beskrivarblogg

Det är lördag, solen skiner. 15 augusti 2020, vår enda sondotter fyller 22 år. Hon saknar sin pappa, och det gör vi också.

Jan har just gått ut på altanen, efter att ha suttit inne i soffan när väl rakning etc var klart. Anders har dragit sig tillbaka till lugnet i lillhuset – jag låter ofta illa under proceduren med påklädning och annat. Är inget kul sällskap idag, känner mig less, har sovit sisådär, trots att Jan varit lugn under natten.

Middag idag lammfilé (kanske sonen får en bratwurst också) med rostade potatisklyftor och béarnaise. Salladen är slut, men det finns tomater och paprika och färsk lök. Tänker inte tvätta idag, och inte städa heller.

Har just läst ut Jojo Moyes´ Bergens stjärnor, en bok om kvinnliga ridande bibliotekarier i USA. Fiction som bygger på fakta, en riktigt bra bok.

Jan går ner med soppåsen liggande på rullatorn. Han går försiktigt i backen, kanske tar han en liten sväng på vägen också. Så stannar han i halva backen för att kissa, kliver på de nerhasade shortsen och får därför inte upp dem igen. Jag hjälper honom, och morrar. Han fortsätter nerför backen. Klockan är halv tolv och det är varmt, med en liten, skön vind emellanåt.

Helen ville veta vad Agnes har för sig numera. Såvitt jag vet har hon gått i ide, hålls någonstans där hon får vara i fred och göra som hon vill med det mesta. Hon är inte särskilt meddelsam nuförtiden, men visst finns hon fortfarande. Hon är bara upptagen av sig och sitt, har inte utrymme för så mycket annat.

Och jag har nog inte heller utrymme för något alter ego just nu, har fullt upp med varje dags bestyr. Skulle antagligen behöva Agnes som avlastning, som rymdfarkost höll jag på att skriva, skrev jag. Menar nog ”en möjlighet att finnas i en overklig verklighet en stund”. Men hon duckar och gömmer sig.

Jan orkade nätt och jämnt tillbaka uppför backen. Ingen promenad idag. Han fick vila ett ögonblick i en stol vid trappen, så hjälptes vi åt, han ville gå baklänges av någon anledning och så kunde han dimpa ner i en annan stol, i skuggan. Hans ben vill inte bära honom…

Men, vi har klarat resten av dagen. Sonen har badat i sjön, vi andra har suttit i skuggan på altanen. Nu har vi ätit lammfilé med potatisklyftor etc, drottningsylt och Crème fraiche i köpta formar därefter. Gott. Vi är mätta och tämligen belåtna. Jan ser strax på Rapport. Sonen har diskat.

Det blev en tvätt även om jag inte tänkt så. Och den är torr och intagen. Ingen städning dock. Blåbärsavtrycken från igår på naglar och fingertoppar har nästan försvunnit. Kanske tar jag ännu en vända med bärplockaren i morgon. Och ett dopp i sjön därefter.

Hon fattas här. Bilden är från i fjol när hon var ganska nyklippt, i år slapp hon det. Molly.

Såg en egen rubrik i mitt bloggarkiv, något om Agnes. Ett ögonblick fick jag fundera, Agnes? Vem är hon? Tills jag kom ihåg att jag hade Agnes som ett alter ego, länge. Har nästan glömt bort henne, och tror inte att jag tänker plocka fram henne igen. Hon var ju inte jag, bara nästan och ofta mera än nästan.

Nyss, när jag satt ute på altanen efter middagen, vet jag att jag tänkte något jag ville skriva, eller åtminstone komma ihåg. Nu har jag glömt det, jag gick in och diskade i stället för att skriva upp det tänkta.

Vi har ätit middag, sonen tar igen sig i eget litet hus, vi andra två sitter inne. Jan ser på Rapport och lokala nyheter, jag sitter här och gör ord. Försökte tidigare när dagen kändes mindre kvav och vinden sopade bort fukten i luften – jag kallade det att ”det kvava hade försvunnit” – varken grannen eller andra gick med på att det var rätt… Bra ord tyckte jag.

Plockade nära en liter blåbär nedanför huset, blev efterrätt åt granne och åt oss, i små formar köpta tomma på Ica Maxi i Gustavsberg, lite gräddfil och crème fraiche till i brist på grädde. Gott. Resten av blåbären får vila i frysen tills vi vill ha dem. Kanske plockar jag mera i morgon, lätt gjort med en gammal bärplockare. Eller två gamla bärplockare, en i plåt.

I morgon fyller vår sondotter år. Jag hoppas innerligt att hon har en fin födelsedag, också utan sin pappa. Vet att hon tänker på honom. Och vi tänker på honom och henne. Jag är glad att hon hängde på sonens och de andra barnbarnens kräftfiske här i sjön, det var fint av hennes kusin att tänka på henne och att hon faktiskt kom. De/vi ses alltför sällan.

Molly fattas här. Jag har plockat ihop hennes saker, men kan inte sudda ut tomheten efter henne. Gläds åt videon sonhustrun tog när Molly och deras hund Rossi for omkring och var glada tillsammans. Och är glad åt att jag kan tro att hon faktiskt mådde bra, tills hon inte gjorde det längre. Och då fick hon somna. Önskar mig en sådan död, men den är inte till för människor, enbart för djur.

Photo by Lisa Fotios on Pexels.com

Fredag, igen, redan – den 14 augusti 2020. Gårdagen var lätt påfrestande: åkte, när allt var klart här, till Gustavsberg. På vårdcentralens provtagning hade man inte fått någon beställning från SÖS, därmed kunde inget blodprov tas. Trots att jag fått uppmaning per brev att ordna det snarast inför en uppföljningsröntgen. Gick och pratade med sjuksköterskorna en trappa upp, den ena ringde, väntade, pratade och pratade igen – och fick SÖS att fixa den beställning som fattades. Ner igen och vänta igen. Men till slut så.

Glad i hågen gick jag till apoteket för att hämta Jans Furix, nödvändig medicin för att hans hjärta ska fungera så bra som möjligt. Fanns inte. Receptet fanns, men inte medicinen. Inte någonstans i närområdet, kanske i stan. Gick matt ut till bilen, hittade ett telefonnummer till hans läkare, ringde. På hennes privata telefon, men med lätt övertalning gick hon med på att skriva nytt recept, på tabletter med 40 mg och jag lovade att dela dem. Tackade, lovade att radera hennes privata telefonnummer (som jag fått när hon ringde till mig angående Jan en gång i våras). Bytte apotek. Den förpackning hon skrivit recept på fanns inte, möjligen i stan etc. Apotekschefen försökte ringa doktorn, som inte var anträffbar förrän efter 15. Då fattade vi ett gemensamt beslut: jag fick ta ut en större förpackning än den förskrivna, och apoteket skulle informera doktorn om detta, efter klockan 15. Lätt utmattad fortsatte jag min runda i tätorten.

Letade bordstabletter och altanstolar till mitt hem, i stället för den gamla träsoffan som nästan brakade ihop senast vi var där. Törs inte sitta i den längre. Hittade varken det ena eller det andra. Vidare till systembolaget som hade det jag sökte utom Marezzo, men det har jag fortfarande en flaska på lager. Till Ica Maxi för nästa inköpsrunda, glömde köpa marmelad och fick nog inte med mig någon bas till middagar heller (har säkert något i frysen). Men jordgubbar, grönsaker, rakblad eller vad det nu kan heta som används i moderna rakhyvlar. Två tunga kassar. Åter till startpunkten.

Fikade där med sonen, Jan och grannfrun. Allt hade fungerat fint medan jag var borta. Sonen tog väl hand om sin pappa. Jag bara pustade och babblade en stund om mina vedermödor.

Middagen blev bratwurst och potatisgratäng, sonen åt annan kryddigare korv och grönsaksresterna från igår. Och de kräftor som var kvar, liksom lite varmrökt sik. Han och vi blev mätta. Lugn kväll, och natt. Ytterdörren låst och barrikaderad. Det fungerar bra, jag sover lugnare. På morgonen flyttade jag tvätten som fortfarande var fuktig, till tvättställning under tak. Fem minuter senare kom en störtskur. Bra tajmat. Nu är det molnigt men ser ut att lätta lite.

Och det är som sagt fredag, igen.

Tisdag, 11 augusti 2020 – kväll, snart Rapport. Middag kokt potatis och matjessill med lök och gräddfil, melon till efterrätt. Solig dag, bra torkväder. Orolig natt, jag hann bromsa Jan från att gå ut två gånger, den tredje hörde jag inte och han gick ut, har uppenbarligen snubblat och tagit sig upp och in igen på egen hand. Litet skrubbsår på ena knät, en toffel precis nedanför den lilla trappen vid ytterdörren, den andra en bit bort på stigen. I natt låser jag ytterdörren, då kanske jag vaknar om Jan vill gå ut.

Saknar Molly, hon hade väckt mig om han håller på och stökar runt på nätterna. Saknar henne förstås inte enbart av den anledningen. Tittar på svärdotterns korta video från för ett par veckor sedan, Molly och Rossi. Hon var så fin.

I morgon kommer yngsta sonen hit på några dagar. Och sotaren fram på eftermiddagen. På torsdag åker jag in till Gustavsberg en sväng när sonen är här och kan vara tillsammans med sin pappa. Och i morgon ska jag sätta ut soptunnan till vägen för tömning på torsdag.

Jag är tom på annat än hushållsbestyr. Har för all del läst fantasybok även idag, Narrens hemlighet. Och tvättat lite och torkat lite golv, diskat, bäddat, klätt på, beordrat dusch och rakning, kokat potatis till middagen. Servat med fika, salami och vin och oliver. Tömt diverse kissbehållare, burit ner soppåse. Och emellanåt stirrat ut i oändligheten/skogen och undrat vad livet går ut på. Har varit igång hela dagen utan att ha någon känsla av att ha uträttat någonting. Jo, jag har duschat själv också. Och morgonrocken åkte av vid tolvtiden idag. Shorts och linne åkte på. I morgon bitti måste jag komma ihåg att Jan ska väga sig. Vi behöver kolla att han ligger kvar på sin vanliga vikt (och får ur sig den vätska han ska).

Strax Rapport, Jan ser just nu på Kunskapskanalen och ett program om snö (tror jag som inte såg noga efter). Jag har låst ytterdörren.

Photo by Flickr on Pexels.com

Söndag 9 augusti 2020 – dagen har ägnats åt frenetiskt städande, golvtorkande och tvätt. Och fantasyläsning, har läst ut Robin Hobbs Narrens uppdrag, 600 sidor drygt. Inte alla idag dock.

Jan har tagit en kort rullatorvända på vägen utanför mitt hem. Annars sitter vi på altanen, eller inomhus vid bordsfläkten. Ska strax gå ner till sjön för ännu ett dopp, så länge inte gårdens ägare är här nyttjar jag badhustrappan för att komma i sjön och upp.

Två stora krukor gav ungefär tio små potatisar. Resten får stå och kanske växa till sig, jag har inte sett någon blom.

Och nu är det den tionde dagen i augusti, redan. Vi åker till Djurö, utan Molly.

Jan går till sängs tidigt, jag sitter uppe. Varför är oklart även för mig. Det är tretton grader ute. Torrt i markerna, ingen ny svamp (tror jag). I morgon ska jag kolla. Och tvätta. Kassen med ren tvätt (lakan mm) står kvar hemma hos mig, i sovrummet. Där står den bra.

Här är fint städat efter helgens kräftfiskande och -ätande. Och vi har en hink kräftor i frysen, de blir bra när yngste sonen kommer hit på onsdag. Får bara komma ihåg att ta fram dem i morgon. På torsdag bör jag åka och ta det blodprov som jag uppmanats att ta inför min ”planerade röntgen av njurarna”. För ett par år sedan konstaterades att jag har ett litet bråck på en blodåder till ena njuren – nu ska det följas upp. Tacksam för det och hoppas att det är lika okej som det var för två år sedan. Men jag får inte dricka vin dagen före blodprovet – det blir svårt…

För så är det ju, jag dricker vin mest varje kväll. Jan håller sig till alkoholfritt, jag gör det inte. Och inte är jag packad när jag lägger mig, men jag vill heller inte avstå. Skyller på corona, som förmodligen har lite att göra med mitt vindrickande. Och mina Dry Martinis, som jag också vill ha när bra gin och Marezzo gives. Eller i alla fall har inhandlats. Senare i veckan.

Just nu försöker jag uppamma tillräckligt intresse för att läsa nästa bok av Robin Hobb, Narrens hemlighet. Författaren är en kvinna och Robin Hobb är en av flera pseudonymer för Margaret Ogden. Innan jag förstod det trodde jag att författaren var en man. Hur som är jag imponerad av fantasi och detaljrikedom i författarskapet. 600 sidor igen, drygt – hur orkar hon? Var hittar hon kraften och inspirationen och ihålligheten och varför ledsnar hon inte och tvivlar på sig själv och ger upp sitt projekt? Beundran värt.

Kvällen är stilla, ingen vind. Solen går ner bakom tallskogen, rosa långt borta. När vi åkte hit över Djuröbron avundades jag alla som seglade i sina båtar, på väg ut i skärgården. Okej, en del gick för motor, men många tog sig fram med vindkraft. Jag längtade efter att åter få sova om kvällen, vaggad i en båt tryggt förtöjd. Gunga lätt. Nu sitter jag förankrad i min stol, i ett litet hus på ett berg, lite för långt ifrån ”sjön” som Östersjön heter på mitt språk. Men det är bra nog, jag är trygg. Och jag kommer att somna om en stund, även om jag vaknar efter några timmar. Och somnar om. Och börjar tisdagen, med de bestyr som ska till. God natt nu.

Lördag 8 augusti 2020 – idag har altangrinden stått vidöppen hela dagen. Ingen Molly som kunde smita iväg på äventyr. Ingen Molly någonstans, bara i form av sådant som var hennes. Bädden, med en kudde ovanpå den knöliga dynan, ligger nu rentvättad i hennes bur. Kudden åkte iväg i grovsoporna när jag for dit med min gamla uttjänta cykel i morse. En annan gammal kudde låg i buren, den for också ner i containern för brännbart/textil. Hennes flexikoppel ligger nu i det som var hennes lilla blå Ikea-kasse, tillsammans med borstar och diverse annat. Den nyss inköpta fodersäcken på landet har jag bett sonen ta till sin hund. Mat- och vattenskålar har jag ställt undan.

Sonhustrun skickade en fin video som hon tog för två veckor sedan. Molly och Rossi lekte och for runt varandra, fint att se nu och minnas. Nyss levande och nu ett minne.

Huset känns konstigt obefolkat, trots att Jan och jag är här.

6 augusti 2020 – torsdag; Molly blev akut sjuk i morse och hennes lillmatte och pappa tog henne till djursjukhuset i Bagarmossen, efter att vi varit in till veterinären i Gustavsberg. Där kollade man att hon inte hade feber, men att det nog kunde vara början till en livmoderinflammation. De rekommenderade djursjukhuset.

Nyss ringde hennes tidigare matte och talade om att Molly fått somna in. Jag hörde inte riktigt, men det handlade om att det var något fel med livmodern. Jag kan bara vara glad att hon inte mått dåligt förrän idag, att hon var pigg och glad i morse – ända tills hon kräktes och kissade på sig och inte ville gå. Jag fick köra henne i skottkärran ner till bilen.

Vi gråter både Jan och jag, det blir tomt. Men hon slipper yla när hon är ensam, hon fick dö med sin älskade lillmatte. Och vi fick två och ett halvt år tillsammans, ibland var jag jättetrött på henne och hennes ”mammighet” – för det mesta uppskattade vi henne och gladdes åt hennes goda humör. Nu är hon annanstans. Hon var en fin hund.

Det har gått två dagar utan Molly. Saknar henne i min säng nu, saknar hennes varma kropp mot min rygg ovanpå täcket. Det är tomt omkring oss. Jag är tacksam att vi fick låna henne och älska henne. Och vara ledsna nu när hon inte finns längre.

Onsdag 5 augusti 2020 – den här sommaren går för fort. I morse skjutsade jag sonen till bussen tillbaka till stan. Molly och jag har varit ute. Det är lite disigt, runt femton grader, just ingen vind. Blir nog en varm dag. När Jan är färdig med rakning, dusch och klädsel, ska vi fika och äta igårbakade kakor. Tvättmaskinen går, som vanligt. Tacksam för torkväder.

Tänker ha en lugn och stillsam dag idag. Kanske hjälper det att ställa in mig så. Jag har böcker att läsa efter biblioteksbesöket häromdagen. Inget som jagar mig. I morgon åker vi till Sundbyberg, jag kom ihåg att kolla om vi har någon månadsparkering på gång. Det har vi inte.

Och när vi kommer dit behöver jag städa, det har inte gjorts på länge. Åtminstone dammsuga och torka golven och glasbordet, som blir kladdigt när man tittar på det. Kan inte släppa in distriktssköterskan utan att ha putsat lite på kulisserna.

Här slutade jag bloggskriva… och fortsatte att beskriva ”en dag i verkligheten” – ingen måste läsa alla orden!

En dag i verkligheten – börjar innan jag vaknar av att jag ändå känner kisslukt. Starkt. Vaknar ordentligt vid sju, torkar köksgolvet som är kissat på, utanför Jans rum. Går ut med Molly så att hon också får kissa. Slänger Jans blöja som ligger på golvet i hans rum och hoppas att han inte behöver kissa mera innan han vaknar.

Tömmer hans och min kisshink i det gamla landet nedanför lillhuset. Sätter på en tvättmaskin med mörk tvätt.

Börjar ordna med frukost, kollar att sonen vaknat för senare skjuts till bussen. Kokar ägg och tevatten när Jan vaknar. Dukar färdigt, vi äter frukost. Jan går på toa och gör det han ska där. Han rakar sig och duschar, på tillsägelse. Jag tömmer kissflaskan.

Kör sonen till bussen, med Molly i bilen eftersom hon ylar om hon lämnas hemma. Också när Jan är där. Väl tillbaka fikar vi med Jan i morgonrock fortfarande. Hänger tvätten.

Så behöver han kissa igen, och hinner inte in till attiraljerna, det mesta hamnar på köksgolvet och golvet i hans rum. Han står mitt i pölen. Jag hämtar skurhinken och en hink att doppa de nyss rena fötterna i. Torkar med en handduk som låg i tvättmaskinen som jag inte hunnit sätta på. Slänger tillbaka handduken och startar maskinen. Torkar hans golv, smörjer in hans ben, sätter på en blöja, drar på stödstrumporna och tossorna, hämtar rena kläder, idag vill han ha långa byxor. Sandalerna på.  Jag tömmer kissflaskan.

Säger till honom att tänderna ska borstas. Han går ut och kissar igen, men kommer efter en stund ihåg att det var tandborstning som gällde. Nu borstar han. Klockan är tjugo minuter över elva på förmiddagen.

Han frågar mig vad jag ser nere vid brevlådorna – ”bilen, ingenting annat”. Han ser något annat, men kan inte berätta vad. Samma sak när han sedan sitter i soffan och ser bort mot grannen, men då tror han att där är en svan. Det är en tvättställning.

Nu sover Jan en stund i soffan, det är molnigt och lite blåsigt ute, inte så skönt. Jag sitter vid datorn och duttar. Läser om en kompisförfattare som har ett beting på minimum två A4-sidor per dag när hon författar, och hur romankaraktärerna vecklar ut sig själva. Hon har kanske någon form av idé när hon börjar, men sedan tar de skrivna människorna kommandot. Och böckerna blir till och kommer ut. Intressant.

Jag skriver varje dag ungefärligen två sidor, ofta mera. Inte har jag någon idé och inte tar några romankaraktärer över i mina texter. För mig känns mina ord oftast som ”more of the same”. Säkert för de som läser dem också. Men jag är mycket nyfiken på vad tre besökare från Kina gör i min blogg, anonyma i allt utom land.

Jan får sin risifrutti, och går sedan ut och sätter sig. Jag hänger nästa tvätt, sätter mig sedan vid datorn en stund. Molly piper när hon inte ser mig. Hon får vara kopplad för att inte smita. Tar in henne och hon lägger sig nöjd bakom min stol. Jan går bakom knuten för att kissa, och tar dessutom några extra steg. Bra, men långt ifrån tillräckligt.

Har gjort rent toan och staplat toalettpapper ovanpå grillkartongen bredvid. Ingen använder den lilla grillen. Tömt behållaren för använt toapapper som inte ska slängas i mulltoan. Fixar lite i lillstugan så att någon av kräftgästerna ska kunna bo där. I morgon byter jag lakan i våra sängar i samma syfte, om behov uppstår. Den tvätten får åka med oss när vi far härifrån.

Efter att ha gått ut en liten stund går vi in igen. Det blåser. Vi äter smulpajen från igår med vaniljsås, till kaffet. Plus varsin korintkaka (aningen för mycket mjöl i degen, de blev mera hårda än knapriga). Kanske dricker Jan lite kaffe den här gången, i förmiddags stod det bara och kallnade. Klockan är ett. Tvätten från i morse är torr och kan tas in.

Jan tar en lur i soffan efter kaffet. Jag diskar. Och läser Undercurrents av Frances Fyfield, en ovanligt (i mitt tycke) läsvärd thriller, med trovärdiga karaktärer och psykologi. Boken stod på gratis-hyllan i biblioteket när sonen och jag var där, och åkte med hem. Nu letar Jan reda på käppen och går tveksamt ut i köket. När jag frågar om han behöver gå och kissa blir svaret nej. ”Vad vill du göra då?” ”Vet inte, äta något?” Då svarar jag ”nej, vi har nyss ätit, och klockan är bara halv två”. Nu är han på väg igen, mot kisshinken i sitt rum misstänker jag. Trots det nekande svaret nyss. Han går in och stänger dörren om sig. Och när han kommer ut igen går jag dit och kollar hink och golv. Tömmer hinken och torkar golvet, om det behövs. Det gör det. Så håller vi på.

Det känns emellanåt som om hela min värld roterar (i den mån den alls rör på sig) runt kiss och kissande.

På min uppmaning går han ut för att ta en liten vända på vägen med rullatorn. Nerför backen, ut på vägen och gå en kort sträcka, så uppför backen igen och parkera nedanför trappan upp till huset. Det blir åtminstone lite motion. Han tar med sig soppåsen ner till soptunnan. Och han kommer uppför backen, mycket trött, men dock.

Förväntar mig hembesök på fredag, av distriktssköterskan. Nu kommer SMS från vårdcentralen om att vi är välkomna dit på fredag. Vill inte. Mejlar, så får vi se vad som händer.

Vi tar varsitt glas vin, några oliver och salami. Hunden trasslar in sig i bordet så att mitt vinglas välter. Jan har hunnit tömma sitt (alkoholfria) själv. Jag torkar och morrar, fyller på och håller i. Det var sista vinet.

Tar in tvätt nr 2, viker och plockar fram så att alla sängar ska få rena lakan i morgon. Tänker enbart bädda min och Jans (om ens det). Plockar ner alla klädnypor från tvättlinan, så att sonens hund kan gå kopplad där.

Middag idag, två stekta brödskivor var, rökt skinka och stekt ägg. Sallad, gurka och tomater. Ost. Nu är klockan halv fem. Får svar på mitt mejl till vårdcentralen, ”nog bara ett rutinutskick…” – vi får alltså hembesök på fredag som överenskommet. Men inte så bra med förvirrande rutinutskick!

Solen är tveksam, vinden ihållande. Vi går in en stund före middagen. Betalar Linda Bönströms bok. Har redan fått betalt för det redigerade manuset igår, aldrig något krångel med den kunden; men inte för en text för flera veckor sedan, en mycket modest faktura, den kunden skulle ”påminna dom som sköter detta, rutinerna är inte 100-procentiga”… Det verkar sant.

Middagen är äten, disken diskad. Jan hävdar att hans lilla saltkar, där kvällspillren ligger, är tomt. Det är det inte, men tydligen så ser han inte de två tabletter som ligger där. Inte förrän jag kollar och häller dem i hans hand. Ytterligare något som jag måste komma ihåg, måste kontrollera. Nu har han tagit dem. Och jag har tagit några bilder på honom, på hans begäran. De blev bra, tänker inte lägga in dem här.

Tisdag 4 augusti 2020 – har varit igång hela dagen. I morse körde jag en tvättmaskin, med en pappersserviett kvar i en ficka… Gjorde om. Bakade rabarber- och äppelsmulpaj, vispade vaniljsås. Bakade syrrans korintkakor med hackade russin – de ser smått märkliga ut, men är goda. Efter förmiddagsfika satte jag mig med ett manus som skulle gås igenom, redigeras och korrläsas. Hälften hade jag läst. Tack vare att yngste sonen är här och tog hand om Molly, och gick ut med henne, så kunde jag sitta vid datorn och bli klar med resten. Härligt. Har skickat alltihop till min produktive författarkund, och är glad och tacksam att han vill återkomma till mig med varje manus.

Så nu är jag här igen, tom i huvudet och tämligen trött i en kropp som suttit stilla för länge. I morgon bitti åker sonen hem för att bistå sin sjuka vän. Kanske kommer han tillbaka några dagar nästa vecka. Vi far in till Sundbyberg på torsdag för hembesök av distriktssköterskan på fredag morgon. Hon ska mäta Jans ben för en annan sorts stödstrumpor än de han har nu, de här lär ska vara enklare att sätta på, försedda med kardborrband. Därefter åker vi hem till mitt. Här på landet skas det has kräftskiva efter kräftfångande nere i badsjön, det blir alldeles för många yngre och glada människor i alla hus. Vi gamlingar drar oss tillbaka till lugnet i mitt hem.

Torsdag 30 juli 2020 – har kört två tvättmaskiner, en med vittvätt och en med duschdraperi och lite annat. Torkar fort idag. Jag har också varit ner till sopstationen och slängt överbliven takplåt, och en trasig plastbalja. Och in på biblioteket och lånat några flera böcker. Nu är klockan kvart över två på eftermiddagen, det blåser, men är skönt när solen lyser bland molnen.

Molly är kopplad med långt koppel så att hon inte kan smita. Hon gillar det inte, och jag kan inte vara utom synhåll länge innan hon börjar småyla. Just nu är hon nöjd och tyst.

Sonen hade ärenden att ombesörja idag, men kommer kanske i morgon. Och en syrra kanske kommer förbi på lördagen. Hon skulle ändå ut till Stavsnäs i morgon. Kanske. Många kanske, men de är välkomna.

Så blev det helmolnigt, eller kanske helmulet. Vi går in. Pyttipanna med stekt ägg och rödbetor till middag idag. Tror jag än så länge. Molly far omkring inomhus, är stressad och vill hela tiden något annat. Vad är oklart. Hon får mig att låta illa. Vädret ser dessutom ut att dra ihop sig till nederbörd, kanske åska. Om det ena hänger ihop med det andra vet jag inte heller. Oavsett vad så blir jag också stressad, vilket inte gör Molly lugnare. Det börjar bli dags att prata med hennes ägare, känner inte att jag gör något bra jobb som fodervärd åt henne. Orken räcker inte riktigt till.

Nu har vi ätit vår pyttipanna, med egenhändigt snabbsaltad gurka till. Syrran är nog nu på Ekholmen utanför Stavsnsäs, här har hällregnat, men blåsten har avtagit. På lördag kommer hon hit, medförande bubbel för att fira att vi ses, om än med behörigt avstånd. Jag får hitta på något gott att äta.

Det har nästan slutat att regna, nu när klockan är halv åtta. Dags för Rapport. Kunskapskanalen har visat oss hur man gör papper, fantastiskt papper, av mullbärsträdets fibrer, som är ”vackra fibrer” enligt den japanske pappersmakaren.

Jag läser Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans och tycker tyvärr att den är tråkig. Påminner om engelska feelgood romaner och får mig att tänka Pemberton. Kanske är jag ute och cyklar, men inte får den mig att bli ivrig att läsa färdigt. Känns förutsägbar, utan att jag kan uttrycka vad det är jag tror mig förutse. Och eftersom den beskrivs som del ett i en serie, så… Synd, jag gillade Sonja-böckerna, men det är ju några år sedan.

Fick Linda Bönströms nyutkomna bok Hur han sa dekadens och hon föll i brevlådan idag, har ännu inte hunnit öppnat påsen. Och så har jag ett manus som det plötsligt var bråttom med, ska redigeras och korrigeras. Och en knäpp jycke som idag har farit omkring och gnällt hela dagen. Nu ligger hon, förmodligen uttröttad, bakom min stol och sover. Kanske är hon väderkänslig, eller hormonrubbad. I morgon får hon följa med ut i svampskogen, kopplad. Hoppas att vi hittar svamp också. Regnar fortfarande, det behövs.

Fredagsmorgonen börjar vid sex, då vill Molly ut. Jag lyckas låtsas sova en stund till. Nu är vi inne igen, blöta om fötterna. Sol, lite vind, moln. Tolv grader. Och hund bakom min stol. Jan sover fortfarande, jag har förberett frukosten men inte satt på spisen.

Idag ska sonen hämtas efter bussfärden hit, hoppas inte bussen är fullsatt. Han åker på förmiddagen, kanske färre passagerare då.

När sonen kommit tog han hand om Molly och jag kunde gå en sväng i skogen. Ensam. Skönt, hittade några kantareller också, men inga Karl-Johan, såg ingen annan svamp än en halvt uppäten kremla. Nöjd när jag trött kom tillbaka. Testade ett rensknep som jag läst mig till: ett par deciliter vetemjöl i diskbaljan, kallt vatten och så i med kantarellerna. Allt skräp försvinner ner till botten, svampen är bara att plocka upp, ren. Fungerade. Jag behövde bara skära bort botten på svamparna. Perfekt. Har förstås lärt mig att svamp inte ska sköljas i vatten, men det här var så bra att jag struntar i det för framtiden.

Svampen ska ätas i morgon tillsammans med rostade grönsaker och fläskfile, sparris, färska rödbetor. Det blir nog bra, med avocado och egengjord skagenröra före. Syrror ska firas, särskilt om de medför bubbel. Sonen är värd att fira utan att ha medfört bubbel.

Jan ser på teve. Han har suttit ute större delen av dagen. Gått lite här på verandan. Nu är det kväll, vi har ätit falukorv i ugn med ost och tomat, och det var gott. Jan har lagt sig, jag snart, och soner också. Molly har gått på promenad med sonen en gång till idag och är trött hon med.

Det var torsdag och nu är det söndag. Ibland går tid fort. Syrran har varit här och åkt hem igen efter härlig middag igår. Vi mår bra allihop, det var fint att ses och sitta ute och äta gott i varm kväll. Sonen tar hand om Molly och går ut med henne så att hon är nöjd, Jan ser nu på Rapport.

Jag har jobbat med manus som har bråttom hela dagen, har ungefär hälften kvar. Det måste bli klart senast i övermorgon… Nu slappar jag och gör ingenting, läser en Nora Roberts. Inte betungande. Har lagt de biblioteksböcker i tillbakakassen som har diverse tidsperioder i berättelsen, typ ”nu” och ”1942” fram och tillbaka. Orkar inte med sådant, vill ha löpande tid, vilken som, men samma. De åker i retur i morgon när sonen vill till bibblan. Han ville nog redan igår, men det fungerade inte. Nu diskar han, skönt. Och jag lägger ner den här texten.