Nässelsoppa och ”a million little pieces”

Publicerat den 6 maj, 2012 av beskrivarblogg

Läser just nu en biografi, ”a million little pieces” av James Frey. Den finns översatt till svenska, ”Tusen små bitar”. Han var 23 år, missbrukare av allt som går att missbruka, alkoholist och knarkare, nästan död, och kom till ett behandlingshem i USA.

Någonstans i boken skriver han att det spelar ingen roll vilket missbruk det handlar om. Missbruket är alltid plågsamt, det finns ingen glädje i det, när man väl druckit sig medvetslös eller sniffat eller rökt sin crackpipa – eller spelat bort en massa pengar på nätspel – så är missbrukaren tillbaka i det liv han/hon försökte fly från. Bara mera full av skam än tidigare, med resterna av sin självaktning totalt utraderade.

Min kropp for inte så illa som hans, men självkänsla och livslust gjorde det. Hans missbruk gick att stävja, mitt gör det. Även om vi är fortsatt beroende och behöver påminna oss det, varje dag, varje ögonblick, hela livet.

Boken är plågsam att läsa. Läs den i alla fall.

Här, utanför Norrtälje, i den jämförelsevisa idyllen, har vi plockat nässlor idag. Igår åt vi nässelsoppa, gjord av nässlor plockade i Västmanland. Nu ville vi ha mera, och hittade förstås. Det är ju en bondgård jag bor på. Till soppan igår gjorde vi halvförlorade ägg, lärde oss av kokboken att halvförlorade blir äggen om man bara har lite vatten i t ex en stekpanna, så att gulan stannar precis i den kokande vattenytan. Gott, och vackert.

Solen har gömt sig i molnen, men det blåser inte som igår. Gullvivorna har slagit ut i gräsmattan och tvätten torkade på ett par timmar.

Igår stod plötsligt en stor kossa mitt på min gräsmatta och åt. Hon hade smitit ur hagen och ännu en följde efter. De här kossorna är stora köttdjur med imponerande horn, jag vågade bara stå långt ifrån och viftande försöka få dem att begripa att de skulle vända tillbaka. Det fungerade inte. Så jag sprang och hämtade gårdskarlen som kom och fick in dem i hagen igen.

Undrar hur långt de skulle ha tagit sig om inte vi varit hemma och sett att de rymt? Ingen annan var i närheten just igår eftermiddag. Nu har gårdsfolket flyttat dem till en bättre inhägnad hage.

Syrenhäcken är allt grönare och medan jag tittat annanstans har träden slagit ut, inte alla, men flera. Gräset  täcker snart fjolårets. Minsann är ute och jagar länge, allt modigare och längre ifrån huset. Idag t o m alldeles i närheten av ”den stora svarta elaka” katten. Jag är inte säker på att Minsann visste att han var så nära, men han visste om att hon var där. Inget slagsmål idag dock. Kanske kan de samexistera, tror knappast att de slåss om samma byte ännu. Minsann håller sig till fjärilar och näbbmöss, den stora katten vill nog ha större fångst.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , | 6 kommentarer

Vem bryr sig?

Publicerat den 3 maj, 2012 av beskrivarblogg

Ibland får jag för mig att jag borde vara mera politiskt välunderrättad och aktiv, mera kulturmedvetet kunnig och mera ifrågasättande av flera tillstånd i samhället och Sverige, eller varför inte världen. Men jag är ganska ljum, bekvämt distanserad för det mesta, vill ha det lugnt i mitt lilla hus i min vrå på jorden.

Jag beundrar en författare som Bodil Malmsten som har elden kvar. På söndag kl 15 läser hon det sista avsnittet av 187  i projekt Proust. I elva år har denna dramatiserade uppläsning av Marcel Proust´s ”På jakt efter den tid som flytt” pågått. Plats: FORUM Nutidsplats för kultur, Sigtunagatan 14, 11322 Stockholm.

Och egyptiska Nawal El Saadawi som ska delta i Tribunal 12 på Kulturhuset på lördag, där Europa anklagas – riktigt för vad har jag typiskt nog inte satt mig in i. När jag kollar ser jag att det är detsamma som Stéphane Hessel tar upp i sitt manifest ”Indignez-vous”, på svenska ”Säg ifrån”. För många flyktingar t ex som ingen tar något ansvar för. Vem har ansvaret? (Även här finns Bodil Malmsten med i bilden, hon skrev om Hessel på sin blogg, finistère.se.)

Jag har lyssnat till El Saadawi på Babel, live. Hennes energi går rakt in i lyssnaren. Att ha den styrkan kvar, efter ett långt och svårt liv som motståndare till regimer och orättvisor – det är beundransvärt.

Härhemma begås fortfarande hedersmord, ännu en ung kvinna har förlorat sitt liv. Hur länge ska vi stå bredvid och låta det ske? Hur kan vi medverka till att påverka dem som i djupet av sina hjärtan tror att de gör rätt när de tar sina barns liv?

Härhemma är den sk äldrevården densamma som hittills. Gamla människor dör av andra orsaker än de förment naturliga, utan värdighet, utan respekt. Ibland av svält och vanvård. Och en 15-åring som samhället placerat i familjehem lär ha avlidit av körtelfeber, utredning om vållande till annans död pågår. Vem bryr sig?

Ranelid har så ont i sina revben, hans smärta syntes tydligt vid det föredrag han ändå tappert genomförde. Carolas från Afrika hemförda adoptivdotter lär på bild ha försetts med löshår, upprörande tycker många. Och Brolin stäms på mera i underhåll av fd flickvän, samtidigt som kungafamiljen firade födelsedag och barnbarnsuppvisande utan Sofia. Vem bryr sig?

 

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Morgondröm

Publicerat den 3 maj, 2012 av beskrivarblogg

Somnade småningom, vaknade vid 6-tiden, somnade tungt om och drömde.

Om ett hus som skulle tömmas på allt som lätt kunde bäras därifrån. Jag hittade en korg att bära i och där hamnade saris och flamencokjolar i de mest skimrande och dramatiska färger, små ringar, herrtröjor, en badrock som åkte ur efter att jag sett att den var fläckig. Pälsar och hattar var tyvärr sönderbitna av råttor, inget att ha.

Överlastad insåg jag att jag ju skulle åka buss till landet – så jag fick lämna kvar det mest skrymmande. Inte mycket kvar.

Där var människor jag kände igen, bl a min döda väninna och jag tänkte att jag måste berätta att de har fel, de som sade att hon är död. Här är hon ju och hon är sig alldeles lik. Kvar i drömmens tyngd. Nu frukost.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | 3 kommentarer

Kompisar i cyberrymden

Publicerat den 2 maj, 2012 av beskrivarblogg

Ni är för härliga! Alla som bryr sig, ni som talar med mig via bloggen.

Annette som påminner mig om det jag skrev tidigare idag – att livet är gott! När jag senare under dagen gnäller om hur uttråkad jag är. Stina som tycker som Tor att jag inte ska tänka på allt jag inte gjort – utan på allt jag faktiskt gjort. Jenny, Svenarne, Karin, Annika och alla andra här hemma i Sverige. Syrran min. Ni läser och jag finns.

Och fyra visningar i USA idag – vilka där läser min blogg på svenska? Maranne? Jag blir så nyfiken. Johanna i Belgien och Lena på Cypern, Marianne eller Nada eller Mira i England, Rara på Filippinerna – tack för att ni finns där och ser mig.

Det är ju också helt klart att ju mer jag skriver – desto flera visningar blir det. Oavsett förmodligen om det jag skriver är särdeles intressant eller inte. Tack ni trogna och tack alla andra som kanske återkommer en annan dag. Nu är det godnatt för min del – tror jag i alla fall. Solen färgar himlen rosa – eller snarare molnen – och det är vackert. Jag kommer nog till ro i kväll med.  

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , | 2 kommentarer

Surrande uttråkad

Publicerat den 2 maj, 2012 av beskrivarblogg

Undrar vad det är jag håller på med just nu. Jag är så uttråkad att jag alldeles kroknar, vill ingenting, inte läsa, inte fixa något att äta, inte ens dricka ett glas vin. Jag har skittråkigt. Så varför gör jag inte något åt det – det är ju inte ett tillstånd som är statiskt på något sätt. Det går att påverka. Just nu försöker jag nog göra något, jag skriver ju. Och tycker fortfarande att det är skittråkigt.

Jag hittar en anledning till min leda: mannen min kommer inte hit idag, utan först i morgon. Jag inser och vet att jag hänger upp för mycket av mitt mående på om han är här eller inte. Borde kunna vara glad alldeles på egen hand, åt mig själv och livet mitt. Är det, men inte så starkt. Bara lite flämtande, som ett ljus som står i vinddrag. Och stearinet som rinner efter ljusets ena sida är min energi som sakta dras ur mig, av mig.

Sudoku försöker jag förströ mig med, Spider solitaire likaså – båda lika tråkiga. Jag kollar mejl – noll – och tittar in på FB, trist det med. Har idag haft många visningar av bloggen, det är roligt. Ser ju att varje gång jag skriver ett eller ett par inlägg får jag flera visningar. VSB. Hette det visst inom geometrin någon gång i min forntids mattelektioner.

Solen lyser fortfarande därute, även om det börjar kännas lite kvällskallt. Jag har nyss stängt ytterdörren. Minsann sover på sonens säng, hon har varit ute mesta delen av dagen. Jag har just inte gjort ”någon nytta” idag, tvättat en maskin med jeans som torkade snabbt. Plockat in ännu lite mera ved så att det snart är tomt på altanen, de vedpinnar som hela vintern legat under bordet där. Bordet ska flyttas till soffan som står runt hörnet, men det får vänta tills jag får bärhjälp.

Tömt kompostkrukan, mormors gamla vackra 3-liters kopparkruka. Sopat trappen. Paketerat och skickat sex sålda böcker, hann före postbilen i förmiddags till min brevlåda där jag lämnar och får post. Städat toalettrummet, duschat och tvättat håret. Det är väl nyttigt … Just nu har jag också på mannens min begäran tömt islådorna ifrån frysen i en plastpåse och ställt in nytt vatten på frysning. Till ostronen i morgon, de ska läggas upp vackert på iskuber. Bubblet ligger redan där det ska, i kylen.

Jo, en nytta till: en avbetalning på Cypern-reseskulden till min syster. Det känns väldigt bra!

Det får mig att morra lite mindre inombords, att skriva så här. Men det surrar fortfarande leda i mig, och det är tur att jag faktiskt absolut inte vill eller kan spela på internet just nu. Det är inget sysselsättningsalternativ. Skriva är det.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , | 12 kommentarer

Rastlös mitt i det vårvackra

Publicerat den 2 maj, 2012 av beskrivarblogg

Det dammar från grusvägen utanför huset när en bil kör förbi. Vårdamm. Ljuvligt, soligt damm. Jag sitter därute och ler åt damm i mitt nytvättade hår.

Men eftersom jag knappt ser vad jag skriver i solen får datorn flytta in i huset. Själv sitter jag kvar och läser lite i Joyce Carol Oates´ som (Rosamond Smith) bok ”Brudgummen”, en otäck historia. Varför skriver hon sina otäcka mordhistorier under pseudonym? När förlaget (Natur och Kultur) på bokens framsida anger båda namnen. Skillnad på god litteratur och annan?

Inne med datorn. Har inte ro att läsa Oates. Dessutom blåser det lite på framsidan av huset, så det är faktiskt skönare inomhus.

Åns vattenfall brusar så att t o m jag hör det även inne i huset. Ett rogivande brus som nästan får mig sömnig mitt på eftermiddagen. Tyvärr hör jag det inte om natten då jag har ytterdörren stängd. Ibland skulle det vara gott att somna till vattnets kraftfulla sång.

På den blå himlen blåser tunna slöjor av moln. De ser ut som vattenfärg målad på ett riktigt väl vattnat papper – tunnas ut i långa stråk. En fluga hamnar på rygg på mitt fönsterbräde, om den är yrvaken i den varma solen eller bara vimsig är svårt att bestämma. Jag öppnar fönstret och släpper ut den. Korna är utsläppta på bete nära sjön.

Igår sträckläste jag Karin Alvtegens bok ”Skam” – skrämmande bra, mycket välskriven. Den första jag veterligen läst av henne. Hon har skrivit böcker med titlar som ”Svek” och ”Skuld” också, tror de får vänta ett tag. Behöver inte fylla på av den sortens innehåll. Just nu vill jag läsa böcker jag blir glad av, eller riktigt lätt, men välformulerad skräplitteratur. Typ Olivia Goldsmith. Tyvärr är hon död, och jag har nog läst de flesta av hennes böcker för några år sedan.

Jag är rastlös mitt i det vårvackra. Har just inte ro att sitta still särskilt långa stunder i taget. Skriver lite, läser lite, kokar vatten till en kopp kaffe. Funderar på vad jag ska ha till middag, om jag ska ha något.

Mannen min kanske kommer idag, men troligen inte nu när klockan är över 4 och han inte har ringt. Om han kommer blir det nässelsoppa, nässlorna plockade han och gjorde i ordning i helgen.

Precis nu ringde han och ska just gå och klippa håret – däckbytet hanns inte med idag, utan sker i morgon. Alltså kommer han hit under torsdagen. Det är ju faktiskt torsdag i morgon, jag är tvungen att kontrollräkna dagarna. När det är helg, och jag inte har saker att passa, tappar jag lätt bort dagarna.

Då vet jag i alla fall, behöver inte vänta på att han ska höra av sig.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , | Lämna en kommentar

Glädjespridare

Publicerat den 2 maj, 2012 av beskrivarblogg

Vad jag är glad för alla som läser min blogg och kommenterar!

Ni hjälper mig att se andra perspektiv än mina egna, enögda! Och jag lär mig saker jag inte visste – som att ”funta” är fornsvenska och betyder ”förfärdiga, göra färdigt”. Samma ord finns även i norskan – talade min kära syster om för mig. Tack ska ni ha – också ni som inte kommenterar, men åtminstone tittar in. Ni gör mig och mitt liv gott.

Idag är en glad dag. Mannen min ringde efter sitt läkarbesök och kunde berätta att doktorn var nöjd med honom. Nu skulle han åka och byta däck, och sedan kanske hinna hit redan idag. ”Om jag nu ville att han skulle komma?”

Han hade också läst mina blogginlägg – och fastnat på att jag beskrivit honom som dumbom. Det var ironiskt menat, inte att jag, men hans berusade bekant, som tyckte att han var en sådan … Jag röjde lite i missförstånden och tackade honom för att han berättat – med ditt perspektiv, Karin, så var det bra ju. Det var bara jag som inte insåg det. Då.

Jag har ett problem, mannen min fyller år i morgon och jag har ingen födelsedagspresent. Det får bli ett symboliskt kort eller så, och presentinhandlande när jag kommer i närheten av en affär där man säljer champagnekorkar. Ni vet sådana där som håller bubblet kvar i bubblet, även när man öppnat flaskan. Om det nu händelsevis skulle bli något över någon gång. I morgon blir det bubbel och god mat, men ingen specialkork. Betyder att vi måste dricka ur!

Vädret är fantastiskt det också idag. Jag sitter ute och dricker kaffe, även frukosten i morse intogs på altanen, bara att vrida på stolen efter solen. Och Minsann är ute hela dagarna, och jagar. Jag är tacksam att jag inte vet vad. Träden håller på att slå ut, gräsmattan är full av blommor i den gröna mjuka mossan. Änderna har flyttat från ån ut i sjön och ligger väl på sina ägg nu. Fasanparet spatserade förbi i morse, innan Minsann kommit ut.

Livet är gott. Påminn mig när jag surar!

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , | 4 kommentarer

Hur är jag funtad?

Publicerat den 1 maj, 2012 av beskrivarblogg

Hur är jag funtad, som sjuttio år gammal och utan pengar, med lån och Kronofogde-indrivning varje månad, klen pension eftersom jag bl a var hemma med mina barn i tio år – hur är jag funtad som ändå tycker att jag faktiskt har ett gott liv? Oftast.

OK, jag skulle gärna vilja ha råd att resa, kunna lägga pengar på att hålla mitt hår snyggt, gå till tandläkaren regelbundet (nu får det bli när jag måste). Jag skulle gärna ha ett eget hus, och en bil. Men det har jag inte. Punkt. Och livet fungerar ändå. Hur det än ser ut så fungerar livet, så länge det är liv. Ibland ett som gör ont, ibland ett som känns ljuvligt. Liv.

En dag i taget, ett ögonblick i sänder. Hon, Lina Sandell, som skrev psalmen ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” visste vad hon talade om. Hon var svårt sjuk, men levde en dag, ett ögonblick i sänder. Som jag försöker göra, som jag gör. Spelfri, en dag, varje sekund som jag lever och är medveten i mitt liv, så att jag kan välja det liv jag vill ha.

Emellanåt tappar jag taget om mitt liv, och vill dra täcket över mig och inte vakna, inte möta en ny dag. Eller natt. Då skriver jag, ibland enbart i huvudet, ibland fysiskt sittande vid datorn. Det tar mig tillbaka till livet. Jag tar tillbaka mitt liv.

Jag är frisk, om än stel och svårböjd i alla leder numera. Jag går, städar, bäddar själv (jag minns att jag förstod att svärmor var gammal när hon ville ha hjälp att bädda sin säng). Jag har fortfarande en hjärna som i alla fall just inte fungerar sämre än den alltid gjort. Jag lagar min mat själv och jag äter den själv, utan hjälp. Gärna i gott sällskap när så gives. Jag läser, lånar böcker, säljer böcker, skriver.

Jag lever. Så det så.

(För övrigt ska jag googla det märkliga uttrycket ”funtad”, återkommer kanske om det.)

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 6 kommentarer

Avtjänat straff?

Publicerat den 1 maj, 2012 av beskrivarblogg

Har man någonsin avtjänat sitt straff, när man inte ens är dömd för brott av lagen?

Jag är spelberoende, har spelmissbrukat, lånat pengar och spelat bort, mina och inte mina. Mitt företag är försatt i konkurs, mina skulder kvarstår. Kronofogden tar det hen kan varje månad av min pension, jag betalar dessutom några andra lån med småsummor varje månad. Jag spelar inte längre.

Med mannen min har jag nu åter en bra relation. Han litar på mig. Andra undrar om han därmed ”är riktigt klok”? Och säger rent ut – som en berusad bekant häromkvällen – att ”det är bäst att han håller hårt i plånboken”.

Den här berusade personen är en av flera. Inte berusade, men mannen min närstående, som i varierande grad tycker att han är galen som släppt in mig i sitt liv igen. Några av dem gör mig ont med sitt avståndstagande. Andra kan jag strunta i. Att de också gör mannen min ont tycks de inte begripa.

Och jag kan inte göra någonting åt detta, annat än försöka fortsätta leva som jag vill leva, med den man jag vill ha hos mig. Som vill ha mig. Och inte låta mina egna skuldkänslor äta upp mig. De är nämligen inte ett dugg produktiva, de ger ingen av oss inblandade en god tillvaro. De bara stör och förstör.

Så jag skriver, jag gnäller och gnyr, tycker att många andra människor i någon sorts sammanhang som mer eller mindre berör mig är elaka och tanklösa och brister i respekt. Idag är jag nämligen stursk nog att kräva respekt för den jag är nu. Just nu. Spelfri, kärleksfull och mörbultad. Full av liv, som ibland gör ont, men som talar om för mig att jag är levande.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , | 3 kommentarer

Skrivardisciplin och annat

Publicerat den 1 maj, 2012 av beskrivarblogg

Annika tar itu med sin roman, dvs börjar redigera efter att ha inhämtat synpunkter från två professionella lektörer och tre läsvana vänner. Hon har ett spännande förhållningssätt till sitt skrivande tycker jag – skriver igenom det hon vill ha med i romanen två gånger, och låter vila ett halvår. Därefter redigering och omskrivning. Modigt – och uppenbarligen effektivt, hon har publicerat flera romaner vid det här laget! Parallellt med yrkesarbete full tid.

Jag har tiden, men knappast disciplinen eller fantasin. Ändå vet jag ju att om jag ger mig den på något så gör jag det. Morrar, undviker, gör annat – men gör det jag ska till slut i alla fall. Bara inte när det gäller skriva numera, i november gjorde jag det. Just nu låter jag mig invaderas av andras dumheter, av min till stor del egentillverkade sociala inkompetens, av mina skuldkänslor. Och inte att förglömma, av min kärlek – han/den tar tid – och ger så mycket av glädje, och ibland sorg eller åtminstone ledsenhet.

Och så saknar jag bästa vännen och hennes fyrfota pojkar!

Mitt i vårsolen är det ack så synd om mig – ett ögonblick, sedan garvar jag åt mig själv. Jag har det faktiskt egentligen bra. Men, och, fast …

Spelar på något casino gör jag dock inte, nu är det faktiskt tio månader sedan jag gjorde det senast.

Bara ibland kan tanken locka, men så gör jag något som får mig att inse att det var väl en dum tanke – och är räddad. Skriver ibland, det hjälper mot allt möjligt. Läser också, eller går ut. Hämtar ved trots att det just nu knappast behöver eldas. Planterar om en gammal pelargon. Kramar katten. Kollar mejl, eller går t o m in på Facebook, fast jag är tämligen trött på det. Spider solitaire är sista utvägen, ack så tråkig – men sysselsätter mig en stund.

Jag hänger mig åt dagdrömmar om en månad i Thailand med mannen min när det blir svart höst/vinter igen. Gillar inte politiken där, gillar definitivt inte alla sorters prostitution och exploaterande turister – men tror att jag skulle vilja vara i värme och sol och bad och god mat några veckor. Om ekonomin tillåter – det ska betalas hyra härhemma även om jag inte är här, resa och boende kostar även om maten är billig (och vinet odrickbart = billigt). Drömma är jag rätt bra på. Och kraschar den här drömmen får jag hitta en annan.

Publicerat i Uncategorized | Märkt , , , , , , , , , , , , , , , , | 1 kommentar