beskrivarblogg

Margareta ser Brianna för sig.

Hon har också grått hår, tjockt och långt, men hennes är lockigt och kan sättas upp i vackra fång på huvudet. Och det stannar kvar där, i alla fall det mesta av hårslingorna, också när fingrarna dansar som vildast över datorns tangentbord. Hon har en bekymmersrynka mellan ögonbrynen, men den är inte djup. Och hon har en kropp som hon är stolt över, hon rör sig med bestämda och långa steg, rak rygg och blicken riktad framåt/uppåt. Man kan få för sig att hon sätter näsan i vädret och det är alldeles sant. Det gör hon, hennes gång blir nämligen mera medveten och balanserad på det sättet.

Eftersom hon tänker sitta inomhus större delen av dagen och skriva har hon bekväma kläder på sig. Mjuka byxor med resår i midjan, tofflor på fötterna, och en sliten T-tröja under den varma skjortan. Inga smycken, inte ens hörapparaten så här inomhus när hon är ensam. Hörlurar på, om hon skulle vilja ha musik.

Allt emellanåt går hon upp från datorn och lägger in mera ved i spisen. Den ska helst inte slockna, utan matas hela dagen nu när det är kallt igen. Hon har druckit upp sin Dry Martini, och fyllt på glaset med Schweppes Indian tonic, det är lagom dryck för skrivande. Hundarna har fått sin mat för ett par timmar sedan och har varit ute en vända, ska ut igen om någon timme.

Brianna/Margareta leker med sin identitet idag. Av grumlig anledning är det lättare att skriva nonsens som Brianna, än som Margareta.

Margareta är/tror sig böra vara balanserad, klok, förståndig, korrekt, ordentlig. Lagom indignerad över olika företeelser i världen och närsamhället. Någon liknade henne vid en arg Ehrenmark – vilket möjligen betyder att hon är lite humoristisk även när hon muttrar och protesterar.

Brianna är friare, tramsigare, fnittrig (ett efternamn som McGiggle måste hon ju leva upp till), inte så noga, spontan, mera ”fort, men fel” – hon ändrar sig ofta, eftersom hon bildade sig en uppfattning innan hon visste vad saken gällde. Hon får ofta backa, ibland be om ursäkt, ibland bara skratta tillsammans med den hon nästan förolämpat. Hon skrattar ofta.

Brianna är inte heller så sur eller grinig som Margareta kan vara (åtminstone inombords). Skarp och vass i tonen när så behövs, men sällan riktigt elak. Båda två upprörs över sexism och kvinnovåld av alla de slag, båda är oroade av den nedmontering av sjukvård, äldreomsorg, handikappvård, skola etc som de tycker sig uppleva idag. Båda vill ha ett jämlikare samhälle, ett Sverige där också de som kommer hit från andra länder och av skilda anledningar, hittar en plats och ett liv. Varken Brianna eller Margareta vill ha främlingsfientlighet som den gör sig hörd och synlig idag. Ingen av dem är politiskt aktiv. Ännu.

De är i samma ålder, har varit med i 70+ år. Det har de svårt att riktigt omfatta, båda två. Inombords är nog ingen av dem äldre än runt 40. Inte för att just den åldern var så fantastisk, bara därför att den innebär färre år än den verkliga. Än den de ser i spegeln. Eftersom Brianna ofta är gladare ser hon också yngre ut, men det krävs ingen stor fantasi för att uppfatta att båda är ”äldre” Några damer lär de aldrig bli, någon av dem. Inte tanter heller. Möjligen käringar, eller kärringar.

Nu är det så här att Brianna har fått för sig att hon kan skriva ”romance”, en för ögonblicket populär genre. Konstigt, Margareta trodde att just den sortens litteratur alltid har varit populär, under lite olika etiketter, i alla fall så länge hon har läst böcker. I begynnelsen var det Sigge Stark eller Signe Björnberg, sedan kom Alice Lyttkens, och så alla de amerikanska kvinnliga skribenterna med det som kallades ”tantsnusk”. Jackie Collins var en av dem. Barbara Taylor Bradford och den där silverhåriga kvinnan med skära volanger överallt och en liten vit knähund, vad heter hon, ”Brianna, kommer du ihåg vad hon heter, den där du vet…” – Brianna vet. ”Barbara Cartland”.

Ja, så var det. Olivia Goldsmith och flera andra – så hur kan det komma sig att genren i Sverige talas om som om den vore nyuppfunnen? Strunt samma, nu ska Brianna skriva ”romance”.

Fast inte här, och inte nu. Båda har bestämt sig för att det får bli en annan dag, kanske i morgon.