beskrivarblogg

Så har vi ätit, våra röror och tämligen hårda ”mogna” avocados, grön lättkokt sparris, sallad, ost. Och jag har torkat Jans nybytta brallor fria från skagenröra, liksom golvet nedanför hans stol… Servietten ligger oanvänd bredvid hans tallrik. Jag blir vrång och otrevlig, han tar det som vanligt lugnt. Tur det. Så småningom diskar han kanske. Vi får se.

Även om jag briserar emellanåt, så klarar vi båda mitt stressade humör. Mycket tack vare Jans lugn, eller möjligen indifferens. Skönt vilket det än är. Om han tände som jag skulle vårt liv bli outhärdligt.

Baxade ut min gamla cykel ur källaren, däcken tomma, styret rostigt, växlarna???. Går det att få ordning på en sådan cykel? Den är nog färdig för skroten, är åtminstone tjugo år gammal. Kollade elcyklar, priserna förskräcker. Så mycket kommer jag inte att cykla någonsin. Inte ens med motor. Har nog cyklat färdigt.

Tittar lite förstrött på Sicilien-husrenoverarna. Vilket projekt – men har man renoverat fem hus tidigare i livet så har man kanske skaffat sig ekonomi för att ta sig an ett palazzo på Sicilien, med siciliansk byggfirma…

Klockan är nio, Jans stödstrumpor är avlägsnade, han sitter i sin stol i köket. ”Lite tidigt” att lägga sig, tyckte han nyss. Vi eldar vår fina torra ved, den nya värmefläkten står i hans sovrum. Båda lamporna i tavelbelysningen i vardagsrummet har tagit slut. Engbergs tavla behöver ljus, nu är den halvsides belyst – hittar en lampa som passar i lampförrådet, måste köpa flera. Och batterier till min nya radio, så att jag kan bära den med mig ut på altanen när det är sådant väder. Inte mera den här helgen verkar det som.

Behöver skura vedspisens ringar, och svärta dem med spissvärta. Och göra rent ugnen i elspisen. Det har behövts länge, flitig användning. Jag lider inte brist på sysselsättning. Läser mellan varven, har försökt mig på Lemmy av Porter, men tror inte jag kommer att avsluta den  läsningen. Vissa böcker fungerar inte med mig. Det här är nog en sådan. Ska ge den en chans till innan den hamnar på Bokbörsen, där jag köpte den.

Har nu lagt hörapparaterna på bordet. Det är ljuvligt tyst, Jan tar en liten lur i sin stol, spisen sprakar ibland och gläder mig, det betyder ju att veden brinner. Utelampan på trappen är tänd, liksom den enda lampan över Engbergs (autodidakt, Sala) tavla. Och min sänglampa, rullgardinen därinne är nerdragen. I köket en lampa över spisen, en i taket och så min lampa på köksbordet. Hemburen från England och mitt hittills enda besök på loppis i Brighton med bästa vännen för några år sedan. Italiens design, nu putsad och finare än då. Släcker taklampan. Den behövs inte nu.

Snart ska jag väcka Jan så att han kan gå och lägga sig. Snart ska jag också gå till sängs och förhoppningsvis sova. Brukar vakna vid 3-4-tiden, men somna om efter idogt mantrande. Upp för det mesta vid 6, halv 7. Te i lugn ensamhet, tills det är dags att koka ägg och duka fram frukosten till oss båda. Tänder i spisen efter att ha tagit bort det mesta av gårdagens aska. Men i morgon ska där skuras innan jag tänder – om jag bara kommer ihåg det i morgondimman. Min, inte vädrets.

God natt, det är kväll nu.

Photo by Paula on Pexels.com

Långfredag 10 april 2020 – klockan är snart fyra på eftermiddagen. Solen har gömt sig, men Jan har suttit på altanen ett par timmar. Jag klöv ved. Hela den stora säcken är inne i källaren, kluven och färdig att använda. Ända tills jag var nästan klar hade jag två härliga vedtravar bakom mig och klyven. Sedan rasade alltihop, så nu är golvet täckt av ved. Jag tog mig ut. Kroppen är trött nu, och den sönderbitna tanden är vass. Annars är det bra, jag är nöjd med att ha tagit hand om min ved innan det kom något regn. Den stora säcken är hopvikt i vedboden, pallen står kvar utanför. Bra sysselsättning en lång dag.

Middag blir gubbröra (nyss gjord), skagenröra, avocados, sallad, röd paprika, ost. Känner inte för mera matlagning. I morgon kanske jag städar bilen inuti. Bilden ovan visar inte min ved…

Natt, skärtorsdag, svart därute, varmt och skönt i köket. Vedspisen brinner, tack vare Örjan. Glad och tacksam att få veden levererad utanför vedboden. Nyss åkte hans bil (och han?) förbi, en inspektionsrunda så här på kvällen kanske. Han håller koll och det känns väldigt tryggt.

Jan sover, åtminstone hoppas jag det. Strumporna är avtagna, han är omstoppad i sin säng, den nya värmefläkten går och det stora fula elementet har flyttat ut till tvättrummet. Jag har en stund alldeles ensam, innan jag också kryper i säng.

Det är konstigt hur snabbt det trots allt går att vänja sig vid den här konstiga tillvaron. Vi ska åka in till Sundbyberg igen på annandag påsk, provtagning tisdag morgon, däcksbyte efter lunch i Gustavsberg, läkarbesök nästa dag för Jans del, tandläkare för mig dagen efter. Sedan tillbaka hit till Addarsnäs. Jag vill vara här, och kanske kommer Molly med oss när vi åker tillbaka hit. Hon stannar hos sin matte nästa vecka, så mycket vet jag. Saknar henne och inser samtidigt att det är skönt att inte behöva bry mig om henne också…

Har ställt ut soptunnorna, men det blir väl ingen hämtning i morgon på långfredagen. Vet inte. När jag ändå var in till Norrtälje idag, så slängde jag den gamla värmefläkten och en mopp på sopstationen i Görla. Numera hittar jag dit. Hade tänkt tvätta bilen också, men insåg att jag kan göra det på Mekonomen i Gustavsberg nästa vecka. Där kan jag stå och vaska utan att behöva åka in i en sådan där otäck sak med stora borstar och vatten överallt. Gillar inte sådana. Har bilen varit otvättad hela vintern så klarar den sig en vecka till. Kan ju dammsuga och städa inuti när vi är här, med förlängningssladd till dammsugaren. Ett projekt för morgondagen kanske.

Skärtorsdag 9 april 2020 – biter av en tand när jag äter en Riesen-kola och tuggar alltför entusiastiskt. Skit. Får tid 16 april hos min tandläkare. Nog om detta. Det gör inte ont. Bara i plånboken.

Tacksam är jag för att gården har en sådan fantastisk förvaltare. Igår pratade jag med honom om att min ved var slut, idag står en stooor vit säck full med torr ved utanför min vedbod. Jag klyver och sorterar, har tagit in och eldar just nu. I källaren har jag en hög färdig ved och halva säcken återstår att hantera. När så bommen inte ville öppnas med min kod och jag var på fel sida med bilen, ringde jag honom och han ringde bommen. Och mig ett ögonblick senare för att kolla att jag faktiskt kom in. Han är guld värd, eller åtminstone kanske någon sorts belöning. Han och Mischa, som väl var den som fyllde säcken med ved.

Lyssnar just nu till mina gamla CD-skivor på min nya radio. När jag ändå ”var tvungen” att snabbt åka in till Clas O i Norrtälje för att köpa ny värmefläkt (den gamla dog igår) så köpte jag även en FM-radio som jag kan spela CD på. Lite burkigt ljud, men mina öron är inte så finkänsliga. Har saknat min musik. Nu har jag den igen, på köpet fick jag Tegnell och procenter och siffror in absurdum, orkade lyssna en stund. Nu skön klassisk musik i stället.

Livet är alltså som vanligt – en del bra och glädjande, annat mindre så. Balans kanske det kan kallas. Musiken gör mig gott. Jan är inte så intresserad, men protesterar inte.

Middagen idag blir rostad potatis, morötter, röd paprika, champinjoner och kycklinglårfiléer, marinerade sedan igår kväll. Tror det blir bra. Ost efter.

Det var gott, jag åt därefter. Jan åt. Idag har jag torkat honom i rumpan för första gången i vårt långa liv tillsammans. Med babyservietter, mjuka och trevligt fuktiga. Hittade ett paket i hans städskrubb häromsistens

Photo by Victoria Borodinova on Pexels.com

och tog med dem hit. De kom väl till pass. Skönt att varken han eller jag är besvärade av den här konstiga och nya sortens intimitet.

Efter middagen och när Jan diskat, lyssnar jag (och kanske Jan) till Jan Garbereks Officium. Som så många gånger förr ger den mig ro. Musik är så mycket viktigare än jag låtit mig tro, när jag inte haft möjlighet att spela mina CD-skivor. Jag har enbart lyssnat till Youtube ibland, och där mest Cohen, har glömt bort Spotify. Nu är musiken tillbaka hos mig, i mig. Tack vare en röd, ganska ful, liten, rund radio.

Och jag spelar försiktigt, inte som tidigare på full volym. Säger mig att jag tar hänsyn till Jan. Kanske är det så, eller så är det mig jag tar hänsyn till. Ibland är det svårt att skilja det ena från det andra. Spelar ingen stor roll.

Eller så gör det det. Nyss sade han ”jävla skrikande” och jag dämpade genast volymen ännu en bit. Tråkigt det här med att leva någon annans liv utan att någonsin kunna göra det, men ändå, på bekostnad av det som kunde vara ett eget liv. Inte för att tycka synd om mig, bara som en observation som skaver lite. Suddar ut lite glädje. Så nu plockar jag fram ytterligare skivor jag vill spela i kväll. Dan Gisen Malmquist till exempel, Vattenringar. Därefter får det bli Rapport.

Tisdag eftermiddag, 7 april 2020 – hemma igen efter ultraljudet. Kvinnan som hanterade apparaten såg förstås hjärtflimret, ”men det har han väl haft ett tag, hjärtat ser ju annars bra ut”. Det gjorde oss glada. Färdtjänsten gick att bok om, så att vi också kunde åka tillbaka efter bara en kort väntestund. Skönt när allt fungerar. Nu kör jag ett par tvätt- maskiner, och i morgon åker vi hem till mitt och Addarsnäs. Såg just i statistiken att Sundbyberg har relativt många smittade per 10 000 (tror jag det var, jag är inte riktigt pålitlig när det gäller siffror), men 125 var högt i jämförelse med andra kommuner i närområdet. Så här ska vi inte vara mera än vi måste. Anders, sonen, måste tyvärr förbli här.

Nu tar Jan igen sig i sin stol, vi har fikat och det känns bra att ha gjort det vi skulle idag. Nästa vecka hjärtsviktspecialist, och dessförinnan nya prover på vårdcentralen – och däckbyte. Vi får lov att åka tillbaka direkt efter helgen, den 13 april. Därefter tänker jag att vi finns hemma hos mig någon månad, om inget oväntat och förskräckligt inträffar. Om ingen av oss blir sjuk.

Tvätten är klar, bara två maskiner. Vikt och undanlagd, utom det som ska med i morgon.

Jan ligger på sängen och vilar en stund, jag har stekt bacon till ugnspannkaka och försöker nu vädra ut matoset, och har tagit fram hallon och blåbär ur frysen. Middagen idag, ost efter.

Känner mig piggare idag, kanske var ”dimmigheten” de senaste dagarna bara oro inför ultraljudet idag? Visar sig.

Ett bekymmer har jag just nu – veden därhemma är slut. Okej, vedkorgen inne är fylld, men vedboden tom. Några alltför långa vedträn ska kapas och kanske därmed kunna klyvas, men inte många. Kanske kan förvaltaren på gården bistå med någonting som går att elda – får kolla när vi kommer ut. Annars får element och fläkt duga för uppvärmning. Går det också, men är inte lika trevligt som en sprakande vedspis.

Jag har för första (och förmodligen enda) gången i livet ätit ”mjuka kryptoniter, sur & salt viol” – gåva i samband med köp av Cathy Catarina Söderqvists bok Fingal Olsson och hans stora tvivel. Har ännu inte hunnit läsa boken, men har läst tidigare om Fingal och tyckt om. De där kryptoniterna tror jag inte att jag behöver framöver, men gärna flera böcker av Cathy Catarina Söderqvist. Den senaste boken blir min påskläsning.

7 april 2020 – tisdag; ultraljud idag, Jan har just duschat, sig och nästan mig. Jag hade kläderna på. Har klippt hans ögonbryn, inte lika snyggt som när frisören gör det. Ett problem när han duschar är att han inte kan ha hörapparaten i örat, och därmed hör han ingenting…

Nu dricker jag mitt kalla te och försöker samla ihop mig igen. Jag har nära till gränserna för ögonblicket. Jan är klar med morgonbestyren när klockan är kvart över nio, jag har inte börjat med mina. Inser att han inte har rakat sig… Tror det får vara, det är hans hjärta som ska undersökas, inte hans skäggväxt.

Har hällt ut mitt te och gjort kaffe i stället, Jan ville ha, men drack bara någon klunk. Lika bra det, ibland får han slem i halsen efter både kaffe och te. Då följer hosta och spottande som är ansträngande för honom, trots slemlösande tablett. Är hela tiden rädd att något ska åka ner i lungorna, men röntgen för ett par veckor sedan visade att lungorna då var bra. Nu tar han igen sig i sin stol, iklädd ett gammalt ”Mjölk är livet”-förklä för att tröjan ska hålla sig fräsch. Han blundar, och ser ganska nöjd ut, trots mitt härjande. Gungar lite lätt i kontorsstolen.

Fick äntligen se äldrehandläggarens utredningsrapport (den låg i posten): Flera timmar än tidigare (nu 20 timmar i månaden) för avlösning via hemtjänsten, duschhjälp tre gånger i veckan, strump- och klädhjälp varje morgon en halvtimme. Ingen städning, han har antingen glömt att vi talade om en gång i månaden, eller inte fått till det. Spelar ingen roll nu, vill inte utnyttja någon hemtjänst alls för närvarande. Vi får klara oss så gott det går. I morgon hoppas jag att vi kan åka hem till mig.

Jag har ögnat tidningarna på nätet, kollat mejl och FB. Undrar när vi alla blir så trötta på alla skräckskriverier om corona och covid19 att vi struntar i alla förhållningsregler och gör myteri. Går och handlar, låtsas att det inte finns något virus. Gör allt vi brukade göra innan det här började för några veckor sedan. Hur många veckor är det? Fyra-fem? Känns länge, och blir längre. Det kan kännas som om det inte spelar någon roll, vi blir sjuka eller håller oss friska hur vi än gör. Tänker vara lydig, ingen behöver oroa sig för det. Det jag funderar på nu är om det är för sent att lyda. För många av oss.

Jag känner mig ockuperad av viruset, också om jag inte är smittad eller sjuk. Småsnuvig även idag, men ingen feber eller hosta. Ockupationen handlar inte så mycket om kroppen, som om sinnet. Hjärnan kör rundgång, fokus är någon annanstans, har gömt sig och hittar inte hem. Vaknar mitt i natten av ingenting, kan inte ens skylla på Jan. Har svårt att somna om. Och går till slut upp vid halv sju, i morse dammade jag vardagsrummet vid den tiden och ruskade dammvippan på balkongen.

Jan är orolig, snurrar i sin stol. Jag vet inte varför, och det gör nog inte han heller. Men han vill inte sitta still, frågar jag så får jag till svar ”vet inte”. Men han ville raka sig, så det är gjort nu. Han är fräsch och fin under förklät. Om en timme kommer färdtjänstaxin. Alltid svårt att veta hur dags man ska beställa

Photo by Jake Heinemann on Pexels.com

hemfärd, men det går ju att ändra i sista stund. Fast det blir förmodligen inte i en sån där vacker bil.

Måndag 6 april 2020 – jag går runt och känner efter. Har ingen feber, men känner mig lite dimmig… Inte ont i halsen, aningen snuvig, ingen hosta. Än. Tvättar händerna ideligen. Om jag har någonting vill jag inte, får jag inte, smitta Jan. Och det lär vara svårt att undvika…

Nåja, vi har ätit middag, soppa, hårt bröd, ost och annan ost efter. En whisky för mig, rosé för Jan.

Jag läser, har postat yttrande angående ansökan om parkeringstillstånd för rörelsehindrad till kommunen. De var negativa, enligt Transportstyrelsens anvisningar. Vi får antagligen inget tillstånd. Om Jan kan hjälpas till en sittplats medan någon/jag parkerar bilen, om han kan kommunicera och om han kan värja sig mot fara – då ska han inte ha det där parkeringstillståndet. Snacka om byråkrati – vem ska till exempel hjälpa honom OCH parkera bilen samtidigt? Kommunicera kan han, i lugna förhållanden, stressad inte; och värja sig mot fara vet jag tack och lov ingenting om. Jag bjöd hem parkeringsingenjören på ett hembesök, om ett par veckor får vi väl ännu ett byråkratpapper som ska hämtas ut med hämtbevis etc. Har gjort vad jag kan.

Håret växer på oss båda, snart tar jag fram saxen. Har varit utanför dörren när jag hämtade det negativa beskedet och när jag postade yttrandet ovan, annars inte. Ingen trängsel någonstans.

När vi kommer hem till mitt ska jag prova mormors gamla kaffekvarn. Sondotra råkade köpa hela kaffebönor (jag hade bara skrivit kaffe på lappen, och hon dricker inte kaffe själv)  – och det kan bli kul att se om jag kan koka kaffe fortfarande. Men först mala. Ett mycket litet bekymmer i sammanhanget.

Nyss en yrselvända, som tur är sitter jag i min stol. Det försvann fort.

Har beställt en rulle som tar bort hundhår och liknande från till exempel mattor. Får se om den fungerar, såg i alla fall bra ut.  Gratis, möjligen lite coronafördröjd, leverans. Den stora mattan här har jag idag dammsugit, och slitit med – och den är inte i närheten av att vara befriad från Mollys päls.

Molly själv är fortfarande hos sin matte Linn, än har jag inte hört av dem. Utgår från att både hund och matte mår bra. De vet att vi ska till doktorn i morgon och att jag var orolig för hur det skulle gå till, med Molly. Linn har antagligen påsklov nu, efter att hennes gymnasieskola varit stängd. Jag uppskattar verkligen att hon kunnat vara där de här veckorna. Men efter påsk…?

Arbetsrummet är fullt av pinaler som ska med till Addarsnäs, sådant jag saknat där nyligen. Slow Cookern till exempel, andra skor till mig, vinterkängor som ska ställas undan, Jans medicinkasse, och en hel del annat. Mat från frysen. Bilen blir full på onsdag. Och jag ska komma ihåg att ta med, och vid tillfälle slänga i grovsoporna, den gamla moppen Jan haft länge. Nu har han en ny, med fräsch tvättbar mopp.

Det här karantänandet är inte direkt sysslolöst för min del. Inte är det heltäckande heller, men rimligt försiktigt. Inga butiksbesök, inte ens apoteket. Får ett par produkter från Apotea i morgon sen eftermiddag, därmed slipper jag gå in på ett fysiskt apotek. Nästa vecka ska jag se till att förnya ett av Jans recept när vi ändå måste till vårdcentralen för provtagning, får se hur jag kan hämta ut medicinen.

Ljuvligt väder idag, sol och bara lite vind, varmt. Och vi har varit mest inomhus, Jan hela dagen, jag bara kort ute.

Någon gång ska jag också samla mig och sätta mig med företagsdeklarationen, bilagor hit och dit. Känns varje år oöverstigligt, men går till slut utan katastrofer. Och inga vinster att deklarera, men väl moms som ska in någon gång i maj tror jag mig minnas. Jag får tro att jag kan luta mig mot fjolårets papper och göra samma sak i år. Det handlar mest om att hitta fokus, att faktiskt sätta mig och låta allt annat vara utan att jag bryr mig. Och det är svårt just nu.

Söndag 5 april 2020 – hemma i Sundbyberg igen, har tvättat. Och smuttar på en whisky redan halv fyra på eftermiddagen, kanske hjälper det mot bomullen i huvudet. Har ingen feber (har just kollat), hostar inte, snyter mig inte heller (det gjorde jag igår), men… Den som lever får se heter det. Försöker hålla mig på fysiskt avstånd från Jan, men det är förstås svårt. Händerna tvättas ideligen, hans också. Vill inte, får inte bli sjuk. Värmen i kinderna är förmodligen whiskyrelaterad.

Sofia (sondotter) har handlat – toppen, och lämnat vid dörren, och Anders kom hem med tvättmedel och Risi-Frutti som jag glömt att skriva på Sofias lista. Härligt med familj som handlar åt en. Tacksam för hjälpen.

Nu är det bara ved som fattas på Addarsnäs, kanske läser ”någon” detta och kommer förbi? Albin, har du börjat jobba igen? Nästa gång vi behöver hjälp med inköp blir det du eller Simon som får uppdraget. Jag tänker inte sticka näsan i en butik igen på länge.

Nu har vi ätit sushi, inhandlad av Anders, och Jan diskar. En portion är lagom åt oss två, med extra inlagd ingefära och wasabi. Och ost efter, kanske glass också för Jans del. Tack kära barn och barnbarn för att ni bistår.

Jag inser att vi kommer att vara mera på Addarsnäs än i Sundbyberg. Det innebär att jag behöver fundera på vad som ska dit härifrån, till exempel från frysen här och till frysen där. Det ger sig. Efter påsk är det dags att beställa ett par flaskor gin från Systemet, glömde det och vitt vin häromsistens. Beställde fel, och fick tre flaskor whisky i stället, så jag klarar mig. Och Jan har sitt rosévin. Och vi har blöjor. Kanske också madrasskydd, ska hämta något på posten i morgon.

Jag närmast tömmer förråden här och flyttar dem hem till mig. Med Jans goda minne. Frysen tar jag på onsdag när vi åker tillbaka efter tisdagens ultraljud. Hittade ett par skärmmössor till Jan, bra. Då slipper han vinterluvan. En del av det som kunde behövas finns på landet på Djurö, och där får det stanna tills vi kommer dit. Just nu känns det som om det dröjer. Men ingen vet, det handlar bara om att leva så gott en kan en dag i taget. Det gör vi.

I morgon står ingenting på programmet, mera än att kanske åka och tanka, möjligen tvätta bilen också. Det senare är länge sedan. Tänkbart att om jag mår bra, att jag far in till stan och Clas O för att köpa samma lilla radio som syrran köpt där. Enligt henne har den dugligt radioljud. Och jag vill ha en. Vi får se, det med. Nej förresten, vill inte åka kollektivt. Radion får vänta. Är för snål att beställa den med hemleverans, det kostar 140 kr och jag vet inte var vi är, när.

Jag har just nu svårt att fokusera på något. Far från det ena till det andra, som en vilsen fjäril. Men inte lika vacker som de flesta fjärilar. Andra berättar också om problem med att ägna sig åt det de annars gör, och några skriver om hur kreativiteten och lusten att skapa växer med sysslolösheten. Vi är olika. Jag gläds med de som förmår göra sig glada med något just nu. Och sörjer med de som, liksom jag, bara blir virrigare och veligare för varje dag. Gott att jag gjort mig av med mitt dåliga samvete för det uppdrag jag åtog mig i vintras. Då, när jag inte visste någonting om vare sig corona eller hur Jan skulle må. Projektet ligger på is, tills världen blir sig lik igen. När det nu sker, skriver med hård avsikt inte ”om”.

Vilka vi än är som lever efter detta har en annan värld att förhålla oss till. I det lilla och i det större. Det går inte att nu förutsäga hur någonting kommer att vara eller fungera om några månader, eller något år. Annorlunda blir det. En del förändringar kommer att vara bra för många, andra inte. Jag har inte riktigt ork att beklaga att fotbollsmatcher och cykeltävlingar ställs in, men cyklister och andra tycks sörja dem. Någon så kallad ”influencer” sörjer också över att familjens utlandssemester inte blir av. Sorg hit och sorg dit.

Sorg är för min del tyngre, svåruthärdlig. tämligen evig, men efter en tid lättare att bära. Alltid med mig. Aldrig om saker och tilldragelser, alltid om människor. Sorg över de som dött, sorg över vänskap som tog slut, sorg över egna svek, och andras.

Photo by Pixabay on Pexels.com

3 april 2020 – antalet döda i corona stiger kraftigt varje dag nu. Och lär fortsätta stiga, hur länge vet ingen. Deprimerande att då klassas som riskgrupp. Men vi är det genom vår ålder, och Jan genom sin hjärtsvikt framför allt. För ögonblicket tar vi vår eftermiddagsdrink, med kex och philadelphia-ost till. Han utan alkohol, jag med. Middag blir potatisgratäng (färdigköpt, ätbar, värmd i ugn med ett blött och urkramat bakpapper i formen) och varmrökt lax. Tomater, ost och kanske melon efter, avocado med amerikansk rom, schalottenlök och gräddfil före. En duglig fredagsmiddag. Vad annat ska ”man” roa sig med numera? Vad vi ska äta i morgon låter jag morgondagen tala om för oss.

Händer och naglar är torra. Det hjälper inte att smörja in dem, när man tvättar händerna stup i ,syns igen, krokusarna slokar, är nog vissna. Jag har klyvt ved och tagit in. Det är snart slut i vedboden. Men det lär ju bli varmt i påsk, så vi kanske inte behöver mera ved.

7 grader ute, aningen mindre vind. Och lite snö igen, smått. Längtar till maj då det kanske inte snöar i alla fall.

Nu 6 grader ute, sol, blå himmel och ingen snö. Fortfarande blåsigt. Klockan är sju. Vi har ätit, och Jan diskar. Avocado och rom får vänta till i morgon. Vi insåg att vi skulle bli för mätta. Nu ska jag torka disk. Och se Rapport därefter, om jag orkar, Jan vill se. Jag blir bara trött och deprimerad.

Ett mejl från MTM gladde mig idag:

Hej!
Din bok Free spin, utgiven på Ordberoende 2020, har blivit efterfrågad av personer med läsnedsättning som inte kan läsa tryckt text. ALIS (Administration av litterära rättigheter i Sverige) har därför glädjen att meddela att MTM (Myndigheten för tillgängliga medier) har gjort denna bok tillgänglig. Mer information om boken hittar du på www.legimus.se.

Vad är en talbok?

En talbok är inte detsamma som en ljudbok. Talböcker produceras i enlighet med §17 i lagen om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk. Upphovsrättslagen medger att MTM gör framställningen utan att på förhand meddela upphovspersonen.
Mera information om talböcker hittar du på http://www.mtm.se/produkter-och-tjanster/talbocker. Frågor om produktionen besvaras av MTM via e-post, info@mtm.se.