beskrivarblogg

Har tvättat lakan, besvärligt att torka när det inte går att hänga ute. Syrrans torkställning, dubbelvikt stort underlakan, torkar kanske i morgon i vardagsrummet. På måndag kommer Karin från Danmark, vi ska skriva – hon ska skriva i alla fall. Vad jag kommer att göra visar sig. Skrivandet är inte så där värst tillgängligt just nu. Skrivkurs med zoom onsdag kväll, det kanske hjälper. Brukar inspirera.

Jag är novembermörk i själen – eller var jag nu är det. Livet är lika grått som himlen, just nu syns den inte för det är svart därute. Mina tända ljus på köksbordet är fina, och spisen brinner på. Karins rum väntar på henne. Kanske får jag upp rena gardiner i köket i morgon, samma sort som hittills, vita, tunna. ”Arvegods” från vännen Stina i Löa. Inser att jag nog är rätt bra på det där med återbruk.

Såg att en av författarvännerna på Facebook vaknade i morse med nästa bok färdig i huvudet. ”Bara att skriva ner.” En hittills oupplevd erfarenhet för min del.

En fot av tre, en rund kula, till den ena av mina rundmagade ljusstakar i vitmetall (typ röda trinda trästakar) – har lossnat. Kan den klistras med något dunderlim, eller måste den lödas fast? Och en sänglampa riktad mot det som för ögonblicket är en ”boksäng”, behöver skruvas dit i sänghyllan mellan sängarna – försökte igår, men insåg att det kanske måste borras lite först. Det fixade jag inte. Har bara två händer…

Tror mig om att kunna byta ”kontakt” så att jag kan få ljus i lampan över fönstret i vardagsrummet, fram med stegen i morgon, skruvmejslar har jag och kan väl se hur det ser ut i kontakten nu. Den är fel, behöver ha ett jack som den inte har, i plasten. Det har den kontakt jag antagligen tidigare använt för en adventsstjärna som nu är ett minne blott.

Jag är dålig på att fixa sådant som ibland behöver fixas. Är bortskämd, har varit omgiven av män och söner som ordnat sådant när jag behövt hjälp. Inget är bråttom på något sätt, bara smått irriterande att jag inte klarar det på egen hand. Det där med att behöva hjälp med saker är inte kul, och lär öka i omfattning.

Husets hängrännor har jag givit upp om, har pratat med förvaltaren på gården x antal gånger, men de har annat att göra. Jag borstar av trappen när fåglarna letat mat i den bördiga jorden däruppe, snart växer små träd och annat i myllan. Inte något stort problem, lite större är att ytterdörren aldrig blir tätad. Eller att packningen till en läckande kökskran inte byts ut – händer kanske när jag är borta! En månad till klarar jag.

Jäklar vad det ska bli skönt att komma bort igen!

Sätter mig vid datorn igen, oklart varför. Det är inte så att jag har något viktigt att skriva eller att jag hoppas på att hamna i ”flow” om jag försöker skriva. Dagen är lång, middagen väntar, ska bara koka potatis, resten är klart. Pepparrotskött med god sås, och extra pepparrot bredvid.

Ljusen på köksbordet är tända, nya införskaffades igår. Spisen brinner, men jag irriteras av att det luktar rök i köket, från morgonens misslyckade tändningsförsök. Den vill inte riktigt med mig. Veden är torr, jag har de senaste dagarna enbart tagit in björk – men ändå. Nu försöker jag se till att fylla på innan veden hinner börja glöda och tappa fart.

Läser Hans Gunnarssons En jävla vinter och jag tappar farten. Det är hans första roman, och han är erkänt duktig på att skriva noveller. Men, förmodligen är det mitt novemberhumör som gör att jag inte kan ta det skrivna till mig. Har Storytel och annat att läsa, men just ingen lust att leta mig fram. Läsandet får vila. Boken åker in i bokhyllan under G. Numera är jag hänsynslös när jag inte omedelbart fängslas av läsandet.

Byter ljusstumpar mot ljus. De redan nerbrända hjälper till i tändandet av spisen. Ligger i mosters oranga kakburk med rådjur på (vad de nu kan ha haft med kakor att göra). Moster finns här och där i mitt hem, framför allt i form av två stickade täcken som är de skönaste man kan ha, när det är kallt i huset. En burk med hål i locket för ett snörnystan att binda ihop söndagssteken med. Bestick som hon aldrig använde, och jag inte använder nu. En etikett som talar om att ”det här är den första matta Mamma vävde i Avesta” – mattan är jag osäker på, kanske är det den där lilla gråsvarta med mönstret som jag aldrig kommer ihåg namnet på. Tror den lilla mattstumpen är resterna av en längre matta. Kan inte googla eftersom jag inte vet vad det kallas.

Moster finns, mormor som är ”Mamma” ovan finns, tror faktiskt utan att kolla att alla mina döda fortfarande finns här hos mig, med mig. Ibland i form av någon ”sak”, ibland enbart i mitt minne. Vi pratar med varandra, ofta. Kanske mera nu, än då.

Här är tyst, inte bara därför att hörapparaterna ligger på bänken bakom mig. Gården har gått till vila, ingen behöver ploga bort snö, eller utfordra hjortar och änder. Det är helg.

I lugnet och tystnaden pågår mina tankar kring liv och död. Och allt annat surr som härbärgerar sig i min hjärna. Ibland kan jag tro att den går på någon sorts stimulantia, okänd för mig. Det surrar, om nätterna ligger jag och försöker komma ihåg franska räkneord, kollar när det blir dag. Det behövde korrigeras, det jag trodde att jag kom ihåg… Och sudoku som jag inte klarade av under dagen spökar för mig när det blir natt. Varför är franska räkneord viktiga, även om jag åker till Frankrike i januari? Insåg idag att jag faktiskt inte behöver ta med mig någon korkskruv, det finns säkert i lägenheten. Listan på vad som ska med lever. Glasögontvätt och ett par gamla herrnäsdukar (mjuka) ska med. Sådant jag saknade på Teneriffa känns inte aktuellt nu. Det är säkert kallare i Juan les Pins på vintern än på den spanska ön, så vissa kläder får tas bort eller läggas till. Badskor och bikini behöver jag nog inte, har varken det ena eller det andra.

Lördagen är grå, någon grad varmt ute. Vedspisen igång. Morgonsysslorna avklarade och plötsligt var det lunchdags. Resterna från gårdagens middag har nu ätits upp. Därmed blir det nog en lätt middag idag, päron och ost kanske. Den här dagen har hittills bjudit på besök av vackra domherrar, som letade mat utanför mitt fönster. Har ingen fågelmat i år, vill inte vänja några fåglar vid att äta här eftersom jag sedan är borta från nyår till och med mars.

Har paketerat två Bokbörsen-böcker, hittar dem numera lättare när det är ordning i bokhyllorna.

Har precis börjat läsa Hans Gunnarssons En jävla vinter – och slås av vilken skillnad i driv och tempo jämfört med All Inclusive. Den senare kändes som ett lass noveller på varandra, och så en ansträngd upplösning på slutet. Den här vinterboken lovar gott – han sägs ju vara en duktig författare.

Nu har jag ätit råbiff, med ägg, rödlök, saltgurka och rödbetor, salt och svartpeppar. Gott. Ingen ost efter, det får bli lite glass senare (mest för att få slut på den). Har diskat. Läser vidare.

Idag torsdag åkte jag in och hämtade tofflorna, slängde sopor, glömde köpa tandkräm på apoteket. Lämnade Bokbörsen-böcker och åkte hem, tankade bilen. Köpte kapris. Någon grad varmt, hyfsat rent även på ”lilla” vägen. Slaskigt.

Nya tofflor på fötterna, brunare än de gamla som var svartgrå. Sköna, plus ett par till gäster som kanske också fryser om fötterna. Refillerna till Frixion-pennorna kom också idag, i brevlådan. Nu har jag en brun refill i den svartblå pennan…

Spisen brinner. En stund, sedan får jag tända igen…

Himlen är intressant i varierande blå och grå toner, kanske kommer det ner något så småningom.

Lägger in oliver i olja och vitlök, efter att ha hällt av vattnet. Tyvärr hittade jag inga små oliver. Tänder ljusen och inser att det nog är första advent på söndag, får ta fram stjärnan som behöver en ny lampa. Det blir mitt julpynt.

Läser om ”silver-tsunamin” i USA som också förmodas komma till Sverige (artikel skriven av nybliven pensionär). Handlar om att allt flera äldre (än 80 ungefär) fortsätter verka och klara av påfrestande jobb och åtaganden. Biden i USA är ett exempel, Nancy Pelosi ett annat.

Här i Sverige talas parallellt om ”ålderism”, dvs antagandet att äldre blir allt mera dementa och taffliga. Vi som är gamla duger inte längre. Demens är en sjukdom som vem som helst kan drabbas av. Taffligheten kan jag känna av i kroppen, och visst behöver jag fundera ibland på namn och ord. Men de kommer tillbaka, och kroppen fungerar än så länge utan rullator eller käpp. Stel, ja. För gammal för det liv jag för, nej. Fortfarande är jag oftast nyfiken på livet, ännu vill jag leva. Och dö levande, när den tiden kommer. Men inte än.

Läser, en feelgood om polkagrisar och arv och pastiller – okej, men förutsägbar, och därmed tråkig. Försöker också fortsätta med Hans Gunnarssons En jävla vinter – men ledsnar och lägger av. Beror förmodligen mera på mig än författarna. Resten av gårdagens goda råbiff steks idag till middag, röd paprika till, och ett glas italienskt rödvin.

Diskar, byter ljus och kollar vedspisen igen, Den brinner. Det är svart därute, ljusen speglar sig i fönstret. Klockan är bara kvart över sju, jag ska åtminstone hålla mig vaken över Rapport. Adventsstjärnan står i fönstret i vardagsrummet, jag fick ihop den dugligt.

En tappad Dumle-kola gömmer sig på golvet, hittar den inte. Det gör kanske någon mus i natt, visar sig i morgon. Glad åt mina nya varma ulltofflor.

Läser just nu (bland annat) Hans Gunnarssons All inclusive, och tycker mest att boken liknar en mängd noveller, hopsatta till ett manus, en roman. Vet inte riktigt om jag gillar det. Men läser vidare.

Hoppas snön är borta till i morgon, men just nu verkar det inte troligt. Det snöar kraftigt. Ska till bilbesiktningen 12.40, så kanske är vägarna lite uppkörda då. Skönt att ändå ha vinterdäcken på, tack vare sonen.

Det blir hargryta till middag, förhoppningsvis är det gott. Har skalat potatis och kan kanske ha lite plommonsylt till, i stället för vinbärsgelé.  En vän på FB berättade om sin erfarenhet, en middag när hon var barn och det serverades hare. ”Jätteäckligt.”

Har sett SVTs film om Marcel Proust, yngsta syrran läser just nu första delen på franska (hon har laddat ner alla för 39 kronor, om jag förstod rätt). Jag har försökt (på svenska) och stupade då på de oändligt långa meningarna och sidor utan ”nya stycken”. Ska kanske göra ett nytt försök, de som verkligen känner sin Proust är glada i honom och hans ord. Berglin (ena halvan av de kloka serierna) i Uppsala är ett exempel. Han läser och läser om, ständigt. Carl-Johan Malmberg har skrivit en bok, Lyckans gåta, om Proust och hans författande. Jag läser också Crister Enanders bok Om natten ringer de döda. Han har ett kapitel som ger en bild av Gunnel Vallquist, som under lång tid, med många omskrivningar, översatte Prousts A la recherce des années perdues.

De av mina böcker som inväntar plats i den ännu icke existerande bokhyllan (brun, 80 cm bred, tack, levererad till dörren, billig eller gratis) kan jag inte göra mera för just nu. De får ligga där de ligger. Men i övrigt börjar jag känna mig hemma i mitt hem igen, efter de senaste veckornas röra. Har tvättat morgonrock och lite annat och såg då att tvättställningen nog behöver tejpas ihop, en bit plast i ena ytteränden har gått sönder.

Spisen brinner snällt, jag är varm och glad. Den där vedspisen har flera funktioner – värme, men också en känsla av välbefinnande och trygghet. Särskilt om den brinner så bra att jag kan öppna luckan och se elden. Och så äter den ved. Tacksam igen för sonen och den ved som kommit mig tillhanda, senast via Albin och Tove. Den räcker väl tills jag åker till Frankrike, 3 januari 2023.

Fredagseftermiddag, har styckat mitt livs första hare, med yxa. Gåva från jagande äldste sonen. Nu puttrar den i stekgrytan med morötter, färsk timjan, lök, palsternackor, ett par skrumpnande äpplen och rödvin, kalvfond (hade icke vilt dito). Mycket mat, hoppas det går att äta, i morgon.

Bilen har vinterdäck, och jag kände att de behövdes när jag for hem i förmiddags. Innan det blev svart utanför fönstren var himlen kraftigt rosaröd – kall natt. Mina bokhyllor är fyllda, en gästsäng är det också, av böcker som inte fick plats annanstans. En bokhylla till tack! Om en vecka kommer Karin från Danmark, och nu har hon en ledig säng med rena lakan och ett tomt skrivbord. Ska städa golvet i gästrummet också, det lär vara dammigt av alla böcker.

I morgon lakanstvätt, och titt på zoom-mötet i skrivkursen från i tisdags. Vill försöka komma igång med skrivandet igen.

Jag sitter i köket och skriver. Inget speciellt, inte något bokmanus, bara skriver för att skriva. Känna hur det känns att ha fingrarna igång på klaviaturen, se orden växa fram på skärmen. Jag vaknade alldeles för tidigt, efter en natt med flera vakenstunder. Kroppen känns stel och ovillig, men jag har ätit frukost och fått eld i vedspisen. Himlen ljusnar utanför fönstren, om man kan kalla det heltäckande grå för ljus. Men än lyser de två ringblommorna i odlingspallen vackert brandgula, även om frosten har tufsat till dem.

Idag ska jag se till att få vinterdäcken uppför backen från källaren till bilen och in i bilen. I morgon ska äldste sonen byta däck åt mig. Någon gång under dagen ska jag också se inspelningen från gårdagens zoom-möte med skrivgruppen. Jag deltog inte, ville inte. Får försöka ta till mig klokskaperna idag i stället. Fortfarande är inte alla böcker på rätt ställe i bokhyllorna, det är bokhögar både här och där.

Och yngsta syster min har covid. Inte alltför svårt, men dock.

Nu ligger fyra däck i bilen, i morgon åker jag till sonen och äter middag och sover över, för att slippa köra i mörker. Trodde jag skulle köra däcken i skottkärran, men den visade sig ha punka… rullade dem i stället uppför backen utan att halka på löven, och baxade in dem i bilen. Min lilla Opel Corsa rymmer mycket om man fäller ner baksätet.

Har flyttat några bokhögar till hyllor, men nu räcker det för idag. Kroppen behöver inte mera motion.

Det ser en aning bättre ut idag…

Lördag (tror jag) 5 november, har i alla fall besökt kyrkogården i Sundbyberg och tänt ljus för Mats och Jan, far och son.

Det skedde på hemväg från Nina, där jag fick tre skåp som jag kan behöva, med hyllplan att ställa saker på – böcker till exempel. Visserligen hoppas jag fortfarande på den resterande Billy-hyllan från ”landet” – snarare, böckerna väntar. Plats i vardagsrummet för en hylla till… Hallå kära äldste son!

Nina och Charlie kom i fredags, Charlie stannar medan Nina gör annat. Idag for vi alltså in till Stockholm, medan Charlie sov i sin ”puff” i mitt vardagsrum, som ser ut som om någon illvillig person lagt ut böcker överallt, flyttat på skänken men lämnat dess lådor i ena soffan – etcetera. Igår bestämde vi oss nämligen, Nina och jag, för att alla mina engelska böcker ska stå i ordentlig bokstavsordning i vardagsrummet – med ty åtföljande konsekvenser.

Så småningom lär jag nog få ordning på det hela, gillar definitivt inte att ha de som det varit, med dubbla rader böcker och bokstavsordning som börjar på ”a” i varje hylla. Men i kväll tar jag mig ett glas vin innan jag värmer lite kålpudding som ska ätas med rårörda (köpta) lingon. Det blir bra, kroppen fick tillräckligt med motion igår.

Till vänster i bild puffen med vacker katt, som inte syns.

Grått. Två unga män går runt och sätter ner stolpar till vildsvinsstängsel. Tydligen har de vissa problem att bestämma sig för hur de ska bete sig runt ”min” tomt. Det visar sig.

Har skrivit ut skrivkurs-papper om att TRÄNA – utmanande startmeningar. Och jag tittar på alla papper, kursens och mina egna, som ligger i högar på köksbordet. När och hur ska jag få någon ordning på alltihop – ska jag ta med mig flera kg papper ner till Juan les Pins? Och tro att något ska hända där som gör att jag gör färdigt?

Kalvfärsen till kålpuddingen tinar långsamt, kålen är brässerad med lök och purjo och väntar på att blandas. Tulpanerna, de nio, är trist ljusrosa. Har kapat dem lite idag också, de växer fort.

(Fulskriv 5 minuter – några gamla meningar som jag skrivit för länge sedan. Börjar med dem.)

Kvinnan som gick framför mig pratade högt i sin telefon. ”Nej, jag är ute med hunden just nu, du vet ju att han behöver gå ut ungefär den här tiden.” Hon lät irriterad, och avslutade hastigt samtalet.

Det fanns ingen hund inom synhåll, ingen hund sprang lös omkring längs vägen, kvinnan var inte heller direkt klädd för hundpromenad. Varför ljög hon, vem ljög hon för och vart var hon på väg?

Medan jag själv gick hemåt funderade jag på det jag sett och hört. Hon hade pratat med någon som ville veta var hon var och vad hon gjorde. Hennes man? Föräldrar? Arbetsgivare – det fanns många möjligheter. Vem det än var ville hon inte säga sanningen – att hon var på väg någonstans, kanske för att möta sin älskare.

Hon blåljög. Hon hade låtit irriterad, och hon såg fortsatt sammanbiten ut när hon gick vidare och vi skildes åt. När jag kom hem ville jag genast berätta för Peter vad jag hade upplevt, men han var inte hemma.

Min fantasi snurrade till – kanske var han och kvinnan på väg till ett möte, snart skulle han nog ringa och säga att han blev sen. ”Ett möte på jobbet.” Jag kollade telefonen som jag haft avstängd. Ett meddelande, från Peter. ”Ett jobbmöte, jag blir sen, ät du. Jag äter något på vägen hem.”

Ett sammanträffande? En bekräftelse på mina fantasier? Hur kom det sig att jag alls kommit på idén om de två tillsammans? När jag tänkte efter hade kvinnan liknat någon jag kände. Jag insåg att hon var ganska lik mig, bara ungefär tio år yngre. Det här började kännas otäckt.

Här tog tiden och orken slut, inte blev det varken gestaltande, miljö eller särskilt tydliga karaktärer…

Nu står i alla fall en kålpudding i ugnen, och jag funderar på om jag blir instängd eller utestängd (som vildsvinen) av de pålar som sätts ner i marken runt tomten. Elstängsel lär ska komma upp. ”Gated community”, inte för att stänga ute oönskade invandrare i ”fina” områden, men kanske samma fenomen, vildsvinen är kanske oönskade invandrare de också…

Drömde i natt om en vän (S i Skåne) som skrev för hand med en vacker reservoirpenna. Vad vet jag inte, men han sjöng/nynnade en melodi och han var så lycklig, så glad. Förstod för ett tag sedan (via FB) att han har problem med synen.

Allt oftare handlar mina drömmar om människor från för länge sedan. Inget märkligt med det, jag är tillräckligt gammal för att ha många mer eller mindre starka minnen av människor jag mött.

Fredag, snuvig sådan. Energin är låg. Räckte dock för att ta död på ’min’ bananfluga. När jag var in till Norrtälje för skön fortvård, köpte jag en ”bullet journal”, prickad i stället för linjerad. Där är det meningen att jag ska vara kreativ och rita och skriva min kalender, dag för dag… Har letat fram några fortfarande användbara färgpennor, de flesta fick hamna i soporna. Journalen får ligga till sig, tänkte starta den 1 november.

Det är så himla trist att sitta och längta efter sängen när klockan är halv tre på eftermiddagen. Och veta att om jag lägger mig, så ids jag inte ligga kvar mer än en kort stund. För det är inte mindre trist där.

Gjorde tjälknöl häromdagen när jag trodde att sonen och hans vän skulle komma hit. Nu blev det inte så, förkylt både här och där. Köttet har legat i marinad till igår kväll och blir nu min middag, med lite potatissallad. Hemgjord paprikasallad till.

Borde tvätta håret, men det får vänta. Fick för mig att kolla Pinterest, men får veta att jag är avstängd. ”Vi har tidigare skickat mejl…. Brutit mot community-regler…” – stort frågetecken, vad gjorde jag för flera år sedan som inte var okej? På Pinterest alltså. Har inte varit där på de senaste fem-sex åren. Min kreativitet får klara sig utan dem.

Ska skaffa bläckpatron till kalligrafi-pennan, det kanske blir kreativt av bara farten. Försökte köpa pennor med brun skrift (Jorun rekommenderade Frixion som tydligen ska gå att radera genom att gnida, om man vill ändra något). Fanns bara i blåsvart och blått, så det fick det bli. Brunt är mjukare än svart.

Jag har tänt mina sju ljus i stakarna på köksbordet. Det är inte mörkt ännu, men ljusen är vackra.

Träffade en vän på Ica när jag sprang in för att köpa mjölk. Hon har hoppats kunna hyra i Spanien över vintern tillsammans med två vänner – men nu har båda ”hittat” en karl och kan inte ge besked hit eller dit. Blir för dyrt att hyra ensam. Hoppas det ordnar sig, si eller så – vi enades om att det väl var kul att vännerna hittat varsin man, och trist att varken hon eller jag lyckats med den bravaden…

Mina kära systrar gav mig en kalender i födelsedagspresent (utöver Galathea, en fascinerande, stor blomma) utgiven av Svenska Klassikerförbundet, med ett ord och etymologi för varje dag under året.

Dagens ord är ”liberalismen, en politisk term som förmodligen såg dagens ljus i början av 1800-talet. Det var en samhällsåskådning som satte den enskilda människans frihet i centrum. Ordet var bildat av det latinska adjektivet ’liberalis’ = som är värdig en fri människa’….. så småningom kom man att använda ordet liberal om en person ’som hade en allmänt öppen, tolerant och reformvänlig attityd’.”

Har dagens sk liberaler missat något? De också? Jag har just börjat på en provprenumeration på tidningen Arbetaren. Första tidningen jag fick i brevlådan häromdagen var mycket intressant. Man får artiklar via mejl, plus en papperstidning varje månad. Kostar 59 kronor i månaden.

Jag lägger sladden till skrivaren till rätta på bordet. Den lyckas träffa mosters äggkopp som numera oftast innehåller mina vitaminer etc. Välter ut dem. Jag lägger i dem igen. De får vänta tills jag ätit middag. Träffsäker sladd.

När jag ändå handlade min bujo-bok köpte jag också ett par mappar med gummiband, alla papper behöver ett hem. Hittade en katt-bok på bibliotekets omloppshylla, den ligger nu på Bokbörsen, den andra boken, Det är min tur nu av Anne B Ragde ska jag läsa. Gläder mig varje gång jag kan ställa ett par böcker där och kanske hitta någon som lockar mig, att läsa eller sälja. Free Spin (min bok) stod kvar, har väl nått en mättnadsgräns.

Jag är så glad över det stora köksbord jag ärvt av vår döde son. Det rymmer det mesta av det jag behöver varje dag – böcker, anteckningsdito, pennor i en glasburk, post it-lappar som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med, läsglasögon som jag ofta glömmer använda, ljuständare med sviktande gas, bricka med alla ljus, hörlurar och sladd därtill, den italienska lampan hemförd från Brighton, papper i och utan mappar, usb-minne som jag ibland minns ligger på ljusbrickan.

Nu också en toarulle för min snoriga näsa. Och ett Dry Martini-glas, rätt form och rätt vermouth. Marezzo. Ett vattenglas.

Svärmors lilla gröna glasvas med några fortfarande vackra pelargonblommor. Telefonen och en serviett från frukosten, saltkar och pappas silverbytta med grovsalt. Den pyttelilla silverpinalen påminner mig varje dag om vad ett helt liv var värt som arbetare i Avesta Jernverk.

Barnens kusins vackra bokmärken, som visar hennes papier maché-konst.Få veta mera på ulrica.ullman@free.fr. Kontakta Ulrica för mera information. Kan ha skrivit fel, bokmärket är väl använt och nött. Hon och hennes skapelser är värda att ses av många.

Nu har jag ställt in rätt stil och storlek och dragit upp det hela till större längst ner på skärmen. Är förkyld, natten var inte trevlig. Lyssnar till afrikansk musik på syrrans radio, eftersom jag inte förstår språket går det bra att skriva till. Radioprogrammen får jag inte riktigt tag på, den klassiska musiken skorrade… Rappare roar mig inte. Dricker te med honung i. ”Gurgla med mycket salt i vattnet, så salt att du nästan spyr” var syrrans råd. ”Svälj inte.”

Mina gamla CD går att spela, det gillar jag. Nu klassiskt, ”att drömma till”.

Inte för att det lär bli mycket skrivet idag, orken är inte riktigt att lita på. Även sonen är hostig, igen. Han försöker förgäves få en tid hos en läkare, det tar slut innan han kommer fram i kön. Nu ska han bli uppringd av KRY kvart över ett, om inte annat behöver han ett läkarintyg. Borde nog få en ordentlig undersökning också, han har varit sjuk lite för ofta den senaste månaden.

Jag blir sömning av den här lugna musiken. Och gick och lade mig på sängen en stund, men tröttnade på det. Sonen ringde och hade i alla fall fått löfte om ett sjukintyg, ingen tid för undersökning.

Det blir stekt falukorv och stuvade makaroner till middag idag. Visserligen får jag inte makaronerna riktigt lika goda som pappa, men de brukar duga. Riven muskot och en nypa socker i. Vet inte varför jag fick för mig att jag ville ha just detta idag. Men så är det.

Långkalsonger, fleecebrallor, dito tröja och långärmat därunder, raggsockor och ulltofflor – fryser ändå. Styckar en apelsin och äter, tar en liten whisky därtill.

Har ätit och det var gott. Bananflugan från häromdagen har kvicknat till, och visar sig igen. Nu får den göra det bananflugor gör.

Har fått besked från Systembolaget att jag i morgon kan hämta mina beställda flaskor med Marezzo. Därmed kan jag få en Dry Martini som jag vill ha den, gillar inte Noilly Prat eller italienska varianter.

Iförd munskydd fick jag min bokade fotvård klockan 10 på fredagsförmiddagen. Ljuvligt skönt. Därefter till systemet och hämtade min beställning. Hem igen, nästa vecka kanske någon kommer och tätar ytterdörren. Killen som jobbar här hittade inga lister idag, så de får införskaffas. Han var också upp på taket och kollade ner i skorstenen, det verkar inte som om något sitter i vägen. Kanske han testar att elda nästa vecka när han tätar dörren, han har vedspis hemma. Ryker det in då också så får jag väl vädra…

Inte mina…