beskrivarblogg

6 augusti 2020 – torsdag; Molly blev akut sjuk i morse och hennes lillmatte och pappa tog henne till djursjukhuset i Bagarmossen, efter att vi varit in till veterinären i Gustavsberg. Där kollade man att hon inte hade feber, men att det nog kunde vara början till en livmoderinflammation. De rekommenderade djursjukhuset.

Nyss ringde hennes tidigare matte och talade om att Molly fått somna in. Jag hörde inte riktigt, men det handlade om att det var något fel med livmodern. Jag kan bara vara glad att hon inte mått dåligt förrän idag, att hon var pigg och glad i morse – ända tills hon kräktes och kissade på sig och inte ville gå. Jag fick köra henne i skottkärran ner till bilen.

Vi gråter både Jan och jag, det blir tomt. Men hon slipper yla när hon är ensam, hon fick dö med sin älskade lillmatte. Och vi fick två och ett halvt år tillsammans, ibland var jag jättetrött på henne och hennes ”mammighet” – för det mesta uppskattade vi henne och gladdes åt hennes goda humör. Nu är hon annanstans. Hon var en fin hund.

Det har gått två dagar utan Molly. Saknar henne i min säng nu, saknar hennes varma kropp mot min rygg ovanpå täcket. Det är tomt omkring oss. Jag är tacksam att vi fick låna henne och älska henne. Och vara ledsna nu när hon inte finns längre.

Onsdag 5 augusti 2020 – den här sommaren går för fort. I morse skjutsade jag sonen till bussen tillbaka till stan. Molly och jag har varit ute. Det är lite disigt, runt femton grader, just ingen vind. Blir nog en varm dag. När Jan är färdig med rakning, dusch och klädsel, ska vi fika och äta igårbakade kakor. Tvättmaskinen går, som vanligt. Tacksam för torkväder.

Tänker ha en lugn och stillsam dag idag. Kanske hjälper det att ställa in mig så. Jag har böcker att läsa efter biblioteksbesöket häromdagen. Inget som jagar mig. I morgon åker vi till Sundbyberg, jag kom ihåg att kolla om vi har någon månadsparkering på gång. Det har vi inte.

Och när vi kommer dit behöver jag städa, det har inte gjorts på länge. Åtminstone dammsuga och torka golven och glasbordet, som blir kladdigt när man tittar på det. Kan inte släppa in distriktssköterskan utan att ha putsat lite på kulisserna.

Här slutade jag bloggskriva… och fortsatte att beskriva ”en dag i verkligheten” – ingen måste läsa alla orden!

En dag i verkligheten – börjar innan jag vaknar av att jag ändå känner kisslukt. Starkt. Vaknar ordentligt vid sju, torkar köksgolvet som är kissat på, utanför Jans rum. Går ut med Molly så att hon också får kissa. Slänger Jans blöja som ligger på golvet i hans rum och hoppas att han inte behöver kissa mera innan han vaknar.

Tömmer hans och min kisshink i det gamla landet nedanför lillhuset. Sätter på en tvättmaskin med mörk tvätt.

Börjar ordna med frukost, kollar att sonen vaknat för senare skjuts till bussen. Kokar ägg och tevatten när Jan vaknar. Dukar färdigt, vi äter frukost. Jan går på toa och gör det han ska där. Han rakar sig och duschar, på tillsägelse. Jag tömmer kissflaskan.

Kör sonen till bussen, med Molly i bilen eftersom hon ylar om hon lämnas hemma. Också när Jan är där. Väl tillbaka fikar vi med Jan i morgonrock fortfarande. Hänger tvätten.

Så behöver han kissa igen, och hinner inte in till attiraljerna, det mesta hamnar på köksgolvet och golvet i hans rum. Han står mitt i pölen. Jag hämtar skurhinken och en hink att doppa de nyss rena fötterna i. Torkar med en handduk som låg i tvättmaskinen som jag inte hunnit sätta på. Slänger tillbaka handduken och startar maskinen. Torkar hans golv, smörjer in hans ben, sätter på en blöja, drar på stödstrumporna och tossorna, hämtar rena kläder, idag vill han ha långa byxor. Sandalerna på.  Jag tömmer kissflaskan.

Säger till honom att tänderna ska borstas. Han går ut och kissar igen, men kommer efter en stund ihåg att det var tandborstning som gällde. Nu borstar han. Klockan är tjugo minuter över elva på förmiddagen.

Han frågar mig vad jag ser nere vid brevlådorna – ”bilen, ingenting annat”. Han ser något annat, men kan inte berätta vad. Samma sak när han sedan sitter i soffan och ser bort mot grannen, men då tror han att där är en svan. Det är en tvättställning.

Nu sover Jan en stund i soffan, det är molnigt och lite blåsigt ute, inte så skönt. Jag sitter vid datorn och duttar. Läser om en kompisförfattare som har ett beting på minimum två A4-sidor per dag när hon författar, och hur romankaraktärerna vecklar ut sig själva. Hon har kanske någon form av idé när hon börjar, men sedan tar de skrivna människorna kommandot. Och böckerna blir till och kommer ut. Intressant.

Jag skriver varje dag ungefärligen två sidor, ofta mera. Inte har jag någon idé och inte tar några romankaraktärer över i mina texter. För mig känns mina ord oftast som ”more of the same”. Säkert för de som läser dem också. Men jag är mycket nyfiken på vad tre besökare från Kina gör i min blogg, anonyma i allt utom land.

Jan får sin risifrutti, och går sedan ut och sätter sig. Jag hänger nästa tvätt, sätter mig sedan vid datorn en stund. Molly piper när hon inte ser mig. Hon får vara kopplad för att inte smita. Tar in henne och hon lägger sig nöjd bakom min stol. Jan går bakom knuten för att kissa, och tar dessutom några extra steg. Bra, men långt ifrån tillräckligt.

Har gjort rent toan och staplat toalettpapper ovanpå grillkartongen bredvid. Ingen använder den lilla grillen. Tömt behållaren för använt toapapper som inte ska slängas i mulltoan. Fixar lite i lillstugan så att någon av kräftgästerna ska kunna bo där. I morgon byter jag lakan i våra sängar i samma syfte, om behov uppstår. Den tvätten får åka med oss när vi far härifrån.

Efter att ha gått ut en liten stund går vi in igen. Det blåser. Vi äter smulpajen från igår med vaniljsås, till kaffet. Plus varsin korintkaka (aningen för mycket mjöl i degen, de blev mera hårda än knapriga). Kanske dricker Jan lite kaffe den här gången, i förmiddags stod det bara och kallnade. Klockan är ett. Tvätten från i morse är torr och kan tas in.

Jan tar en lur i soffan efter kaffet. Jag diskar. Och läser Undercurrents av Frances Fyfield, en ovanligt (i mitt tycke) läsvärd thriller, med trovärdiga karaktärer och psykologi. Boken stod på gratis-hyllan i biblioteket när sonen och jag var där, och åkte med hem. Nu letar Jan reda på käppen och går tveksamt ut i köket. När jag frågar om han behöver gå och kissa blir svaret nej. ”Vad vill du göra då?” ”Vet inte, äta något?” Då svarar jag ”nej, vi har nyss ätit, och klockan är bara halv två”. Nu är han på väg igen, mot kisshinken i sitt rum misstänker jag. Trots det nekande svaret nyss. Han går in och stänger dörren om sig. Och när han kommer ut igen går jag dit och kollar hink och golv. Tömmer hinken och torkar golvet, om det behövs. Det gör det. Så håller vi på.

Det känns emellanåt som om hela min värld roterar (i den mån den alls rör på sig) runt kiss och kissande.

På min uppmaning går han ut för att ta en liten vända på vägen med rullatorn. Nerför backen, ut på vägen och gå en kort sträcka, så uppför backen igen och parkera nedanför trappan upp till huset. Det blir åtminstone lite motion. Han tar med sig soppåsen ner till soptunnan. Och han kommer uppför backen, mycket trött, men dock.

Förväntar mig hembesök på fredag, av distriktssköterskan. Nu kommer SMS från vårdcentralen om att vi är välkomna dit på fredag. Vill inte. Mejlar, så får vi se vad som händer.

Vi tar varsitt glas vin, några oliver och salami. Hunden trasslar in sig i bordet så att mitt vinglas välter. Jan har hunnit tömma sitt (alkoholfria) själv. Jag torkar och morrar, fyller på och håller i. Det var sista vinet.

Tar in tvätt nr 2, viker och plockar fram så att alla sängar ska få rena lakan i morgon. Tänker enbart bädda min och Jans (om ens det). Plockar ner alla klädnypor från tvättlinan, så att sonens hund kan gå kopplad där.

Middag idag, två stekta brödskivor var, rökt skinka och stekt ägg. Sallad, gurka och tomater. Ost. Nu är klockan halv fem. Får svar på mitt mejl till vårdcentralen, ”nog bara ett rutinutskick…” – vi får alltså hembesök på fredag som överenskommet. Men inte så bra med förvirrande rutinutskick!

Solen är tveksam, vinden ihållande. Vi går in en stund före middagen. Betalar Linda Bönströms bok. Har redan fått betalt för det redigerade manuset igår, aldrig något krångel med den kunden; men inte för en text för flera veckor sedan, en mycket modest faktura, den kunden skulle ”påminna dom som sköter detta, rutinerna är inte 100-procentiga”… Det verkar sant.

Middagen är äten, disken diskad. Jan hävdar att hans lilla saltkar, där kvällspillren ligger, är tomt. Det är det inte, men tydligen så ser han inte de två tabletter som ligger där. Inte förrän jag kollar och häller dem i hans hand. Ytterligare något som jag måste komma ihåg, måste kontrollera. Nu har han tagit dem. Och jag har tagit några bilder på honom, på hans begäran. De blev bra, tänker inte lägga in dem här.

Tisdag 4 augusti 2020 – har varit igång hela dagen. I morse körde jag en tvättmaskin, med en pappersserviett kvar i en ficka… Gjorde om. Bakade rabarber- och äppelsmulpaj, vispade vaniljsås. Bakade syrrans korintkakor med hackade russin – de ser smått märkliga ut, men är goda. Efter förmiddagsfika satte jag mig med ett manus som skulle gås igenom, redigeras och korrläsas. Hälften hade jag läst. Tack vare att yngste sonen är här och tog hand om Molly, och gick ut med henne, så kunde jag sitta vid datorn och bli klar med resten. Härligt. Har skickat alltihop till min produktive författarkund, och är glad och tacksam att han vill återkomma till mig med varje manus.

Så nu är jag här igen, tom i huvudet och tämligen trött i en kropp som suttit stilla för länge. I morgon bitti åker sonen hem för att bistå sin sjuka vän. Kanske kommer han tillbaka några dagar nästa vecka. Vi far in till Sundbyberg på torsdag för hembesök av distriktssköterskan på fredag morgon. Hon ska mäta Jans ben för en annan sorts stödstrumpor än de han har nu, de här lär ska vara enklare att sätta på, försedda med kardborrband. Därefter åker vi hem till mitt. Här på landet skas det has kräftskiva efter kräftfångande nere i badsjön, det blir alldeles för många yngre och glada människor i alla hus. Vi gamlingar drar oss tillbaka till lugnet i mitt hem.

Torsdag 30 juli 2020 – har kört två tvättmaskiner, en med vittvätt och en med duschdraperi och lite annat. Torkar fort idag. Jag har också varit ner till sopstationen och slängt överbliven takplåt, och en trasig plastbalja. Och in på biblioteket och lånat några flera böcker. Nu är klockan kvart över två på eftermiddagen, det blåser, men är skönt när solen lyser bland molnen.

Molly är kopplad med långt koppel så att hon inte kan smita. Hon gillar det inte, och jag kan inte vara utom synhåll länge innan hon börjar småyla. Just nu är hon nöjd och tyst.

Sonen hade ärenden att ombesörja idag, men kommer kanske i morgon. Och en syrra kanske kommer förbi på lördagen. Hon skulle ändå ut till Stavsnäs i morgon. Kanske. Många kanske, men de är välkomna.

Så blev det helmolnigt, eller kanske helmulet. Vi går in. Pyttipanna med stekt ägg och rödbetor till middag idag. Tror jag än så länge. Molly far omkring inomhus, är stressad och vill hela tiden något annat. Vad är oklart. Hon får mig att låta illa. Vädret ser dessutom ut att dra ihop sig till nederbörd, kanske åska. Om det ena hänger ihop med det andra vet jag inte heller. Oavsett vad så blir jag också stressad, vilket inte gör Molly lugnare. Det börjar bli dags att prata med hennes ägare, känner inte att jag gör något bra jobb som fodervärd åt henne. Orken räcker inte riktigt till.

Nu har vi ätit vår pyttipanna, med egenhändigt snabbsaltad gurka till. Syrran är nog nu på Ekholmen utanför Stavsnsäs, här har hällregnat, men blåsten har avtagit. På lördag kommer hon hit, medförande bubbel för att fira att vi ses, om än med behörigt avstånd. Jag får hitta på något gott att äta.

Det har nästan slutat att regna, nu när klockan är halv åtta. Dags för Rapport. Kunskapskanalen har visat oss hur man gör papper, fantastiskt papper, av mullbärsträdets fibrer, som är ”vackra fibrer” enligt den japanske pappersmakaren.

Jag läser Åsa Hellbergs Välkommen till Flanagans och tycker tyvärr att den är tråkig. Påminner om engelska feelgood romaner och får mig att tänka Pemberton. Kanske är jag ute och cyklar, men inte får den mig att bli ivrig att läsa färdigt. Känns förutsägbar, utan att jag kan uttrycka vad det är jag tror mig förutse. Och eftersom den beskrivs som del ett i en serie, så… Synd, jag gillade Sonja-böckerna, men det är ju några år sedan.

Fick Linda Bönströms nyutkomna bok Hur han sa dekadens och hon föll i brevlådan idag, har ännu inte hunnit öppnat påsen. Och så har jag ett manus som det plötsligt var bråttom med, ska redigeras och korrigeras. Och en knäpp jycke som idag har farit omkring och gnällt hela dagen. Nu ligger hon, förmodligen uttröttad, bakom min stol och sover. Kanske är hon väderkänslig, eller hormonrubbad. I morgon får hon följa med ut i svampskogen, kopplad. Hoppas att vi hittar svamp också. Regnar fortfarande, det behövs.

Fredagsmorgonen börjar vid sex, då vill Molly ut. Jag lyckas låtsas sova en stund till. Nu är vi inne igen, blöta om fötterna. Sol, lite vind, moln. Tolv grader. Och hund bakom min stol. Jan sover fortfarande, jag har förberett frukosten men inte satt på spisen.

Idag ska sonen hämtas efter bussfärden hit, hoppas inte bussen är fullsatt. Han åker på förmiddagen, kanske färre passagerare då.

När sonen kommit tog han hand om Molly och jag kunde gå en sväng i skogen. Ensam. Skönt, hittade några kantareller också, men inga Karl-Johan, såg ingen annan svamp än en halvt uppäten kremla. Nöjd när jag trött kom tillbaka. Testade ett rensknep som jag läst mig till: ett par deciliter vetemjöl i diskbaljan, kallt vatten och så i med kantarellerna. Allt skräp försvinner ner till botten, svampen är bara att plocka upp, ren. Fungerade. Jag behövde bara skära bort botten på svamparna. Perfekt. Har förstås lärt mig att svamp inte ska sköljas i vatten, men det här var så bra att jag struntar i det för framtiden.

Svampen ska ätas i morgon tillsammans med rostade grönsaker och fläskfile, sparris, färska rödbetor. Det blir nog bra, med avocado och egengjord skagenröra före. Syrror ska firas, särskilt om de medför bubbel. Sonen är värd att fira utan att ha medfört bubbel.

Jan ser på teve. Han har suttit ute större delen av dagen. Gått lite här på verandan. Nu är det kväll, vi har ätit falukorv i ugn med ost och tomat, och det var gott. Jan har lagt sig, jag snart, och soner också. Molly har gått på promenad med sonen en gång till idag och är trött hon med.

Det var torsdag och nu är det söndag. Ibland går tid fort. Syrran har varit här och åkt hem igen efter härlig middag igår. Vi mår bra allihop, det var fint att ses och sitta ute och äta gott i varm kväll. Sonen tar hand om Molly och går ut med henne så att hon är nöjd, Jan ser nu på Rapport.

Jag har jobbat med manus som har bråttom hela dagen, har ungefär hälften kvar. Det måste bli klart senast i övermorgon… Nu slappar jag och gör ingenting, läser en Nora Roberts. Inte betungande. Har lagt de biblioteksböcker i tillbakakassen som har diverse tidsperioder i berättelsen, typ ”nu” och ”1942” fram och tillbaka. Orkar inte med sådant, vill ha löpande tid, vilken som, men samma. De åker i retur i morgon när sonen vill till bibblan. Han ville nog redan igår, men det fungerade inte. Nu diskar han, skönt. Och jag lägger ner den här texten.

Onsdag, 29 juli 2020 – skulle hämtat sonen i Sundbyberg, men han hade problem med avloppet och måste vänta in hjälp. Vi andra åkte ändå dit, men jag sprang upp till lägenheten och kollade posten och tog källarnycklarna och slängde in dem till grannen under. De ville låna Jans cykel, och det får de. Ingen annan använder den, jag hade glömt att den fanns. Och jag hade också glömt att kolla om vi hade någon boendeparkering, men eftersom vi inte stannade spelade det ingen roll. Det mesta ordnade sig, nycklarna visste jag inte häromdagen hur vi skulle kunna fixa till grannen, till exempel. Det enda som inte ordnade sig var sonens transport hit ut. Vi kollar i morgon vad som är möjligt.

Den äldre sonen, och hans söner, har fixat nytt tak på huset. Jättebra, så skönt att slippa fundera på trasig takpapp och höststormar. Jag kör lite plåtspill till sopstationen i morgon, den öppnar klockan ett.

Molly hålls inomhus efter att ha rymt igen idag. Eftersom

Photo by Miguel u00c1. Padriu00f1u00e1n on Pexels.com

sonens hanhund var väldigt intresserad av henne (och hon av honom), misstänker jag att hon om inte löper, så någonting. Har inte märkt att hon löper, men vet för lite om hundar, och särskilt om äldre feminina hundar. Hon rymde i morse också innan vi kom iväg hit. Nu blir det koppel och löplina några dagar tills hon ”lugnar” sig.

Jan ser på teve, han fixade att gå upp till huset med rullatorn. Och även han är glad och tacksam för killarnas jobb med taket. När vi kom var äldste sonsonen just på väg att åka härifrån, så vi fick i alla fall ses och prata lite. Saknar dem, ”barnbarnen”, alla tre.

Kvällen är lite kylig, runt femton grader. Vi hålls inomhus. I morgon må jag plocka lite blåbär, och kanske gå en svampvända. Det lär ha regnat rejält här igår, så kanske.  Har vattnat blomstren på altanen, pelargonerna har äntligen börjat blomma igen efter frostknäppen tidigare i somras. Nu exploderar de med knoppar.

Den här kvällen avslutas med min/vår tacksamhet för allt jobb med det nya taket, med fällningen av en gammal och trött björk och resterna lagda på brashögen, med mera av sådant som varken Jan eller jag längre ens inser behövs. Härligt med händiga söner och sonsöner.

Taket på bilden är inte vårt, men det är vackert.

Tisdag 28 juli 2020 – körde en tvättmaskin i morse, och nu på eftermiddagen är tvätten torr. Har använt trimmern så mycket jag orkade, och tills tråden tog slut… Hittade en stor och fungerande sladdvinda i källaren, den behövdes eftersom jag tog fel sort. Ville egentligen ha en med batteri, men tog en med sladd. Och så har jag hämtat Molly från hennes privata lilla badplats, där någon lägger i sin båt i sjön. Bra att hon inte trängs med folk. Suttit på altanen, i vind och med himlen täckt av moln. Inget regn, än. Jan har diskat en vända, jag torkade. Bra att han gör sådant utan att jag behöver säga till.

Skärgårdssoppa förstärkt med räkor till middag, ostmacka till för den som vill, och/eller ost efter. Än finns ett par glasspinnar kvar i frysen, så Jan kan få.

Jag sover knackigt. Vaknar efter tre-fyra timmar och ligger vaken i ett par, somnar om och vill helst fortsätta sova på morgonen när Molly tycker att jag ska vakna.

Jan har gått en vända med rullatorn på vägen. Jag har burit in hundburen i huset, Molly får klara sig utan när vi åker härifrån. Kan sätta fast henne med kopplet. Om Anders ska få plats i baksätet för att följa med ut till Djurö, ryms inte buren också, kanske inte heller rullatorn. Vi får se.

Borde städa här, men gör det inte. Nästa gång vi kommer hit kanske jag gör det. Nyss såg jag en liten spindel i kökstaket, nu klättrar den neråt på gardinen i fönstret. Snabb och målmedveten (?) förflyttning. Tror det är en sådan där liten hoppspindel. Den får vara i fred för mig.

Diskat efter middagen, Jan äter en glass, jag en bit guldnougat. För söt, men ändå. Det kom ungefär tio regnstänk för en stund sedan, och det blåser kraftigt. I morgon far vi till Sundbyberg, hämtar upp sonen och far ut till Djurö. Där har vi kanske ett nytt tak på huset. Och jag vet att vi har en falukorvsring i kylen (i alla fall hade) så jag kan göra korv i ugnen, med ost och paprika emellan skivorna. Det blir bra. Kanske ids vi handla i Gustavsberg. Bättre utbud än i byn, bättre (=lägre) priser också. Inser att det nog är knepigt att vara handlare i en by med litet antal fastboende och enormt ökat antal människor till sommaren. Men vissa priser får mig att baxna, och inte handla. Samtidigt är det förstås bra att affären finns kvar.

Oj, vad det gnisslar när jag letar ord. När jag vill skriva något som känns viktigt, och riktigt, för mig. Jag talar om för mig att jag har för lite omvärld – som många idag – för få nya intryck som kan få fart på mig. Det händer bara det som har med vår lilla värld att göra. Ibland känns även det överväldigande. För det mesta repetitivt, ganska så trist, alltför igenkänt. Tills det inte är så och jag blir rädd, orolig över vart vi är på väg i våra, och numera vårt gemensamma, liv. Jan och jag. Min hjärna vet förstås, men resten vill inte omfatta den vetskapen. Inte än, inte nu.

Nu är klockan snart halv sju på kvällen. Jag är trött, tom, utan energi. Jodå, jag ska ta av Jans sandaler och stödstrumpor, jag ska smörja in hans ben, se till att hans nattpajta kommer på. Hans säng är bäddad och klar. Ibland kan jag vakna till när jag väl somnat och behöva bestämma mig för om jag faktiskt har gjort det jag ska. Hittills har jag. Det har hänt att han/vi missat hans kvällspiller, då har jag sagt mig att det väl går ändå för en gångs skull. Har kollat med hans doktor, hon säger att det är okej, han ska inte ha pillren på morgonen om man missat på kvällen.

En hare springer över gräset, inga råbockar i kväll.

Hemtex talar om att de har ”frotté i nya nyanser” – så alldeles otroligt ointressant. Visserligen är en del av mina/våra frottehanddukar väldigt nötta, men då är de också väldigt sköna. Och de vi har räcker mer än väl vår tid ut.

Och jo, när Molly och jag går ut på gräsmattan ser jag rådjuren igen. På andra sidan vägen dansar de runt en liten stenkulle mitt i gräset, runt, runt. Kanske är det en hind och en bock, jag ser inte. Men de ser mig och Molly och försvinner. Deras dans gjorde mig glad.

Söndag 26 juli 2020 – vi är på Addarsnäs igen, sonen och hans familj jobbar färdigt med taket på huset på Djurö. Vi blev för många där, så vi bestämde oss att åka hit i stället. Har suttit ute en stor del av eftermiddagen, lite blåsigt med sol och skönt ändå. Nu har jag paketerat böcker beställda på Bokbörsen, vi har hämtat paket från Postkodlotteriet, i Bergshamra – två kartonger med diverse duschprodukter i hisklig röd och orange färg (förpackningarna, har inte vågat mig på att känna efter vad de luktar).

Försökte bestämma om det alls finns några potatisar under de lankiga plantorna, verkar inte så. Krukorna får stå ett tag till.

Har en stor fluga i det fönster som jag inte kan öppna. Blir antagligen tvungen att slå ihjäl den, om jag inte kan locka den till ytterdörren eller något annat fönster. I morgon när jag postar böcker ska jag också se om Clas O har fått in flera av den enkla batteridrivna trimmern, den behövs här. Lax från igår till middag idag igen, med varsin liten potatisgratäng. Och sallad, och tomater. Oliverna har vi ätit upp till drinken i eftermiddags. Kanske finns det glass i frysen här, har inte kollat. Och är aldrig säker på vad som finns var.

Jan är aningen mera alert idag än igår. Och det gläder mig. Tyvärr vet jag inte varför.

Måndag – trött, less. Före middagen försvann Molly, som i morse – och kom glatt tillbaka efter att ha badat, när jag ropat och letat ett bra tag. Köpte trimmer, lyckades montera ihop den och insåg att jag köpt en med sladd, inte batteri… Nåja, den fungerar med den sladdvinda jag hittade i skrubben, men jag orkade inte använda den särskilt länge. Får fortsätta i morgon.

Vår middag, carpaccio som förrätt, varsin liten quiche lorraine därefter blev inte riktigt så uppskattad som jag önskat. Jag var sur, pajerna var Icas, alldeles för torr och hård kant, innehållet var ätbart, resten åkte ner i kompostpåsen. Trist. Mera skit på min offerkofta.

Jag orkar inte riktigt med en hund som sticker så fort hon kan, eller snarare så fort jag gör något annat. När jag hjälper Jan, som i morse, då drar hon. När jag fixar med middag, då drar hon, ytterdörren står öppen och hon passar på. Hon är inte dum, men kanske uttråkad… Och hon gillar att bada.

Nyss såg jag något som for fort över gräset – trodde det var en räv som hade bråttom. En stund senare såg jag två råbockar testa varandras horn, det var en av dem jag sett tidigare. De busade en stund med varandra, och så försvann de åt definitivt varsitt håll. Molly missade det hela eftersom hon var inomhus. Nu ligger hon i min säng, på extrakudden. Jan ligger i sin. Jag sitter vid datorn, med en bok vid sidan av. En engelsk feelgoodbok, om en godisbutik och människor då och nu. Ett berättargrepp som jag inte är odelat förtjust i. Jag tragglar på. Och stänger av datorn. God natt.

Den här månaden går för fort. Vart tar sommaren vägen?

Torsdagen är snart gången, vinden har lagt sig. Och Jan med. Jag sitter i min stol med Molly bakom mig. Disken är diskad, snart går även jag till sängs. Men inte än. Av någon anledning sitter jag fortfarande här, och har datorn i knät. Vill skriva något, men vet inte vad.

Klockan är bara nio, det är för tidigt för sängen.

Talade med Jan tidigare idag om att kanske åka ner till Stavsnäs i morgon. Han och hans familj bodde där flera somrar när han växte upp. Kanske kan han känna igen något, kanske kan han bli glad av något.

Jag tycker mitt liv är torftigt. Hans är det i högre grad. Mera torftigt, vad kan det heta? Han vill just ingenting, jag vill ibland någonting även om jag inte gör något, eller riktigt vet vad jag vill. Han kan inte eller vill inte läsa, jag läser hela tiden och försmäktar om jag inte hittar något att läsa. Han diskar, jag kan sysselsätta mig med diverse hushållsgöromål. I den mån jag vill och ids. Han kan inte längre laga mat, han kan inte baka (jag kan nästan inte heller, men gör det ändå). Han städar inte, har just aldrig gjort. Jag gör det. Han tvättar inte. Jag gör det. I går kväll kunde han inte stänga av teven, jag gjorde det kvart i två i svarta natten. Som lystes upp av teveljuset.

Jag vet inte hur jag skulle stå ut om jag var Jan. Jag vet att jag inte skulle stå ut om jag var Jan. Men jag vet inte (tack och lov) vad jag skulle göra om jag var Jan. Hans liv är eländigt. Tror jag, men vet inte. När jag gav honom en kram idag, kunde han säga att just då var livet bra.

Photo by Valeriia Miller on Pexels.com

Bläddrar i Ulf Lundells Vardagar. Ids inte mycket mer än så. Tappar läslusten direkt. Tror han får återbördas till biblioteket nere i byn, utan fortsatt läsning. Gillar inte formen, hur i all världen kan någon orka ta sig igenom alla 637 sidorna.. Jag uppfattar mest en ensam mans trista vardagar med dammsugning, krånglande lyxbilar och just ensamhet. Näää.

I morgon kanske han får en fortsatt läsare. Återstår att se. Men jag läser en stund till efter  middagen. Är inte övertygad om fortsatt läsning än. Ögnar lite här och där. Den åker ner i bibliotekskassen.

Just nu, i det här ögonblicket som upphör när jag skriver fel och vill korrigera – just nu, så vill jag ingenting. Jag vill inte skriva, varken fel eller rätt. Jag vill inte kommentera att Jan har diskat. Eller att Molly ligger bakom min stol och verkar nöjd med det. Eller att mina ben blir varma av datorn som ligger i mitt knä när jag skriver. Vill inte någonting annat heller som jag kan uttrycka. Bara annat.

Det är tyst i köket. Diskandet verkar klart. Tacksam.

Solen lyser och molnen tycks ha försvunnit, åtminstone för stunden.

Yngste sonen ringer, han har kollat posten hemma hos Jan – ingenting vi behöver bry oss om. Tacksam att han kollar. Ännu en sak som jag kan släppa. Leveransen med blöjor kom idag, och den snälla utköraren bar upp båda kartongerna till huset. Förra gången, med samma leverantör, störtregnade det och jag hade sprungit ner med skottkärran, och sa att han slapp bära upp alltihop. Kanske kom han ihåg det. Glad att jag inte behövde bära idag.

Bläddrar bland kvällstidningsrubrikerna – och blir bara trött. Vill inte veta mera. Skiter i om Kanye har velat skilja sig från Kim i två år –undrar bara varför han inte gjort det. Kan det möjligen ha med pengar att göra? De verkar ”lost” båda två, stackars deras ungar.

Nu är det kall torsdagsmorgon, bara åtta grader och kraftig vind. Molly och jag har varit ute en kort vända, nu är hon på sin vanliga plats bakom min stol. Framför mig ligger hennes bädd, oanvänd.

Frukosten är dukad och förberedd, tevatten och ägg ska kokas när Jan vaknat.

Mina fingrar är ännu oanvänt morgonstela. Kvart i två i natt var jag upp och stängde av teven. Ljudet var av och hörlurarna hängde där de skulle, men ljuset från skärmen väckte mig när det pulserade i någon film. Jan sov gott i sin säng.

I morgon kommer son och sonhustru efter lunch, sönerna/hantlangarna kommer på lördag. Hoppas regnet håller sig borta så att de kan jobba med taket. Det verkar inte ha regnat i natt.

Det slår mig att mina skriverier är som Lundells, ord som berättar om trista vardagar och relativ ensamhet. Han är kändis och blir (därför?) publicerad. Vore kul att veta om hans bok sålt bra. När jag kollar Libris ser jag att den finns på drygt hundratalet bibliotek – och jag lär mig att det finns Vardagar 2 och Vardagar 3 också…

Min bok, Free Spin, finns på 65 bibliotek som bok, på tre som talbok med text och som e-bok på 13 bibliotek. Hur den har sålt, om den har sålt, vet jag inte.

Kommer i samspråk med en man på vägen, efter frukosten, när jag går och försöker hitta Molly som smitit iväg. Hans svärmor jobbade en gång tillsammans med Jan, hon är numera död, men dottern och mannen bor nere vid vägen till sjön. De minns Jan och han ville höra hur det var med honom. Jag berättade och var glad att de bryr sig. Och Molly kom tillrätta, hon hade bara varit på en lite längre promenad längs vägen. När jag berättar om mötet för Jan har han först svårt att förstå vem jag menar. Men så kommer namnet tillbaka, och han minns att dottern ju bor där. Det tog en stund, men han var glad när han kom ihåg. Jag med.

Har plockat en liter blåbär utanför huset, hade hallon i frysen = drottningsylt, till hemgjorda pannkakor i kväll. Kanske med en klick vispgrädde till.

I övrigt är dagen lite kall, det blåser och är ungefär femton grader ute. Lä enbart vid gaveln på huset, men om det skulle finnas sol idag så är den inte där annat än tidigt på morgonen. Inte särskilt skönt med andra ord, och alldeles för torrt för svamp. Den lilla som satt på stigen har nästan torkat bort.

Jan håller sig inomhus, mera liggande i soffan än sittande. Hans humör är som himlen idag, mulet. Förmodligen är han uttråkad av att inte vilja göra någonting. Och jag är less på att tjata. Han var på väg att ta handkräm på tandborsten i morse, ”tub som tub” ungefär. Jag hann byta tub. Svårt att veta om han faktiskt inte ser eller uppfattar skillnaden, eller om han bara inte bryr sig.

Eftermiddag, Jan går lite här uppe. Försöker övertala honom att gå nerför backen med rullatorn och kolla brevlådan. ”Vilken brevlåda?” Vi har en gammal fd vit brevlåda med ”Mjölk är livet” på – den enda som ser ut så i raden av brevlådor. Och han vet, och minns, när jag påminner honom. Kanske går han också ner om en stund, nu har vi ätit några kex med ost, några små tomater och dricker varsitt glas vin, olika sorter…

Grannen kommer tillbaka, har köpt vin till Jan, rätt sort, vitt, alkoholfritt. Vi äter så småningom pannkakor med ny drottningsylt och vispad grädde. Grannen äter laxpudding hemma hos sig, inköpt på Ica i Mölnvik, Gustavsberg, bäst enligt henne. Nu ser Jan på teve, före Rapport. Jag sitter vid datorn, Solen lyser mera nu än på hela dagen, och Jan tyckte pannkakorna var de bästa han ätit. Det uppskattar jag som gjort dem. Fyra kvar att göra crèpes av, med god fyllning. Och Jan har kollat brevlådan, tom.

Molly ligger bakom min stol och gillar läget. Nu har hon konstaterat att grannen är hemma igen, och då är hon lugn. En älskad människa (eller två) här och en där, i grannhuset. Hennes värld är som den ska. Pannkakorna och sylt och grädde var gott. Jag nyser medan Jan kollar nyheterna.

Photo by Skitterphoto on Pexels.com

Mina pannkakor är tunna med spröda kanter. Goda även uppvärmda i mikrougn.