beskrivarblogg

Fredag och lördag har ägnats korrekturläsning av 250 sidor manus. Nu är det klart och skickat. Och hjärnan är tom, ögonen trötta, liksom kroppen som suttit stilla alldeles för länge (även om jag tagit paus och kutat runt och sprattlat). Pyttesmå regnstänk på fönstren samtidigt som solen försöker visa sig, kvavt. Har förberett middag, kyckling styckad i bitar, lök, svamp, aubergine, äpple, små potatisar som kallas delikatess-/sommarpotatis och citronklyftor därtill. Hade ingen vitlök. In i ugnen med alltihop, kanske bryner jag kycklingen först.

Nu är det kväll, solen lyser och det regnar inte. Tvätten jag hängde för några timmar sedan torkar kanske. Vi har ätit en god middag, Jan har diskat och jag torkat. Och vi satt ute ett bra tag i ljumma vindar som var sköna. Det känns inte riktigt lika kvavt längre.

Jag är tämligen urlakad efter intensiv korrekturläsning. Försöker nöjesläsa lite, men hela jag är nog trött på ord. Så nu får det vara bra för idag. Trevlig lördagskväll ni som orkar läsa.

Photo by Skitterphoto on Pexels.com

Tisdagskväll, 18 augusti 2020 – varmt även idag; tvätt av allt utom madrassen i Jans säng. Torkväder. Har städat lillhuset och gått igenom lakanen som ligger i lådorna under sängarna. Sonen har badat några timmar nere vid sjön.

Stuvad blomkål, stekt falukorv och kokt potatis till middag. Föll herrarna på läppen (och mig med). Har börjat plocka ihop sådant som ska med till Sundbyberg och därefter på torsdag vidare till Addarsnäs. Vi åker in i morgon alla tre, så slipper Anders åka buss. Han får väl hålla andan i baksätet…

Har bläddrat lite igen i Birgitta Lindqvists bok Resa över avgrunden – den tilltalar mig inte, bokstavligt. Den pratar inte med mig, jag blir sådär fnysande dömande och tycker mest att den och huvudpersonen är patetiska. Är inte riktigt klar över varför jag reagerar som jag gör, men läser vidare i den gör jag inte. Samma sak med Bokcirkeln vid världens ände av Frida Skybäck. Båda åker tillbaka till biblioteket i morgon. Däremot ska jag där försöka hitta de sjungande kräftorna och ålboken – om jag bara kan komma på vad respektive författare heter. Ålevangeliet av Patrik Svensson och Där kräftorna sjunger av Delia Owens, Google är ofta hjälpsamt.

Sista tvättmaskinen för idag talar om att den är klar, jag kan hänga även den tvätten. Ja, jag är tvättoman. Två täcken får följa med hem till Jans tvättstuga, där finns en stor maskin. Rapport börjar just och Jan tittar, sonen ligger ute på altanen i den nedgående solen. Hörapparater ur, behöver inte höra mera idag. Skulle behöva åka till Ikea och köpa nya kuddar, och bordstabletter hit till landet. Kanske torsdag morgon?

Nu är solen bakom skogen och jag kan dra upp persiennerna igen. Klockan är snart halv nio på kvällen. Har skrivit en stor lapp för att komma ihåg att ta med routern i morgon – den nyinköpta har jag inte lyckats installera ännu, den är kvar hemma hos mig.

Det är bättre plats i bilen nu när Mollys stora bur inte är där. Tommare, på så många sätt. En del bra, andra ledsamma. Saknar henne. Och har nog inte riktigt fattat att hon faktiskt är död, det gick så välsignat fort.

Jan har lagt sig, sonen plockar ihop sina saker. Jag ska så småningom låsa ytterdörren och sätta min fåtölj för. Ingen, inte Jan heller, vill att han ska gå ut i natten och kanske ramla och göra sig illa.

Just nu, i det här ögonblicket, har jag ingenting som jag tror mig måsta göra. Inga krav, inte några egna heller. Om en stund blir det tandborstning och sängen. Varje kväll tror jag att jag ska läsa en stund, tar med mig en bok, lägger den i bokhyllan nära sängen, glasögonen bredvid. Och blundar, tänker lite på dagen som gått, tränger bort de tankar jag inte vill ha, släpper fram andra. Somnar efter kort eller längre väntan. Och vaknar för det mesta efter några timmar, ligger vaken och slåss med tankar om det är så det är, eller lullar bara sakta till diffusa drömmar, somnar om. Och vaknar, ofta med en tyst protest, ”inte än, inte nu, bara en liten stund till” – men går upp och börjar dagen. Kollar hur Jan har det, frukostbestyr.

Kanske en stund vid datorn för mig själv, innan han och sonen vaknat. Och sedan full fart, eller i alla fall fart som jag förmår. Ibland är det full fart. Har planerat att sonen ska hinna bada innan vi åker, så vi kommer nog inte iväg förrän tidig eftermiddag.

Photo by iOnix on Pexels.com

Måndag 17 augusti 2020 – varmt. Punkt.

Har svårt att uppamma tillräcklig energi för att göra någonting. Det låter som om jag har någonting jag vill/bör göra, men så är det inte. Bara noll energi. Läser en stund, trampar runt lite, sätter mig en vända igen. En tvättmaskin hänger på tork sedan i förmiddags, snart torr. Och vi fick frukost i morse, Jan har nyss ätit sin risifrutti, och det blir förmodligen oliver och alkoholfritt vin om ett par timmar. Kanske till och med ugnspannkaka med bacon och hemgjord drottningsylt, till middag. Inte direkt energikrävande, så det går nog. Annars är det segt.

Det är eftermiddag, snart middag. Sonen har badat några timmar, Jan och jag har suttit i skuggan här uppe vid huset. Tvätten har torkat, nu har Jan en ren morgonrock bland annat. Bacon och ugnspannkaka doftar trots allt alla fönster och ytterdörren är öppna.

Nu, kvart i åtta, sitter jag ute, solen håller på att försvinna bakom skogen. Det är fortfarande skönt, svalare än tidigare. En mycket liten whisky (irländsk) i glas bredvid stolen, iddes inte ta fram det lilla flyttbara bordet igen. Jan har sett Rapport, det är väl snart slut. Vi har krockat igen, när han säger ”dom var här och slängde hörlurarna där” – jag hade släppt hörlurarna inom räckhåll för honom i soffan inför tevetittandet. Och jag blir galen när han utan att inse det förminskar mig till ”dom” eller ”hon” – jag är jag. Han gör det utan att mena något illa, men jag tar illa vid mig. Orken börjar tryta.

Vi har besök av en jättegeting, den är här nu igen. Vet inte vad sort, bara stor och otäck. Bor förmodligen på ”kattvinden” i huset, bakom luckan ingen har öppnat på många år. Jag må ta med mig en flugsmälla hit från Addarsnäs nästa gång. Där har jag tre, här ingen.

Hackspetten hackade i sin tall tidigare i kväll, den som håller på att dö och bör fällas innan den faller ner över stigen upp till huset. Jag noterar också att fönster behöver målas, men sådant gör jag inte längre. Och en ny vindbräda behöver också färg… Morsdagsrosen har fyra nya knoppar, och murgrönan växer sig lång. Lobelian i samma kruka börjar se medtagen ut, den har blommat vackert hela sommaren.

Den sommar som jag börjar inse snart är slut, den som inte känts som en sommar brukar kännas. Den har ändå varit fin, och varm. Glad att sonens semester här omfattade varma baddagar. Nu åker han hem till Sundbyberg och sin vän på onsdag kväll, men har semester veckan ut. Han har varit ett stöd och en hjälp här på landet. Grannfrun har åkt hem till sitt, och kommer kanske ut senare i veckan. Vi skulle behöva åka hem till mitt någon dag. Jag försöker låta bli att planera, och bara nypa tillfället i flykten. Det visar sig hur det går.

Mitt hår ser ut som hum, lånar en snodd av sonen för att få ihop det i nacken. Två kammar håller sidolockarna på plats, hyfsat. Längtar efter att antingen få klippa mig, eller bestämma mig för att låta det växa. Jans kalufs ser bra ut, tycker både sonen och jag (som har klippt honom).

Jobbar med att äta det som finns i frysen – en plastbricka med sniglar från Lidl börjar se krokig ut efter att ha klämts när alltför välfyllda fryslådor skulle in igen. Dags att äta upp. I övrigt finns nog mest bär, svamp och grönsaker, lax, löjrom, bröd och pannkakor där. Några är mina egna, några är färdigköpta. Tänkta att göra crèpes av. Glass. Bullarna har vi ätit upp.

En glasburk med sylt, sonen blev förundrad över att jag hade en burk av glas i frysen. Kunde berätta för honom att det fungerar om den bara inte är fylld ända upp till kanten. Och apropå ugnspannkakan, jag lärde honom också att ett bakpapper som blötts i kallt vatten och sedan kramats ur, är perfekt i formen för pannkaka (eller annat som ska in i ugnen och gräddas). Inget som fastnar och sitter fast, bara att slänga papperet när maten är uppäten.

Det är en ljuvlig kväll, ingen vind, inte kallt eller ens kyligt. Tyst. Jo, jag har hörapparaterna i, kollade just. Det är tyst. Eftersom jag vattnade blommor och kryddor i morse behöver de inte mera vatten nu. Jag kan släppa den sysslan.

Photo by Dariusz Grosa on Pexels.com

Söndag 16 augusti 2020 – 30 grader i skuggan. I kväll ska jag försöka komma ihåg att köra kyla från värmefläkten någon timme, så att huset blir svalt. Natten till idag var förskräckligt varm, tyckte jag. Jan gillar värmen. Tror att han ändå påverkas, för han var upp flera gånger i natt, en gång för att tala om att sängen var lite blöt. Det var den, raskt byte av sängkläder och så i säng igen. Till en kvart senare då han talade om att sängen var lite blöt. Det var den tack och lov inte, men han hade nog inte riktigt förstått att jag bäddat om… Så småningom somnade vi båda två.

Idag har han suttit i solen ett bra tag, men nu flyttat in i skuggan under altantaket. Vi dricker vatten hela tiden, snart rinner det väl ut i samma takt som vi fyller på. Sonen går ner och badar, jag ser fram emot ett kvällsdopp. Tvätten från i morse har torkat. Klockan är ett.

Middag: pasta med köttfärssås, svamp, lök, paprika; riven ost. Annan ost därefter för den som vill, och/eller glass.

Jag har försökt förnya bekantskapen med Agnes, men hon vill fortfarande vara i fred. Är inte intresserad helt enkelt. Då får det vara så, just nu.

Nu står köttfärssåsen och småputtrar på spisen, tills det blir dags att äta middag. Den smakar redan bra, men blir bättre.

Vad lärde ni mig av er, ni som levde era liv innan jag fanns och när jag fanns? Mormor – hemligheter, att vara sträng och fördömande, men också alltid där. Moster – du lånade oss 12 000 kronor till elindragning här på landet, så småningom lärde du mig nog också hur ett ledset liv kan se ut. Mamma – du ”slet” och jobbade alltid, du var besviken på pappa och ditt liv, men du höll ut. Om det var bra för dig och för oss barn vete fåglarna. Pappa – du lärde mig alldeles för lite om det du kunde så bra, att odla, att se till ett din familj alltid hade potatis och allt annat som kunde växa där på ”landet”. Tyvärr lärde någon annan mig att inte uppskatta det du var bra på, bara se dina avigsidor. Morfar – som inte var morfar men ändå är det, alltid – du lärde mig tålamod. Att sitta på en stol i hallen, tyst, och låta det ske som behövde ske. Inte för att jag var särskilt läraktig…

Är inte klar över vad som fick mig att minnas. Såg ett program om engelska kungahuset och Diana (såg med ett öga) och ett därefter om Varg-Olle. Blev störd av kommentarerna från alla ”besserwissers” här och där. Gillar inte program som talar om för mig hur de som är huvudpersoner tänkte och önskade. Låt dem tala för sig själva.

Nu har Jan lagt sig, sonen har gått in till sig och jag sitter här. Molly fattas. Min stol står för ytterdörren som är låst. Jag sitter vid matbordet utan sladd till datorn. Bordet är lite för högt. I natt vill jag sova.

Photo by Alex Andrews on Pexels.com

Det är lördag, solen skiner. 15 augusti 2020, vår enda sondotter fyller 22 år. Hon saknar sin pappa, och det gör vi också.

Jan har just gått ut på altanen, efter att ha suttit inne i soffan när väl rakning etc var klart. Anders har dragit sig tillbaka till lugnet i lillhuset – jag låter ofta illa under proceduren med påklädning och annat. Är inget kul sällskap idag, känner mig less, har sovit sisådär, trots att Jan varit lugn under natten.

Middag idag lammfilé (kanske sonen får en bratwurst också) med rostade potatisklyftor och béarnaise. Salladen är slut, men det finns tomater och paprika och färsk lök. Tänker inte tvätta idag, och inte städa heller.

Har just läst ut Jojo Moyes´ Bergens stjärnor, en bok om kvinnliga ridande bibliotekarier i USA. Fiction som bygger på fakta, en riktigt bra bok.

Jan går ner med soppåsen liggande på rullatorn. Han går försiktigt i backen, kanske tar han en liten sväng på vägen också. Så stannar han i halva backen för att kissa, kliver på de nerhasade shortsen och får därför inte upp dem igen. Jag hjälper honom, och morrar. Han fortsätter nerför backen. Klockan är halv tolv och det är varmt, med en liten, skön vind emellanåt.

Helen ville veta vad Agnes har för sig numera. Såvitt jag vet har hon gått i ide, hålls någonstans där hon får vara i fred och göra som hon vill med det mesta. Hon är inte särskilt meddelsam nuförtiden, men visst finns hon fortfarande. Hon är bara upptagen av sig och sitt, har inte utrymme för så mycket annat.

Och jag har nog inte heller utrymme för något alter ego just nu, har fullt upp med varje dags bestyr. Skulle antagligen behöva Agnes som avlastning, som rymdfarkost höll jag på att skriva, skrev jag. Menar nog ”en möjlighet att finnas i en overklig verklighet en stund”. Men hon duckar och gömmer sig.

Jan orkade nätt och jämnt tillbaka uppför backen. Ingen promenad idag. Han fick vila ett ögonblick i en stol vid trappen, så hjälptes vi åt, han ville gå baklänges av någon anledning och så kunde han dimpa ner i en annan stol, i skuggan. Hans ben vill inte bära honom…

Men, vi har klarat resten av dagen. Sonen har badat i sjön, vi andra har suttit i skuggan på altanen. Nu har vi ätit lammfilé med potatisklyftor etc, drottningsylt och Crème fraiche i köpta formar därefter. Gott. Vi är mätta och tämligen belåtna. Jan ser strax på Rapport. Sonen har diskat.

Det blev en tvätt även om jag inte tänkt så. Och den är torr och intagen. Ingen städning dock. Blåbärsavtrycken från igår på naglar och fingertoppar har nästan försvunnit. Kanske tar jag ännu en vända med bärplockaren i morgon. Och ett dopp i sjön därefter.

Hon fattas här. Bilden är från i fjol när hon var ganska nyklippt, i år slapp hon det. Molly.

Såg en egen rubrik i mitt bloggarkiv, något om Agnes. Ett ögonblick fick jag fundera, Agnes? Vem är hon? Tills jag kom ihåg att jag hade Agnes som ett alter ego, länge. Har nästan glömt bort henne, och tror inte att jag tänker plocka fram henne igen. Hon var ju inte jag, bara nästan och ofta mera än nästan.

Nyss, när jag satt ute på altanen efter middagen, vet jag att jag tänkte något jag ville skriva, eller åtminstone komma ihåg. Nu har jag glömt det, jag gick in och diskade i stället för att skriva upp det tänkta.

Vi har ätit middag, sonen tar igen sig i eget litet hus, vi andra två sitter inne. Jan ser på Rapport och lokala nyheter, jag sitter här och gör ord. Försökte tidigare när dagen kändes mindre kvav och vinden sopade bort fukten i luften – jag kallade det att ”det kvava hade försvunnit” – varken grannen eller andra gick med på att det var rätt… Bra ord tyckte jag.

Plockade nära en liter blåbär nedanför huset, blev efterrätt åt granne och åt oss, i små formar köpta tomma på Ica Maxi i Gustavsberg, lite gräddfil och crème fraiche till i brist på grädde. Gott. Resten av blåbären får vila i frysen tills vi vill ha dem. Kanske plockar jag mera i morgon, lätt gjort med en gammal bärplockare. Eller två gamla bärplockare, en i plåt.

I morgon fyller vår sondotter år. Jag hoppas innerligt att hon har en fin födelsedag, också utan sin pappa. Vet att hon tänker på honom. Och vi tänker på honom och henne. Jag är glad att hon hängde på sonens och de andra barnbarnens kräftfiske här i sjön, det var fint av hennes kusin att tänka på henne och att hon faktiskt kom. De/vi ses alltför sällan.

Molly fattas här. Jag har plockat ihop hennes saker, men kan inte sudda ut tomheten efter henne. Gläds åt videon sonhustrun tog när Molly och deras hund Rossi for omkring och var glada tillsammans. Och är glad åt att jag kan tro att hon faktiskt mådde bra, tills hon inte gjorde det längre. Och då fick hon somna. Önskar mig en sådan död, men den är inte till för människor, enbart för djur.

Photo by Lisa Fotios on Pexels.com

Fredag, igen, redan – den 14 augusti 2020. Gårdagen var lätt påfrestande: åkte, när allt var klart här, till Gustavsberg. På vårdcentralens provtagning hade man inte fått någon beställning från SÖS, därmed kunde inget blodprov tas. Trots att jag fått uppmaning per brev att ordna det snarast inför en uppföljningsröntgen. Gick och pratade med sjuksköterskorna en trappa upp, den ena ringde, väntade, pratade och pratade igen – och fick SÖS att fixa den beställning som fattades. Ner igen och vänta igen. Men till slut så.

Glad i hågen gick jag till apoteket för att hämta Jans Furix, nödvändig medicin för att hans hjärta ska fungera så bra som möjligt. Fanns inte. Receptet fanns, men inte medicinen. Inte någonstans i närområdet, kanske i stan. Gick matt ut till bilen, hittade ett telefonnummer till hans läkare, ringde. På hennes privata telefon, men med lätt övertalning gick hon med på att skriva nytt recept, på tabletter med 40 mg och jag lovade att dela dem. Tackade, lovade att radera hennes privata telefonnummer (som jag fått när hon ringde till mig angående Jan en gång i våras). Bytte apotek. Den förpackning hon skrivit recept på fanns inte, möjligen i stan etc. Apotekschefen försökte ringa doktorn, som inte var anträffbar förrän efter 15. Då fattade vi ett gemensamt beslut: jag fick ta ut en större förpackning än den förskrivna, och apoteket skulle informera doktorn om detta, efter klockan 15. Lätt utmattad fortsatte jag min runda i tätorten.

Letade bordstabletter och altanstolar till mitt hem, i stället för den gamla träsoffan som nästan brakade ihop senast vi var där. Törs inte sitta i den längre. Hittade varken det ena eller det andra. Vidare till systembolaget som hade det jag sökte utom Marezzo, men det har jag fortfarande en flaska på lager. Till Ica Maxi för nästa inköpsrunda, glömde köpa marmelad och fick nog inte med mig någon bas till middagar heller (har säkert något i frysen). Men jordgubbar, grönsaker, rakblad eller vad det nu kan heta som används i moderna rakhyvlar. Två tunga kassar. Åter till startpunkten.

Fikade där med sonen, Jan och grannfrun. Allt hade fungerat fint medan jag var borta. Sonen tog väl hand om sin pappa. Jag bara pustade och babblade en stund om mina vedermödor.

Middagen blev bratwurst och potatisgratäng, sonen åt annan kryddigare korv och grönsaksresterna från igår. Och de kräftor som var kvar, liksom lite varmrökt sik. Han och vi blev mätta. Lugn kväll, och natt. Ytterdörren låst och barrikaderad. Det fungerar bra, jag sover lugnare. På morgonen flyttade jag tvätten som fortfarande var fuktig, till tvättställning under tak. Fem minuter senare kom en störtskur. Bra tajmat. Nu är det molnigt men ser ut att lätta lite.

Och det är som sagt fredag, igen.

Tisdag, 11 augusti 2020 – kväll, snart Rapport. Middag kokt potatis och matjessill med lök och gräddfil, melon till efterrätt. Solig dag, bra torkväder. Orolig natt, jag hann bromsa Jan från att gå ut två gånger, den tredje hörde jag inte och han gick ut, har uppenbarligen snubblat och tagit sig upp och in igen på egen hand. Litet skrubbsår på ena knät, en toffel precis nedanför den lilla trappen vid ytterdörren, den andra en bit bort på stigen. I natt låser jag ytterdörren, då kanske jag vaknar om Jan vill gå ut.

Saknar Molly, hon hade väckt mig om han håller på och stökar runt på nätterna. Saknar henne förstås inte enbart av den anledningen. Tittar på svärdotterns korta video från för ett par veckor sedan, Molly och Rossi. Hon var så fin.

I morgon kommer yngsta sonen hit på några dagar. Och sotaren fram på eftermiddagen. På torsdag åker jag in till Gustavsberg en sväng när sonen är här och kan vara tillsammans med sin pappa. Och i morgon ska jag sätta ut soptunnan till vägen för tömning på torsdag.

Jag är tom på annat än hushållsbestyr. Har för all del läst fantasybok även idag, Narrens hemlighet. Och tvättat lite och torkat lite golv, diskat, bäddat, klätt på, beordrat dusch och rakning, kokat potatis till middagen. Servat med fika, salami och vin och oliver. Tömt diverse kissbehållare, burit ner soppåse. Och emellanåt stirrat ut i oändligheten/skogen och undrat vad livet går ut på. Har varit igång hela dagen utan att ha någon känsla av att ha uträttat någonting. Jo, jag har duschat själv också. Och morgonrocken åkte av vid tolvtiden idag. Shorts och linne åkte på. I morgon bitti måste jag komma ihåg att Jan ska väga sig. Vi behöver kolla att han ligger kvar på sin vanliga vikt (och får ur sig den vätska han ska).

Strax Rapport, Jan ser just nu på Kunskapskanalen och ett program om snö (tror jag som inte såg noga efter). Jag har låst ytterdörren.

Photo by Flickr on Pexels.com

Söndag 9 augusti 2020 – dagen har ägnats åt frenetiskt städande, golvtorkande och tvätt. Och fantasyläsning, har läst ut Robin Hobbs Narrens uppdrag, 600 sidor drygt. Inte alla idag dock.

Jan har tagit en kort rullatorvända på vägen utanför mitt hem. Annars sitter vi på altanen, eller inomhus vid bordsfläkten. Ska strax gå ner till sjön för ännu ett dopp, så länge inte gårdens ägare är här nyttjar jag badhustrappan för att komma i sjön och upp.

Två stora krukor gav ungefär tio små potatisar. Resten får stå och kanske växa till sig, jag har inte sett någon blom.

Och nu är det den tionde dagen i augusti, redan. Vi åker till Djurö, utan Molly.

Jan går till sängs tidigt, jag sitter uppe. Varför är oklart även för mig. Det är tretton grader ute. Torrt i markerna, ingen ny svamp (tror jag). I morgon ska jag kolla. Och tvätta. Kassen med ren tvätt (lakan mm) står kvar hemma hos mig, i sovrummet. Där står den bra.

Här är fint städat efter helgens kräftfiskande och -ätande. Och vi har en hink kräftor i frysen, de blir bra när yngste sonen kommer hit på onsdag. Får bara komma ihåg att ta fram dem i morgon. På torsdag bör jag åka och ta det blodprov som jag uppmanats att ta inför min ”planerade röntgen av njurarna”. För ett par år sedan konstaterades att jag har ett litet bråck på en blodåder till ena njuren – nu ska det följas upp. Tacksam för det och hoppas att det är lika okej som det var för två år sedan. Men jag får inte dricka vin dagen före blodprovet – det blir svårt…

För så är det ju, jag dricker vin mest varje kväll. Jan håller sig till alkoholfritt, jag gör det inte. Och inte är jag packad när jag lägger mig, men jag vill heller inte avstå. Skyller på corona, som förmodligen har lite att göra med mitt vindrickande. Och mina Dry Martinis, som jag också vill ha när bra gin och Marezzo gives. Eller i alla fall har inhandlats. Senare i veckan.

Just nu försöker jag uppamma tillräckligt intresse för att läsa nästa bok av Robin Hobb, Narrens hemlighet. Författaren är en kvinna och Robin Hobb är en av flera pseudonymer för Margaret Ogden. Innan jag förstod det trodde jag att författaren var en man. Hur som är jag imponerad av fantasi och detaljrikedom i författarskapet. 600 sidor igen, drygt – hur orkar hon? Var hittar hon kraften och inspirationen och ihålligheten och varför ledsnar hon inte och tvivlar på sig själv och ger upp sitt projekt? Beundran värt.

Kvällen är stilla, ingen vind. Solen går ner bakom tallskogen, rosa långt borta. När vi åkte hit över Djuröbron avundades jag alla som seglade i sina båtar, på väg ut i skärgården. Okej, en del gick för motor, men många tog sig fram med vindkraft. Jag längtade efter att åter få sova om kvällen, vaggad i en båt tryggt förtöjd. Gunga lätt. Nu sitter jag förankrad i min stol, i ett litet hus på ett berg, lite för långt ifrån ”sjön” som Östersjön heter på mitt språk. Men det är bra nog, jag är trygg. Och jag kommer att somna om en stund, även om jag vaknar efter några timmar. Och somnar om. Och börjar tisdagen, med de bestyr som ska till. God natt nu.

Lördag 8 augusti 2020 – idag har altangrinden stått vidöppen hela dagen. Ingen Molly som kunde smita iväg på äventyr. Ingen Molly någonstans, bara i form av sådant som var hennes. Bädden, med en kudde ovanpå den knöliga dynan, ligger nu rentvättad i hennes bur. Kudden åkte iväg i grovsoporna när jag for dit med min gamla uttjänta cykel i morse. En annan gammal kudde låg i buren, den for också ner i containern för brännbart/textil. Hennes flexikoppel ligger nu i det som var hennes lilla blå Ikea-kasse, tillsammans med borstar och diverse annat. Den nyss inköpta fodersäcken på landet har jag bett sonen ta till sin hund. Mat- och vattenskålar har jag ställt undan.

Sonhustrun skickade en fin video som hon tog för två veckor sedan. Molly och Rossi lekte och for runt varandra, fint att se nu och minnas. Nyss levande och nu ett minne.

Huset känns konstigt obefolkat, trots att Jan och jag är här.