beskrivarblogg

17 mars 2021, eftermiddag – läser Doris Lessing´s Jane Somer´s dagböcker, Om de gamla kunde och de unga visste och kommer inte ihåg att jag läst den tidigare. Nu blir jag fångad av denna medelålders kvinnas tankar och liv.

Baksidestexten beskriver boken som ”en blivande klassiker i ämnena ålderdom, åldrande och passion mellan medelålders”. Är det skillnad på ålderdom och åldrande? Ja, åldrandet är vägen till ålderdomen kanske. Det är väl därför jag läser den här boken nu, där är jag hemma. Någon passion mellan medelålders upplever jag inte, och medelålders lär jag inte heller bli igen. Men kanske passionerad, vem vet.

I natt har vildsvinen bökat upp en stor del av ängen/gräset på andra sidan vägen från mitt hus. Ännu inte på min sida. Det är inte kul att se deras skadegörelse, och jag har svårt att begripa vad de hittar att äta där. Men som alla grisar är de förmodligen allätare, och då duger kanske rötter och liknande också som föda. Skönt att det inte är jag som är markägare.

Börjar tröttna rejält på det här veliga vädret. Nu vill jag ha värme och sol, blommor i rabatten och pelargoner på altanen. Timjan rosmarin och gräslök. Hoppar över det där med att odla själv. Vill plocka nässlor och göra nässelsoppa, även om jag just nu får låta bli det hårdkokta ägget. Murklor envisas jag med att både leta, plocka och tillaga och äta, men det är fortfarande lite längre fram.

Har ännu inte fått någon sjukhustid, men ser fram emot en sommar utan besvär från gallan och utan corona. Det senare verkar just nu långt borta. Människor har tröttnat på att hålla avstånd och ta ansvar för sin och andras hälsa.

Visning av Jans lägenhet söndag och måndag. Jag har flera album och en kartong full med bilder från familjens liv. Men låter alltihop vila ännu ett tag, hur länge vet jag inte. Jag känner inte att jag vill minnas allt som varit just nu. Ler åt ett foto som trillade fram, ena syrran med kaffekopp i handen, förmodligen på andra syrrans födelsedag. Hon ler upp emot Jan åt något han just sagt. Och han ser nöjd och glad ut, han med.

En Bokbörsen-köpare skickar brev och undrar vad hon ska betala – hon har fått mejl från Bokbörsen, jag har skickat två mejl med fakturan (igen) – men hon kanske inte kollar sina mejl. Hur långt ska jag anstränga mig för att få människan att betala nu, och slippa kostnader för påminnelse etc? Gå till brevlådan ute vid vägen och skicka brev jag också? Har inte lust, men gör det förmodligen ändå. Vad var det han sa, Karlsson på taket – ”det är en världslig sak”. Tror jag att det var, och är.

Köpte färska havskräftor, ”kokade i lag” (what else), för ett par dagar sedan. Har ätit sex av flera. Är inte förtjust, visste nog det redan före köpet – men nu sitter jag här med ett antal havskräftor i lag. Det är inget fel på dem, de är bara ointressanta. Vad ska jag göra med dem för att de ska bli ”roligare” än de är, kokta i lag? Henrik Tengby, du är ju bosatt där dylika finns och fiskas – vad gör du med dem??

I bilen ligger nu sådant som ska slängas vid sopstationen i Görla, Norrtälje. Ett frysskåpsgaller, okänt varifrån, en förvaringslåda med bara ett handtag, omöjlig därmed att förflytta. En hink med moppinsats, hål i botten och en insats som alltid har lossnat när använd. Spar skaftet. Min av syster ärvda dunjacka som behöver tvättas, vet bara inte var. Skor som behöver hitta en bra skomakare, vet inte heller var i Norrtälje. Alltihop får väl ligga där det ligger tills jag hittar något ställe att bli av med det. Har inte fällt upp baksätet efter allt forslande av diverse hit från Sundbyberg, så det finns plats. Mormors handgjorda vävstol (modell mindre, men ändå utrymmeskrävande.Jag hade den uppmonterad i huset utanför Sala i ett annat liv) står i min källare och jag vet att jag behöver göra mig av med den. Men den är så full av kärlek och jag har en liten matta som var den första hon vävde på den stolen i Avesta för nästan ett hundra år sedan i mitt toalettrum. Hur ska jag kunna slänga den i containern för ”brännbart” på sopstationen. Den får nog stå ett tag till, med sina tillbehör.

Och nej, jag håller inte på och döstädar, inte med mina bokhyllor och alla böcker. Men behöver göra mig av med sådant jag faktiskt varken vill ha eller behöver eller någonsin kommer att använda igen. Typ många snapsglas som står och tar plats i buffén. Heter det så? Jag kan tänka mig att spara några riktigt gamla och vackra glas, men alla andra? Har alltid gillat glas, och det syns i mina skåp – numera vill jag inte ha mera än de jag använder, och så några ”til lyst”. Bara för att de är vackra och gamla.

Som de här.

Onsdag 17 mars 2021 – illaluktande lärdom så här direkt på morgonen: sätt aldrig på datorn och frukostgröten samtidigt. Det var inte datorn som luktade. Som tur är har jag en fantastisk grötkastrull, det vidbrända gick lätt att diska bort. Så var det bara att börja på ny kula (varifrån kommer det märkliga uttrycket, någon som vet?).

Det har snöat lite, möjligen haglat, under natten. Temperatur runt noll. Kallt i köket, fläkten får stå på en stund. Snöar just nu ser jag när jag tittar ut. Men mycket lite.

Än har fåglarna frön, men jag har inga att fylla på med.

Ska flytta en byrå från mitt sovrum till gången in till duschrummet. Lådorna går bra, men själva byrån är tung och ska fram där det egentligen är för trångt… Nåja, jag brukar fixa sådant, en trasmatta under till exempel och så dra i stället för att lyfta. En timme senare står byrån på rätt plats, jag har packat linneskåpet fullt, och byrån med. Det gick lättare än jag trodde, morfars stol står nu där byrån stått, och tavlan som jag självsvåldigt förknippar med honom står än så länge på stolen. Väggarna här är besvärliga, hårda och svåra att spika i. Men även det gick till slut, när jag tog en vanlig inte alltför lång spik i stället för tavelkrok. Nu hänger tavlan där den ska. Och jag ser den bland det första jag ser när jag öppnar ögonen om morgnarna. Det är bra.

Klockan är bara halv ett denna onsdag. Jag är nöjd hittills med det jag fått gjort idag.

16 mars 2021 – har anmält mig till Johannas (Wistrand) distanskurs i feelgood-skrivande. Det ska bli kul, åtta veckor i ett kör via Zoom. Sista anmälningsdag 29 mars om någon som läser detta är intresserad. Bra pris. Mejla info@multimanus.se.

Just nu mulnar det snabbt, så småningom kommer väl någonting ner. Fyra-fem grader varmt ute. Diskbänken och den lilla arbetsbänken bredvid blänker idag också.

Efter lunch gick jag och lade mig i sängen och somnade. Sov lätt i nästan två timmar, för länge antagligen för god nattsömn i natt. Om orsaken är väder och lågtryck eller bara det faktum att jag är omåttligt uttråkad vet jag inte. Brukar aldrig kunna sova, och vill helst inte, eftersom jag inte brukar känna mig väl till mods efter att ha sovit dagtid.

Nu är jag i alla fall mindre ömtålig efter sovandet och sitter här och skriver, igen. Pratade med båda syrrorna igår, och med yngste sonen. Och födelsedagskompisarna. Idag är det tyst.

Glad för den bok jag fick i brevlådan från Mikael Karlsson, Konsten att hugga träden och ha skogen kvar. Han har just tryckt en andra upplaga av sin bok – en viktig bok som borde intressera många skogsägare i Sverige. De största skogsägarna jobbar stick i stäv med budskapet i boken, kalhyggen, föryngringsytor, plantager är inget som Mikael rekommenderar. Han berättar i stället om Lübeck-metoden, som är en modell för att göra just det som bokens titel säger. Hugga träden och ha skogen kvar. Jag är ingen skogsägare, men hade förmånen att få jobba med Mikael med den här boken. Den fick mig intresserad av att försöka förstå mera av hur naturen och skogen i Sverige hanteras. Önskar dig många läsare och många ”Lübeckare”, Mikael. Boken finns där böcker finns.

Middag idag – pizza från frysen. Inte Icas, gillar inte den som blir stenhård i botten efter ugnen. Det här är Dr Oetker med mozzarella, brukar vara bättre. Funderar samtidigt på om jag ska sätta på lammläggen i slowcookern över natten, direkt från frysen. Borde fungera, och ge mig en god middag i morgon. Med hemlagat potatismos kanske.

Skulle behöva elda för att få lite varmare i köket, men gör det inte. Vill inte ha mera rök i kläder, gardiner (köket är enda stället med gardiner, Stinas avlagda skira vita).

Fåglarna äter de sista frön jag hade kvar i den stora rostfria burken (mussäker) från Avesta Jernverk. Ett arv från pappa, som jobbade där.

Tankar och drömmar numera handlar ofta om de mina som är döda, eller borta av andra orsaker. Häromnatten tog jag avsked av min kärlek i USA, vi möttes och han ville inte se mig igen. Höll bara fram händerna, inte som i ”stopp”, men som i ”uppgivet”. Det var ändå härligt, också i drömmen, att se honom igen. Antagligen ser han liksom jag helt annorlunda ut idag, jämfört med då. För nästan trettio år sedan. Några av vännerna från då finns kvar, men han är inte på Facebook, som de. Och jag.

Jag bättrar på pizzan med tomatsås (inte ketchup), riven ost och lite rökt skinka. Det blir bra.

Får inte hörlurarna att fungera, hör bara den förfärliga kvinnliga rösten som säger något på engelska som inte går att uppfatta. Men så fick jag till det efter en stund, och koll på ”inställningar”. Jag kunde höra Rapport, även om ljudet inte var bra – så något är fortfarande konstigt. Får vara till i morgon, eller så.

Önskar alla en god natt, vad det nu kan innebära. Själv önskar jag mig god sömn, utan ont i axlarna.

15 mars 2021 – Meta och Stina fyller år. Har gratulerat när klockan blivit lite längre fram på förmiddagen. Disigt, någon plusgrad, kanske tar sig solen fram senare. Duschat och tvättat håret och ätit min gröt när klockan är kvart i nio.

Har bestämt mig för att dra i ett gummiband i midjan på mjukisbyxor som har en snodd där. Har just nu inget behov av att skriva, stänger av några timmar.

Och åkte i stället in till stan med böcker och handlade. Plus tappade ena hörapparaten när jag kom ut från Ica och tog av ansiktsmasken… Hur jag än skärskådade marken, direkt, letade i matkasse och kläder, och hur jag än gick in och frågade om någon lämnat in en hörapparat – så nej. Den är borta. Har tacksamt fått tid hos hörselstället redan på tisdag nästa vecka. Tur att jag inte längre har jobb som kräver min hörsel, med en apparat klarar jag mig till vardags.

Sondottern skulle ha kommit i morgon för matlagning, hon vill lära sig laga mat. Men blev tyvärr förkyld, hoppas det enbart är en förkylning. Nu får vi vänta med matlagningen.

Vid sidan av snödropparna i min vanvårdade och skräpiga rabatt börjar små blad ta sig fram – kanske påskliljor, kanske tulpaner. Hoppas de håller sig nere i jorden tills nätterna blir lite varmare än hittills. Vill köpa pelargoner och sätta ut på altanen, men det är inte dags än. Det är inte dags än – får tala om det för mig flera gånger om dagen. Tänker inte sätta några frön eller potatisar i år, fjolårets potatisskörd var inte så stor… Och tomater är godare om hemgjorda, men det har jag också tröttnat på att sköta om. Timjan och rosmarin, gräslök och pelargoner – det vill jag ha längre fram.

Och så längtar jag efter att kunna besöka biblioteket i Norrtälje igen. Längesedan. Min 80+ vän var glad idag, båda i familjen hade fått sin första vaccinspruta. Hon såg fram emot att kunna vara med om barnbarnets student, och få se lägenheten som ett annat barnbarn just flyttat in i. Kanske till och med få fika på utecafé i stan.

Det är intressant vad som blivit viktigt för oss alla under den här pandemin. Familj, kunna ses och kanske krama varandra. Om inte krama, så ändå prata och träffas, utomhus och med avstånd. Omsorg om oss själva, om mig själv – jag har bara mig att vara omsorgsfull med. Men också att tänka på omvärlden och de människor som inte fått sitt vaccin ännu, att fortsätta med handtvätt och avstånd. Att ha ansiktsskydd, mask eller visir. Jag tror mig vara ganska trygg med antikropparna efter smittan i samband med att Jan smittades. Men försöker ändå använda den där förbaskade masken som gör att glasögonen immar igen, och idag att jag tappade ena hörapparaten.

Så något helt annat. Jag har idag putsat diskbänken med Universal Puts. Använt och rekommenderat av Henrik Tengby i Göteborg, finurlig FB-vän med Youtube-matlagning med mera (. Diskbänken är nu så blank att det nästan gör ont i ögonen. Pastan i burken stryks på med svamp som sköljs ur när man är färdig. Miljövänligt. inga kemiska otäckheter, händerna mår också bra, eftersom det är bivax (eller så) i burken. I morgon kör jag samma vända på arbetsbänken vid köksfönstret – allt som tål vatten tål Universal Puts. Finns på Ica, rund burk med svamp i ett undanskymt hörn bland alla rengöringsmedel. Tack Henrik.

Söndag 14 mars 2021 – ingen sol precis, men inte heller regn eller snö. Fyra-fem grader varmt, ingen vind som drar i träden jag ser från köksfönstret. Vägen utanför huset är blöt och blank, men inte hal idag.

När andmataren kommer på sin fyrhjuling drar alla änder i ån som en enda sammanhängande våg upp på stranden. Det ser roligt ut, och de vet definitivt att det där motorljudet betyder mat. Musen i huset har inte fått någon mat, fällan får vara laddad och tom tills vidare. Fåglarna däremot ska få påfyllning av solrosfrön om en stund. Frukostgröten åt jag redan klockan sju.

Nu kan jag se snödropparna i rabatten igen, fem stycken magra små.

Mina axlar besvärar mig om nätterna. Borde kanske kolla om det är artros där också, som i den utbytta höften.

Fåglarna verkar inte vara hungriga idag, de kanske har annat för sig – eller så har de hittat ett pålitligare matställe annanstans.

Har varit ute en stund och plockat kvistar och mindre grenar runt huset. Städat lite i källaren, flyttat undan flyttkartonger, dragit fram gräsklipparen som sonen ska hämta vid tillfälle, ställt två stolar längre in, samlat ihop den jättelånga skarvsladden i en back. Nu kommer jag fram därnere. Kattbur och åtminstone två (såg inte så noga efter) kattlådor kan tolkas som att jag möjligen aspirerar på katt längre fram i livet. Gillar att ha en katt i huset, gärna en som dessutom åtminstone skrämmer bort möss.

Har paketerat två Bokbörsen-böcker idag. Transparence av Brögger och Sarum  på engelska, av Rutherfurd. Lyckas aldrig hitta rätt ”ö” för danska namn, men har kollat Sarums författare, han stavar faktiskt sitt namn så.

Söndagen är nu söndagskväll, om en stund Rapport och sedan lite läsning före sängen.

13 mars 2021 – lördag. Inte för att det är någon skillnad på dagarna numera. Jo, vädermässigt. Idag är himlen ännu molnig, men ljus skymtar. Och det blåser mindre än igår och i förrgår. Fåglarna äter sina frön som vanligt, musen har jag inte märkt något av. Kanske beroende på att det inte funnits någonting att äta. Fällan får stå omatad.

Vaknar vid sextiden och är ur sängen halv sju. Lite för tidigt, men så blir det när man går och lägger sig vid halv nio. Då hade jag sett alla tillgängliga avsnitt av Scott&Bailey, och Rapport. Det räckte.

Idag behöver jag åka och lämna Bokbörsen-böcker. Under natten har en man beställt ”Den vackra Wilhelmine” av Ernst von Salomon. Mina hyllor innehåller definitivt diverse genrer. De senaste dagarna har jag sålt tre Hemingway och Stendhal, plus ovanstående.

Nu har jag ätit min gröt med äppelmos, jag får se till att inte beskåda gröten alltför ingående medan jag äter. Havregrynsgröt är i mina ögon inte tilltalande. Har bröd i frysen som får ligga där länge, eftersom jag inte äter annat än hårt bröd någon gång numera. Ser fram emot att få ordning på gallan. Inte enbart för att jag kanske kan äta en smörgås och ett ägg till frukost. Mest för att slippa den här dagliga osäkerheten, ”ska jag få ont och bli illamående eller inte”.

England, USA och Indien håller inne det vaccin som finns i respektive land. Sverige sägs därmed få 3 miljoner färre vaccindoser än avtalat, och vaccineringarna lär dra ut på tiden. EU tycks inte kunna påverka, och smittan ökar till exempel i Stockholm. Jag oroar mig för de mina. Yngste sonen byter tunnelbanevagn på hemvägen från jobbet, igår flera gånger, eftersom det var för många människor i vagnarna. Hans morgnar är så tidiga att det fungerar, men hemresorna är värre. Munskydd har han, men avståndet är svårt att hålla.

Solen bryter igenom molnen när klockan närmar sig nio på förmiddagen. Dags för en fika, i stället för mitt kalla te.

Åker till Norrtälje med böcker, handlar lite mjöl och färsk jäst – ska kanske baka… Halv två pajar min router, den reagerar över huvud taget inte, mitt i av syrrorna rekommenderade McLeod´s daughters.

Så här sitter jag nu, med en oanvänd router som jag inte har lyckats ansluta till, och en uppenbarligen död, annan router. Kul lördag. Den oanvända har tittat på mig varje dag, och jag har inte iddats (!) ta itu med den igen. Ska jag behöva inhandla ännu en router? Hur ska det i så fall gå till, utan internet? För att aktivera en router behöver du ha tillgång till internet. Moment 22.

Just nu dör även ett av batterierna i mina hörapparater. Tekniskt lockdown? Jag får väl försöka stå ut utan australiensiska döttrar, internet, mejl, swish, FB, blogg – en hel helg. Skriva kan jag ju utan internet. Läsa olästa eller omläsbara böcker också. Baka kanske, möjligen i morgon. Idag har jag inte tillräckligt med energi kvar. Det blir crèpes till middag idag också, om någon undrar.

Konstaterar långt om länge (tre kvart eller så) att det faktiskt handlar om elavbrott. Lampan på mitt köksbord tänds inte. Förhoppningsvis kan jag därmed ställa undan den oinstallerade routern igen. Till nästa gång. Min gamla hoptejpade router kanske fungerar fortfarande, om bara elektriciteten gör det. Men varför avbrott idag, när det inte blåser – häromdagen hade varit rimligare. Kanske är Vattenfall ute och rensar i nedfallen skog och lyckas ställa till med elavbrott? Bara att vänta. Och får elmänniskorna inte till det blir det kalla crèpes till middag. Och icke-fungerande dator när batteriet blir trött.

Klockan är bara kvart över två. En timme utan ström får mig att inse hur beroende jag/vi är av att infrastrukturen fungerar, som till exempel el. Idag var det en annan sak som inte fungerade. Jag tänkte tanka när jag ändå var i Norrtälje. Men på macken var bilar parkerade, en med dörren öppen så att det inte gick att komma förbi. Övriga verkade vara inne och fika eller äta lunch på macken. Jag vände och åkte därifrån, får hitta en annan mack. Eftersom jag inte längre tankar med Ingo-kort (det var Jans) så kan jag ju tanka var som helst. Jag lär mig.

Kollar med förvaltaren på gården, som svarar prompt: enligt Vattenfall ska avbrottet vara åtgärdat senast 15.30. Det kan jag leva med, tack Örjan.

!4.30 var strömmen tillbaka. Tack Vattenfall.

Söndagsförmiddagen ägnades åt att igen försöka konfigurera den aldrig använda routern. Lyckades inte begripa mig på ”Quick guide” den här gången heller. Den och datorn får följa med in till Norrtälje där jag tror att det finns en butik som kanske kan hjälpa mig.

Fredag 12 mars 2021 – har fyllt på fågelfrön. Slasksnö. Ingen bilkörning idag, kanske i morgon. Kör en tvättmaskin i stället. Väger mig för första gången på några veckor och inser att jag gått upp två kilo. Har inte ägnat mig åt promenader, utan mest suttit stilla, ätit och druckit gott…

Det får bli ändring, vill inte gå upp mera än så här. Inga fler semlor, inte kaffebröd, kanske inte ens mina goda och kaloririka korintkakor. Ack.

Så vad ska jag hitta på idag? Alla skor putsade igår. Tvätten ska tas omhand och hängas på syrrans tvättställning inomhus. Någon matlagning behöver jag inte sätta igång med, grytan från i förrgår blir middag idag. Och baka har jag inte energi nog för. Städade kök och toalettrum igår, det jag kallar för Jans rum är ingen idé att städa. Det fungerar som upplag för diverse saker som ska flyttas på så småningom. Mitt sovrum är okej. Skrubben röjde jag för någon månad sedan, men det får lov att bli loppis snart. Det går knappt att ta sig ut på altanen den vägen, för mycket står staplat på vartannat.

Läslusten är låg för tillfället, och jag vill inte börja läsa Jakob Sverkers bok när jag inte riktigt vill ta till mig någon bok. Den får vänta ett tag. Liksom övriga böcker i huset, lästa eller olästa.

Har en svartmes (eller kanske en entita, kan inte skilja på dem) vid fröautomaten idag. Första gången i år. Domherrarna lyser med sin frånvaro, har det kanske tillräckligt bra i skogen. Som vanligt sprätter nötväckan ut massor av frön innan den bestämmer sig för vilka två-tre som ska in i näbben och kanske gömmas i trädet vid grindstolparna.

Johanna fick mig att fundera, när hon på Facebook undrade vad vi lärt oss under pandemiåret. Sju punkter ville hon ha, och hon delade med sig av sina lärdomar. Här är mina tankar:

Har jag lärt mig något under det pandemiår som gått? Mitt år har ju inte enbart handlat om pandemin, det blev också Jans sista år i livet. Han har nog präglat mitt år mera än corona.

Sju lärdomar, oavsett varifrån de stammar, efter 2020:

1. Att jag är tålmodig som attan, men att också mitt tålamod tar slut när stressen blir för stor.
2. Att jag saknar andra människor. Är inte lika mycket enstöring som jag kanske inbillat mig.
3. Att mina systrar är livsviktiga för mig, liksom övriga familjen.
4. Att mitt skrivande också är livsviktigt för mig, utan att därför behöva vara viktigt för någon annan.
5. Att jag inte vill bo i en stad så länge jag klarar att bo som nu och köra bil, har bott för mycket i Sundbyberg.
6. Att inte hålla mig informerad om konspirationsteorier och liknande, vad man än konspirerar om.
7. Att jag har ett uppdämt behov av kroppskontakt – i brist på annat blir det regelbunden massage när så är möjligt.

I morgon kanske jag kommer på någon annan ”lärdom”, vem vet. Nu handlar det också om att använda sina lärdomar, att komma ihåg dem…

Jag kommer på mig med att bara sitta vid köksbordet, inte skriva, inte dricka upp det nu kalla kaffet. Bara sitta. Kanske tänker jag. Ser nog så ut i alla fall. Jo, jag tänker på moster, hon satt så ibland. Blundade inte, bara satt lite hopsjunken. Såg varken glad eller ledsen ut. Ungefär som jag nyss, innan jag började skriva om sittandet.

Nu blåser det igen. Jag ser det på grenarna i träden och på fåglarnas fjädrar när de sitter på altanplanket och väntar så sin tur vid fröautomaten. Det är en märklig vind, kraftig en stund och alldeles stilla nästa.

Halv fyra har jag redan ätit min middag. Grytan kunde idag nog kallas soppa, och var mycket god. Den sortens mat blir inte sämre av att stå någon dag. Så nu är jag mätt, tämligen belåten och ska strax diska. Till kvällen blir det nog i smör stekta skalade äppleklyftor med kanel.

11 mars 2021 – busväder, tycker synd om alla som ”måste” vara ute i det här. Jag slipper. Har dragit fram soptunnorna, men kom på att det nog är nästa fredag det är tömning. De får stå där de står.

Fåglarna har fortfarande mat, även om har svårt att landa på fröautomaten. De blåser bort. Och det visst fröna gjort också, en närmare titt visar att där är tomt. Får vara tomt. Skitväder. Nåja, jag har tänt mina nio ljus på köksbordet, lågorna fladdrar i draget från fönstret, men jag är varm. Raggsockor, långkalsonger och undertröja, tjock kofta, poncho. Och när jag småningom sätter mig i fåtöljen här i köket har jag fårskinn bakom ryggen och över knäna. Tack Ingwor och dina släktingar där i Dalarna. Och fåren förstås, som släppte till sin fäll.

Om en stund ska jag äta mina gratinerade räkcrèpes. Sedan ska jag väl diska, men annars inget nödvändigt görande. Får bara inte gå till sängs alltför tidigt, då vaknar jag också alltför tidigt.

Fönsterrutorna är blöta, som av regn. Kanske är det regn nu, nyss var det snö. Temperaturen är noll, så snö blir kanske regn direkt. Det blåser lika kraftigt som tidigare, hoppas strömmen håller här på gården. Det är länge sedan det var strömavbrott.

Har nu ätit, inte två men tre, crèpes. Gott, och mättande. Disken får vänta en stund, men eftersom jag använder blött, urkramat bakpapper i gratängformen, är inte disken betungande. Enbart tallrik, bestick och glas. Ugnen släpper ifrån sig lite eftervärme som behövs idag i ett otätt hus

Lyssnar till Choping Nocturne No 20 in C-sharp minor, och ser samtidigt på fågelfröautomaten utanför fönstret som ser ut att snart dansa rakt in i fönstret. Jag går inte ut. Punkt. Försöker njuta av musiken, men distraheras av naturens kraft.

Och missar syrrans telefonsamtal…

Och på fredagen har vinden lagt sig, det ser halt ut på vägen, nollgradigt, ingen nederbörd. Musen har haft chokladkalas i natt, utan att därför smälla fällan. Nu ska jag bädda, duscha och klä på mig.

11 mars 2021 – ”fortsätt skriva”, budskap från vänner på FB efter mitt senaste blogginlägg.

Och WordPress tycker att jag ska göra en pod. Den marknaden känns överexploaterad just nu, och jag saknar både verktyg och förmåga. Jag har ingen stor erfarenhet av att lyssna till poddar, men många är alltför långa och alltför pratiga för mig. Tur att tycke och smak är olika.

Har i alla fall lyckats bestämma mig för att det blir crèpes av pannkakorna till kvällen, med lätt stuvade heta räkor, nyss framtagna ur frysen. Icas stora lösfrysta slår nästan de färska. Ska riva ”parmesan” till.

Toalettrummet är nu städat, tandpetare samlade i en ostronkagge modell mindre, ett par tavlor uppspikade. Väggarna i huset är hårda och svårspikade, men det gick till slut. En tavelkroksspik försvann i hanteringen och har inte återfunnits, trots golvtorkning…

Skorengöring inspirerad av Henrik på Facebook. Inser att jag har flera par skor än jag behöver. Blir trött i armarna bara av att göra rent dem och först smörja in med ”mink oil”. Nu får de stå och dra i sig smörjan, och därefter putsas. Mitt enda par högklackade behöver klackas om, även om jag aldrig kommer att använda dem mera, favoritskorna från Ecco med kardborreknäppning börjar spricka i ena skons gummisula, de är snart slut.

Mina boots har sådant där matt svart skinn, har smort in dem också, men är tveksam till fortsättningen.

Nu är skorna fina, och jag nöjd. Har också paketerat tre Hemingway-böcker till en Bokbörsen-beställare, och meddelat att jag inte tänker mig ut i stormen idag, kanske inte i morgon heller…

Rensat räkor till mina pannkakor. Rivit osten, fyllt pannkakorna. Allt färdigt för ugnen, sex crèpes, jag äter kanske två om jag anstränger mig lite. Det innebär ytterligare två middagar, som åker in i frysen. För i morgon ska jag äta åtminstone en del av grytan från igår.

Just nu blåser det ordenligt, och snöar. Det är drygt en grad varmt fortfarande. Och än har inga grenar hamnat på bilen eller huset. Längtar efter våren, vi är ju många som gör det, kanske kan vi besvärja fram den?

10 mars 2021 – sex grader kallt och mera snö. Svalt inomhus. Går bara ut för att borsta trappen, slänga sopor och fylla på fågelfrön.

Nu har jag rotselleri, morot, spetskål och ett par potatisar i slowcookern, plus lite buljong. Inser nu att jag glömt löken, den ska dit också. Kryddor. Så får det stå på låg värme och bli något till middag.

Det snöar så smått, men är bara ett par grader kallt. Vill ändå inte gå ut. Gick till brevlådan och hittade enbart Kyrkans magasin (varför ska det heta magasin?), Vi i villa och Norrtelje tidning. Lokaltidningen är utmärkt att tända i spisen med, när jag väl använder vedspisen igen. Efter sotarens besök någon gång… Övriga hamnar direkt i återvinningskassen.

Jag vet inte vad jag ska ta mig för idag. Är helt utan energi och lust att göra någonting, och maten sköter sig själv efter lite skalande och skärande till att börja med. Har inte ens lust att läsa, ovanligt för min del. Har flera böcker på gång, men ingen lockar i ögonblicket. Så jag sitter här och ser fåglarna hämta sina solrosfrön. Små snöflingor dalar ner hela tiden. Har enbart pratat med mig idag, ibland högt, oftast tyst och inombords. Ensidigt kanske man kan kalla det, knappast samtal.

Halv fem, fortfarande lika seg. Jag alltså. Middag äten vid sex-tiden, och min gryta var god. I frysen hittade jag en liten burk med rensad fläsklägg som jag kanske tänkt ha i ärtsoppa. Just nu tål inte min mage ärtsoppa. Så fläskköttet hamnade i middagsgrytan i stället. Och jag har åtminstone två middagar till.

Ska försöka undvika att handla mera mat på ett tag, och i stället minska på allt som finns i mina två frysar. Har redan bestämt mig för att det blir pannkakor i morgon, kanske som de är, kanske som crèpes med räkor och riven ost. När jag gräddar pannkakor gör jag alltid flera än jag kan äta, och fryser in dem med bakpapper mellan. Fungerar fint att ta fram så många jag vill ha vid ett senare tillfälle.

Märker ni att jag bara klämmer ur mig ord. Försöker bara få fingrarna att löpa över tangenterna. Det blir inget särdeles läsvärt idag, blev inte igår heller. Och ändå envisas jag med att skriva.

Nu är det torsdag den 11 mars 2021. Var vaken i omgångar i natt, ont i axlarna. En tavla ramlade dessutom ner bredvid min säng, och skrämdes. Tyvärr skadades pannån, jag får hitta en ramverkstad i Norrtälje. Vart tavelkroken tog vägen vet jag ännu inte, tavlan är tung (emalj) och jag hade förmodligen inte spikat in kroken ordentligt… När jag väl somnat om för sista – nej, senaste får det bli – gången, sov jag till halv nio.

Nu har jag gått igenom mejl och FB, kollat rubrikerna i pressen och löst ett supersvårt sudoku. Ätit min gröt, med Icas billigaste äppelmos till, moset är riktigt bra. Kanske ska jag putsa skor idag, blev lite inspirerad av vännen Henriks putsande igår på FB.

Det är mulet men inget snöfall, blåser kraftigt, grenarna dansar på träden omkring huset. Det lär inte bli någon utevistelse idag heller.