beskrivarblogg

10 april 2022 – hemma igen efter en fin födelsedagsfest hos Erik och Lotta igår. Har tagit hand om och fotat alla vackra blommor, lagt in på FB och skickat till Barbro efter lite trassel. Bett henne skicka till Karin, glömde lägga till henne som mottagare. Barbro har också fått måtten på min svarta långa linneklänning, den är slut. Hon kan sy en ny, jag behöver bara betala tyget.

Har ätit det jag fick med mig från Lotta och Erik, pastasallad med fläskfilé, gott idag också. Hoppas de båda förstod hur tacksam jag var över att de ordnat min fest.

Jag har också slagit in fem Åsa Larsson-böcker till en beställare på Bokbörsen, ett stort och rejält blompapper kom väl till pass. Gjort i ordning vedkorgen, tömt allt sågspån som vedtränas inneboende skapat, slängt allt annat skräp, lagt rena tidningar i botten och oäten ved ovanpå. Eldar. Spisen knäpper trevligt. Behöver ta in mera ved, det jag hämtade innan jag åkte igår räcker inte långt. Askhinken är också inne vid spisen, är nog dags i morgon innan jag eldar att tömma askan.

Inga hörapparater i öronen nu, de och jag får vila. Gårdagen var fylld av prat och skratt, och på kvällen när övriga gäster åkt vidare var jag och mina öron trötta. Då var det skönt att få gå en trappa upp och bara lägga sig i sängen.

Härligt med alla blommor i huset, både i vaser och i krukor. Och i presentkort – det lär blir några friska pelargoner till altanen i sommar. Godis (tryffelchoklad och honung) kanske går åt innan dess. Rödvin, vermouth och champagne likaså. Men glädjen och minnena och några bilder finns kvar. Och tacksamheten.

Det här ville jag säga till oss alla, och gjorde.

Jag är glad och tacksam över att vi är här alla för att fira min födelsedag.

Men idag vill jag att vi också minns alla de våra som inte är här – Jan, Mats, Evren, vår syster Kicki och Lars, farmor Ingrid och farfar Nils, Jans bror Ulf och hans Monica, Per Uddo och Michael, mormor Margit och morfar Henning. Ulf. Moster, mormor och morfar.  Din pappa Arne, Lotta. De som inte lever längre.

Jag har träffat dem alla under mina månader annanstans. Ibland har jag varit glad åt deras sällskap, och ibland sorgsen. Allas våra liv har så mycket av både glädje och sorg, av hopp och besvikelse. Deras också. Nu har de nog frid.

Jag har kommit ihåg sådant jag inte visste att jag kom ihåg, namn och människor som för länge sedan är ”bortom nära”. Ett lån från vännen Svenarne Jansson, För mig beskriver de orden den plats där jag kan möta mina döda, ett ögonblick. Och prata lite med dem, som om de vore här. De är ju med oss, men inte påtagliga, inte synliga, inte går det att höra dem heller. Men jag kan prata med dem, och det gör mig gott.

Och jag hoppas att vi alla kan fortsätta prata med varandra, medan vi lever men också ”bortom nära”. Jag tänker i alla fall försöka när det är så dags. ”Den som hör, han höre.” Eller så, Uppenbarelseboken någonstans.

Erik har beställt en släktkrönika – det här är också en sån. Och att vi ses idag här, alla kära – det är den finaste presenten, och även det en levande släktkrönika.

Onsdag 6 april 2022 – har sålt första boken sedan jag kom hem, skrivit ut fraktsedel och sett efter att jag kan lämna den i Rimbo på väg till Erik på lördag.

Väcktes vid halv sex av konstigt ihållande ljud och for upp för att kolla vad som lät. Hittade inget, kanske var det bara ovanligt verkligt i drömmen.

Strålande sol, ingen mera snö (än), lite blåsigt men mindre än igår.

Bäddat och diskat, plockat in gårdagens tvätt. Gjort kaffe och glömde det på diskbänken…

Ska jag deklarera idag, så att jag slipper fundera på det i morgon och nästa dag etc? Bokslutet är klart, det är bara de där bilagorna jag måste begripa mig på, igen. Har nu, när klockan är tolv, deklarerat och skickat in. Momsdeklarationen också, måste kolla. Nu är även den inskickad. Om det blev rätt återstår att se. Är lika förvirrad varje år.

Har också gått igenom en drös post, som förvaltaren härbärgerat. Inga katastrofer, missade en presentvinst från Postkodlotteriet, men det kan jag överleva. Information om en fjärde vaccindos, ska boka efter påsk. Och ringa tandläkaren/tandhygienisten för översyn.

Gick bara ner till sjön idag, det blåste för kallt. Isen har släppt i strandkanten, men ännu ingen badstege ilagd. Därmed inget kallbad.

Kommer på mig med att sitta hopsjunken i stolen, sådär som moster gjorde när hon var äldre än jag.

Läser Inkdeath (Cornelia Funke, del tre i trilogin) en stund. Gör mig en Dry Martini. Bestämmer att jag ska äta avocado med skagenröra till middag, lunch var inlagd strömmingsflundra med några små stekta potatisar från igår. Har raggsockor på fötterna och fleece därtill, svalt i huset. Håller eluppvärmningen på det allra lägsta.

Har tackat förvaltaren för uppvärming av huset innan jag kom hem, och för att han tagit hand om min post. Plus ställt frågor som jag vill att han vidarebefordrar till värden, om flytt inom gården, vedspis som inte fungerar, elräkning som jag inte fått… Klarar inte en vinter i det här huset, och det vet förvaltaren, frågan är vad värden vet.

Skriver upp att jag ska ha pappersnäsdukar och tvättlappar med på nästa resa. Vart den än går.

Nyser, damm eller förkylning?

Vedspisen ska fungera enligt förvaltaren – jag testar omedelbart. Blir så glad om det är sant. Och än ryker det inte in. Resten tar vi/han igen med värden vid tillfälle, de träffas visst inte så ofta. Glömde påminna om den icke-fungerande kyl/frysen, som nu står med öppna dörrar i köket. Vill inte ha den där. Men vad ska jag ha i stället?

Tisdag 5 april 2022 – en decimeter snö har fallit under natten, snöar fortfarande och det blåser kraftigt dessutom. Tur att jag åkte och handlade igår. Tänker kura inomhus idag.

Har just ätit min spanska frukost, två skivor bröd (godare här än där), en apelsin och en banan (båda skurna i bitar) och te. Frukten var bättre där.

Har beslutat att jag inte ska delta i Dubbelliv, en pod. Vill inte längre identifiera mig som den spelmissbrukande svikaren. Så om journalisten ringer igen blir det ett nejtack.

Nu skiner solen, det har slutat att snöa, men blåser.

Har brynt ett revbensspjäll och lagt i slow cookern med paprika, lök och champinjoner, koriander och lite buljong. Klockan är tio. Tvättar. Känner mig inte riktigt vaken ännu, somnar om fram på morgonen och drömmer. Fikar nu, vaknar kanske.

Har klippt luggen, nu hänger den inte ner i ögonen längre. Skicklig med hår har jag aldrig varit, nu får mitt duga tills jag kommer till frissan.

Och dagen gick, med läsning av fantasy i pocket köpt i Puerto de la Cruz för 1 Euro på Röda Korsets loppis, och Storytel Åsa Hellbergs En liten värld. Lagat mat. Tittat på bilen som syns igen efter att snön smält. En lång och långsam tisdag.

Söndag 3 april – vaknar och går försiktigt upp och kissar, hemma hos Erik och Lotta. Nästa gång jag vaknar är Lotta på väg ut med Rossi, vi vinkar. Frukost, Erik kommer och vi äter. De ska åka och kolla på en båt, jag skulle tittat på det nyrenoverade rummet (Albins tidigare), men glömde. Sov i Simons fd rum, nu fint. Åkte hemåt. For per autopilot åt fel håll när jag åkte därifrån…

Det innebar att jag åkte via Åkersberga till Norrtälje. Handlade på Flygfyren, åkte hem, såg att bensin kostade 24 kr litern (?). Landade hemma efter att ha plockat bort nerfallna grenar och kvistar där jag skulle parkera bilen. Huset var varmt – tack Örjan – började packa upp. Och ville fika – var  hade jag lagt kaffet jag visste fanns någonstans? Hade ju köpt en wienerkam på Ica, den går inte att äta utan kaffe.

Efter att ha gått igenom skafferi och andra skåp, hittat mjölet i frysen, men inget kaffe – öppnade jag locket till mosters gamla kakburk med rådjur på. Där, en oöppnad påse kaffe. Därefter fortsatte jag letandet – nu efter mappen med kvitton för att där lägga nytillkomna, för bokföringen. Det tog en bra stund innan jag insåg att jag ju inte hade någon sådan mapp, jag har ju inte varit hemma och haft några kostnader det här året, här…

Därefter letade jag länge efter id-koden till routern. Och hittade den till slut, så jag behövde inte åka till ”landet” där jag visste att jag hade skrivit upp den. Gamla, icke kastade pappeer, är ibland en räddning!

Snacka om att det är förvirrande att vara borta länge och komma hem. Mössen har lämnat sina spår lite här och där, främst bland de vissnade pelargonerna, men inga katastrofer (som jag hittat ännu). Bättre än väntat.

Försöker förstå att jag är här, igen. Gläds åt scilla och gula blomster i backen, i morgon lär det snöa igen säger vädret – men jag väntar med besvikelsen tills jag ser snön. Har inget te – märkligt nog – men tänker inte använda bil och bensin till att åka in till Norrtälje och handla. Har talat om för Bokbörsen att jag inte har semesterstängt längre. Och blockerat en nylig vän på FB (den andre på en vecka som tyckt att jag är så attraktiv!). Trist med människor som i oklart syfte använder andra vänner som referens för vänskap.

Manikyren från Teneriffa flagnar i stora sjok – mina naglar är inte avsedda ens för ofärgat sånt nagellack. Men det kostade mindre än det skulle här hemma… Vill komma tillbaka till min frissa här i stan, hoppas hon har tid före påsk.

Jag har ”diskat” mina flipflops, och nu står sandalerna på tork på diskbänken. Tänker gå i ”riktiga” skor ett tag framöver. I morgon ska jag försöka deklarera.

Måndag 28 mars 2022 – regn i morse, nu (klockan 10) sol. Idag ska jag städa och packa, inspekteras i kväll – och åka in till vännerna i Puerto i morgon. Ska nog hinna ta mig till havet både idag och i morgon också. Behöver ”lagra” hav.

Just nu är det en vacker regnbåge över hustaken, mot berget. Och det duggregnar. Går bort med sopor. Försöker packa vettigt, men det blir tungt att ta sig uppför backen och in i bussen. ”Vädret” säger kort och gott idag: Regn. Verkar ha rätt för en gångs skull.

Dagens promenad får anstå. Har två små yoghurt och en halvliter mjölk, lite Bregott i kylen, frysen är tom. En apelsin och en avocado. Ett halv litet bröd, lagom till sista frukosten här. Lite av Ninas gröna te. Och kaffe som räcker till en kopp före bussen i morgon. Stänger av kylen i eftermiddag så jag kan torka ur. Golven och den sista soppåsen får vänta till i morgon. Måste komma ihåg att fotografera och skicka bilder till Helen så att hon kan vidarebefordra till Frankkkk.

Skrivrum på torsdag, hoppas jag kan vara med.

Noterar att sparandet går ut från banken på morgonen, men kommer inte in på Avanza förrän efter lunch…

Gick ut och hamnade mitt i en regnskur. Nu ser himlen klarblå ut från mitt fönster – så jag gör ett nytt försök. Ner till havet.

Söndag 27 mars 2022 – Mats fyller år annanstans, bortom nära.

55 år sedan han föddes på Allmänna BB i Stockholm, nära Stadion, där också hans bröder föddes. Idag vill jag glädjas åt goda minnen. Jag tänker på hans dotter, mitt barnbarn som nu är vuxen. Hon förlorade sin pappa alldeles för tidigt, men jag tror och hoppas att hon också gläds åt honom, ofta.

Vi var många som gladdes åt hans födelse – och många som sörjde honom när han dog, den 12 maj 2014.

Här i La Caleta är tvätten jag hängde igår plaskvåt. Det har tydligen regnat rejält under natten, och fortsätter så. Ingen mera tvätt idag alltså, ingen promenad heller, åtminstone inte just nu. I stället en lång frukost och klockan är väl någonting, vet inte riktigt vad. Tio minuter över tio, här. Även där?

Onsdag 23 mars 2022 – läser om en bloggtext jag skrev för ett år sedan, Jag hann bli för gammal. Det jag skrev då är värre idag, och jo, jag har fyllt år också. Men det är inte det jag tänker på – världen idag är så otäckt en annan än för bara ett år sedan.

”Skaffa dig ett större bekymmer” brukar anges som ett sätt att angripa sina problem – och nu har vi det. Kriget i Ukraina, där Putin snart verkar ha målat in sig i ett farligt hörn, är ett ”större bekymmer”. Värre än pandemi och bensin-/dieselpriser som vi i Sverige gnyr över.

Den gamla mannen som nyss tappade hatten i blåsten utanför Padules gick raskt förbi min bänk vid havet. Jag åt en tårtbit (choklad) och drack en cortado, gick tillbaka till lilla affären där jag handlat vatten, grädde, yoghurt och purjolök för att se om jag glömt solglasögonen där. Det hade jag inte, när jag sedan satt på bänken såg jag efter i ryggsäcken – där låg de…

Kort komihåg.

I morgon skrivrum (om min teknik fungerar) och klockan 14 kommer Alex för att se på lägenheten, jag kan släppa in honom via telefonen i köket. Den blå knappen. Frankk svarade snabbt på frågan, den här gången.

En av kvinnorna som sopar gatorna satt på huk och petade bort grönskan mellan stenarna i trottoaren, det fejas inför ankommande turister. Hon hade sällskap av en svartvit katt.

Har nu lagat min kyckling, inte som hemma, men god tror jag, ska bara koka lite pasta till senare i eftermiddag. När jag kollade i rispaketet rörde sig små saker där… Klockan är bara två och solen lyser, även om ”vädret” nu säger ”övervägande moln”, i morse ”lätt regn” – inte pålitligt, bättre att titta ut.

2 450 steg, nätt två km. Får inte hörlurarna att fungera. Men nu kan jag lyssna till Totta Näslund och Josefin Nilsson på Youtube, och har ljud på Netflix – men jag vet inte varför.

De sjunger om att ”du är alltid inom mig” – jag har ingen inom mig numera. Totta Näslund påminner mig om att det är möjligt att skälva av förväntan – ”minns första gången hur du skalv av förväntan” – har jag bara gjort i en mans sällskap – och vi hade aldrig sex. Har inte någon kontakt nu, men han fanns för mig under flera år – även om vi bara sågs en gång om året i Kalifornien. En oförglömlig gång längre än en vecka, med bilresa i Napa Valley. Och kyska nätter, bredvid varandra.

På Youtube hamnade jag i en gammal spellista, med Björn Skifs sång ”håll mitt hjärta” – som spelades vid Mats begravning. Mats födelsedag är på söndag, han finns med mig så gott som varje dag. Lyssnar nu till Esbjörn Svensson, och är omgiven av döda älskade människor – tacksam för musiken de skapat, och goda minnen av vår son och av hans pappa. Nu Mando Diao en stund, Strövtåg i hembygden. Och så får jag gå och koka den där pastan, innan jag fastnar i saknaden.

”Yesterday when I was young”, sung by Willie Nelson (originalet Charles Aznavour). ”Help me make it through the night” – these songs are a bit too true these days. Rod Stewart´s ”Sailing” – is not, though I long to sail again, not as skipper, but to be on the sea and sleep again in a boat, rocked by the waves.

Men det var nyss, när jag var ung. Melankoliska tankar och minnen, musik är kraftfullt. Är glad att hörlurarna fungerar just nu, men vore ju fint om det gör det i morgon också, under skrivrummet. Vi behöver kunna prata med varandra.

Tisdag 22 mars 2022 – kör en tvättmaskin. Kriget fortsätter.

Har fönstret öppet, lite moln på himlen och det känns svalt i vinden som smiter in. Ska strax gå ner till havet, i shorts. Kanske går jag fort hem och byter till något varmare. Tog en kort promenad och köpte apelsiner av farbrorn med hemleveranser av frukt och grönsaker. Lite svalt om benen. Gick ändå ett par kilometer. Nu hemma i soffan igen.

Ska strax kolla om tvätten är klar. Det var den. Så då kan jag gå till Alteza och handla mjölk, juice och någon middagsmat.

Totalt 5 800 steg idag, drygt fyra km. Har tagit ner tvätten. Läst Storytel-bok om konserverad änka (bra) och slöat med kvällstidningar, Rapport och Facebook. Nu vet jag inte vad jag ska göra resten av eftermiddagen och kvällen. Har ätit xxxlevermousse (minns inte vad det var för sort, tror inte gås, inte dyrt nog) och cornichoner, oliver och grönmögelost. Druckit en DM till, tog en cortado på krogen i kvarteret här intill, satt ute i solen.

Solen skiner, bara mycket lätta moln på himlen.

I morgon ska jag laga kyckling, ris och curry – men hittar varken mjöl (som jag känner igen) eller grädde i butiken. Mjölet kan jag hoppa över, men en skvätt grädde vore inte fel. Curry har jag, kyckling och buljong också, ris (även om det är rundare än jag är van vid). Längtar efter lite av min vanliga mat, längtar efter en semla, svenska räkor, ostron. Och Falu rutbröd, det ska få följa med nästa gång. Funderade lite på Portugal som mål nästa gång, men språket där är ännu mera okänt för mig. Södra Frankrike, kan längta efter franskt bagarbakat bröd, som kanske fortfarande finns. Eller har de också fallit offer för ”bake-off”?

Skänkt 100 kr till MS-forskning. Kollat börsen och är nöjd med utvecklingen, betydligt bättre än för en vecka sedan. Fortfarande tämligen obegripliga (för mig) svängningar.

Idag har jag en vecka kvar här i La Caleta. Nästa tisdag åker jag in till vännerna i Puerto och stannar där till lördagen och flyget hem.

Klockan är kvart över fem. Byter till skärmglasögonen – att det ska vara så svårt att komma ihåg.

Såg en mås fånga en fisk i ”min pöl” idag. Och duvorna som kuttrade med varandra häromdagen var där idag också, det är vår. Ett par paragliders, några surfare och flera solbadande (i bikinis som nästan inte märktes) på trädäcken. Jag satt prudentligt i shorts och T-tröja på en bänk, lättare att komma både dit och därifrån.

Måndag 21 mars 2022 – har just sett intervju med Nick Hornby på SVTplay, fint utfrågad av Babels Jessica Gedin. Hon var respektingivande påläst. Hörlurarna fungerar, ansluter som de ska – men inte på Netflix, förstår förstås (knepig ordsammanställning) inte varför.

Gick 3 000 steg idag, drygt två kilometer. Får duga, solen som lyste i morse gömde sig i molnen. Det blev lite för svalt för mig i short och T-tröja.

Har idag blivit kontaktad av journalist för podden ”Dubbelliv”, apropå min bok Free Spin. Vill jag vara med och kort berätta min historia om nätspelandet och konsekvenserna, kanske tillsammans med någon ”närstående” som kan ge sin syn på det hela?

Vet inget om den här eller andra poddar – och inser att det inte direkt är smickrande att bli tillfrågad… Men, ett dubbelliv var det onekligen – såg normalt ut om dagarna, och var ångestfyllt om nätterna. Tills det kraschade när mannen min friade – vilket mitt i eländet faktiskt kändes som en lättnad. Trots konsekvenserna.

Nåja, mitt spelmissbruk är historia idag – och kanske kan min historia skrämma någon ungdom från att börja eller fortsätta spela på internetcasinon. Jag är rädd att många fastnar fortfarande – som jag gjorde. En skillnad är kanske att jag var gammal, de som spelar nu är förmodligen unga människor som borde ha ett långt liv framför sig. Eller ett liv som de väljer att avsluta i förtid.

Livet som spelmissbrukare är aldrig avundsvärt – men det är värre för de unga än för gamla människor som jag.

Och jag kom i gång med att skriva, det hade jag kanske aldrig vågat annars. Även om modet sviktar tämligen ofta.

Journalisten och jag ska pratas vid igen när jag väl är hemma i Sverige.

Nick Hornby lägger pussel – i mellanrummen mellan orden och meningarna i det han skriver. Och han menade att tusen ord om dagen är bra jobbat – men påpekade också att det inte skulle ta mera än kanske en kvart att skriva av tusen ord ur en text.

Pusslandet var det närmaste han kommer att ”inte göra någonting”, det engagerar andra delar av hjärnan än skrivandet. Och det behövs för att hans karaktärer ska växa fram, inte yviga och dramatiska, mera ganska återhållsamma i sina göranden och låtanden, vilket till slut ger läsaren en tydligare bild av karaktären i fråga. Gäller inte bara huvudpersonerna, lika mycket de runt omkring.

Dickens bifigurer är fenomenalt välskildrade, och tydliga för läsaren – något jag inte förstått, måste kanske läsa om någon Dickens. Har ju några i bokhyllan därhemma. Tror både översatta och på engelska.

Han ägnar inte sin begränsade tid för läsning åt att läsa om sina egna böcker. Finurligt tycker jag, som inte heller läst om min hittills enda bok. (Försökte lyssna, men stod inte ut.)

Hans senaste bok som strax kommer på svenska, handlar om en yngre färgad man med arbetarbakgrund, och en medelklasskvinna som är äldre än mannen. Hornby tror sig ha insett att det största hindret för en relation är att de inblandade är från olika generationer. Si eller så, antar jag. Ålder, mera än klass (som i England är större än i Sverige), mera än ras, mera än ekonomiska skillnader.

Kanske har han rätt – eller gäller det enbart när det är kvinnan som är äldre? Som i hans senaste bok Precis som du, Forum, om ett par dagar.

Jag gick förbi brevbäraren när jag gick ut. Noterade att min hyresvärds brevlåda är fullproppad med kuvert, den har inte tömts på länge – kanske inte sedan i december, när jag flyttade in? Hoppas min därhemma inte ser likadan ut. Gårdens förvaltare har lovat tömma.

Nu är jag inne i samma procedur här som innan jag åkte hemifrån – tömmer skåpen på allt ätbart, lämnar bara sådant som står sig, med datum långt fram. Det betyder bland annat att det får bli pasta ett par gånger till, att en burk konserverad grön sparris, tonfisk på burk och riven ost ska passa in någonstans. Kikärterna på burk får stå kvar, liksom kryddor och senap, ketchup, olja, vinäger, diskmedel och toa- respektive hushållspapper. Tvålarna i flytande form får stå i köket och i badrummet, babyschampot likaså, och rengöringsmedlen som stod där när jag kom. Slänger den använda golvmoppen, har köpt en ny att lämna kvar. Och halkmattan får näste ”man” glädjas åt (eller åtminstone slippa bryta benen av sig i det hala badkaret).

Får försöka dra fram kylen för att kunna frosta av, men det får vänta till sista dagen. Liksom tvätten av det sista, som väl får torka i lägenheten.

Inte blev skrivandet idag några tusen ord, och inte har jag något pussel eller något pågående viktigt manus att fylla med ord. Bara Agnes berättelse, och hon får faktiskt finna sig i att vänta. På vad är oklart.

Lördag 19 mars 2022 – pratar med syrran som sitter ute i den lilla lekparken vid huset och har sällskap av barn och barnbarn. Vackert väder, men lite blåsigt i Uppsala idag, och son och sonhustru är på väg ut till landet, strålande sol även på Värmdö.

Inte här dock, disigt och blåsigt när jag tittar ut genom fönstret.

Tog bussen till AlCampo och knallade runt, blev trött i fötterna, handlade bland annat klädnypor i trä på The Flying Tiger Copenhagen, och mat i jättelivsbutiken. Åt Tequeños (rostade brödsnurror med ost inuti) och björnbärsmarmelad, en öl till. Google översätter tequeños med tequeños…

Hittade idag den busshållplats jag inte hittade förra gången. Efter ett par timmar blev det bussen hem, förra gången dyr taxi till Icod och buss därifrån. Det är något med sådana här mastodontköpcentra som gör att jag totalt tappar mitt lokalsinne, förutom att jag blir utmattad. Hemma i soffan när klockan är sex.

Tror mig ha återgått till Google Chrome, vill inte styras av Microsoft hit och dit. Tagit bort Babylon och Bing med mera, som plötsligt var där i stället för mitt gamla vanliga Google Chrome.

Har regnat lite smått mest hela dagen, märkte inte mycket av det. Men grått är det. Trots bussfärden blev det drygt 6 400 steg idag, på hårda golv de flesta. Nästan fem km. Bra nog.

Halv sju, är inte det minsta hungrig. Hade tänkt resten av musslorna som soppa idag, med ett par remsor tagliatelle i – men nej, om den verkar okej i morgon får det bli då. Köpte en förpackning med små sushibitar med lax, har xxx kvar (kommer just nu inte på ordet), ingen soja men det går nog ändå.

Jag såg de där fula gulorangea blommorna i rabatter här och där och kom inte på vad de heter heller – förrän efter en stund. Tagetes. Nu tog det en stund igen, men så dök ordet ”wasabi” upp. Någonstans finns allt det glömda, även om de borttappade orden blir fler och oftare.

Får nog bli några småbitar sushi och wasabi så småningom, eller inget.

Kriget fortsätter.

Är glad att jag inte längre bor i Sundbyberg, med det kaos som flyktingtillströmningen skapar utanför Migrationsverket. Hoppas alla – ukrainare och alla de andra – får den hjälp de behöver och har rätt till. Och att de som köar inte smittar varandra med covid av någon sort. Att vi slutar göra skillnad på asylsökande beroende på varifrån de kommer. Det är inte bara moderater och sverigedemokrater som ägnar sig åt sådant, myndighetssverige har också tillämpat konstigheter gentemot asylsökande och flyktingar.

Och så har Putin talat till folket – enorma människomassor som hyllade honom i hans extremt dyra kläder. Vad ska de tro och förstå av det som pågår? Desinformationen är kraftfull, de vill inte tro honom om ont, men någonstans börjar väl ändå konsekvenserna av hans krig att också påverka vanliga människors liv. Inte bara de som förlorar familjemedlemmar i kriget.

Jag sitter här i förmodad trygghet, långt ifrån krigets fasor. Undviker dessutom så gott jag kan alla reportage och bilder från Ukraina – jag rymmer dem inte. Kan bara värja mig, hålla mig undan. Och ändå inte. Kriget pågår, det finns ju. Kan jag göra någonting, annat än skänka en slant efter förmåga. Kan jag göra mera? Annat? Tror och hoppas innerligt att de antikrigsröster som ändå finns i Ryssland vågar och förmår fortsätta protestera.

Det kräver mod att protestera där. Är lättare här – det kostar inte lika mycket.

Det visade sig att en påse med sojasås låg i förpackningen med sushi. Kvällen är räddad, wasabin går raka vägen upp i hjärnan och städar kanske lite där. De här sushibitarna är också alldeles lagom små.

Det börjar skymma, kvart över sju. Har tänt mina värmeljus på bordet, snart är det dags för lampa.

Nu försöker jag inse att jag snart ska åka hem igen. Har köpt torkad spansk korv, klädnypor som sagt, torkade russin som är mera likt korinter än jag hittar hemma på Ica. Någon billigare gin vågar jag mig inte på att forsla hem, all sprit är i glasflaskor… Min dra-matenvagn är överlämnad till vännerna i Puerto, att göra vad de vill med.