beskrivarblogg

Måndag – vi åker in till Sundbyberg, bär upp allt som ska upp och jag letar därefter parkeringsplats. Hittar en borta vid sopcontainrarna. Kliver ur bilen och får ett yrselanfall så att jag håller på att ramla i backen. Tar mig tillbaka till bilen och sitter en stund med huvudet så lågt jag kan. Tacksam att jag inte blev yr medan jag körde. Vacklar hem efter en stund, fortfarande yr, men inte svimfärdig. Nu tror jag inte att jag är yr längre. Läskigt.

Har varit ut med Molly, gått försiktigt och det fungerade. Känner mig fortfarande ”disig”. Har inte ont någonstans. Dricker vatten, nu kaffe med en smörgås och ett par skorpor. Tvättstuga i morgon bitti, enbart soppa till middag i kväll. Ostmacka eller leverpastejdito för den som så vill. Hoppas jag kan köra bil på torsdag…

Molly hämtas antagligen på onsdag eftermiddag, retur söndag.

Löser sudoku och det fungerade med SvD, men DNs klarade jag inte, ännu.

Förmodligen handlar min yrsel om stress, hoppas att det är så. Då kan jag kanske kontrollera mig bättre, slappna av och andas, röra mig lite försiktigt.

Yngste sonen ringer, är ”gladast i hela världen, åtminstone just nu”. Berättar att hans vän läst min bok (före honom) och tyckt om den, den bästa hon läst någon gång – och dessutom kunnat berätta att jag är skuldfri om ett år. Då blir den här kärleksfulle sonen ”gladast i hela världen”. Han nästan gråter när vi pratar med varandra, han har varit bekymrad. Mer än jag kanske förstått. Nu kanske han kan släppa sin oro…

Har varit ute med Molly igen, och det gick bra. Yrseln håller sig borta. Thai-soppa till middag. Och nytt batteri i hans hörapparat, mina bytte jag i morse.

Photo by mohamed Abdelgaffar on Pexels.com

Agnes säger åt före detta maken att sitta ner och kissa. Han gör det ibland, men glömmer oftast. Och när han glömmer, hamnar en del bredvid toaletten. Hon torkar, igen. Och tvättar kalsonger, igen. Och tappar tålamodet igen, vilket gör både honom och henne själv illa.

Han kan ju inte hjälpa att han inte fungerar som han vill och som han gjort. Hon vet det, men klarar inte alltid av att balansera vetskapen med ett ganska nött tålamod. Det blir inget gott liv av detta, varken för honom eller henne. Men vad skulle vara bättre?

Ingen av dem vet – men när hösten kommer på allvar behöver de ta reda på mera om vad som finns av demensvård i Sundbyberg. Hon vet inte hur orolig han är för att hon ska tröttna, och hon försöker säga att hon finns hos honom så länge det behövs. Kanske gör hon det, kanske orkar hon inte. Idag är hon här. Och hon vet att hon bara är en av många anhöriga som tar hand om de sina. Trots att hon inte ens är anhörig längre, bara frånskild före detta hustru. Med ett ledset hjärta.

Hon är glad åt den lilla promenad han fortfarande tar mest varje dag, även om det är hon som får se till att det blir av. Det är enklare att sitta kvar i soffan, än att ta på uteskor och gå ut. Själv har hon Molly som ser till att hon kommer utanför dörren, och diverse ärenden och inköp att ta hand om. När hon gick uppför backen till huset där han bor insåg hon att det var fjärde gången idag. Bra och nödvändig motion, ibland med matkassar i händerna, ibland med ”dramaten” om hon varit klok nog att ta den med.

Hon inser också att hon håller på som hon gjorde för länge sedan, när de tre sönerna var små. När det skulle packas och handlas och åkas till landet snart sagt varje helg, året om, ofta med kompisar. Ingen hund då, men katt som ofelbart kräktes på samma ställe längs vägen, varje gång. Felix. En av flera katter i hennes och familjens liv.

I början fanns inte vatten i huset, ingen mulltoa heller, men en äcklig hink med någon kemikalie i. Ett ok som tog två hinkar vatten, och pump nedanför backen vid vägen. Ingen tvättmaskin. Frys som ärvts från mormor och forslats från Avesta till Djurö – hur gick det till? Vem forslade? Det har hon glömt.

Nu packar hon och försöker komma ihåg allt som ska hit eller därifrån. Numera är det hon som kör, då var det han. Numera är sällan något ”barn” med, ibland yngste sonen som nyss fyllde femtio. Och ibland äldste sonen och hans familj, men de tar sig dit och därifrån på egen hand. Flera liv har passerat genom åren, en son är död och fattas oss alla. En älskad man är också död, han fattas mig. Och en annan älskad man, sönernas pappa, lever ett krympande liv med glömska som ibland kanske är välsignad, oftast inte. Hon vet inte, kanske vet inte han heller.

Kylig morgon. Nu sover Molly en stund innan vi tvåbenta äter frukost. Då brukar hon kvickna till.

Idag är en ”borde-dag”. Jag borde städa lägenheten, jag borde skaffa mig en rullväska, jag borde åka till Ikea och skaffa nya bordstabletter. De nuvarande (plast, avtorkbara) buktar väl mycket. Borde fotografera något kul och lägga in på Instagram (som jag fortfarande inte begriper mig på, hur växlar jag mellan mina två konton till exempel, trodde jag visste det). Borde förmodligen också göra ett inlägg på min nya författarsida på Facebook, det börjar bli många ställen att vara klok och intressant på…

Gick ner i källaren och hittade före detta makens rullväska, den är okej för mina behov. Har städat, orkar inte åka till Ikea ovanpå det. Och bilen är bra parkerad, den får stå till i morgon när vi far till landet, efter att ha fått rå om vår sondotter en stund på förmiddagen.

Nu kan jag visst växla mellan två konton på Instagram. Men på datorn fungerar det dåligt… Får använda telefonen och appen där.

Molly ligger under min stol och snarkar.

Äldste sonen bekräftade att vi kan komma dit på torsdag eftermiddag nästa vecka, Molly, jag och före detta maken. Så lämnar jag dem där och far tillbaka till Sundbyberg, för tidigt tåg till Göteborg fredag. Mollys matte och/eller lillmatte får hämta henne hos sonen och lämna tillbaka henne på söndagen, då jag också kommer dit igen.

Det känns skönt att veta att det kan fungera.

Och jag har fått inträdesbiljetter till mässan av förlaget, ska på något sätt (om inte annat medelst taxi) ta mig till Korsvägen och mässan. Blir förmodligen två utmattande dagar, men kul att få vara med en gång i livet. Mingel fredag kväll både hos Hoi förlag och Susanne Ahlenius, och på Rubinen med Ordberoende förlag… Klockan 14 fredag och klockan 14 lördag finns jag i förlagets monter, B00-08. Kanske andra tider också (när mina fötter inte orkar mera mässgående, och mina öron är uttröttade av alla ljud, och hörapparaterna ligger i min ficka).

Den här ”borde-dagen” får vara slut nu. Återstår att värma soppa med wienerkorvsbitar i, god ost efter, vin till för min del och äppelmust för före detta maken. Molly kommer att ligga under bordet och vädra. Längtar efter några dagar som är bara mina, att göra eller inte göra någonting. Utan hund, utan man, bara mig själv att ta hand om. Lördagskvällen när jag kommer hem efter Bokmässan blir några sådana timmar. Det får räcka för nu.

Läser Leffe Grimwalkers gratis råd ”Alla kan skriva” och hans text om att skriva för ljudböcker. Tack Leffe.

”Tänk i scener” säger han bland annat klokt – kanske kan mina korta texter om Agnes vara något för den sortens bok? Agnes funderar över det mesta i livet – åldrande, livslust, kärlek och längtan, sorg och död. Glädje som hon numera får fixa på egen hand. Sex som hon längtar efter och saknar. Död som hon överlevt. Tvätt, städning och matlagning – och brist på ensamtid, trots att hon är ensam.

Vilket förlag skulle vara intresserat av sådant?

Oj, vad jag har jobbat idag – fixat sida på FB ”Margareta Börjesson författare” bevars, skickat böcker till hugade läsare, tackat för lovord från när och fjärran, lärt mig lite mera om Instagram av Maja på Ordberoende förlag, handlat (glömde bara en sak av fem), promenerat Molly. Inte att förglömma att vi körde in från landet till Sundbyberg i morse och på något sätt lyckades missa värsta morgontrafiken. Jag kom bara en halvtimme för sent till förlaget, hade tagit fel på tiden…

Visst ja, tvättat också. Men nu blir det sushi till middag, även om före detta maken frågade ”vad är sushi” – och fick det berättat för sig.

Glömde plånboken i morse när jag åkte T-bana till Fridhemsplan, men behövde den som tur var inte. När jag så varit tillbaka hemma ett tag insåg jag att jag saknade telefonen. Hittade den inte, frågade sonen som passat Molly medan jag var borta om han tagit fel. Det hade han inte – men jag hade glömt att jag lagt den i ”dramaten” som jag forslade hem mina friex av Free Spin i… Kom på det efter ett tag.

Stress är bara förnamnet.

I morgon ska jag försöka smita (=lämna Molly hemma hos före detta maken och hoppas att hon inte skrämmer grannarna med sitt ylande medan jag är borta) iväg och köpa en rullväska att ha pinaler i inför Bokmässan nästa helg – glömde den jag har hemma hos mig i Roslagen och dit kommer jag inte igen förrän efter mässan.

Så här är det just nu, förmodligen blir jag och tillvaron lugnare så småningom. Efter Bokmässan, 27-28 september i Göteborg. Monter B0008 härbärgerar Ordberoende förlag, och där finns jag fredag kl 14 och lördag kl 14. Tillsammans med böcker och andra författare. Kom dit!

Är trött idag och skyller på vädret när jag lägger mig en stund på sängen på eftermiddagen. Beror förmodligen också på att jag sover oroligt om nätterna, med Molly i sängen, intensiva drömmar och svårhanterliga tankar. Plus svårt att somna om.

Nu diskar före detta maken efter middagen, när han väl hittat diskborsten som är svart och låg bredvid den svarta stekspaden… Ibland ser han mer än det som finns, och ibland ser han inte det som finns.

Just nu spöregnar det och Molly är ute. Hoppas hon inte hittar samma ställe som tidigare idag. Hon var i alla fall både ren och torr när hon sprang ut, torr lär hon inte vara längre. Om hon fortfarande är ren visar sig. Nyss, mycket blöt, men inte illaluktande hund kom in.

Har tänkt åka tillbaka till Sundbyberg i morgon, får bero på väder. Har inte lust att packa in allt som ska med om det hällregnar.

Det var igår. Idag har solen lyst på oss, och vi for till Djurö och beslöt att stanna där till i morgon bitti. Mina blommor är fortfarande vackra, nästan två veckor efter releasen. Några har hamnat i komposten, där de fortsätter göra nytta. Den första nyttan handlade om att jag blev så glad.

Idag fick jag följande ord från en läsare (inte mina systrar eller annan släkt):

”Har nu läst ut din bok. Gråtit på slutet och njutit av varje bokstav och ord genom hela boken. Det finns ta mig fan ingen som någonsin fångat mitt intresse i högre grad. Så det så.”

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med sådana lovord annat än bli både glad och stolt. Tack.

Moster satt hopsjunken vid sitt lilla köksbord. Hon kallades aldrig annat än Moster, mammas yngsta syster. Nu var hon nära nittio år och hade tappat bort livslusten.

Agnes vet inte heller hur det ska bli, men har fortfarande lite livslust kvar, fortfarande lite nyfikenhet på livet framöver. Inte för att det hon har nära sig är uppmuntrande. Demens av vilket slag det vara må är förödande, förminskande, förödmjukande för den det drabbat. Och påfrestande för omgivningen.

Det är en okänd värld både för Agnes och före detta maken. Den är oförutsägbar, olika från dag till dag. Ibland känner de igen sig, ofta famlar de sig fram båda två. Men, även det här livet ska levas och utforskas. Så många liv en människa lever om åren får bli många. Goda och mindre goda, nätt och jämnt uthärdliga ibland. ”Full av liv” var Agnes även då, för tio år sedan och några år före och efter november 2009. Det är inte ett jubileum hon tänker fira.

En morgonpromenad…

Söndag, har kollat för säkerhets skull.  Varför det jag skriver plötsligt har en blå bakgrund vet jag inte… Något har jag gjort.

Nu spelar det kanske ingen roll, men är ovant. På vedspisen puttrar nu en gryta med palsternackor, morot, lök och vitlök, röd spetspaprika och squash, brynta bitar av högrev. Ska bli middag, god sådan hoppas jag. Vedspisen tändes i morse, då behövdes den – nu skymtar solen mellan moln och skurar, det blåser fortfarande kraftigt. Opålitligt väder, inget altansittande idag.

Höll på att glömma att flytta bort brickan med ljusstakar från spisen när jag tände den.

Sista veckan i september blir snärjig. Onsdag ska bilen in på service och ev reparation av ABS-systemet som lyser med varningslampa. Jag måste få tillbaka bilen senast onsdag eftermiddag. Torsdag ska före detta maken och Molly åka till äldste sonen, Mollys ägare får hämta henne där, och maken stanna med en förhoppningsvis hemmavarande sonson. Fredag morgon – tidigt – ska jag åka tåg till Göteborg och bokmässa. Och hem igen lördag kväll. Plus hämta övriga hushållsmedlemmar på söndagen.

Strömavbrott en kort stund. Jag hann byta glödlampa i toalettrummet innan jag begrep vad som pågick. Och när jag sedan skulle sätta i den gamla hela lampan igen, tappade jag den i handfatet. Den gick sönder , inuti som tur var. Så det blev lampbyte ändå.

Den ovan omtalade grytan höll på att bränna fast på vedspisen, det blev för varmt. Jag hann rädda den. Nu står den på sidan och jag har slutat elda.

De senaste dagarnas nya matavfallspåsar har fått mig att inse hur mycket sådant det blir även i ett litet hushåll. Intressant att faktiskt se det. Förpackningar etcetera sorteras sedan tidigare, och även där blir en stor kasse fort fylld.

Träden rör sig så jag tror att de inte ska orka hänga med i vinden. Rejält blåsigt. Före detta maken var ändå ut en liten vända, väl påklädd. Gläder mig. Jag ser ju att han blir piggare, även om han också blir trött. Samtidigt.

Mina fönster är oöppningsbara efter att killarna på gården kittade om några i våras – de målade utanpå också samtidigt. Och därvid är det. Om det också innebär att fönstren är tätare än de någonsin varit i vinter är det bra. Just nu har jag problem med flugor och getingar som väljer de stängda fönstren att brottas med. Jag fångar i serviett och bär ut, och de kommer in igen. Eller några andra, vad vet jag.

Lördagen började tidigt, vid fyratiden ville Molly ut. Och ute var hon i ungefär en halvtimme, medan jag försökte ropa tyst att hon skulle komma in igen… Nu sover hon när klockan är nio, liksom före detta maken. Hans frukostägg kallnar, mitt har jag ätit.

Jag drömmer när jag småningom somnat om efter hundvändorna. I morse gick en stor pendyl i tusen bitar som låg strödda över golvet. Där låg också en sliten teddybjörn, med ena örat löst. Och en råtta försvann ner i ett smalt borrhål i en sten när Molly precis fick syn på den. Riktigt vad som hände eller något sammanhang hittade jag inte, men befolkad var drömmen. Den senaste tidens många ovana händelser har tydligt inspirerat och satt fart på mina drömmar.

Testat att skriva med datorn i en låda utomhus, fungerar inte. Kanske fel låda? Eller fel skrivande människa. Får försöka skriva ändå. Ett skynke som kepa, tja. Skönt att sitta ute i solen, i lagom snäll vind. Då återstår bekymret, vad ska jag skriva om? Halva dagen idag har gått, jag hr städat, bytt lakan, tvättat lakan, fikat och bestämt att det blir tunnpannkakor med mango till middag idag. Kanske mixa mangonbitarna med en droppe honung. De trasiga äggen lämpar sig för pannkakssmet. Jag vet inte om det är jag eller butiken som gör hål på äggen. De senaste gångerna har det varit åtminstone ett trasigt ägg i förpackningen – igår två (av sex).

Himlen är blå, bara lite sommarmoln. Inga hotande åskskurar inom synhåll. Läser Knut Ståhlbergs bok om George Sand och funderar på om hon tål att läsas än idag. Paris på de älskandes tid. En fin bok.

Fryser idag, nu åker fårskinnstofflorna fram efter sommarvilan. Och en tröja på inomhus. Ska kanske elda i vedspisen för första gången på länge, senare idag. Vedkorgen är full av torr ved.

Tappade farten efter bankkrånglet. Har ingen lust att skriva heller, men gör det ändå. Molly är tjatig idag, så fort jag rör mig från ett rum till ett annat så hänger hon i hasorna på mig. Hon vill vara nära hela tiden, nu bakom min stol här i köket. Nyss fick hon mig att tro att hon ville ut, jag öppnar ytterdörren och hon bara sitter där på trappen. När jag öppnar dörren igen kommer hon glatt in. Utan kisspaus.

Igår var före detta maken relativt pigg, idag är han det inte. Han vill inte gå ut, men gör det ändå för att slippa mitt tjat. En kort stund i blåsten, ingen sol heller som kunde värma lite. Han vände in igen när han kommit nerför trappen, ”för kallt”. Det säger jag inget om, det är inte skönt därute. Regnet ser ut att hänga i luften, tar in tvätten för säkerhets skull. Regnet hann före, tvätten fick en extra snabb sköljning. Nu är den och jag inne igen.