beskrivarblogg

4 oktober 2021

Idag blir det inte ljust. Det regnar och blåser, men ringblommor och krasse fortsätter blomma i och utanför pallkragen vid altanplanket. Jag får ställa mig upp och titta ut genom fönstret för att se blommorna, de gör mig glad. Idag är en sådan där dag när jag behöver leta och söka upp det som gläder mig, och mota min melankoli. En del handlar säkert om att det är höst, och en annan del vaknade i helgen när jag läste vad jag skrivit i november 2019 och samma månad 2020. Tills Jan åkte in på Danderyd, smittades av covid19 och dog den 13 december.

Plågsam läsning, på många vis. Tjatig också, jag vet inte hur många tvättar jag skrev om, blöjbyten, rena respektive icke rena lakan, läkarbesök, städning, provtagningar hit och dit. Bil till och från Jans lägenhet till mitt hem, ibland till landet – alltid med rullator och diverse annat i ett fullt bagageutrymme. Och snabbt tilltagande demens, allt svårare för Jan att uttrycka sig själv, att klara enkla vardagssysslor. Rakning, när det fungerade använde han raklödder. Ibland blev det tandkräm i stället…

Demens är en konstig sjukdom, eller många snarare. Närminnet försvinner, det som handlar om gamla tider sitter bergfast. På det viset kompletterade vi varandra, han kom ihåg det som hänt förr, jag (oftast) det mera nutida. När jag blev alltför stressad kom jag inte ihåg någonting.

Jag är tacksam över att han tycktes acceptera hur livet förändrades, han blev aldrig aggressiv eller arg, ens när jag var som mest tjatig. Nu har jag upplevt demens på nära håll, men kan ändå inte ett ögonblick föreställa mig hur det livet ter sig för den som är sjuk.

Det är snart ett år sedan han dog. Av en tillfällighet (?) har jag bokat flyg till Teneriffa den 14 december, en dag efter årsdagen av hans död. Enkel biljett, ej ombokningsbar. Nu är jag ensam, kan bestämma och göra det jag vill. En efterlängtad ensamhet, men också en stor tomhet. Det känns inte riktigt som om jag ensam behöver all min åga, all min ork och uppmärksamhet. Ovant är det i alla fall fortfarande.

Jag kommer aldrig att börja virka eller sticka, jag har lagt ett pussel med väldigt många bitar (lånat av syrran) – det räcker. Försöker skriva, skriver. Och vet inte vad jag ska göra med alla orden. Under drygt fyra månader mejlade jag till och fick mejl dagligen från en vän i norr. Det tog abrupt slut när jag insåg var hans politiska sympatier fanns, hos ett parti som jag till och med undviker att skriva namnet på. Typiskt ”kul så länge det varade”. Jag fick kontakt med många sorters musik som jag inte själv skulle ha hittat, på köpet. Det är jag glad över.

Jag läser förstås som alltid mycket, gläds åt att biblioteket har öppnat nästan som vanligt igen. Åtta mer eller mindre angelägna böcker ligger på köksbordet. Där låg ännu en, men när jag läste baksidestexten och hittade ”…sällskapshungriga, inlagda soldater” tappade jag läslusten. Alltför många böcker ges ut utan att någon redaktör eller korrekturläsare fått göra sitt jobb.

Just nu försöker jag också se till att inte fylla på i mina två frysar. Helst ska jag tömma dem innan jag åker iväg. Det är ju ett antal middagar som ska ätas under de drygt två månader som återstår.

Hur huset ska försvara sig mot mössens vinterintrång återstår att se. Tänker inte gillra några fällor. Allt ”löst” i skafferiet har lagts i glasburkar med lock. Hittills har mössen inte tagit sig in i garderoberna, hoppas därför att kläder och skor lämnas i fred. Ska också be förvaltaren på gården att tömma brevlådan på gratistidningar och annat, och se till huset emellanåt, så att inte vattnet fryser till exempel. Elementen får gå på svag värme. De enda blommor jag vill ska överleva är de två små kaktusarna. De kanske kan övervintra hos äldste sonen när de blommat färdigt. Pelargonerna får leva eller dö.  Än är de vackra, och en del knoppar har faktiskt slagit ut inomhus.

Av ovanstående framgår att jag längtar efter att åka bort. Dessförinnan ska vinterdäcken på någon gång i november, och bilen besiktigas. Jag ska bli klar hos tandläkaren, och klippa håret förmodligen två gånger till. Skaffa vaccinpass. Antagligen också testa för covid19 alldeles före avresan. Munskydd har jag. Ny baddräkt. Hämta lånad kabinväska hos vännerna i Stockholm. Kolla med dem om de har förslag på ”absoluta nödvändigheter” att ta med sig. Det mesta lär gå att köpa på plats. Växla in lite kontanter.

På ena sängen i gästrummet ligger redan en liten hög med diverse som kanske ska med. (Tror inte jag ska ha några gäster, så där får se ut som det gör.) Tio kg totalt är inte mycket, väskan väger tom drygt två kg, ryggsäcken mindre än ett kg. Jag får välja noga.

Syrran föreslog en app i stället för det lexikon jag tänkte ta med. Väger onekligen mindre. Använda Google maps i stället för en otymplig papperskarta. Inga ”fysiska” böcker, enbart e-böcker. Jag får väl klä mig i chinos med många fickor på nerresan, kanske kan jag smuggla med mig någon pocket.

Igår. Har returnerat baddräkt köpt på nätet, hämtade ut parka från SkiStar – som jag skickar tillbaka i morgon… Den prasslade. Prasslet kostar mig 49 kronor i avdrag för returfrakten. Baddräkten från Zalando fri retur. Det är inte enkelt att hitta rätt i nätbutiker.

Gör ett nytt försök med Thelma från Didrikssons, hoppas hon håller tyst. Gratis retur om inte.

Idag vet jag inte vad jag ska göra, läsa eller skriva. Ut vill jag inte gå, och jag har nog badat färdigt i Addarn för i år. Det där med att röja i frysarna ids jag inte heller idag. Och städning behövs inte. Har ställt ut soptunnorna för tömning i morgon. Tagit fram vad jag tror är köttgryta ur frysen till middagen idag.

Min nya profilbild på FB har fått över hundra gillanden, och flera snälla kommentarer. Gläder mig.

Jag såg en bild från Irland, mossigt grönt och gamla små stenhus, en smal väg. Varför talar en sådan bild till mig? Den berättar ju om armod för länge sedan, i ett land som många tvingades lämna för att inte svälta ihjäl. Bilden är vacker, den får mig att längta till tystnaden och ensamheten där, får mig att inbilla mig att det trots allt går att leva där. Nu.

Men det är inte dit jag ska resa i december. Försökte säga att syrran kunde komma och hälsa på, men nej, hon gillar inte Kanarieöarna. Har varit där tre-fyra gånger, på turistställen. Så nej. Jag vill inte heller hamna på alltför turistiga platser, har varit i Puerto en gång för länge sedan. Och kan tänka mig att bo ”ett tag” där, och kanske söka annat boende på plats. Vi får se. Längtar.

Serendipity. Hittade en bok i omloppshyllan på biblioteket, som handlar om Irland för länge sedan. Tamara McKinley´s Vågornas viskningar. Så nu läser jag en stund om det jag såg i fotografiet i morse.

Smaksatte köttgrytan med den där rönnbärsgelén som inte blev någon gelé, och det blev gott. Ska kanske inte slänga alla burkarna trots allt. I morgon blir det resten av grytan och kokt blomkål, till middag.

Det är någonting med detta att ha en dator, kunna skriva både fort och hyfsat rätt, och ändå inte förmå skriva något jag själv gillar. Något jag själv tycker är bra. Vad nu det är. Jag är min egen strängaste kritiker och tycker för ofta att mina ord är banala och tråkiga. Ändå fortsätter jag skriva. Som nu. Inte för att få kära vänner att motsäga mig, bara för att behovet att skriva hela tiden finns där. Det gnager på mig, det får igång mig ibland, men för det mesta är det strängt och ogillande. Det jag skriver är varken roligt, eller spännande, det är bara berättelser om en gammal kvinnas monotona liv. Skildringar av det hon gör eller inte gör, varje dag.

Nyss for en tanke förbi. Vad har jag inte gjort som jag en gång ville göra? Vill jag det fortfarande, i den mån jag kommer ihåg? Hittar inte något speciellt som fortfarande känns viktigt och ogjort.

Skriver gör jag, det ville jag förr, men gjorde just inte. Reser kanske inte som jag en gång trodde, men lite. Har ingen man som står mig nära numera, det saknar jag – och vet inte hur jag ska påverka det. Trodde en gång att jag nog skulle väva på mormors vävstol. Nu har jag lagt ut den på ”gratis i Norrtälje” – ingen respons hittills. Den hamnar nog på återvinningen när jag orkar bära ut delarna till bilen.

Så, ingen ånger eller ångest över sådant jag inte gjort av allt som är möjligt i ett långt liv. För den delen, varken ånger eller ångest över det jag gjort heller. Det är historia. Ibland svårbegriplig sådan, men dock förgången tid.

Har inte kommit igång ännu idag, den första i oktober. Höst.

Det var inte den här bilden som fick mig att vilja se mera av Irland…

Senare onsdagskväll, 29 september 2021.

Byter glasögon. Vem smutsar hela tiden ner mina brillor?

Svart utanför fönstren. Kanske vildsvin både här och där. Jag ser dem inte. Såg däremot att de också finns i Rom, bland soptunnor och platser där det går att hitta något ätbart. Sorgligt med den obalans i naturen som detta är ett exempel på, där djur måste söka sig till människors boende för att hitta mat. Som björnar i Alaska. Eller för all del, duvor och måsar här. Och grävlingar på landet, som välter soptunnan när den står framme för tömning. Vi tror att det är grävlingar, kanske är det räven.

Läste lite i The Paris Library, men gav upp. Den berättar historien dels i ”nutid” och dels i dåtid, en uppdelning som jag inte gillar. Vill hellre ha en sammanhängande berättelse. Retur biblioteket, i morgon när jag ändå ska in till Norrtälje och skicka tillbaka baddräkten. Och inte handla annat än ägg och mjölk.

Torsdag morgon, 30 september 2021

Grått och blåsigt, de fallande löven dansar i vinden på sin väg ner. Dansade gjorde visst många människor igår kväll, när många åter kunde träffas på restaurangerna. Hoppas det nya läget visar sig hålla, så att inte flera smittas igen. Alla som arbetar inom vård och omsorg bör vara vaccinerade, undantag får inte accepteras. Läste om ett flygbolag som avskedar 600 anställda som vägrat vaccinera sig. I flera länder krävs vaccinering för sjukhusjobb. Här verkar det inte spela någon roll om en anställd smittar en gammal och redan sjuk människa på ett äldreboende…

Onsdag 29 september 2021 – blåsigt, halvmulet.

Har ägnat mig åt innehållet i skafferiet, gått igenom, slängt (det för gamla bakpulvret dög fint att tvätta ur diskhon med) och lagt i burkar sådant som kan ligga i burkar. Mus-säkert. Insåg att jag har två perkolatorer, och aldrig använder någon av dem. Till loppishögen, den växer.

Borde gå igenom frysarna också. Där finns säkert sådant som jag inte längre vill ha… Men jag ska ha något att göra i morgon också, det får vänta.

Slår upp spansk/svenska (och tvärtom) lexikonet på måfå: polvos de lejia, lutpulver. Användbart? Men när jag kollar vad ostron heter blir det bättre och enklare – ostra. Lammstek – cordero asada. Lexikonet får nog tynga ner mitt bagage när det blir dags.

Det rasar löv från träden runt huset. Jag räfsar inte, ska komma ihåg att ställa in räfsan i källaren, tillsammans med skottkärran. Alla löv får ligga där de ligger, en del blåser annanstans av naturlig vind, några (inte hos mig) blåser ihop via man med blåsapparat, vad den nu kan heta. Men inte idag, idag är vinden alldeles för stark på egen hand.

Har bytt min profilbild på Facebook, tog bilder via datorn (misstänkt suddiga), men valde ändå en. Halva håret upptill kapat, ser lätt vindögd ut – men ändå. Den får duga, det är jag idag. Utan make-up eller filter, sådant hjälper inte stort.

Är nöjd med min dag, skafferistädning, och dito i toalettrummet. Slängde en ask med våtservietter som var väl långt efter ”bäst före”. Bara ett exempel, tänk att det är så skönt att göra sig av med diverse. Antagligen kommer jag att känna detsamma när/om jag ber någon organisation komma hit och hämta allt jag kallar ”loppisgrejor”. Men än får de stå där de står i förhoppning om att jag faktiskt ska komma iväg på någon loppis och sälja något själv, nästa vår blir det kanske flera möjligheter än i år.

Returnerar i morgon baddräkten jag köpte från Zalando. För liten. Om det är mig det är fel på eller deras storleksanvisningar ska jag låta vara osagt. Inser att det nog inte fungerar för mig att köpa baddräkt per internet. I morgon ska jag skicka tillbaka det paketet, och hämta ett annat. En parka som jag hittade på SkiStar. Hoppas jag slipper returnera även den… Och någon kabinväska blev det ju inte hos Rusta, men vännen lånar ut en som hon och maken inte behöver när vi samtidigt åker till Teneriffa. Hon ska ha datorskärm med sig och behöver annan väska, därmed blev en ledig till mig. Vänner.

Inget bad idag, det blåser för mycket från fel håll, badhusrelaterat.

Det är två och en halv månader kvar till avfärd. Och det är roligt att fundera, plocka fram och lägga undan pinaler, allt med resan till Teneriffa som bakgrund. Skafferistädningen idag är ett exempel. Frysarna återstår, jag får äta som bara den om jag ska få dem tomma till december… Och låta bli att handla.

Rastlös. Kokar skalad potatis till potatismos, ur frysen tagen flankstek därtill. Färdiglagad, men inte värmd. Syrran kommer hem igen efter tre veckor i London i morgon, tror jag. Och andra syrran har latinkurs nu i eftermiddag, så henne kan jag inte prata med. Har inte pratat med någon idag, eftersom jag valde att inte svara på samtal från konstiga landsnummer. De blockerade tar ändå några sekunder på sig att försöka ringa. Konstiga saker jag vänjer mig vid.

Tretton grader ute, nitton inne. Tar in tvätten för eftertork. Och diskar efter middagen som var god.

Än gläder mig krassen.

Tisdag 28 september 2021 – tandläkarbesök via buss in till Stockholm, parkering över dagen gratis på Rösa trafikplats. Retur efter tandhygienistens skickliga men otrevliga hantering, tandläkaren nöjde sig med att konstatera att tyvärr behövde nog den där tanden rotfyllas, annars var det bra… Nytt besök 8 oktober.

När jag så fick tillgång till bilen igen for jag in med Bokbörsen-böcker, slängde sopor, handlade ny fluortandkräm på Apoteket (och fick inte den pensionärsrabatt om 5% som en skylt i kassan talade om). Iddes inte kolla. Åkte vidare till biblioteket och lämnade tillbaka en bok, papperet i skrivaren var tyvärr slut så inget kvitto. Nåde dem om de hävdar (igen) att jag inte lämnat tillbaka.

Därefter till Rusta, med mitt mejl till mig själv och den inköpslista som de skulle kunna hantera. Kunde de inte, ”får inte upp någonting” när de försökte hitta den kabinväska jag ville ha. Inte ens någon kommentar om leveransproblem etc. Så mina vänner, glöm Rusta – de har en hemsida, där de talar om var deras produkter inte finns – men man kan inte göra några inköp via hemsidan. Nu struntar jag i Rusta och hittar en annan kabinväska, jag har tid att kolla. Rusta har aldrig varit något favoritställe, nu kommer jag glömma bort att de finns.

Hemma igen gick jag raka vägen ner till sjön (nåja, bytte till baddräkt och morgonrock inne i huset först). Det var perfekt kur för surt humör – nu är jag ganska glad igen och nöjd med min dag. Tacksam att rotfyllningen inte påbörjades idag…

Och glad åt Norrtäljes superba bussar in till och från Stockholm. Går tätt, idag också med chaufför som hälsade ”välkommen” när jag kom upp ur tunnelbanan precis lagom för att kliva och klimat.  

Lätt middag idag efter äpplemuffins och kaffe på Ica, när jag ändå var där. Räkor på pinnar, har glömt vad de heter men de är goda att doppa i Sweet Chili Sauce. Och kanske lite fransk getost efter.

Blåste rejält när jag kom hem. Nere vid badhuset låg sjön i lä, var lugn och fin. På en sten lite långt bort stod en högrest svart fågel, förmodligen en sån där som ingen gillar, skarv. Kan det vara rätt? Fin var den i alla fall, och brydde sig inte om mitt plaskande.

Jag är förundrad över mitt upptäckande av att bada oavsett väder och säsong. Och att jag faktiskt kommer ner i det kalla vattnet, som jag aldrig förr har gillat. Strandbackens simskola i Dalälven skapade mina preferenser för badande. Nu har de plötsligt vänt, begriper inte varför. Men det gäller så mycket annat i mitt liv att jag bara tar emot och är glad när det är glädjande.

Slut för idag, tack för idag.

That´s not me.

Söndag 26 september 2021 – sol. Men bara 6 grader när klockan är drygt nio. Mår bra idag, tror jag. Havregrynsgröt och kokt ägg till frukost, te och en brödskiva. Har diskat och bäddat och till och med klätt på mig.

Mitt te kallnar. Gårdagens baddräkt hänger på eftertork över den kalla vedspisen. Kanske blir det ett bad i eftermiddag igen.

Har just lärt mig att jag kan betala med mitt bankkort på bussen in till stan på tisdag för tandläkarbesök. Enklare att åka buss, billigare, och utan parkeringsstressen. Får fylla på reskassan på SL-kortet när jag väl är i stan. Vill inte ha flera appar.

Min energi går på lågvarv. Vaknade tre gånger i natt, och varje gång tar det en stund innan jag somnar om. Gick upp till slut vid kvart över sex. Det blir en lång dag.

Har kollat baddräkter på H&M hemsida, hittar ingen i rätt storlek. Har beställt en på Zalando, hoppas den passar… Den jag har duger enbart här i sjön. Där det blev ett eftermiddagsdopp.

Långt om länge blev det också måndag. 27 september 2021. Har tagit ett dopp även idag, i sol och nästan vindstilla sjö. Kallt i natt, bara fem grader i morse, men fjorton mitt på dagen. Och sol. Härligt. Har packat några böcker till Bokbörsen-beställare. I morgon tandläkaren, om halv tolv eller tolv är oklart, olika besked. Bäst att vara där den tidigare tiden.

Nu ska jag klä på mig igen, morgonrocken efter badet har hängt med hit.

Innan jag somnade igår kväll tänkte jag på hur jag nästan varje kväll tar med en tunn (lätt-att-läsa-i-sängen) bok, tänder lampan, brillor på och så lägger jag mig. Efter ett par minuter hamnar boken oläst på nattduksbordet i sällskap med glasögonen, och jag släcker lampan. Ligger och funderar en stund på allt möjligt, är för det mesta både glad och lite ledsen, och somnar till slut.

Har kollat lätta kabinväskor på nätet, Rusta har en till bra pris – men ingen försäljning via hemsidan. Och i de butiker som finns i närheten finns inte den jag hittade… Kanske kan beställas? Ska kolla. Min rullväska väger drygt fyra kg, och sammanlagd vikt får inte överstiga tio kg på Norwegian, jag ska ju ha med mig ryggsäcken också.

Det visar sig att jag måste mejla ”inköpslistan” till mig själv, ta med den till butiken i Norrtälje, och beställa varan där. Undrar vilket digitalt århundrade Rusta befinner sig i?

Forts 25 september – det blir ingen middag idag. Har magknip, magen är uppblåst, har försökt kräkas utan framgång. Låg tre timmar på sängen, hjälpte inte. Skyller på rotmosen och fläskläggen igår, kanske min gallopererade mage inte tål sådant längre. Trist. Nu en liten whisky, den kanske gör susen. Och intern minneslapp: ingen mera rotmos, ingen mera fläsklägg.

Lite synd om mig är det, även om det är självförvållat.

Nu ska jag läsa om Djingis khan igen.

Försöker se på Netflix, orkar inte med utbudet. Förmodligen vet jag för lite om det, och tröttnar för fort att leta. Stänger av. Om en halvtimme är det Rapport. 

Före och efter Rapport såg jag ett fint program på SVT UR, Sikher, dans och glädje. Se det.

Och idag söndag mår jag bättre.

Lördag 25 september 2021 – solen försöker tränga igenom diset och lyckas nästan. Det blåser.

Frukosten avklarad. Köksbordet är fullt av böcker som jag vill läsa, några lånade på biblioteket, några från omloppshyllan där, någon lånad av syrran. Fantasyn från igår är utläst, förmodligen finns det flera delar. De kan vänta. Idag kanske jag ägnar mig åt Djingis Khan, av Dick Harrison. Är inte speciellt förtjust i författaren, men hans berättelse om ”Erövraren och hans värld” lär ge mig kunskaper jag inte har.

Tar en bild av köksbordet med mobilen, delar den till Google foto för att lägga ut på Facebook. Har inte FB på mobilen. Krångligt, det måste finnas enklare sätt än mitt. Nu är den där i alla fall.

Klockan är bara halv elva och jag vet inte vad jag ska göra idag. Någon gång ska jag bestämma vad jag ska äta till middag, rotmos och fläsklägg igår gör sig påmint även idag… Känner mig otrevligt uppblåst. Har många böcker olästa, men noll läslust. Har många ord oskrivna också, men dito skrivlust. Har duschat, tvättat håret, klätt på mig. Sol därute, kanske dags att gå ut en vända även om det är trist att gå ensam, och lätt att smita ifrån.

Kommer på mig med att jag hänger i stolen, sådär som moster gjorde när hon sa ”jag vet inte hur det ska gå”, trött och gammal och ledsen. Hon blev äldre än jag är, men jag känner mig gammal och less, om än inte ledsen, i alla fall idag.

Och bodde jag på ett äldreboende skulle jag dessutom vara rädd. Det verkar som om myndigheter med flera inte törs ställa rimliga krav i en orimlig situation. Alla inom någon form av vårdyrken ska vara fullvaccinerade och regelbundet testas, liksom patienter, boende och brukare (vilket jävla ord).

Dags för fika i min gröna och rosblommiga kopp, det kanske får mig på andra tankar. Hjälper inte stort, ledan är kraftfullare än kaffet.

Läser lite i Harrisons bok och försöker omfatta hur världen långt härifrån såg ut för sisådär tusen år sedan. Länder med namn som lever kvar, länder och härskare som är borta, men påverkat så många liv, då och nu. Religioner, fakta och myter.

Det är länge sedan, det är långt ifrån Addarsnäs utanför Norrtälje. Ändå viktigt, även om det är svårt att skilja tämligen säkerställda fakta från ”fake news”. Nu och då.

Gick och badade efter samtal med syrran som skulle cykla och mata dotterns (eller snarare svärsonens) papegoja. Fortfarande skönt, fortfarande kallt – dessutom förnöjde jag förmodligen de två som satt i en roddbåt nära badhuset och fiskade. De vinkade tveksamt när jag vinkade. Nu hemma och påklädd igen, baddräkten hänger på sin krok ovanför trappen och torkar nog. Tror jag ska ta bilen och åka lite bort i skogen och se om det kommit någon ny svamp efter de jag plockade häromsistens. Orkar inte cykla eller gå… Ids är kanske mera korrekt. Någon svamp hittade jag inte, och jag törs inte gå in i skogen på grund av alla spår efter vildsvin överallt.

Den här har jag tack och lov inte mött här…

Fredag 24 september 2021 – regn. Har lämnat böcker och handlat lagerblad. I brevlådan ett väldigt onödigt besked från Skandia om att utbetalning av pension från och med februari 2022 sker den 25 varje månad. Såvitt jag vet har det varit så länge. (”Såvitt jag vet” antyder att jag inte är säker, men informationen känns hur som helst onödig. Hörde uttrycket igår på Rapport från en ansvarig för äldreboende, såvitt han visste var all personal vaccinerade.)

Jag begriper att de som bor på äldreboenden är ömtåliga, och kan både smittas och dö av många orsaker. En orsak kan vara ovaccinerad personal. Den går att eliminera. Tacksam så länge jag slipper den boendeformen.

Regeringen lättar på alla restriktioner i slutet av september, samtidigt som smittan ökar igen, o.ch sjukvården belastas hårt. Fortfarande har många unga inte vaccinerat sig, möjligen på grund av ungdomlig ”odödlighet”. Och vaccinens långtida effekt verkar tveksam. Är regeringens beslut om lättnader ett sätt att se till att nöjesindustrin kan börja fungera igen? På bekostnad av liv?

Beslutet att inte bry sig om det senaste beslutet om stopp för multinationella Cementa är ett annat exempel på regeringspolitik som jag hoppas nästa års val gör slut på. Den här balansgången är omöjlig för alla parter, och leder till kortsiktiga beslut och feltänkande. Sveriges behov av cement lär inte vara i fara, däremot grundvattnet på Gotland (och jobb).

På vägen hem två svanföräldrar med fyra svanungar (heter de något annat?) på en skördad åker längs vägen.

Nu ska jag dammsuga, och ruska trasmattor. Torka golven om jag ids. Antagligen inte. Klart, och klockan är bara tolv. Ingen golvtorkning, men lite dammande här och där, och plock.

Läggen är rensad. Har skalat kålroten och lagt den i lite buljong i slow-cookern, på låg värme. Potatis och någon morot får ansluta senare. Nu har jag inget annat att göra några timmar än läsa. Skrivandet är det klent med. Går kanske ner till sjön och tittar på den, något badande känns inte aktuellt när det bara är nio grader i luften. Tio på eftermiddagen när jag kollar igen. Det blir varken promenad eller bad idag.

Läser fantasy och imponeras som ofta av förmågan att skriva detaljer som gör det hela läsbart. Dialoger som fungerar, väsen eller människor eller ”what ever” som kliver igenom boken och in i ditt läsande sinne. Just nu Sarah J Maas Ett hov av dimma och vrede, del 2 i en serie. Svenska gulliga feelgood-böcker kan glömma mig som läsare (tänkte skriva något annat, men avstod).

God natt.

Torsdag 23 september 2021, halv nio på morgonen. Nu regnar det ordentligt, behöver kanske inte tvätta fönstren på utsidan. Ljusen på köksbordet får brinna ännu en stund. Brillbyte. Börjar lära mig att det är vilsamt för ögonen med skärmglasögonen.

Yngste sonen berättade igår om en arbetskamrat som stolt berättat att ”visserligen är jag förkyld, men jag går minsann till jobbet ändå”. Den personen är nog inte ensam om sitt oförstånd. På ett äldreboende norröver har åtta gamla avlidit, ”vaccinationsgraden okänd”, förmodligen även bland personalen. Eländigt. Tvinga åtminstone de som jobbar inom äldre- och sjukvård att vara vaccinerade fullt ut, annars inget jobb. Men då rasar väl hela vårdapparaten…

Mina ymnigt blommande röda pelargoner i köksfönstret släpper ett blomblad emellanåt. Och knopparna orkar nog inte slå ut, men än är de vackra. Jag tar bort fula blad så fort jag hinner.

Har tagit fram en fläsklägg ur frysen, i morgon blir det rotmos med tillbehör. Försöker äta upp det som ligger i frysen, och inte fylla på mera, om jag kommer iväg på resa i december.

Idag blir det inget bad, regn och blåst hela dagen. Är antagligen varmare i sjön än på land, avstår ändå. Någon måtta får det vara.

Idag längtar jag efter en brasa eller en vedspis som det går att elda i. Har ingetdera, men långkalsonger och dubbla fleecetröjor, raggsockor på fötterna. Sjutton grader i köket, trots att elementet är på. Vinden är också på, från ”fel” håll.

Jag har mest lust just nu att krypa till sängs – men klockan är bara tre på eftermiddagen… Nattsömnen skulle nog bli mera störd än vanligt.

Middag hamburgare med tomater, lite stekt bacon och ost. Gammalt hamburgerbröd från frysen värmdes, men åts icke. Nu ligger fläskläggen med lök, morötter, svartpeppar och lagerblad i ”slow cookern” och blir klar till i morgon, om jag kommer ihåg att slå om till ”slow” i kväll.

Lite sol bland regnskurar och moln, fortfarande blåsigt.