beskrivarblogg

Fick fyr i vedspisen så småningom, trots att mössen ätit upp ljusstumparna jag brukar tända med. Molly sniffar ibland lite extra i något hörn, kanske efter möss. Annars märker varken hon eller jag de nattliga räderna, men de syns på morgonen… De har uppenbarligen hittat nya ingångar, de gamla är igenpluggade med bubbelkorkar (de större) och träbitar.

En grad utanför fönstren, men ingen synbar frost. Kanske dags att byta däck i veckan.

Syrran ringde från Kroatien, hon hade inte sett att jag skrivit något på länge. Det är sant. Det var tydligen kallt där också, men varmare än här! Och de mår bra, båda systrarna.

Det där med att jag inte skrivit på länge. Vet inte riktigt vad det beror på, ”boksmälla” brukar veteranerna visst prata om. Och nog lämnade mig Bokmässan full av intryck och bilder av stressade människor, och tom på skrivlust. Jag fungerar nog bäst i mina invanda hjulspår. Ibland är annan miljö med folk och fantasier om folk hjälpsamt som stimulans, men inte det här sammanhanget.

Alltför mycket kommers, bara glimtvis något som intresserade i form av boktitel eller författare. För dålig luft, dåligt skyltat (jodå det fanns karta i en folder, men svårt att läsa den utan att krocka med andra läsare av folder), ingenstans att sätta ner sin trötta kropp utom i dyra kaféer. Allt gick ut på sälj, sälj, sälj – och det är väl därför det heter Bokmässa. En gång räcker nog för min del. Risken är liten att jag har en bestseller att uppträda med nästa år!

Släppte just ut en geting, de söker sig också in i värmen och är lättare att fånga än en mus.

Jag gör mig upptagen med hushåll och hund och mannen i stället för att försöka samla mig till någon sorts skrivande. Snart är det november och hittills har jag ägnat mig åt NaNoWriMo – och skrivit strunt som jag aldrig läst därefter. Men många ord har det blivit, kanske dags att kolla vad som rörde sig i mig de senaste åren jag skrev. Tror jag hoppade över i fjol.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Sitter på Flygfyrens café och dricker kaffe, äter en wienerkam och har ögnat igenom SvD. Väntar på att bilen ska bli klar på verkstaden om sådär två timmar. Då vet de kanske också vad som är fel med ABS-systemet.

Kall morgon, kokade ägg åt maken och plockade fram sådant som gick att plocka fram, till hans frukost. Molly har varit ute ett par vändor, och bör klara sig tills jag kommer tillbaka. Örjan, förvaltaren på gården, såg att jag åkte iväg och telefonöppnade bommen åt mig, omtänksamt.

Samma gubbar som annars om dagarna sitter vid ”sitt” bord på caféet – har uppenbarligen sällskap av varandra i någon sorts sysslolöshet. Inte alla ser ut som ålderspensionärer.

Laddar telefonen och datorn, har gratis wifi dessutom. Är sömnig, vaknade första gången halv fyra (som vanligt), somnade om så där halvt om halvt för att gå upp vid sex.

Skam är aktuellt i många sammanhang – kommentarer till min skam (positiva) får jag, en FB-vän berättar om sin skam som fick henne att bli nykter, en krönikör i SvD skriver idag om skam som fått henne att bli mera miljömedveten. Hjälpsam skam, skam som gör att man förmår förändra det beteende man skäms för. Kanske var även min skam hjälpsam, har inte sett det så hittills. Det är en försonande tanke.

Ica öppnade klockan sju, som bilverkstaden. Någon lånebil hade man inte, servicen kostar drygt fem tusen. Resten vet jag inget om, ännu. Har fyllt på kaffemuggen. En kvinna går mycket fort förbi utanför fönstret, klockan är strax åtta, hon kanske börjar jobba då? Bråttom har hon, jag nästan hör hur hon pustar när hon travar på. Trots att jag glömt hörapparaterna därhemma. Senare mötte jag henne bakom disken i kundtjänsten.

Det är tyst och lugnt här, dålig hörsel är ibland en välsignelse. Lagom lite (eller mycket) folk också. Lagom i det här sammanhanget handlar om att jag blir stimulerad av människor i måttlig mängd. Tusentals på samma ställe – som på Bokmässan – är påfrestande. Intrycken blir för många, jag hänger inte med.

Klockan är bara tio över åtta, ingen bil klar ännu på ett par timmar. Här kan jag inte sitta hela tiden. Gick och handlade efter någon timme och satte mig sedan på en bänk i entrén. Bilen var färdig för hämtning halv elva, ny tid för reparation av diverse som måste åtgärdas den 15 oktober… Dyrt kalas.

Molly såg mig när jag kom med bilen, hon var ute och blev tokglad. Mannen och hon hade haft det bra medan jag var borta, nästa gång tar verkstaden bilen hela dagen, då har jag beställt hyrbil.

Molly är nöjd efter en timmes promenad. Det är jag också.

I morgon tandläkaren, journalistmöte, och därefter färd hem till mitt lilla hus i Roslagen. Onsdag morgon vid 7-tiden ska bilen in på service i Norrtälje och kanske reparation av ABS-systemet. Lampan lyser… Mannen får hantera Molly under tiden, om han inte vågar släppa ut henne, så får hon finna sig i att vistas på altanen som går att stänga till. Hoppas det inte regnar. Och så får jag kolla att det inte jagas på gården…

Igår när jag kom hem till sonen för att hämta mannen, satt han i soffan och blundade/sov. Det jobbades ute med grannarna och hade grillats korv, han hade nog varit ute med rullatorn i en timme. Satt större delen av den tiden, och kunde förtjust berätta igår kväll att en liten alldeles vit grannkatt hoppat upp i hans knä. När han vaknade till  där i soffan och fick se mig talade han fort om att han längtat, vi kramades. En stund därefter skulle vi fika i köket, och då kom han visserligen upp ur soffan, men satte sig genast igen. Han ville inte, kunde inte, stå eller gå. Var helt borta i benen (och resten).

Svärdottern och jag bestämde oss för att det nog handlade om att nu var jag där, då behövde han inte anstränga sig längre. Ungefär. Senare gick det bra att komma ut till bilen, och väl hemma kom han dit han skulle. Idag är han okej, men ville inte gå ut på sin lilla promenad. Han slipper. Det är svårt att se honom så totalt hjälplös som han var igår.

Skrev ett sju sidor långt dokument på tåget hem häromkvällen. Det har jag slarvat bort, och kanske lika bra det. Minns inte vad jag skrev. Nu sitter jag här igen med datorn i knät, Molly vid fötterna och mannen i soffan. Har postat ännu en Free Spin till en vän. Och kört ett par tvättmaskiner.

Vad dagen i övrigt kommer att innehålla vet jag ännu inte. Ingenting planerat, middagsmaten lagades igår i ”slow cookern”, grönsaker och sönderkokt fläskkarré, blir bra med potatis till. Kan nog kallas ”pulled pork” om man så vill.

Dags att gå ut med Molly en sväng. Vi har gått runt Lötsjön och sett alla möjliga fåglar. Och – en jättestor konstgjord svan med två lite mindre, men fortfarande horribelt stora svanar nära, på en plattform mitt i sjön. Så FULA, så onödiga i en sjö där det naturligt finns många fågelarter. Två konstgjorda FULA rådjur finns också vid sjön, stora, onaturliga.

Finns det inget kommunalt skönhetsråd i stan? Ingen som har lite kunskap om vad som är lämpligt inom ett område som klassas som naturreservat? Dessutom sägs den största och fulaste svanen vara felkonstruerad, vingarna ska inte vara så uppspärrade som de är, ny svan lär ska levereras till våren…

Spar pengarna, ta bort skräpet. Låt naturen vara i fred i naturreservatet. Vägrade ta någon bild.

Torsdag, fick sova lite ovanligt länge idag eftersom Molly är hos sin ”riktiga” matte över helgen. Strålande sol, men ännu ingen promenad. I eftermiddag till äldste sonen med före detta maken som stannar där tills jag är tillbaka på söndag.

Nu laddar jag den powerbank jag insåg låg urladdad på skrivbordet, den kanske kan vara bra att ha med på Bokmässan. Parallellt försöker jag förgäves begripa mig på Instagram. Och min författarsida på Facebook…

Har köpt nytt batteri till min klocka, och fått manikyr av thailändsk kvinna på salong i Sundbyberg, det gick bra utan förbeställning. Bara ”vanlig” manikyr, inga långa naglar. Skönt var det hur som helst. Och sålt ännu en bok, som jag skickar senare idag.

Försöker kolla tidtabeller för pendel respektive T-bana i morgon bitti – omöjligt… Tror det går en T-bana strax efter 5, får se till att vara där i tid. Tidig morgon, men då kan jag fika på Centralen i stället för hemma.

Har nu packat ihop det mannen behöver hos sonen, och skickat ut mannen på en kort promenad. Tror mig ha koll på vad jag själv kan behöva ha med mig, saknas något är det så. Jag har i alla fall ovanligt prydliga naglar, och håret tvättar jag i kväll. Den lilla make-up jag kan tänkas göra får ske på tåget, handlar om lite mascara till mina nästan icke-existerande ögonfransar, och lite kamouflage på min röda näsa. En aning ögonbryn, läppstift använder jag aldrig.

Brukar skryta med att jag inte använder klocka heller, så varför fixade jag äntligen ett nytt batteri idag? Förmodligen för att jag trots allt är lite resovan numera, och inte lika säker som förr på att jag vaknar i tid. Telefonen får väl hjälpa till att väcka mig, om jag hör den. Å andra sidan brukar jag ju vakna vid halv fyra varje natt, utan att jag ska åka någonstans.

Inträdesbiljetterna till mässan ligger redan i rullväskans ficka. Datorn ska med, hur tung den än är. Dags att köpa en lättare laptop…

Nu har jag navigerat och hittat tidtabell för t-banan i morgon bitti (så jäkla krångligt) – men 05.19 bör vara lämpligt tåg.

Paret Caroline och Leffe Grimwalker inspirerar mig. Får mig att önska att jag också hade en partner som jag kunde prata om allt med. Att vi kunde förmera varandra, inspirera och skriva så att datornerna glödde. Något som många ville läsa, något som gav oss både inkomster och frihet. De jobbar hårt, det inser jag – men jag tror att de också har roligt, ofta.

Vad skulle jag göra med friheten? Resa, vara annanstans utan krav på att jag skulle fixa saker och ting, jag skulle kunna betala för att slippa, bo i lagom varmt klimat och i bra miljö. Bra för fortsatt skrivande.

Kanske måste det vara så att man hittar en skrivpartner som också är den man lever mesta tiden med. Någon man älskar och därför har totalt förtroende för, total tillit utan rädslor. Jag blir alltför ofta rädd att inte duga, inte vara tillräckligt bra, vad det än gäller. Självkänsla och självförtroende är inte på topp. Det tar sig, det blir bättre eller större eller vad det nu är det blir – men det tar tid och jag har ont om tid. Jag börjar förstå att jag faktiskt har bråttom.

Om man som jag debuterar vid 77 års ålder har man bråttom. Då går det inte att som jag gör nu sitta och vänta på att något/någon ska hända. Då måste jag göra det själv, skapa det jag vill, göra det jag tror att jag behöver göra. Det jag nästan inte törs göra, det jag inte vågar skriva.

Vad vore farligt? Att någon säger att jag inte kan skriva, inte vet något om det jag berättar, att jag ljuger och fabulerar? Inte farligt, om någon begåvar mig med fantasi att fabulera blir jag bara glad. Och det jag berättar är alltid min historia, min berättelse, min sanning. Den må sedan skilja sig hur mycket som helst från andras. Det gör nämligen ofta den egna sanningen.

Jag tänker på minnen som ett exempel. Vad är ett minne? Något jag faktiskt kommer ihåg, eller något någon har berättat för mig som jag därefter minns? Kan nog vara både det ena och det andra. Objektiva minnen är inte så vanliga, var och en av oss skapar sina egna minnen, de minnen vi behöver för att fortsätta våra liv. Ibland är minnena hjälpsamma, ibland inte. Ibland vårdar vi minnen vi kanske hellre skulle glömma. Av skäl som mår bra av att skärskådas.

Jag minns/vet att det här är morfars bror Johan i unga år, alldeles i början av förra seklet.

En man eller många böcker? Det ena i stället för det andra, eller både ock, utan krav på att avstå från någotdera? Inte alldeles enkelt. Agnes kan inte tänka sig ett liv utan läsande. Hon lever just nu ett liv utan man, och överlever. Ovilligt.

Klockan är bara kvart i sju, middagen är aväten och disken diskad. Riktigt ännu behöver inte Molly gå ut. Mannen kollar utetemperaturen, runt åtta grader. Han hör sällan det jag säger första gången, det mesta behöver upprepas åtminstone en gång till. Det verkar som om min röst bullrar eller skrapar i hans hörapparat… Jag har inte ändrat mitt sätt att prata. Ännu en sak som blir onödigt jobbig. Jag behöver ha ledigt.

Yngste sonen har också snart läst ut min bok. Han orkade läsa alltihop, utom det lilla jag skrev om hans bror. Det behövde han bevara sig ifrån, och jag är glad att han vet vad han vill och inte vill. I morgon kommer han förbi en vända, han är ledig onsdagar. Kanske går han ut med Molly, medan jag klarar av några ärenden. Älskar våra söner.

Innan vi for från landet tog vi in alla pelargoner. De största fick planteras om för att alls kunna flyttas. Nu står de på det tunga utebordet som också fick komma in i värmen, framför fönstret. Vattnade innan vi åkte, hoppas de inte dör av värmen. Drog ner fläkten till 16 grader. Natten innan vi tog in blommorna var det bara två grader varmt. Det fick fart på oss. Vi får se vilka blommor som överlever att övervintra inomhus. I år tänker jag inte förvara några i källaren som i fjol, de som fanns där dog allihop. Den som stod i köksfönstret, oregelbundet omhändertagen, överlevde och har blommat generöst hela sommaren. Framöver får blommorna flyttas från landet hem till mitt. Där kommer jag förhoppningsvis att vara oftare än på landet under vintern.

Persilja och gräslök står kvar ute, nära husväggen.

I veckan efter Bokmässan kommer jag hem till mitt, bilen ska in på verkstad i Norrtälje. Då ska jag leverera Bokbörsen-beställningar, och göra sådant som behöver göras. Sonen är med sin pappa och Molly i Sundbyberg, så jag får skynda mig tillbaka när bilen väl är servad.

Kanske blir jag sittande några timmar på biblioteket och skriver, medan jag väntar på bilen. Kanske knallar jag bara runt, utan att behöva göra något särskilt. Skönt.

Just nu väntar mannen på att Rapport ska börja. Och Molly börjar röra på sig, hon vill snart att vi ska gå ut.

Photo by Pixabay on Pexels.com

A dreamcatcher is never wrong…

Agnes ler lite när hon ser att den första som gillat hennes text ”Agnes vill ha en man”, är hennes svägerska… Eller före detta, om det nu är så det blir efter en skilsmässa.

Längtan efter manligt sällskap överskuggar inte allt annat. Just nu skulle Agnes hellre än något annat vilja vara hemma hos sig, ensam. Röja i skrubben, samla ihop sådant som kan slängas eller skänkas bort, få bättre ordning i bokhyllorna, skaffa flera bokhyllor. Hon skulle vilja gå igenom kläder och tala om för sig att ”det där har du inte använt på länge, det behöver du inte behålla”. Och så befriad göra sig av med vad det nu är.

Lite av den där befrielsen kände hon faktiskt när hon häromsistens slängde sin länge älskade hellånga röda stretchiga klänning. En av syrrorna sydde den och Agnes har nyttjat den väl. Så till den grad att den blev farlig, stretchen försvann i alla tvättar och hon höll på att snubbla på en alltför lång klänningsfåll. Den åkte i soptunnan, liksom ett gammalt skärp med ett jack i lädret, ut.

Varför inte förrän nu? Det kan hon inte svara på, men hon vet att hon kanske också har lite av det som mannen hennes hade i övermått, ”det kan vara bra att ha”. Hon slapp städa efter honom, men någon ska också slippa städa allt efter henne. Något kan hon redan nu skicka vidare.

Klockan är halv fem, Molly sover nöjd bredvid Agnes stol. Mannen blundar också, i soffan. Hon har gjort sås med majonnäs, gräddfil och hackat ägg, en aning senap och dill, till torskryggen som ska kokas lätt i vin och fiskbuljong. Små gotländska potatisar till. Och St Agur därefter, åtminstone för mannen i hushållet. Hon dricker ett glas vin till, och han ett glas alkoholfritt rosévin. Molly får ett par tärningar torkad blodpudding till sitt torrfoder.

Photo by R Khalil on Pexels.com

Agnes vill ha en man. ”Vill ha” låter som om det handlar om något man leker med en stund, och sedan tröttnar på. Det är inte det hon vill. Hon vill möta en frisk och kärleksfull man, som kan och vill smeka och älska och älska med en kvinna. Även om han är lika gammal som Agnes. Hon vill bli ompysslad och uppassad, vill att någon lagar god mat åt henne, öppnar ostron och häller upp vin. Kallt och torrt. Överraskar henne, inte med dyrbara presenter, men med närvaro och glad lekfullhet. Inte någon sambo. Inget äktenskap. Samvaro, samtal, möten när båda så vill.

Här inser hon att hon beskriver mannen sin, och han är död sedan drygt tre år. Han fattas.

Ska det vara så tills hon inte längre vill ha någon man?

Hon lär få veta om hon lever länge nog. När hon var ung/yngre trodde hon sig veta det mesta som behövde vetas. Numera vet hon att hon just inte vet någonting. De där livserfarenheterna som sägs göra en klok på äldre dar, de har säkert påverkat henne. Men om hon blivit klokare är tveksamt. Möjligen en aning mindre dömande, ibland inte lika snabb som förr att ha en uppfattning och hävda den.

Förr trodde hon sig också veta hur det går till när någon sorts attraktion blir ömsesidig. Det signalsystemet har gått i stå, eller helt försvunnit. Hon vet inte hur man gör idag. Nätdejting är ingenting för henne, det vet hon utan att ha någon som helst egen erfarenhet av det. Där hon bor på landet utanför Norrtälje finns inga tänkbara män. Och i stan har hon händerna fulla av sin före detta man, som numera blir allt tröttare och allt mera dement efter alltför många hjärninfarkter. Molly (hund) kräver också tid och uppmärksamhet. Hundpromenerande sägs ibland kunna leda till närmare bekantskaper, men hittills har hon inte pratat med mer än någon enstaka man med hund, korta intetsägande samtal.

Så hur gör man? En första förutsättning är förmodligen att se till att befinna sig där män också finns, äldre friska män. Hon är inte ute efter någon ”toyboy” (vad nu det är). Tänker inte åka till Nigeria och ”köpa” en man. Eller ragga på krogen – hon varken vet hur det går till eller har råd med så många krogbesök som troligen skulle krävas. Hennes fråga förbli obesvarad.

Kontaktförsöken på Facebook bortser hon ifrån, det är mest amerikanska ex-militärer och annat lurt.  Dem vill hon inte ha att göra med.

Hon får nog fortsätta att skriva, sätta ord på det liv hon lever vartefter hon lever det. Inte något himlastormande spännande eller vanvettigt nyskapande. Hon lovar dock att inte skriva en bok med titel som innehåller orden ”den lilla bokhandeln” eller liknande. I och för sig är bokhandlar fina, hon minns just nu Törnqvists bokhandel i Avesta, och Manne och hans tax som hon glömt namnet på. Och hon minns biblioteket när det låg ovanför Karlbergsparken. Där tillbringade hon många timmar saligt läsande allt möjligt. Därhemma fanns Lo-Johansson och Harry Macfie, så småningom också Sally Salminens Katrina, och därtill diverse bokförsäljarband av tveksam litterär kvalitet. Några dyra uppslagsverk, köpta på mödosam avbetalning för att vi döttrar skulle använda dem… Vi bläddrade kanske någon gång, men inte var det de böckerna hon läste – och hon tror inte hennes systrar gjorde det heller.

Det kanske helt enkelt är så att det är lättare att ägna tid och lust åt böcker, och glömma män? När hon för länge sedan sade något om att hon ville ha ett roligare sexliv, fick hon av den några år äldre kvinnliga vännen svaret ”det där går över”. Det gör det kanske, men där är inte Agnes ännu. Hon vill faktiskt inte att det ska gå över. Hon vet att sex är annorlunda när båda parter är gamla. Hon vet också att sensualism och sexuell glädje fortfarande finns, fast i annan form än när de var yngre. Just nu saknas detta.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Tisdag, grå men inte så kall. Morgonpromenad med Molly vid halv sju. Tvättmaskiner igång nere i tvättstugan, ska gå och kolla om de är klara. Nu. Härligt med tvättstuga i separat hus på gården, ingen blir störd om man som jag sätter igång maskinerna lite för tidigt.

Någon i en blogg var taggad inför Bokmässan, men hade ändå inte kollat vilka seminarier hen skulle gå på. Har inte heller kollat seminarieutbudet, och vet inte om jag är taggad, har mest bestyr med att få till det som ska ordnas i förväg. Molly hämtas onsdag eftermiddag, mannen och jag åker till äldsta sonen torsdag, jag retur Sundbyberg för att plocka ihop det jag ska ha med/på mig fredag morgon. Paraply ska med till exempel, ryggsäcken har jag kvar därhemma och där stannar den därmed. Hade nog varit bra annars. Tåget går strax efter sex…

Börjar redan bli trött på alla blänkare på Facebook om just Bokmässan. Men jag har skrivit upp några monternummer, några vill jag besöka (om jag hittar). Kollar väder i Göteborg till fredag-lördag, regn och 12-13 grader…

Lång promenad (runt Lötsjön) med Molly, skönt att känna att kroppen fungerar. Nu är mannen ute och går, han också – eller sitter på en bänk i kvarteret lite längre bort. Han kom just in.

Har hårdkokat ägg till likaså kokt torsk till middagen. Potatis till och ost efter. Och så har jag pillat bort en irriterande etikett i nacken på en gammal T-tröja, varför den där lappen börjat vara i vägen just nu begriper jag inte. Nu är den borta, utan att jag klippte sönder tröjan.

Min svåger fick min bok igår och läste ut den igår kväll. Han gillade den, det gladde mig. Framför allt blev jag glad över att han brydde sig om att ringa och berätta vad han tyckte.