beskrivarblogg

19 maj 2023 – syrran och jag har tillbringat större delen av de två senaste dagarna på altanen. Ibland under parasollet när solen blivit för stark, ibland mitt i sol och vind. Så skönt. Och så roligt att få rå om min lillasyster (hon är hela fyra år yngre än jag). Vi pratar, babblar ibland, är alldeles tysta ibland. Jämför minnen och förundras över både det ena och det andra. Vad man kommer ihåg som äldst respektive yngst i en syskonskara på fyra. Spännande.

Just nu sitter jag inomhus, ute går det inte att skriva.

Grönskan har exploderat, som sådan gör så här års. Fasanen ropar på oss emellanåt, en hare syns när hen äter långt borta på gärdet. Åns vattenfall dånar (åtminstone om jag har hörapparaterna i öronen).

Gjorde gubbröra igår, idag blir det middag med bakad potatis. Försökte övertyga syrran om att lax blir bäst om den tillagas på låg temperatur och relativt kort tid, men hon vill ha den vällagad. Jag gillar den ”glasig” och nästan genomskinlig. Vi är olika. Som även systrar är.

På lördagen fyller äldsta barnbarnet år, Simon blir 32. Syrran åker hem till Uppsala, jag kör en tvättmaskin med lakan. Vädret är fortsatt vackert, så även på söndagen. Dagen börjar med att jag klarar både super- och ulstrasvårt sudoku i DN (det enda jag använder den tidningen till numera) och fixar wordle på fyra försök.

Nu är frukostdisken diskad och jag går ut och sätter mig på altanen att läsa. Brink´s Innan jag glömmer. Har tyvärr ätit upp den sista korintkakan min syster hade med sig, så kaffet därute blir ”bart”.

En kort promenad ner till badhuset, stegen ligger fortfarande på bryggan. Vattnet i sjön är högt, når upp över nedersta delen av bryggan. 1200 steg till sjön och tillbaka är lagom för mitt knä.

Resten av söndagen tillbringas på altanen, och så in en vända för att vila från solen, och så ut igen. Molnen som hopade sig någon timme har blåst bort. Det är skönt att leva. Bilden tog syrran igår, jag gömmer mig bakom solglasögonen.

Tisdag sen eftermiddag, 16 maj 2023. I morgon fyller en vän år, en vän sedan femtio år. Inte för att vi haft tät kontakt de senaste åren, men för att vänskapen ändå finns där. Nu är han sjuk, och jag vet inte om han ens orkar kolla sin mobil. Tänker ofta på honom och hans hustru, tror båda sönerna arbetar utomlands, vet inte. För någon natt sedan fick jag för mig att jag missat hans födelsedag – men han fyller inte år den 7 maj. Den 17 maj.

Han är en av de människor som påminner mig om hur tiden går, och hur vi blir färre. Vi som minns hur det var att jobba på Arla tidigt 70-tal, hur det var att fira födelsedag (min 40-årsdag, i den stora lägenheten i Sundbyberg) med gravad oxfilé bland annat (och bli sjuk mitt i alltihop). Hur det var att bli inbjuden att följa med på seglats i Trosa skärgård, som ny på marknadsavdelningen, och plocka massor med kantareller. Goda minnen.

Tror vi hade en frihet och en gemenskap i jobbet som inte många har idag.

Nu slipper vi jobba. Det är skönt, och det får mig att tänka på hur det var så naturligt och riktigt att arbeta, att ge bort sin tid i livet till en arbetsgivare – och få lön som genast försvann för att betala alla kostnader. Också de som själva jobbet medförde.

Idag är jag fri. Jag har pension, jag lever upp mina tillgångar – men försöker också förmera dem. Inte via spelmissbruk, men en del på börsen och en del i sparande med hyfsad ränta. Tänker på och försöker planera för att tillbringa ännu en vinter december/januari – mars) i varmare land än Sverige. Var och hur visar sig så småningom.

Onsdagsmorgon, mulet, nej regn. Tvätten därute blir allt blötare…

Klockan nio tänder jag ljus på köksbordet, och tar på mig en tröja till. Kulet. Pelargonerna får rejält med vatten där de står ute på bordet vid husväggen. Julstjärnan frodas härinne, tappar inte flera blad och ser väldigt julig ut.

Invigde min nya Fjällräven ryggsäck Räven igår. Gillar den, lättburen och lagom stor. Tack för tips Maria Tomsby. Sonen fick ta den likaledes nya, men alltför stora, svarta. Testade den till Juan les Pins, och insåg att jag inte använde den.

Nu gör jag vitlöks- och persiljesmör till morgondagens middag. När väl smöret blivit rumsvarmt… Vad jag ska äta idag är ännu oklart. Det har regnat från och till, men ingen snö dock. Och syrran hävdar att det ska bli vackert väder i morgon.

Pontus kom och plockade bort en enkrona ur tvättmaskinens pump – nu funkar allt igen, och jag vet till nästa gång var pumpen finns! Jag som tror att jag alltid tömmer alla fickor, nu summa 3 kronor återfunna på fel ställe. Skönt, tacksam för hjälpen. Tror att den blöta, och slarvigt sköljda, morgonrocken får hänga ute över natten, i morgon kan jag tvätta om den.

Not me…

Måndag morgon 15 maj 2023 – tveksam sol, mycket moln, svalare än igår. Helgen ägnades åt sonen med vän, matlagning och goda måltider. De gillade både vit sparris och padrones, stekta i olivolja med flingsalt. ”Tri tip” var också succé, faktiskt godare än lammentrecôten. Jag var lite fascinerad av tillagningen: Torrsaltades först några timmar i kylen, så in i ugnen med termometer upp till drygt 50 grader, så ut och därefter skulle köttet brynas. Fick bra färg, var rosa inuti och mycket gott.

När jag väl släppt av släkten i Norrtälje for jag hem och tvättade lakan. De torkade på någon timme i sol och blåst. I morgon tandläkare och tandhygienist, buss in till Stockholm. Ska skicka Karins solhatt till Danmark (hon är förhindrad att komma hit just nu) och förbereda besök av yngsta syrran på torsdag.

Kör ett par små trasmattor i tvättmaskinen, och får uppmaningen ”rengör pumpen”. Hittade en tvåkrona. Samtidigt släppte jag ut en talgoxe som förirrat sig – tror jag. Ska kolla. Jo, den verkar ha hittat ut. Än regnar det inte, men mulnar allt mera. Har räfsat en korg igen, det tar aldrig slut, fjolårsgräs och löv.

Läser en bok av Daniel Mason, Pianostämmaren. Fängslande historia om en engelsk medelålders pianostämmare som far till Burma för att stämma en Erard-flygel som forslats dit till en legendarisk läkare. Mycket miljö, burmesisk historia från slutet av 1800-talet, engelskt inflytande och diverse krig. Vacker, och sorglig.

Tvättmaskinen pumpar inte ut vattnet, jag har gjort rent det som låter sig göras – nu satt den på tömning, får se om jag åter får den där uppmaningen… Om en stund. När jag hållit på har jag insett hur rostig maskinen är undertill, en konsekvens av att dusch och tvättmaskin ryms i samma lilla utrymme. Även om duschdraperiet mitt i rummet skyddar lite, så rostar maskinen. Fem års garanti på motorn, minns inte när jag fick den här. Men det är nog längre sedan, åren går fort. Fick tömma ur vattnet via ventilen i botten… Min vänliga gårdsförvaltare kollar i morgon. Själv åker jag in till tandläkaren på förmiddagen och är tillbaka först sen eftermiddag.

Hann ta in trasmattorna innan det kom en regnskur, på morgonen tisdag. Resten av tvätten från igår får hänga där den hänger.

Har börjat läsa André Brink´s Innan jag glömmer. Handlar förmodligen om alla sorts minnen, men framför allt av de kvinnor som format huvudpersonen, en äldre författare som inte längre tycker sig kunna skriva. Tror att boken nog är bra, något fick mig att läsa vidare efter de första sidorna.

Så körde jag till Rösa trafikplats (det heter så numera, inte hållplats), ställde bilen och tog bussen in till Tekniska högskolan. Överskattade min förmåga att gå därifrån till tandläkaren vid Hötorget – det blev 6 875 steg, och det är för många för mitt knä. Nu får det vila resten av dagen, vi är hemma, jag ett par tusen kronor fattigare, men med fina tänder (hade inga hål, bara en lagning som ska bevakas).

Trevligt samtal med kranförare som också väntade på bussen till stan – tror han sa att kranen var 170 meter hög… En ambulerande tillvaro, men ”alla byggen behöver en kran” – och han kunde annat också.

Någon koll av tvättmaskinen blev det inte idag, när jag inte var hemma. Kanske i morgon.

Tar fram falukorv med rostade grönsaker ur frysen, lägger på mera ost och tänker värma i mikron så småningom. Men först några liguriska små fina oliver med kärnor, inköpta i Hötorgshallen, och ett glas vitt vin.

Så här ser de kanske ut innan de skördas – letade efter de jag ätit i Juan les Pins och Antibes, Provence – men tror att de jag hittade på Hötorget är desamma, bara från Italien, Ligurien – har Taube diktat om Ligurien?

10 maj 2023 – strålande sol och vind som är ljum. Har med Ninas hjälp fått hennes vissna påskliljor i backen här, kanske blommar de till nästa vår. Läser Marianne Lindberg De Geers bok Utan hänsyn. Gläds åt hennes sätt att skriva dagbok, åt funderingar, åldersnoja – känner igen, även om hennes kulturvärld är främmande för mig. Tycker om boken, har inte läst någon av hennes tidigare.

Nina fortsatte att räfsa (hon hävdar att hon gillar sådant), jag är tacksam. Nu är vi inomhus, vinden därute är inte bekväm – ganska lite vind, och så en vindby som hotar att välta parasollet, trots att det inte är uppspänt.

Så småningom flyttade vi bokhyllebelysning till hyllorna i vardagsrummet, och fick en fin ljusmöjlighet i den delen av rummet. Nu ska bara böcker återbördas till sin plats, både där och i gästrummet. Tror våra inredningsprojekt härmed är avslutade. Tack för hjälp och idéer, Nina.

Och på torsdagen åkte Nina och Charlie hem till Stockholm igen. Jag handlade och förberedde för besök av yngste sonen och hans vän i morgon och över helgen. Rena lakan i sängarna t ex.

Vad jag ska laga för mat vet jag inte, men jag tror att det både blir vit sparris och padrones stekta i olivolja med flingsalt som förrätter. Något som hette Tritip Umi inhandlades, kort datum o lägre pris, efter konsultation med köttdisken. Hoppas det blir bra, lär vara mör muskel från bogen på Angus nötkreatur. Det visar sig.

Tvätt torkar i blåsten och värmen. Fortfarande soligt. Jag fortsätter läsa Utan hänsyn, varvar den boken med Daniel Mason´s Pianostämmaren. Gillar båda.

Fredag morgon åter strålande sol. Det blir nog en del räfsande för min del idag. Kan pågå kontinuerligt. Men först en kopp kaffe på altanen, i morgonrock. Ska bara smörja in näsan först.

9 maj 2023 – Charlie är ute och springer mest hela tiden. Solen skiner, vi sitter inne och pratar och skriver, äter frukost, diskar. Vaknade fem och somnade om, till halv åtta.

Känner mig hyfsad i knät, men undrar om det håller för loppis på söndag… Idag är det tisdag, behöver inte bestämma mig nu. Sitter ute, med ryggen mot solen och ser faktiskt vad jag skriver. Gräsytorna runt omkring klipps och harvas och det är ett himla oväsen. Killarna försöker få till vackrare gräs än det som vildsvinen bökat upp. Nu är gräset inhägnat, kanske hjälper det mot hungriga grisar. Det dammar, men inte ända in till mig.

Ljuvliga lätta varma vindar, solsken. Livet är gott. La vida es sueño – livet en dröm (teaterpjäs av Pedro Calderón de la Barca, 1635). Idag känns det så, en ljudlig dröm. Knopparna på träden runt altanen börjar spricka, det är vår.

Middag idag blir kanske kycklinglårfilé med vit sparris och egyptisk färskpotatis – riktigt vad jag ska göra med kycklingen vet jag inte, Nina har nog någon idé om jag tar hand om sparrisen.

Tog nyss bort en fästing på Charlie, den hade inte hunnit sätta sig fast. Svårdödad.

Tror jag ska gå och räfsa lite till.

Och därefter gick jag igenom intäkter och kostnader under april. Skriver upp det som handlas, och ungefär vad det handlar om, men går just aldrig igenom siffrorna. In kommer enbart pensioner och Bokbörsen-pengar numera. Intressant.

Fick mig att inse att jag behöver en kassabok, där jag kan sortera i lämpliga kolumner. Behöver som alla andra dra ner på kostnaderna, bli klar över vad som kostar vad och helst öka intäkterna. Det senare är knepigt…

Kanske får det lov att bli loppis på söndag trots allt. I april fanns det några extraordinära kostnader (ny hörapparat och besök audiolog, nytt körkort och därmed nytt foto) – ska inköp av puder för min röda näsa också räknas hit? Besöket hos fysioterapeuten för mitt knä var gratis, har tydligen frikort till början av juli.

Ska köpa en bra kassabok så snart jag kan. Inser snabbt att jag kan använda den ”rutiga” bujo (bullet journal), som jag just inte använt sedan i vintras… Där kan jag skapa önskade kolumner och sortera in och ut.

Tror vi strimlar kycklingfiléerna, steker dem och gör en sås på trattkantareller, till ris. Vit sparris förrätt. Chevre efter. Det går ingen nöd på oss. Just nu skriver vi båda vid köksbordet. Det fungerar det också, Charlie sover i stolen vid vedkorgen. Nu blåser det rätt kraftigt, men fortfarande härligt solsken. Jag ska ta in dynorna från altanen.

7 maj 2023 – sonhustrun Lotta fyller år. Solen skiner, det ser varmt ut, hoppas jag kan sitta på altanen en stund. Ser bilder från kröningen i London och förundras över att detta händer nu, till det pris skattebetalarna får stå för. Orimligt.

Har planterat om ytterligare en av de köpta pelargonerna, och flyttat samtliga från värmen i fönstren till skugga, inomhus än så länge.

Jag gick ner till badhuset, badstegen är tyvärr fortfarande kvar på bryggan – men vattnet är så högt att jag kunde stoppa fötterna i och känna efter. Känns badbart. Satt en stund i solen därnere, såg två skäggdoppingar. Nu hemma i köket igen, har gjort kålpudding enligt Anna Bergenström och just satt in i ugnen. Middag i flera dagar, använde lammfärs i stället för köttfärs.

Wordle går bra, sudoku inte alls idag.

Det blev tidig middag, klockan fem. God kålpudding med lingon till, hoppade över potatisen och åt ett par Falu Rutbröd i stället. Fortfarande sol, och det verkar som om det ska hålla i sig hela veckan. Skönt. Räfsade ett par korgar med fjolårslöv och bar bort till aklejorna vid tvättstrecket. Det finns mera.

Nu ska jag träna mitt knä.

Någon dag ska jag klättra upp på vedspisen och skrubba rent väggen bakom, ”vit” i mexitegel. Inte direkt lämpligt underlag för sot och matfett – eller så är det det, för nog fastnar det. Ser inte kul ut, men eftersom jag kanske inte eldar i spisen på ett tag så är det läge. Tror jag lärt mig någonstans att man ska börja nerifrån.

Bilen är lastad med en kartong med diverse och ett antal tavlor till sopstationen och Stadsmissionen. Sorterade sopor väntar jag med att ställa in tills det är dags att åka. Vet inte när det blir, ska hämta Nina och Charlie vid busstationen i Norrtälje – och dessförinnan vill jag uträtta mina ärenden, till biblioteket (återlämna lånebok och sätta några böcker i omloppshyllan) och apoteket (med oanvända mediciner) och systemet (vinet är slut). Ska väl handla något att äta också.

Den 25 maj har jag tid på vårdcentralen hos läkare, vill kolla solskador, kanske få en remiss för starrundersökning och recept på Canoderm (bästa för torra händer och ben). Om inte mitt knä är rejält bättre då vill jag nog också ha en remiss till röntgen. Eller en försäkran om att det är okej att det tar så lång tid – då har det gått två månader sedan jag gjorde mig illa.

Här var det skönt badbart, i Puerto de la Cruz för ett drygt år sedan – havspoolerna i Lago Martianez, foto Isaac Lee

3 maj 2023. Sol och moln, kallt. Har kört träningsprogrammet för mitt knä. Är seg och långsam idag. Vaknade halv sex, låg kvar till halv sju. Nu är klockan 12, jag gör kaffe som jag glömmer bort.

Ett tag i morse trodde jag att jag skulle köra en tvättmaskin, men molnen hopar sig och det ska visst regna på eftermiddagen. Tvätten får vänta.

Kollat airnb-boenden både på Teneriffa och i Portugal (Nazaré) – dyrt om man som jag vill stanna i tre månader (januari-mars) och samtidigt ska betala hyran hemma. Vill ha hyfsat varmt, vilket inte är alldeles lätt den perioden. Teneriffa var bra, men vill inte bo så långt ut på landsbygden som förra gången. Och jag vill stanna i Europa. Mycket sägs vara bokat redan. Har aldrig varit på Mallorca, och är inte säker på att jag vill dit heller. Korsika verkar vara både stängt, kallt och regnigt. Kroatien är sommarsemester. Grekland, Italien, Sicilien?

Messar Helen som är fena på att hitta bra boenden vintertid. Tvättar bort måsbajs från bilen och tar in baksätets två mattor för tvätt. Har lovat mig själv att dammsuga bilen innan jag lägger tillbaka alla rena mattor. Krångligt att få el via förlängning genom öppet köksfönster, inget jag vill idag, för kallt.

Så less på att vädret inte blir varmare, samtidigt som jag ju minns att det ibland varit så här, också förr. Golven i mitt kök kräver fortfarande ulltofflor, de som jag borde haft med mig i Frankrike och på Teneriffa (de golven var ännu kallare än mina härhemma. Gjorda för varmare somrar).

Gallrar i Ninas gula nejlikor, några vissnar, men de flesta står sig ännu. Och knopparna vi satte i svärmors gröna lilla glasvas i köksfönstret börjar spricka och slå ut. Någonstans läste jag att gula nejlikor (som jag aldrig sett förut) innebär att någon är besviken – jag är det inte, har aldrig gillat ”vanliga” nejlikor, men de här var suveräna, speciellt tillsammans med kortklippta orange tulpaner. Nina är florist, också.

Läslusten är obefintlig idag, liksom övrig lust.

Himlen blånar borta i väster – ett vackert ord för något som nästan känns olycksbådande. Det där regnet är nog på väg. Det blåser kraftigare också.

Pratar med syrran som är hemma efter två veckor på stipendium (läromedelsförfattare)  i Aten. Trappor är en kortfattad beskrivning, trevliga möten med svenskrelaterad familj, förstås alla reliker från flydda tider. Utsikt över Akropolis. Och skönt att vara hemma igen. Bad (kallt) och ö-besök också.

4 maj 2023 – fortfarande bara två grader ute om morgonen, nu sol och lite varmare. Kvart i tio, tvättmaskinen går.

Tvätten hänger ute och jag försöker hålla koll på eventuellt regn. Har just ätit lunch, lättstekta champinjoner och dito rökt skinka i en omelett, gott, och mättande. Hälften får bli middag idag.

Energin är inte på topp idag heller. Längtar efter sol och värme, kollar på nätet efter tänkbara boenden under vintermånaderna, det blir kanske Teneriffa igen – för värmens skull. Och Puerto de la Cruz är en fin stad, med gamla stan och badanläggningen, många promenadmöjligheter. Förutsatt att jag kan promenera. Annars många bussar att använda när man vill utforska ön.

Tämligen heltäckande moln nu, men ännu inget regn. En lätt hagelskur däremot, tvätten åkte fort in för att torka färdigt.

Så bar jag ut en kartong med prylar till bilen, för vidare befordran till Stadsmissionen på sopstationen, inbundna böcker också. Behöver röja.

2 maj 2023 – aprilväder. En regnskur, sol och så en skvätt regn igen. Blåst därtill. Inget uteväder.

Känner mig vissen, har obestämt ont i kroppen, kanske är det mitt knä som gör mig ömtålig. Otålig. Det blir inte mycket uträttat idag, har lämnat en Bokbörsen-bok, köpt mera blomjord och varit till sopstationen med lite böcker och tavlor. Det finns mera att ta av. Är fortsatt glad åt tavlorna Nina hjälpte mig att få upp, som tavlor ska hängas. Och det blev några över, som jag utan saknad kan skiljas från.

Läser Carin Hjulströms bok Lust och längtan, och plötsligt säger någon ”komsi, komsi” till någon annan. Hur kommer det sig att ett sådant uttryck alls används till människor, kan inte tänka mig att säga det ens till ett husdjur. Urfånigt. Verkar vara ganska vanligt. Alltid kan jag reta mig på något.

Mitt språk är ”daterat”, det är lätt att förstå att jag är gammal, även om man inte vet. Antagligen inte enbart därför att jag fortfarande kommaterar. Och säkert inte begriper en hel del av nutida ungdomars språk.

Dricker en mugg te, för att undvika att dricka något annat.

Köpte apelsiner på Ica, när jag tog dem ur plastnätet kändes flera misstänkt hårda. Frysta? Tror att Ica märker kundernas ändrade köpvanor, och försöker med sämre kvalitet till fortsatt tämligen högt pris – eller lägger ”citrusfrukter” som kostar nära 40 kr/kg väldigt nära apelsinerna för 28 kr. Inga mellanväggar. Lätt att ta fel, alla kollar inte vad som scannas in. Jag gör det numera.

Handlar på Ica så gott som enbart när det är pensionärsrabatt, tisdag och onsdag minus 5%. Är misstrogen. Har gynnat Lidl, men de är nog inte mycket bättre (annat än med Svea kötts entrecôte), Coop har jag inte kollat på sistone. Noterade idag hur de flesta tittade på priser och ibland avstod från köp. En bit laxpudding kostade idag drygt 100 kronor på Ica, och den var inte större än att jag kunnat äta den till middag… Fiskdisken verkade klent besökt. Vad händer med allt svinn? Hoppas personalen får handla billigare.

Rubriker i pressen beskriver hur handlarna tjänar stora pengar på krisen, som drabbar barnfamiljer och ensamförsörjare hårt. Det verkar gälla även de kedjor som sänkt sina priser/och därmed sina marginaler. ”Inte så här låga marginaler sedan finanskrisen”, suckar några. Svårt att tycka synd om dem.

3 maj 2023 – du fyller 90 år. Vilken fest det skulle blivit, om du fortfarande levt… Jag firar dig och ditt liv idag, som de flesta andra dagar. Gläds åt dina spår i mitt hem. Saknar dig. Och ”hemgjorda” sniglar…

1 maj 23 – klockan är strax efter tre på eftermiddagen, det regnar och jag är inne på min handra DM. Har gjort såsen till torsken, potatisen ska kokas, tror jag värmer/kokar torsken i såsen (som är god, med vin, mjölk och grädde, ägg, persilja och fiskbuljong).

Vill någonting annat än detta, men kan inte uttrycka vad. Eller, törs inte klä av mig och mina önskningar om ett bättre/annat liv. Jag vill (just nu) inte ha ont i vänster knä längre, det onda gör att även andra knät knorrar. Tränar, varje morgon innan jag får mig ur sängen till en dag jag inte riktigt vill. Eftersom den är som alla andra. De flesta andra.

Samtidigt vet jag att jag jämförelsevis har det bra. Vänner är sjuka, vänner dör. Jag är frisk såvitt jag vet, jag har en ekonomi numera som tillåter lite extra. Jag bor bra, även om huset vintertid är för klent isolerat. Då rymmer jag till varmare trakter, åtminstone de senaste två åren.

Det går ingen nöd på mig. Jag borde vara nöjd. Är det inte.

Jag har länge värnat min ensamhet, och saknat den när jag inte haft den. Nu börjar jag ledsna, men ändå är jag inte beredd att dela tillvaron med vare sig vänner eller (ännu okända och icke-existerande) älskare. Inte alltid, bara så ofta som passar mig…

Ibland vill jag bara bli tagen omhand. Att någon jag älskar ska se till att jag har det bra, får god middag som jag inte vare sig inhandlat eller lagat, och god dryck därtill. Att någon hittar på vad vi ska göra idag, eller om en vecka, eller i sommar. Att jag inte ska behöva skapa varje dag själv. Att någon ska vilja ligga kvar i sängen med mig, utan att påminna mig om att vi borde ha gått upp för länge sedan. Att någon öppnar ostron bättre än jag, utan skräp kvar. Att någon överraskar mig, trots att jag säger att jag inte gillar överraskningar.

Klockan är sex, det regnar och jag tror väl att det som växer därute gläder sig.

Första maj 2023 – kallt, halvmulet, lär ska regna senare idag. Planerar torsk med äggsås till middag. Har planterat slut på jorden jag köpte häromdagen, behöver skaffa mera. Ytterligare en nyköpt pelargon behöver större kruka. Städat bort jorden från köksgolvet, för kallt att stå ute.

Plockat ihop några böcker och tavlor att ta till sopstationen och Stadsmissionens containrar. Får ta det i omgångar, vill inte skrämma gubbarna.

Klockan är bara halv två, och jag vet inte hur jag ska få tiden att gå, få mig att stå ut medan tiden går. Fast det gör jag ju förstås, har gjort förr – skriver meningslösheter, läser dito, byter bok till någon som en kort stund verkar gå att läsa, byter igen. Hårdkokar ägg till torskens sås senare, plockar fram det som kallas ”färskpotatis” från Egypten (och är riktigt bra), undrar hur jag ska få en avocado att passa ihop med resten…

Tar på mig ulltofflorna igen, de som jag för någon vecka sedan förpassade till garderoben. Trodde det skulle räcka med flipflops. Det gör det inte. Eldar i vedspisen, med klent resultat. Vill inte dra på elementen mera, det blir för varmt under blommorna.

Noterar att syrenhäcken börjar bli grön, att vitlöken växer i odlingspallen, att persiljan jag satte dit för ett par dagar sedan tycks fortsätta sitt liv. En köpt och färdigklippt persiljekruka. Kanske tar den sig. Ser att odlare talar om hur man ska lyckas med dill, har aldrig klarat det och tänker nog inte försöka nu. Vissa begränsningar bör även jag beakta.

En vän undrar på Facebook hur jag ska välkomna sköna maj – inte säger jag. Maj är så här långt inte särskilt skön, verkar inte bli det heller de närmaste dagarna. Demonstrerar gör jag inte, sjunger inte heller. Så jag får väl invänta det sköna, som kommer så småningom.

Åtminstone här i Sverige, för oss som är svenskfödda.

Asylsökande ska förpassas till ”förvar” i Norrland, i Ukraina och Ryssland dör människor i krig, som i Sudan, som på Haiti (även om det inte kallas krig). Människors universella grymhet fortgår, i alla tider. Vi, som en gång trodde att det inte skulle krigas mera, hade fel. Det krig som pågår i Sverige är mera subtilt, en regeringsstödd nermontering av det som brukade kallas folkhem/allas lika värde/trygghet/bra vård och omsorg/bra skolor etcetera.

Känns nästan bra att inte behöva vara med så himla länge till – fast än ger jag inte upp. Det är val igen om några år, kanske har allt då blivit så dåligt att tillräckligt många tänker om.