Prokrastineringsverktyg

Publicerat den 24 mars, 2013 av beskrivarblogg

”Skriver du på din bok?” ”Nej, Facebookar lite och läser tidningar och mejlar och…”.

Jag skriver inte på min bok, vet just nu inte ens om jag har någon bok att skriva på. Men jag skriver en massa fragmentariska textsnuttar och lägger dem i en mapp, döpt till ”pågående projekt”. Det låter rätt bra, och jag blir säkert överraskad om jag någon gång tittar vad som gömmer sig där. Det mesta har jag nog glömt, de ledsnaste texterna har egen mapp, ”sorg”. De är än så länge bara mina.

Annars gör jag en massa utom att skriva. Jag plockar ihop kläder som ska med upp till huset utanför Sala och till Kopparberg, för födelsedagsfirandet där. Jag tar fram ett brödrecept som mannen min ska baka innan vi åker dit upp. Plockar fram böcker som ska med till syrror i Uppsala och Anna-Charlotte, ifall vi ses. Tvättar håret så jag slipper göra det det första jag gör däruppe, duschen ligger i separat hus. Tar fram kattburen, och ställer fram kattmaten. Fikar, tinar bullar på gallret på vedspisen. Släpper ut Minsann, och släpper in henne när hon fångat min blick genom köksfönstret.

Det är konstigt så mycket jag kan hitta på att göra i stället för att göra det jag ändå tveksamt vill. Bredvid datorn ligger Jane Austen´s ”Emma”, som jag inte läst tidigare. Den kommer säkert också att göra tjänst som prokrastineringsverktyg.

Igår kväll läste jag Ann Heberleins ”Ett gott liv”. Emellanåt tycker jag att hon är alltför akademiskt hänvisande till olika storheter, jag blir lite trött på all ”namedropping”. Antagligen enbart för att jag störs av att jag inte vet, inte känner till, inte är lika bildad. Hänvisningarna är till kloka och erfarna skribenter och filosofer, och de har kloka saker att förmedla. Jag gillar hennes egna funderingar kring liv och livets eventuella mening, kring död och sjukdom och det som kanske kan kallas normalt. Jag läser vidare i kväll, den här boken är i ett format som passar utomordentligt bra att hålla i händerna i sängen, liten och nätt. Det formatet skulle jag vilja ha på min bok. Och innehållet i ”Ett gott liv” är också kvällsligt, för mig.

Det här blev ett blogginlägg, inte något som hamnar i mappen ”pågående projekt”.

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 11 kommentarer

I mitt knä eller inte

Publicerat den 23 mars, 2013 av beskrivarblogg

Nu vill jag inte ha Minsann i knät, jag kan inte skriva utan henne, än mindre med. Hon tycker jag är ogin. Hon har rätt.

Vädret lockar att gå ut och sitta i solen med en filt, solglasögon och skärm så att det går att läsa. Använda datorn fungerar inte, men den kan behöva ta igen sig. Men så tittar jag på trödtopparna och ser vinden …

På måndag eller tisdag åker vi upp till huset utanför Sala, det är länge sedan sist. Jag behöver, nej, jag kräver miljöombyte. Det känns som om jag suttit fast i det här lilla huset för länge. Vi hade ju räknat med att vara borta hela mars, men så blev det inte. Mannen min behöver täta läkarkontakter. Nu har han inget läkarbesök förrän runt 10 april, så vi kan vara borta ett tag.

Helst skulle jag åka till värme någonstans, så där lite lagom värme, ljum vårvärme. Att promenera eller kanske flanera i, utan särdeles planering och syfte eller mål. Bara vara i det sköna. Det får vänta, kanske tills det blir vår här hemma någon gång. Den kommer även om den dröjer till en bit in i april.

Minsann är tillbaka i mitt knä. Hon är påstridigare än jag, visserligen mycket mjukt och keligt påstridig, men hon avgår med segern. Om det nu är en kamp.

 

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Spegelbild

Publicerat den 23 mars, 2013 av beskrivarblogg

Hon speglar sig i ett tomt dokument på datorskärmen. Solen lyser henne i ögonen, och hon ser alla rynkor och veck. De nedåtgående mungiporna, halsens spända senor och rutnät, fårorna i kinderna.  Hennes bekymmersrynka är ovanför det hon kan se på skärmen. Alltid något.

Skäggstråna på hakan syns inte heller. Och inte de väl lågt hängande brösten, med födelsemärken numera. Eller den tjocknande midjan, de allt tunnare låren, de stela lederna. Höfterna som gör henne illa om nätterna syns inte utanpå.

Skulle hon ha lyssnat om någon talat om att det är så här det är att bli gammal? Förmodligen inte. Hon minns hur hon insåg att svärmor var gammal, när hon bad om hjälp att bädda sängen. Än bäddar hon sin säng själv, och klarar resten också. Än.

Hon funderar över hur lätt det är att vänja sig vid ett sakta förändrat tillstånd. Att bli van att inte längre sitta på huk i svampskogen, att inte längre springa även om det är befogat, att inte hoppa från en sten till en annan över en å. Att inte lita på kroppen.

Nu på morgonen har hon och mannen hennes ätit lång frukost, läst tidningar på nätet och pratat. Köket är varmt efter nattens kyla, vedspisen knastrar. Tidningarna ger henne en bild av Sverige som förskräcker. Bussar till Åland skiljer på ”svenskar” och ”människor med utländskt utseende”, Billström sitter kvar och gör förmodligen enbart det han är till för att göra, segregera mera. Tolkar som bistått Sverige i Afghanistan får inte asyl. Gamla och sjuka skickas ”tillbaka” till ett land som inte längre är deras. Utredning om ensamkommande flyktingbarn fördröjs.

Och hon tänker på Gävle-kvinnan som tros ha förskingrat runt 20 miljoner på internetspel. Hon har lätt att sätta sig in i det helvete kvinnan måste ha levt i med sitt dubbelliv. Om hon fortfarande är i livet fortsätter hennes helvete. Har hon tagit sitt liv är det över, för henne. Hennes familj har sina frågor kvar, sin sorg och kanske känslor av skuld. Men för lagstiftare och förståsigpåare och beslutsfattare finns inte sjukdomen spelberoende. Inte just någon hjälp heller.

Själv fick hon 10 besök hos en terapeut via husläkaren. Och hon hade sin bästa vän och sin familj. Skrivandet var det som hjälpte mest, som fortfarande hjälper mest.

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Var är glädjen?

Publicerat den 20 mars, 2013 av beskrivarblogg

Jag försöker lösa Sudoku i DN, geni-varianten. Lyckas inte. Småskriver, en snutt här och, med hjälp av Johannas och Helens app, lite där. Om ilska, frustration, uppgivenhet. Skriver om sorg också, men publicerar inte. Allt är inte bara mitt, det är också andra människors.

Rastlösa fingrar vill trycka på tangenter, det känns lite som om det vore november och det gällde att få ner 50 000 ord på en månad. Varför får jag denna känsla av brådska? Har jag äntligen begripit att jag är 71 år och om jag ska debutera något tidigare än den omskrivne 91-åringen häromveckan, så får jag lägga på ett kål. För debuterat som författare har jag knappast ännu, en liten historia i en antologi och en dikt i en e-bok räknas nog inte.

Syrran har äntligen fått en operationstid för sin höft. Hon var glad idag när hon ringde. Själv har jag fått en tid hos husläkaren om tre veckor för start på utredande om även min höft behöver ersättas. Ont har jag i varje fall. Min syster rådde mig att lägga ut texten, tala om att hon och mamma etc också hade besvär med höfterna, visa upp mina knotiga fingrar, beskriva det onda, hur och när. ”Gå inte därifrån med rådet att ta lite smärtstillande, så får vi se”. Hennes egen utredning har tagit orimligt lång tid.

Ännu en gammal sjuk kvinna ska utvisas till Ryssland, hennes dotter finns i Sverige. ”Vi” har blivit totalt avtrubbade och omänskliga i Sverige. Jag skriker inombords av ilska och förtvivlan. Vill inte vara med om detta, vill inte vara delvis ansvarig enbart genom det faktum att jag är svensk medborgare. Vill ha ett annat samhälle. Ett land som det går att leva i och vara stolt över.

Var finns glädjen, var är våren, töm himlen på snö och kalla vindar. Jag vill sjunga och gå barfota i gräs, jag vill dansa till musik som kanske bara jag hör, jag vill öppna famnen för allt det goda och fina omkring mig. I stället låter jag det onda och svarta göra hål i mig, när jag inte aktar mig. Försöker vara så aktsam om mig som jag bara kan! Jag vill ha mig kvar, jag vill hitta glädje som stannar lite längre än bara ett ögonblick.

 

 

 

 

Publicerat i glädje | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 9 kommentarer

Cato d.ä. och hemkokt kola

Publicerat den 20 mars, 2013 av beskrivarblogg

Syrran tycker jag haft för mycket om ord och sådant i min blogg – när jag över huvud taget haft någonting. Så när jag skrev om politik och missförhållanden och var indignerad, gillade hon det bättre. Men jag är ändå bara en ljum, ibland förbannad till åren kommen kvinna – jag gör ingen skillnad. Några gillar när jag kverulerar på Facebook, några kommenterar en blogg. Där stannar min protest mot dagens Sverige. Kanske är det ändå något.

Nu har jag fått igång vedspisen igen, kände nyss att det blivit lite kallt i köket. Vinden har avtagit och det är inte särskilt kallt ute, men huset är dåligt isolerat. Kontinuerlig eldning är nödvändig. När jag inte eldar äter jag världens godaste av mannen min nykokta mörka chokladkola. Han, och den, är fantastisk.

För övrigt anser jag att Billström borde avgå. (Inga jämförelser mellan mig och han som ville förstöra Kartago, Cato tror jag det var.) Det gör inget om han tar med sig några av alliansens övriga ministrar.

 

 

Publicerat i Motstånd utan världskrig | Märkt , , , , , , , , , | 4 kommentarer

På syrrans beställning

Publicerat den 20 mars, 2013 av beskrivarblogg

Syrran vill läsa något nytt. Så jag skriver. Nyss föll mig ordet ”lubba” in, och jag insåg att jag varken lubbat eller använt ordet på mycket länge.

Idag blir det kokt gädda med skirat smör till middag, mannen min tog hand om de två gäddor som blev resultatet av söndagens fiske. Enligt honom ska en gädda vila någon/några dagar innan den anrättas. Jag vet inte, rensar bara noga bort alla tunna vassa ben, och äter med nöje.

En socialdemokratisk kommunpolitiker som uttalat sig ovanligt korkat om sjuksköterskor har avgått, bra beslut. En minister som uttalat sig ännu mera korkat, och därtill blivit dragen i örat rejält av sin chef, statsministern – har inte avgått. Ännu, jag hoppas han är kapabel att fatta rätt beslut han också. Han har en partikamrat som uttalade sig i samma anda som den avgångne, kanske hon också är smart nog att dra sig tillbaka. Förmodligen inte…

Och i världen krigsskramlar Israel, USA, Nordkorea m fl. Putin skrattar åt det svenska försvaret. ÖB vill ha asyl för afghanska tolkar, ovan nämnde minister vill det inte. På Cypern lär bankerna kollapsa i morgon när de öppnar igen och alla (åtminstone rädda småsparare) tar ut sina innestående pengar. Och de med stora medel på cypriotisk bank flyttar dem till andra länder.

Sverige lär ha en extrem friskolepolitik, som medger vinstuttag på det sätt det fungerar idag. Dessutom leder systemet till kraftigt ökad segregation – vilken nyhet! Den segregationen finns i hela samhället, har gjort det länge och lär fortsätta med det styre vi har idag.

Jag hänger på Facebook och blir alltmera politisk och arg och upprörd över allt som pågår kring människor som av olika anledningar är utsatta och ömtåliga. Eller bara gamla och sjuka. Eller t o m gamla och friska. Förr fanns en barmhärtig ättestupa, de gamla som inte hängde med och bidrog till försörjningen kastades eller hoppade utför berget och slog ihjäl sig. Idag är ättestupan en säng på dåligt fungerande sk äldrevård, en obarmhärtig form av dödande.

Så, för att tala med P O Enquist: En dag ska vi alla dö, men alla andra dagar ska vi leva. Lev varje dag, säger jag till mig och säger jag till er som läser detta. Lev.

 

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , | 10 kommentarer

Fredrika Bremer och Olivia Goldsmith

Publicerat den 14 mars, 2013 av beskrivarblogg

Brianna suckade. Hon hade just Googlat på Olivia Goldsmith, vars böcker hon läst med förtjusning. Nu fick hon klart för sig att Goldsmith verkar ha varit en riktig bitch, som förbrukade vänner med stor fermitet. Dessutom kunde hon ha författat sin egen död, hon dog i oväntade sviter av en mindre ”chin tuck”. Ibland är verkligheten värre än dikten.

Fortfarande är dock ”First Wives Club” en rolig bok att förströ sig med.

Vilket konstigt uttryck – förströelse, kan man ”förströ sig”?

Svenska Akademin har i sin ordbok en hel del att säga om förströelse:

FÖRSTRÖELSE förstrø⁴else l. fœr-, i SveaI. äv. ⁰³⁰² (förströelse WESTE; förströ`ällse DALIN), r. l. f.; best -en; pl. (i bet. 3) -er. vbalsbst. till FÖRSTRÖ.

[FÖRSTRÖELSE 1]

1) (†) till FÖRSTRÖ 1: skingrande; förskingring (se d. o. 2. En .. tafla af Albrecht Dürer (föreställande apostlarnes förströelse efter Marias död). GEIJER I. 3: 120 (1825). FRANZÉN Skald. 6: 38 (c. 1845).Petrus skulle predika .. bland Judarne i förströelsen. AGARDH ThSkr. 3: 29 (c. 1855).

[FÖRSTRÖELSE 2]

2) (†) till FÖRSTRÖ 2 a: (uppmärksamhetens o. d.) splittrande; förströddhet, tankspriddhet, distraktion. BÆLTER Christen 60 (1743, 1748) Han skall aldrig låta .. tankarnas förströelse .. förmå sig till att lägga Guds Ord till sido. SCHARTAU Und. 187 (1804). Om .. (åhöraren) vid någon af dessa åskådningar faller i förströelse. ÖDMANN AnvPred. 51 (1807). All förströelse i ord och åthäfvor bör (vid undervisningen)noga undvikas. DENS. AnvSkrift. 50 (1822).

[FÖRSTRÖELSE 3]

3) till FÖRSTRÖ 2 b: skingrande av bekymmer o. d.; särsk. konkretare, om sysselsättning o. d. som skingrar ngns sorger l. bekymmer o. d., nöje, förlustelse, tidsfördriv. LIND (1738). Jag ankom hit 8:de dagen efter min afresa. En kädja af förströelser har sedan bortfört mig. THORILD (1781) hos WEIBULL Thorild 59. Stadens toma förströelser. BJÖRN Okände 33 (1791). Dagliga förströelser .., såsom badning, ridt, promenad, kägelspel, hoppning, middagar. NYBLOM Hum. 127 (1874). Skaffa sig förströelse. AUERBACH (1908).

Ssgr (till 3):

– FÖRSTRÖELSE-BOK, pl. -böcker. En förströelsebok .. för unga flickor. AB 1890, nr 30, s. 3.

– FÖRSTRÖELSE-LEKTYR. LJUNGGREN Est. 2: 351 (1883). Boken kan rekommenderas åt dem som önska en lättsmält, uppiggande och något pepprad förströelselektyr. AB 1896, nr 53, s. 2.

– FÖRSTRÖELSE-LITTERATUR. REUTERDAHL SKH III. 2: 421 (1863).

– FÖRSTRÖELSE-LÄSNING. särsk. konkret; jfr -LEKTYR. Samtiden 1871, s. 55.

– FÖRSTRÖELSE-SJUKA. (tillf.) begär efter förströelser, nöjeslystnad. Han varnade henne för fåfänga och förströelsesjuka. BREMER Pres. 247 (1834).

”Fåfänga och förströelsesjuka” skrev tydligen Fredrika Bremer om – här måste kollas om det var hon eller någon annan Bremer. Det var nog hon, kanske i ”Presidentens döttrar” som kom just 1834. Tydligen skrev hon till en början och då anonymt, flera romantiska noveller, där hon redan i starten av sin skrivarkarriär ville förändra och påverka synen på kvinnans villkor och roll i relationer och samhälle.

 Jag tror att det är långt mellan Olivia Goldsmith och Fredrika Bremer, men en sak vet både Brianna och jag utan att behöva Googla: de var båda skrivande människor. Och jag kan tänka mig att låta mig förströs även av Fredrika Bremer, hon är hittills en obekant storhet för mig. Brianna är lite mera tveksam, det var ju så länge sedan, Fredrika Bremer har varit död länge.

 

 

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Romance

Publicerat den 13 mars, 2013 av beskrivarblogg

Brianna har varit lite frånvarande några dagar, medan Margareta och Minsann har ägnat sig åt vännens hundar och åt förlagsverksamhet. Nu börjar Brianna tycka att det är på tiden att komma igång med det där ”romance-skrivandet” – medan Margareta fortfarande grunnar på hur i all världen det ska gå till.

Minsann lägger sig inte i diskussionen på annat sätt än genom att kliva på tangenterna, nu när hon törs vara i köket och hundarna har åkt hem till sig.

Vad vet egentligen Brianna/Margareta om romantik? Nog för att de båda har läst massor av böcker och förmodligen studerat ämnet grundligt, men det gör det inte enklare att skriva om. Vad är romantik? Definition enligt Wikipedia varierar – antingen avses en konstnärlig epok beskriven på tyska som varken Brianna eller Margareta ids försöka läsa och översätta, eller så kommer två definitioner på engelska, enligt nedan:

Popular romance

may include but is not limited to the following types: idealistic, normal intense (such as the emotional aspect of ”falling in love”), predictable as well as unpredictable, consuming (meaning consuming of time, energy and emotional withdrawals and bids), intense but out of control (such as the aspect of ”falling out of love”) material and commercial (such as societal gain mentioned in a later section of this article), physical and sexual, and finally grand and demonstrative.

Divine (or spiritual) romance

may include, but is not limited to these following types: realistic, as well as plausible unrealistic, optimistic as well as pessimistic (depending upon the particular beliefs held by each person within the relationship.), abiding (e.g. the theory that each person had a predetermined stance as an agent of choice; such as ”choosing a husband” or ”choosing a soul mate.”), non-abiding (e.g. the theory that we do not choose our actions, and therefore our romantic love involvement has been drawn from sources outside of ourselves), predictable as well as unpredictable, self-control (such as obedience and sacrifice within the context of the relationship) or lack thereof (such as disobedience within the context of the relationship), emotional and personal, soulful (in the theory that the mind, soul, and body, are one connected entity), intimate, and infinite (such as the idea that love itself or the love of a god or God’s ”unconditional” love is or could be everlasting)[14]

”Popular romance” tycks kunna vara både det ena och det andra, och så kanske det är med romantik. Den gudomliga hoppar vi över här, den hör hemma annanstans. Blev vi klokare? Inte så värst.

 

 

 

 

 

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , | 2 kommentarer

Svartvita bilder mm

Publicerat den 12 mars, 2013 av beskrivarblogg

Egentligen sitter jag vänd åt fel håll. Dels får jag solen på datorskärmen om morgnarna, dels ser jag inte vad som händer på vägen utanför, när jag sitter med ryggen åt fönstret. Nyfiket får jag vända hela mig varje gång jag tror något eller någon passerar. Jag blir stel i nacken.

Eftersom jag just inte hör när något rör sig därute, behöver jag se. Och just nu är det mycket på gång här. Det är gubbar av alla åldrar som jobbar i vad som verkar alla hus, från stora herrgården till stallet och lilla minsta huset vid ån. Det rustas och byts bjälkar, isoleras och fixas. Gårdens nye ägare vill tydligen rusta upp det som behövs.

Nu har jag lockat in katten och hindrat hundarna från att följa henne in i sovrummet. Skönt att vi (jag och hundarna) gick sjön runt för en timme sedan, nu blåser det så att fröautomaten och blåmesar och talgoxar dansar därute. Sol och vind gör också att snön kryper ihop, lägger sig och platt och kanske inser att det är dags för vår.

Jag ser fram emot att mannen min kommer hit om några timmar, han är sjukhusledig några dagar. Och jag ser fram emot att läsa Bodil Malmstens bok från 1988 och Tidens förlag, ”Svartvita bilder” som jag fick av Skrivmoster häromdagen. Och förstås, våren som kommer någon gång.

Publicerat i litteratur | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Dröm och hävstång

Publicerat den 12 mars, 2013 av beskrivarblogg

När du redan har förlorat allt, utom livet – så har du ingenting att förlora. Samma sak gäller om du vunnit allt, kommit dit du vill, då har du heller ingenting att förlora.

Det här är en stund i livet när du har en unik möjlighet, ”ingenting att förlora” kan bli den hävstång du behöver. Nu kan du faktiskt göra precis vad du vill. Du kan göra det där du inte vågade förut, det där som du alltid i hemlighet har drömt om att du ska göra, en gång. Nu är den gången. Nu ska du göra det du gömmer i ditt innersta och nästan inte vågar veta om själv. Nu, idag. Inte i morgon eller någon gång.

Du börjar med att hitta din dröm. Den kan ha gömt sig långt under livets alla ögonblick, saker och människor. Det kan vara svårt att ens känna igen spåren av drömmen, men den finns där någonstans. Leta, den kanske kommer till dig i nattdrömmens skepnad, den kanske finns där mitt framför ögonen på dig och är så osynlig som bara det mest närliggande kan vara. Minns att du alltid har möjligheten att hitta din dröm, så länge du lever.

Kanske kan du inte leva din dröm om du är alltför gammal och skröplig, men den kommer att finnas hos dig till ditt sista andetag. Och då kan du vara glad över att du hittade den i tid, och att du gjorde din dröm till verklighet. Eller du kan sörja din dröm, kanske ditt liv.

Jag börjar våga tro att min dröm handlar om att skriva. Riktigt törs jag inte lita på den här vetskapen, jag vacklar lite hit och dit. Har inte hittar form eller uttryck ännu. Men jag vet att de finns där, i drömmen. Och än håller fingrarna för skrivande, och såvitt jag själv kan avgöra hänger även hjärnan med ett tag till. Jag drömmer vaken vidare. Jag har ingenting att förlora på den här drömmen. Kan Bertil Malmqvist debutera som författare vid 91 års ålder kan jag. Jag behöver kanske inte ens vänta tjugo år till.

 

 

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer