare än därhemma? Grönsaker och frukt, och även t ex lamm och annat kött. Inte det jag kan köpa här i JLP, men det jag hittat i Carrfour och i St Laurent du Var. Måste jag dra hit eller dit för att hitta bra kött? Ostron köpte jag på Carrefour, och de var bra – smakade inte så mycket hav som jag vill minnas att andra gjort, men fina och lagom stora. Lyxproblem.

Lyssnar fortfarande till Deep Forest, bra musik både till matlagande, ätande och skrivande. Kort och gott, bra musik. Tittar snabbt på Rapport i SVT.

Klockan är lite efter sex, det är svart utanför fönstren. Eller, inte riktigt, men snart. En soft rosa ton över havet, följd uppåt av mera grå toner, kanske det som ibland kallats ”gammelrosa”? Vackert hur som helst. Och snart alldeles svart. Havet lugnare, men inte lugnt. Det lever sitt liv, rör sig som det vill och ska.

Så less på att inte ha något jag vill läsa, så less på att inte kunna skriva det jag tror att jag vill – många förbehåll där… Nåja, molnen samlas igen på himlen, solen är där, men trött. Havet vågar sig långsamt. Jag har inte kollat tidvatten här, borde kanske göra det. Bara ännu en detalj som jag inte känner till, det finns många. Uppskattar hur som helst människors leenden när jag kommer bakom ett par (ännu) äldre som går långsamt och det blir trångt. Jag saktar in, de knallar på – och en av dem vänder sig om med ett leende som jag besvarar. Människor är artiga mot varandra här, jag gläds.

Samma sak när bussen väntade in mig igår vid Carrefour, jag kommer knatande (så gott det nu gick) med min ”dramaten” och bussföraren väntar lugnt in mig. ”Bonjour, et merci” möts av ett leende och ”bonjour madame”. Dessutom kör inte bussarna här iväg förrän alla (gamla som kan slå sig illa om de trillar) har satt sig. Omtänksamhet, vad heter det på franska? Googlar – kanske ”prévenance”. Hur som helst uppskattar jag detta. Och får kanske se över mina fördomar om fransmän – eller så är mina få erfarenheter mera från Paris och de är kanske inte giltiga här. Dessutom är de urgamla, i alla fall minst tjugo år gamla. Saker har kanske ändrat sig till det bättre här, till skillnad från därhemma. Där tycks det mesta gå åt fel håll.

Inga sura miner här, ingen buss som försvinner i fjärran – som alla de därhemma som jag bestämt mig för att aldrig mera springa efter.

Klockan är halv sex, jag har ätit en god sallad och är mätt. Ett glas rosé står på bordet framför mig, jag som alltid inte gillat rosé. Den här tycker jag om, den är precis så diskret som krävs till en sallad med diverse ingredienser. Jag är belåten, något svärmor tidigt lärde mig var en artigare omskrivning för ”jag är mätt”. Vi i Dalarna uttryckte oss inte så, eller i alla fall inte i den släkt jag kände till. Andra kanske gjorde det även i Avesta. Där fanns ju också folk och fä.%–

I morgon må jag tvätta håret, det beter sig inte riktigt som hemma. Kanske beror det på konstigt nyköpt schampo, kanske på väder och vind. Behöver snart klippas också, kanske kan Nina göra det när hon kommer.

Ibland fungerar Handelsbankens Maestro-kort (i butiker t ex), men ibland fungerar det inte för inköp på nätet. Märkligt. Tur jag har Norwegians räntefria kreditkort då, har anmält att jag vill ha e-fakturor, får se hur det går med det.

Solen lyser, ett mörkt moln, andra mindre mörka. Halv sex på eftermiddagen. Har diskat.

Har haft Disa Nilssons visor (Elisabeth Hermodsson) i huvudet några dagar – hon sjunger om vackre Apollo och annat gotländskt så att jag längtar. ”Vi älskat på heden tills ljungen blev öm, och kärlekens doft mig än översvämmar” – men där var det åtminstone för ögonblicket slut på den kärlekshistorien. Har spelat slut på den vinyl jag hade, tur att det finns möjligheter på nätet att hitta det man söker. Elisabeth Hermodsson är död, hennes visor lever.

Inser att jag de senaste många åren inte ägnat mig åt att lyssna till musik som jag gjorde förr. Då när jag köpte CD-skivor och spelade dem. Någonstans tog jag – eller de – slut. Jag glömde bort musiken, fick för mycket annat som kom i vägen. Nu tar jag mig långsamt tillbaka, till okänd musik och till gammal musik. Älskar fortfarande Roffe Wikström och många andra med både röst och ord. Klassiker som jag inte för mitt liv kommer ihåg vilket nr de har i vilken kompositörs verk – men som jag känner igen och tycker om. Ny okänd musik, rapp är ett undantag som jag ännu inte närmat mig. Men annat, som jag bara kan hitta via vänner som tycker om just den sortens musik.

Nu ska jag inte lyssna till mera musik i kväll. Jag vill skriva om hur någon får en stor summa pengar och vad som då händer – med personen och med pengarna. Vad skulle jag själv göra om jag vann några miljoner på Postkodlotteriet (den enda möjlighet som finns för min del, får/kan inte spela på hästar eller andra penningkonsumerande vinstmöjligheter). Vad skulle jag göra? Säg att jag vinner sex miljoner, lagom lite, lagom mycket. Räcker det till det där egna boendet som jag fortfarande tror att jag vill ha? Det gör nog det, så då får jag väl bestämma om jag vill det. Jag är så gammal att nästa boende nästan måste bli det som kallas ”äldreboende”, ibland ”stödboende”. Det senare låter kanske lite bättre än det förra.

Inte vill jag bo på något boende, vad det än kallas. Inte än. Inte så länge jag kan gå själv, köra bil, handla, städa, tvätta, klä mig, se till att få håret klippt och tänderna omsedda. Plus allt annat som en gammal kvinna behöver hjälp med – innan hon är helt oförmögen att göra någonting själv. Än kan jag. Får kanske äta upp det i morgon, men än kan jag.

Onsdag 25 januari 2023 – har tagit min promenad (4 500 steg), temperatur ute 12 grader, ganska kyligt alltså, men blåser inte som igår. Kanske blir det regn frampå eftermiddagen. Nu hemma i fåtöljen, kyligt även inne. Resten av veckan verkar bli ungefär som idag.

Har slutat ta mig skorna när jag kommer in, det är för kallt med bara fötter i flipflops. Får torka golven lite oftare bara och det är snart gjort. Om jag kommer hit igen så här års följer mina ulltofflor med mig.

Drömmer konstiga drömmar, i natt var Pinochet med, misstänkt lik Erdogan, och jag var tvungen av okänd orsak att vistas i samma rum – hatade varje ögonblick. Värd var en trind liten gubbe med vit mustasch, och guldringar på alla fingrar. Publiken fick sitta på guldiga obekväma stolar, jag smet ut och kom därifrån. Vaknade tack och lov. Läser i pressen hur SD lär ha finansierat Paludans kostnader för Koran-bränning. Verkligheten överträffar ibland allt annat.

Middag i kväll blir nog sallad (endive och maché) med tomater, purjo, bruna champinjoner, ”antipasti de la mer” (bläckfisk och annat gott, färdigköpt), kanske också ett hårdkokt ägg och några ”filets d´anchois” (som inte ska misstas för svensk variant på temat liten konserverad fisk). Gott bröd till, som alltid. Det blir lätt för mycket bröd här.

Skriver lite om Kristina & Andrès, men får inte fart på vare sig dem eller mig.

Molnigt, än inget regn. En tveksam sol försöker ta sig fram genom ett ganska kompakt molntäcke.

Sätter på Joruns spellista Skriv, skriv, skriv och låter musiken välla över mig. Där är ibland ord men jag varken hör eller förstår dem, och det passar bra till fingerövningarna. Inte så att jag kommer loss och hittar det där ”flow” som många talar om – det tror jag mig bara om att ha funnit någon gång när jag kört NaNoWriMo, och jagat antalet ord varje dag, 1667 tror jag det var för att bli 50 000 när en månad gått.

Då hade jag aldrig några ambitioner att ha något specifikt innehåll, ingen kvalitet, inget smart och lämpligt (eller olämpligt) – enbart många ord. Förmodligen skulle det kunna fungera nu också, för K&A. Att bara strunta i sådant jag tycker eller tror att de ska göra, möta, klara av eller inte klara av. Men hur gör jag mig så fri från mig själv? Hur får jag mig att sluta recensera, redigera, stava korrekt och inte skriva fel på de och dem (fast det gör jag nog aldrig).

När jag väl vaknar för att kliva ur sängen (har ibland somnat om sent på morgonen och är tidsvilsen) tänker jag lite för ofta på alla mina döda. De blir allt fler, nära och de som är och kanske alltid har varit bortom nära. Svenarnes ord ”bortom nära” tycker jag om och använder ibland. De som är ”bortom nära” är ibland de mest älskade, och ibland ”bekanta”. Döda är de allihop.

Jag pratar med dem, får just inga svar, men pratar ändå. Tyst inom mig, eller högt. Här finns ingen som hör mig och kan undra. Inte hemma heller, för det mesta. Jag saknar samtal, med betoning på ”sam”. Att få någonting tillbaka när jag säger något, eller att kunna diskutera dagens och världens händelser med en levande människa. Få den där bekräftelsen på att jag finns, utan att behöva stå för den på egen hand. Nu sjunger Counting the Athmospheres med Jessica Curry i mig, vackert. Tack Jorun, skulle aldrig hittat hit utan dig och din spellista.

Jag välsignar att jag begrep att köpa dyra och bra (på huvudet-) hörlurar för något år sedan. De ger mig stor glädje. Tyvärr kan jag ju inte använda sådana där små behändiga saker direkt i öronen, de är upptagna av mina hörapparater.

Kände mig spänstig idag när jag tog min promenad, fötterna gick lätt och benen hängde med. Inte ont som ofta tidigare när jag gått lite för långt, inte lika omåttligt trött när jag väl kom hem igen. Det var en skön känsla, och jag vet att jag kan hitta den igen – om jag bara fortsätter att gå, varje dag. Här är lite för mycket stad för mig, lite för många bilar och för mycket folk – också off season. Skulle nog inte vilja vara här när det är säsong, även om havet då lockar till bad. Än har enbart mina fötter varit i sjön, resten får vänta – kanske tills jag är hemma igen. Slutet av mars-början april kan vara lagom att doppa mig i Addarn. Förutsatt att badstegen är satt i sjön.

Just nu heter musiken Anything for Kenopsia, och nyfiken som jag är så googlar jag och lär mig att Kenopsia är ett äventyrsspel, om resor mellan världar, och platser som ibland är övergivna men annars rymmer mycket liv – typ en skola om kvällen när inga elever eller lärare är kvar… Joruns musikval är spännande och ingenting jag själv skulle hitta fram till – jag uppskattar musiken mycket och tycker om det den gör med mig. Lär mig saker jag inte visste att jag behövde lära mig, får mig att skriva ord jag inte visste att jag behövde skriva.

Den får mig också att bara sitta stilla och lyssna, också till abrupta slut och tystnader. Och vänta på vad som kommer därnäst.

Måndag, kylig sådan, bara nio grader varmt när klockan är kvart över två. Har varit ut på en kort promenad (bara 2 500 steg) till bageriet för ett bröd och en mandelkaka, är nu hemma igen. I fåtöljen, med laptopen i knät. Som om jag skulle skriva… Facebook tyckte att man skulle slå upp sidan 18 i den bok som lång inom räckhåll, och så kolla rad 4 – och berätta vad som stod där. I Mumin och tillvarons gåta var sidan 18 tom.

Eftersom jag inte ser någon sol är det förmodligen helmulet – men det är inte mörkt. Filt över knäna också inomhus, fleece och det lilla elementet på. Bra att jag inte har någon möjlighet att mäta temperaturen inomhus. Tur också att jag är van att ha det kylslaget även därhemma. Må erkännas att detta är lite kallare än jag trott, dock hanterligt.

Kristina och Andrès tycks ha tagit temporär ”lock down” eller så. De inspirerar mig inte ett skvatt just nu. De får ta igen sig, och kanske återkomma. Läser strunt på Storytel, och får information om dito på Netflix, nyss något som heter Kombattanterna. Lockar mig inte.

Tar hörapparaterna ur öronen, behöver inte höra något mera idag. Telefonen ligger inom synhåll om den skulle ringa. Middagen idag blir nog en sallad med kycklingresterna från igår. I morgon får jag nog ta en busstur till Carrefour igen, Casino och Utile här är inte så välsorterade vad gäller färskvaror. Har köpt mjöl, ägg och mjölk så jag kan göra tunna pannkakor någon dag, i stekpanna. Vänner (och syrra) hävdar att det går bra utan pannkakslagg.

Har löst båda sudoku´na i DN, wordle och ordlig. Snart läser jag deckare också. Gräver i Storytels utbud, har svårt att hitta något jag vill läsa. Kan ju inte läsa ändå, hela tiden. Sådana här dagar när inte solen lockar mig ut, behöver jag ha något att läsa. Något som är bra, något som Löpa varg.

Tyvärr är det också så att om jag hittar något, så läser jag som alltid för fort och det tar snabbt slut. Mumin-boken (den om tillvarons gåta) fungerar annorlunda, den måste läsas långsamt. Och den går att läsa om och fundera ett varv till över det jag kanske inte begrep första gången. Ena syrran läser Proust på svenska och franska, att först ta ett kapitel på svenska gör att det franska motsvarande blir begripligare. För henne, jag har inte lyckats förstå mig på Proust ens på svenska, har inte försökt på senare år. Kanske skulle det gå bättre nu? Den här syrran har också läst två böcker av Ernaux på franska (hon har universitetsstudier i franska, bland mycket annat). Det har inte jag.

Lyssnar till vänners spellistor och tror att musiken ska få mig att skriva. Musiken, sångerna, alla orden, allt är vackert och värt att lyssna till. Men inte för mig att skriva till. Deras ord gör att mina tar slut.

Behöver alltså skapa spellistor med musik utan ord. Ska kolla vad Jorun hade under våra skrivkurser. Nu har jag hittat hennes spellistor – och de fungerar för mig, trots att jag inte ens vet vad musiken hör hemma i för genre. Sådant har jag aldrig lärt mig. En del stycken är stillsamma och sköra, andra väller fram som havet här när det halvstormar (har inte sett någon riktig storm ännu). Skönt.

Jag fortsätter låta fingrarna gå utan särdeles mycket reflekterande. Njuter av obekant musik, och är som så ofta tacksam mot Jorun Modén, skrivlärare och mångkunnig kvinna. Bland annat har hon skrivit en bok som heter Skriv, skriv, skriv. Den musik jag just lyssnar till hör ihop med den boken. Googla på Jorun Modén spellistor. Hon är en respektfull och ödmjuk lärare, som generöst delar med sig av allt hon själv lärt sig om skrivande genom åren. Peter Gundry och Goetia lyssnar jag just nu till.

Kristina och Andrès – vad vill ni egentligen? Vad törs ni? Hur länge ska ni vänta på att bestämma er, för någonting? Har ni modet att älska igen, trots eller kanske därför att ni är så gamla som ni är? Vilka katastrofer kan inträffa? Vilken salighet kan ni finna? Vilken glädje, om nu salighet är ett för stort ord? Glädje räcker långt, särskilt när ensamhet är alternativet.

Jag läser inlägg om serien på teve, Hotell Romantik. Om hur de äldre människor som vill ha kärlek, gemenskap, glädje och lek får vissa att skamset vända bort blicken, och andra att tacksamt säga ”det var på tiden”. Hur gick det till när gammal blev liktydigt med att inte behöva glädje och kärlek? När bestämde vem det?

Mig gläder det när också gamla människor blir glada av att se och röra vid varandra, ”pussas” eller kanske ännu hellre kyssas, älska, – och bli rikare därmed. Visst kan jag tycka att en del av lekarna (och de lekande) är väl fåniga, men så har jag aldrig lärt mig leka heller. Ulf är nog det närmaste jag kommit fånigheter och lek, och det saknar jag. Mycket.

Tittade på första avsnittet, och blev glad, såg lite av det andra och stängde av. Behöver fundera på varför. Avsnitt nummer tre lär sändas i veckan. Ska nog ge serien ett nytt försök. För om jag inte vill se mera handlar det nog inte om programmet och de medverkande, utan mera om mig och mitt otränade leksinne. De som deltar är modiga, de är levande människor och de gör varandra glada. Åtminstone så långt jag begripit. Har förstått att man nu söker personer att delta i nästa årgång av programmet…

Lördag 21 januari 2023 – soligt och kyligt även idag. Gick en kort promenad, 4 000 steg eller ungefär 3 kilometer. Lagom för min trötta kropp. Idag ska jag göra potatismos till middag, och steka en lammskiva, sallad till. Hittade en potatisskalare i ett köksskåp. Plötsligt längtar jag efter mat som detta, tunnpannkakor också, men här finns förstås ingen pannkakslagg och inte något mjöl heller (tror jag). Det får vänta tills jag kommer hem. Får väl hitta crèpes eller galettes någonstans. Kålpudding blir det nog någon dag. Och så vill jag ha fisk, men det får bli på restaurang. Kanske den på hörnet vid Square du Lys. De har ostron också.

Har varit ner i garaget och kollat böckerna, mest deckare där.

Klarade DNs ultrasvåra sudoku, men inte det (lättare) supersvåra. Wordl och ordlig gick också bra. Har just läst ut en tuggig Danielle Steel-bok, en Mary Higgins-Clark och en spökskriven Dorothy Sayers. Ingen höjdare någon av dem, men det är Mumin och tillvarons gåta.  Låter sig dock inte läsas rakt av, behöver läsas i lugnt och eftertänksamt, igenkännande, tempo. Rekommenderas.

Vid halv nio var det dags för sängen och en stunds kontemplerande innan jag somnade.

Söndagsmorgon halv sju – åter en stunds funderande innan jag steg upp och ordnade frukost, idag gott bröd, kokt ägg och ”ansjovis i olja” – vilket var som tunna sardiner i olja. Går bra till ägg. Löser som vanligt det svåraste sudoku´t, men inte det lättare. Solen börjar komma in på balkongen, snart dags att gå ut med en filt över knäna. Promenaden för dagen får vänta till lite längre fram på dagen. Nu är klockan kvart i tio.

Har kollat tidningar och FB, och mejl. Inget intressant varken här eller där. Ska tvätta lakan idag. Nu.  Tvättmaskinen går en stund till, solen tränger igenom molnen, men det är fortfarande kyligt. Supersvårt sudoku också avklarat nu, liksom wordle och ordlig. Och förmiddagsfika. Rena lakan i sängen.

5 800 steg idag, på smågator och längs stranden i Juan les Pins. Nu är jag hemma med en grillad kyckling och lite grönsaker till middagen, och solen har gömt sig. Jag sitter inne i ”min” sköna fåtölj.

Inte lika trött i ben och fötter som igår, kanske går det framåt. Lite kyligt inomhus också, eftersom jag glömt stänga dörren ut på balkongen… 12 grader säger väderappen, ”känns som 11”. Äter så småningom halva halva kycklingen med tillbehör, resten blir middag i morgon.

Enligt sonen är detta en Jaguar…. från 1954-57, värd över en miljon… I Juan les Pins idag. Vacker.

Fredag 20 jan 2023 – promenad in till Antibes via President Wilson, till Le Marché och en fika med kanelbulle ”dansk modell”, och mera promenader i stan tills jag äntligen hittade tillbaka till hållplatsen ”off” Wilson och ligne A till Juan les Pins, eller Antibes les Pins, som det också kallas. Som vanligt har jag gått alldeles för mycket – 16 000 steg idag, en dryg mil. Mina knän gillar inte det riktigt – men nu vilar de och jag i fåtöljen därhemma. Jag äter oliver, spansk torkad korv (med lite för stora fläskbitar i) och dricker en Dry Martini.

Klockan är halv fem, har suttit i solen på balkongen också, men gick in när det blev för varmt. Strålande sol hela dagen. Folk på stranden går och petar i högarna med diverse som spolades upp häromdagen när det blåste kraftigt. Undrar vad de hittar.

Skönt att jag torkade alla golv innan jag gick ut. När jag väl kom tillbaka, skulle jag inte ha orkat. Middag idag blir den sushi som är över från igår, med soja, wasabi och inlagd ingefära, kanske lite sallad också. Har både endive och maché i kylen, tomater, paprika och ett par fina bruna champinjoner också. Det går ingen nöd på mig. Att det är fredag spelar ingen roll för mig, jag noterar det enbart för att hålla någon koll på dagarna.

Letade idag i Antibes efter en vitlöksrivare, ett fat i porslin med ”rivjärn” för vitlöksklyftor. Ingen nödvändighet, har tack vare Nina en utmärkt vitlökspress därhemma i Addarsnäs, men ändå. Hittade ingen.

Le Marché är lite tam så här års, men kul ändå att se alla fräscha grönsaker och frukt, och all ost som jag inte känner till – och därför inte köper… Har också lärt mig idag att den dubbel espresso är en väldigt liten kopp kaffe, god men mycket liten. Såg Kristina Svensson som givit ut böcker om Nice, men var för feg att ge mig tillkänna.

Lite svårt att veta hur man ska klä sig – kallt på morgonen, och varmt fram på dagen. Och så kyligt igen när det börjar bli kväll. Jag kör med avtagbara lager, och lilla ryggsäcken att stoppa överflödiga kläder i. Parkan används enbart om regn väntas.

Har hela dagen försökt komma ihåg vad ”loppis” heter på franska, fick ett förslag av Hanna L häromdagen – har redan glömt. ”Brocante” är ordet jag letar efter. Är nog inga sådana heller nu när säsongen inte har börjat. Har sett att butiker som är ”årstidsstängda” öppnar igen i början av februari.

Elva grader varmt nu när klockan är strax efter fem. Bara tre-fyra i natt. Vinter i Juan les Pins.

Plockar fram ingredienserna till salladen, sushin får vänta i kylen tills det är dags. Har en avocado, men den får nog också vänta till i morgon. Blir den övermogen så är det så. Bästa köttbit jag hittat var på Monoprix i St Laurent du Var – och dit vill jag inte igen, fullkomligt hatade alla trapporna där (för att komma till rätt ställe, åt rätt håll, på järnvägen). Köpte ”gigot” på Carrefour och har lärt mig att det är ungefär lammkotlett med ben. Inget fel på den, men den andra var bättre. Tyvärr jag glömt vad just den styckningsdetaljen heter… Var oxkött, inte lamm.

Lapin är kanin och det är jag inte intresserad av, även om jag kan äta det om det bjuds. Och anka har jag ännu inte inhandlat, men gör kanske framöver. När Nina kommer och vi är två som ska äta. Helst vill jag ha färska produkter, i ankans fall inte ”confit”. Kul att lära sig mera om vardagsvaror, det var inget franskaläraren i Avesta lärde ut, då för många år sedan. Nu är jag osäker på vem som undervisade i franska, var det kanske Bertil Persson? Tror mig minnas (kan ha helt fel) att hans hustru, ”fröken Lind”, var den lärare i slöjd som alltid fick mig att repa upp och göra om. Resultat – ovilja att handarbeta än idag. Onödig kunskap idag. Glad att några vittrande spår finns kvar.

När jag väl sover om nätterna så drömmer jag de mest virriga drömmar. I natt räknades passagerare som överlevt en flygkrasch, och en saknades. 91 skulle ha varit 92. Och jag visste att det var Ulf som saknades, och att han fanns i kylrummet, möjligen i frysrummet. Hur och varför har jag inget minne av. Kändes inget vidare när jag vaknade, men olusten gick över.

Kanske inte så konstigt att nätterna blir antingen vakna mera än sovande, eller fyllda av drömmar. Tillvaron här är en annan än den därhemma, på många sätt skönare och mera välbehaglig. På andra sätt främmande och okänd, svårhanterlig om inte annat på grund av språksvårigheter. Engelska går inte bättre här än i Spanien, så turistort detta än är. Och min franska är rudimentär, men när jag väl får upp ångan gör jag mig förstådd.

Nu har jag ätit sushi (minus det mesta av det nu torra riset), jättegod sallad och ett glas rosé. Diskat och plockat undan. Kvart över sex är det becksvart utanför fönstren. Om någon timme, eller så, talar kroppen om för mig att det är dags att lägga mig.

Efterfrukostfika när klockan är halv tio. Soligt, kyligt. Stora demonstrationer väntas idag efter Macrons förslag om ändrade pensioner. Fackföreningar, yrkesgrupper som busschaufförer, många protesterar mot det som främst drabbar lågavlönade, kvinnor, och alla med mindre än 43 års yrkesverksamhet. Så idag ska jag nog inte åka buss.

Däremot ska jag nog köra en tvättmaskin, det ser inte ut som om det blåser lika kraftigt idag som igår.

Varnas för lavinfara i fjällen.

Utan att begripa varför sov jag dåligt i natt, tyckte jag låg och vred och vände mig mest hela tiden. Då gäller det att ”mantra”, ersätta melankoliska tankar med ett intetsägande mantra så att hjärnan luras att vila. Fungerar för det mesta hyfsat. Upp vid halv sju och sätter på elementet i vardagsrummet/köket. Skulle haft mina ulltofflor med mig, men tyckte de tog för stor plats i packningen. Lärdom till nästa gång, skippa shortsen och baddräkten, ta med sandalerna och tofflorna.

Nu på balkongen i solen, ser inte vad jag skriver, men det gör inget. Går in och smörjer in solkräm i ansiktet – det känns att det behövs.

Folk börjar komma till stranden, barn leker med fotbollar, hundar springer ifrån och till matte eller husse. Många små hundar, ibland 2-3 till samma människa, hunddagis?

Ännu varken badare eller vadare i vattnet. Ett par kom stretande när klockan var runt 12, och jag åt lunch på balkongen. Solen blev för varm, nu har jag gått in igen. I alla fall en stund. Nina kommer från Nice den 5 februari och åker vidare till Marseille den 14 februari.

Ut och in i solen och det svalare inomhus (som blir kyligt fram emot kvällen).

Har ätit lunch (crevettes och nems) som känns som om den räcker för idag. Har visst en crèpe i frysen, den får duga som middag, med sallad och tomat, päron och ost efter.

Tvätten torkar bra. I morgon är det nog dags igen att torka av golven, och damma under/runt teven (som jag inte använder). Glasbord samlar damm. Här är lättstädat.

Kvart över tre tar jag in tvätten, och mig själv. Har haft ännu en vidunderligt skön dag, både ute och inne. Har bara gått elva steg, enligt min ständige stegräknare. Några fler är det nog, men utan att bära telefonen med mig. Nu har jag plockat i ordning i lägenheten, diskat, ställt undan lite pinaler som jag inte kommer att behöva varje dag. Köpte igår en ny islåda till frysen, som ersättning för den jag lyckades spräcka häromsistens. Inser att den nya lådan har en massa fack – tror inte jag tänker ladda den med vatten. Den får ligga på bänken så länge. Och så har jag provat de svarta billiga byxorna med fickor som jag inhandlat på Carrefour till nersatt pris, 25 Euro minus 70%. De passar, utom att de är väl generösa i midjan (trots min på sistone anlagda mage) – kanske kan jag låna ett bälte av Leif, har sett att det finns i garderoben. Köpte en nersatt lång vit trevlig halsduk också, det var kallt på morgonen när jag for med bussen till Carrefour.

Skriver upp vad jag handlar, tycker nog att det mesta är minst lika dyrt som i Sverige. Letar extrapriser här också. Gläds åt frukt som smakar som den ska, åt tomater och sallad och annat grönt hos handlarna, åt färskt bröd (även om jag aldrig äter upp en baguette innan den blir lite gammal, och då rostar jag den). Bakverken är för söta här som i Spanien, har ännu inte hittat något som fått mig att sucka av njutning. Ostar, även om jag inte heller där hittat något fantastiskt än. Beror mest på min okunnighet, inte på ostarna. Vet att de finns.

Ja, här är kallare än det var i Spanien på Atlantkusten så här års. Åtminstone i fjol jämfört med i år, mera jämförelser kan jag inte göra. Ändå är här för varmt i solen mitt på dagen, när solen ligger rakt in på balkongen. Jag promenerar inte lika hej vilt som första veckan, förtog mig lite. Men i morgon är det dags igen, efter att jag torkat golven på morgonen. Och om det inte regnar eller stormar.

Just nu sitter jag här med mobilen fulladdad, kanske får jag ett samtal från min sondotter. Hon skulle ringa ”i morgon” sa hon igår, när jag missat hennes samtal. Men hon jobbar och har ett fullt liv, sitter inte och väntar på något. Lever mera än jag, som ändå fortfarande andas, rör mig, äter och dricker, diskar, tvättar och städar, handlar mat för att upprätthålla livhanken. Läser något för det mesta, skriver ibland. Har inga tider att passa. Det är fortfarande arbetstid i Sverige, klockan är bara halv fem.

En man med vad? En Geiger-mätare (metalldetektor) och en spade, scannar och stannar och gräver. Begrundar. Efter vågorna och vindarna igår har kanske fynd spolats upp här på stranden. Hoppas han hittar någon fantastiskt. Han rör sig ungefär som jag när jag torkar golv. Undrar vad han gör med skräpet han också hittar. Sån skattjakt skulle jag också gilla. Men, jag nöjer mig med att gå på stranden och hitta en sten här och där, ibland en tom snäcka.

Det händer hela tiden mera utanför mina fönster här än därhemma…

Solnedgång så småningom, åt Nice till – eller är det åt Cannes-hållet… Klockan är i alla fall lite över fem.

Onsdag. Sol och blåsigt, 12-13 grader fram på dagen, bara 4 under natten. Nu 8, när klockan är halv 10.

Frukosten är avklarad, nu ska jag bara bestämma mig för vad den här dagen ska innehålla. Jag gör mig ingen brådska, har inte klätt på mig än. Kanske går jag bara ut på en lagom lång promenad, kanske tar jag bussen in till Antibes. Har inget jag måste göra.

Det blev så småningom bussen till Antibes, och lite villervallande. Hittar inte till Marché Provencal, när jag åker buss till stan. När jag gick (inte den långalånga vägen, men lite kortare) då kom jag dit. Så jag får gå om jag vill skåda allt det fina på marknaden.

Det har blåst hela dagen, vågorna är så kraftiga nu att vattnet når nästan upp till gatubarriären. Såg några kämpande vindsurfare, de hade det jobbigt. 14 grader så länge solen var uppe.

Åt några bitar sushi och lite av röran från igår, plus en avocado till sen lunch. Därmed hoppar jag över middagen idag, är fortfarande mätt. Dricker en kopp te nu. Och har satt på det lilla elementet.

Klockan är snart sex, det mörknar. Vädret blir ungefär detsamma i morgon, kanske regn under natten.

Nu ska jag leta musik, och läsa lite en stund. En lugn och skön kväll. Kommer förmodligen att lägga mig alldeles för tidigt, och därmed vakna någonstans mitt i natten och ligga där och titta i taket. Det känns alltid som länge, men är det kanske inte – somnar om gör jag ju förr eller senare. Jag har varit här i drygt två veckor och börjar känna mig lite ”hemma”. Har bara gått 4 100 steg idag, eller ungefär tre kilometer. Ganska lagom.