Färdigskämt

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

”Nån gång får det vara färdigskämt”, säger Nemo, numera nykter och stolt alkoholist. Apropå att jag fortfarande skäms över mitt spelmissbruk. Kanske lägger sig skammen ner och dör småningom, men än är den plågsam. Och jag börjar misstänka att min skam kanske plågar flera än mig. De människor som jag tidigare räknade till mina vänner och som jag aldrig hör av numera, kanske också skäms, å mina vägnar? Eller så dör vår tidigare eventuella vänskap i brist på näring, för jag hör ju inte heller av mig. Svårt att veta vad som är vad.

Några saknar jag. Kanske har jag ett konstigt förhållningssätt till vänskap. Jag har fortfarande en stark känsla av självklar vänskap, t ex med en studentkamrat som jag inte sett på drygt 30 år, men fått kontakt med igen via nätet. Andra har jag arbetat tillsammans med för många år sedan, eller ganska nyligen, och räknat som vänner även om vi sällan ses. Eller numera aldrig vare sig ses eller har kontakt på annat sätt. Samtidigt gläds jag åt vänner som jag aldrig har träffat i verkliga livet, bara på nätet – och åt en kär och värdefull vän som jag mött både på nätet och i verkligheten.

Jag har en vän som jag aldrig kommer att tappa bort, vad som än händer i mitt eller hennes liv.  Jag tror till och med att vi kommer att vara vänner i nästa liv, och på något sätt hitta varandra även bortanför döden. Det finns flera trogna, men ingen som hon. Relationen till mannen min är en annan, och till systrar och söner med familjer och fd man likaså.

Detta apropå ”färdigskämt”. Nog av för ögonblicket.

Just nu klämmer jag på frågan om jag verkligen ska skriva ut de 852 bloggtexter jag har på ”beskrivarblogg”. Jag har ingen som helst överblick, kommer förmodligen inte att känna igen eller tro att det är jag som skrivit flera av dem. Men det känns som om jag behöver dem på papper för att försöka få en uppfattning om alla orden och kanske redigera något där jag kan använda ett av de två ISBN-nummer Minsann förlag införskaffat.

Det känns nästan oöverstigligt, men det är förmodligen bara min prokrastineringsvana som lägger sig i vägen. Den här elefanten får väl tas i lagom munsbitar, kanske blir hen uppäten till slut, dvs alla texterna utskrivna och en hel del lagda åt sidan som alltför temporära. Några tror jag kan samsas och lämpa sig för utgivning på eget förlag, med rätt titel.

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Skam

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Vladislav Savic talade om skam när han berättade om sitt spelmissbruk. Skam är antagligen en av orsakerna till att det inte talas mycket om spelberoende, den missbrukande själv talar inte om det och ingen annan heller. Det är ett stort kliv från skammens tystnad till offentligheten på det sätt som han berättade om sitt liv i TV. Fortfarande upplever han dock att han är ”bränd” när det gäller möjligheter att arbeta. Han har inte fått de jobb han sökt. Det kan ha andra orsaker, men det är nog så att den som en gång spelmissbrukat litar ingen på. Den människan kan när som helst börja spela igen, när som helst skaffa sig pengar som hen inte själv har rätt att disponera, kan när som helst åter förlora kontrollen över sin spelgalenskap.

Själv våndas jag inför att möta släkt till mannen min när hans jämna födelsedag närmar sig. Jag har inte mer än skymtat hans söner efter mitt uppbrott 2009, och allt vad därtill hörde. Jag skäms fortfarande. Ena sonen hälsar till mig per telefon, andra sonen vill helst inte veta om att jag fortfarande finns. Tror jag. Det är inte så att någon sagt någonting. Förmodligen är det ingen som skulle säga någonting om/när vi ses i samband med födelsedagen heller. Men jag skulle skriva långa berättelser i huvudet, jag skulle förminska mig och skämmas, jag skulle bli liten och bara vilja försvinna. Och le och se så normal ut som jag kanske kan…

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , | 6 kommentarer

Vladislav Savic

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Vännen hade sett Vladislav Savic på TV, och syrran hade lyssnat till honom på radio. Jag försökte förgäves göra detsamma via datorn. Han berättade om sitt spelmissbruk och dess katastrofala konsekvenser – som för alla i samma situation. Han var duktig och välkänd journalist, spelade och förskingrade – och är enligt rubrikerna nu kanske på väg att ta sig ur missbruket. Jag hoppas det, ska läsa hans bok när den kommer nästa vecka.

Syrran: ”Din bok kunde också varit klar nu, om… (du lagt på ett kol, jobbat mera med den, tolkade jag) ”om du varit en kändis”. Kanske är det så, en personlig livskatastrof är mera läsvärd och publicerbar om ”den katastrofande” är känd av publiken från ett annat sammanhang. Eller har varit det, ser att Pia Degermark fortfarande är omskrivbar i kvällstidningarna – jag hoppas innerligt att hennes liv idag är bättre än det var. Även om en av hennes söner inte pratar med henne. Ser henne ibland i Norrtälje, hon är fortfarande slitet vacker.

Savic har mycket liv framför sig. Det har även andra av mina spelmissbrukande vänner, och säkert många av de (enligt uppgift i artikeln om Savic i SR) 165 000 svenska män och kvinnor som uppskattas förstöra sina liv genom casino- och annat spel.

En del av det tillhandahållet av samma stat som hela tiden skjuter upp ett kraftfullt stöd till oss som skulle behöva det. T ex genom att jämställa spelberoende med drogberoende, och därmed tvingas till att ge adekvat och möjligen hjälpsam behandling. Men, det är ju samma beslutsfattare och stat som säljer alkohol och tobak, har fysiska casinon och medger spelmöjligheter via internet, t ex hos Svenska Spel. Pengar och intäkter är starkare än etik och moral. Inte bara i det här sammanhanget.

Jag önskar Vladislav Savic ett gott, spelfritt liv. Jag önskar att hans bok (som kommer ut på annat förlag än hans övriga böcker) läses av många, inte enbart av oss spelberoende som känner igen oss själva i hans beskrivning av ett outhärdligt liv.

Jag önskar honom frid och ro i själen. Glädje. Jag hoppas att hans ångest och hans ånger avtar med tiden. Jag hoppas också att han har stöd av sin familj och sina vänner. Det har jag och det är jag tacksam för, varje dag.

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Var är våren?

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Bara jag och katten. Grått väder som inte lockar mig ut. En perfekt dag för skrivande alltså. ”Jag ska bara” – lägga in några böcker på Bokbörsen, städa skafferiet, ruska mattor, vakna ordentligt först. Klockan är snart 10 och i natt sov jag inte så bra, vred och vände på mig för att hitta ett läge som inte gjorde ont. Konstigt att det på natten gör lika ont i båda höfterna, på dagen är den högra den som spökar värst. Det känns som om jag inte sovit en hel natt på länge.

Nu har jag i alla fall ringt hörselstället och knappat in både telefonnummer och personnummer – följt av fyrkant – fått besked att de ska ringa klockan 10 och så ringer de när jag lägger på luren! Mycket knappande där man kunde svarat med en gång. Fick en tid som jag inte vet passar – måste kolla vem som kan skjutsa in mig först. Den tid jag fick passade inte ”chauffören”, ny knapprocedur och några minuters väntan på kontakt…

Än har jag härmed inte börjat skriva. Det snöar. Fick ny tid för hörkontroll, mannen min kör mig dit. Det snöar mera. Var är våren?

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

F d möss …

Publicerat den 1 april, 2013 av beskrivarblogg

”Hus av sommarboendekaraktär” annonseras – betyder förmodligen att el och vatten/avlopp saknas, samt att huset inte är vinterbonat. Mannen min har sitt hus utanför Sala, det är av ”vinterboendekaraktär” om man väljer att uttrycka saken så, dvs varmt och välisolerat även en kall vår. Men det har sina hemligheter. En av dem uppdagades igår, när plötsligt el-strömmen började bete sig konstigt.

Samtal till grannen gjorde klart att ingen huvudpropp gått – men däremot var svåger Åke på besök, och både granne och svåger kom till hjälp. Åke är yrkeskunnig elektriker, och han drog snabbt på sig sin fullt utrustade väst, kollade alla proppar både ute och inne och hittade inget. Han stod och sniffade vid proppskåpet (och jag undrade för mig själv vad han höll på med, men frågade inte). Plötsligt började han skruva loss de skruvar som håller skåpet på plats, jag hade gått ner i köket men blev tillsagd att komma upp och städa. Städa?

Sopborste och skyffel och jag uppför trappen. Åke stod och rafsade ner något bland alla proppar och elkablar – fd möss, sisådär fyra stycken av naturen pulvriserade rester. De inte ens luktade illa, men skåpet fick diskas och resterna tas reda på. De rackarna har antagligen legat där länge – både mannen min och jag minns att det luktade illa någon månad i skrubben där propparna är, men det var förra året och försvann småningom. Det var nog de här mössen …

Påskdagen slutade i tacksamhet för omtänksamma grannar och dessas elduktige svåger! Ersättningen för utryckningen en helgeftermiddag fick bli den flaska bubbel som stod på kylning på förstutrappen – annat var det inte tal om.

 

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , , , | 4 kommentarer

Las Vegas

Publicerat den 28 mars, 2013 av beskrivarblogg

En gång var jag i Las Vegas, tillsammans med tre fransmän. Vi åkte bil över USA efter en sejour med ”soul-searching”, och vi hamnade i spelstaden framför andra. Jag spelade inte alls. Vi tittade in, och jag såg alla avstängda människor som satt framför spelmaskinerna med mynt i stora popcornburkar – och mådde illa. Vi gick därifrån och tittade på andra konstigheter i den här staden som bara kan finnas i Amerika. Vi besökte Venedig, såg bilmonster som inte finns annanstans, vigselkapell, massor med människor. Bodde luxuöst på hotell med låga rumspriser eftersom man förväntades spela bort sina pengar på deras casino.

Icke-spelandet i Las Vegas kompenserade jag senare mer än väl. Det roar mig på ett märkligt sätt att jag varit där utan att förlora pengar.

En annan oförglömlig upplevelse var den underjordiska grotta vi också besökte. Dagsljus trängde ner och fick allt att skifta i de mest otroliga färgnyanser, sand och berg och skuggor och ljus. Mycket på den amerikanska landsbygd vi åkte över var annars fult, rackliga hus med magra hästar utanför, skyltar med information om dinosaurie-spår och konstgjorda städer. Eller är alla städer konstgjorda? Vi åkte båt på en konstgjord stor damm, där de ursprungliga bergen hamnat under vatten och skapat fantastiska formationer ovan vattenytan. Vattnet var onaturligt knallblått.

Just nu har jag bestämt mig för att skriva ut mina bloggtexter och gå igenom dem. När jag kommer tillbaka hem till huset där jag har USB-minnen och skrivare, om ett par veckor. Kanske kan jag göra något med dem, eller åtminstone bestämma mig för att låta dem vara som de är, en del av min historia, och vila i det. Låta dem ligga i ett USB-minne för gott. Dvs tills någon annan slänger det.

Nu åter till King´s ”Bag of Bones”.

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Respekt Englas mamma

Publicerat den 28 mars, 2013 av beskrivarblogg

Englas mamma har min respekt. Nu har det samlats in pengar till hennes rättegångskostnader i det mål hon förlorade. Hon har gjort vad hon kunde för sin dotter, det gjorde inte myndigheterna, enligt hennes uppfattning. Skönt att hon slipper betala alltihop själv, skönt att det finns människor med pengar och medkänsla.

I övrigt är det inte roligt att börja dagen med att läsa tidningar, framför allt inte på internet tillgängliga kvällstidningar. En juvelerare har mördats i samband med rån i hans butik, det som gör dådet värt att skriva om är tydligen hans förbindelse med kungahuset mera än det brott som begåtts. Våren kommer inte i april heller, enligt SMHI, men de har ju haft fel förr. Kändis åker i fängelse för kokainbrott, och talar ut. Cypern ställer ut säkerhetsvakter utanför bankerna när de (bankerna) förmodas öppna idag. Och Putin ligger nog bakom dödsfallet i London, en av oligarkerna har hittats oförklarligt död i sitt badkar.

Utanför fönstret är en strålande vacker dag på väg, det är fortfarande kallt, när Minsann hoppar för att fånga den sork hon hör under snön landar hon på hård skare. Vi ska försöka hacka bort snön som ligger som ett ispansar framför dörren in i magasinet. Annars kommer vi inte in i verkstaden heller nämligen, och dit vill mannen min.

Snödropparna lyser vita i den förfallna rabatten. Gräset är fult brunt men tittar i alla fall fram genom snön fläckvis. Och vägen är lerig på sina ställen – lite vår är det allt.

Publicerat i årstider | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Skrivkramp och mod

Publicerat den 27 mars, 2013 av beskrivarblogg

Läser Stephen King´s Bag of Bones, om en författare som drabbas av skrivkramp efter hustruns oväntade död. Jag har inget så drastiskt att skylla på – och kan man förresten ha/få skrivkramp om man faktiskt just inte publicerat något? I alla fall inte på egen hand en hel bok?

Denne författare publicerade dessutom en bok varje år, trots skrivkrampen. Han hade nämligen skrivit två romaner varje år han gav ut en – så det fanns en del att ta av. Flera lär göra som han, Danielle Steel sägs vara en. Varför jag skriver om detta är oklart, det är knappast mitt bekymmer. Jag har varken en eller två romaner i någon bakficka. Men jag har en mängd fragment, några rader, några meningar och jag misstänker att jag anar någon sorts sammanhang i röran. Det återstår bara att upptäcka och renodla det sammanhanget.

Beskrivarbloggs statistik visar att där finns nära 850 inlägg. 850 texter om ditt och datt, om glädje och sorg, om längtan och skam. Jag är inte säker på att jag skulle känna igen alla ord jag skrivit om jag försökte läsa dem. Jag har hittills inte skrivit ut texterna heller. Det kanske skulle hjälpa mig att hitta sammanhang, att se dem på papper i stället för på skärmen?

Utöver bloggen har jag skrivit på 1av3.se – jag har inte de texterna kvar, de försvann därifrån vid någon teknisk förändring. Numera är jag nästan aldrig där, sidan har gjort sitt för mig. Och jag har novemberskrivit mängder av ord två år i rad. Även de orden är mera av bokstäver än mening.

Vad håller jag på med? Försöker övertyga mig själv om att jag redan har skrivit den bok jag inte har? Häromdagen skrev Bosse en kommentar till en av mina bloggtexter där jag nämnde mappen ”sorg” i min dator. ”Det är kanske där du har din bok” – så ungefär skrev han, och min omedelbara tanke var ”hur kan han veta det?”. Det tyder på att jag i någon mån håller med honom. Då handlar det om att ta fram mitt mod – som jag ännu inte riktigt vet om jag har.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Konjakssockerkaka

Publicerat den 27 mars, 2013 av beskrivarblogg

Sockerkakan borde heta något annat, med smör, 4 ägg och 1 dl konjak – den ser fantastisk ut, hur den smakar kan jag ännu bara gissa. Den är för nyligen uttagen att äta – mannen min är stolt. Han undrar om vi har något kassaskåp att förvara kakan i!

Ved är intagen, snön plattar långsamt till sig, under natten som gick var det fortfarande 12 grader kallt. ”Jagskabara” är ännu en översättning av prokrastinera. Vännen i Löa tyckte dock att ordet med ”p” lät bättre …

En härligt finlandssvenskt sjungande röst talar om ekonomiska katastrofer – föreställ er ordet katastrofer på finlandssvenska, det blir nästan njutbart. Sportredaktionen som kommer efter ekonomin på radion är aldrig njutbar. Lär sig sportjournalister prata på ett alldeles speciellt sätt som sportnyheter kräver? Misstänker det. Nyheter och väder snart, säger mannen när jag kverulerar.

Jag brukar nöja mig med att titta ut genom fönstret för att bestämma mig för vad det är för väder. Nu stängde han tack och lov av radion, mina öron och mitt sinne störs av halvt hört pladder, som dessutom inte ger mig någon ytterligare information.

Räven springer över gärdet bort mot skogen, med svansen högt. Och Minsann ser ut som en surikat (slog upp det på Google, det var googlebart, trodde hon var lik en lemur) där hon sitter på bakbenen och spanar efter de möss och småsorkar hon hör under snön. Ibland hoppar hon, som räven – men jag tror att räven oftare får tag på sitt byte.

Gårdagens städande i huset frestade på den ondaste höften. Övervåningen får vänta någon dag på dammsugare och golvtvätt etc. Nu ska jag läsa ”Bag of Bones” av Stephen King, en av 27 böcker som hemfördes från Strömsbacka (återvinningsförsäljning) igår för den tacknämliga summan av 60 kronor. Och då ingick två papperskassar.

Publicerat i glädje | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar

Tisdag på Jonsborg

Publicerat den 26 mars, 2013 av beskrivarblogg

Månen höll mig vaken i natt, månen och onda höfter. Vid 7-tiden steg vi upp, mannen min och jag. Minsann ville ut och jaga. Hon älskar att vara utanför ladugården och vänta ut det hon hör under snön. Några snöflingor dalar ner, himlen är både blå och molnig, solen finns där och temperaturen kryper sakta uppåt.

Idag fyller en av sönerna 44 år. Hoppas han får en fin födelsedag.

På Cypern är bankerna stängda idag och i morgon – och sedan är det väl helg och stängt ändå. Vår goda vän som är fattig pensionär där talade häromdagen om att hennes bank gått i konkurs, den bank dit hennes minimala svenska pension skickas. ”Men jag lever” låter hon meddela.

Och Junsele-vargen lär snart vara hemma igen. Det börjar verka djurplågeri och expertdumhet att forsla det stackars djuret söderöver upprepade gånger. De penningmedvetna talar också om kostnaderna på en halv miljon varje vända. Jag har inte förstått varför den inte får stanna där den vill? Finns det en orsak? I så fall har jag missat den.

I Sverige beställs taxi efter etnicitet, ”jag vill ha en svensk, blond och blåögd förare” ungefär. Samma sjuka som tycks ha fördelat svenskar och andra i olika bussar på väg till Åland.

P O Enquist har skrivit en bok, ”Liknelseboken” som jag absolut vill läsa. Om kärlek, sexualitet och skrivande – och hur alltihop hänger ihop och hur han kanske vill sluta snirkla nu när tiden är kortare än den varit. ”Bokahopen” hans sammanfattas (efter vad jag förstår av den enda recension jag läst) i den här boken. Jag hoppas att det inte är hans sista.

Ännu en dag har precis börjat. Vi ska åka in till Sala senare och jag ska gå till Strömsbacka och köpa böcker. Ibland går det att göra fynd bland boktravarna. Jag ska läsa några av alla de böcker jag laddat ner gratis från Amazon, eller någon av biblioteksböckerna, jag ska dammsuga upp vinterns döda flugor från golven och ruska alla mattor och torka golven. Vad vi kan se har inte mössen gjort skada under vintern, annat än att de tagit sig in i varmluftsapparaten från baksidan och knaprat frigolit. Pumpen fungerar, så vi bryr oss inte. Huset har klarat vår bortovaro fint. Några små snödroppar syns i de skräpiga rabatterna. Fortfarande ligger ett par decimeter snö, men den sjunker ihop i solen under dagen.

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 5 kommentarer