beskrivarblogg

Har målat ögonfransarna, borstat tänder igen, tvättat glasögonen. Molly har jagat grannkatten på gården, båda fick väldigt bråttom. Som tur var hann katten in under ett staket och jag fick tag i Molly innan hon följde efter. Hädanefter får hon vara kopplad också när vi bara ska ner till tvättstugan.  Litar på att katten hittar hem igen. Jag längtar till landet.

Stänger balkongdörren. Samma gäng tonårsflickor sitter utanför pizzerian varje dag den här veckan, ungefär så här dags. De hörs alltför väl, skrattar och skriker. Kul om de har kul, inte kul att behöva lyssna till om man inte vill. Försöker glädjas åt deras glädje, lyckas inget vidare.

Blå himmel, inget regn i sikte. Skönt.

Försöker sysselsätta mig medan jag väntar på att tiden ska gå. Nyss kurrade min mage trots att den fått lite lunch. Hörs sådant i teve? Ni ser vilka oroligheter jag hittar när jag letar. Har batterier till hörapparaterna i väskan, men ska förhoppningsvis inte behöva byta mitt i sändning. Platta ”inneskor” med i påse, sandalerna får sitta på fötterna tills jag är på plats.

Före detta maken har tagit sin korta promenad och sitter nu i soffan och blundar. Sover inte, men blundar. Jag har skickat fråga till arbetsterapeuten på vårdcentralen om halkmatta till duschen – så kallad ”egenvård” eller tillhandahålls den av landstinget? Och jag ska strax kolla den app som gör att jag slipper ta mig till vårdcentralen för att få nya recept. Har just försökt, det var inte alldeles enkelt, eftersom det inte gäller mig själv, utan före detta maken… Jag får fortsätta promenera. Tur att det inte är brådskande.

Nu ska jag gå ett varv runt kvarteret med Molly, som kanske vill kissa. Det ville hon, sonen tar nästa vända. Nu stänger jag ner datorn, det får räcka med ord för idag.

Blöt morgonpromenad med Molly.

Små paniktankar smyger på mig, ”tänk om – taxin inte kommer i tid så att vi hinner, om de inte hinner sminka mig så att jag ser för skruttgammal ut, om jag glömmer att andas, om jag tappar andan när jag väl dragit den, om jag inte kan låta bli att prata i munnen på någon annan, om, om, om”… Och klockan är ännu bara kvart över 8.

Minns enda gången jag tidigare varit i en tevestudio, tillsammans med bästa vännen och Richard Moss, ”spiritual writer and teacher”. Vi hade varit i Frankrike, i bergen ovanför Nice tillsammans med honom och människor från hela världen, för meditation och frigörande övningar. Nu skulle vi samtala inför något han skulle göra i Sverige. När vi väl pratat färdigt gick vännen och jag tevesminkade genom stan och väckte därvid viss uppmärksamhet.

Har i alla fall telefonen inom hörhåll nu, laddad. Väntar på besked om hämtning per taxi i eftermiddag.

Har fått upplyftande kommentarer kring tidningsartiklar om mig och min bok. Många talar om hur ”modig” jag är. Tveksam till att det handlar om mod.  För mig handlar mod om att också ha något att förlora. Det har inte jag längre – förstås familj och kär släkt, men de har hållit för mina påfrestningar hittills och gör det nog i fortsättningen också.

Jag har ingen karriär att vara rädd om. Ingen att ha några hemligheter inför. Det är jag tacksam för. Jag kan numera berätta om mitt spelberoende och om mitt missbruk, och gör det. Det är befriande, till och med för tio år sedan när livet kraschade omkring mig fanns också en lättnad över att inte ha hemligheter längre, inte leva något dubbelliv med tystnad och lögner.

Den lättnaden önskar jag att alla  spelberoende män och kvinnor, i alla åldrar. Börja med att tala om för dig själv att du är spelberoende. Det är starten. Sök sedan upp någon av de frivilliga hjälporganisationerna, eller sök upp vården där du bor och kräv hjälp. Det finns idag många företag som erbjuder självhjälpsmöten gratis och längre behandlingsprogram via kommun och landsting. Spelfriheten i Stockholm är ett av dem. Du som spelar på internetcasinon är van att hantera sökmotorer. Leta rätt på den hjälp som finns där du finns. Berätta för alla som berörs. Tystnaden och skammen dödar.

I Stockholmstrakten bara under första halvåret i år lär 20 människor ha avslutat sina liv, på grund av spelmissbruk. Mörkertalet kring spelberoende, och dödsfall som kan hänföras till spelmissbruk, är stort. Ingen vet säkert hur många människor det handlar om.

Molly ligger med nosen i balkongdörrsspringan. Jag gillar inte att hon går ut på balkongen, även om hon förmodligen inte kommer emellan ”gallret” och resten. Det känns som om.

Vi har ätit middag, kycklinglårfiléer med palsternacka, champinjoner, morötter, röd paprika, vitlök, purjolök, färsk ingefära, what ever. Curry förstås, den bästa, som jag inte hittar längre – Madras extra stark. Och lite grädde, kokt potatis till. Gott. Med en aning förstärkning, kanske i form av god korv, duger det till middag för sonen och före detta maken även på fredag.

Nu diskas det i köket. Ännu hänger regnet i luften, det som inte kommit ner hittills idag. Det känns som om det regnar, utan att det gör det.

I morgon måste jag hitta en bra penna att signera böcker med – min Mont Blanc reservoirpenna är kanske inte den bästa. Den, och bläck därtill,  får ändå följa med på fredag, ifall att.

Farbrorn tvärs över gatan har tänt sina lampor, både i köket och i rummet. Tror jag gör detsamma, det skymmer redan. Höst.

Idag skriver jag – om allt möjligt, eller snarare allt omöjligt. Jag pladdrar, radar ord efter ord, lägger ut och kommenterar andras ord. Vad är det jag egentligen gör? Troligen handlar det om att göra något för att slippa fundera på annat. Fly genom att skriva, som att fly genom att spela på internetcasinon. Flykt. Numera spelar jag inte, så vad flyr jag ifrån?

Ett svar är ”livet just nu” – det är både glädjande, och skrämmande, spännande och på gränsen till för mycket. Molly, före detta maken och hans behov, mina behov – alltihop slamrar ihop och kräver sin kvinna. Kräver min kraft och ork, mitt tålamod – både med mig själv och med omgivningen.

Dessutom ska jag laga mat, skriva lappar om de stunder jag är annanstans, förnya recept på vårdcentralen som just nu är närmast otillgänglig genom nybygge. Jodå, jag vet att det finns en app som ska fungera, men jag har glömt var och hur. Så jag tar mig dit, förbi byggplats med vakt och sprängning, över en gata och över en annan  och in. Upp i hissen och in och hittar lappen där jag kan fylla i det som behövs. Hur stor dos det ska vara struntar jag i, det vet doktorn som har tillgång till journal för att förnya recepten.

Idag kom jag också ihåg att köpa servietter, och diskmedel. Jag skriver lappar om det som ska handlas, glömmer lappen hemma eller glömmer att kolla den i affären. Kommer ibland hem med det jag skrivit upp. Ofta inte. För det mesta är det ingen katastrof, jag kan ta det jag glömt nästa dag när de är i stan.

Photo by Bich Tran on Pexels.com

Före detta maken trodde att han hade en geting i brallorna… Jag trodde honom inte, men han kollade och skämtade att ”den for iväg”. Någon minut senare ser jag en geting på balkongdörrens insida. Nog sagt, han var i alla fall inte getingstucken.

Nu har vi betalt hans restskatt, efter att han plockat fram preliminära skattebeskedet och hävdat att det kom ”häromveckan” – det slutliga var hålslaget och insatt i deklarationspärmen. Det gäller att vara uppmärksam på vad som kommer i posten, och vad som sätts in. Nu är det klart. Men det är lite stökigt, det kräver att jag är uppmärksam och misstänksam – och jag gillar inte att ifrågasätta allt. Men måste, allt mera och allt oftare. Sorgligt.

Nu jag skrivit lapp om det han ska äta i morgon (gulaschsoppa, bara att värma), och om att sonen kommer upp till honom på fredag eftermiddag (kanske också torsdag kväll), att jag kommer senare på fredagskvällen. Hans tabletter borde fungera eftersom jag ändå är i huset både i morgon och på fredag, bara inte runt middagstid. Den gryta vi äter idag får fungera även på fredag, kanske med lite förstärkning. Beror på hur hungriga vi är ikväll.

Det oroar honom när rutinerna bryts. Och de kommer att brytas ofta i höst. Vi får ändå se till att allt fungerar. Jag tror att jag förstår hur det kan kännas att inte ha någon egen kontroll över just någonting, att vara beroende av en annan människa för det mesta. För allt mer varje dag.

Äldste sonen hävdar att jag ”inte får avstå från eget liv” – och jag svarar ”hur ska det gå till, att inte avstå, just nu och så länge det går”? Ingen av oss vet någonting om framtiden, vi försöker enbart hänga med. Och jag gör det än så länge. Har till exempel kollat att mässframträdandena som kanske blir av i november äger rum på lördagar – åtminstone en av de lördagarna är yngste sonen ledig, för Molly och

Photo by PhotoMIX Ltd. on Pexels.com

för sin pappa. Den andra får äldste sonen ta hand om.

När jag letade efter bild och skrev ordet ”routines” kom tandborstbilden upp. Och det är ju en rutin, för mig och för före detta maken.

Vår sondotter meddelade just att hon lyckats ordna så att hon kan komma på releasen på fredag! Jag är så glad!

Glad också för en kommentar från en FB-vän ”längtar efter att få se och höra dig live (på TV4, efter fem i morgon). Hon fick mig att tänka ”pod” – som jag knappt vet vad det är, och inte har lyssnat till alls. Men jag inser att det finns många sådana, och många är värda att lyssna till. Kanske det kan vara något? Vem kan rekommendera utrustning, bra och hyfsat billig? Hur gör man? Vad kan pratas om? Kanske Agnes kan komma till tals ibland också, inte enbart ”spelberoende Margareta”?

Många frågetecken, men tanken tål att tänkas flera varv. Instagram får jag inte till riktigt, begriper mig inte på hur det fungerar. Inser att det vore bra med en författarsida för Free Spin på Instagram och på Facebook, med information om vad som händer kring boken.

Har lagt upp en kalender i min dator, kanske blir det deltagande i mässa i Karlstad och Uppsala i november. Vi får se.

Just nu är det artiklar i Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan (?), Året Runt, Hemmets, Allas (bara på nätet?), kanske någon glimt i en norsk nättidning också. Och som sagt, säger det igen så jag tror på det – i morgon TV4, efter fem, runt halv sex lär jag komma in… De har lovat fixa min röda näsa, resten kan de nog inte göra mycket åt!

Jag känner att de där retliga skäggstråna på hakan har krupit fram igen. Dags att leta på pincetten och dra. För inte kan man sitta i teve med skäggstrån, även om de bara är två. Det är spännande nog ändå.

Idag onsdag står enbart tvättstugan på programmet, klockan 12. Och promenader med Molly förstås, inköp och matlagning (också för torsdag-fredag, eftersom jag inte kommer att vara på plats vid middagstid). Kräver planering.

Än är klockan bara halv 9 på morgonen, kanske regnar det eller så kommer regnet snart, det mulnar. Har inte belastat öronen med hörapparaterna ännu, skönt att slippa höra trafikbullret.

Väderväxlingen får mig att fundera över vad jag har för kläder här, inför teve och release. Vännens avlagda blå klänning, nyinköpta ”jeggings” (nytt ord, står så på etiketten) i samma färg, sandaler (har ett par platta gamla skor också ifall att), min nötta jeansjacka. Det får duga, tillsammans med kamratringen, min ring och mitt armband. Mina tre talismaner, dock utan magiska tecken, men med min älskades namn i den ena ringen. Undrar vart hans ring tog vägen när han dog?

Tankarna rumlar hit och dit medan mitt te kallnar i koppen. Molly sover bakom min stol, före detta maken tar en liten lur i soffan. Utan hörapparater råder frid och tystnad. Nu ska jag fixa kaffe så att åtminstone jag vaknar ordentligt, dagern är sövande.

Har pratat i tre kvart med en duktig tevejournalist. Hon har läst min bok Free Spin, och ställde frågor och jag svarade så gott jag kunde. Tack Malin Collin. Du fick mig att känna att vi hade en bra kontakt, jag blev inte osäker och tveksam. Hade våndats lite i förväg (förstås) för att göra ännu en telefonintervju. Tyckte inte att den förra gick så bra, men nu fungerade det. Öronen hörde det de skulle.

Blir hämtad med taxi på torsdag 5 september och förd till Gärdet i Stockholm där TV4 finns, för tevesmink (bra, min röda näsa behöver tonas ner). I programmet pratas jag med i ungefär 7-8 minuter, vilket är ganska lång tid. På Bibliotekstjänst-dagen förra veckan hade jag fyra och en halv minut på mig att presentera min bok. Håll tummarna för att jag kommer ihåg att andas, och att jag faktiskt kan tycka om mina livsrynkor. De är ju jag som levt mitt liv och lever det än, även om jag inte riktigt vant mig vid skrynklet.

Tandläkaren idag var också snäll med mig, hon gjorde det hon skulle. Vi ses i oktober för beslut om mera permanenta åtgärder.

Hann inte in på förlaget för att hämta några böcker idag. Kanske i morgon, före eller efter tvättstugan mitt på dagen. Eller så får jag vänta med att klämma på min bok tills på fredag. Har just bestämt att bästa vännen och jag ska ta en drink efter release-andet för att fira oss, hennes födelsedag, min bok, och vår vänskap. Jag är så glad att hon vill komma på fredag. Sonen, före detta maken och jag åker därmed hem till mitt på lördag morgon och fixar hans firande!

Ser synnerligen otrevliga bilder på teve från tandläkare, som opererar en patient. Förmodligen gör det inte lika ont som det ser ut, hoppas patienten är totalbedövad. Lämplig inblick nu när jag ska till tandläkaren i morgon… Det är Fråga doktorn-programmet som går. Tror jag fortsätter läsa Myttings bok.

Nu är det ”i morgon”, Molly och jag har varit ute i ett tyst och ännu tomt Sundbyberg. Kändes lite höst. Jag funderar på hur dagen ska disponeras. Tandläkaren först, därefter samtal med TV4. De vill ha med boken i ”efter 5”, kanske mig också. Någonstans under veckan behöver jag hämta en försändelse på Ica på landet, så att den inte returneras. Då kan jag passa på att vattna blommorna också. Och jag må fixa åtminstone något inför sonens släktkalas på lördag hemma hos mig. Handla det som ännu fattas. Tänka. Och lansera min bok fredag eftermiddag… Samma dag som bästa vännen fyller år.

Jag försöker komma ihåg att andas.

Före detta maken kanske sover fortfarande, han har i alla fall inte gått ur sängen. Frukosten får vänta en stund.

Trafiken – och därmed trafikoljudet – börjar komma igång nu när klockan är runt 7. Jag stänger balkongdörren, oväsendet en halvtimme senare är öronbedövande. Gatan utanför borras upp för nya vattenledningar. Ett alldeles friskt (syns på stubben) stort träd i gathörnet har fällts. Halva gatan är avstängd. Över huvud taget känns det just nu som om staden är uppgrävd överallt, ombyggd, gatorna omlagda. Avgiften för boendeparkering har höjts med 100 procent, samtidigt som det är orimligt svårt att alls hitta parkering. Lapplisorna jobbar flitigt. Längtar till landet och tystnaden.

Numera vet jag att jag inte vill bo i någon stad permanent. Frukost.

Photo by Linnea Herner on Pexels.com

Inte ”min” skog eller sjö, men vacker – och tyst.

Nu vill jag skriva som Lars Mytting, som först skrev Ved och sedan Simma med de drunknade – två högst läsbara böcker (jag har bara läst den senare, men läst om den första). Han väver ihop livsödena, utan att datera dem sådär övertydligt, utan att köra hela kapitel om en person och så hela kapitel om en annan. Alltihop flyter samman, huvudpersonen är på upptäcktsresa i sina föregångares liv. Fint, klurigt, knepigt och spännande. Och så förstås, både Norge och Shetlandsöarna.

Önskar fåfängt att jag kunde skriva så.

Är trött på att enbart gräva i mitt särdeles i alla fall just nu trista liv. (Bortsett från boklansering.) Och det som återstår av liv är förmodligen ännu tristare, ännu ensammare, ännu mera tjatigt ledset, kanske fyllt av krämpor som ännu inte givit sig tillkänna. Ibland skriver jag ju om före detta maken och hans pågående förminskade liv. Eller om mannen min, som fattas. Men ändå, alltför tomt på stimulans utifrån, tämligen enahanda, repetitivt, more of the same.

Istället för att skriva engagerat och engagerande, far jag just nu fram och tillbaka och försöker få före detta makens hörlurar att fungera också med teven här i stan. Lyckas inte, och tyvärr kan han inte längre hjälpa till. Så ljudet är på, jag tar ur hörapparaterna, men hör ändå. Och han hör hjälpligt, utan lurarna. Skit att jag är så oteknisk ibland. Också more of the same.

På ett väldigt ostrukturerat och omedvetet sätt håller jag nog på med nästa bok. Internt. Tuggar, drömmer, funderar, tänder på något och tänder av. Noterar ingenting med penna och papper, det är som om allt försvinner medan jag mödosamt skriver för hand i mina skrivböcker. Och skrivmallar på nätet gör mig bara nervös. Alltför komplicerade. Men nog skulle jag behöva ett sorteringsverktyg för alla ord som finns i den här datorn, och på USB-minnen. Eller så ska jag helt enkelt radera alltihop och börja om från någon sorts början. Som allt annat lär det visa sig.

Fick ett getingstick i förra veckan, det första på åratal. Getingen hade gömt sig i den torra tvätt jag plockade ner. På natten vaknade jag av att det gjorde ont där getingen varit, armen svullnade rejält och det var varmt och otrevligt runt sticket. Nu har svullnaden gått ner och det syns bara en liten rodnad, men det tog drygt fyra dagar för den getingen att förpassa sig till hävderna. Dog gjorde hen väl omedelbart efter sticket, men jag undrar vad det är för gift de har i sig? Googlar och lär mig att det tycks som om känsligheten för getingstick ökar med åldern. Ännu en baksida med att bli gammal.

Photo by Pixabay on Pexels.com

Måndag, teve4 har tydligen mejlat förlaget att de ”vill ha boken” – men jag vet ännu inte vad det innebär… Jag vet att jag ska till tandläkaren i morgon halv 12. Och ha bokrelease för Free Spin på fredag.

Nu är före detta maken, Molly och jag i Sundbyberg, och åker ut till mitt på fredag kväll/lördag morgon för att fira sonen med släkten. Vi knorrar över alla trafikljud, skällande hundar, skrikande tonårsflickor. Blir det Hesa Fredrik också idag, eller är det någon annan dag? Jodå, det var Hesa Fredriks dag idag.

Boken ska levereras till teve4 av förlaget, de ska ringa mig, när är fortfarande oklart. Har telefonen inom räckhåll, laddad. Sedan gäller det bara att höra den också.

Molly och jag har traskat runt i Sumpan, hon blir tämligen sprattlig av alla intryck, ljud och dofter. Och hundar, även om hon för det mesta är glatt svansviftande. Tror att hon gjort som hon gjorde senast hon var i mina trakter, rullade sig i något ”väldoftande”. Anar att hon nog behöver schamponeras, tar det i morgon efter tandläkeriet.

Free Spin har tydligen landat på förlaget, kanske kan jag springa förbi och hämta några i morgon! Budas till teve4. Verkar som om de haft en stressig dag på Ordberoende förlag. Kul, för jag får för mig att det är positiva orsaker till allt som hänt idag. Handlar förstås inte enbart om Free Spin.

Nu ska jag laga mat om en liten stund, pasta med ostsås och Jokkmokks-skinka. Husosten därefter, St Agûr.