Skrik

Publicerat den 15 april, 2013 av beskrivarblogg

Regnet ritar på mina fönster. Jag försöker glädjas åt att backen ner till vedboden nu kanske blir isfri och inte längre benfarlig. Jag och mina lånejyckar stannar inomhus i värmen ett tag till. De gjorde vad de behöver i morse. Själv fikar jag och äter en kokosboll, vännen min kom med hundar och en hel låda kokosbollar förra veckan – snart vill jag inte en sådan där kladdig sak igen. Ingen tvingar mig att äta dem…

Häcken hos grannen har antagit en ljusbrun ton, förbereder sig för blad, liksom syrenhäcken runt vedboden, knopparna är stora och sprickfärdiga. Och i rabatten sticker frusna gröna blad försiktigt upp, medan kajorna sprätter fram över gräset som en skövlande armé. Mossan på berget ligger i svarta klumpar efter deras framfart.

Säcken med solrosfrön till fåglarna är tom, någon ny blir det inte förrän till nästa säsong, lite talg har de fortfarande att äta utanför mitt fönster.

Nemo citerar Hemingway i ett blogginlägg: ”For sale, baby shoes, never worn” – och berättar om en twittrare som lagt ut några ord om att sonens mor får ensam vårdnad, och att han själv tar första fyllan på tre år… ”På Twitter hör ingen dig skrika” – menar Nemo som ändå hörde! Vad kan de som hör göra för de som skriker? Kanske det Nemo gjorde, berätta, få oss andra att också höra, något lite, ett ögonblick.

Därute är det fortsatt grått och regn.

 

 

 

 

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , | 7 kommentarer

Söndagsfrid

Publicerat den 14 april, 2013 av beskrivarblogg

Det råder frid I huset. Minsann är inlotsad i sovrummet och tillfreds därmed. De två lånejyckarna sover efter att ha varit ute och sprungit och skällt och bekantat sig med grannens hundar. Nu är de trötta och nöjda tills det blir dags för kvällsmat. Jag är också nöjd, har skottat snö och is från altanen så att den (altanen) kan torka upp, suttit i solen och fikat och läst, tvättat en maskin och hängt i vinden (tvätten, svårt med syftningarna idag), ätit fylld paprika. Det senare inspirerat av FB-vännen Andreas häromsistens.

”Fasankan” kallade syrran till mannen min den vackra fågeln när hon var liten. Ett bra namn tycker jag, han går här som om han vore kung av omgivningarna. Katter och annat löst tycks inte skrämma honom. En starflock har också hälsat på idag, runnit omkring på backen som om de inte har fötter och så snabbt flugit sin väg igen. Det är vår.

Nu ska jag elda lite i vedspisen, hittills idag har jag inte behövt det. Solen börjar dra sig undan. Mannen min har varit på loppis på Hötorget idag och inhandlat en mandelkvarn till det facila priset av 30 kronor. Mandelskorpor på gång?

Publicerat i årstider | Märkt , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Facebook-fördelar

Publicerat den 13 april, 2013 av beskrivarblogg

Lyssnar till musik, Ane Brun, och har just tittat på the Newsman – på SVT Play. Nu får jag alltså lov att betala om jag blir tillfrågad… Mannen min ringde just och talade om att han skulle ladda sitt kontantkort till telefonen i morgon, ifall att jag skulle ringa. En nackdel med gratis Spotify är reklamen som dånar in i öronen när du minst vill.

Just nu försöker jag få ihop logistiken i livet. Den 15 april skulle jag ha varit hos husläkaren, det fungerade inte eftersom mannen min/chauffören min just opererat ena ögat för starr, och inte är körbar.

OK – ny tid först i slutet av maj. Jag får stå ut med onda höfter.

Så skulle jag få en ny hörapparat i stället för den som försvann i samband med cykelvurpan i höstas – tid den 23 april; då ska mannen min in på dagvård på Karo.

Samma dag skulle jag passa på att tala med journalist från ICA-Kuriren apropå mitt kvinnliga spelberoende, eftersom jag ändå var i Norrtälje. Kanske kan jag låna bilen och åka på hörselkontroll och prata med journalist – om jag följer med bästa vännen in till Stockholm när hon hämtar sina hundar på torsdag nästa vecka?

Detta är inte klagan, enbart ett konstaterande hur krångligt livet är när man/jag inte har bil. Mannen min gör vad han kan för att forsla mig hit och dit – just nu kan han inte.

Gillar Ane Brun som jag inte lyssnat till förr. Facebook är fantastiskt på att lära mig musik som jag aldrig skulle möta annars. Tack Maria för musiken och Johanna för TV-serien!

Publicerat i glädje | Märkt , , , , , , , , , | 4 kommentarer

”Min stroke” av Jill Bolte Taylor

Publicerat den 13 april, 2013 av beskrivarblogg

Jill Bolte Taylor fick en stroke när hon var 36 år. Ett blodkärl brast och hon fick en kraftig blödning. Det som är speciellt med henne är att hon var hjärnforskare och att hon skrivit en bok om hur det var när hon fick sin stroke, och hur det gick sedan när hon tog sig tillbaka till livet. Det tog åtta år att börja fungera fullt ut igen.

Boken heter ”Min stroke”, hon lär ha framträtt på Skavlan här i Sverige för några år sedan och har deltagit i Oprah´s program flera gånger. Boken är anmärkningsvärd på många sätt – läs den.

Jag fick den i min hand häromdagen och läste den snabbt, kunde inte släppa den. Hon förklarar hur det är när alla väsentliga funktioner försvinner, hon beskriver den frid hon upplevde när pratet i hjärnan tystnade. När det var alldeles tomt. Jag har lagt ut boken till försäljning på Bokbörsen.

Bland mycket klokt i boken finns en definition av rädsla, som jag gillar. Rädsla är, enligt hennes sätt att se det, falska förväntningar som förefaller verkliga.

Och om du släpper in de här förväntningarna i dig och tror att det handlar om verkligheten – då är det lätt att tappa kontrollen och ge efter för rädslan. (Naturligtvis finns det sådant som det är vettigt att vara rädd för, men inte så mycket som vi kanske ofta tror.)

Hon citerar också Einstein, ” jag måste vara villig att ge upp det jag är för att kunna bli det jag vill bli”. Inte vet jag riktigt varför just de här två sakerna fastnade i mitt huvud, men kanske hänger de ihop.

För övrigt denna lördag promenerar jag hundar i lera och gläds åt vårregnet. Jyckarna får tvätta fötterna i den lilla snö som fortfarande ligger kvar, innan de släpps in i huset. Och idag får Minsann hålla sig inomhus, jag orkar inte vara vaken om kvällarna tills hon törs komma in. Trevlig kväll!

 

 

 

 

Publicerat i Liv och död | Märkt , , , , , , , , , , , | 4 kommentarer

trombocyter

Publicerat den 12 april, 2013 av beskrivarblogg

Mannen min har så låga trombocytvärden att hans cytostatikabehandling inte kan fortsätta för ögonblicket. Ny provtagning nästa vecka, och dagvård två dagar på Karo veckan därefter. Samtidigt opererar han ögonen för starr, ett idag och ett nästa vecka. Han börjar känna sig som ”ett hemma-apotek” med sina läkarbesök och provtagningar, piller och sprutor – gammaglobulinet ska han fortsätta med. Oroligt, samtidigt är vi glada att han verkar bli väl omhändertagen av sin läkare. Men just nu känns det lika grått inombords som det är utanför fönstren.

Hundarna får ”tvätta fötterna” i den kvarvarande snön innan de släpps in i huset efter våra promenader på leriga skogsvägar. Och Minsann tillbringar större delen av dagen (och kvällen) ute, för att slippa jyckarna. Igår kväll fick jag inte in henne förrän vid halv 1-tiden, då hade hon tröttnat.

Jag förstår henne, att frivilligt kliva in i ett hus där två jyckar skäller som galna när de får syn på henne känns nog farligt. Fast när hon väl är inne, och sovrumsdörren är låst med en hasp som släpper henne in eller ut, så blir hon så nyfiken att hon bara inte kan stanna därinne. Och så är cirkusen igång igen.

Nu ska jag läsa några av alla de böcker jag fick av bästa vännens fd man häromsistens. 6 kassar fulla av härliga, många olästa, böcker i nyskick. Böckerna hamnar småningom på Bokbörsen – men först ska jag ägna mig åt godbitarna. Vad sägs  om Jonathan Franzén´s ”Freedom” – den är på 562 sidor så den räcker ett tag, t o m för mig.

Skön fredagskväll på er!

Publicerat i Liv och död | Märkt , , , , , , , | 14 kommentarer

Färdigskämt

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

”Nån gång får det vara färdigskämt”, säger Nemo, numera nykter och stolt alkoholist. Apropå att jag fortfarande skäms över mitt spelmissbruk. Kanske lägger sig skammen ner och dör småningom, men än är den plågsam. Och jag börjar misstänka att min skam kanske plågar flera än mig. De människor som jag tidigare räknade till mina vänner och som jag aldrig hör av numera, kanske också skäms, å mina vägnar? Eller så dör vår tidigare eventuella vänskap i brist på näring, för jag hör ju inte heller av mig. Svårt att veta vad som är vad.

Några saknar jag. Kanske har jag ett konstigt förhållningssätt till vänskap. Jag har fortfarande en stark känsla av självklar vänskap, t ex med en studentkamrat som jag inte sett på drygt 30 år, men fått kontakt med igen via nätet. Andra har jag arbetat tillsammans med för många år sedan, eller ganska nyligen, och räknat som vänner även om vi sällan ses. Eller numera aldrig vare sig ses eller har kontakt på annat sätt. Samtidigt gläds jag åt vänner som jag aldrig har träffat i verkliga livet, bara på nätet – och åt en kär och värdefull vän som jag mött både på nätet och i verkligheten.

Jag har en vän som jag aldrig kommer att tappa bort, vad som än händer i mitt eller hennes liv.  Jag tror till och med att vi kommer att vara vänner i nästa liv, och på något sätt hitta varandra även bortanför döden. Det finns flera trogna, men ingen som hon. Relationen till mannen min är en annan, och till systrar och söner med familjer och fd man likaså.

Detta apropå ”färdigskämt”. Nog av för ögonblicket.

Just nu klämmer jag på frågan om jag verkligen ska skriva ut de 852 bloggtexter jag har på ”beskrivarblogg”. Jag har ingen som helst överblick, kommer förmodligen inte att känna igen eller tro att det är jag som skrivit flera av dem. Men det känns som om jag behöver dem på papper för att försöka få en uppfattning om alla orden och kanske redigera något där jag kan använda ett av de två ISBN-nummer Minsann förlag införskaffat.

Det känns nästan oöverstigligt, men det är förmodligen bara min prokrastineringsvana som lägger sig i vägen. Den här elefanten får väl tas i lagom munsbitar, kanske blir hen uppäten till slut, dvs alla texterna utskrivna och en hel del lagda åt sidan som alltför temporära. Några tror jag kan samsas och lämpa sig för utgivning på eget förlag, med rätt titel.

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , , , , , , , | 8 kommentarer

Skam

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Vladislav Savic talade om skam när han berättade om sitt spelmissbruk. Skam är antagligen en av orsakerna till att det inte talas mycket om spelberoende, den missbrukande själv talar inte om det och ingen annan heller. Det är ett stort kliv från skammens tystnad till offentligheten på det sätt som han berättade om sitt liv i TV. Fortfarande upplever han dock att han är ”bränd” när det gäller möjligheter att arbeta. Han har inte fått de jobb han sökt. Det kan ha andra orsaker, men det är nog så att den som en gång spelmissbrukat litar ingen på. Den människan kan när som helst börja spela igen, när som helst skaffa sig pengar som hen inte själv har rätt att disponera, kan när som helst åter förlora kontrollen över sin spelgalenskap.

Själv våndas jag inför att möta släkt till mannen min när hans jämna födelsedag närmar sig. Jag har inte mer än skymtat hans söner efter mitt uppbrott 2009, och allt vad därtill hörde. Jag skäms fortfarande. Ena sonen hälsar till mig per telefon, andra sonen vill helst inte veta om att jag fortfarande finns. Tror jag. Det är inte så att någon sagt någonting. Förmodligen är det ingen som skulle säga någonting om/när vi ses i samband med födelsedagen heller. Men jag skulle skriva långa berättelser i huvudet, jag skulle förminska mig och skämmas, jag skulle bli liten och bara vilja försvinna. Och le och se så normal ut som jag kanske kan…

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , | 6 kommentarer

Vladislav Savic

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Vännen hade sett Vladislav Savic på TV, och syrran hade lyssnat till honom på radio. Jag försökte förgäves göra detsamma via datorn. Han berättade om sitt spelmissbruk och dess katastrofala konsekvenser – som för alla i samma situation. Han var duktig och välkänd journalist, spelade och förskingrade – och är enligt rubrikerna nu kanske på väg att ta sig ur missbruket. Jag hoppas det, ska läsa hans bok när den kommer nästa vecka.

Syrran: ”Din bok kunde också varit klar nu, om… (du lagt på ett kol, jobbat mera med den, tolkade jag) ”om du varit en kändis”. Kanske är det så, en personlig livskatastrof är mera läsvärd och publicerbar om ”den katastrofande” är känd av publiken från ett annat sammanhang. Eller har varit det, ser att Pia Degermark fortfarande är omskrivbar i kvällstidningarna – jag hoppas innerligt att hennes liv idag är bättre än det var. Även om en av hennes söner inte pratar med henne. Ser henne ibland i Norrtälje, hon är fortfarande slitet vacker.

Savic har mycket liv framför sig. Det har även andra av mina spelmissbrukande vänner, och säkert många av de (enligt uppgift i artikeln om Savic i SR) 165 000 svenska män och kvinnor som uppskattas förstöra sina liv genom casino- och annat spel.

En del av det tillhandahållet av samma stat som hela tiden skjuter upp ett kraftfullt stöd till oss som skulle behöva det. T ex genom att jämställa spelberoende med drogberoende, och därmed tvingas till att ge adekvat och möjligen hjälpsam behandling. Men, det är ju samma beslutsfattare och stat som säljer alkohol och tobak, har fysiska casinon och medger spelmöjligheter via internet, t ex hos Svenska Spel. Pengar och intäkter är starkare än etik och moral. Inte bara i det här sammanhanget.

Jag önskar Vladislav Savic ett gott, spelfritt liv. Jag önskar att hans bok (som kommer ut på annat förlag än hans övriga böcker) läses av många, inte enbart av oss spelberoende som känner igen oss själva i hans beskrivning av ett outhärdligt liv.

Jag önskar honom frid och ro i själen. Glädje. Jag hoppas att hans ångest och hans ånger avtar med tiden. Jag hoppas också att han har stöd av sin familj och sina vänner. Det har jag och det är jag tacksam för, varje dag.

Publicerat i livet | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Var är våren?

Publicerat den 8 april, 2013 av beskrivarblogg

Bara jag och katten. Grått väder som inte lockar mig ut. En perfekt dag för skrivande alltså. ”Jag ska bara” – lägga in några böcker på Bokbörsen, städa skafferiet, ruska mattor, vakna ordentligt först. Klockan är snart 10 och i natt sov jag inte så bra, vred och vände på mig för att hitta ett läge som inte gjorde ont. Konstigt att det på natten gör lika ont i båda höfterna, på dagen är den högra den som spökar värst. Det känns som om jag inte sovit en hel natt på länge.

Nu har jag i alla fall ringt hörselstället och knappat in både telefonnummer och personnummer – följt av fyrkant – fått besked att de ska ringa klockan 10 och så ringer de när jag lägger på luren! Mycket knappande där man kunde svarat med en gång. Fick en tid som jag inte vet passar – måste kolla vem som kan skjutsa in mig först. Den tid jag fick passade inte ”chauffören”, ny knapprocedur och några minuters väntan på kontakt…

Än har jag härmed inte börjat skriva. Det snöar. Fick ny tid för hörkontroll, mannen min kör mig dit. Det snöar mera. Var är våren?

 

Publicerat i Uncategorized | 4 kommentarer

F d möss …

Publicerat den 1 april, 2013 av beskrivarblogg

”Hus av sommarboendekaraktär” annonseras – betyder förmodligen att el och vatten/avlopp saknas, samt att huset inte är vinterbonat. Mannen min har sitt hus utanför Sala, det är av ”vinterboendekaraktär” om man väljer att uttrycka saken så, dvs varmt och välisolerat även en kall vår. Men det har sina hemligheter. En av dem uppdagades igår, när plötsligt el-strömmen började bete sig konstigt.

Samtal till grannen gjorde klart att ingen huvudpropp gått – men däremot var svåger Åke på besök, och både granne och svåger kom till hjälp. Åke är yrkeskunnig elektriker, och han drog snabbt på sig sin fullt utrustade väst, kollade alla proppar både ute och inne och hittade inget. Han stod och sniffade vid proppskåpet (och jag undrade för mig själv vad han höll på med, men frågade inte). Plötsligt började han skruva loss de skruvar som håller skåpet på plats, jag hade gått ner i köket men blev tillsagd att komma upp och städa. Städa?

Sopborste och skyffel och jag uppför trappen. Åke stod och rafsade ner något bland alla proppar och elkablar – fd möss, sisådär fyra stycken av naturen pulvriserade rester. De inte ens luktade illa, men skåpet fick diskas och resterna tas reda på. De rackarna har antagligen legat där länge – både mannen min och jag minns att det luktade illa någon månad i skrubben där propparna är, men det var förra året och försvann småningom. Det var nog de här mössen …

Påskdagen slutade i tacksamhet för omtänksamma grannar och dessas elduktige svåger! Ersättningen för utryckningen en helgeftermiddag fick bli den flaska bubbel som stod på kylning på förstutrappen – annat var det inte tal om.

 

Publicerat i då- och nutid | Märkt , , , , , , , , | 4 kommentarer