beskrivarblogg

25 april 2022 – måndag, har lastat in sommardäcken i bilen och ska åka till sonen i morgon eftermiddag. Vedkap och gräsklippare hämtar han ”i sommar” när de är tillbaka efter Mallorca-vecka och han dessutom har fiskat norröver.

Min kropp har hanterats ovarsamt de senaste dagarna. Allt flyttande av tunga saker, Nationalencyclopedin i 20 band, det stora ekbordet, loppiskartonger och sommardäck – känns och syns, i form av blåmärken som jag får så fort det är möjligt. Nåja, jag har fixat det jag skulle, har laddat ner appen till Tiptapp, och ska kanske lägga in en annons om jag bara begriper skillnaden mellan återvinning och återbruk (förstår nog, men klarar inte att särskilja det ena från det andra i en annons, får kanske blir två annonser).

Och jag har åkt dit på ett scam-mejl om lägre pris på frimärken från ”Postnord” – kostade mig 910 kronor. Kortet har jag spärrat, men betalningen hann gå iväg. Där försvann det jag tjänat på Bokbörsen, plus lite till. Ska kontakta PayPal i morgon, kanske kan det ordna sig – tack för tips, John Swedenmark, som också gillar frimärken till lägre pris…

Har just inte skrivit vare sig om Agnes eller om demens – men läst igenom (flyktigt) utskrivna sidor om båda. Markerat vad som kanske är användbart. Och hoppas komma igång att skriva igen, de senaste dagarna har varit mer än väl fyllda av genomgång av ”gammalt”, papper och annat. En del åker ut, en del läggs för sig ungefär som i Povel Ramels visa. En del orkar jag återse, annat inte.

I natt drömde jag om de 20 banden av Nationalencyklopedin – nu står de i sina kartonger i mitt vardagsrum och väntar på att någon annan ska flytta på dem den här gången, jag har gjort det och gör det inte en gång till. Ekbordet står där också, på kant. Sängramen ligger där den och jag ligger, den är absolut oflyttbar med mina ”krafter”. Sofforna står på sina hjul och väntar på förflyttning. Alla trasmattor ligger nu i prydlig hög därute i smatten på väg till altanen, bättre ordning än tidigare.

Har provat kläder och insett vad jag fortfarande kommer i och kan tänka mig att använda – och vad som inte fungerar. De senare hänger nu i garderobspåsar och väntar på fortsättning. Är i alla fall genomgånget och sagt farväl till.

Ingen var villig att betala vad jag bedömde som vettigt pris för frack med byxor (och revärer) plus två västar och tre frackskjortor – så nu får de hänga med på loppis i sommar, och därefter förmodligen hamna i en insamling någonstans. Den första spekulanten hörde aldrig av sig, och nummer två berättade att mitt pris var högre än hon tänkt sig. Tyvärr glömde jag fråga vad hon hade tänkt sig.

Känns skönt med den här genomgången, vilket inte innebär att jag är klar – det återstår en hel del.

Och all den här aktiviteten är Ninas ”fel”, hon fick igång mig vid sitt besök här i påskas, och nu sitter jag här med ett vardagsrum som är uppochner, men ett gästrum som är aningen mindre rörigt än tidigare, och en hel del annat bra på gång. Tiptapp till exempel.

Det här är ett tomt dokument som jag inte har en aning om varför jag öppnade.

Jag är trött efter dagens begivenheter – hårklippning, vaccination, inköp av diverse slag (bl a ny madrass i stället för den som mössen boat in sig i under min Teneriffa-vistelse), sopstationen för släng av en liten del av sådant som behövde slängas, sorterade sopor också överlämnade till sina containers, pantflaskor till apparaten vid Ica, Apoteket för inköp, Clas Ohlson bistod med nya tandborstar och vadderade kuvert till mindre böcker, biblioteket fick besök, lånade några böcker och hittade några i bokomloppshyllan.

Den nya madrassen är avklädd sin plastfolie, och ligger till sig i sängen i gästrummet. Tvätten från i morse är intagen och undanlagd. Det jag handlade är inplockat, men jag har inte vant mig vid att bara ha en kyl/frys – det blir trångt.

Hann med att sitta en stund på altanen innan solen vek av åt höger. Tog in en skottkärra med ved i morse när jag ändå skulle ha kärran till att forsla bort löv och grenar bortanför klädstrecken.

Men jag kom inte in i källaren för att försöka få med mig mormors vävstol (nedmonterad) – det står en gräsklippare i vägen, och sommardäck till bilen. Gräsklipparen behöver jag återlämna till sonen och sonhustrun, kanske kan de få igång den. Jag orkar inte längre. Vedkapen som också står där törs jag inte använda, klingan/skivan är för slö, även om resten fungerar. Klyven vill jag ha kvar, kan behöva den ibland. Vinterdäcken behöver växlas mot sommardito, kanske ska jag också skaffa ett däckhotell för nästa byte.

Behöver få hjälp att bli av med de två sofforna i mitt vardagsrum, de behövs inte längre. Och madrassen som mössen huserade i (nu i källaren) behöver också forslas bort. Kanske också det stora bordet i ”gästrummet”, jag använder det enbart som uppställningsplats. Och jag har ett gammalt, vackrare och lättare bord som kan ersätta det. Den mycket tunga sängramen vill jag byta mot ben under sängen – för att kunna flytta det hela enklare och på egen hand. Som det är nu kan jag inte rubba sängen.

Alltså: vävstolsdelar från källaren (mormors vävstol har varit monterad och fungerat för ett par år sedan, men är säkert hundra år), motorgräsklippare, vedkap, musmadrass, två Tomelilla-soffor från Ikea i behov av ny klädsel, ett stort ekbord 95×1.80, en tung och stor sängram, Malm från Ikea, ca 1.30×200, utan utdragslådor – alltsammans behöver forslas till tipp av starka män.

Eller skänkas till hugade, som då får hämta härhemma. Jag vill möblera om, och kanske också döstäda lite – allt för att göra livet efter mig enklare för de mina! Och dessförinnan vill jag stöka runt här i huset, där jag nog tänker bo kvar så länge jag kan. Vedspisen fungerar igen, och då fungerar jag (men kanske inte under värsta vintermånaderna).

Dessutom planerar jag att åka på loppis och försöka sälja en del av allt som nu belamrar passagen ut på altanen – och står på vartannat i skrubben. Om jag inte kommer iväg, eller inte får sålt någonting, åker även detta till soptippen, Frälsis eller liknande. Dit vill jag även förpassa en hel del kläder.

Onsdag 20 april 2022 – vackert väder, lite blåsigt på altan, men satt där ändå en stund. Städar byrån med underkläder och strumpor, slänger omaka och noppiga sockor. Städar också de två översta ”papperslådorna” i andra byrån i gästrummet, läser gamla papper, försöker plocka i någon sorts ordning och spara sådant jag tror ska sparas. Flyttar artiklar om min bok till portfölj i skrubben, några sena deklarationer ligger också nu på en hylla där.

Läser i Ulfs och min ”dagbok” från Jonsborg, den blå. Gör ont.

Hittar också utskrivna sidor om Jan och mig och de sista årens demens. Där finns mycket att hämta till inledning av Agnes bokserie. När jag orkar. Nu har jag orkat mig igenom alla sidor om Jan och hans sista tid – och därmed min sista tid med honom. Är trött och längtar efter en skitbok som inte kostar på att läsa. Får kolla på Storytel, men valde en bra bok…

Gräsytorna som bökats upp av vildsvin harvas just nu, med måsar som hittar mat i flockar runt traktorn.

Har bokat tid per telefon – appen var värdelös – och får mitt vaccin på fredag 20 minuter över två på Kyrkogatan i Norrtälje.

Nu har jag ätit skogschampinjoner (som väl aldrig varit i närheten av en skog, men goda ändå), sparris, färsk potatis från Egypten och en liten lammfilé från frysen. Gott. Jag gick ner till sjön och doppade fötterna, stegen ligger fortfarande på bryggan. Vattnet var varmare – eller inte så kallt, som jag trott. Vill bada, tror jag.

Och under dagen har jag läst Maud Deckmars bok Gud i Bardolino – en läsvärd och mycket fin bok om hur det kan vara att växa upp och fostras i en frikyrklig miljö. Och vad det kan kosta att göra sig fri. Tack Maud, för Sofia, Maggan och de andra människorna i boken. Nu har jag dem med mig.

Vi får se om jag klarar att skriva med så här bred vänstermarginal. Men det gör det lättare för förlagsredaktören att kommentera…

Nu råder mig Helen att skriva riktigt dåligt, bara vräka ur mig saker som bara jag själv någonsin ska läsa – och då fixar jag redaktörsmarginal! Var det inte någon amerikansk författare som sade ”skriv dåligt ännu sämre” (eller så)? Absurd är världen, min skrivarvärld i alla fall.

Den andra också, med krig, koranbränningar som skyddas av polis som därför blir misshandlade, bilar satta i brand… Den där danske uppviglaren borde aldrig fått tillstånd för sin manifestation, ibland går yttrandefriheten för långt.

Jag försöker få liv i Agnes, men hon är lika seg som jag. Det kanske är för sent för både henne och mig, även om jag gjort henne några år yngre än jag.

Att åka till Teneriffa var bra, för solen och havet. Pulpos i vinäger, apelsiner och bananer. Inte för min icke-existerande kreativitet. Den dök aldrig upp där heller. Det kändes lite kul att bara boka enkel biljett, och stanna i drygt tre månader – vill göra om det, annanstans. Kanske på Teneriffa, inte i La Caleta. För stenigt och därmed svårt att ta sig i och upp ur havet för bad. För långt ut på landet, för lite folk – haha, jag som vill ha ”lite folk”. Jag hänger inte riktigt ihop. Logik har aldrig varit någon stark sida hos mig.

Efter en kall natt med frost lyser solen nu och himlen är bara lätt beslöjad. Kanske kan jag sitta på altanen längre fram på dagen.

En anddrake och en andhona – åda? – går förbi mitt fönster. De kollar pallkragen där jag ska sätta blommor småningom, och knallar vidare. Kanske letar de efter en bra plats för äggläggning? Kajorna lite längre bort vänder på gräsmattans mossa och hittar kanske något ätbart. Eftersom jag inte matat några småfåglar under vintern har jag heller inga här nu. Någon enstaka talgoxe och koltrast har jag sett, häromdagen tror jag en bofink hälsade på.

Hemingway: ”skriv en enda mening som är sann”, Stephen King: ”berätta sanningen”, en vän: ”leta på mannen med kängan på dragkroken och känslan inom dig, han var din feelgood”, många andra: ”skriv om det som brinner/bränner” (förstår det som ”det som gör ont, är svårt”).

Just nu varken brinner eller bränner något så värst, det onda gör inte längre lika ont. Sorgerna dämpas av tid, kvar blir saknaden. Och den är tungfotad, inte snabb och brinnande. Ett alternativ från Je m´appelle Agneta, av Emma Hamberg, ”att bära sin sorg med livsglädje”.

Klockan är bara kvart över tio och jag tycker jag suttit vid datorn länge. Trots att jag både diskat och bäddat och eldat i spisen. Det vill säga, inte skrivit.

Något med det här typsnittet och breda marginalen tilltalar mig. Tack Nina (Sjöstrand), kära skrivinspiratör, för tips om detta och mycket annat.

Vad gäller gårdagens synopsis till Agnes-boken har hon anlänt till Teneriffa, sovit en natt i Puerto hos vännerna, och transporterats i bil till La Caleta de Interian av hyresvärdens kusin Marco med fru – med diverse komplikationer.

Hon har också tappat bort sin plånbok med kort och kontanter (och är tacksam att hon glömt hur mycket Euro det handlade om), kortet spärrades direkt, och hon hade varit klok och tagit med sig ännu ett bankkort.

Hon har åkt på öronen via ett missat trappsteg när hon var ute vid havet. Hjälpt hem av bekymrad spansk man som försäkrade att han inte skulle följa henne upp till lägenheten, bara ville se att hon kom hem. Blåmärken och blåtira som gömdes bakom solglasögon och munskydd.

Ovanstående var bara de första tre-fyra dagarna i La Caleta. Drygt tre månader återstår av hennes vistelse. Nu får hon ta igen sig lite.

Men jag som skriver tror att det är en bra idé att skriva synopsis så här, när en hel del redan är skrivet. Därefter, när flödet väl är beskrivet, ska ”kapitel för kapitel” ta vid, ett dokument för varje kapitel, med någon slags förklarande titel. Allt för att få ordning och kunna hålla reda på var vad ska in i boken, hur saker hänger ihop och ibland inte gör det. Och jag tror också att även synopsis kan förändras efter vägen.

Nu dags för fika, med tunna mandelkakor till, belgiska Jules Destrooper inköpta på Ica i Norrtälje. Hårdkokar några ägg till kvällen. Och gläds åt livskraften i nedklippta pelargoner. Om tre minuter är äggen klara, då går jag ut på altanen med tjock jacka och filt om benen, och sätter mig och läser en stund.

Nu ute i solen, som på Teneriffa, bara mera kläder på. Och fårfäll (inte filt) över knäna, keps som skuggar solen. Läser Je m´appelle Agneta, av Emma Hamberg, riktigt bra feelgood. Läs den om ni gillar bra bok och genren feelgood. Den. tjocka jackan sitter jag på, det blev för varmt.

Jag har svårt att skilja på feelgood och romance – men köper Ninas förklaring – romance drivs av sex och dramatik, feelgood mindre (eller just inget, möjligen antytt) sex och lyckligt slut. Någon tydlig genre för min bok om Agnes finns nog inte. Än.

Ett stort molntäcke breder ut sig, och solen gömmer sig. Tog en bild nyss och försökte inbilla mig att molnen drog bortåt. Det gjorde de inte. Jag sitter kvar, det varken regnar eller blåser.

Fårfällen luddar av sig på min svarta skjorta. Borde kanske vända insidan ut. Gjort. Läser vidare.

Inser att Emma H skriver mycket dialog, som gör människorna levande, oavsett vilket språk de talar. Eller inte talar i Agnetas fall, hon kan inte franska. Jag behöver dialoga mera, även om Agnes inte klarar spanskan.

Äter amerikanska blåbär (vet inte varifrån de kommit), ”alltid smakar det lite fågel” som mamma brukade säga om något som var nästan som det skulle.  Till detta dricker jag ett glas Richard Juhlin Blanc de blanc, trots att klockan bara är halv två. Och solen motar molnen så där lite lagom.

Har sett Hambergs bok för länge sedan, men inte lockats, kanske titeln avskräckte. Nu är jag förtjust. En citronfjäril gläder mig dessutom också just nu.

Blåbären kommer från Marocko, bananerna på Ica från Ecuador. Vinet gjort av en svensk i Frankrike.

Är trött på att vara seriös. Långfredag, sol och moln om vartannat. Kyligt kände jag när jag hämtade in ved. Eldar. Igår försökte jag skriva ny synopsis till Agnes bok, känns som om allt blev rörigare än det redan var. Behöver ändra en hel del i det ursprungliga manuset.

I morgon är det två veckor sedan jag lämnade Teneriffa. Först nu känner jag mig hemma igen, bland loppisprylar som jag drömmer mardrömmar om, en vedspis som fungerar, nerklippta fula pelargoner som gör nya små gröna blad varje dag. Igår sket en mås på mitt nytvättade stora underlakan, där det hängde på strecket. Omtvätt.

Ser Babels intervju med Julian Barnes, och oj vad jag tycker om hans sätt att skriva och att prata om sina romaner. Han inväntar berättelsen, låter den ta honom med sig. Hans senaste bok Elisabeth Finch, handlar om en lärare och de elever hon påverkade. Framför allt Neil, som älskade henne, ”naturligtvis älskade jag henne”, utan att den kärleken någonsin ”was consummated”. (Some loves are not.)

Finns den översatt är min undran? Tror att jag vill läsa den på engelska.

Önskar att min berättelse om Agnes också tog mig, fick mig att skriva utan att ha tänkt skriva så dessförinnan. Men där kliver min egen censur in, den tystar mig, den säger att ”inte ska väl du tro att du är något”… eller något liknande. Tystar mig hur som helst. Och jag tappar bort Agnes. Igen. Kan möjligen handla om att hon aldrig blivit så tydlig för mig, som Barnes´ Elisabeth, och den siste hedniske kejsaren av
Rom, som jag redan glömt namnet på.

Syrran har i alla fall bekräftat att krukblomman jag fick faktiskt heter Galatea. Trodde jag kom ihåg fel, inte för att jag vet vem/vad Galatea någon gång var. Googlar och ser att hon var en havsnymf med olycklig historia. Varför kommer jag ihåg namnet? Kanske på grund av Galater-brevet i bibeln? Inte för att jag törs hävda att jag någonsin läst det.

Agnes, du är inte jag, och du är jag. Förstås, hur skulle jag annars kunna hitta på dig? Eller du mig? Vem som gör vad är oklart. Ibland är det jag och ibland du.

Middagen idag blev tjälknöl, rostbiff marinerad enligt Pernilla Thunbergers recept med små tillägg. Perfekt. Därtill kort kokt grön sparris, lite salt och dito socker i vattnet, kort stekta skogschampinjoner i klyftor, finskuren röd paprika, också lätt stekt. Lite bearnaisesås till, i brist på hollandaise. Richard Juhlins Blanc de blanc till. Duglig måltid.

Agnes, du är så osannolik så det är inte klokt.

Du låtsas att du mår bra, att du trivs med livet – och samtidigt är du så ensam att du åker till Grisslehamn en långfredag för att du inte har något bättre för dig.

Behållningen var de ruggiga tranor du såg på en blöt åker. I övrigt var det fält och åkrar, skog och hus, trista klantiga bilförare som åkte långsammare än hastighetsbegränsningen och bromsade på de mest osannolika ställen. Nåja, både du och jag kom hem. Och jag vet att jag inte behöver åka till Grisslehamn igen.

Körde in till Coop i Norrtälje för att handla för presentkorten jag vann på Postkodlotteriet – men hade medlemskortet hemma. Hade glömt att lägga in det i ”plånboken” efter Teneriffa…

Väl hemma läser jag och eldar och tar in mera ved. Viker och lägger undan de numera torra lakanen från igår. Vattnar pelargonerna. Och tittar fundersamt på de ledsna kaktusarna. Finns det liv i dem också?

Agnes, vad behöver du göra för att få mig att skriva dig levande? Du är fortfarande inte riktigt där, du är för försiktig och för diffus för att finnas för en läsare, för att fånga en läsare.

Läser feelgood och försöker förstå vad som gör det till bra feelgood. Det är inte lätt.

Jag ser en fullmåne utanför köksfönstret, den kommer nog att störa mig i natt.  Just nu syns den mellan grenarna i trädet. Är det inte fel datum för fullmåne?

Du är gammal, du är levande, du vill leva, du saknar en människa nära dig, någon att hålla i handen ibland innan du eller han somnar. Ja, det är en man du saknar, han som är död. Men det finns andra män, människor som kan älska och behöva en annan människa. Så som du gör. Du behöver en annan människa, inte många andra. Men en som finns där till vardags, en som lagar mat tillsammans med dig. En som kanske spelar canasta (om jag nu kan komma ihåg hur man gör), en som gillar att leka och åka på loppis och sälja diverse. En som får mig att leka. Att skratta. Att flamsa.

10 april 2022 – hemma igen efter en fin födelsedagsfest hos Erik och Lotta igår. Har tagit hand om och fotat alla vackra blommor, lagt in på FB och skickat till Barbro efter lite trassel. Bett henne skicka till Karin, glömde lägga till henne som mottagare. Barbro har också fått måtten på min svarta långa linneklänning, den är slut. Hon kan sy en ny, jag behöver bara betala tyget.

Har ätit det jag fick med mig från Lotta och Erik, pastasallad med fläskfilé, gott idag också. Hoppas de båda förstod hur tacksam jag var över att de ordnat min fest.

Jag har också slagit in fem Åsa Larsson-böcker till en beställare på Bokbörsen, ett stort och rejält blompapper kom väl till pass. Gjort i ordning vedkorgen, tömt allt sågspån som vedtränas inneboende skapat, slängt allt annat skräp, lagt rena tidningar i botten och oäten ved ovanpå. Eldar. Spisen knäpper trevligt. Behöver ta in mera ved, det jag hämtade innan jag åkte igår räcker inte långt. Askhinken är också inne vid spisen, är nog dags i morgon innan jag eldar att tömma askan.

Inga hörapparater i öronen nu, de och jag får vila. Gårdagen var fylld av prat och skratt, och på kvällen när övriga gäster åkt vidare var jag och mina öron trötta. Då var det skönt att få gå en trappa upp och bara lägga sig i sängen.

Härligt med alla blommor i huset, både i vaser och i krukor. Och i presentkort – det lär blir några friska pelargoner till altanen i sommar. Godis (tryffelchoklad och honung) kanske går åt innan dess. Rödvin, vermouth och champagne likaså. Men glädjen och minnena och några bilder finns kvar. Och tacksamheten.

Det här ville jag säga till oss alla, och gjorde.

Jag är glad och tacksam över att vi är här alla för att fira min födelsedag.

Men idag vill jag att vi också minns alla de våra som inte är här – Jan, Mats, Evren, vår syster Kicki och Lars, farmor Ingrid och farfar Nils, Jans bror Ulf och hans Monica, Per Uddo och Michael, mormor Margit och morfar Henning. Ulf. Moster, mormor och morfar.  Din pappa Arne, Lotta. De som inte lever längre.

Jag har träffat dem alla under mina månader annanstans. Ibland har jag varit glad åt deras sällskap, och ibland sorgsen. Allas våra liv har så mycket av både glädje och sorg, av hopp och besvikelse. Deras också. Nu har de nog frid.

Jag har kommit ihåg sådant jag inte visste att jag kom ihåg, namn och människor som för länge sedan är ”bortom nära”. Ett lån från vännen Svenarne Jansson, För mig beskriver de orden den plats där jag kan möta mina döda, ett ögonblick. Och prata lite med dem, som om de vore här. De är ju med oss, men inte påtagliga, inte synliga, inte går det att höra dem heller. Men jag kan prata med dem, och det gör mig gott.

Och jag hoppas att vi alla kan fortsätta prata med varandra, medan vi lever men också ”bortom nära”. Jag tänker i alla fall försöka när det är så dags. ”Den som hör, han höre.” Eller så, Uppenbarelseboken någonstans.

Erik har beställt en släktkrönika – det här är också en sån. Och att vi ses idag här, alla kära – det är den finaste presenten, och även det en levande släktkrönika.

Onsdag 6 april 2022 – har sålt första boken sedan jag kom hem, skrivit ut fraktsedel och sett efter att jag kan lämna den i Rimbo på väg till Erik på lördag.

Väcktes vid halv sex av konstigt ihållande ljud och for upp för att kolla vad som lät. Hittade inget, kanske var det bara ovanligt verkligt i drömmen.

Strålande sol, ingen mera snö (än), lite blåsigt men mindre än igår.

Bäddat och diskat, plockat in gårdagens tvätt. Gjort kaffe och glömde det på diskbänken…

Ska jag deklarera idag, så att jag slipper fundera på det i morgon och nästa dag etc? Bokslutet är klart, det är bara de där bilagorna jag måste begripa mig på, igen. Har nu, när klockan är tolv, deklarerat och skickat in. Momsdeklarationen också, måste kolla. Nu är även den inskickad. Om det blev rätt återstår att se. Är lika förvirrad varje år.

Har också gått igenom en drös post, som förvaltaren härbärgerat. Inga katastrofer, missade en presentvinst från Postkodlotteriet, men det kan jag överleva. Information om en fjärde vaccindos, ska boka efter påsk. Och ringa tandläkaren/tandhygienisten för översyn.

Gick bara ner till sjön idag, det blåste för kallt. Isen har släppt i strandkanten, men ännu ingen badstege ilagd. Därmed inget kallbad.

Kommer på mig med att sitta hopsjunken i stolen, sådär som moster gjorde när hon var äldre än jag.

Läser Inkdeath (Cornelia Funke, del tre i trilogin) en stund. Gör mig en Dry Martini. Bestämmer att jag ska äta avocado med skagenröra till middag, lunch var inlagd strömmingsflundra med några små stekta potatisar från igår. Har raggsockor på fötterna och fleece därtill, svalt i huset. Håller eluppvärmningen på det allra lägsta.

Har tackat förvaltaren för uppvärming av huset innan jag kom hem, och för att han tagit hand om min post. Plus ställt frågor som jag vill att han vidarebefordrar till värden, om flytt inom gården, vedspis som inte fungerar, elräkning som jag inte fått… Klarar inte en vinter i det här huset, och det vet förvaltaren, frågan är vad värden vet.

Skriver upp att jag ska ha pappersnäsdukar och tvättlappar med på nästa resa. Vart den än går.

Nyser, damm eller förkylning?

Vedspisen ska fungera enligt förvaltaren – jag testar omedelbart. Blir så glad om det är sant. Och än ryker det inte in. Resten tar vi/han igen med värden vid tillfälle, de träffas visst inte så ofta. Glömde påminna om den icke-fungerande kyl/frysen, som nu står med öppna dörrar i köket. Vill inte ha den där. Men vad ska jag ha i stället?

Tisdag 5 april 2022 – en decimeter snö har fallit under natten, snöar fortfarande och det blåser kraftigt dessutom. Tur att jag åkte och handlade igår. Tänker kura inomhus idag.

Har just ätit min spanska frukost, två skivor bröd (godare här än där), en apelsin och en banan (båda skurna i bitar) och te. Frukten var bättre där.

Har beslutat att jag inte ska delta i Dubbelliv, en pod. Vill inte längre identifiera mig som den spelmissbrukande svikaren. Så om journalisten ringer igen blir det ett nejtack.

Nu skiner solen, det har slutat att snöa, men blåser.

Har brynt ett revbensspjäll och lagt i slow cookern med paprika, lök och champinjoner, koriander och lite buljong. Klockan är tio. Tvättar. Känner mig inte riktigt vaken ännu, somnar om fram på morgonen och drömmer. Fikar nu, vaknar kanske.

Har klippt luggen, nu hänger den inte ner i ögonen längre. Skicklig med hår har jag aldrig varit, nu får mitt duga tills jag kommer till frissan.

Och dagen gick, med läsning av fantasy i pocket köpt i Puerto de la Cruz för 1 Euro på Röda Korsets loppis, och Storytel Åsa Hellbergs En liten värld. Lagat mat. Tittat på bilen som syns igen efter att snön smält. En lång och långsam tisdag.

Söndag 3 april – vaknar och går försiktigt upp och kissar, hemma hos Erik och Lotta. Nästa gång jag vaknar är Lotta på väg ut med Rossi, vi vinkar. Frukost, Erik kommer och vi äter. De ska åka och kolla på en båt, jag skulle tittat på det nyrenoverade rummet (Albins tidigare), men glömde. Sov i Simons fd rum, nu fint. Åkte hemåt. For per autopilot åt fel håll när jag åkte därifrån…

Det innebar att jag åkte via Åkersberga till Norrtälje. Handlade på Flygfyren, åkte hem, såg att bensin kostade 24 kr litern (?). Landade hemma efter att ha plockat bort nerfallna grenar och kvistar där jag skulle parkera bilen. Huset var varmt – tack Örjan – började packa upp. Och ville fika – var  hade jag lagt kaffet jag visste fanns någonstans? Hade ju köpt en wienerkam på Ica, den går inte att äta utan kaffe.

Efter att ha gått igenom skafferi och andra skåp, hittat mjölet i frysen, men inget kaffe – öppnade jag locket till mosters gamla kakburk med rådjur på. Där, en oöppnad påse kaffe. Därefter fortsatte jag letandet – nu efter mappen med kvitton för att där lägga nytillkomna, för bokföringen. Det tog en bra stund innan jag insåg att jag ju inte hade någon sådan mapp, jag har ju inte varit hemma och haft några kostnader det här året, här…

Därefter letade jag länge efter id-koden till routern. Och hittade den till slut, så jag behövde inte åka till ”landet” där jag visste att jag hade skrivit upp den. Gamla, icke kastade pappeer, är ibland en räddning!

Snacka om att det är förvirrande att vara borta länge och komma hem. Mössen har lämnat sina spår lite här och där, främst bland de vissnade pelargonerna, men inga katastrofer (som jag hittat ännu). Bättre än väntat.

Försöker förstå att jag är här, igen. Gläds åt scilla och gula blomster i backen, i morgon lär det snöa igen säger vädret – men jag väntar med besvikelsen tills jag ser snön. Har inget te – märkligt nog – men tänker inte använda bil och bensin till att åka in till Norrtälje och handla. Har talat om för Bokbörsen att jag inte har semesterstängt längre. Och blockerat en nylig vän på FB (den andre på en vecka som tyckt att jag är så attraktiv!). Trist med människor som i oklart syfte använder andra vänner som referens för vänskap.

Manikyren från Teneriffa flagnar i stora sjok – mina naglar är inte avsedda ens för ofärgat sånt nagellack. Men det kostade mindre än det skulle här hemma… Vill komma tillbaka till min frissa här i stan, hoppas hon har tid före påsk.

Jag har ”diskat” mina flipflops, och nu står sandalerna på tork på diskbänken. Tänker gå i ”riktiga” skor ett tag framöver. I morgon ska jag försöka deklarera.

Måndag 28 mars 2022 – regn i morse, nu (klockan 10) sol. Idag ska jag städa och packa, inspekteras i kväll – och åka in till vännerna i Puerto i morgon. Ska nog hinna ta mig till havet både idag och i morgon också. Behöver ”lagra” hav.

Just nu är det en vacker regnbåge över hustaken, mot berget. Och det duggregnar. Går bort med sopor. Försöker packa vettigt, men det blir tungt att ta sig uppför backen och in i bussen. ”Vädret” säger kort och gott idag: Regn. Verkar ha rätt för en gångs skull.

Dagens promenad får anstå. Har två små yoghurt och en halvliter mjölk, lite Bregott i kylen, frysen är tom. En apelsin och en avocado. Ett halv litet bröd, lagom till sista frukosten här. Lite av Ninas gröna te. Och kaffe som räcker till en kopp före bussen i morgon. Stänger av kylen i eftermiddag så jag kan torka ur. Golven och den sista soppåsen får vänta till i morgon. Måste komma ihåg att fotografera och skicka bilder till Helen så att hon kan vidarebefordra till Frankkkk.

Skrivrum på torsdag, hoppas jag kan vara med.

Noterar att sparandet går ut från banken på morgonen, men kommer inte in på Avanza förrän efter lunch…

Gick ut och hamnade mitt i en regnskur. Nu ser himlen klarblå ut från mitt fönster – så jag gör ett nytt försök. Ner till havet.